Kategori: Fysisk träning

Fysisk träning

Samlade inlägg om träning och kroppen

I den här kategorin samlas inlägg om fysioterapi och fysisk träning. En närbesläktad kategori är ”Postpartumträning” som handlar specifikt om träning efter graviditet samt kategorin ”Löpning”. Här finns resonemang om träning och hur kroppen reagerar på träning och belastning.

Inläggen är så långt det går baserade på forskning och vetenskap, men ibland också på fysioterapeutiska resonemang som handlar om beprövad erfarenhet.

Konditionsträning är den form av  fysisk aktivitet där avsikten i första hand är att bibehålla eller förbättra konditionen. Styrketräning, är en form av fysisk aktivitet där avsikten i första hand är att bibehålla eller förbättra olika former av muskulär styrka  och bibehålla eller öka muskelmassan.

Screena dina kunder för bäckenbottendysfunktion!

Inlägget avslutas med reklam för vårt mentorskapsprogram.

Att uttala sig om någons bäckenbottenfunktion

Jag ondgör mig ibland över tramsiga uttalanden om bäckenbottenfunktion utifrån vad en personlig tränare upplever sig känna utifrån magen på en kund. Jag hävdar att lika lite som jag kan undersöka någons korsbandsfunktion genom att känna på axeln, så kan dessa känna bäckenbottenfunktionen genom magen. Det är en helt och hållet icke-adekvat bedömning för dig som har bäckenbottenbesvär!

Att prata om generell bäckenbottenfunktion

Däremot är jag alltid OTROLIGT glad och tacksam för när kollegor, kroppsterapeuter, personliga tränare eller andra instruktörer pratar om bäckenbotten med sina patienter eller kunder. Jag hävdar alltså inte att bäckenbotten-området bara är ”mitt”. Utan snarare tvärt om – vi måste bli så många fler som pratar om dessa frågor!

Våga fråga!

Du kan inte kan uttala dig om någons bäckenbottenfunktion utifrån maganspänning. Däremot kan du uttala dig desto säkrare om du bara vet vilka frågor du ska ställa. Frågorna är privata och potentiellt känsliga, men det är oftast bara känsliga för dig som är frågeställare. Det kommer aldrig som en överraskning för personen du jobbar med att du vet att hen kissar, bajsar eller har sex. Du kanske tänker att dessa känsliga ämnen ligger utanför ditt yrkesområde. Ja, kanske? Men då måste du acceptera att du inte ska jobba så mycket med bäckenbotten. Du kan inte få det ena, utan att ta det andra.

Påminn din patient/kund om att de inte behöver svara om de inte vill. Svaren kan vara otroligt viktiga för att du ska veta hur du ska anpassa den fysiska träning du går igenom med personen ifråga. Svarar personen ”JA” på två av de blå frågorna bör du också rekommendera personen att söka hjälp hos en fysioterapeut/sjukgymnast riktad mot kvinnors hälsa.

Du som jobbar inom friskvård

Hur ofta tänker du på huruvida de övningar du rekommenderar kan ge en kvinna urinläckage eller möjligen bidra till ett framfall? Hur skulle du veta om så var fallet? Jag kan garantera: de flesta kommer inte ta upp detta med dig spontant. Om du INTE tänker på dina klienters förmåga att använda bäckenbotten som en del i träningen kan du mycket väl råka förvärra någons symtom utan att ens veta om det själv.

Hur du kan identifiera en bäckenbottendysfunktion!

Kolla av dina kunder med följande frågeformulär.

Angående vikt så är BMI relaterat till bäckenbottendysfunktion på gruppnivå.

Får du ja på flera av frågorna behöver du rekommendera din klient att uppsöka en bäckenbottennischadfysioterapeut.

Det kan vara värt att ta lite administrativ tid och ringa runt till de rehabmottagningar som finns i närheten av där du jobbar. Fråga vart och till vem du kan hänvisa dina klienter vid behov. Det kommer löna sig för dig i slutänden! Vi från vårt håll vill otroligt gärna rekommendera våra patienter fortsatt friskvårdsträning hos kunniga personer ute i träningsbranschen. Du kan också hitta en del av oss här.

Inlägg på samma tema:

Och på tal om detta..

Om du är en professionell som jobbar med kvinnor och behöver veta mer om allt detta, så vill jag rekommendera:

Bäckenbotten under ägglossning

Varför känns mitt framfall värre när jag har ägglossning? Varför läcker jag mer under ägglossning? När jag tränar känns min bäckenbotten mer svajig under ägglossning – varför? Alla dessa erfarenheter och frågor ska jag försöka ge en kommentar idag.

Jag kan inte säga att jag ska ge ett svar.

För så här är det: Jag kommer ge ett resonemang utifrån min erfarenhet och utifrån forskning. Grejen är att forskningen om ägglossning och bäckenbottensymtom specifikt är väldigt sparsam, alltså har jag fått hoppa några steg och läsa forskning om hur ägglossning påverkar andra områden i kroppen. Framförallt har jag då hämtat inspiration från forskning på idrottskvinnor. Jag tror att resonemanget är logiskt överförbart, men ändå. Det finns ett stort glapp, och det är ändå ett gap mellan idrottsaktiva kvinnors knän och kvinnor med bäckenbottendysfunktions symtom under ägglossning. Ni kommer förstå när ni läser.

Stödjevävnad

Främre korsbandsskador drabbar I högre utsträckning kvinnor och flickor än män och pojkar, vilket gör att man länge misstänkt en hormonell delorsak. Man har undersökt relationen mellan östrogen, progesteron och relaxin i förhållande till dessa skador och svajigheten i främre korsbanden. Östrogen och progesteron ligger som lägst under mensen. Östrogen ligger som högst runt ägglossning och progesteron har sin höjdpunkt efter ägglossning och innan mens. Speciellt östrogen verkar kunna ha ett samband mellan stödjevävnads laxitet. Laxitet betyder ungefär ”slapphet”. På grund av denna ökade slapphet verkar det alltså finnas en statistisk ökad risk att drabbas av en främre korsbandsskada under tiden strax innan och under ägglossning. Hormonella preventivmedel som tar bort ägglossning kan minska risken.

(Det är ändå viktigt i sammanhanget att korsbandsskador inte är något som sker liksom oprovocerat, utan det krävs ofta en kombination av rörelser mer inåtrotation, framåtglidning och ett rotationsvåld som sätter extrem press på det främre korsbandet. Man föreställer sig att ökad slapphet i korsbandet ger utrymme till ökad rörelse och ökar risken för skada.)

Neuromuskulära kopplingar

En annan hypotes om varför förekomsten av korsbandsskador skiljer sig åt mellan män och kvinnor har att göra med hur de neuromuskulära kopplingarna påverkas av hormonella ändringar. Man har i vissa studier observerat kvinnor som fått hoppa på olika standardiserade sätt och sett att landningsmekaniken skiljer sig åt mellan perioderna i menscykeln. I andra studier har man inte sett några sådana samband alls, och man verkar oftare landa i att sambandet nog är rent hormonellt och har med vävnadernas stabilitet att göra. Man har sett siffror upp till en tioprocentig förändring av främre korsbandsslapphet under menstruationscykeln

Generell hållning och muskelpåverkan.

När det kommer till generell hållning och stabilitet så finns det en definition som lyder “Postural stabilitet är en individs förmåga att hålla tyngdpunkten stabil inom vissa gränser. Gränserna utgörs av den största distansen i någon riktning som kan kroppen kan lutas från tyngdpunkten utan att ramla.” Östrogen påverkar hela kroppens posturala stabilitet genom musklernas spändhetsgrad och stödjevävnadernas stunsighet/slapphet, och under ägglossning är kroppens förmåga att hålla sig stabil och i balans något sämre. Hormonernas påverkan på muskelstelhet är inte lika utforskad, men det verkar som att det i detta finns individuella variationer och dessutom skillnader mellan olika muskler i kroppen. Det är inte alltid möjligt att separera muskler från stödjevävnad. Musklernas stelhet kan påverkas direkt av omkringliggande stödjevävnad, även om det inte blir någon påverkan på muskelfibrerna i sig.

Bäckenbotten ÄR inte det främre korsbandet

Nu fattar ni det möjliga logiska glappet va? En bäckenbotten är inte ett korsband. Och jag kan inte med förvissning påstå att det som händer under ägglossning i främre korsbandet eller för all del mer generaliserat i kroppen faktiskt sker även i bäckenbotten. För det finns ännu inga studier på detta. Men, utifrån min ringa mening, så kan det finnas att sådant samband. Blir det en större stödjevävnads-slapphet/-svajighet och minskad muskulär stelhet i andra ställen i kroppen till följd av hormonella förändringar under ägglossning så har jag svårt att se att bäckenbotten skulle vara undantagen. Bäckenbotten och dess närbelägna stödjevävnader brukar vara snabba på att reagera på andra hormonella förändringar. Och det ett så pass vanligt upplevt fenomen hos patienter jag möter att jag kliniskt inte kan ignorera det. Bäckenbotten skiljer sig också från många andra muskelgrupper genom att vara väldigt invecklat sammankopplad med stödjevävnad, så pass att det inte alltid är möjligt att se vad som är muskel och vad som är stödjevävnad. Även om muskelfibrerna i sig alltså inte skulle påverkas så skulle hela bäckenbotten hypotetiskt ändå kunna bli svajigare till följd av hormonernas påverkan på stödjevävnaden.

Mina gissningsbaserade svar

  • Ditt framfall känns värre under ägglossning eftersom själva vävnaderna som utgör framfallet till stor del utgörs av stödjevävnad – som blir svajigare under ägglossning.
  • Ditt urinläckage blir värre under ägglossning eftersom svajigheten i vävnaderna som omger urinröret blir större, och du får mindre stabilitet kring detta och därför har svårare att knipa emot.
  • Du upplever att bäckenbotten är mer svajig under ägglossning därför att den helt enkelt är det.

Göra något annorlunda?

I den idrottsfokuserade forskningen jag läst så diskuteras det huruvida man faktisk ska ta hänsyn till ägglossningen när det kommer till träning och tävling för idrottande kvinnor. Jag kan tänka att det också går att tänka gällande alla. Upplever du att dina symtom är värre kring ägglossningen – träna lite annorlunda just då. Lägg inte de värsta och tyngsta passen just då helt enkelt.

Referenser

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

 

Är det antifeministiskt att inte tycka att det är vettigt att läcka urin under träning?

Är det antifeministiskt att inte tycka att det är vettigt att läcka urin under träning?


I ett sammanhang läser jag att det är en feministisk grej med Crossfit ”att kvinnor får läcka kroppsvätskor utan att det anses vara äckligt utan att det istället är positivt för att det är ett tecken på att man tar in så in i helvete.” 

Jag förstår egentligen precis hur hon menar.

Klart vi ska ta bort skam och skuld, klart att kvinnor ska få träna och känna sig oövervinnliga och starka.

Men jag köper det ändå inte.

Jag är en yrkesperson som gör vaginala bedömningar och både pratar, och förnimmer, kroppsvätskor högt och lågt. Jag äcklas aldrig, skambelägger aldrig. Det är en del av mitt jobb.

Jag säger heller inte att så tung träning är farlig, för vi har inte vetenskapliga belägg för att urinläckage faktiskt är ett tecken på kommande framfall. Däremot är det ett säkert tecken på bäckenbottendysfunktion, och det i sin tur kan vara en flagga för att besvären kan försämras med tiden.

Vi bör låta kroppens svagaste länk utgöra begränsningen

Generellt verkar dessa insikter finnas där i träningsvärlden. Om du har jättestarka armar och ben, men supersvag bål kommer den utgöra begränsningen för vad du kan lyfta, dra eller skjuta framför dig. Superstora biceps men svaga underarmar kommer påverka din greppstyrka, kanske så pass att du inte kommer framåt i din bicepsträning. En obalans mellan muskelgrupper kan vara en inledande orsak till skador om du är idrottare.

Jag tycker generellt att detta börjar framgå rätt tydligt. Gymnaster tränar styrketräning för att komplettera. Löpare tränar yoga för att bli rörliga.

Varför skulle det helt plötsligt vara en feministisk fråga att låta bli att lyssna på kroppens signaler vad gäller bäckenbotten? Om bäckenbotten är din svagaste länk, då är det ta mig tusan inget feministiskt ställningstagande att strunta i den. I mina ögon går då där och då över gränsen för när träningen anses vara friskvårdande, och den blir istället ett risktagande.

Det är ett feministiskt ställningstagande att kvinnor ska få ha rätten att träna så.

Jag har inga rättigheter eller befogenheter att tycka att kvinnor inte ska träna så att det skvätter urin högt och lågt. Jag kan applådera dem för deras insatser och framgångar helt oavsett. Men jag kan känna ett ansvar att förmedla informationen, om att det kanske inte är så himla bra för bäckenbottenhälsan.

Jag upplever ibland det på något sätt skulle vara antifeministiskt att prata bäckenbottenhälsa med Crossfittare.

Jag går inte med på det. Jag säger det ofta, den här bloggen är mitt feministiska avtryck. Mitt yrkesutövande som bäckenbotten-fysio också. Att i en undersökningssituation stoppa ett par handskbeklädda fingrar i en träningstjejs vajayjay under en squat är också en feministisk handling. Tror ni på riktigt att jag skulle göra det jag gör om jag inte _verkligen_ brann för att kvinnor ska kunna träna säkert och hälsosamt?

Låt din svagaste länk vara din begränsning.

Låt säga att du oftast läcker urin när du gör box jumps. Då tycker jag att det verkar lämpligt att du hittar det antal av den specifika önvingen som du klarar, innan du börjar läcka urin. Då kanske det ska vara ditt max just nu, och träna det antalet i upprepade set med några minuter svila emellan. Bäckenbotten kan tappa styrka och uthållighet före dina andra muskler, så stanna gärna precis innan du börjar läcka. Bäckenbotten kan anpassa sin styrka och funktion efter det, bara du inte kör över den varje gång.

Det är inte ett feministiskt ställningstagande att läcka urin när du tränar.

Det är vanligt, det är inte äckligt, men det är inte heller normalt. Det är ett symtom som kan behandlas. Min bästa rekommendation är att du träffar en fysioterapeut som kan bedöma din bäckenbottenstyrka och som kan hjälpa dig med individuella råd till hur du kan träna bort dina symtom.

Lär känna orsaken till läckagen

Barnafödande och svag bäckenbotten kan vara den vanligaste orsaken till urinläckage under ansträngning, men det är långt ifrån alltid så. Det kan handla om en överspänd och oflexibel bäckenbotten som inte parerar stötar och buktryck som den ska. Urinläckaget kan också höra ihop med faktorer som har att göra med hållning, teknik och aktiveringsmönster av diafragma, bålen och buktrycket. En fysioterapeut kan göra en sammanhållen bedömning av din muskelstyrka vaginalt, din hållning och dina aktiveringsmönster och kan hjälpa dig med råd som kan underlätta dina urinläckagesymtom, kanske helt utan att du behöver göra avkall på den träningsform du älskar.

Kvinnor har rätt att kunna träna tungt

Men kanske mest har kvinnor rätt att kunna få ha god generell hälsa. Vi vet på starka vetenskapliga grunder att bäckenbottendyfsfunktion är en effektiv sänkare av kvinnors livskvalitet. Jag kan känna att det mest feministiskt lojala agerandet i det här sammanhanget är att inte normalisera inkontinens, men att erbjuda lösningar där det faktiskt går. För jag tror att (en del) kvinnor kan klara att träna riktigt, riktigt tungt utan att riskera sänkt bäckenbottenhälsa. Men en del kvinnor, kanske främst dem med missade och defektläkta förlossningsskador, kanske absolut inte bör träna så. Och om vi inte pratar om begränsningarna, och bara normaliserar symtomen, kanske en del kvinnor tränar sig rätt in i ohälsa utan att förstå bättre.

Kunskap är makt. Bäckenbottenkunskap är feminsistisk makt.

Så tänker jag.

Dina erfarenheter: Träning och bäckenbotten

Dina erfarenheter: Träning och bäckenbotten

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Träning och bäckenbotten

  • Bäckenbottenträning, hur har dte fungerar för dig?
  • Har du använt något speciellt träningsredskap?
  • Vem har instruerat knipövningar till dig?
  • Kan du träna det du vill annars?
  • Känner du att din bäckenbotten begränsar dig?
  • Vad har du fått för råd angående träning utifrån ett bäckenbottenperspektiv?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Menstruation och fysisk prestation

Menstruation och fysisk prestation. 

I forskarkalendern förra året hade vi den stora äran att ha Lisbeth Wikström Frisén som gsätbloggare. Hennes superintressanta inlägg finns här. Det här ämnet är så intressant så jag tänker att det är värt ett till inlägg

Vi börjar med en grundläggande genomgång av menstruationscykeln.

Det kommer pratas om veckor, faser och hormoner här, och om du är som jag kommer det så småningom börja bli snurrigt för dig. Jag ska ta det stegvis.

  • Menstruationscykeln börjar med dagen då slemhinnorna i livmodern bryts ner, eftersom ägget som tidigare släppts inte blivit befruktat. Detta är också ”sista mensens första dag”, den dag då graviditeter beräknas ifrån.
  • Med mensen kommer den ”follikulära fasen”, denna fas pågår från dag 1 till dag 14 och slutar i att det släpps ett nytt ägg.  Basalmetabolismen minskar i början av menstruationen och når en lägstapunkt en vecka innan ägglossning. Östrogennivåerna har en topp strax innan ägglossning
  • Ägglossningen sker runt dag 14, om vi för enkelhetens skull utgår från en cykel på 28 dagar. Östrogen har haft en topp och minskar nu, medan progesteron istället ökar. Under ägglossning höjs kroppstemperaturen något och basalmetabolismen stiger. Det finns studier som visar att vissa leduppmjukning sker under ägglossningen, att stabiliteten i hoppande kvinnors fotvalv blir sämre och att risken för knäskador hos idrottare ökar. (Min kliniska upplevelse är också att många kvinnor med bäckenbottendysfunktion ofta känner av ägglossningen i form av ökade besvär.) Möjligen kan kvinnor kan vara mer skadebenägna just under ägglossningen. Detta är intressant, men mer forskning behövs.
  • Ägglossningen är startskottet för lutealfasen. Här kommer kroppen hos vissa samla på sig vätska. PMS-symtom kan smyga sig på och slemhinnan i livmoderns byggs återigen upp, för att antingen omfamna ett befruktat ägg, eller blödas ut under menstruationen.

Hur påverkas en kvinna av mensen under träning och idrottsprestation?

De kvinnliga könshormonerna, östrogen och progesteron, går upp och ner i nivå under en menstruationscykel.

  • Östrogenkoncentrationen är som högst under under den follikulära fasen (från menstruationens första dag till ägglossningen,1-14).
  • Progesteronhalten är som högst under lutealfasen (det vill säga perioden mellan ägglossning och menstruationens första dag, 14-28).

De båda hormonerna, deras relativa mängd och förhållande till varandra, påverkar kroppens ämnesomsättning och hur kroppen tar upp och förbränner proteiner, fett och kolhydrater. Östrogen gynnar frisättningen av glykos (socker) och upptaget i typ1-muskelfibrer vilket innebär att kroppen lättare frigör energi vid dynamisk och kortvarig fysisk aktivitet. Progesteron står för motsatsen. Detta innebär teoretiskt sett att man kanske skulle vara bättre på uthållighetsmotion (konditionsträning) efter ägglossningen och innan mensen detta är dock inte fastställt.

Jag hade precis fått mens när jag sprang min första mara. Påverkade det?

Att följa en diet med hög andel kolhydrater kan överkompensera för musklernas brist på förmåga att lagra glykogen under den follikulära fasen (perioden under och efter mens fram till ägglossning). Både östrogen och progesteron påverkar kvinnors förmåga till att effektivt frigöra energi under de senare stadierna av fysisk aktivitet under längre tid och påverkar kvinnokroppens förmåga att lagra och frigöra kolhydrater, därför är det inte självklart att kvinnor kan kolhydratladda inför långlopp. (Mer om detta här…)

Progesteron påverkar kroppen så att ventilationen genom lungorna ökar. Under lutalfasen (efter ägglossningen fram till mens) kan kvinnor känna sig mer andfådda. Den ökade andningsfrekvenes ökar också behovet av syre eftersom andningsmusklerna i sig kräver syre för att fungera. Man kan uppleva sig mer flåsig än normalt under konditionsträning. Under menstruationen och fram till ägglossningen är syrekonsumtionen på en lägre nivå.

Kroppstemperaturen

Den basala kroppstemperaturen ändras under menstruationscykeln och är som högst under lutealfasen (efter ägglossningen fram till mens). Det är en mycket liten höjning, men det finns de som anekdotiskt menar att det kan vara tyngre att träna i hetta under lutealfasen. Mer om detta har jag skrivit i ett gammalt inlägg om kroppstemperaturmätning som p-metod.

Svensk avhandling om styrketräning

Lisbeth Wikström-Friséns avhandling presenterades under hösten 2016, med nya och spännande resultat. Hon undersökte hur man ska kunna optimera träning för kvinnor genom att ta hänsyn till variationen hos de kvinnliga könshormonerna. Kvinnorna fick träna styrketräning under olika perioder i sin menstruations/p-piller cykel.  Efter 4 månaders träning mättes effekter på muskelstyrka, muskelkraft och muskelmassa. Resultatet visade att det är fördelaktigt när man vill periodisera träningen att koncentrera styrketräningen under de två första veckorna av menstruationscykeln (från första blödningsdag och 14 dagar framåt) för att få bättre effekter på muskelstyrka, muskelkraft och muskelmassa. Under den perioden är östrogen nivån hög samtidigt som progesteron nivån är låg. Östrogen anses gynna muskeluppbyggnaden och progesteron anses ha motsatt effekt. Det kan även bero på androgena hormoner som ökar just före och vid ägglossning och ger positiv påverkan på muskelstyrkeökning vid träning. Att se mensen som en tillgång för såväl hälsan som prestationsutvecklingen och inte som en belastning kan därför innebära att fler kvinnor tränar så att mensen bibehålls och kroppen är i balans! I dessa studier kunde de inte se några tydliga skillnader i träningseffekter mellan kvinnor med och utan p-piller. Särskilt kvinnor med p-piller vars homroner efterliknar hormonnivåer som under en menscykel fick samma gynnsamma effekter av träning i follikelfasen (första två veckorna) som kvinnor utan p-piller.

Friska kvinnor

Dessa studier är gjord på friska och vältränade kvinnor. Kvinnor som exempelvis lider av endometrios,  kraftig PMS eller ”enbart” kraftig menstruationssmärta, kan ha andra processer pågående i kroppen under perioden från mensens start fram till ägglossning, som gör att denna slags periodisering inte är rimlig. För en del kvinnor med menstruationsrelaterad ohälsa kan det vara mycket svårt att träna över huvud taget under menstruationen.

Behöver jag ändra mitt sätt att träna?

Syftet med den aktuella svenska avhandlingen var att undersöka hur idrottsaktiva kvinnor kan öka sin prestationsförmåga och träningsdosering. Det är eftersträvansvärt för kvinnor som redan tränar mycket och som inte vill öka risken för den kvinnliga idrottstriaden. Det handlar om kvinnor som vill maxa sina resultat, och som har mycket tid på att lägga på sin träning. En vanlig motionär behöver troligen inte lägga om sin träningsvardag på grund av dessa rön, utan kan lugnt fortsätta vardagspussla med jobb, träning och höstförkylningar precis som vanligt.

Bäckenbotten då?

Hormonella förändringar kan påverka skelettmuskulatur. När det gäller bäckenbotten är det tydligast när det gäller amning eller tiden efter klimaktieriet. Då är det östrogenbristen som är förknippad med en ökad svajighet i bäckenbotten och torrhet i både slida och urinrör. Det finns inte särskilt omfattande studier av bäckenbottens påverkan av menstruationscykelns svängningar, men det är vanligt förekommande att individer själva känner stor påverkan. Jag har hittat en studie på unga kvinnors bäckenbottnar under menstruationscykelns olika faser. Där hittade man inga skillnader alls vad gäller styrkan i bäckenbotten vid knip, men däremot vad gäller anspänningsgraden (= lyftkraften) i bäckenbotten fanns vissa skillnader. Min känsla utifrån patienterfarenheter är att många upplever ökade symtom från bäckenbotten både vid ägglossning och mens. Det verkar alltså inte vara efterforskat om detta handlar om hormon+muskelpåverkan eller om det handlar om annan förstärkning av symtom, från exempelvis svullnad i området.

 

Referenser

och böckerna

Är muskelaktiveringsövningar trams?

Är muskelaktiveringsövningar trams?

 

Håll i dig för här kommer ett inlägg från mig som åsiktsspruta.

Vi är inne i en muskelaktiveringstrend

Överallt ser och hör jag om ”aktiveringsövningar” och om hur detta ska hjälpa mot ditten och datten. Om att aktiveringsövningar ska rädda slöa rumpmuskler och icke-aktiverade magmuskler. Jag tror inte att muskelaktiving är lösningen på en massa problem, och tyvärr verkar det som så mycket annat ha blivit en ”grej” i både friskvårds- och sjukvårdsvärlden. Profesionella göra sina bedömningar och förklarar för enskilda individer vad felet beror på, på ett sätt som låter väldigt vetenskapligt. Men är det verkligen det?

Motorisk kontroll

Grejen är, att i forskningen finns det inte ens en vedertagen definition. Oftast utgår begreppet från ”motorisk kontroll” som definieras enligt Latash et al som ”ett vetenskapligt område med syfte att förklara hur det centrala nervsystemet skapar meningsfulla och koordinerade rörelser i interaktion med resten av kroppen och omgivningen”.  Motorisk kontroll är en bred term som beskriver en persons förmåga att initiera och styrka muskelfunktion och rörelse. Motorisk kontroll handlar mycket om neurologi, där en person som drabbats av stroke kan ha svårt att styra sina försvagade sida, eller där en person med Parkinssons sjukdom kan ha darrningar och skakningar som inte går att viljemässigt styra.

Grovmotorisk motorisk kontroll handlar om funktionen att röra och styrka stora muskelgrupper och koordinera kroppen i rörelse, som att gå, springa, hoppa och cykla. Finmotorik handlar om att bemästra små rörelser, som att skriva med en penna och lägga pärlplatta. All motorisk kontroll är ett samarbete mellan muskler, skelett och det centrala nervsystemet.

Den viljemässiga motoriska kontrollen handlar om hjärnan och nervsystemets förmåga att styra musklerna utifrån motorcortex uppe i hjärnan. En impuls från motorcortex rör sig från hjärta, hjärnstam och ut i ryggmärgen och ut i ett fint nätverk av nerver som styr olika muskler. Alla friska människor kan styra både grovmotorik och finmotorik, och ofta avgörs framgången inom olika sporter av förmågan att läsa in koordinationen för de grenspecifika rörelserna. Men det handlar naturligtvis också om ärftliga förutsättningar så som kroppskomposition. Vi kan dock alla lära in motoriska färdigheter genom repetition och övning.

Vad är aktiveringsövningar?

På svenska har aktiveringsövningar blivit begreppet som omfattar träning som omfattar den motoriska kontrollen över muskler. Muskelaktivering används som ett sätt att träna efter en skada. Muskelaktiveringsträning handlar ofta om att identifiera muskler som svaga eller strama, och sedan träna tillbaks dem till att bli flexibla, starka och naturligt hälsosamma.

I bristen på en allmänt vedertagen definition används begreppet aktiveringsövningar för lite av varje:

  • För att lära in rekrytering av muskler så att ett rörelsemönster skapas och kan användas utan medveten ansträngning
  • För att väcka nervsystemet eftersom smärta har skapar dysfunktion i nervkommunikationen till musklerna
  • För att lära in ”kontroll”, att kunna reglera spänningsgrad i en muskel
  • För att ta den minsta involverade muskeln och träna den på en nivå av 10 % av den maximala anspänningen. Syftet är då  att ”slå av” omkringliggande muskler, för att det anses vara av värde att träna en specifik muskel isolerat.

Vad betyder detta?

Enligt min mening använder många profesionella begreppet aktiveringsövningar just för att låta lite mer vetenskapliga och smartare än andra. Men aktiveringsövningar betyder ju egentigen ingenting.

Vilken rörelse eller övning kommer inte innebära muskelaktivering? När är en övning inte en ”aktiveringsövning”?  Då borde alla övningar kallas ”neuromuskulära proprioceptiva kognitiva funktionella motoriska kontrollövningar”. Där har vi det!

Kan vi inte alla bara kalla det för vad det är? Övningar! Att lägga till förvirrande, motsägelsefulla, övertekniska termer till träning gör inget annat är förvirra. I och med att det inte heller finns någon definition av vad det är kan det orsaka onödig förvirring mellan olika aktörer inom friskvårds- och sjukvårdsbranschen.

Träna bara!

Oavsett vad dina mål är med en viss övning, är övningar bara en väg att röra på kroppen eller använda muskler. Varken mer eller mindre. När vi väljer övningar för en klient/patient är detta baserat på mängder av anledningar – behov av att öka styrka, uthållighet, hastighet, kraftutveckling, för att minska stress, ångest eller minska risken för skada.

Du som professionell kommer att välja övning utifrån vem som står framför dig. Du individanpassar och avgör vad som kommer vara fördelaktigt för just denna individ.

Risken är att du kommer missa själva syftet med träningen om du väljer att lägga det på en för teknisk nivå. Om din patient/klient inte förstår meningen med att ”normalisera aktiveringsgraden” i en muskel, då kommer du träffa en patient nästa gång som inte gjort sin hemmarehab.

Vad är en normal aktiveringsgrad?

Ingen av oss vet hur en annan person rörde sig innan, vi kan inte heller avgöra vad som är onormalt. Normal rörlighet och normala aktiveringsmönster är väldigt individuella . Muskelaktivering  är dessutom kontext- och uppgiftsberoende. Det enda sättet att få reda på om något är bra för patienten är att utröna om övningen känna smärtfri, obehagsfri, enkel och lagom ansträngande.

Historien upprepar sig…

Aktiveringsövningar är den nya transversusträningen. Vi upprepar historien igen. I början av 2000-talet rådde en transversushysteri inom rehab, och alla patienter fick ligga och göra små, irrellevanta lågbelastningsövningar i parti och minut.

Nu har vi istället hamnat i aktiveringsövningsträsket.Vi är alla unika, individuella och det finns ingen evidens för att aktiveringsmönster ska se lika ut hos alla. Den enda dåliga aktiveringen är den som faktiskt gör ont. Att vi alla gör olika är friskt och normalt.

Är muskelaktiveringsövningar trams?

Jag menar inte att mer lågintensiva övningar med mer eller mindre isolation är dåligt. Jag menar att språkbruket kanske är mest bara fjantigt.

Det finns inga bevis för att aktiveringsövningar skulle vara direkt dåliga, och många upplever det som välgörande och ser positiva effekter när det kommer till uppnådda mål. Dock är det inte bevisat att detta är mer effektivt än något annat. Forskningen talar ändå för att integreringsövningar är bättre än isoleringsövningar! Bålmusklerna aktiveras som mest när de också utsätts för krafter som inkluderar arm eller benrörelser. Integrerade övningar kräver koordination och balans. Komplexa rörelser stimulerar aktivitet i den specifika muskeln liksom i övriga aktiverade muskler.

Du och jag som profesionella är skitbra på att individanpassa träning. Men jag tycker verkligen inte om begreppet aktiveringsträning. Det tangerar kvacksalveri och ger uttryck för en slags professionellt pseudevetenskapligt översitteri.

Så tänker jag. Hur tänker du?

 

Hållning, andning och bäckenbotten

Hållning, andning och bäckenbotten

Din hållning som orsak till bäckenbottendysfunktion och andningssvårigheter

Om du sätter eller ställer dig i en väldigt dålig/framåtböjd hållning kommer du märka att det är väldigt svårt att fylla lungorna och ta riktigt djupa andetag. Detta beror helt enkelt på att du pressar samman bukinnehållet, och diafragma kan inte sänkas som den skulle behöva göra. Istället får dina muskler i axlar och bröstrygg ta över för att istället höja bröstkorgen.

Upprätt hållning och andning

Två grundläggande funktioner i människans kropp är förmågan att hålla sig upprätt, och förmågan att andas. Dessa två funktioner är helt separata, men också helt beroende av varandra. Diafragma är den främsta andningsmuskeln, men den har också en nyckelroll i bålstabiliteten. Upprätt hållning är en komplex neuromotorisk process som inkluderar kontroll av buktrycket. Varken enbart magmuskelstyrka eller specifika andningsmönster kan öka buktrycket, utan buktryck genereras av ett samarbete mellan bålmuskler, diafragma, bäckenbotten och ett stängt struplock.

När buktrycket ökar, även så lite som när vi pratar eller andas, kommer trycket pressas mot alla håll i bukhålan. Magmuskler, bäckenbotten och diafragma svarar på detta genom att anspännas, för att skydda organen mot tryck.

Framåtböjd hållning

En framåtböjd hållning kommer alltså ge en störd andning som också ökar trycket mot bäckenbotten. Denna position kommer också göra så att dina bålmuskler och din bäckenbotten inte kan jobba särskilt bra eftersom de måste börja med att motverka en onormal tryckökning i bålen. . Under perioder av ökat buktryck, så som vid hosta och tunga lyft, engageras bäckenbotten för att hålla bäckenorganen på plats och för att stänga till urinrör och analöppning. Lider du av exempelvis inkontinens vid plötsliga höjningar av buktrycket kan du se om du kan minska dina besvär bara genom att optimera din hållning.

Detta är anledningen till att det är så viktigt med att du har en god hållning – för att utgångsläget för diafragma, bäckenbotten och bålmusklerna ska vara optimalt!

Om du lider av bäckenbottendysfunktion (framfall, svag bäckenbotten, överspänd bäckenbotten eller inkontinens) eller andningsproblematik (lungsjukdomar, astma osv) så kommer en god hållning tillsammans med god andningsteknik vara en möjlighet till symtomlindring, tillsammans med dina vanliga träning.

Andning under tung träning

Du kan använda andningen som ett sätt att moderera buktrycket och minska för hög belastning på bäckenbotten vid behov.  För att minska buktrycket under tunga lyft rekommenderas utandning under lyftet hellre än att hålla andan. Detta har jag skrivit mer om HÄR.

Bröstkorgspositionering, andning och bäckenbotten

Bäckenbotten och diafragma fungerar lite om spegelbilder mot varandra. När den ena rör sig så rör sig den andra. Båda två är grundläggande för vår upprätta hållning och andning och det finns tydligt klarlagda samband mellan andningssvårigheter och bäckenbottendysfunktion. Du kan alltså påverka det ena eller det andra problemet (eller båda!) genom att jobba med dina andning och din hållning genom positionen för din bröstkorg.

Bröstkorgen ska vara rakt placerad över bäckenet, för att optimera både dessa musklers arbete.

Testa nu, du där du sitter eller står:

  • Sjunk ihop med dålig hållning framåt. 

Nu kommer utrymmet mellan ditt pubisben och din bröstkorg ha närmat sig varandra. Om du sitter kommer du ha rullat bak bäckenet så att du kommer sitta liksom lite bakom dina sittbensknölar. Bröstkorgen pekar nu lite snett in mot magen. Du har inte bröstkorgen rakt över bäckenet. I enna position kommer diafragma inte kunna sänkas helt under inandning, i och med att utrymmet är lite för trångt. Du kommer behöva använda musklerna kring nacke, axlar, skuldra istället – och ökar däremed risken för överspänningsbesvär.

  •  Överdriv nu en ”god hållning”.

Svanka lite överdrivet och brösta upp dig jättemycket. Här kommer bäckenet vara överdrivet framåttippat och bröstkorgen peka snett framåt istället. Här kommer utsträckta magmuskler påverka andningsrörelsen, och magmusklerna kommer inte vara optimalt aktiva i att moderera buktrycket.

  • Ställ dig nu optimalt

Bröstkorgen ska peka rakt neråt och bäckenet vara neutralt tiltat så att du har en liten, naturlig svank.

 

Var känns det bäst?

Testa att ta djupa andetag i de olika positionerna.

Testa att knipa med bäckenbotten i de olika positionerna.

Testa nu och berätta för mig i kommentarerna!

Referenser till alla inlägg:

Alla inlägg i serien:

Andning och coremusklerna

Andning och coremusklerna

Din andning kommer påverka spänningsgraden i din bäckenbotten.

Låter det jättekonstigt? Jag kommer idag skriva om hur andningen och bålmusklerna samarbetar, och kommer sedan återkomma till ämnet specifikt kring andning och överspänd bäckenbotten i ett separat inlägg.

Din bål är som en cylinder omgiven av muskler som alla ska samarbeta kring din hållning och andning. Muskelcylindern utgörs av diafragma i toppen, bålmusklerna runt omkring och bäckenbotten i botten. Bäckenbotten sänks under inandning för att hjälpa diafragma att kunna sänkas och för att tillåta inflödet av luft att öka. Diafragma sänks mellan 1,5-10 cm beroende på andningens karaktär och djup. När bäckenbotten späns till viljemässigt under inandning kommer diafragmas sänkning hindras till maximalt 5-6 cm. För att jämföra så kan urinblåsans höjas mellan 1-3 cm under en bäckenbottenspänning.

Under normal andning kommer bäckenbotten och bålmusklerna att samarbeta med diafragma genom att hålla trycket i buken. När du andas in djupt kommer trycket i buken öka. Då spänns bäckenbottenmusklerna automatiskt för att skydda bäckenorganen och hålla stängt kring urinrör och analöppning. Det här är faktiskt hur coolt som helst.

Coremuskler, bålmuskler, andningsmuskler

När folk pratar om de muskler som involveras i andning och bålstabilitet förbises gärna bäckenbotten. Men så här är det: när bålmusklerna anspänns åker både diafragma och bäckenbotten tillsammans upp eller ner. Bäckenbotten är normalt reflexmässigt avspänd när vi andas in, och anspänns när vi andas ut. Reflexmässigheten i detta styrs av buktrycket och genom ett automatiserat samarbete mellan bålmusklerna och diafragma. Nu börjar det här bli snurrigt och kan dessutom låta som oändliga upprepningar av ”anspänningar hit och anspänningar dit”. Det jag i alla fall vill att du ska förstå är att bäckenbotten faktiskt kan räknas till bland andningsmusklerna.

Buktryck och bålstabilisering

Samaktivering av magmuskler och bäckenbotten innebär alltså en ökning av buktrycket. Diafragma och bäckenbotten rör sig i samklang nedåt när vi andas in, och uppåt när vi andas ut. Den enes rörelse kommer påverka den andres. En viljemässig anspänning av bäckenbotten kommer öka buktrycket och skapa en aktivering i de sneda bukmusklerna, vilket innebär en stabilisering av ryggraden.

Buktrycket är alltså kroppens sätt att låta diafragma, bäckenbotten och bålmusklerna ta en del av ryggradens belastning. Bålstabiliteten ökar om vi andas in och spänner magen samtidigt. När vi spänner diafragma, bäckenbotten och bålmusklerna tillsammans är detta för att vi önskar ett ökat buktryck, för att på så sätt avlasta ryggraden från en del av belastningen som den utsätts för när vi lyfter och bär.

Våra kroppar är avancerade mekaniska skapelser!

Att andas med diafragma och att ha förmågan att reglera ner spänningsgraden kring andra muskler vid behov kan öka kroppens förmåga att koordinera dina bålmuskler. En viktig grund att stå på kan vara att ha en stark bäckenbotten!

I en studie jag läst konstaterades att inkontinens och andningsstörningar har ett starkare samband med ryggont,  än vad fysisk inaktivitet eller övervikt har. Att ha en välfungerande andning samt muskelkontroll kommer optimera ryggradsstabiliteten och minska risken för ryggont. Att ha en stark bäckenbotten är bokstavligen talat grunden för både andningsrörelsen och bålstabilisering. Icke-optimal andning medför också en nedsatt förmåga till att stabilisera ryggraden.

Summering:

  • Du behöva kunna andas med magen, samt vara stark i bäckenbotten, för att kunna få ut det mesta möjliga av din bålstabilitet.
  • Likaså finns studier som visar att bäckenbottenträning kan ge förbättrade resultat vid testning av lungvolymmåttet FVC (den mängd luft som kan forceras ut i ett andetag, efter att personen andats in det värsta den kan). Detta mått används för att undersöka både förekomsten av och graden av funktionsnedsättning i lungorna.
  • Det har visats i studier att om andningsövningar inkluderas i rehabprogrammet kommer detta vara fördelaktigt för personer med bäckenbottendysfunktion.
  • Att ha med bäckenbottenövning för personer med andningssvårigheter kan vara lika viktigt!

 

Visst är det här intressant?!

Referenser till alla inlägg:

Alla inlägg i serien:

En serie inlägg om andning

En serie inlägg om andning

Den här serien är tidsinställd och planerad sedan rätt länge. Från början publicerades denna inläggsserie redan 2016, men som med allt behöver jag ibland jobba om och se över referenserna och ny forskning. Att den här serien kommer just nu är för att jag ville ge mig själv utrymme för en bebisbubbla. Men ni ska inte bli utan superduperspännande läsning. (Haha, superduperspännande för fysionördar kanske…) Men!

Visste du att väl utförd andning kan vara bra för både din bäckenbotten och din bålstabilitet?

Visste du att hur du andas påverkar din bäckenbotten, och kan också höra ihop med risken för ryggont?

Vi tar över 20 000 andetag per dag, och i andningen knyts kroppens inre automatiska processer ihop. Din hållning, ditt buktryck och din muskelaktivitet kommer alla vara beroende av, och inverka på, din andning.

Ju mer jag läser om andning, desto mer vill jag jobba med det.

Nu pratar vi inte om flummigt ”ta bara djupa andetag så kommer du må bättre på alla sätt och vis”, utan om ren biomekanik och fysiologi.

Jag har under en tid läst och läst och läst artiklar om bäckenbotten, lungfunktion, hållning och andning och ska i ett gäng inlägg ta er igenom det jag lärt mig.

Visst är ni pepp?

Jag är medveten om att vissa inlägg här kommer bli lite väl fysioterapeutiskt nördiga, men ni får liksom bara scrolla till något intressantare. Eller kolla på instagram efter söta bebisbilder.

Referenser till alla inlägg i serien som kommer:

Alla inlägg i serien:

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Träning för överviktiga gravida

Träning för överviktiga gravida

Överviktig och gravid – hur ska jag träna?

Jag fick en fråga på instagram om träning för överviktiga gravida. Jag tänkte först bara svara något kortfattat med ”träningsråden under graviditet skiljer sig inte på normalviktiga eller överviktiga”. För egentligen är det så enkelt: alla människor i alla åldrar, i alla kroppsformer  och alla tider i livet har i grund och botten samma behov av fysisk aktivitet för att hålla sig friska och hälsosamma. Träning under graviditet ska aldrig göra ont och aldrig ge andra symtom. Det gäller oavsett kvinnans vikt.

Men, sen tänkte jag att frågeställaren nog ändå undrade något mer. Frågeställaren skrev då ”Kombon otränad, överviktig och gravid känns inte som någon önskedröm. Är det för sent att börja träna upp mig nu?”

Jag ska ge er ett mycket mer fullständigt svar, men kortfattat:

  1. Det är aldrig för sent att börja träna, du kan alltid få hälsoeffekter
  2. Statistiskt sett har du inte ökad risk att drabbas av bäckensmärta under graviditet på grund av övervikt. Ryggsmärta kan dock vara annorlunda.
  3. Får du ont bör du, precis som ALLA gravida, få individuella råd angående hur du ska träna och röra dig i vardagen.

Jag vill vara övertydlig här: Om du lider av smärta under din graviditet är det bara eventuella knäppskallar inom vården som kommer mena att du typ ska ”skylla dig själv” eller något. Sök hjälp om du behöver, och kräv att bli bemött väl. Byt annars. Däremot vet jag att det kan bli svårare för behandlaren (fysioterapeut, kiropraktor etc) att genomföra manuella behandlingar. Det är inte av elakhet som någon eventuellt lite olika behandlingsalternativ för smala och tjocka personer. Det handlar ofta om rent tekniska faktorer. (Typ av samma anledning som att jag med mina pyttesmå händer inte gör några superbra stabilitetstester på fullvuxna mäns knän, jag når liksom inte till att få ett bra grepp..).

Varför ska jag träna?

Anpassad träning under graviditeten kommer öka välmåendet både fysiskt och psykiskt. Dessutom kommer fysisk aktivitet under graviditeten påverka fostrets hälsa. Att mamman tränar har visat sig ha goda effekter på barnets hjärtfunktion på sikt.

Hålla koll på vikten under graviditeten

Jag vet så väl själv att det är lätt att stressa upp sig över viktuppgången under graviditeten. Det kan upplevas som svårt att styra viktuppgången själv dessutom. Det är INGEN som kommer fråga dig om din vikt för att den vill peta på en känslig punkt. Det är omtanke om din och barnets hälsa som gör att frågorna om vikten uppkommer. Var tydlig med din barnmorska och andra vårdgivare infall det är så att frågor om vikt och träning snarare medför negativ hälsa för dig. Du har naturligtvis rätt att undanbe dig viktkontroller eller rådgivning. Du kan också uttrycka ditt faktiskt behov av stöd. ”Jag vill INTE att du väger mig, men jag vill gärna att du frågar om hur det går med att äta nyttiga mellanmål” eller ”Du får gärna väga mig, men jag vill inte bli tjatad på vad gäller träning”. Berätta hur vårdpersonalen bäst kan stödja dig!

Hur ska jag träna?

Om du inte brukar träna kan graviditeten vara en god anledning till en start av nya motionsvanor. Om du är osäkert på vad som bra för dig rekommenderar jag dig faktiskt att boka en tid hos en fysioterapeut. Det kan vara svårt att avgöra om träningen känns jobbig för att du är ovan, eller för att du är gravid. En fysioterapeut kan hjälpa dig att bena ut ”vad som är vad” vid behov. Träning och fysisk aktivitet har inte visats ha några negativa effekter på överviktiga gravida, så det finns inget speciellt som behöver just anpassas för överviktiga vad gäller säkerheten för mor och foster.

Däremot är ju ökad vikt en belastningsfaktor. Att träna som gravid kan vara tungt oavsett. Om du också är ovan vid fysisk belastning kan stegringen därför behöva vara mer långsam. Börja därför gärna lätt, med 5-10 minuters konditionsträning, och lägg till 5 minuter per träningspass. Målet är minst 150 minuters motionsaktivitet i veckan.

Ett träningsupplägg som konstaterats fungera bra för överviktiga (men friska!) gravida:

  • Tre tillfällen i veckan á 60 minuter.
  • Konditionträning 35 minuter; promenad utomhus/ på löpband eller cykling. Konditionsträning ska vara intensiv att du samtidigt kan prata medan du tränar.
  • Styrke-/uthållighetsträning plus rörlighetsträning 25 minuter.

Träningen kan med fördel göras som cirkelpass med kondition och muskelstärkande övningar blandat. Förslag på övningar är knäböj, armmuskelövningar med hantel/gummiband, anpassade armhävningar, träning för inre och sneda bukmusklerna, rumplyft, ”fågelhunden” etc. Övningarna kan utföras 3*10 repetitioner med en minuts vila emellan. Träning bör inte utföras i ryggliggande efter graviditetsvecka 16. Träning så pass tung att du behöver hålla andan bör undvikas.

Kommer träningen optimera graviditetsvikten?

Som vanligt när det gäller viktkontroll handlar det i första hand om att se över intaget av energi. Energiförlusten genom träning och fysisk aktivitet är ofta inte tillräckligt omfattande för att ge stor påverkan på vikten. Det kan också vara så att gravida kvinnor som tränar mycket minskar ner sin övriga fysiska aktivitet, och att det är därför träning inte ger så stort utfall på viktuppgången under graviditet.

Vad ger träning under graviditet för hälsoeffekter då?

Regelbunden träning av moderat intensitet kommer optimera ditt blodtryck, vilket både ger hälsofördelar för dig och ditt foster. Det kommer minska risken för graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning. Det finns också vetenskapliga stöd för att barn till mammor som tränat under graviditeten kan klara av tuffa förlossningar med hotande syrebrist något bättre.

Referenser:

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!