Kategori: Gynekologisk operation

Fysioterapi i samband med gynekologisk operation

Om du genomgår en gynekologisk operation kan du behöva en rehabperiod efteråt. Det är många som inte tänker på hur både funktions- och rörelseförmåga påverkas av gynekologiska tillstånd och operationer. Ökad blodcirkulation genom försiktigt anpassad och väl doserad träning kan optimera läkning efter en operation, och en successiv återgång till fysisk belastning kan hjälpa dig att hitta tillbaka på ett skonsamt sätt.

I denna kategori hittar du information om träning och fysisk belastning efter operationen. Det är inte alltid du rekommenderas kontakt med fysioterapeut efteråt, men du kan med fördel efterfråga detta själv.

Direkt efter en operation rekommenderas du att börja med fotpump och djupandning, senare kan du börja aktivera bål- och bäckenbottenmuskulatur. Läs mer i inläggen för vidare råd. Inläggen baseras så gott det går på vetenskap, men där det saknas istället på fysioterapeutisk beprövad erfarenhet.

Snart ett år efter min bäckenbottenrekonstruktion

Snart ett år efter min bäckenbottenrekonstruktion

Att vara gravid, föda barn och gå igenom postpartumperioden är sannerligen en resa. Kroppen genomgår så himla mycket förändringar, och en del blir aldrig som förut. Min resa är ju långt ifrån klar än! Vart jag landar med kropp och hälsa efter den här sista graviditeten är fortfarande okänt. Men den här tiden förra året fick jag lite av ett avslut på den resan som började när mina värkar kickade igång en sommarnatt 2012. För ett år sedan fick jag äntligen genomgå en operation som skulle laga min bäckenbotten igen, efter skadorna jag drabbades av när Wollmar föddes.

Jag kan inte helt och hållet utvärdera slutresultatet av operationen, eftersom jag blev gravid ganska exakt tre månader efter den och har varit gravid sedan dess. Min bäckenbotten har inte älskat den här graviditeten.

Men jag bloggade en hel del under den aktuella perioden, och jag tänkte göra ett samlingsinlägg.

Varför behövde jag opereras?

I det här inlägget kan ni läsa om när jag besökte läkaren och mina skador kunde konstateras. 

”Jag har ju sökt vård förut. Jag har varit hos gynekolog. Jag har varit på uppföljning på sjukhuset jag födde. Alla säger ”åh, det SER SÅ FINT UT”….Det var inget superlångt besök, det var inte tusen krångliga undersökningar eller utredningar. Jag träffade en trevlig läkare som ställde relevanta frågor, lyssnade, kollade igenom min förlossningsjournal. Sedan gjorde hon en noggrann men liksom tidseffektiv undersökning. Jag blir ju naturligtvis typ som alla andra i det här läget och bli osäker på att jag uppfattat helt hundra rätt, men så här:

Så här är läget:

Transversus perinei är av. Sfinktrarna är inte hela. Det är en reva i puboanalis som gör att min ändtarm också kan svaja i sidled. Utöver att den inte heller får stöd från perinealkroppen och sfinktrarna. Jag har intakta levatorer och inga framfallstendenser.”

Orolig inför operationen?

I detta inlägg skrev jag om mina tankar inför operationen, men också om mina förhoppningar:

  • ”Jag hoppas på att kunna få ett mer normaliserat tidsspann mellan att jag känner att jag behöver bajsa, och att jag faktiskt måste bajsa nuuuu.

  • Jag hoppas på att kunna få en mätbar förbättrad bäckenbottenstyrka, mätt med Aquaflex-koner.

  • Jag hoppas på att kunna släppa en del oro för vad som kommer hända med min bäckenbotten med ålder och med lite tyngre träning.

  • Jag hoppas kunna vara med avslappnad med att sluta med imodium inför och under en eventuell kommande graviditet och amning. Men jag är fullt beredd att fortsätta med imodium livet ut utöver det. Jag vet att det finns andra som förhåller sig skeptiska till det, men jag och min mage trivs verkligen med imodium.”

Operationsdagen

På operationsdagen publicerade jag en låtlista, vilket jag tror säger ganska mycket om min sinnesstämning. 

Sedan kom ett gäng inlägg av mer dagbokskaraktär

På återbesök

Jag har varit på ett återbesök hos läkaren som opererade mig. Där kunde man se att mycket hade blivit mycket helare, men att den externa sfinktern fortfarande inte gått att fåt ihop helt. Det, tillsammans med den interna sfinktern som inte alls går att laga, är fortfarande ett problem för mig. Men jag tror annars att min bäckenbotten är oändligt mycket stabilare och har bättre förutsättningar att åldras med grace tillsammans med mig, haha.

Om du önskar veta mer?

Bland annat dessa inlägg/inläggsserier förklarar ämnet förlossningsskador och dess konsekvenser. Mer läsning finns också om du använder sökfunktionen här på bloggen.

 

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

”Kan jag aldrig mer lyfta tungt?”

Det här är en fråga jag ofta får i patientmöten. Den har många olika sorters svar och är inte enkel. För en tid sedan träffade jag en kvinna som drabbats av en sfinkterruptur när hon födde barn. Hon hade fått ett uppföljande besök hos en uroterapeut efter förlossningen. Uroterapeuter är generellt välutbildade, engagerade och otroligt duktiga. Just min patient måste ha råkat ut för ett stolpskott. Hon fick rådet: ”Du ska inte lyfta tungt, kanske aldrig mer i livet”.

Jag blir så arg.

Du ger inte så negativa besked till en ung kvinna utan att i samma mening leverera en plan för att lösa problemet i fråga.

Dessutom måste vi i så fall också börja med att definiera vad som är tunga lyft. För de flesta förlossningsskadade är gränsen i början barnets vikt. När upphör barnets vikt vara en gräns för mammans gränsvikt för lyft? Vid 10, kg? 20 kg? 30 kg?

Vad är ett tungt lyft egentligen?

Jag är ingen styrketräningsperson, har aldrig varit. För några år sedan försökte jag börja styrketräna lite mer, men. jag fick sluta med att träna knäböj med vikter på ett visst antal kg. Detta eftersom jag efter det fick värk i bäckenbotten på ett sätt som jag inte känner mig bekväm med. Jag satsar ju ändå hellre tid och funktionalitet på löpning. Men OM knäböj med tunga vikter hade varit en sak som gett mig mening med livet, då tror jag ändå att det hade gått att lösa.

Finns det begränsningar?

Kvinnans anatomi och konsekvenser efter graviditeter och förlosssningar sätter begränsningar på vad en kvinnas bäckenbotten tål, det kan jag alltså köpa. Som vanliga motionärer gör vi alltid bäst att lyssna på kroppens svagaste länk och inte gå förbi de gränser denna sätter upp. För någon är det kanske rörligheten, bålmuskelstyrkan, eller i mitt fall bäckenbotten.

bäcken 005

Men för dig som VILL lyfta tungt, här kommer mina råd:

  • Första steget: Koordinera bäckenbotten och diafragma

Jag har varit inne och nosat på detta ämnet vid tidigare inlägg som ”Får jag aldrig mer hålla andan” och ”Andingstekniker”. När du andas in, sänks din diafragma och din bäckenbotten. När du andas ut höjs din diafragma igen, och din bäckenbotten spänns upp en aning. För att kolla om din andning har en bra koordinerad rörelse mellan dessa två lägger du en hand på din avslappnade mage och en på bröstkorgen. Dra in ett stort andetag. Vilken hand åkte ut först?

Handen på magen ska åka ut först.
Du behöver träna in detta andningsmönster tills det är ditt normaltillstånd. Detta är första steget för att klara tunga lyft. Anledningen till att ha en tvärt-om-andning är att du förmodligen går och drar in magen konstant. Sluta med det.

  • Andra steget: Lär dig känna när bäckenbotten sänks

Du bör lära dig att känna när din bäckenbotten sänks under en vanlig inandning. Detta är något jag ibland får jobba med att ”avprogrammera” kvinnor med stora besvär efter förlossningar, de känner i motsats till de flesta andra ALLDELES FÖR MYCKET, alldeles för starkt.

Detta kan också kräva en hel del koncentrationsträning. Du ska kunna känna att bäckenbotten koordineras i en nedåtrörelse när du tar ett djupt andetag. Bäckenbotten ska sänkas på inandning, höjas på utandning.

Att träna in detta innebär att du medvetet kan förstärka rörelsen när du behöver extra kraft i bäckenbotten. När du hostar, nyser, skrattar behöver din bäckenbotten spännas upp. Har du tränat in  den automatiska rörelsen i vanliga utandningar, kan du vid behov förstärka den. Kanske kan detta räcka för att bli av med en del ansträngningsinkontinens?

Detta tränar du in i något som vi kallas ”the knack”. När du aktivt kniper innan du ska hosta, nysa, skratta eller lyfta kommer bäckenbotten spjärna emot buktrycksökningen. Detta förbättrar urinrörets stängning genom att det dras uppåt/framåt och trycks emot pubisbenet som därmed mekaniskt trycks till i ett stängt läge.

bäcken 004

  • Tredje steget: Lär dig koordinera andningen med rörelse och belastning

Nu är det dags att testa detta i rörelse! När du rör dig och använder musklerna runt omkring bålen kommer buktrycket ökas, vilket skapar ett tryck neråt mot bäckenbotten. Jag tycker att plankpositioner är bra exempel för att träna in detta. Börja med en planka på knä. Kan du hålla en bra plankposition, hålla en bra stabilitet i bålen och samtidigt andas? Ja, då testar du att gå upp på tå. Behöver du börja hålla andan i plankan säger det oss att du inte har tillräckligt med styrka i din bålmuskulatur för att stabilisera dig, utan att ta till en extra stabiliserande faktor – att hålla andan. Du behöver alltså kunna koordinera andningen, övningen/rörelsen och bäckenbotten. Även här vill jag hänvisa tillbaka till inlägget ”Får jag aldrig mer hålla andan”? Börja också med vanliga knäböj och tåhävningar, utan belasning. Vad händer med andningen? Med bäckenbotten?

  • Fjärde steget: Träna dig stark parallellt

I inlägget om ” Är det farligt att lyfta tungt efter förlossning?” resonerade jag kring att det kan vara viktigt att vara stark i övriga kroppen för att jämna ut belastning och tryck och avlasta bäckenbotten med hjälp av annan muskulatur. Medan du tränar upp dig vad gäller andning och koordinering av bäckenbotten/diafragma kan du med fördel se till att resten av kroppen hålls stark.

Om du har besvär bör du träna styrketräning gärna i sittande, undvika att hålla andan och köra hyfsat stabilt för att undvika onödigt buktryck – men ändå få till en bra styrketräning för enskilda muskler. Se mer här:

  • Femte steget: Be någon kontrollera din teknik och din hållning. 

För att optimera bäckenbottens funktion kan det vara av vikt att kontrollera tekniken, hållningen och att höften/rumpans muskler jobbar som de ska. Ska du göra knöböj, marklyft eller andra tunga lyft behöver du göra detta med ryggraden i neutral hållning och med god funktion i höfter och rumpa för att optimera bäckenbottens funktionalitet i sammanhanget. När du kommit så här långt behöver du boka en tid med en yrkeskunnig på det gym du tränar och be denne vara petnoga med din teknik och hållning .

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

”Du kanske aldrig mer i livet ska lyfta tungt” som ett generaliserat svar till en förlossningsskadad kvinna är ett typexempel av saker som gör mig ilsken. Visst, det FINNS kvinnor som har så pass bristande stöd i bäckenbotten att de inte bör lyfta tungt. Dessa kvinnor kanske i första hand ska få tillgång till reparativ kirurgi, i andra hand sjukvårdande fysioterapeut/uroterapeutledd bäckenbottenträning. Och få en välgrundad undersökning och rehabplan inför återgång till med tyngre träning. Det generella svaret om någon ska/kan/bör lyfta tungt måste vara: Det beror på.

Tidsplanen för detta?

Jag skulle säga åtminstone tre månaders aktiv träning med dagliga andnings/koordinationsövningar, bäckenbottenträning samt parallell bäckenbottenskonsam styrketräning. Innan dessa är du troligen inte redo. Om det gäller återgång till träning efter förlossning vill jag också hänvisa till följande inlägg:

Referenser:

 

Ärrvävnad efter förlossningsskador och gynekologiska operationer

Ärrvävnad efter förlossningsskador och gynekologiska operationer

Smärta från ärr

Ärrsmärta är vanlig orsak till smärta i underlivet. Gynekologisk smärta innebär ofta både fysiska funktionsnedsättningar och stor psykisk påfrestning för kvinnan det drabbar, och kommer ju sekundärt även gå ut över hennes partner. Besvären kan omfatta samlagssmärta, svårigheter att sitta länge, smärta vid stående och gående och besvär att bära vissa sorters underkläder och byxor. Efter operation av förlossningsskador eller gynekologiska operationer uppstår ärr, som vid all annan slags kirurgi. Beroende på individens förutsättningar rent vävnadsmässigt, och så klart beroende på operationen som sådan, kan ärrvävnaden läka olika slätt och mjukt.

Vad är ärrvävnad egentligen?

Ärrvävnad är en fibrös vävnad som ersätter den normala vävnaden efter en skada. Den är uppbyggd av samma material som den ursprungliga vävnaden, kollagen, men har en annan struktur och kvalitet. Ärrvävnad är inte elastisk på samma sätt som originalvävnaden.

Den ”värsta sortens ärr” kallas keloida ärr är både ovanligt stela och uppdrivna. Men även helt vanliga ärr är alltså normalt sett hårdare än vanlig vävnad.

Det kan vara viktigt att veta att det ärret du ser liksom är ”toppen på isberget” och att ärrbildningen på insidan av huden kan vara minst lika stor som den du kan se med blotta ögat. Ärr är ihopläkt vävnad från flera olika lager i kroppen, det kan vara hud, muskel, bindväv eller annat. I vanliga fall ska alla dessa kompontenter glida fritt omkring varandra, men vid ett ärr kan dessa olika delar sitta ihop. Resultatet blir en stramhet och en rörlighetsbegränsning som kan ge upphov till smärta. Ibland kan ärret som sådant vara så stramt att det faktiskt innebär en minskning av det normala blodflödet i ett område, vilket innebär att musklerna i bäckenbotten också kan få syrebrist. Muskelsyrebrist gör ont, tänk bara på hur dina lår kan skrika av smärta efter att du sprungit upp för en lång trappa…

Långvariga besvär

Långvarig smärta innebär ibland att nerverna i området blivit överkänsliga för både beröring och rörelse. De signalerar smärta för allt mindre sensationer. Kort förklarat innebär detta att hjärnan, ryggmärgen och nerverna tolkar smärta när de egentligen bara får input om något ”vanligt”. Då kan det finnas en behandlingseffekt bara av att vänja ärrområdet vid beröring igen.

 Så, hur kan en fysioteraeput jobba med gynekologisk ärrsmärta?

Vi fysioterapeuter jobbar med rörelse som första behandlingsmetod när det kommer till smärta. När det gäller ärrbehandling generellt i kroppen kan vi genom att jobba med vävnadernas flexibilitet och rörelse få ärret att bli mjukare och mer eftergivligt. Ju oftare ett ärr blir berört och masserat, desto mer likt omkringliggande och normal vävnad blir det. Teknikerna som en fysioterapeut eller annan behandlare kan använda är både invärtes och utvärtes muskelstrecthing, mjukdelsbehandling, ärrmobilisering, triggerpunktsbehandling och bäckenbottenträning.

Jag jobbar med ärrmobilisering ungefär på samma sätt som massören gör på filmklippet nedan. Dock mycket försiktigare och med handskar, naturligtvis. (Jag vet att det är en fot det där ärret sitter på, men klippet var tydligt och bra…) Den här behandlingen är naturligtvis inte alltid bekväm för personen den utförs på. Dels på grund av stället ärret sitter och dels på grund av att ärret i sig kanske gör ont.

Det är en verksam behandling ger som resultat mer mjuk vävnad och som kan lugna ner överkänslighet kring nerver i området. Det är optimalt att börja med ärrbehandling så fort ärret är helt läkt. Gärna redan efter 8 veckor efter operationen. Kroppen är ju dock alltid på gång med förnyelse och ombildning av celler och vävnader. Ärrbehandling kan påbörjas när som helst. Ju längre du haft ditt ärr, desto längre tid kan ärrbehandlingen dock ta.

Kan jag göra något själv?

Absolut! Du kan själv testa att jobba med dina ärr, oavsett om det handlar om gynekologiska ärr eller andra ärr på kroppen.

  1. Var varsam! Om du inte riktigt vet hur du ska göra, börja väldigt mjukt och lätt.
  2. Tvätta händerna och håll fingernaglarna korta.
  3. Gör långsamma massagerörelser, håll gärna ett litet tryck på ömmande punkter tills du känner att de släpper något.
  4. Använd gärna en olja, barnolja eller olivolja fungerar ofta bra.
  5. Glöm inte att andas och försök att slappna av i bäckenbotten samtidigt.
  6. Du kan också be din partner om hjälp, men kom då överens om att det inte ska finnas några krav på att ärrbehandlingen ska övergå till någon sexuell aktivitet, så länge du själv inte vill initiera det.

Ett annat råd som jag tycker är användbart är att börja försöka lära känna kroppens olika smärtsignaler. Många kvinnor verkar till exempel uppleva smärta när det ”egentligen” är en stramande känsla i ärr som kommer vid exempelvis raska promenader. Om du kan börja tänka att en töjning och en viss stramande känsla faktiskt är positiv, kanske du också kan lära om att den känselinput du får vid vissa aktiviteter faktiskt är ett ”gottont” som också är nyttigt.

Frågor, funderingar eller egna erfarenheter? Berätta!

 

Relaterad läsning på bakingbabies:

Ska jag tejpa ärret efter kejsarsnitt?

Självbehandla fastvuxet kejsarsnittsärr

 

 

 

 

Livet efter hysterektomi

Livet efter hysterektomi

Att ta bort livmodern och livet efteråt.

Livmoderborttagning görs alltid på väl avvägda grunder och de flesta kvinnor blir besvärsfria från besvären som orsakade att livmodern togs bort. Dock medför operationen en viss risk för nedsatt funktion kring urinblåsan och förmågan att hålla tätt. Urinblåsan är delvis förankrad i livmodern och när livmodern tas bort förändras anatomin något i bäckenet. En del kvinnor som har opererat bort livmodern behöver senare genomgå en operation för framfall eller ansträngningsläckage. Förekomsten av dessa problem kan öka något på grund av att livmodern är borttagen.

Knipträning är viktigt

Därför är det viktigt att fortsätta med knipövningarna för alltid. De allra flesta har möjlighet att minska sina symtom av urinläckage genom bäckenbottenträning. Bäckenbottenträning gör att muskelplattan som lyfter urinblåsa och tarm blir tjockare och och starkare, vilket innebär ett mer stabilt stöd för de organ i bäckenet som du har kvar. Eftersom det nu finns ett tomt utrymme där livmodern tidigare suttit ökar risken för att urinblåsan, tarmen eller livmodertappen (om de finns kvar) att falla ner och bukta ut genom vaginalöppningen.

Undvik förstoppning

Förstoppning lägger onödig belastning på bäckenbotten – sök hjälp om du ofta behöver krysta kraftigt när du bajsar. Kanske hos en läkare, dietist eller sjukgymnast. Även långvariga hostor kan skapa en överbelastning i bäckenbotten som inte är föredelaktig för kvinnor med ökad risk för framfall. Även repetativa tunga lyft kan vara klokt att undvika.

Här finns tips:

Återgång till samlag

Återgång till sex och samlag handlar om hur väl området läker och när kvinnan själv känner att lusten återkommer. De flesta rekommenderas att vänta ungefär 6 veckor eller tills det slutat blöda. För en person som har problem med smärta och stora blödningar kan en livmoderborttagning medföra stora positiva skillnader i livskvalitet och förenkla livet. Att livmoderns är borta påverkar sällan sexlivet till det sämre och många verkar till och med uppleva en förbättring då problemen som orsakade hysterekotmin minskar eller försvinner.

Hormonbalansen

Äggstockarna är endokrina könskörtlar och producerar fem viktiga hormoner varav de viktigaste är östrogen och progesteron. När livmodern inte länge behövs i barnaalstrande syfte skulle den egentligen kunna tas bort utan större förlust rent funktionsmässigt, men när det gäller livmoderborttagning är det den förändrade anatomin som kan orsaka komplikationer längre fram. Äggstockarnas hormonproducerande roll kan behöva ersättas via läkemedel för en del individer.

Vidare tips

Om du vill läsa mer vill jag tipsa om detta blogginlägg och detta forum. Båda är på engelska, men väldigt bra!

Inlägg i samma serie:

 

Träning efter en hysterektomi

Träning efter en hysterektomi

Efter en hysterektomi har den opererade ofta ont. För att möjliggöra fysisk aktivitet och träning är det viktigt att ta den smärtlindring som rekommenderas från sjukhuset där operationen genomfördes. Det är viktigt för hälsan i stort att komma ur sängen så fort som möjligt efter en operation. Läkemedlen som används vid operationen tillsammans med sängläget ökar risk för komplikationer och därför är sjukgymnastik viktigt för att minska risken för till exempel blodpropp.

Du kommer få smärtlindring och råd om hur du ska röra sig efter operationen från din läkare. Efter en operation finns det en fin gräns mellan aktivitet och vila, där båda delar är lika viktiga för återhämtningen. Efter en hysterektomi får de flesta restriktioner, det vill säga råd om att undvika att lyfta tungt och träna lite hårdare/mer intensivt de första 4-8 veckorna. Promenader brukar fungera väl redan ganska kort tid efter operationen.

Dag 1: 

  • Djupandning – Ta ett djupt andetag in genom näsan, håll två sekunder och andas sedan ut genom munnen. Upprepa 3 gånger så ofta du kan.
  • Pumpa med fötterna – Böj och sträck fotlederna upp och ner kraftigt och med stort rörelseutslag. Upprepa 10 gånger i timmen för att minska risken för blodpropp.
  • Pressa ner knävecken mot sängen – Upprepa 5 gånger i timmen för att minska risken för blodpropp.
  • Spänn skinkorna  Upprepa 5 gånger i timmen för att avlasta rumpan något från belastningen av att ligga på den för länge.
  • Sträck ut ryggen och axlarna – Knäpp händerna och lyft dem över huvudet. Vrid handflatorna uppåt. Knäpp händerna igen och för tillbaka armarna. Upprepa 5-10 gånger några gånger om dagen.

Dag 2 och framåt:

Alla övningar sker i liggande med böjda ben och fötterna i underlaget. Träna alla nedanstående övningar 3 gånger dagligen.

Försök även gå en promenad på minst 20 minuter dagligen.

  • Magspänning

Lägg händerna på nedre delen av magen. Andas in genom näsan. Medan du andas ut – spänn magen så att den dras in något från under dina händer. Försök hålla spänningen i tre sekunder. Upprepa 5-10 gånger.

  • Bäckenrullning

Lägg händerna i svanken. Spänn magen som ovan och försök pressa ryggen mot händerna medan du andas helt normalt. Håll tre sekunder och upprepa 5-10 gånger.

  • Knäpendling

Spänn magmusklerna som ovan och låt knäna falla åt ena sidan så långt som det känns bekvämt. Låt benen falla åt höger och vänster växelvis, upprepa 10 gånger.

Spänn först bäckenbotten som att du skulle hålla in en fis, sedan som att du skulle hålla in kiss och avsluta med att försöka suga hela bäckenbotten inåt/uppåt i kroppen. Andas normalt under hela tiden. Håll knipet för 5-10 sekunder, upprepa 10 gånger. Fråga den som opererat dig om när bäckenbottenträning är lämpligt att utföra, vid vaginala operationer kan det i vissa fall vara bra att vänta några dagar ytterligare.

Öka på belastningen långsamt

Vad gäller fysisk belastning och hushållsarbete de första veckorna är det lämpligt att undvika tunga lyft, bädda med tunga täcken eller filtar, sätta in tunga ugnsplåtar i ugn samt att dammsuga de under den akuta läkningstiden, de första 4-6 veckorna. Undvik att lyfta mer än några enstaka kilo de första veckorna.

Undvik högintensiv träning förrän tidigast 12 veckor efter operationen. Om du börjar träna för hårt, för tidigt ökar risken för framfall av urinblåsan och urinläckage. Välj fortsatt träning enligt rekommendationerna här.

Bäckenbottenträning är lämpligt att fortsätta med livet ut.

När livmodern inte längre finns på plats lämnas ett visst anatomiskt tomrum. Detta tillsammans med tyngdlag och en ändrad hormonbalans kan göra att du får en ökad risk för framfall av slidans väggar samt inkontinens. Det är viktigt att bibehålla en stark bäckenbotten genom livet samt att träna på ett sådant sätt så att både du och din bäckenbotten mår bra. Ett bra tips är att ladda ner appen TÄT och börja träna dagligen enligt den.

Här nedan får du en del tips.

 

Referenser/vidare läsning:

Inlägg i samma serie:

Att ta bort livmodern – operationen

Att ta bort livmodern – operationen

Hysterektomi

Det här inlägget handlar om de olika operationsalternativ som finns när livmodern ska tas bort. Att ta bort livmodern kallas på medicinskt språk för hysterektomi. ”Hyster” kommer från det grekiska ordet för livmoder (hystera) och  ”ektomi” är ett ord för att beskriva ett kirurgiskt borttagande av något från kroppen. Det finns flera olika varianter av hysterektomier. Dels finns det olika sorters tekniker för ingreppen och dels finns det alternativ för hur mycket som faktiskt tas bort. Ungefär var tionde kvinna i Sverige genomgår en hysterektomi. I andra delar av världen är dessa ingrepp ännu vanligare. Operationer där livmodern avlägsnas är den vanligaste förekommande stora gynekologiska operationen i Sverige, kejsarsnitt borträknade.

Orsaker

Operationen görs om du har problem med muskelknutor på livmodern, allvarliga blödningar, cellförändringar, cancer, endometrios eller livmoderframfall. Att ta bort livmodern är aldrig första behandlingen utan patient och läkare har ofta försökt med flertalet andra behandlingar innan detta kommer på tal. Grundinställningen från medicinskt håll är att aldrig ta bort friska organ och detta ses som en utväg när andra behandlingar inte gett tillräckligt gott resultat.De flesta blir helt bra efter en hysterektomi från de symtom som ledde till operationen. Operationen är vanlig och anses vara stor men i de allra flesta fall okomplicerad.

De olika operationsteknikerna

Borttagning av livmodern kan ske på lite olika sätt.

  • Genom titthålsoperation
  • Genom ett snitt i nedre delen av magen
  • Genom slidan

Olika faktorer som avgör operationssätt

Hur operationen kommer gå till kommer avgöras av individuella orsaker och klinikens möjligheter. Återhämtningen efter en operation är ofta kortare om operationen sker genom slidan eller genom titthål. Titthålsoperation kallas också laparoskopi och innebär att operationen blir ”minimalinvasiv” och att det blir minimalt med sår och trauma för kroppen och därför även färre komplikationer så som exempelvis infektioner. Efter en titthålsoperation får kvinnan ofta nedsatt arbetsförmåga och blir sjukskriven i 2-3 veckor om hon har ett fysiskt lätt arbete, och från tyngre arbeten 3-4 veckor.

Som ett kejsarsnitt

Snitt i magen görs om livmodern är stor eller om det finns sammanväxningar i buken som skulle försvåra de andra alternativen. Ibland händer det också att en operation startar på ett sätt, men avslutas via buken då det under operationen blev tydligt att detta ändå var den lämpligaste vägen. Dessa operationer sker genom ett snitt i magen, ofta på samma sätt som vid ett kejsarsnitt. Detta är en stor operation och ger smärta och medför en viss infektionsrisk och ger kvinnan nedsatt rörlighet efter operationen. Kvinnan får ofta nedsatt arbetsförmåga till lättare arbeten i 3-4 veckor, och tyngre arbeten 4-6 veckor.

När operationen sker genom vaginalöppningen medför den ofta ett visst bukobehag samt en ökad risk för urinvägsbesvär efter operationen jämfört med tittahålsoperation.  Kvinnan får nedsatt arbetsförmåga och blir sjukskriven från lättare arbeten i 2-3 veckor, och tyngre arbeten 3-4 veckor. Hysterektomier genom slidan verkar ge något större risk för framfall och ansträngningsinkontinens.

Vad tas bort?

Beroende på orsaken till operationen och dina individuella förutsättningar kan man ta bort livmodern med eller utan äggledare och äggstockar. Om livmodertappen lämnas kan den göra menstruationsliknande blödningar fortästter komma även efter borttagningen av livmodern. Då måste du också fortsätta gå på cellprovsundersökningar. Äggstockarna är producenter av de kvinnliga könshormonerna östrogen och gulkroppshormon och därför kan dessa lämnas kvar om det bedöms lämpligt för din hälsa. Det är vanligare att ta bort äggstockarna om kvinnan redan är i klimakteriet, hos yngre kvinnor sparas ofta dessa om möjligt då de har en viktig del i hormonbalansen i kroppen.

Återhämtning

Det kommer ett helt eget inlägg ägnat åt återhämtning och rehab efter dessa slags operationer imorgon. Efter 4-6 veckor är såren fullständigt läkta- Det tar kortare tid för titthålskirurgi och vaginala operationer och längre tid efter bukoperationer.

Att ta bort livmodern – operationen

Vill tipsa på att det på youtube ofta finns tydliga klipp som visar hur de olika ingreppen går till. Om du är intresserad rekommenderar jag en sökning på ”animated laparoscopic hysterectomy”, ”animated abdominal hysterectomy” eller ”animated vaginal hysterectomy”. Om du tar bort ”animated” i sökningen får du klipp med videos på riktiga ingrepp, vilket du själv kan avgöra om du önskar se.

Frågor, funderingar eller egna erfarenheter? Berätta!!

Inlägg i samma serie:

 

Serie: Att operera bort livmodern

Serie: Att operera bort livmodern

En kollega kom in i mitt rum för några och sedan och frågade om jag hade tid en stund. Hon berättade att en vän nyss hade fått sin livmoder bortopererad på grund av mångåriga besvär med endometrios. Vännen hade många frågor och upplevde att informationen om livet efter operationen saknade många viktiga beståndsdelar. När hon frågade om huruvida hon skulle bäckenbottenträna efter operationen hade hon bara vaga svar. Min kollega undrade om jag hade några råd, och så föddes den här inläggsserien.

Jag har nu putsat upp den lite, efter att den varit ute och publicerad i två år. Det är några av våra mest uppgooglade inlägg. Jag är  gynekologiskt nischad fysioterapeut och försöker inte påstå att det här är mitt bästa område. Men med tanke på dessa inläggs sökfrekvens på google så inser jag att det fortfarande är ett stort glapp där ute. Patientinformationen är bristfällig. Och jag brinner för folkbildning.

Patientinformation går jag igång på.

När det gäller borttagning av livmodern är det dessutom extra viktigt att få just råd om bäckenbottenträning och belastning. Därför har jag nu gjort en serie med blogginlägg som handlar om livet efter en hysterektomi.

Serie: Om att operera bort livmodern

För ett tag sedan läste jag också en diskussion i ett kommentarsfält där en gravid kvinna som drabbats av bäckenbottenbesvär under en graviditet skrev att hon hoppade på att kunna ta bort hela livmodern när hon var klar med barnafödandet. Att ta bort livmodern är ju absolut inte ett lättvindigt förstahandsalternativ ens för dem som har stora besvär. Och att ta bort livmodern gör sällan någonting riktigt bättre för bäckenbotten. Det är dock inte alls en så stor och dramatisk operation som den ibland kan framställas. Jag ska försöka ge en nyanserad bild i kommande inlägg!

Dela gärna med dig i kommentarsfältet

Vi vet att många googlar hit och läser. Vi vet inte exakt vad det är ni googlare letar efter, och om ni hittar det ni söker. Skriv gärna en rad och berätta. Kanske kan också dina erfarenheter bli någon annan till hjälp.

Referenser till inläggen som kommer:

Tips

Lyssna också på Danderyds sjukhus podd ”Freja” och avsnittet om livmoderborttagning

Inlägg i samma serie:

 

Forskarkalendern: Förstoppning och tarmtömning

Forskarkalendern: Förstoppning och tarmtömning

Gästblogginlägg av Jenny Sjödahl

Hej!

Jag heter Jenny Sjödahl och arbetar som legitimerad fysioterapeut på Bäckenfunktionsenheten vid Magtarmmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping. Min fysioterapeutkarriär började dock i primärvården, mer specifikt på Eksjö vårdcentral. I primärvården träffade jag på ett flertal kvinnor med ospecifik ländryggssmärta där det också framkom att de hade besvär med urinläckage. Jag fick fler och fler kvinnor med urininkontinens remitterade till mig. Och det var där mitt intresse för bäckenbotten började på riktigt!

Fast det är en sanning med modifikation…

Eller ja, det började väl egentligen redan i samband med våra samtal runt middagsbordet när jag växte upp. Min gissning är att våra samtal  skiljde sig en hel del från många andra människors middagskonversationer. Jag har en pappa som är kolorektalkirurg som har arbetat med allt från tarmcancer till sfinkterskador. Låt mig säga som så, det har varit en hel del samtal om bajs, tarmar, sårläkning och hemorrojder runt vårt middagsbord. Och då menar jag inte på något ”bajsroligt ha, ha-sätt”. Det handlade om funktionen i de olika delarna av tarmen, vad gallblåsan har för uppgift, varför bajset kan ha så olika konsistens och färg, varför majskorn kan komma ut hela, vad vi har för glädje av våra analkuddar (som sedermera kan bli irriterande och onda hemorrojder) osv. Min mamma har vid fler tillfällen än jag kan minnas spänt ögonen i oss och sagt: nu räcker det, nytt samtalsämne hörrni! Framförallt när vi hade kompisar hemma på middag.

Komplexiteten fascinerar

När jag lämnade Eksjö vårdcentral och det småländska höglandet för att hälsa på hemma i Linköping så fortsatte diskussionerna vid middagsbordet och framför brasan. Vi pratade om svårigheterna att prata om besvär så som inkontinens och hemorrojder. Alla tabun. Hur viktigt det är att vi inom vården ställer frågor om denna typ av symtom. Jag blev också tidigt uppmärksammad på att besvär från bäckenbotten många gånger samexisterar och skapar onda cirklar. Och denna komplexitet fascinerade mig – och gör så än i dag. Mitt intresse för bäckenet och bäckenbotten fortsatte att öka och det resulterade i att jag disputerade vid Linköpings universitet i oktober år 2010 med avhandlingen ”Pregnancy-related pelvic girdle pain and its relation to muscle function”.

Bäckenbottendysfunktion

Urin- och avföringsinkontinens, förstoppning, kraftiga trängningar (urgency) från tarm och blåsa, olika typer av framfall, sexuell dysfunktion samt bäckenbottensmärta är exempel på olika typer av bäckenbottendysfunktioner. Både kvinnor och män i alla åldrar kan drabbas. Orsakerna är många till varför dessa dysfunktioner uppstår och många gånger är det flera faktorer som samverkar. På Bäckenfunktionsenheten träffar vi både män och kvinnor med avföringsläckage, svår förstoppning/tarmtömningssvårigheter, smärta från ändtarmsområdet och svår IBS (en funktionell magtarmsjukdom). Tillsammans med mig arbetar fyra andra fysioterapeuter, undersköterskor och magtarmläkare. Vi har också en dietist och en psykolog som är en del av det team som hjälper människor som har svår IBS och som kommer till oss.  Regelbundet träffas vi på vår behandlingskonferens Forum Pelvicum där vi har möjlighet att diskutera hur vi på bästa sätt kan gå vidare med utredning och/eller behandling. Där finns det också ett samarbete med kolorektalkirurg och gynekolog.

Matens väg genom tarmen

Maten vi äter ska bearbetas och näringsämnen ska tas upp i tunntarmen. Om transporten genom tjocktarmen därefter går för fort får vi diarré. Om transporten däremot går för långsamt får vi hård avföring. Det är en relativt stor variation mellan hur ofta vi bajsar och det finns studier där man frågat helt vanliga människor hur ofta man gör nummer två och allt från 3 gånger per dag till 3 gånger per vecka anses vara lika normalt. Ju mer sällan vi bajsar desto längre ligger det vi ätit kvar i tarmarna. T.ex. om man bajsar 3 gånger i veckan så kommer det kunna samlas upp till 2 dygns måltider i tarmen. I den varma och fuktiga miljön börjar maten lätt att jäsa och förruttna och desto längre det ligger där desto längre fortgår denna process. Därför kan man känna sig uppsvälld och gasig om man bajsar för sällan. Men för en del människor är det fullt tillräckligt att bajsa 3 gånger i veckan och man har inga bekymmer som helst med vare sig gasighet eller uppsvälldhet.

Förstoppning är vanligt!

Cirka 20 % av kvinnorna och 6 % av männen anger att de ibland eller ofta har bekymmer med förstoppning. Försäljningen av laxermedel och andra tarmreglerande läkemedel visar också på hur stort detta problem är. Många gånger är själva tarmtömningen och hur den fungerar viktigare än antalet toalettbesök per vecka för att vi ska känna att vi kan bajsa ordentligt. Att krysta mycket och länge när vi tömmer tarmen, och att inte känna oss färdiga, är tecken på att själva tarmtömningen inte fungerar riktigt så bra som den skulle kunna göra. Unga vuxna fick frågan i en studie vad förstoppning är och drygt hälften (52 %) sa att förstoppning är när man har svårt att få ut bajset, 44 % definierade förstoppning som att ha hårt bajs och endast 34 % definierade det som glesa tarmtömningar. Definitionen på förstoppning sammanfattas därför som att ha glesa tarmtömningar och/eller problem med själva tarmtömningen, t.ex. att det tar lång tid att tömma tarmen, att bajset är hårt, att man inte känner sig färdig på toaletten eller att man krystar för kung och fosterland.

Förstoppning kan därför delas in i två grupper:

  1. långsam tarm (nedsatt peristaltik) – det tar längre tid för bajset att komma ner till rektum och slutstationen.
  2. tarmtömningssvårigheter (”outlet obstruction”) – bajset når rektum och slutstationen men det är svårt att få ut bajset från tarmen.

Och båda typerna av förstoppning kan också finnas samtidigt.

Tarmens arbete påverkas av flera faktorer

En förstoppning som beror på att tjocktarmens rörelser är långsamma gör att innehållet i tjocktarmen ligger kvar en längre tid i magtarmsystemet. Det leder till att man bajsar mer sällan och att bajset blir hårdare. Anledningen till varför tjocktarmen arbetar långsammare kan bero på flera olika faktorer.

Det  kan handla om olika livsstilsfaktorer, bland annat:

  • att vi dricker för lite vatten
  • äter för lite fibrer i kosten
  • är för lite fysiskt aktiva.

Även olika känslor så som oro, stress, depression och ångest kan påverka tarmens rörelser. Känslor påverkar vårt autonoma nervsystem som i sin tur påverkar tarmens nervsystem (brain-gut axeln). Att vi regelbundet struntar i signaler som säger till oss att gå och bajsa, t.ex. att man väljer bort toalettbesök om man inte är hemma vid sin egen toalett eller har svårt att få till tiden då man har en vild 1.5-åring hemma. Vissa läkemedel som t.ex. opiater (morfin) eller kosttillskott som t.ex. järn är också faktorer som påverkar tjocktarmens rörelser.

Tarmtömningssvårigheter

När man har tarmtömningssvårigheter är problemet att det är svårt att få ut bajset trots att det har transporterats genom hela magtarmsystemet ned till ändtarmen. Man kan jämföra det med att ett tåg fullt med passagerare. Tåget med sina passagerare kan rulla in på sin slutstation utan problem men passagerna kommer inte ut genom dörrarna då de inte öppnas. Många gånger samverkar flera olika faktorer till varför man kan ha tarmtömningssvårigheter. Tömningen av tarmen är komplicerad. Det krävs bl.a. en god koordination mellan olika muskler. En vanlig orsak till tarmtömningssvårigheter är därför att bäckenbottenmusklerna har svårt att slappna av ordentligt i samband med tarmtömning vilket försvårar för bajset att lämna tarmen och kroppen.

Jag ska knipa, eller?

Ofta när man pratar om bäckenbottenmusklerna så får vi höra att det är viktigt att vi ”kniptränar”. Dvs. att vi växelvis kontraherar och relaxerar bäckenbottenmusklerna. Vi ska bl.a. knipträna för att slippa läcka från blåsa och tarm och för att få ett bättre sexliv. Detta är ett mycket viktigt. Men vi får inte glömma bort att det är lika viktigt att kunna slappna av i bäckenbottenmusklerna som att kunna spänna dem!! Om vi inte kan slappna av i bäckenbottenmusklerna, i såväl hela bäckenbottenmuskelplattan (levator ani) som ändtarmsmusklerna (analsfinkterkomplexet), så kan vi inte heller tömma tarmen ordentligt.

Varför har jag svårt att slappna av?

Varför man kan ha svårt att slappna av i bäckenbottenmusklerna kan bero på olika saker. Det kan bero på att man har ont i bäckenbotten. Till exempel efter en förlossningsskada eller en analfissur. Det onda gör att man går och spänner bäckenbotten mer eller mindre omedvetet. Tänk att du har ont i nacken, det är då väldigt lätt att axlarna åker upp mot öronen. Motsvarande rörelse kan hända i bäckenbotten. En annan anledning är att man har bekymmer med läckage från blåsa och/eller tarm och hela tiden är lite beredd på en olycka kan ske. Därför småkniper man med bäckenbotten hela tiden. Det gör att musklerna i bäckenbotten då är lite för aktiva och kan få svårare att slappna av när det gäller. Och ibland så vet kan man inte riktigt varför bäckenbottenmusklerna har svårt att slappna av.

Fortsättning följer med praktiska tips i nästa inlägg!

Referenser:

 

Jenny Sjödahl

Jenny Sjödahl. Foto: Emma Busk Winquist

Leg. fysioterapeut, medicine doktor.

Adjungerad universitetslektor

 

Bäckenfunktionsenheten

Magtarmmedicinska kliniken
Universitetssjukhuset i Linköping

Tarmtömningstips

Tarmtömningstips

Jenny Sjödahl som gästbloggar hos oss som en del av forskarkalendern bidrar här med praktiska tips och tankar för dig som har tarmtömningsbesvär.

När det är svårt att få ut bajset

När bajset inte vill komma ut så har vi en tendens att vilja krysta och trycka på. Att regelbundet krysta för kung och fosterland är inte vidare skonsamt för bäckenbotten. Det kan orsaka olika typer av bäckenbottendysfunktioner så som hemorrojder, skador på pudendusnerven, rektala prolapser och analfissurer. Dessutom är det inte vidare effektivt för tarmtömningen eftersom det kraftiga buktrycket gör att bäckenbottenmusklerna spänner sig och ändtarmsöppningen ”stängs till”.  Detta kan i sin tur gör att bajset får svårt, eller ännu svårare, att lämna kroppen. Att krysta fel kan jämföras med när vi kör bil och samtidigt gasar (att jämföra med att vi krystar) och bromsar (att jämföra med att bäckenbottenmusklerna spänns och ändtarmsöppningen stängs till). Då kommer vi ingen vart!

Så vad kan man göra?

Lindrig förstoppning förekommer i hög grad hos i övrigt friska människor. Det brukar då oftast vara av tillfällig karaktär, orsakad av t.ex. ändrad diet, lågt vätskeintag eller minskad fysisk aktivitet. Då kan förstoppningen således avhjälpas med enklare livsstilsförändringar.

Att lyssna på kroppens signaler är viktigt

Förstoppning drabbar inte bara vuxna människor utan också barn och ungdomar. Kanske minns någon mer än jag när TV4:s program Kalla Fakta sände en serie om ”skolsnusket” för några år sedan. Bland annat toalettmiljön granskades. Min gissning är att vi är flera som från vår egen skolgång kan minnas trasiga toaletter, toaletter utan toalettpapper (det kunde istället hänga draperat över elevernas skåp av någon anledning) men också ryckande och dyrkande av låsta toalettdörrar. Jag tror säkert fler än jag också kan ta fram exempel på både en och två offentliga toaletter som är placerade mitt i smeten, utan att ge oss en chans till stund av egen tid. Att som vuxen eller barn inte få lugn och ro på toaletten, eller att ignorera signalen om att vi behöver gå och bajsa, gör att vi kan hamna i en ond cirkel som kan leda till förstoppning eller förvärra den förstoppning vi redan har.

Att prioritera toalettbesöken när vi får signal om att vi är bajsnödiga är viktigt.

Det är också viktigt att vi hittar strategier som stimulerar vårt ”lugn-och-ro system” (parasympatiska nervsystemet) när vi väl sitter på toaletten. Två relativt enkla knep för detta är att man låter toalettbesöket ta lite tid. 10-15 minuter brukar kunna vara en bra riktlinje. Samtidigt är det bra att ta djupa andetag långt ner i magen. Man ska dock också komma ihåg att för långa toalettbesök inte heller är att rekommendera.

Utifrån ett biomekaniskt perspektiv är det som lättast att bajsa när vi sitter på huk.

Detta eftersom den anorektala vinkeln, dvs. vinkeln mellan rektum och ändtarm ökar och tarmen rätas ut. För att påverka den anorektala vinkeln utan att sitta på huk så kan vi placera en pall under våra fötter. Vi vill att knäna ska komma lite högre upp än höfterna. Det kan vara fördelaktigt att samtidigt luta oss framåt och placera våra underarmar på låren/knäna. Vi underlättar då avslappningen i bäckenbotten och den anorektala vinkeln rätas ut. Det finns sk. ”squatty-pots” att beställa på nätet men enligt min erfarenhet så fungerar en badrumspall för barn från IKEA lika bra!

Krysta rätt!

En bra sittposition, en mjuk och formad avföringskonsistens och lugn och ro i samband med toalettbesök kommer vi ofta långt med. Trots detta så kan vi ändå behöva krysta lite. Det är inte på något sätt fel att krysta så länge rätt teknik används. Ha lite avstånd mellan läpparna och se till att du inte biter ihop käkarna utan är avslappnad i hela kroppen inklusive ansikte och bäckenbotten. När du krystar så ska du vara uppmärksam på vad som händer med din mage. För att göra en så korrekt krystning som möjligt så ska du låta magen puta utåt istället för att dra in den!

Tänk på att inte använda för stor kraft!

Krystningen ska vara så pass mjuk att du fortfarande kan andas under hela momentet och ett knep är att lägga krystningen/trycket nedåt medan du andas ut. Om det är svårt att få till alla delarna dvs. puta med magen, andas under hela momentet och använda en lagom stor kraft, så kan du pröva att säga ”muuuuuu” långt ner i magen med olika stor kraft bakom ljudet och se vad som händer med rörelsen i magen, andningen och till sist själva krystningen.

Be om hjälp om det ändå inte funkar

Om du ändå inte får till en bra tarmtömning, trots att du

  • slappnar av i bäckenbottenmusklerna när du sitter där på toaletten
  • tycker att du får till rätt krystteknik

Då kan du behöva hjälp av någon som är specialiserad på detta med bäckenbottenfunktion.

En fysioterapeut som är specialiserad på bäckenbottenfunktion kan hjälpa dig med bl.a. avslappnings- och koordinationsträning av bäckenbottenmusklerna. Det kan också vara så att du behöver träffa en gynekolog som kan detta med just bäckenbottendysfunktioner för en bedömning då det kan finns strukturella/anatomiska orsaker som kan bidra till att det är svårt att tömma tarmen ordentligt. Exempelvis finns det något som heter rectocele som är som en ficka som kan bukta in i slidan och där kan bajset ”fastna”. Ibland kan dessa behöva åtgärdas kirurgiskt men långt ifrån alla utan man kan många gånger få lite olika knep för att ändå kunna tömma tarmen bra trots sitt rectocele.

Behöver jag vidare hjälp?

Ibland kan det också behövas tarmreglerande läkemedel och detta kan man oftast få hjälp med på sin vårdcentral. Det är också viktigt att påtala ifall dina tarmvanor förändras och inte återgår till det normala. Då bör du uppsöka läkare på vårdcentral för ställningstagande till ev. utredning. Detsamma gäller om du:

  • ser blod eller slem i avföringen
  • har nattliga besvär i form av att du regelbundet får gå upp och bajsa
  • har smärtor som gör att du inte kan sova
  • går ner i vikt ofrivilligt.

Tack för mig och kanske på återseende någon gång, på ett eller annat sätt, någonstans!

Hälsningar Jenny S

Jenny Sjödahl. Foto: Emma Busk Winquist

 

Träning efter TVT-operation

Träning efter TVT-operation

TVT-operation är en åtgärd som erbjuds många kvinnor som har ansträngningsinkontinens och där bäckenbottenträning inte har gett tillräckligt resultat. Ansträngningsinkontinens innebär att individen ofrivilligt läcker urin under aktiviteter som lägger belastar urinblåsan, så som att nysa, hosta, skratta eller hoppa. Det är ett tunt nät som sätts in och hjälper till att lyfta upp urinröret. TVT-slyngan ger ett stöd för urinröret så att det inte blir möjligt för trycket att orsaka urinläckage.Operationen görs i lokalbedömning och är ofta över på 30 minuter. Det kallas TVT-operation och står för Tensionsfri Vaginal Tape. Det finns en variant på operationen som kallas TVT-O, skillnaden är bara stället i bäckenet som nätet fästs.

Varför opereras inte alla inkontinenta direkt?

Du som lider av ansträngningsinkontinens bör i första hand bäckenbottenträna intensivt i 3-6 månader för att se om du blir besvärsfri bara genom av att stärka upp bäckenbottenmusklerna. Om besvären kvarstår ändå bör operation övervägas. Anledningen till att alla inte erbjuds en operation direkt är för att det finns en risk för icke-önskvärda komplikationer (samlagssmärta, trängningar, etc) och bäckenbottenträning är biverkningsfritt och dessutom gratis. Därför är det förstahandsalternativ.

Hur TVT-fungerar

Ansträningsläckage innebär att bäckenbotten inte kan sluta tätt om urinröret. Den inopererade nätslyngan ger stöd åt urinblåsan och urinröret så att urinläckage inte ska ske. Nätet växer samman med kroppens egna stödjevävnad och bildar som ett nytt ligament. Det finns inga stora mängder långtidsuppföljningar av dessa ingrepp, men det verkar som att omkring 75-80% av kvinnorna fortsatt är besvärsfria efter 7-10 år. En del av de övriga procenten i alla fall har en kvarstående symtomlindring, om än inte helt besvärsfria.

Efter operationen

Efter operationen kommer personalen ha koll på att du kan tömma blåsan normalt. När du kan det kommer du kunna åka hem. Efter operationen kommer du vara trött och känna dig medtagen i några dagar. Ditt bäcken kan kännas lite ömt och du kan ha ont i nedre delen av magen. Dessa besvär ska avklinga på 1-2 veckor. Operationen är så pass liten att det sällan orsakar några större bekymmer eller smärtor.Lättare fysisk aktivitet så som promenader och allmänna hushållssysslor kan du göra direkt om du så önskar och smärtan tillåter.

Restriktioner

Det varierar vad patienter får för råd och restriktioner, men ofta handlar det om att undvika tunga lyft och samlag under 4-6 veckor efter operationen. Efter operationen bör du ha mindre eller inget urinläckage när du hostar, nyser eller tränar. Till en början kan det kännas lite svårt att tömma blåsan helt. Det kommer ta 4-6 veckor innan du känner dig helt återställd. Undvik att lyfta tungt och anstränga dig hårt fysiskt under den här perioden. Om någon aktivitet ger smärta eller obehag är det ett varningstecken som ska tas på allvar – backa då till en mindre ansträngande nivå av aktivitet.

Ta hand om dig själv hemma

  • Vila liggande när du behöver
  • Promenera dagligen, börja med 5 minuter och utöka successivt till 30 minuter om dagen. Att promenera hjälper läkningen.
  • Ta de smärtlindrande läkemedel du rekommenderats.

Behöver jag inte längre bäckenbottenträna?

Operationen gör att ditt läckage minskar eller försvinner, men den stärker inte automatiskt upp din bäckenbotten. Det är lätt att förlita sig på att operationen har löst problemet om en blir besvärsfri. En kvinna som har haft besvär av ansträngningsinkontinens kan även i fortsättningen ha en otillräckligt stark bäckenbotten och knipövningar kan behövas även i fortsättningen. Är du fundersam över detta kan du boka en tid hos en fysioterapeut som kan göra en vaginal bedömning av din bäckenbottenstyrka.

 

Referenser/vidare läsning:

Mid-urethral sling operations for stress urinary incontinence in women

Long-term outcomes of TOT and TVT procedures for the treatment of female stress urinary incontinence: a systematic review and meta-analysis.

Tension-Free Vaginal Tape Procedure: What to Expect at Home

Having a tension-free vaginal tape (TVT) operation for stress urinary incontinence

Du kan gärna läsa inläggen i en serie om träning och bäckenbotten om du önskar veta mer.