Kategori: Inkontinens

Inkontinens

Ansträngningsinkontinens

Under den här kategorin hittar du främst information om ansträngningsinkontinens. Denna typ av inkontinens är vanlig och innebär att du inte kan hålla tätt när trycket i buken och på blåsan blir högt. Detta kan hända till exempel när du hostar, hoppar, nyser, lyfter eller springer. Bäckenbottenträninghjälper framför allt om du har ansträngningsinkontinens. Det finns också en andra former, bland annat trängningsinkontinens. För detta hjälper främst blåsträning, något som finns nämnt kortfattat här – men för mer information om detta rekommenderas du läsning på till exempel 1177.

Om du önskar veta mer om bäckenbottenträning rekommenderas du att läsa mer under kategorin med detta namn. Här finns övriga tips och råd. Så långt det är möjligt baseras informationen här på vetenskap, men där vi ännu inte har studier baseras fakta istället på fysioterapeutiska resonemang.

Får jag aldrig mer hålla andan?

Får jag aldrig mer hålla andan?

buktryck

Det där är en grymt bra fråga!

För att svara på detta återkommer jag till resonemanget om buktryck.

Bålen är ballongen, bäckenbotten är ballongens botten. När du lyfter tungt, spänner magen och/eller håller andan ökar trycket och din ballong får en midja, och trycket ökar uppåt och nedåt. Håller du andan då trycker lungorna och diafragma neråt och din bäckenbotten ska motverka tryckökningen. Om den inte orkar detta buktar hela bukinnehållet nedåt.

Det bästa sättet att beskriva din bäckenbotten är som en korsning mellan en studsmatta och en hängmatta. Bäckenbottens slyngformade muskler kan studsa upp och ner samtidigt som vi rör oss, men de lyfter samtidigt upp hela bukens innehåll mot tyngdlagen precis som en hängmatta. Hela tiden när vi rör oss sker som en ”armbrytning”. Vi ser hela tiden vilken som är starkast – vår bäckenbottens lyftande kraft eller belastningen vi utsätter den för. Förhoppningsvis vinner bäckenbotten.

Bäckenbotten förlorar armbrytningen när trycket inne i magen blir större än den kraft som den kan stå emot. Vi kallar denna kraft för intraabdominellt tryck, buktryck, och det skapas både av våra egna rörelser och genom yttre faktorer som att lyfta, bära, hoppa. Det som är tyngst är hopp, löpning, rörelser när båda fötterna lämnat underlaget samtidigt och när buktrycket ökar upprepade gånger som vid upprepade tunga lyft.

Vad händer när jag håller andan?

Om bäckenbotten är för svag när vi håller andan ökar trycket nedåt. Så långt tror jag nu att ni alla hänger med. Tryck nedåt behöver inte vara en dålig sak, bara bäckenbotten är tillräckligt stark. Det som komplicerar saker är att de flesta idrottsaktiviteter  innehåller någon slags moment där utövare håller andan, ofta i kombination med lyft, hopp etc. Det lättaste är att se på hur många gör när de ska lyfta något riktigt tungt på gymmet. Att hålla andan är en funktionell teknik för att utöka kroppens stabilitet. Ibland när du är mitt uppe i en fysisk aktivitet kommer kroppen automatiskt välja den snabbaste vägen att stabilisera kroppen, och ibland kommer detta vara genom att hålla andan.

Är det farligt?

Det är sällan dåligt att hålla andan, men i kombination med andra rörelsemoment kan trycket ner mot bäckenbotten bli för högt. Om du är van att styrketräna kan det vara mer regel än undantag att hålla andan under rörelsens tyngsta moment. När du håller andan maximerar du med hjälp av diafragma och bålmusklerna bålens stabilitet. Att hålla andan är en extraväxel för att avlasta ryggraden under en annars tung uppgift.

Det som också sker när du håller andan är att trycket ökar inne i buken. Tryckökningar i buken hamnar ofta att ge en press mot bäckenbotten. Detta är orsaken till att vi bäckenbotten-fysios ibland kan be en individ med bäckenbottenbesvär för ett tag undvika träning som kräver att hålla andan.

Får jag aldrig mer hålla andan under träning?

Jag anser inte att det någonsin är rimligt att ge långsiktiga förbud. Men det handlar om att det blir en armbrytning mellan buktrycket som uppstår när du håller andan, och bäckenbottens mothållande kraft. Svaret blir kanske då: När din bäckenbotten kan klara av att hålla minst samma tryck som du kan uppbåda i bukhålan. Det är troligen inte själva andninghållningen som kan bli för mycket, utan själva aktiviteten som kräver det, som kan vara för tung.

Träna specifikt

Om du ska klara av att hålla andan vid ett tungt lyft bör du först träna upp din bäckenbotten. Sedan tränar du på att knipa så att bäckenbotten klarar av att motstå bara en vanlig, liggande eller sittande andningshållning. Parallellt kan du fortsätta träna som vanligt, men undvika att hålla andan. Tillslut försöker du foga samman detta: knip, bukmuskelaktivering och stabilitetsstrategi genom att hålla andan tillsammans med själva övningen.

Innan du börjar

Ett vanligt sätt som vi  fysioterapeuter som jobbar med bäckenbotten instruerar istället är att använda tekniken ”blow before you go”. I en vanlig utandning brukar bäckenbotten höjas och anspännas, och enligt denna teknik så utnyttjar du den medrörelsen. Du börjar alltså med att andas ut under det att du lyfter/trycker/pressar/drar och kan på så sätt ha fått ett mer optimalt knip fram tills att du eventuellt behöver hålla andan. Motsatsen skulle vara att hålla andan efter en indandning, vilket kan göra att du lägger ett extra tryck på bäckenbotten när den redan är i ett lite sänkt läge. Det här tänker vi att inte är fullt så fördelaktigt.

Om bäckenbotten är sänkt till att börja med?

Om du vet att du har en levatorskada, en sänkning av bäckenbotten av andra skäl eller på grund av graviditet ett ryck nedåt mot bäckenbotten kan det vara lämpligt att helt avstå från att hålla andan när du tränar.

Spelar det någon roll om jag läcker?

Spelar det någon roll om jag läcker?

Under mars skrev jag en del om ansträngningsläckage och fick därför in en relaterad fråga.

Jag födde barn för nio månader sedan. Ingen större komplikationer och min barnmorska tyckte att jag hade ett riktigt starkt och bra knip på återkontrollen 8 veckor efter förlossningen. Jag började löpträna väldigt försiktigt efter ett tag och har sedan ökat på. Testat backintervaller och löste dessa utan framfallskänsla och inkontinens. Nu har jag börjat testa på fotbollsträning igen och märker att jag läcker urin i vissa situationer… Känns så jäkla trist. Tränar med tätappen och kan stoppa strålen när jag kissar men ändå läcker jag vid viss intensiv träning.. Är ärlighetens namn sjukt ledsen över detta. När jag söker runt efter info så står det bara att jag ska träna knipmuskulaturen (det gör jag) och att det är bra att träna. Men bör jag fortsätta att träna t.ex fotboll trots att jag läcker? Eller kan jag förvärra situationen? Förstör jag min bäckenbotten trots att jag tränar upp den parallellt? Vart ska jag vända mig? Supertacksam för svar!

Det är viktigt att veta att urinläckage inte är farligt

Urinläckage är ett besvärligt och tråkigt symtom, men behöver faktiskt inte vara en varningssignal om överhängande katastrof. Jag vill ändå börja där för att avdramatisera. Urinläckage är precis så jobbigt som du själv upplever det. Känns det som att du är okej med att ha ett trosskydd i när du spelar fotboll så är det kanske helt okej. Att ha urinläckage behöver inte betyda att du kommer drabbas av framfall eller något sådant.

En utredning är ändå på sin plats

Ansträngningsläckage är ett symtom, som beror på något. Det kan bero på svaga muskler, men det kan också bero på rent mekaniska förändringar i stödjestrukturerna kring blåsan och urinröret. Hade du kommit till mig som patient hade jag naturligtvis velat kolla exakt hur stark du är i bäckenbotten innan jag ens försöker mig på att svara. Jag tycker ofta att urinläckage också ska utredas av en uroterapeut. Och det är ofta vettigt med en bedömning av en gynekolog. Som fysioterapeut är jag intresserad av hur stark din bäckenbotten är i förhållande till rörelse och belastning. Märker jag att bäckenbotten är för svag för uppgiften är knipträning ofta hela eller del av behandlingen.

bäckenbotten crope

Om du läcker men faktiskt är stark i bäckenbotten

Allt urinläckage beror inte på svaga muskler. Det är viktigt att veta. Läsaren berättar att hon blivit bedömd som stark i bäckenbotten. Hon klarar löpning och annan träning – bra! Då antar jag att det som skiljer fotbollen från löpningen är snabba riktningsändringar, plötsliga ”ryck” med hög intensitet och sparkar. Då tänker jag att det kan finnas en poäng med att träna koordination och snabbhet i knipen. Men ger knipträning inte tillräckligt god effekt efter några månader så sitter problemet kanske inte i musklerna.

Så här tänker jag:

  • Om urinläckaget verkligen är det ENDA symtomet just när du tränar fotboll men aldrig annars, då kan det vara okej.
  • Det är viktigt att få en undersökning av bäckenbottenstyrkan. Om bäckenbotten är lite för svag för det du utsätter den för så kan du behöva justera träningen något.
  • Det finns kvinnor som TROTS stark bäckenbotten ändå kommer ha små urinläckage vid höga belastningar/tryck. Dessa kan bli hjälpta av contrellebåge eller kanske av en TVT-operation.

 

Reflektioner från er läsare?

Gå till en fysioterapeut för min bäckenbotten, va?

Besöka en fysioterapeut/sjukgymnast för bäckenbotten

pelvis 001

Gå till en fysioterapeut för min bäckenbotten, va?

Jag jobbar ju hårt för att göra min egen yrkesgrupp känd inom obstetrik/gynekologi-området. Det är knappt att våra närliggande professioner, barnmorskor och gynekologer, vet att vi finns. Och gemene kvinna vet ännu mindre. Många har hört begreppet bäckenbotten, men vet knappt var den sitter. Fysioterapeuter är för de flesta förknippade med ryggont och knäskador.

Att gå till en fysioterapeut för bäckenbotten, vad är det för något?

  • Vi är ofta i grunden helt vanliga fysioterapeuter/sjukgymnaster.

Vi har däremot valt att nischa oss så att vi jobbar mer riktat mot bäckenbottenmusklerna och också mer mot ”kvinnohälsa”. Men det finns även nischade fysioterapueter som jobbar mer med män och deras bäckenbottenbesvär. Men de är otroligt få.

  • I våra fördjupande kurser har vi ofta lärt oss undersökningar och behandlingar genom att undersöka varandra som kursdeltagare.

Du kan lita på att vi vet vad du som patient går igenom! Dessutom har flera av oss själva varit patienter inom området. Vi förstår precis utsattheten och att undersökningar och behandlingar kan kännas jobbiga.

  • Bäckenbotten är kroppens riktiga ”core” eller kärna.

Ovanpå bäckenbotten vilar hela bålen och dess innehåll. Dessa muskler kan bli svaga, ömma, överspända och stela liksom alla kroppens övriga muskler. Dylika besvär i bäckenbotten kan leda till inkontinens, framfall, samlagssmärtor med mera. De flesta vet inte att det finns fysioterapeutiska behandlingar att få för dessa tillstånd.

  • Inför besöket

Förbered dig på att tala om möjligen obekväma saker som kiss, bajs och sex. Du kan lugnt anta att vårdgivaren du möter har ”hört allt redan”, så oroa dig inte för att genera eller chocka. Beroende på dina besvär kan fysioterapeuten sedan välja att undersöka din rygg, dina höfter, din hållning. Eller dina bäckenbottenmuskler genom en vaginal undersökning. Undersökningen omfattar ofta inte gynstol eller gynekologiska redskap. Fysioterapeuten kommer bedöma dina bäckenbottenmuskler utifrån styrka, koordination, spändhetsgrad med mera.

  • Efter undersökningen

Efter att du blivit undersökt kommer fysioterapeuten gå igenom vad som framkom under undersökningen och hur planen framåt kan se ut. Mest troligt kommer du får börja med hemövningar. Dessa kan sedan utgöra grunden för hela rehabiliteringsplanen. Om du inte gör dina hemövningar kommer du heller inte kunna förvänta dig resultat i den utsträckningen som fysioterapeuten önskar för dig.

bäcken 004

 

Gå till en fysioterapeut för min bäckenbotten, va?

Vi fysioterapeuter som jobbar med bäckenbotten är vana vid allt och du kan garanterat inte chocka oss med någonting. Vill du läsa mer om hur vi tänker kring nakenhet eller vill du ha tips inför ditt besök?

Frågor, funderingar, egna erfarenheter? Berätta!

 

 

Bäckenbottensäker konditionsträning

Bäckenbottensäker konditionsträning

Det är att förenkla saker väldigt, det här med att kalla saker för ”bäckenbottensäkra”. Jag kan egentligen inte utan att individanpssa mina råd påstå att något är vare sig bäckenbottensäkert eller -osäkert. Men jag träffar dagligen patienten som har besvär från sin bäckenbotten så pass att de inte vågar träna eller motionera något alls. De här inlägget är riktat för såna som dem. För att förmedla mod och hopp om att kunna börja röra sig mer normalt.

Lite svårt att tolka forskningen

I studier har visats att kvinnliga atleter har 20% större bäckenbottenmuskler i jämförelse med andra kvinnor. Detta har dock inte varit synonymt med att de haft starkare bäckenbotten. Det har också visats i någon studie att basket- och vollybolltjejer haft lägre bäckenbottenstyrka än kontrollgruppen. När dessa idrottare var i intensiva träningsperioder hade de också en minskning av bäckenbottenstyrka. Det är lite svårt att förstå och tolka forskningen kring bäckenbotten och träning! Bäckenbottenfunktionen verkar alltså inte helt avgöras av storleken/tjockleken på musklerna. Man har sett lika stora/tjocka bäckenbottenmuskler hos både inkontinenta och inkontinenta atleter. Tjocklek/storlek av muskler är ofta ansett att vara hyfsat synonymt med muskelstyrka. Även hos äldre kvinnor efter klimakteriet har man inte sett någon direkt koppling mellan fysisk aktivitetesnivå och bäckenbottenstyrka.

Reflexmässig anspänning

När bäckenbottens alla muskler sitter där de ska och gör vad de ska, får de en reflexmässig anspänning när kroppen är i rörelse. Det finns studier som visat att kvinnors bäckenbottenanspänning är högre när de springer (utan att aktivt knipa) än vad anspänningen är när de aktivt kniper i vila. Det här är fascinerande, också sett i ljuset av att kvinnor som tränar pilates (med mycket fokus på bål och bäckenbotten) INTE har bättre bäckenbottenfunktion än andra. Det verkar alltså i en del studier vara som att tränande kvinnor har bättre bäckenbottenfunktion, men det handlar alltså egentligen inte om den andra träningens effekter. Utan det handlar om hur bäckenbotten tränas i din vardag. Om hur bäckenbotten automatiskt aktiveras och hur du tränar just dessa muskler specifikt.

Träning och symtom från bäckenbotten

Urininkontinens är jättevanligt hos fysiskt aktiva kvinnor. 49 % av kvinnor mellan 18-83 som regelbundet tränar på motionsanläggning uppger att de har mild eller moderat urininkontinens. Bland kvinnliga triatleter har 37 % uppgett att det har urininkontinens och 28 % att de har symtom av anal inkontinens (vilket kan vara gaser, lös eller fast avföring). Generell upplevelse av tarmhälsa är dock mer positiv hos kvinnor som idrottar och motionerar.

Allt handlar om dosering!

Det verkar till viss del vara dos-beroende, det här med ett eventuellt samband mellan träning, urininkontinens och framfall. Ju hårdare, intensivare och tyngre träning kvinnor utför, desto allvarligare skattar de sina inkontinensbesvär. Sambandet mellan fysisk aktivitet och framfall är mycket vagare i studierna. Kvinnor som lider av besvärsgivande framfall upplever i regel att detta hindrar dem mycket mer än vad inkontinens gör. Hur träning påverkar bäckenbotten kan både handla om tid, intensitet och hur ofta träningen utförs. Därför kan vi inte komma med generella råd. För en del fungerar all slags träning, bara den doseras lagom och stegras tillräckligt långsamt. Troligen finns det en övre gräns för de flesta, men var gränsen går är individuell.

Motion är en hälsofaktor oavsett

Fysisk motion är bra för hälsan. Att behöva opereras för ett framfall längre fram i livet är inte hela världen. Att dö i hjärt-kärlsjukdom kan faktiskt vara ”hela världen”. Vi kan ta hänsyn till vår bäckenbottenhälsa till en viss gräns, men inte låta rädslan för vad som kan hända ta över våra liv helt. Jag är den första som förespråkar hjälp till kvinnor med inkontinens och framfallsproblematik, så missförstå mig inte. Men ibland kan det vara viktigt att sätta ord på det värsta som skulle kunna hända. Och sedan försöka se på det utifrån lite olika perspektiv.

Här kommer alltså några tankar från mig vad gäller

Konditionsträning som kan vara skonsam för bäckenbotten.

För det första underlättar det såklart om du är så stark som du kan bli i din bäckenbotten. Om du inte tränat dina bäckenbottemuskler förut är det bra att börja med detta så snart du kan. Gratis appen-TÄT är ett lättanvänt och forskningsbaserat hjälpmedel. Om din bäckenbotten inte svarar på träning med att bli starkare behöver du bli undersökt av en bäckenbotteninriktad fysioterapeut eller en muskelfunktionsinriktad gynekolog.

bäcken 004

Här är förslag på  konditionsträningsformer som är skonsamma för bäckenbotten.

  • Promenader.

Promenader är ett jättebra alternativ för många. Om du upplever besvär när du promenerar finns det några saker du kan tänka på om hur  du går. Foten har förenklat uttryckt tre faser under det att du går. Häl-i-sättningen, när hela foten vilar på marken, och när du rullar av tårna. När du har besvär från bäckenbotten kan du fokusera lite extra på avrullningen av foten för att ge lite extra skjuts framåt i steget. Detta kan göra att du sedan får mindre duns när du landar hälen i marken och minska stötarna som bäckenbotten får ta emot.

  • Vattenträning.

Detta är ofta en väldigt bra träningsform för kvinnor med bäckenbottenbesvär. Det kräver en del bålstabilitet men avlastar bäckenbotten till stor del. Testa dig fram. Vattenlöpning, simning eller vattengymnastik kan vara lite olika alternativ som också finns i olika intensitetsnivåer.

  • Cykling.

Här sitter du med bäckenbotten avlastad och kan ändå jobba hårt med konditionen. Brukar funka bra för de flesta.

  • Längdskidåkning.

Denna motionsform anses vara skonsam för bäckenbotten i och med att du alltid har stöd i marken. Dock kräver längdskidåkning ganska mycket grundstyrka i bäckenbotten.

  • Crosstrainer

Fungerar ganska likt längdskidåkning i och med att du har stöd för fötterna genom hela rörelsebanan.

Så… låt oss prata om löpning.

Det finns forskning som visat kvinnor som inte fött barn har starkare bäckenbottenknip när de springer än när de viljemässigt kniper i vila. Det verkar alltså finnas en reflexmässig anspänning som, när den fungerar, gör att bäckenbotten faktiskt kan bli starkare av exempelvis löpning. Problemet är ju bara att vi inte alltid kan lita på detta efter en graviditet eller förlossning. Muskler och nerver kan fungera icke-optimalt och inte reagera som vanligt. Det finns därför inga kategoriska svar om kvinnor med svag bäckenbotten eller framfall kan springa eller inte.

Mer läsning om bäckenbotten och löpning finns i en hel serie inlägg här. 

Vad behöver jag tänka på?

  1. Träning som ger besvär i form av ökad tyngdkänsla, urinläckage eller känsla av att något buktar ner/ut oftast inte är bra. Det behöver inte vara att hela träningsformen är farlig eller fel. Testa att dosera träningen annorlunda! Mer vila mellan passen, kortare träningstid eller lägre intensitet kan hjälpa.
  2. Lyftande hjälpmedel som contrellebåge, pessar, tampong eller menskopp kan fungera som ett mekaniskt stöd och kan ibland möjliggöra träning.
  3. Kvinnor kan också få ökade symtom vid ägglossning och mens, och därför kanske en del ska anpassa sin löpning efter menstruationscykeln.

Berätta gärna om dina erfarenheter av konditionsträning och bäckenbotten! 

bäckenbotten crope

Referenser

Det här inlägget är uppdaterat och omgjort 2018 efter att först ha publicerats 2016-04-29

Har en tränad person starkare bäckenbotten?

Har en tränad person starkare bäckenbotten?

Kari Bö, en Norsk fysioterapeut och forskare har nyligen kommit ut med en studie om bäckenbottenstyrka under graviditet. Den är väldigt intressant och jag tänkte berätta lite om den idag. Här finns den: Regular exercisers have stronger pelvic floor muscles than nonregular exercises at midpregnancy

Först premisserna

Studien är gjord på förstagångsgravida kvinnor. Det finns alltså ingen av dem som har någon tidigare påverkan på bäckenbotten sedan tidigare graviditeter och förlossningar. Det är inte något dåligt för studien i sig,  men det påverkar absolut tolkningen av resultatet. Kanske 20% av alla vaginalt förlösta kvinnor drabbas av levatorskador. Upp emot 90 % av alla förstagångföderskor får någon slags bristning. En kvinna som en gång har fött vaginalt kan ha en toppen-återhämtad bäckenbotten. Men hon kan också ha en funktionsnedsatt bäckenbotten. Resultatet av den här studien är alltså begränsat till att gälla personer med vad vi kan anta friska bäckenbottnar.

De två (motsägande?) hypoteserna

I debatten om fysisk träning är bra för bäckenbotten eller inte finns två olika approacher.

  • Den ena är att generell fysisk aktivitet kickar igång en reflexmässig anspänning av bäckenbotten, vilket resulterar i en starkare bäckenbotten på sikt. Detta kan styrkas av olika studier gällande löpning och knipförmåga.
  • Den andra hypotesen är att generell träning utmattar bäckenbotten genom att skapa så pass höga krafter att bäckenbotten tillslut inte orkar motstå dem. Det finns stöd för denna hypotes också. I studier av bäckenbottens funktion akut efter tyngre träning har man sett en utmattning som ger en nedsatt maximal kontraktionsförmåga.

De olika studerade grupperna.

I den aktuella studien har man jämfört två olika grupper av gravida kvinnor, de som tränade regelbundet (tre tillfällen eller fler per vecka) och de som inte tränade alls. Man mätte vilospänning och maximal kraft i bäckenbotten. Skillnaden däremellan räknades som styrkan. Uthålligheten mättes under 10 sekunder.

Vad man såg hos dessa gravida

De gravida som tränade mer än 30 minuter tre gånger i veckan hade starkare bäckenbottnar än de som inte tränade. Man såg dock att det ändå är bäckenbottenstyrkan, och inte den generella träningen, som avgjorde huruvida en kvinna är inkontinent eller inte. Däremot verkar det alltså som att generell träning mer än tre gånger i veckan har en positiv effekt på bäckenbotten generellt.

Detta är en studie som motsäger en annan studie

När Borin et al jämförde styrkan i bäckenbotten mellan 10 volleybollspelare, 10 handbollspelare, 10 basketbollspelare och 10 inaktiva kontroller fann man att förmågan att skapa kraft i bäckenbotten var nedsatt hos de bollspelande atleterna. Dessa var dock inte gravida. Volleybollspelare och basketbollspelare hade sämst knip i denna studie. När det finns ett fåtal studier om ett ämne, och dessa få studier dessutom har motsägelsefulla resultat, betyder detta att man inte ska dra för stora växlar på resultaten. Egentligen vet vi inte alls? 

Men kan alla ha rätt?

I början nämnde jag de två olika hypoteserna, och jag vill återkomma till dem. Kliniskt upplever jag att båda kan vara rätt. En person som har en anatomiskt intakt bäckenbotten med god nervfunktion kan få en god träningseffekt i bäckenbotten av att träna annat. En person med missade eller defektläkta muskler efter en förlossning, eller som har nervskador, kan få precis motsatt effekt. Då kan generell träning bli ”doppen som får bägaren att rinna över”, eftersom bäckenbotten inte orkar motstå den tryckökningen. Utan noggrann undersökning av bäckenbotten kan vi efter en vaginal förlossning inte veta vilken grupp en kvinna tillhör.

Det viktiga är bäckenbottenstyrkan

Det räcker alltså inte att rekommendera kvinnor att träna generellt tre gånger i veckan för att få en starkare bäckenbotten. Det som avgör bäckenbottens styrka är bäckenbottens funktion, inget annat.

Vi pratar också om äpplen och päron

Den vanligaste forskningen om bäckenbotten handlar om knipförmåga och om ansträngningsinkontinens. Det är viktigt att veta att inkontinens och risk för framfall inte är exakt samma sak, och att forskning om det ena inte handlar om det andra.  Vad gäller risk för framfall vet vi faktiskt ännu mindre.

Referenser

Undersökningsmetoder av bäckenbotten

Undersökningsmetoder av bäckenbotten

En lång serie om många olika saker

Ni har nu hängt med på en lång serie som omfattat en rad olika saker. Här är inläggen i serien i följd:

Imorgon och övermorgon kommer också  ”frågor och svar”-inlägg angående ämnet.

Slutsatser och jämförelse

Det saknas en standard för hur bäckenbottenstyrkas ska undersökas. Det finns som ni märker genom denna inläggsserie en stor variation av metoder. Ingen omfattar alla delar av bäckenbottens funktion. De mest frekvent förekommande är fingerbedömning. I forskning är perineometri och dynamometri mest använt, dessa metoder har jag inte alls beskrivit i den här inläggsserien. Fingerbedömning är subjektiv och många andra mätmetoder är mer objektiva. De mer objektiva metoderna kan å andra sidan oftast inte särskilja funktion på höger/vänster sida, vilket ofta är relevant. För den som undersökts kan det vara viktigt att metoden inte är jobbig eller svår. Det ska också vägas mot patientens besvär. Ju jobbigare symtom, desto viktigare är det kanske att undersökningen också ger relevant och rättvisande information.

Muskelstyrka

Inom idrottsmedicin är den gyllene standarden att mäta muskelstyrka via det som kallas ett repetitionsmaximum. Det innebär den maximala vikt eller det motstånd som en muskel kan övervinna i en kontraktion. Det här tankesättet har sedan blivit anpassad till verkligheten genom att man räknar procent av ett repetitionsmaximum och hur många gånger muskeln klarar en viss vikt.  Det saknas dock en standard för mätning av bäckenbottenstyrka!

Olika muskelfibrer

Mätning och utvärdering av skelettmuskelfunktion involverar att ta med både snabba och långsamma muskelfibrer. Långsamma muskelfibrer är beroende av syre och deras funktion handlar om muskelns aeroba kapacitet. Det betyder hur muskeln klarar att arbeta uthålligt under en längre tid. Ungefär 70 % av bäckenbottens muskelfibrer består av dessa långsamma långsamma fibrer. Snabba muskelfibrer rekryteras för kraftigare behov under kort tid och har mycket kortare uthållighet. De snabba muskelfibrerna är ansvariga för att skapa kraftiga och dynamiska kontraktioner (som att parera hosta och nysning) och de långsamma skapar uthållighet och styrka över längre tid. Det som påverkar muskelns styrka är alltså hur många motoriska enheter (typ buntar med celler/fibrer) som aktiveras, intensiteten i kroppens elektriska signaler, muskelfibrernas längd och hastigheten i kontraktionen.

Musklernas rörelse är inte samma som muskelstyrkan

Bäckenbottens rörelse, alltså muskelkontraktionen, kan se som en rörelse inåt/uppåt när man tittra på vaginalöppningen/mellangården/analöppningen. En sådan rörelse bekräftar bara att det finns en rörelse överhuvudtaget och säger ingenting om muskelstyrkan. Att bara titta på musklerna via ultraljud säger alltså inte tillräckligt om själva styrkan, men mer om supportfunktionen. Supportfunktionen kan dock vara otroligt viktig för både förekomsten av framfall och inkontinens.

För att få en helhetsbild

Rekommendationen i klinik för att mäta muskelfunktion i bäckenbotten är att titta, bedöma med fingrarna och vid behov komplettera med EMG för muskelstyrka eller ultraljud för diagnostik.

Referenser

 

Fingerbedömning av bäckenbotten

Fingerbedömning av bäckenbotten

Fingerbedömning är i jämförelse med de mer tekniska undersökningsmetoderna den mest lättillgängliga, mest kostnadseffektiva och portabla metoden. Det är också ett säkert och reproducerbart bedömningssätt om den utförs av en erfaren undersökare.

Vad känner bedömaren med sina fingrar?

Vid en fingerbedömning får udnersökaren en tydlig uppfattning av knipförmågan. Undersökaren känner både muskelvolym, musklernas ”konsistens” och styrkan kan graderas enligt olika skalor. Vanligen används ”Modifierad Oxford Scale”.  Bedömaren får också en uppfattning om var det finns muskelmassa och var det möjligen saknas. En erfaren bedömare kan vara nästan lika säker på förekomsten av vissa muskelskador som en bedömare vid 3d-ultraljud.

Hur går undersökningen till?

Under denna undersökning ligger testpersonen på rygg på en plan brits med böjda ben, eller i en gynstol. Undersökaren placerar sitt pekfinger, eller pek- och långfinger, in genom vaginalöppningen. Undersökningen kan också utföras analt. Testpersonen ombeds knipa och knipstyrkan graderas. Modifierad Oxfordskala går mellan 0 och 5.

Min uroterapeut, fysioterapeut och gynekolog säger olika siffror!

Dessa siffror går att jämföra från en undersökare vid olika tillfällen, men inte mellan olika undersökare. En mätmetod som omfattar en människas tolkning/värdering av muskelstyrkan i en siffra blir inte trovärdigt jämförbar. Resultatet mätt i siffror från en vaginal fingerbedömning ska inte jämföras mellan olika bedömare. Däremot är mätningen tillförlitlig för att jämföra mellan olika tillfällen hos samma bedömare.

Vilken information får man ut från en sådan bedömning?

Denna bedömning är flexibel och ger mycket information utöver muskelstyrkan. Undersökaren får en uppfattning om musklerna finns där de ska finnas, hur spända eller avslappnade de är i grundläget och om det finns något annat avvikande eller osymmetriskt. Det går också att tydligt särskilja bäckenbottens och andra musklers aktivitet. För att mäta muskelstyrkan är denna metod inte ”bäst i klassen”, men för att mäta kvalitet och få en uppfattning om total funktion är den ofta en av de bästa. Denna bedömningsmetod har hög överensstämmelse med de avancerade ultraljuden. En noggrann bedömning med fingrarna av en erfaren undersökare är otroligt informativ.

Jämförelse med andra mätmetoder

I olika studier har man sett signifikanta korrelationer mellan fingerbedömning och manometri, dynamometri, EMG, olika sorters ultraljud, individens förmåga att knipa av strålen, biofeedback, vaginala koner eller olika sorters verbala instruktioner. Vissa andra studier visar inte särskilt bra överensstämmelse. Som ni nu säkert har börjat förstå under den här inläggsserien så mäter dock inte dessa metoder helt mäter samma saker. Det beror alltså lite grann på frågeställningen vid både undersökningen som sådan, och vid granskningen av studieresultat. Och naturligtvis om undersökarens kompetens.

Är en ”undersökning med en apparat” bättre?

Om du kan tänka dig en förhållandevis intim undersökning är en vaginal fingerbedömning ofta tillräcklig för uppstart och uppföljning av rehabilitering. Resultatet  mätt i siffror blir dock inte mätbart/jämförbart på det sättet som en teknisk apparat kan ge. En fingerbedömning kan dock ge en unik uppfattning om tonus, konsistens, stramhet eller spänst på musklerna i bäckenbotten. För detta behöver du en levande undersökare.

Referenser:

Elstimulatorer för bäckenbotten

Elstimulatorer för bäckenbotten

Hur funkar en elstimulator?

Elektriska stimulatorer för bäckenbottenträning har en prob som förs in i vagina eller i rektum. Elektrisk stimulering fungerar genom att maskinens elektriska impulser kommunicerar med musklernas nervfibrer och säger till muskeln att anspännas. Elstimulering kan användas för att ”väcka igång” muskler som inte riktigt fattar vad de ska göra. Det finns enstaka studier som visar på att elstimulering skulle vara mer effektivt än vanlig knipträning. Det är dock få och små enstaka studier. Det sammanlagda forskningsläget är att de olika metoderna är generellt sett likvärdiga. Signaleringen vänder sig till både muskler och nerver och används därför ganska brett i behandlingssyfte, vid både muskelskador och misstanke om nervskador.

Både vid inkontinens, överaktiv blåsa och vid nervpåverkan.

Behandlingstanken är att både nerver och muskler ska påverkas av den elektriska stimuleringen. Man har i olika studier sett att bäckenbottenmusklerna kan bli starkare och att urinblåsans automatiska arbete kan hämmas vid överaktivitet. Behandling i området kan även kan fungera hos personer med till exempel MS. Behandlingen kan användas med anal prob för anal inkontinens, men för detta är evidensen vag. Målet är alltså att få en förbättrad urin- eller anal kontinens, att hämma en eventuell överaktiv blåsa och att få en förbättrad kontroll över bäckenbotten.

Vem kan använda en elstimulator?

Elstimulering kan vara fördelaktigt när det finns en svag bäckenbotten där du har svårt att hitta anspänningen själv.

Vem bör inte använda en elstimulator?

Det är ofta olämpligt att använda elstimulatorer om du har vaginala smärtor eller ett överspänningstillstånd. Stimuleringen kan kicka igång än värre smärtor och spänningar.

Elektrisk stimulering ska inte användas av personer som har kopparspiral insatt enligt vad jag kan läsa mig till i internationell littaratur. På de svenska försäljarnas sidor hittar jag inte denna information. Möjligen är det något olika restriktioner på olika apparater? Du ska heller inte använda elektrisk stimulering om du har pacemaker, är gravid eller har någon pågående infektion i området. Hud och slemhinna måste också må bra. Om du har torra slemhinnor ska detta behandlas först eller i samband med behandling med elstimulering.

Problemet med bristfällig diagnostik

Ett problem är också bristfällig diagnostik. En del patienter får träna med elstumulatorer hos en vårdgivare på grund av att de nästan inte har något knip alls. Resonemanget är då att det kanske går att väcka musklerna med hjälp av stimuleringen. Problemet är ju då om musklerna inte är möjliga att träna på grund av missade skador. Det är alltså viktigt med en adekvat undersökning så att patienten/individen inte lägger en massa tid på behandling som potentiellt inte ger resultat. Detta kan bland annat handla om missade levatorskador.

Hur vet jag själv om det är lämpligt för mig?

Du behöver först få en bedömning av en professionell.  Det potentiellt dåliga med att köpa en maskin utan att först ha fått den utprovad av en professionell är att bäckenbotten kan ha en blandning av att vara försvagad och överspänd. Bäckenbotten består av en mängd olika muskler. Om några är försvagade eller icke-optimalt lagade efter en förlossning kan övriga muskler utveckla en överspänning (ibland inklusive smärta) för att kompensera. Det kan därför vara svårt att ha en ”one zise fits all”-approach till bäckenbotten.

När är det bra då?

Elektrisk stimulering är ett behandlingsalternativ främst för patienter med inkontinens. Det vanligaste i forskningssammanhang är att behandling testas två gånger i veckan under tillfällen på ca 20 minuter, i 4-16 veckor. Det verkar dock inte finnas någon allmän standars för hur elstimulering ska användas vad gäller våglängd, el-frekvens eller intensitet. 50 Hz är det som oftast används för ansträngningsinkontinens och 10-20 Hz för trängninginkontinens. Blandsymtom behandlas enligt det mest dominerande symtomen. För anal inkontinens är doseringensråden vaga. Effekten är inte överlägsen vanlig bäckenbottenträning i de flesta studier för ansträngninginkontinens, men är bättre än ingen behandling alls. När det gäller trängningsinkontinens är evidensen något starkare.

Får jag ut någon information om bäckenbottens status från användande av elektrisk stimulering?

Nej, det här är en metod för träning och behandling, inte en metod för att inhämta information.

Referenser:


EMG och biofeedback

EMG och biofeedback

För att kvantifiera styrka i bäckenbotten används ofta olika slags vaginala mätare som kan uppfatta knipförmågan. Dess används inom sjukvården som behandlingshjälp för svaga bäckenbottnar. Inom forskning används de för att mäta knip. Ibland används EMG-varianter som träningsredskap som enskilda individer kan köpa själva.

Lite historia och dess nutida användning

Den allra första styrkemätaren för bäckenbotten utvecklades av läkaren vid namn Kegel, han som också gett det engelska namnet åt knipövningar ”Kegels”. Den urpsrungliga vaginala EMG-mätaren var Kegels perineometer från 1947 och denna tog emot signaler via EMG.

Vad är EMG?

Elektromyografi är en undersökningsmetod som undersöker den neuromuskulära funktionen, denna förkortas EMG. EMG är en vanlig mätmetod generellt i kroppen för att se hur motoriska enheter i en muskel aktiveras och för att se elektriska stimuli inuti muskler. Fler motoriska enheter (=muskelfibergrupper) genererar mer elektrisk aktivitet, och detta blir en signal som fångas upp av mätaren.  Mätmetoden mäter kraftutveckling, men inte muskelns kontraktionsförmåga.

 

Hur går en mätning till?

Man kan undersöka via små nålar in i muskeln eller via yt-elektroder. Eftersom bäckenbotten är muskler som befinner sig rätt djupt in i bäckenet är det en utmaning att undersöka dessa via EMG. Ett sätt att ändå göra detta är genom en vaginal prob som har elektroder inbäddade i sint yta, genom vilka signaler från vaginas väggar uppfattas.

Vad är biofeedback?

En defenition av begreppet biofeedback lyder:

”a process whereby electronic monitoring of a normally automatic bodily function is used to train someone to acquire voluntary control of that function.”

Biofeedback alltså är när muskelaktivitet kan tydliggöras via ljud eller annan monotoriring på exempelvis en skärm. Det man vill komma åt är att förenkla aktivering av en muskel enom att hjärnan får mer input än bara den som kommer via känseln. För bäckenbotten kan denna känselinput vara förhållandevis vag.

Vaginalt EMG

Vaginalt EMG kan användas som källa till biofeedback. Det finns vetenskapliga studier som stödjer påståendet att EMG ger ytterligare bättre resultat än bara bäckenbottenträning hos kvinnor med urinläckage. Det finns också studier som menar att det inte är någon egentlig skillnad. Vi vet alltså inte riktigt exakt om bäckenbotten- EMG tillför särskilt mycket för kvinnor i träningssammanhang. Troligen är det väldigt individuellt. Vaginala EMG har en elektrod som går runt om hela proben för en jämnare mätning. Denna sorts elektrod är adekvat när det handlar om muskelstimulering men kan bli något för ospecifik när det handlar om att bedöma muskelfunktion. Probens placering är också en faktor som kan bli lite olika från gång till annan, och därför ge olika svar.

Finns det några problem med EMG?

Det finns en rad felkällor till EMG, vilket framförallt grundar sig i problem med att det ändå är svårt att mäta bäckenbotten med yt-elektroder. Och det är ingen som direkt är sugen på EMG via nålar i snippan.

  • Proben kan röra sig ur optimal placering
  • Den fuktiga miljön kan påverka upptaget av signaler och att elektroderna får bristande kontakt med rätt muskler.
  • Ett annat problem med EMG är det som kallas ”cross talk”, alltså att signalering från andra närliggande muskler fångas upp av EMG-elektroden. Detta är ett vanligt problem med många vaginala prober eftersom elektrodytan tenderar att vara stor i förhållande till bäckenbottens egen yta.
  • Anspänning av magmuskler, höft- och rumpmuskler och insida- lår muskler kan alla ge felaktiga mätfynd på EMG.

Problemet med sidoskillnader

Friska och hela bäckenbottnar aktiveras både på höger och vänster sida tillsammans. Som en enda enhet. Efter en vaginal förlossning kan skador på nerver och muskler göra att de olika sidorna fungerar olika bra. EMG via en vaginal prob kan inte särskilja på de olika sidornas funktion. När en person har muskulära skador kan ena sidan utveckla en överaktivitet för att kompensera för ett bortfall på andra sidan. En mätning med bara ett sammanfattat mätvärde kan då ge ett resultat som inte riktigt är adekvat vare för höger eller vänster sida. Det är inte alltid hela adekvat att se bäckenbotten som en funktionell enhet, även om det är så den jobbar när allting är som det ska.

Kan jag använda EMG-bäckenbottentränare själv, hemma?

I studier har 20-30 % av alla de undersökta kvinnorna inte kunnat anspänna sin bäckenbotten korrekt. EMG-mätare/tränare bör inte användas utan introduktion och utprovning av en professionell som först bedömt lämpligheten i behandlingen. Personen som ska använda proben måste också få lära sig en korrekt aktivering så att inte fel muskler används och fel signaler registreras. Inför en bedömning med EMG bör alltså en intern undersökning göras för att säkerställa att kvinnan kan aktivera sina muskler på rätt sätt. Och för att säkerställa att knipövningar överhuvudtaget är lämpligt.

Vaginalt EMG som hemträningsmetod

Feedbacken du får via en EMG-mätare handlar om att känna, se, eller märka anspänning beroende på vilken maskin/app eller sak som används. Tanken bakom biofeedback är att individen ska få en uppfattning om aktiviteten i sina bäckenbottenmuskler. Du kan lära sig att känna igen när musklerna är spända eller avslappnade. Biofeedback har förmågan att ge en patient en uppfattning om sin anspänningsgrad, för att antingen öka eller sänka densamma. Det är lämpligt att använda biofeedback som hjälpmedel för att öka styrkan i bäckenbotten om du har problem med svaga muskler. Det är olämpligt att använda detta om du lider av vaginala smärtor. Visserligen kan en individ använda biofeedback för att lära sig slappna av i bäckenbotten. Alltså att släppa ner och minska spänningsgraden. En individ som kan ha nytta av att träna ner bäckenbotten med hjälp av biofeedback kan ha smärta som symtom, och då skulle jag ändå avråda från träning med ett sådant hjälpmedel. . Det är extremt viktigt att en professionell är med under utprovningen av denna behandling. Syftet med denna nedträning är att individen ska kunna identifiera förnimmelsen av att ha en avslappnad och sänkt bäckenbotten.

Finns det några andra fördelar med träning med vaginal sensor?

En fördel som vaginala prober kan ha (eller andra saker som förs i vagina) är att de ger en sensorisk feedback. Själva känslan av att ha något att knipa om kan förbättra effektiviteten i knipet.

Vad får man veta via en EMG-mätning?

När bäckenbotten fungerar helt som den ska anspännas båda sidorna samtidigt. De olika sidorna har dock olika nervstyrning och kan i olika grad ha påverkats av vaginala förlossningar. En sidoskillnad kommer inte märkas om man enbart registrerar ETT mätvärde för hela bäckenbotten. Ena sidan skulle teoretiskt sett kunna vara superstark, öm och överaktiverad och den andra supersvag och trasig sedan förlossning. Mätvärdet kommer då ligga någonstans mitt emellan och mätmetoden är inte lämplig som diagnostik för bäckenbottenfunktion. Mätvärde som går att dock att utvärdera jämfört sig själv, till exempel före och efter en träningsperiod.

Mätsensorer med app

På marknaden finns det en ( eller flera?) bäckenbottentränare som fungerar via en slags biofeedback-prob som förs in vaginalt och vars signaler kan registreras i en app i mobilen. Den ger en möjlighet att få visuella svar på en bäckenbottenanspänning, som för många är en ganska diffus förnimmelse. Den ger också en ganska lekfull ingång till bäckenbottenträning. Detta kan vara fördelaktigt i och med att de för så många är så dödstråkigt med knipen.

Jag har dock några tankar kring denna produkt:

  • Alla kvinnor ska inte knipa på detta sätt. Det kan vara direkt olämpligt för dig med vaginala spännings- och/eller smärtbesvär.
  • Alla kvinnor kniper inte rätt. Sensorn kan troligen ta in signaler från annan anspänning i bara bäckenbotten, och det är nog klokt att först träna in ett korrekt knip som kan bekräftas av en vårdgivare innan du fortsätter på egen hand.
  • Det saknas långtidsstudier på effekten av Bluetooth/Wifi-signaler kring bäckenorganen. Det känns lite folie-hatt-varning att vara orolig för detta, men det ska ändå sägas: Vi vet inte hur detta eventuellt påverkar på sikt.
  • Det finns heller ingen evidens för att detta sätt att träna bäckenbotten är mer effektivt än vanliga knipövningar. Dock kan faktorn att knipa med ett hjälpmedel vara en viktig motivationsförhöjare, som i sin tur ger gott resultat.

Referenser

 

 

 

Vaginala, anala och 3d-ultraljud

Vaginala, anala och 3d-ultraljud

De mer avancerade bäckenbottenultraljuden

Nu är det säkert någon läkare som utför dessa undersökningar som skruvar på sig och tänker ”varför i all sin dar klumpar hon ihop det så här?”. Svaret är: för att den här inläggsserien inte ska pågå i all oändlighet.

Nu har vi kommit till de ultraljudsundersökningar som kan ge en enormt tydlig bild över bäckenbotten. De kräver mycket av läkarens kompetens att tolka resultatet. I inledningen av den här serien nämnde jag att det är förrädiskt att tro att man blir bra undersökt av en kompetent person, när undersökningsmetoden eller undersökarens kompetens att tolka metoden egentligen inte alls är bra nog för att svara på frågeställningen. Efter min egen sfinkerskade-förlossning gjordes vaginalt och analt ultraljud efter 6 månader och då såg undersökaren att allt såg fint ut. 5 år senare gjordes ett vaginalt och analt 3d-ultraljud av en annan läkare. Då såg hon att egentligen ingenting från min tidigare skada hade blivit lagat.

Vad är det man ser?

Igen, för att tydliggöra skillnaden mellan vanliga 2d-ultraljud och 3d-ultraljud, googla bebisbilder av båda varianter. Visst är det en fascinerande skillnad? Med 3d-ultraljuden får läkaren en bra vy över hela bäckenbotten, inklusive levator ani-musklerna. Men en skillad läkare kan se rätt mycket med vanliga anala och vaginala ultraljud också. Det man ser handlar alltså både om valet av metod, och om undersökaren i sig.

Varför gör man inte bara en magnetröntgen istället?

Det är är en adekvat fråga, eftersom magnetröntgen egentligen är kungen över all tillgänglig bilddiagnostik. Men på grund av att det är dyrt och inte lättillgängligt är MR-undersökningar sällan använda i diagnostiken för bäckenbottenbesvär. Ultraljudsutrustningen står ändå oftast tillgänglig på en kvinnoklinik. Förutom kostnad och tillgänglighet erbjuder ultraljud en extra fördel över MR: realtidsbilden. Under en ultraljudsundersökning kan du se rörelsen och dess effekter i realtid medan personen krystar, kniper eller hostar. Bäckenbottens position i vila eller vid en statisk anspänning som man kan fånga via MR blir inte lika värdefull information.

Ett vaginalt ultraljud

Ett vaginalt ultraljud görs ofta i gynstol. Du behöver vara avklädd nertill. En stav, tjock som ett finger ungefär, kläs på ett plastskydd och får glidmedel på sig. Sedan förs denna in i slidan. Det kan kännas lätt obehaligt. Om du lider av väldigt uttalade spänningsbesvär kan undersökningen vara svår att utföra. Undersökaren kommer föra runt staven lite för att få en vy över olika områden. Bilder av strukturerna under kommer synas på en datorskärm och undersökaren kan göra en bedömning utifrån det hen ser.

Ett analt ultraljud

Samma slags stav, skydd och glidmedel används för att göra en försiktig anal undersökning. Det här kan vara obehagligt eftersom det känns som att du kommer behöva prutta eller bajsa. Skulle något sådant hända kan du vara trygg med att undersökaren är van. I det här läget är inget pinsamt. För att få en riktigt bra koll på analsfinktrarna behöver man göra ett analt ultraljud.

3d-ultraljud

Ultraljud som görs via analen eller vagina kan alltså ha en extra ”feature”, och ge en 3d-bild av bäckenbotten. Dessa visar en bra vy levatormuskulaturen. Levatorns funktion, och bredden på ”slitsen” i denna muskels mitt, är viktig att kunna bedöma. Detta kan förklara en del funktionsbortfall eller utvecklingen av framfall. Undersökaren får möjlighet att se vävnader och strukturer från olika perspektiv och kan granska vyn på ett helt annat sätt. Skillnaden blir störst när det kommer till att se levator anis olika komponenter.

Vad är fördelarna?

Dessa anala och vaginala ultraljud, gärna med 3d-effekten, krävs för att ge en mer fullständig diagnostik av bäckenbotten. Både för mellangården, de anala musklerna och levatormusklerna. Förutom utrustningen i sig kräver metoden en erfaren läkare som vet hur den ska tolka resultaten. Det här är en metod som kan bekräfta det som man vid andra undersökningar har anat.

Referenser: