Kategori: Överspänd bäckenbotten

Överspänd bäckenbotten

Alla muskler i kroppen kan bli spända, slappa, starka, svaga. Oftast hör vi mer om fenomen som hör ihop med svag bäckenbotten.  Mer sällan hör man talas om överspänd bäckenbotten. När bäckenbottens muskler spänns stänger de till kring kroppsöppningarna och resultatet av överspänning blir ofta svårigheter att ha sex och/eller att tömma tarmen. Muskler som är överspända blir smärtande och symtomen kan vara trötthetsvärk, molvärk, svidande smärtor och smärta vid samlag.

I den här kategorin hittar du både information och mer praktiska råd för dig med överspänd bäckenbotten. Inläggen baseras så långt det går på vetenskap och forskning, men där vetenskapliga fakta saknas baseras istället inläggen på beprövad fysioterapeutisk erfarenhet.

I Sverige är fysioterapi för bäckenbotten ett litet men växande fenomen, i andra länder är det mer välkänt. Om du vill ha hjälp kan du med fördel ringa till rehabmottagningarna i din närhet och fråga om de har någon som jobbar internt med bäckenbotten.

 

Fingerbedömning av bäckenbotten

Fingerbedömning av bäckenbotten

Fingerbedömning är i jämförelse med de mer tekniska undersökningsmetoderna den mest lättillgängliga, mest kostnadseffektiva och portabla metoden. Det är också ett säkert och reproducerbart bedömningssätt om den utförs av en erfaren undersökare.

Vad känner bedömaren med sina fingrar?

Vid en fingerbedömning får udnersökaren en tydlig uppfattning av knipförmågan. Undersökaren känner både muskelvolym, musklernas ”konsistens” och styrkan kan graderas enligt olika skalor. Vanligen används ”Modifierad Oxford Scale”.  Bedömaren får också en uppfattning om var det finns muskelmassa och var det möjligen saknas. En erfaren bedömare kan vara nästan lika säker på förekomsten av vissa muskelskador som en bedömare vid 3d-ultraljud.

Hur går undersökningen till?

Under denna undersökning ligger testpersonen på rygg på en plan brits med böjda ben, eller i en gynstol. Undersökaren placerar sitt pekfinger, eller pek- och långfinger, in genom vaginalöppningen. Undersökningen kan också utföras analt. Testpersonen ombeds knipa och knipstyrkan graderas. Modifierad Oxfordskala går mellan 0 och 5.

Min uroterapeut, fysioterapeut och gynekolog säger olika siffror!

Dessa siffror går att jämföra från en undersökare vid olika tillfällen, men inte mellan olika undersökare. En mätmetod som omfattar en människas tolkning/värdering av muskelstyrkan i en siffra blir inte trovärdigt jämförbar. Resultatet mätt i siffror från en vaginal fingerbedömning ska inte jämföras mellan olika bedömare. Däremot är mätningen tillförlitlig för att jämföra mellan olika tillfällen hos samma bedömare.

Vilken information får man ut från en sådan bedömning?

Denna bedömning är flexibel och ger mycket information utöver muskelstyrkan. Undersökaren får en uppfattning om musklerna finns där de ska finnas, hur spända eller avslappnade de är i grundläget och om det finns något annat avvikande eller osymmetriskt. Det går också att tydligt särskilja bäckenbottens och andra musklers aktivitet. För att mäta muskelstyrkan är denna metod inte ”bäst i klassen”, men för att mäta kvalitet och få en uppfattning om total funktion är den ofta en av de bästa. Denna bedömningsmetod har hög överensstämmelse med de avancerade ultraljuden. En noggrann bedömning med fingrarna av en erfaren undersökare är otroligt informativ.

Jämförelse med andra mätmetoder

I olika studier har man sett signifikanta korrelationer mellan fingerbedömning och manometri, dynamometri, EMG, olika sorters ultraljud, individens förmåga att knipa av strålen, biofeedback, vaginala koner eller olika sorters verbala instruktioner. Vissa andra studier visar inte särskilt bra överensstämmelse. Som ni nu säkert har börjat förstå under den här inläggsserien så mäter dock inte dessa metoder helt mäter samma saker. Det beror alltså lite grann på frågeställningen vid både undersökningen som sådan, och vid granskningen av studieresultat. Och naturligtvis om undersökarens kompetens.

Är en ”undersökning med en apparat” bättre?

Om du kan tänka dig en förhållandevis intim undersökning är en vaginal fingerbedömning ofta tillräcklig för uppstart och uppföljning av rehabilitering. Resultatet  mätt i siffror blir dock inte mätbart/jämförbart på det sättet som en teknisk apparat kan ge. En fingerbedömning kan dock ge en unik uppfattning om tonus, konsistens, stramhet eller spänst på musklerna i bäckenbotten. För detta behöver du en levande undersökare.

Referenser:

Alla inlägg i serien:

Elstimulatorer för bäckenbotten

Elstimulatorer för bäckenbotten

Hur funkar en elstimulator?

Elektriska stimulatorer för bäckenbottenträning har en prob som förs in i vagina eller i rektum. Elektrisk stimulering fungerar genom att maskinens elektriska impulser kommunicerar med musklernas nervfibrer och säger till muskeln att anspännas. Elstimulering kan användas för att ”väcka igång” muskler som inte riktigt fattar vad de ska göra. Det finns enstaka studier som visar på att elstimulering skulle vara mer effektivt än vanlig knipträning. Det är dock få och små enstaka studier. Det sammanlagda forskningsläget är att de olika metoderna är generellt sett likvärdiga. Signaleringen vänder sig till både muskler och nerver och används därför ganska brett i behandlingssyfte, vid både muskelskador och misstanke om nervskador.

Både vid inkontinens, överaktiv blåsa och vid nervpåverkan.

Behandlingstanken är att både nerver och muskler ska påverkas av den elektriska stimuleringen. Man har i olika studier sett att bäckenbottenmusklerna kan bli starkare och att urinblåsans automatiska arbete kan hämmas vid överaktivitet. Behandling i området kan även kan fungera hos personer med till exempel MS. Behandlingen kan användas med anal prob för anal inkontinens, men för detta är evidensen vag. Målet är alltså att få en förbättrad urin- eller anal kontinens, att hämma en eventuell överaktiv blåsa och att få en förbättrad kontroll över bäckenbotten.

Vem kan använda en elstimulator?

Elstimulering kan vara fördelaktigt när det finns en svag bäckenbotten där du har svårt att hitta anspänningen själv.

Vem bör inte använda en elstimulator?

Det är ofta olämpligt att använda elstimulatorer om du har vaginala smärtor eller ett överspänningstillstånd. Stimuleringen kan kicka igång än värre smärtor och spänningar.

Elektrisk stimulering ska inte användas av personer som har kopparspiral insatt enligt vad jag kan läsa mig till i internationell littaratur. På de svenska försäljarnas sidor hittar jag inte denna information. Möjligen är det något olika restriktioner på olika apparater? Du ska heller inte använda elektrisk stimulering om du har pacemaker, är gravid eller har någon pågående infektion i området. Hud och slemhinna måste också må bra. Om du har torra slemhinnor ska detta behandlas först eller i samband med behandling med elstimulering.

Problemet med bristfällig diagnostik

Ett problem är också bristfällig diagnostik. En del patienter får träna med elstumulatorer hos en vårdgivare på grund av att de nästan inte har något knip alls. Resonemanget är då att det kanske går att väcka musklerna med hjälp av stimuleringen. Problemet är ju då om musklerna inte är möjliga att träna på grund av missade skador. Det är alltså viktigt med en adekvat undersökning så att patienten/individen inte lägger en massa tid på behandling som potentiellt inte ger resultat. Detta kan bland annat handla om missade levatorskador.

Hur vet jag själv om det är lämpligt för mig?

Du behöver först få en bedömning av en professionell.  Det potentiellt dåliga med att köpa en maskin utan att först ha fått den utprovad av en professionell är att bäckenbotten kan ha en blandning av att vara försvagad och överspänd. Bäckenbotten består av en mängd olika muskler. Om några är försvagade eller icke-optimalt lagade efter en förlossning kan övriga muskler utveckla en överspänning (ibland inklusive smärta) för att kompensera. Det kan därför vara svårt att ha en ”one zise fits all”-approach till bäckenbotten.

När är det bra då?

Elektrisk stimulering är ett behandlingsalternativ främst för patienter med inkontinens. Det vanligaste i forskningssammanhang är att behandling testas två gånger i veckan under tillfällen på ca 20 minuter, i 4-16 veckor. Det verkar dock inte finnas någon allmän standars för hur elstimulering ska användas vad gäller våglängd, el-frekvens eller intensitet. 50 Hz är det som oftast används för ansträngningsinkontinens och 10-20 Hz för trängninginkontinens. Blandsymtom behandlas enligt det mest dominerande symtomen. För anal inkontinens är doseringensråden vaga. Effekten är inte överlägsen vanlig bäckenbottenträning i de flesta studier för ansträngninginkontinens, men är bättre än ingen behandling alls. När det gäller trängningsinkontinens är evidensen något starkare.

Får jag ut någon information om bäckenbottens status från användande av elektrisk stimulering?

Nej, det här är en metod för träning och behandling, inte en metod för att inhämta information.

Referenser:

 

Alla inlägg i serien:

EMG och biofeedback

EMG och biofeedback

För att kvantifiera styrka i bäckenbotten används ofta olika slags vaginala mätare som kan uppfatta knipförmågan. Dess används inom sjukvården som behandlingshjälp för svaga bäckenbottnar. Inom forskning används de för att mäta knip. Ibland används EMG-varianter som träningsredskap som enskilda individer kan köpa själva.

Lite historia och dess nutida användning

Den allra första styrkemätaren för bäckenbotten utvecklades av läkaren vid namn Kegel, han som också gett det engelska namnet åt knipövningar ”Kegels”. Den urpsrungliga vaginala EMG-mätaren var Kegels perineometer från 1947 och denna tog emot signaler via EMG.

Vad är EMG?

Elektromyografi är en undersökningsmetod som undersöker den neuromuskulära funktionen, denna förkortas EMG. EMG är en vanlig mätmetod generellt i kroppen för att se hur motoriska enheter i en muskel aktiveras och för att se elektriska stimuli inuti muskler. Fler motoriska enheter (=muskelfibergrupper) genererar mer elektrisk aktivitet, och detta blir en signal som fångas upp av mätaren.  Mätmetoden mäter kraftutveckling, men inte muskelns kontraktionsförmåga.

 

Hur går en mätning till?

Man kan undersöka via små nålar in i muskeln eller via yt-elektroder. Eftersom bäckenbotten är muskler som befinner sig rätt djupt in i bäckenet är det en utmaning att undersöka dessa via EMG. Ett sätt att ändå göra detta är genom en vaginal prob som har elektroder inbäddade i sint yta, genom vilka signaler från vaginas väggar uppfattas.

Vad är biofeedback?

En defenition av begreppet biofeedback lyder:

”a process whereby electronic monitoring of a normally automatic bodily function is used to train someone to acquire voluntary control of that function.”

Biofeedback alltså är när muskelaktivitet kan tydliggöras via ljud eller annan monotoriring på exempelvis en skärm. Det man vill komma åt är att förenkla aktivering av en muskel enom att hjärnan får mer input än bara den som kommer via känseln. För bäckenbotten kan denna känselinput vara förhållandevis vag.

Vaginalt EMG

Vaginalt EMG kan användas som källa till biofeedback. Det finns vetenskapliga studier som stödjer påståendet att EMG ger ytterligare bättre resultat än bara bäckenbottenträning hos kvinnor med urinläckage. Det finns också studier som menar att det inte är någon egentlig skillnad. Vi vet alltså inte riktigt exakt om bäckenbotten- EMG tillför särskilt mycket för kvinnor i träningssammanhang. Troligen är det väldigt individuellt. Vaginala EMG har en elektrod som går runt om hela proben för en jämnare mätning. Denna sorts elektrod är adekvat när det handlar om muskelstimulering men kan bli något för ospecifik när det handlar om att bedöma muskelfunktion. Probens placering är också en faktor som kan bli lite olika från gång till annan, och därför ge olika svar.

Finns det några problem med EMG?

Det finns en rad felkällor till EMG, vilket framförallt grundar sig i problem med att det ändå är svårt att mäta bäckenbotten med yt-elektroder. Och det är ingen som direkt är sugen på EMG via nålar i snippan.

  • Proben kan röra sig ur optimal placering
  • Den fuktiga miljön kan påverka upptaget av signaler och att elektroderna får bristande kontakt med rätt muskler.
  • Ett annat problem med EMG är det som kallas ”cross talk”, alltså att signalering från andra närliggande muskler fångas upp av EMG-elektroden. Detta är ett vanligt problem med många vaginala prober eftersom elektrodytan tenderar att vara stor i förhållande till bäckenbottens egen yta.
  • Anspänning av magmuskler, höft- och rumpmuskler och insida- lår muskler kan alla ge felaktiga mätfynd på EMG.

Problemet med sidoskillnader

Friska och hela bäckenbottnar aktiveras både på höger och vänster sida tillsammans. Som en enda enhet. Efter en vaginal förlossning kan skador på nerver och muskler göra att de olika sidorna fungerar olika bra. EMG via en vaginal prob kan inte särskilja på de olika sidornas funktion. När en person har muskulära skador kan ena sidan utveckla en överaktivitet för att kompensera för ett bortfall på andra sidan. En mätning med bara ett sammanfattat mätvärde kan då ge ett resultat som inte riktigt är adekvat vare för höger eller vänster sida. Det är inte alltid hela adekvat att se bäckenbotten som en funktionell enhet, även om det är så den jobbar när allting är som det ska.

Kan jag använda EMG-bäckenbottentränare själv, hemma?

I studier har 20-30 % av alla de undersökta kvinnorna inte kunnat anspänna sin bäckenbotten korrekt. EMG-mätare/tränare bör inte användas utan introduktion och utprovning av en professionell som först bedömt lämpligheten i behandlingen. Personen som ska använda proben måste också få lära sig en korrekt aktivering så att inte fel muskler används och fel signaler registreras. Inför en bedömning med EMG bör alltså en intern undersökning göras för att säkerställa att kvinnan kan aktivera sina muskler på rätt sätt. Och för att säkerställa att knipövningar överhuvudtaget är lämpligt.

Vaginalt EMG som hemträningsmetod

Feedbacken du får via en EMG-mätare handlar om att känna, se, eller märka anspänning beroende på vilken maskin/app eller sak som används. Tanken bakom biofeedback är att individen ska få en uppfattning om aktiviteten i sina bäckenbottenmuskler. Du kan lära sig att känna igen när musklerna är spända eller avslappnade. Biofeedback har förmågan att ge en patient en uppfattning om sin anspänningsgrad, för att antingen öka eller sänka densamma. Det är lämpligt att använda biofeedback som hjälpmedel för att öka styrkan i bäckenbotten om du har problem med svaga muskler. Det är olämpligt att använda detta om du lider av vaginala smärtor. Visserligen kan en individ använda biofeedback för att lära sig slappna av i bäckenbotten. Alltså att släppa ner och minska spänningsgraden. En individ som kan ha nytta av att träna ner bäckenbotten med hjälp av biofeedback kan ha smärta som symtom, och då skulle jag ändå avråda från träning med ett sådant hjälpmedel. . Det är extremt viktigt att en professionell är med under utprovningen av denna behandling. Syftet med denna nedträning är att individen ska kunna identifiera förnimmelsen av att ha en avslappnad och sänkt bäckenbotten.

Finns det några andra fördelar med träning med vaginal sensor?

En fördel som vaginala prober kan ha (eller andra saker som förs i vagina) är att de ger en sensorisk feedback. Själva känslan av att ha något att knipa om kan förbättra effektiviteten i knipet.

Vad får man veta via en EMG-mätning?

När bäckenbotten fungerar helt som den ska anspännas båda sidorna samtidigt. De olika sidorna har dock olika nervstyrning och kan i olika grad ha påverkats av vaginala förlossningar. En sidoskillnad kommer inte märkas om man enbart registrerar ETT mätvärde för hela bäckenbotten. Ena sidan skulle teoretiskt sett kunna vara superstark, öm och överaktiverad och den andra supersvag och trasig sedan förlossning. Mätvärdet kommer då ligga någonstans mitt emellan och mätmetoden är inte lämplig som diagnostik för bäckenbottenfunktion. Mätvärde som går att dock att utvärdera jämfört sig själv, till exempel före och efter en träningsperiod.

Mätsensorer med app

På marknaden finns det en ( eller flera?) bäckenbottentränare som fungerar via en slags biofeedback-prob som förs in vaginalt och vars signaler kan registreras i en app i mobilen. Den ger en möjlighet att få visuella svar på en bäckenbottenanspänning, som för många är en ganska diffus förnimmelse. Den ger också en ganska lekfull ingång till bäckenbottenträning. Detta kan vara fördelaktigt i och med att de för så många är så dödstråkigt med knipen.

Jag har dock några tankar kring denna produkt:

  • Alla kvinnor ska inte knipa på detta sätt. Det kan vara direkt olämpligt för dig med vaginala spännings- och/eller smärtbesvär.
  • Alla kvinnor kniper inte rätt. Sensorn kan troligen ta in signaler från annan anspänning i bara bäckenbotten, och det är nog klokt att först träna in ett korrekt knip som kan bekräftas av en vårdgivare innan du fortsätter på egen hand.
  • Det saknas långtidsstudier på effekten av Bluetooth/Wifi-signaler kring bäckenorganen. Det känns lite folie-hatt-varning att vara orolig för detta, men det ska ändå sägas: Vi vet inte hur detta eventuellt påverkar på sikt.
  • Det finns heller ingen evidens för att detta sätt att träna bäckenbotten är mer effektivt än vanliga knipövningar. Dock kan faktorn att knipa med ett hjälpmedel vara en viktig motivationsförhöjare, som i sin tur ger gott resultat.

Referenser

 

Alla inlägg i serien:

 

Vaginala, anala och 3d-ultraljud

Vaginala, anala och 3d-ultraljud

De mer avancerade bäckenbottenultraljuden

Nu är det säkert någon läkare som utför dessa undersökningar som skruvar på sig och tänker ”varför i all sin dar klumpar hon ihop det så här?”. Svaret är: för att den här inläggsserien inte ska pågå i all oändlighet.

Nu har vi kommit till de ultraljudsundersökningar som kan ge en enormt tydlig bild över bäckenbotten. De kräver mycket av läkarens kompetens att tolka resultatet. I inledningen av den här serien nämnde jag att det är förrädiskt att tro att man blir bra undersökt av en kompetent person, när undersökningsmetoden eller undersökarens kompetens att tolka metoden egentligen inte alls är bra nog för att svara på frågeställningen. Efter min egen sfinkerskade-förlossning gjordes vaginalt och analt ultraljud efter 6 månader och då såg undersökaren att allt såg fint ut. 5 år senare gjordes ett vaginalt och analt 3d-ultraljud av en annan läkare. Då såg hon att egentligen ingenting från min tidigare skada hade blivit lagat.

Vad är det man ser?

Igen, för att tydliggöra skillnaden mellan vanliga 2d-ultraljud och 3d-ultraljud, googla bebisbilder av båda varianter. Visst är det en fascinerande skillnad? Med 3d-ultraljuden får läkaren en bra vy över hela bäckenbotten, inklusive levator ani-musklerna. Men en skillad läkare kan se rätt mycket med vanliga anala och vaginala ultraljud också. Det man ser handlar alltså både om valet av metod, och om undersökaren i sig.

Varför gör man inte bara en magnetröntgen istället?

Det är är en adekvat fråga, eftersom magnetröntgen egentligen är kungen över all tillgänglig bilddiagnostik. Men på grund av att det är dyrt och inte lättillgängligt är MR-undersökningar sällan använda i diagnostiken för bäckenbottenbesvär. Ultraljudsutrustningen står ändå oftast tillgänglig på en kvinnoklinik. Förutom kostnad och tillgänglighet erbjuder ultraljud en extra fördel över MR: realtidsbilden. Under en ultraljudsundersökning kan du se rörelsen och dess effekter i realtid medan personen krystar, kniper eller hostar. Bäckenbottens position i vila eller vid en statisk anspänning som man kan fånga via MR blir inte lika värdefull information.

Ett vaginalt ultraljud

Ett vaginalt ultraljud görs ofta i gynstol. Du behöver vara avklädd nertill. En stav, tjock som ett finger ungefär, kläs på ett plastskydd och får glidmedel på sig. Sedan förs denna in i slidan. Det kan kännas lätt obehaligt. Om du lider av väldigt uttalade spänningsbesvär kan undersökningen vara svår att utföra. Undersökaren kommer föra runt staven lite för att få en vy över olika områden. Bilder av strukturerna under kommer synas på en datorskärm och undersökaren kan göra en bedömning utifrån det hen ser.

Ett analt ultraljud

Samma slags stav, skydd och glidmedel används för att göra en försiktig anal undersökning. Det här kan vara obehagligt eftersom det känns som att du kommer behöva prutta eller bajsa. Skulle något sådant hända kan du vara trygg med att undersökaren är van. I det här läget är inget pinsamt. För att få en riktigt bra koll på analsfinktrarna behöver man göra ett analt ultraljud.

3d-ultraljud

Ultraljud som görs via analen eller vagina kan alltså ha en extra ”feature”, och ge en 3d-bild av bäckenbotten. Dessa visar en bra vy levatormuskulaturen. Levatorns funktion, och bredden på ”slitsen” i denna muskels mitt, är viktig att kunna bedöma. Detta kan förklara en del funktionsbortfall eller utvecklingen av framfall. Undersökaren får möjlighet att se vävnader och strukturer från olika perspektiv och kan granska vyn på ett helt annat sätt. Skillnaden blir störst när det kommer till att se levator anis olika komponenter.

Vad är fördelarna?

Dessa anala och vaginala ultraljud, gärna med 3d-effekten, krävs för att ge en mer fullständig diagnostik av bäckenbotten. Både för mellangården, de anala musklerna och levatormusklerna. Förutom utrustningen i sig kräver metoden en erfaren läkare som vet hur den ska tolka resultaten. Det här är en metod som kan bekräfta det som man vid andra undersökningar har anat.

Referenser:

Alla inlägg i serien:

Ultraljud av bäckenbotten via mellangården

Ultraljud av bäckenbotten via mellangården

Ett ultraljud via mellangården eller utanför vagina

Ett ultraljud i mellangården eller utanför blygdläpparna kan ske med samma slags apparatur som vid mag-ultraljud under graviditet. Eller med samma slags stav som används för vaginala ultraljud. Dessa kan vara av typen tvådimensionella eller tredimensionella ultraljud. För att få en uppfattning om skillnaden i hur dimensionerna spelar roll kan du googla ”tredimensionella ultraljud bebis” så ser du skillnaden i bildresultat jämfört med en vanlig bebisultraljudsbild.

Hur går det till?

När dessa ultraljud för bäckenbotten görs handlar det om att  se bäckenbotten, organen i närheten och deras inbördes relation och rörelser. Ett ultraljud som sker mot mellangården kräver en avklädd patient, men inte något införande av munstycket i någon kroppsöppning. Dessa ultraljud tog över efter ”genom-magen-ultraljuden” inom kvinnosjukvården eftersom man kunde få en ytterligare bättre bild från denna vy.

Vad är denna mätmetod bra för?

Ultraljud via magen eller mellangården kan  tala om vilopositionen och rörelse under krystning, knip och hosta.

Möjliga felkällor

Jämfört med ultraljudsundersökning genom magen är denna undersökningsmetod inte riktigt lika känslig för felkällor i form av spänning och teknik. Referenspunkterna att mäta rörelse i förhållande till är också mer närbelägna.

Vad är fördelarna?

Fördelarna med denna teknik är att den är lättillgänglig på de flesta kvinnokliniker och att kunskaperna att använda dem är mer allmänt spridda. De går att använda på kvinnor som på grund av smärta inte tolererar en vaginal eller anal undersökning.

Jag har genomgått en sådan här undersökning och fick till svar att allt var bra.

Härligt! Det betyder att du har en adekvat rörelse när du kniper och att läkaren inte ser att du har någon mellangårdsskada eller något framfall. Den här sortens ultraljud är dock inte tillräckligt bra för att ge riktiga svar angående hur den del av din bäckenbotten som heter ”levator ani” mår, eller hur dina analsfinktrar ser ut. Eftersom metoden finns tillgänglig för så många är den kanske lättare att använda än att tolka resultatet av.

Vad är det jag inte får veta med ett ultraljud via mellangården?

Ultraljud från mellangården kan visa de strukturer som finns i mittlinjen av bäckenbotten, men kan ofta inte visa skador på levator ani. Levatorn är den delen av bäckenbotten som utgör det största stödet för organen, och dess funktion är avgörande för normal bäckenbottenfunktion. Så som levatorn ligger kan den inte helt undersökas via ett vanligt ultraljud. Kanske upp emot 20 % av alla vaginalt förlösta kvinnor har skador på levatormuskulaturen, och då är det kanske också 20% av alla kvinnor som inte får riktigt adekvata svar om bäckenbottenstatus utifrån denna metod.

Referenser:

Alla inlägg i serien:

Ultraljud av bäckenbotten via magen

Ultraljud av bäckenbotten via magen

Ett ultraljud genom magen

Ett ultraljud genom magen sker när du ligger på en brits med bar hud på magen. Man sätter samma slags ultraljudsgele som vid ett graviditetsultraljud och undersökaren placerar munstycket mot din mage. Bilder av strukturerna under kommer synas på en datorskärm och undersökaren kan göra en bedömning utifrån det hen ser.

Lite historia och dess nutida användning

Ultraljud av bäckenbotten genom magen beskrevs först i litteraturen på 90-talet och användes då för kvinnor med ansträngningsinkontinens som ett led i att se hur bäckenbotten fungerade. Denna teknik övergavs sedan till fördel för ultraljud mot huden i mellangården. Detta gav en bättre och tydligare vy. På senare år har en del vårdgivare som inte jobbar med diagnostik av gynekologiska undersökningar börjar med ultraljudsundersökning via magen för att på så sätt få en uppfattning om bäckenbottens arbete. Utan att för den sakens skull behöva göra en vaginal undersökning.

Vad är det man ser?

Denna slags ultraljud används för att se en muskelaktivering av bäckenbottens lyftande förmåga av urinblåsan under ett aktivt knip. Metoden kan också användas för det motsatta, det vill säga att se hur mycket blåsan sänks under krystning eller vissa övningar. Genom att kolla på urinblåsans rörelse när testpersonen ombeds knipa kan man avgöra att personen kniper rätt och att rörelsen är adekvat. En sänkning av blåsan kan betyda att bäckenbotten och dess stödstrukturer är försvagade.

Man mäter blåshalsrörligheten dels i vila och dels under en krystmanöver. Skillnaden mellan dessa två blir ett mätvärde. Det finns inga allmänt antagna normalvärden för detta vad jag förstått.

Vad är denna mätmetod bra för?

Genom en rätt positionering av ultraljudet kan man få en tydlig bild av urinblåsan och mittlinjen i bäckenbotten, urinrör, mellangården och ändtarmsöppningen. Metoden anses vara av god kvalitet vad det gäller att undersökningar visar samma sak även om olika bedömare utför undersökningen, eller om samma bedömare utför undersökningen vid olika tillfällen.

Möjliga felkällor

Mätningen av rörelsen vid ultraljud av bäckenbotten via magen utgår ifrån fixerade punkter (skelett). Vanligast är att mätpunkten är pubisbenet. Det finns flera faktorer som pvåerkar utfallet av undersökningen:

  • blåsans fyllnadsgrad
  • positionen av ultraljudshuvudet
  • de anatomiska jämförelsepunkterna
  • de verbala instruktionerna.

Hur testpersonen aktiverar bäckenbotten och bålsmusklerna tillsammans kan påverka positionen och rörelsen från blåsan. Om personen spänner magen kraftigt vid knipet kan munstycket åka en aning ut. Detta ger till följd att detta kan misstolkas som att urinblåsan är mer sänkt än vad den faktiskt är. Undersökaren måste ha detta med i sin analys av resultatet. Om blåsan är mycket full under undersökningen kan det finnas en ökning av bäckenbottens anspänning i vila, vilket kanske inte är testpersonens vanliga status.

Hur tolkar man rörelse i bäckenbotten?

Rörelse i bäckenbotten avgörs av en rad olika faktorer som nämnt ovan. Detta försvårar tolkning av ultraljudsundersökningen. Bäckenbottens utgångsläge är också viktigt att ta med i tolkningen av detta. Bäckenbotten ska alltså höjas vid aktivering och sänkas vid avslappning. Men bäckenbottens grundaktivitet och stödjestrukturernas fasthet kan också påverka utfallet. Om bäckenbotten redan är aktiverad i testpersonens grundtillstånd kan blåsan redan hållas förhöjd. Då blir det inte mycket rörelse över även när personen ombeds knipa extra. Om bäckenbotten och dess stödjestrukturer från början istället är uttänjda och sänkta kan rörelseutslaget i motsats verka mycket stort, även om den märbara muskelstyrkan kanske inte är tillräcklig.

Hur behöver man göra för att säkerställa att undersökningen är adekvat?

Den forskningsbaserade rekommendationen att en ultraljudsundersökning av bäckenbotten via magen kompletteras med en vaginal undersökning för att ha en kontroll på kvaliteten av muskelaktiveringen samt bäckenbottens grundspänning. Eftersom denna metod i klinik ofta används för att slippa en vaginal undersökning är detta lite motsägelsefullt.

Vad är fördelarna?

Ultraljud av bäckenbotten via magen har som fördel att metoden funkar även för personer med mycket vaginala smärtor. Det kan upplevas som mer bekvämt för patienten än en gynekologisk undersökning. Därför kan det vara aktuellt för personer som annars inte skulle tacka ja till en bedömning av bäckenbotten.

Jag har genomgått en sådan här undersökning och fick till svar att allt var bra.

Härligt! Det betyder att du har en adekvat rörelse när du kniper. En av de vanligaste frågorna jag som vårdgivare får är ”hur vet jag om jag kniper rätt”. Detta har du alltså fått svar på. Den här metoden ger dock inte svar på vissa andra kvaliteter och aspekter av bäckenbottens funktion och arbete.

Bäckenbottens funktion består av två huvuduppdrag:

  • den aktivitet som sker när musklerna spänns aktivt,
  • den supportande funktionen till bäckenorganen.

Bäckenbottens stödfunktion reflekterar inte nödvändigtvis muskelstyrkan, men är ett resultat av muskelaktivitet. Vid en jämförelse med en muskelfunktionsbedömning när undersökaren använder fingrarna är utfallet detta: En vaginal bedömning bedömer kvaliteten på anspänningen och ett ultraljud visar främst supportstödets funktion. Stödjefunktionen och stabiliteten kring urinblåsa och urinrör kan vara mer avgörande för läckage än vad bäckenbottens muskelstyrka faktiskt är.

Vad är det jag inte får veta med ett ultraljud genom magen?

Ett ultraljud genom magen ger en vägledning vad gäller anspänningsförmåga och bäckenbottens supportfunktion, men är inte noggrant nog att vara en del av en diagnostisk undersökning. Rörelsen som sker behöver inte alltid vara synonym med kraftutveckling. Du får bara en vagare visuell uppfattning om sidoskillnaden och får inte någon uppfattning om musklernas ”konsistens” och spänningsgrad.

Referenser?

Alla inlägg i serien:

En serie om metoder för att undersöka bäckenbotten

En serie om metoder för att undersöka bäckenbotten

Den här seriens började jag jobba med för flera månader sedan. Jag fick fler och fler frågor från både patienter och läsare angående olika sorters metoder att undersöka och behandla bäckenbottenbesvär. Sedan dess har jag läst forskning och försöka sammanställa lättfattlig information om de olika metoder som finns.

Jag är en en person som tolkar forskning

Jag har försökt hålla mig neutral till de olika metoderna. Vissa av dessa metoder har kommersialiserats och säljs som undersökningar eller produkter. De marknadsförs naturligtvis på ett visst sätt för att locka köpare eller kunder. Jag är skeptisk till hur en del saker säljs in, men kanske inte till produkten eller fenomenet i sig. Jag är dock en enskild individ som tolkar studier och som har mina egna uppfattningar och tankar. Jag kan tänka mig att detta kommer lysa igenom på sina ställen ändå. Jag hoppas att du läser med en analytisk förmåga. Och att du diskuterar vidare med mig om vi tänker olika!

Det finns inga gyllene väg

Ni kommer märka att alla de metoder för att fånga och beskriva bäckenbottenfunktion har olika fördelar och nackdelar. Jag skulle säga att det inte finns något perfekt sätt att undersöka eller mäta bäckenbotten utifrån alla dess olika funktioner.

Vissa av metoderna handlar om att fånga bäckenbottens rörelse. Att kunna säga ”nu kniper du rätt” eller ”nu ser jag en bra rörelse i bäckenbotten”. Man kan se en rörelse där blåsan och blåshalsen lyfts genom ett knip. Andra metoder handlar om att kunna mäta muskelstyrka, mätt i en siffra. Ytterligare andra sätt försöker fånga sidoskillnader och kvalitet i bäckenbottens muskelfunktion. Och så finns det metoder för att faktiskt se att alla muskler sitter på rätt plats. Att adekvata medrörelser sker vid krystning och knip. Vissa metoder är bra för träning. Andra för behandling och ytterligare någon för diagnosticering. De ska väljas utifrån sin lämplighet att svara mot patientens behov och frågeställning.

Min egen historia färgar

Något som jag själv kommit fram till utifrån min egen bäckenbotten-historia är att det är förädiskt att uppleva att man blir bra undersökt av en kompetent person, när undersökningsmetoden eller undersökarens kompetens att tolka metoden egentligen inte alls var bra nog för att svara på frågeställningen. Därför är detta också något av en hjärtefråga för mig: Rätt sak på rätt plats, eller don efter person.

Alla har inte tillgång till allt

Alla vi vårdgivare som jobbar med bäckenbotten sitter inte med hela arsenalen av de olika undersöknings- eller bedömningsalternativen. Därför måste vi alla också ta ansvar för att säga ”vet du, din fråga kan jag inte svara på utifrån min kompetens och mina förutsättningar”. Och inte heller sälja in produkter/undersökningar/behandlingar som ett rätt sätt att lösa alla problem.

Jag har försökt tydliggöra

Jag har försökt att pinpointa de olika bedömnings-/tränings-/mätmetoderna styrkor genom att bocka för olika rubriker i en tabell. Det är ett mycket förenklat sätt, för att om möjligt tydliggöra. En del skulle jag vilja skriva långa kommentarer med ”det beror på”, ”om undersökaren har rätt kompetens” eller ”om undersökaren frågar specifikt om just detta”. Ni får alltså tolka dessa med en nypa salt. Exempel:

Många sätt att göra rätt

Bäckenbotten består av flera olika muskler med verkar som en funktionell enhet för att lyfta mot tyngdlagen och styra urinrörsmynningen och analöppningen. Bäckenbottendysfunktion är ett paraplybegrepp som omfattar funktionsnedsättning i bäckenbotten och dess närliggande stödjevävnad och organ. Begreppet omfattar framfall, urininkontinens, analinkontinens och överspänningsproblematik. När vi pratar om bäckenbottenfunktion är det inte heller bara en sak vi menar. Det kan handla om funktion när det både gäller maximal styrka, uthållighet, tillstängningsförmåga, sidoskillnader och stabilitet.  Det finns ingen metod som på ett bra på att mäta hela bäckenbottens funktion.

Alla inlägg i serien:

Avslappning i bäckenbotten

Avslappning i bäckenbotten

Vad är en överspänd bäckenbotten?

Det som kallas bäckenbotten är en samling muskler. Dessa kan, precis som alla andra muskler i vår kropp, bli spända och ömma. Det lättaste sättet att förklara överspänning i bäckenbotten är att likna den vid axelnmusklerna. När du har frusit, stressat eller jobbat hårt kan dina skuldermuskler vara så spända att det känns omöjligt att slappna av och sänka axlarna. Precis på samma sätt kan en överspänd bäckenbotten hållas högt spänd och tillslut ge upphov till smärtor och besvär.

Bäckenbotten är som en hängmatta

Bäckenbotten är lik en hängmatta som fäster på insidan av vårt bäcken. Den här muskulära hängmattan lyfter upp och stöttar urinblåsan, livmodern eller prostatan och ändtarmen. När dessa muskler fungerar optimalt spänns de för att hålla in kiss eller bajs, och slappnar effektivt av när vi ska tömma. Hos både män och kvinnor har bäckenbottenmusklerna också en sexuell funktion.

När dessa muskler bli överspända kan de orsaka smärta eller besvär med trängningar eller svårigheter att tömma blåsa eller tarm. Det finns också individer som av olika anledningar har en kombination där vissa muskler är svaga och vissa överspända. Om du har en kombination av svaga och överspända muskler behöver man först jobba med överspänningen innan du kan stärka upp musklerna.

Överspänd bäckenbotten hör ihop med följande symtom:

  • Täta kissnödighetsträngningar
  • Svårigheter att börja kissa eller svårigheter att tömma helt
  • Smärta vid blåstömning
  • Svårigheter att tömma tarmen
  • Smärta i underlivs- och bäckenregionen som inte förklaras av något annat
  • Smärta under eller efter samlag eller orgasm

Hur vet jag att det är detta jag har?

För att veta på riktigt behöver du att någon undersöker dig ”hands on”, det vill säga en gynekolog eller fysioterapeut som kan känna på dina bäckenbottenmuskler. Bedömningen går ut på att känna efter hur dina muskler spänns och slappnar av och om du får en smärtreaktion när man trycker och töjer på dessa muskler.

Finns det något jag kan göra själv?

Det viktigaste för att lindra dina besvär är det du kan göra själv!

  • Börja med att ge dig själv tillräckligt lång tid för att kissa eller bajsa och träna på att slappna av mer och krysta mindre.
  • Börja med egenvård för att minska förstoppning.
  • Gör regelbundet avslappnings- och andningsövningar hemma
  • Sluta med knipövningar tills någon som bedömt dina muskler säger åt dig att börja igen

Hemövningar och tips för att slappna av i bäckenbotten

  • Ligg ner och djupandas, minst 10 djupa andetag där rörelsen går hela vägen ner till magen
  • Använd en vetekudde eller annan värmedyna utanför underkläderna i 20-30 minuter innan du jobbar med de övningar som känns svårast.
  • Föreställ dig bäckenbotten som en hängmatta med en stängningsfunktion runt ändtarm, urinrör och vaginalöppning. Tänk dig att du sänker dig bäckenbotten och försiktigt öppnar upp runt öppningarna. Utför denna rörelse som motsatta knip, det vill säga aktiva sänkningar av bäckenbotten. Försök kombinera detta med djupandning
  • Använd dig av den avslappningsteknik jag visar i detta klipp

Vidare hjälp

Räcker inte dessa tips och råd behöver du troligen hjälp av en fysioterapeut eller annan profession som kan hjälpa dig med hands on behandling av din bäckenbotten. Vi använder oss av töjningar, stretchningar och triggerpunktsbehandling för att minska spänningen i musklerna och optimera din förmåga att styra musklernas spänning.

 

 

Forskarkalendern: Förstoppning och tarmtömning

Forskarkalendern: Förstoppning och tarmtömning

Gästblogginlägg av Jenny Sjödahl

Hej!

Jag heter Jenny Sjödahl och arbetar som legitimerad fysioterapeut på Bäckenfunktionsenheten vid Magtarmmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping. Min fysioterapeutkarriär började dock i primärvården, mer specifikt på Eksjö vårdcentral. I primärvården träffade jag på ett flertal kvinnor med ospecifik ländryggssmärta där det också framkom att de hade besvär med urinläckage. Jag fick fler och fler kvinnor med urininkontinens remitterade till mig. Och det var där mitt intresse för bäckenbotten började på riktigt!

Fast det är en sanning med modifikation…

Eller ja, det började väl egentligen redan i samband med våra samtal runt middagsbordet när jag växte upp. Min gissning är att våra samtal  skiljde sig en hel del från många andra människors middagskonversationer. Jag har en pappa som är kolorektalkirurg som har arbetat med allt från tarmcancer till sfinkterskador. Låt mig säga som så, det har varit en hel del samtal om bajs, tarmar, sårläkning och hemorrojder runt vårt middagsbord. Och då menar jag inte på något ”bajsroligt ha, ha-sätt”. Det handlade om funktionen i de olika delarna av tarmen, vad gallblåsan har för uppgift, varför bajset kan ha så olika konsistens och färg, varför majskorn kan komma ut hela, vad vi har för glädje av våra analkuddar (som sedermera kan bli irriterande och onda hemorrojder) osv. Min mamma har vid fler tillfällen än jag kan minnas spänt ögonen i oss och sagt: nu räcker det, nytt samtalsämne hörrni! Framförallt när vi hade kompisar hemma på middag.

Komplexiteten fascinerar

När jag lämnade Eksjö vårdcentral och det småländska höglandet för att hälsa på hemma i Linköping så fortsatte diskussionerna vid middagsbordet och framför brasan. Vi pratade om svårigheterna att prata om besvär så som inkontinens och hemorrojder. Alla tabun. Hur viktigt det är att vi inom vården ställer frågor om denna typ av symtom. Jag blev också tidigt uppmärksammad på att besvär från bäckenbotten många gånger samexisterar och skapar onda cirklar. Och denna komplexitet fascinerade mig – och gör så än i dag. Mitt intresse för bäckenet och bäckenbotten fortsatte att öka och det resulterade i att jag disputerade vid Linköpings universitet i oktober år 2010 med avhandlingen ”Pregnancy-related pelvic girdle pain and its relation to muscle function”.

Bäckenbottendysfunktion

Urin- och avföringsinkontinens, förstoppning, kraftiga trängningar (urgency) från tarm och blåsa, olika typer av framfall, sexuell dysfunktion samt bäckenbottensmärta är exempel på olika typer av bäckenbottendysfunktioner. Både kvinnor och män i alla åldrar kan drabbas. Orsakerna är många till varför dessa dysfunktioner uppstår och många gånger är det flera faktorer som samverkar. På Bäckenfunktionsenheten träffar vi både män och kvinnor med avföringsläckage, svår förstoppning/tarmtömningssvårigheter, smärta från ändtarmsområdet och svår IBS (en funktionell magtarmsjukdom). Tillsammans med mig arbetar fyra andra fysioterapeuter, undersköterskor och magtarmläkare. Vi har också en dietist och en psykolog som är en del av det team som hjälper människor som har svår IBS och som kommer till oss.  Regelbundet träffas vi på vår behandlingskonferens Forum Pelvicum där vi har möjlighet att diskutera hur vi på bästa sätt kan gå vidare med utredning och/eller behandling. Där finns det också ett samarbete med kolorektalkirurg och gynekolog.

Matens väg genom tarmen

Maten vi äter ska bearbetas och näringsämnen ska tas upp i tunntarmen. Om transporten genom tjocktarmen därefter går för fort får vi diarré. Om transporten däremot går för långsamt får vi hård avföring. Det är en relativt stor variation mellan hur ofta vi bajsar och det finns studier där man frågat helt vanliga människor hur ofta man gör nummer två och allt från 3 gånger per dag till 3 gånger per vecka anses vara lika normalt. Ju mer sällan vi bajsar desto längre ligger det vi ätit kvar i tarmarna. T.ex. om man bajsar 3 gånger i veckan så kommer det kunna samlas upp till 2 dygns måltider i tarmen. I den varma och fuktiga miljön börjar maten lätt att jäsa och förruttna och desto längre det ligger där desto längre fortgår denna process. Därför kan man känna sig uppsvälld och gasig om man bajsar för sällan. Men för en del människor är det fullt tillräckligt att bajsa 3 gånger i veckan och man har inga bekymmer som helst med vare sig gasighet eller uppsvälldhet.

Förstoppning är vanligt!

Cirka 20 % av kvinnorna och 6 % av männen anger att de ibland eller ofta har bekymmer med förstoppning. Försäljningen av laxermedel och andra tarmreglerande läkemedel visar också på hur stort detta problem är. Många gånger är själva tarmtömningen och hur den fungerar viktigare än antalet toalettbesök per vecka för att vi ska känna att vi kan bajsa ordentligt. Att krysta mycket och länge när vi tömmer tarmen, och att inte känna oss färdiga, är tecken på att själva tarmtömningen inte fungerar riktigt så bra som den skulle kunna göra. Unga vuxna fick frågan i en studie vad förstoppning är och drygt hälften (52 %) sa att förstoppning är när man har svårt att få ut bajset, 44 % definierade förstoppning som att ha hårt bajs och endast 34 % definierade det som glesa tarmtömningar. Definitionen på förstoppning sammanfattas därför som att ha glesa tarmtömningar och/eller problem med själva tarmtömningen, t.ex. att det tar lång tid att tömma tarmen, att bajset är hårt, att man inte känner sig färdig på toaletten eller att man krystar för kung och fosterland.

Förstoppning kan därför delas in i två grupper:

  1. långsam tarm (nedsatt peristaltik) – det tar längre tid för bajset att komma ner till rektum och slutstationen.
  2. tarmtömningssvårigheter (”outlet obstruction”) – bajset når rektum och slutstationen men det är svårt att få ut bajset från tarmen.

Och båda typerna av förstoppning kan också finnas samtidigt.

Tarmens arbete påverkas av flera faktorer

En förstoppning som beror på att tjocktarmens rörelser är långsamma gör att innehållet i tjocktarmen ligger kvar en längre tid i magtarmsystemet. Det leder till att man bajsar mer sällan och att bajset blir hårdare. Anledningen till varför tjocktarmen arbetar långsammare kan bero på flera olika faktorer.

Det  kan handla om olika livsstilsfaktorer, bland annat:

  • att vi dricker för lite vatten
  • äter för lite fibrer i kosten
  • är för lite fysiskt aktiva.

Även olika känslor så som oro, stress, depression och ångest kan påverka tarmens rörelser. Känslor påverkar vårt autonoma nervsystem som i sin tur påverkar tarmens nervsystem (brain-gut axeln). Att vi regelbundet struntar i signaler som säger till oss att gå och bajsa, t.ex. att man väljer bort toalettbesök om man inte är hemma vid sin egen toalett eller har svårt att få till tiden då man har en vild 1.5-åring hemma. Vissa läkemedel som t.ex. opiater (morfin) eller kosttillskott som t.ex. järn är också faktorer som påverkar tjocktarmens rörelser.

Tarmtömningssvårigheter

När man har tarmtömningssvårigheter är problemet att det är svårt att få ut bajset trots att det har transporterats genom hela magtarmsystemet ned till ändtarmen. Man kan jämföra det med att ett tåg fullt med passagerare. Tåget med sina passagerare kan rulla in på sin slutstation utan problem men passagerna kommer inte ut genom dörrarna då de inte öppnas. Många gånger samverkar flera olika faktorer till varför man kan ha tarmtömningssvårigheter. Tömningen av tarmen är komplicerad. Det krävs bl.a. en god koordination mellan olika muskler. En vanlig orsak till tarmtömningssvårigheter är därför att bäckenbottenmusklerna har svårt att slappna av ordentligt i samband med tarmtömning vilket försvårar för bajset att lämna tarmen och kroppen.

Jag ska knipa, eller?

Ofta när man pratar om bäckenbottenmusklerna så får vi höra att det är viktigt att vi ”kniptränar”. Dvs. att vi växelvis kontraherar och relaxerar bäckenbottenmusklerna. Vi ska bl.a. knipträna för att slippa läcka från blåsa och tarm och för att få ett bättre sexliv. Detta är ett mycket viktigt. Men vi får inte glömma bort att det är lika viktigt att kunna slappna av i bäckenbottenmusklerna som att kunna spänna dem!! Om vi inte kan slappna av i bäckenbottenmusklerna, i såväl hela bäckenbottenmuskelplattan (levator ani) som ändtarmsmusklerna (analsfinkterkomplexet), så kan vi inte heller tömma tarmen ordentligt.

Varför har jag svårt att slappna av?

Varför man kan ha svårt att slappna av i bäckenbottenmusklerna kan bero på olika saker. Det kan bero på att man har ont i bäckenbotten. Till exempel efter en förlossningsskada eller en analfissur. Det onda gör att man går och spänner bäckenbotten mer eller mindre omedvetet. Tänk att du har ont i nacken, det är då väldigt lätt att axlarna åker upp mot öronen. Motsvarande rörelse kan hända i bäckenbotten. En annan anledning är att man har bekymmer med läckage från blåsa och/eller tarm och hela tiden är lite beredd på en olycka kan ske. Därför småkniper man med bäckenbotten hela tiden. Det gör att musklerna i bäckenbotten då är lite för aktiva och kan få svårare att slappna av när det gäller. Och ibland så vet kan man inte riktigt varför bäckenbottenmusklerna har svårt att slappna av.

Fortsättning följer med praktiska tips i nästa inlägg!

Referenser:

 

Jenny Sjödahl

Jenny Sjödahl. Foto: Emma Busk Winquist

Leg. fysioterapeut, medicine doktor.

Adjungerad universitetslektor

 

Bäckenfunktionsenheten

Magtarmmedicinska kliniken
Universitetssjukhuset i Linköping

Tarmtömningstips

Tarmtömningstips

Jenny Sjödahl som gästbloggar hos oss som en del av forskarkalendern bidrar här med praktiska tips och tankar för dig som har tarmtömningsbesvär.

När det är svårt att få ut bajset

När bajset inte vill komma ut så har vi en tendens att vilja krysta och trycka på. Att regelbundet krysta för kung och fosterland är inte vidare skonsamt för bäckenbotten. Det kan orsaka olika typer av bäckenbottendysfunktioner så som hemorrojder, skador på pudendusnerven, rektala prolapser och analfissurer. Dessutom är det inte vidare effektivt för tarmtömningen eftersom det kraftiga buktrycket gör att bäckenbottenmusklerna spänner sig och ändtarmsöppningen ”stängs till”.  Detta kan i sin tur gör att bajset får svårt, eller ännu svårare, att lämna kroppen. Att krysta fel kan jämföras med när vi kör bil och samtidigt gasar (att jämföra med att vi krystar) och bromsar (att jämföra med att bäckenbottenmusklerna spänns och ändtarmsöppningen stängs till). Då kommer vi ingen vart!

Så vad kan man göra?

Lindrig förstoppning förekommer i hög grad hos i övrigt friska människor. Det brukar då oftast vara av tillfällig karaktär, orsakad av t.ex. ändrad diet, lågt vätskeintag eller minskad fysisk aktivitet. Då kan förstoppningen således avhjälpas med enklare livsstilsförändringar.

Att lyssna på kroppens signaler är viktigt

Förstoppning drabbar inte bara vuxna människor utan också barn och ungdomar. Kanske minns någon mer än jag när TV4:s program Kalla Fakta sände en serie om ”skolsnusket” för några år sedan. Bland annat toalettmiljön granskades. Min gissning är att vi är flera som från vår egen skolgång kan minnas trasiga toaletter, toaletter utan toalettpapper (det kunde istället hänga draperat över elevernas skåp av någon anledning) men också ryckande och dyrkande av låsta toalettdörrar. Jag tror säkert fler än jag också kan ta fram exempel på både en och två offentliga toaletter som är placerade mitt i smeten, utan att ge oss en chans till stund av egen tid. Att som vuxen eller barn inte få lugn och ro på toaletten, eller att ignorera signalen om att vi behöver gå och bajsa, gör att vi kan hamna i en ond cirkel som kan leda till förstoppning eller förvärra den förstoppning vi redan har.

Att prioritera toalettbesöken när vi får signal om att vi är bajsnödiga är viktigt.

Det är också viktigt att vi hittar strategier som stimulerar vårt ”lugn-och-ro system” (parasympatiska nervsystemet) när vi väl sitter på toaletten. Två relativt enkla knep för detta är att man låter toalettbesöket ta lite tid. 10-15 minuter brukar kunna vara en bra riktlinje. Samtidigt är det bra att ta djupa andetag långt ner i magen. Man ska dock också komma ihåg att för långa toalettbesök inte heller är att rekommendera.

Utifrån ett biomekaniskt perspektiv är det som lättast att bajsa när vi sitter på huk.

Detta eftersom den anorektala vinkeln, dvs. vinkeln mellan rektum och ändtarm ökar och tarmen rätas ut. För att påverka den anorektala vinkeln utan att sitta på huk så kan vi placera en pall under våra fötter. Vi vill att knäna ska komma lite högre upp än höfterna. Det kan vara fördelaktigt att samtidigt luta oss framåt och placera våra underarmar på låren/knäna. Vi underlättar då avslappningen i bäckenbotten och den anorektala vinkeln rätas ut. Det finns sk. ”squatty-pots” att beställa på nätet men enligt min erfarenhet så fungerar en badrumspall för barn från IKEA lika bra!

Krysta rätt!

En bra sittposition, en mjuk och formad avföringskonsistens och lugn och ro i samband med toalettbesök kommer vi ofta långt med. Trots detta så kan vi ändå behöva krysta lite. Det är inte på något sätt fel att krysta så länge rätt teknik används. Ha lite avstånd mellan läpparna och se till att du inte biter ihop käkarna utan är avslappnad i hela kroppen inklusive ansikte och bäckenbotten. När du krystar så ska du vara uppmärksam på vad som händer med din mage. För att göra en så korrekt krystning som möjligt så ska du låta magen puta utåt istället för att dra in den!

Tänk på att inte använda för stor kraft!

Krystningen ska vara så pass mjuk att du fortfarande kan andas under hela momentet och ett knep är att lägga krystningen/trycket nedåt medan du andas ut. Om det är svårt att få till alla delarna dvs. puta med magen, andas under hela momentet och använda en lagom stor kraft, så kan du pröva att säga ”muuuuuu” långt ner i magen med olika stor kraft bakom ljudet och se vad som händer med rörelsen i magen, andningen och till sist själva krystningen.

Be om hjälp om det ändå inte funkar

Om du ändå inte får till en bra tarmtömning, trots att du

  • slappnar av i bäckenbottenmusklerna när du sitter där på toaletten
  • tycker att du får till rätt krystteknik

Då kan du behöva hjälp av någon som är specialiserad på detta med bäckenbottenfunktion.

En fysioterapeut som är specialiserad på bäckenbottenfunktion kan hjälpa dig med bl.a. avslappnings- och koordinationsträning av bäckenbottenmusklerna. Det kan också vara så att du behöver träffa en gynekolog som kan detta med just bäckenbottendysfunktioner för en bedömning då det kan finns strukturella/anatomiska orsaker som kan bidra till att det är svårt att tömma tarmen ordentligt. Exempelvis finns det något som heter rectocele som är som en ficka som kan bukta in i slidan och där kan bajset ”fastna”. Ibland kan dessa behöva åtgärdas kirurgiskt men långt ifrån alla utan man kan många gånger få lite olika knep för att ändå kunna tömma tarmen bra trots sitt rectocele.

Behöver jag vidare hjälp?

Ibland kan det också behövas tarmreglerande läkemedel och detta kan man oftast få hjälp med på sin vårdcentral. Det är också viktigt att påtala ifall dina tarmvanor förändras och inte återgår till det normala. Då bör du uppsöka läkare på vårdcentral för ställningstagande till ev. utredning. Detsamma gäller om du:

  • ser blod eller slem i avföringen
  • har nattliga besvär i form av att du regelbundet får gå upp och bajsa
  • har smärtor som gör att du inte kan sova
  • går ner i vikt ofrivilligt.

Tack för mig och kanske på återseende någon gång, på ett eller annat sätt, någonstans!

Hälsningar Jenny S

Jenny Sjödahl. Foto: Emma Busk Winquist