Kategori: Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

På BakingBabies hittar du svar på dina frågor! Om graviditeter, bäckensmärta, bäckenbotten, inkontinens, framfall och mycket mer. Fokus ligger på att ge dig information som förbättrar din livskvalitet och på at ge dig praktiska råd och teoretisk bakgrund till varför en del saker i kroppen är som de är.

Informationen här kan aldrig ersätta en individuell bedömning av en fysioterapeut, men kanske kan du här hitta inspiration och mod att söka hjälp för dina besvär!

De flesta inlägg är vetenskapligt baserad och har referenser i slutet. Övriga inlägg är baserade på beprövad erfarenhet.

Elstimulatorer för bäckenbotten

Elstimulatorer för bäckenbotten

Hur funkar en elstimulator?

Elektriska stimulatorer för bäckenbottenträning har en prob som förs in i vagina eller i rektum. Elektrisk stimulering fungerar genom att maskinens elektriska impulser kommunicerar med musklernas nervfibrer och säger till muskeln att anspännas. Elstimulering kan användas för att ”väcka igång” muskler som inte riktigt fattar vad de ska göra. Det finns enstaka studier som visar på att elstimulering skulle vara mer effektivt än vanlig knipträning. Det är dock få och små enstaka studier. Det sammanlagda forskningsläget är att de olika metoderna är generellt sett likvärdiga. Signaleringen vänder sig till både muskler och nerver och används därför ganska brett i behandlingssyfte, vid både muskelskador och misstanke om nervskador.

Både vid inkontinens, överaktiv blåsa och vid nervpåverkan.

Behandlingstanken är att både nerver och muskler ska påverkas av den elektriska stimuleringen. Man har i olika studier sett att bäckenbottenmusklerna kan bli starkare och att urinblåsans automatiska arbete kan hämmas vid överaktivitet. Behandling i området kan även kan fungera hos personer med till exempel MS. Behandlingen kan användas med anal prob för anal inkontinens, men för detta är evidensen vag. Målet är alltså att få en förbättrad urin- eller anal kontinens, att hämma en eventuell överaktiv blåsa och att få en förbättrad kontroll över bäckenbotten.

Vem kan använda en elstimulator?

Elstimulering kan vara fördelaktigt när det finns en svag bäckenbotten där du har svårt att hitta anspänningen själv.

Vem bör inte använda en elstimulator?

Det är ofta olämpligt att använda elstimulatorer om du har vaginala smärtor eller ett överspänningstillstånd. Stimuleringen kan kicka igång än värre smärtor och spänningar.

Elektrisk stimulering ska inte användas av personer som har kopparspiral insatt enligt vad jag kan läsa mig till i internationell littaratur. På de svenska försäljarnas sidor hittar jag inte denna information. Möjligen är det något olika restriktioner på olika apparater? Du ska heller inte använda elektrisk stimulering om du har pacemaker, är gravid eller har någon pågående infektion i området. Hud och slemhinna måste också må bra. Om du har torra slemhinnor ska detta behandlas först eller i samband med behandling med elstimulering.

Problemet med bristfällig diagnostik

Ett problem är också bristfällig diagnostik. En del patienter får träna med elstumulatorer hos en vårdgivare på grund av att de nästan inte har något knip alls. Resonemanget är då att det kanske går att väcka musklerna med hjälp av stimuleringen. Problemet är ju då om musklerna inte är möjliga att träna på grund av missade skador. Det är alltså viktigt med en adekvat undersökning så att patienten/individen inte lägger en massa tid på behandling som potentiellt inte ger resultat. Detta kan bland annat handla om missade levatorskador.

Hur vet jag själv om det är lämpligt för mig?

Du behöver först få en bedömning av en professionell.  Det potentiellt dåliga med att köpa en maskin utan att först ha fått den utprovad av en professionell är att bäckenbotten kan ha en blandning av att vara försvagad och överspänd. Bäckenbotten består av en mängd olika muskler. Om några är försvagade eller icke-optimalt lagade efter en förlossning kan övriga muskler utveckla en överspänning (ibland inklusive smärta) för att kompensera. Det kan därför vara svårt att ha en ”one zise fits all”-approach till bäckenbotten.

När är det bra då?

Elektrisk stimulering är ett behandlingsalternativ främst för patienter med inkontinens. Det vanligaste i forskningssammanhang är att behandling testas två gånger i veckan under tillfällen på ca 20 minuter, i 4-16 veckor. Det verkar dock inte finnas någon allmän standars för hur elstimulering ska användas vad gäller våglängd, el-frekvens eller intensitet. 50 Hz är det som oftast används för ansträngningsinkontinens och 10-20 Hz för trängninginkontinens. Blandsymtom behandlas enligt det mest dominerande symtomen. För anal inkontinens är doseringensråden vaga. Effekten är inte överlägsen vanlig bäckenbottenträning i de flesta studier för ansträngninginkontinens, men är bättre än ingen behandling alls. När det gäller trängningsinkontinens är evidensen något starkare.

Får jag ut någon information om bäckenbottens status från användande av elektrisk stimulering?

Nej, det här är en metod för träning och behandling, inte en metod för att inhämta information.

Referenser:


EMG och biofeedback

EMG och biofeedback

För att kvantifiera styrka i bäckenbotten används ofta olika slags vaginala mätare som kan uppfatta knipförmågan. Dess används inom sjukvården som behandlingshjälp för svaga bäckenbottnar. Inom forskning används de för att mäta knip. Ibland används EMG-varianter som träningsredskap som enskilda individer kan köpa själva.

Lite historia och dess nutida användning

Den allra första styrkemätaren för bäckenbotten utvecklades av läkaren vid namn Kegel, han som också gett det engelska namnet åt knipövningar ”Kegels”. Den urpsrungliga vaginala EMG-mätaren var Kegels perineometer från 1947 och denna tog emot signaler via EMG.

Vad är EMG?

Elektromyografi är en undersökningsmetod som undersöker den neuromuskulära funktionen, denna förkortas EMG. EMG är en vanlig mätmetod generellt i kroppen för att se hur motoriska enheter i en muskel aktiveras och för att se elektriska stimuli inuti muskler. Fler motoriska enheter (=muskelfibergrupper) genererar mer elektrisk aktivitet, och detta blir en signal som fångas upp av mätaren.  Mätmetoden mäter kraftutveckling, men inte muskelns kontraktionsförmåga.

 

Hur går en mätning till?

Man kan undersöka via små nålar in i muskeln eller via yt-elektroder. Eftersom bäckenbotten är muskler som befinner sig rätt djupt in i bäckenet är det en utmaning att undersöka dessa via EMG. Ett sätt att ändå göra detta är genom en vaginal prob som har elektroder inbäddade i sint yta, genom vilka signaler från vaginas väggar uppfattas.

Vad är biofeedback?

En defenition av begreppet biofeedback lyder:

”a process whereby electronic monitoring of a normally automatic bodily function is used to train someone to acquire voluntary control of that function.”

Biofeedback alltså är när muskelaktivitet kan tydliggöras via ljud eller annan monotoriring på exempelvis en skärm. Det man vill komma åt är att förenkla aktivering av en muskel enom att hjärnan får mer input än bara den som kommer via känseln. För bäckenbotten kan denna känselinput vara förhållandevis vag.

Vaginalt EMG

Vaginalt EMG kan användas som källa till biofeedback. Det finns vetenskapliga studier som stödjer påståendet att EMG ger ytterligare bättre resultat än bara bäckenbottenträning hos kvinnor med urinläckage. Det finns också studier som menar att det inte är någon egentlig skillnad. Vi vet alltså inte riktigt exakt om bäckenbotten- EMG tillför särskilt mycket för kvinnor i träningssammanhang. Troligen är det väldigt individuellt. Vaginala EMG har en elektrod som går runt om hela proben för en jämnare mätning. Denna sorts elektrod är adekvat när det handlar om muskelstimulering men kan bli något för ospecifik när det handlar om att bedöma muskelfunktion. Probens placering är också en faktor som kan bli lite olika från gång till annan, och därför ge olika svar.

Finns det några problem med EMG?

Det finns en rad felkällor till EMG, vilket framförallt grundar sig i problem med att det ändå är svårt att mäta bäckenbotten med yt-elektroder. Och det är ingen som direkt är sugen på EMG via nålar i snippan.

  • Proben kan röra sig ur optimal placering
  • Den fuktiga miljön kan påverka upptaget av signaler och att elektroderna får bristande kontakt med rätt muskler.
  • Ett annat problem med EMG är det som kallas ”cross talk”, alltså att signalering från andra närliggande muskler fångas upp av EMG-elektroden. Detta är ett vanligt problem med många vaginala prober eftersom elektrodytan tenderar att vara stor i förhållande till bäckenbottens egen yta.
  • Anspänning av magmuskler, höft- och rumpmuskler och insida- lår muskler kan alla ge felaktiga mätfynd på EMG.

Problemet med sidoskillnader

Friska och hela bäckenbottnar aktiveras både på höger och vänster sida tillsammans. Som en enda enhet. Efter en vaginal förlossning kan skador på nerver och muskler göra att de olika sidorna fungerar olika bra. EMG via en vaginal prob kan inte särskilja på de olika sidornas funktion. När en person har muskulära skador kan ena sidan utveckla en överaktivitet för att kompensera för ett bortfall på andra sidan. En mätning med bara ett sammanfattat mätvärde kan då ge ett resultat som inte riktigt är adekvat vare för höger eller vänster sida. Det är inte alltid hela adekvat att se bäckenbotten som en funktionell enhet, även om det är så den jobbar när allting är som det ska.

Kan jag använda EMG-bäckenbottentränare själv, hemma?

I studier har 20-30 % av alla de undersökta kvinnorna inte kunnat anspänna sin bäckenbotten korrekt. EMG-mätare/tränare bör inte användas utan introduktion och utprovning av en professionell som först bedömt lämpligheten i behandlingen. Personen som ska använda proben måste också få lära sig en korrekt aktivering så att inte fel muskler används och fel signaler registreras. Inför en bedömning med EMG bör alltså en intern undersökning göras för att säkerställa att kvinnan kan aktivera sina muskler på rätt sätt. Och för att säkerställa att knipövningar överhuvudtaget är lämpligt.

Vaginalt EMG som hemträningsmetod

Feedbacken du får via en EMG-mätare handlar om att känna, se, eller märka anspänning beroende på vilken maskin/app eller sak som används. Tanken bakom biofeedback är att individen ska få en uppfattning om aktiviteten i sina bäckenbottenmuskler. Du kan lära sig att känna igen när musklerna är spända eller avslappnade. Biofeedback har förmågan att ge en patient en uppfattning om sin anspänningsgrad, för att antingen öka eller sänka densamma. Det är lämpligt att använda biofeedback som hjälpmedel för att öka styrkan i bäckenbotten om du har problem med svaga muskler. Det är olämpligt att använda detta om du lider av vaginala smärtor. Visserligen kan en individ använda biofeedback för att lära sig slappna av i bäckenbotten. Alltså att släppa ner och minska spänningsgraden. En individ som kan ha nytta av att träna ner bäckenbotten med hjälp av biofeedback kan ha smärta som symtom, och då skulle jag ändå avråda från träning med ett sådant hjälpmedel. . Det är extremt viktigt att en professionell är med under utprovningen av denna behandling. Syftet med denna nedträning är att individen ska kunna identifiera förnimmelsen av att ha en avslappnad och sänkt bäckenbotten.

Finns det några andra fördelar med träning med vaginal sensor?

En fördel som vaginala prober kan ha (eller andra saker som förs i vagina) är att de ger en sensorisk feedback. Själva känslan av att ha något att knipa om kan förbättra effektiviteten i knipet.

Vad får man veta via en EMG-mätning?

När bäckenbotten fungerar helt som den ska anspännas båda sidorna samtidigt. De olika sidorna har dock olika nervstyrning och kan i olika grad ha påverkats av vaginala förlossningar. En sidoskillnad kommer inte märkas om man enbart registrerar ETT mätvärde för hela bäckenbotten. Ena sidan skulle teoretiskt sett kunna vara superstark, öm och överaktiverad och den andra supersvag och trasig sedan förlossning. Mätvärdet kommer då ligga någonstans mitt emellan och mätmetoden är inte lämplig som diagnostik för bäckenbottenfunktion. Mätvärde som går att dock att utvärdera jämfört sig själv, till exempel före och efter en träningsperiod.

Mätsensorer med app

På marknaden finns det en ( eller flera?) bäckenbottentränare som fungerar via en slags biofeedback-prob som förs in vaginalt och vars signaler kan registreras i en app i mobilen. Den ger en möjlighet att få visuella svar på en bäckenbottenanspänning, som för många är en ganska diffus förnimmelse. Den ger också en ganska lekfull ingång till bäckenbottenträning. Detta kan vara fördelaktigt i och med att de för så många är så dödstråkigt med knipen.

Jag har dock några tankar kring denna produkt:

  • Alla kvinnor ska inte knipa på detta sätt. Det kan vara direkt olämpligt för dig med vaginala spännings- och/eller smärtbesvär.
  • Alla kvinnor kniper inte rätt. Sensorn kan troligen ta in signaler från annan anspänning i bara bäckenbotten, och det är nog klokt att först träna in ett korrekt knip som kan bekräftas av en vårdgivare innan du fortsätter på egen hand.
  • Det saknas långtidsstudier på effekten av Bluetooth/Wifi-signaler kring bäckenorganen. Det känns lite folie-hatt-varning att vara orolig för detta, men det ska ändå sägas: Vi vet inte hur detta eventuellt påverkar på sikt.
  • Det finns heller ingen evidens för att detta sätt att träna bäckenbotten är mer effektivt än vanliga knipövningar. Dock kan faktorn att knipa med ett hjälpmedel vara en viktig motivationsförhöjare, som i sin tur ger gott resultat.

Referenser

 

 

 

Vaginala, anala och 3d-ultraljud

Vaginala, anala och 3d-ultraljud

De mer avancerade bäckenbottenultraljuden

Nu är det säkert någon läkare som utför dessa undersökningar som skruvar på sig och tänker ”varför i all sin dar klumpar hon ihop det så här?”. Svaret är: för att den här inläggsserien inte ska pågå i all oändlighet.

Nu har vi kommit till de ultraljudsundersökningar som kan ge en enormt tydlig bild över bäckenbotten. De kräver mycket av läkarens kompetens att tolka resultatet. I inledningen av den här serien nämnde jag att det är förrädiskt att tro att man blir bra undersökt av en kompetent person, när undersökningsmetoden eller undersökarens kompetens att tolka metoden egentligen inte alls är bra nog för att svara på frågeställningen. Efter min egen sfinkerskade-förlossning gjordes vaginalt och analt ultraljud efter 6 månader och då såg undersökaren att allt såg fint ut. 5 år senare gjordes ett vaginalt och analt 3d-ultraljud av en annan läkare. Då såg hon att egentligen ingenting från min tidigare skada hade blivit lagat.

Vad är det man ser?

Igen, för att tydliggöra skillnaden mellan vanliga 2d-ultraljud och 3d-ultraljud, googla bebisbilder av båda varianter. Visst är det en fascinerande skillnad? Med 3d-ultraljuden får läkaren en bra vy över hela bäckenbotten, inklusive levator ani-musklerna. Men en skillad läkare kan se rätt mycket med vanliga anala och vaginala ultraljud också. Det man ser handlar alltså både om valet av metod, och om undersökaren i sig.

Varför gör man inte bara en magnetröntgen istället?

Det är är en adekvat fråga, eftersom magnetröntgen egentligen är kungen över all tillgänglig bilddiagnostik. Men på grund av att det är dyrt och inte lättillgängligt är MR-undersökningar sällan använda i diagnostiken för bäckenbottenbesvär. Ultraljudsutrustningen står ändå oftast tillgänglig på en kvinnoklinik. Förutom kostnad och tillgänglighet erbjuder ultraljud en extra fördel över MR: realtidsbilden. Under en ultraljudsundersökning kan du se rörelsen och dess effekter i realtid medan personen krystar, kniper eller hostar. Bäckenbottens position i vila eller vid en statisk anspänning som man kan fånga via MR blir inte lika värdefull information.

Ett vaginalt ultraljud

Ett vaginalt ultraljud görs ofta i gynstol. Du behöver vara avklädd nertill. En stav, tjock som ett finger ungefär, kläs på ett plastskydd och får glidmedel på sig. Sedan förs denna in i slidan. Det kan kännas lätt obehaligt. Om du lider av väldigt uttalade spänningsbesvär kan undersökningen vara svår att utföra. Undersökaren kommer föra runt staven lite för att få en vy över olika områden. Bilder av strukturerna under kommer synas på en datorskärm och undersökaren kan göra en bedömning utifrån det hen ser.

Ett analt ultraljud

Samma slags stav, skydd och glidmedel används för att göra en försiktig anal undersökning. Det här kan vara obehagligt eftersom det känns som att du kommer behöva prutta eller bajsa. Skulle något sådant hända kan du vara trygg med att undersökaren är van. I det här läget är inget pinsamt. För att få en riktigt bra koll på analsfinktrarna behöver man göra ett analt ultraljud.

3d-ultraljud

Ultraljud som görs via analen eller vagina kan alltså ha en extra ”feature”, och ge en 3d-bild av bäckenbotten. Dessa visar en bra vy levatormuskulaturen. Levatorns funktion, och bredden på ”slitsen” i denna muskels mitt, är viktig att kunna bedöma. Detta kan förklara en del funktionsbortfall eller utvecklingen av framfall. Undersökaren får möjlighet att se vävnader och strukturer från olika perspektiv och kan granska vyn på ett helt annat sätt. Skillnaden blir störst när det kommer till att se levator anis olika komponenter.

Vad är fördelarna?

Dessa anala och vaginala ultraljud, gärna med 3d-effekten, krävs för att ge en mer fullständig diagnostik av bäckenbotten. Både för mellangården, de anala musklerna och levatormusklerna. Förutom utrustningen i sig kräver metoden en erfaren läkare som vet hur den ska tolka resultaten. Det här är en metod som kan bekräfta det som man vid andra undersökningar har anat.

Referenser:

Ultraljud av bäckenbotten via mellangården

Ultraljud av bäckenbotten via mellangården

Ett ultraljud via mellangården eller utanför vagina

Ett ultraljud i mellangården eller utanför blygdläpparna kan ske med samma slags apparatur som vid mag-ultraljud under graviditet. Eller med samma slags stav som används för vaginala ultraljud. Dessa kan vara av typen tvådimensionella eller tredimensionella ultraljud. För att få en uppfattning om skillnaden i hur dimensionerna spelar roll kan du googla ”tredimensionella ultraljud bebis” så ser du skillnaden i bildresultat jämfört med en vanlig bebisultraljudsbild.

Hur går det till?

När dessa ultraljud för bäckenbotten görs handlar det om att  se bäckenbotten, organen i närheten och deras inbördes relation och rörelser. Ett ultraljud som sker mot mellangården kräver en avklädd patient, men inte något införande av munstycket i någon kroppsöppning. Dessa ultraljud tog över efter ”genom-magen-ultraljuden” inom kvinnosjukvården eftersom man kunde få en ytterligare bättre bild från denna vy.

Vad är denna mätmetod bra för?

Ultraljud via magen eller mellangården kan  tala om vilopositionen och rörelse under krystning, knip och hosta.

Möjliga felkällor

Jämfört med ultraljudsundersökning genom magen är denna undersökningsmetod inte riktigt lika känslig för felkällor i form av spänning och teknik. Referenspunkterna att mäta rörelse i förhållande till är också mer närbelägna.

Vad är fördelarna?

Fördelarna med denna teknik är att den är lättillgänglig på de flesta kvinnokliniker och att kunskaperna att använda dem är mer allmänt spridda. De går att använda på kvinnor som på grund av smärta inte tolererar en vaginal eller anal undersökning.

Jag har genomgått en sådan här undersökning och fick till svar att allt var bra.

Härligt! Det betyder att du har en adekvat rörelse när du kniper och att läkaren inte ser att du har någon mellangårdsskada eller något framfall. Den här sortens ultraljud är dock inte tillräckligt bra för att ge riktiga svar angående hur den del av din bäckenbotten som heter ”levator ani” mår, eller hur dina analsfinktrar ser ut. Eftersom metoden finns tillgänglig för så många är den kanske lättare att använda än att tolka resultatet av.

Vad är det jag inte får veta med ett ultraljud via mellangården?

Ultraljud från mellangården kan visa de strukturer som finns i mittlinjen av bäckenbotten, men kan ofta inte visa skador på levator ani. Levatorn är den delen av bäckenbotten som utgör det största stödet för organen, och dess funktion är avgörande för normal bäckenbottenfunktion. Så som levatorn ligger kan den inte helt undersökas via ett vanligt ultraljud. Kanske upp emot 20 % av alla vaginalt förlösta kvinnor har skador på levatormuskulaturen, och då är det kanske också 20% av alla kvinnor som inte får riktigt adekvata svar om bäckenbottenstatus utifrån denna metod.

Referenser:

 

Ultraljud av bäckenbotten via magen

Ultraljud av bäckenbotten via magen

Ett ultraljud genom magen

Ett ultraljud genom magen sker när du ligger på en brits med bar hud på magen. Man sätter samma slags ultraljudsgele som vid ett graviditetsultraljud och undersökaren placerar munstycket mot din mage. Bilder av strukturerna under kommer synas på en datorskärm och undersökaren kan göra en bedömning utifrån det hen ser.

Lite historia och dess nutida användning

Ultraljud av bäckenbotten genom magen beskrevs först i litteraturen på 90-talet och användes då för kvinnor med ansträngningsinkontinens som ett led i att se hur bäckenbotten fungerade. Denna teknik övergavs sedan till fördel för ultraljud mot huden i mellangården. Detta gav en bättre och tydligare vy. På senare år har en del vårdgivare som inte jobbar med diagnostik av gynekologiska undersökningar börjar med ultraljudsundersökning via magen för att på så sätt få en uppfattning om bäckenbottens arbete. Utan att för den sakens skull behöva göra en vaginal undersökning.

Vad är det man ser?

Denna slags ultraljud används för att se en muskelaktivering av bäckenbottens lyftande förmåga av urinblåsan under ett aktivt knip. Metoden kan också användas för det motsatta, det vill säga att se hur mycket blåsan sänks under krystning eller vissa övningar. Genom att kolla på urinblåsans rörelse när testpersonen ombeds knipa kan man avgöra att personen kniper rätt och att rörelsen är adekvat. En sänkning av blåsan kan betyda att bäckenbotten och dess stödstrukturer är försvagade.

Man mäter blåshalsrörligheten dels i vila och dels under en krystmanöver. Skillnaden mellan dessa två blir ett mätvärde. Det finns inga allmänt antagna normalvärden för detta vad jag förstått.

Vad är denna mätmetod bra för?

Genom en rätt positionering av ultraljudet kan man få en tydlig bild av urinblåsan och mittlinjen i bäckenbotten, urinrör, mellangården och ändtarmsöppningen. Metoden anses vara av god kvalitet vad det gäller att undersökningar visar samma sak även om olika bedömare utför undersökningen, eller om samma bedömare utför undersökningen vid olika tillfällen.

Möjliga felkällor

Mätningen av rörelsen vid ultraljud av bäckenbotten via magen utgår ifrån fixerade punkter (skelett). Vanligast är att mätpunkten är pubisbenet. Det finns flera faktorer som pvåerkar utfallet av undersökningen:

  • blåsans fyllnadsgrad
  • positionen av ultraljudshuvudet
  • de anatomiska jämförelsepunkterna
  • de verbala instruktionerna.

Hur testpersonen aktiverar bäckenbotten och bålsmusklerna tillsammans kan påverka positionen och rörelsen från blåsan. Om personen spänner magen kraftigt vid knipet kan munstycket åka en aning ut. Detta ger till följd att detta kan misstolkas som att urinblåsan är mer sänkt än vad den faktiskt är. Undersökaren måste ha detta med i sin analys av resultatet. Om blåsan är mycket full under undersökningen kan det finnas en ökning av bäckenbottens anspänning i vila, vilket kanske inte är testpersonens vanliga status.

Hur tolkar man rörelse i bäckenbotten?

Rörelse i bäckenbotten avgörs av en rad olika faktorer som nämnt ovan. Detta försvårar tolkning av ultraljudsundersökningen. Bäckenbottens utgångsläge är också viktigt att ta med i tolkningen av detta. Bäckenbotten ska alltså höjas vid aktivering och sänkas vid avslappning. Men bäckenbottens grundaktivitet och stödjestrukturernas fasthet kan också påverka utfallet. Om bäckenbotten redan är aktiverad i testpersonens grundtillstånd kan blåsan redan hållas förhöjd. Då blir det inte mycket rörelse över även när personen ombeds knipa extra. Om bäckenbotten och dess stödjestrukturer från början istället är uttänjda och sänkta kan rörelseutslaget i motsats verka mycket stort, även om den märbara muskelstyrkan kanske inte är tillräcklig.

Hur behöver man göra för att säkerställa att undersökningen är adekvat?

Den forskningsbaserade rekommendationen att en ultraljudsundersökning av bäckenbotten via magen kompletteras med en vaginal undersökning för att ha en kontroll på kvaliteten av muskelaktiveringen samt bäckenbottens grundspänning. Eftersom denna metod i klinik ofta används för att slippa en vaginal undersökning är detta lite motsägelsefullt.

Vad är fördelarna?

Ultraljud av bäckenbotten via magen har som fördel att metoden funkar även för personer med mycket vaginala smärtor. Det kan upplevas som mer bekvämt för patienten än en gynekologisk undersökning. Därför kan det vara aktuellt för personer som annars inte skulle tacka ja till en bedömning av bäckenbotten.

Jag har genomgått en sådan här undersökning och fick till svar att allt var bra.

Härligt! Det betyder att du har en adekvat rörelse när du kniper. En av de vanligaste frågorna jag som vårdgivare får är ”hur vet jag om jag kniper rätt”. Detta har du alltså fått svar på. Den här metoden ger dock inte svar på vissa andra kvaliteter och aspekter av bäckenbottens funktion och arbete.

Bäckenbottens funktion består av två huvuduppdrag:

  • den aktivitet som sker när musklerna spänns aktivt,
  • den supportande funktionen till bäckenorganen.

Bäckenbottens stödfunktion reflekterar inte nödvändigtvis muskelstyrkan, men är ett resultat av muskelaktivitet. Vid en jämförelse med en muskelfunktionsbedömning när undersökaren använder fingrarna är utfallet detta: En vaginal bedömning bedömer kvaliteten på anspänningen och ett ultraljud visar främst supportstödets funktion. Stödjefunktionen och stabiliteten kring urinblåsa och urinrör kan vara mer avgörande för läckage än vad bäckenbottens muskelstyrka faktiskt är.

Vad är det jag inte får veta med ett ultraljud genom magen?

Ett ultraljud genom magen ger en vägledning vad gäller anspänningsförmåga och bäckenbottens supportfunktion, men är inte noggrant nog att vara en del av en diagnostisk undersökning. Rörelsen som sker behöver inte alltid vara synonym med kraftutveckling. Du får bara en vagare visuell uppfattning om sidoskillnaden och får inte någon uppfattning om musklernas ”konsistens” och spänningsgrad.

Referenser?

En serie om metoder för att undersöka bäckenbotten

En serie om metoder för att undersöka bäckenbotten

Den här seriens började jag jobba med för flera månader sedan. Jag fick fler och fler frågor från både patienter och läsare angående olika sorters metoder att undersöka och behandla bäckenbottenbesvär. Sedan dess har jag läst forskning och försöka sammanställa lättfattlig information om de olika metoder som finns.

Jag är en en person som tolkar forskning

Jag har försökt hålla mig neutral till de olika metoderna. Vissa av dessa metoder har kommersialiserats och säljs som undersökningar eller produkter. De marknadsförs naturligtvis på ett visst sätt för att locka köpare eller kunder. Jag är skeptisk till hur en del saker säljs in, men kanske inte till produkten eller fenomenet i sig. Jag är dock en enskild individ som tolkar studier och som har mina egna uppfattningar och tankar. Jag kan tänka mig att detta kommer lysa igenom på sina ställen ändå. Jag hoppas att du läser med en analytisk förmåga. Och att du diskuterar vidare med mig om vi tänker olika!

Det finns inga gyllene väg

Ni kommer märka att alla de metoder för att fånga och beskriva bäckenbottenfunktion har olika fördelar och nackdelar. Jag skulle säga att det inte finns något perfekt sätt att undersöka eller mäta bäckenbotten utifrån alla dess olika funktioner.

Vissa av metoderna handlar om att fånga bäckenbottens rörelse. Att kunna säga ”nu kniper du rätt” eller ”nu ser jag en bra rörelse i bäckenbotten”. Man kan se en rörelse där blåsan och blåshalsen lyfts genom ett knip. Andra metoder handlar om att kunna mäta muskelstyrka, mätt i en siffra. Ytterligare andra sätt försöker fånga sidoskillnader och kvalitet i bäckenbottens muskelfunktion. Och så finns det metoder för att faktiskt se att alla muskler sitter på rätt plats. Att adekvata medrörelser sker vid krystning och knip. Vissa metoder är bra för träning. Andra för behandling och ytterligare någon för diagnosticering. De ska väljas utifrån sin lämplighet att svara mot patientens behov och frågeställning.

Min egen historia färgar

Något som jag själv kommit fram till utifrån min egen bäckenbotten-historia är att det är förädiskt att uppleva att man blir bra undersökt av en kompetent person, när undersökningsmetoden eller undersökarens kompetens att tolka metoden egentligen inte alls var bra nog för att svara på frågeställningen. Därför är detta också något av en hjärtefråga för mig: Rätt sak på rätt plats, eller don efter person.

Alla har inte tillgång till allt

Alla vi vårdgivare som jobbar med bäckenbotten sitter inte med hela arsenalen av de olika undersöknings- eller bedömningsalternativen. Därför måste vi alla också ta ansvar för att säga ”vet du, din fråga kan jag inte svara på utifrån min kompetens och mina förutsättningar”. Och inte heller sälja in produkter/undersökningar/behandlingar som ett rätt sätt att lösa alla problem.

Jag har försökt tydliggöra

Jag har försökt att pinpointa de olika bedömnings-/tränings-/mätmetoderna styrkor genom att bocka för olika rubriker i en tabell. Det är ett mycket förenklat sätt, för att om möjligt tydliggöra. En del skulle jag vilja skriva långa kommentarer med ”det beror på”, ”om undersökaren har rätt kompetens” eller ”om undersökaren frågar specifikt om just detta”. Ni får alltså tolka dessa med en nypa salt. Exempel:

Många sätt att göra rätt

Bäckenbotten består av flera olika muskler med verkar som en funktionell enhet för att lyfta mot tyngdlagen och styra urinrörsmynningen och analöppningen. Bäckenbottendysfunktion är ett paraplybegrepp som omfattar funktionsnedsättning i bäckenbotten och dess närliggande stödjevävnad och organ. Begreppet omfattar framfall, urininkontinens, analinkontinens och överspänningsproblematik. När vi pratar om bäckenbottenfunktion är det inte heller bara en sak vi menar. Det kan handla om funktion när det både gäller maximal styrka, uthållighet, tillstängningsförmåga, sidoskillnader och stabilitet.  Det finns ingen metod som på ett bra på att mäta hela bäckenbottens funktion.

 

Att kissa på sig när man tränar är vanligt, men inte normalt

 Att kissa på sig när man tränar är vanligt, men inte normalt

För något år sedan var det ett filmklipp som gick runt i tränings- och fysioterapeutkretsar, ett filmklipp som egentligen var någon slags reklamfilm för crossfit-träning. På klippet erkänner kvinnor att de tränar så hårt att de kissar ner sig. Filmklippet förhåller sig lättsamt och lite skojfriskt kring ämnet att kvinnor kissar på sig under tung träning. Det uttrycks vara normalt, nästan positivt och liksom ett tecken på att kvinnorna verkligen tar sin träning på allvar. Det blev en stor internationell debatt om detta, en debatt som jag förstått inte riktigt kom hela vägen till Sverige. Såklart hölls debatten mest i träningsvärlden internationellt sett mellan fysioterapeuter inom kvinnors hälsa och cross-fitmänniskor.

Jag blir otroligt frustrerad när jag ser det där filmklippet. Jag blir på samma sätt irriterad när det skämtas normaliserande om kvinnors inkontinens på andra arenor.

Ansträngningsinkontinens

Den korrekta termen för besvären är ”stressinkontinens” på engelska, och ansträngningsinkontinens på svenska. Det betyder att ett läckage sker när belastningen ökar på bäckenbotten. Belastningen utgörs av en ökning av buktrycket genom hosta, nysning, skratt, hopp eller tunga lyft. Det blir som en kraftmätning och bäckenbotten orkar inte hålla emot hela trycket. Resultatet blir urinläckage. Bäckenbotten ska ge stöd för inre organ, hjälpa till att hålla upp buktrycket, skapa kontroll över urin och tarm och dessutom vara delaktig i sexuell njutning. Bäckenbottens styrka verkar i första hand påverkas av förlossningar och graviditeter och ålder.

Vi som jobbar med bäckenbotten och träning

Vi som jobbar med bäckenbotten i relation till fysisk aktivitet och träning kallas internationell sett för ”pelvic health physios”, här i Sverige har vi nischen ”obstetrik, gynekologi och urologi”. Vi jobbar ofta motvind med att försöka göra allmänt känt att inkontinens vid hosta, skratt och träning är vanligt förekommande, men inte normalt. De allra flesta kan bli hjälpta med rätt utförd knipträning.

Problemet med inkontinens

Grejen med inkontinens är att det påverkar så mycket mer än blöta underkläder. Det påverkar självuppfattning, upplevd självkänsla och sexualitet. Jag förstår mycket väl att det finns kvinnor som läcker urin och inte bekymras alls av det. Se får gärna låta bli att söka hjälp eller undvika att bäckenbottenträna bäst de behagar. Men för dem som få en negativ inverkan på livskvaliteten behöver informationen gå ut att en inte måste ha det så! Problemet med urinläckage är inte att det är farligt, problemet är vad det gör med kvinnan som är drabbad. Forskning har visat att inkontinens är  förknippat med sänkt livskvalitet och att kvinnor slutar göra saker de annars uppskattar.

All träning är inte friskvård för alla delar av kroppen

Det kan gälla risk för ryggsmärta, ledbesvär eller inkontinens.  En kvinna har all rätt i världen att träna så hårt att hon kissar ner sig. Hon har också rätt att veta att det inte behöver vara så.  Siffrorna variera lite i olika studier, men det verkar som att så lite som en tiondel av alla kvinnor med inkontinens som faktiskt söker hjälp. Detta trots att upp till 85% kan bli framgångsfullt hjälpta av bäckenbottenträning guidad av en professionell. En lagom stark bäckenbotten är med och håller uppe och inne urin. Du ska kunna hosta, nysa, skratta och träna utan att vara rädd att kissa på dig. Fungerar inte enbart bäckenbottenträning finns andra behandlingsalternativ. 

Låt din svagaste länk vara begränsningen

Jag fysioterapeut resonerar som att det är klokt att låta din svagaste länk avgöra begränsningen. Oavsett om det gäller rygg, leder eller bäckenbotten. Gör ryggen ont när du tränar någon viss övning behöver du få hjälp att se hur du kan göra annorlunda. Samma råd gäller för bäckenbotten. Väljer du fortsätta träna sådana saker som ger dig symtom från din bäckenbotten ska också vara medveten om denna träning potentiellt inte längre är friskvård. Ingen skulle roas av det där klippet om det handlade om män som ådrar sig knäskador. Men med kvinnor som kissar, då är det fritt fram att skratta.

Summering:

  • Folk får självklart skämta om inkontinens precis som mycket annat. Men vi behöver gemensamt göra något för att av-normalisera ett folkhälsoproblem.
  • Läcker du när du hostar, skrattar, nyser eller tränar finns det hjälp att få.
  • Se din bäckenbottenstyrka som något som du kan förändra över tid. Liksom du kan förbättra din kondition genom regelbunden träning.

 

Blåstömningsproblem efter förlossning

Blåstömningsproblem efter förlossning

Problem med urinblåsan efter förlossning

Ibland möter jag kvinnor som har fått besvär med urinblåsan efter förlossning. Ibland handlar det naturligtvis om mer vanligt förekommande inkontinens. Men idag tänkte jag skriva om svårigheter att tömma blåsan eller om nedsatt känsel att känna sig kissnödig.

Svårigheter att tömma blåsan

Svårigheter att tömma blåsan, trots att personen vill och försöker är ett medicinskt problem. Ofta blir detta smärtsamt och kännbart genom en stor urinblåsa som trycker på magen, men en nyförlöst kvinna har ofta smärtlindring vilket gör att detta kan missas. Det kan också handla om en oförmåga att tömma blåsan helt. Detta innebär att efter varje blåstömning kvarstår en mängd urin kvar i urinblåsan, detta kallas residualvolym. Det verkar forskningsmässigt vara något oklart för hur stor residualvolymen ska vara för att det ska klassas onormalt.

Många kvinnor som fött barn får en förändrad känsel kring kissnödighet de första veckorna efter förlossningen. Det verkar som att 10-15 av alla kvinnor har svårt att tömma blåsan efter förlossningen, och kanske 5% av dessa får kvarstående besvär.

Symptom på blåsrubbningar

Akuta symtom är mycket mer tydliga än de mer kroniska varianterna och inkluderar:

  • Svårt att kissa efter förlossningen
  • En känsla av ofullständig tömnad efter att ha kissat
  • Efterdropp efter att ha försökt tömma blåsan
  • Kissnödighet ofta, med små urinmängder varje gång
  • Svag stråle och ibland krävs ansträngning för att tömma helt
  • Kissnödighet även nattetid som inte hör ihop med nattamning
  • Ibland kan det finnas överflödesinkontinens, som för en oinsatt bedömare kan se ut som ansträngningsinkontinens

Det börjar redan under graviditeten

wpid-20120722_110440.jpg

Hormonella förändringar under graviditet medför musklerna i urinblåsan blir svagare. Så länge bebisen ligger inne i magen och trycker på blåsan får den gravida kvinnan faktiskt lite ”hjälp på traven” att tömma urinblåsan helt. Efter förlossningen kan det därför uppstå svårigheter med att tömma blåsan helt och hållet. Jag brukar säga att urinblåsan är en bortskämd typ. En del kvinnor ligger då i riskzonen för att få besvär av detta.

Smärtlindring via ryggen och förlossningen i sig kan påverka

Epidural under förlossning kan blockera normal känsel från urinblåsan. Den ligger liksom inne i det området som smärtlindringen ( och därmed känselnedsättningen) riktas mot. Kvinnor som får epidural bör därför uppmanas att kissa med regelbundna intervall. Om hon inte kan tömma blåsan bör den tömmas via kateter. Efter ett kejsarsnitt kan smärtlindringen kring blåsan sitta i omkring 10 timmar. Helt utan ryggbedövning kan också känseln kring urinblåsan vara störd i upp till sex  till åtta timmar. Därför bör uppmaningen om att kissa med regelbundenhet även finnas kvar efter förlossningen. Om kvinnan inte tömmer blåsan regelbundet under dessa timmar då känseln är nedsatt kan blåsan råka bli överfylld och utsträckt. Följden av detta är att urinblåsan tar en tid på sig att återgå till normal storlek. Ingen kvinna ska gå mer än 6 timmar efter en förlossning utan att kissa eller få en kateter insatt.

Blåsans storlek spelar roll

När blåsan är ungefär halvfull ska hjärnan få signaler om att det är läge att kissa snart. När blåsan är större än vanligt kommer också signalerna inte riktigt när de ska. Detta kan ge upphov till att mönster av att kissa för sällan. Därför är det viktigt att gå och kissa på regelbundna intervall (3-4 timmar emellan), även om blåsan inte signalerar.

Vilka drabbas?

Störst risk för blåsbesvär verkar det vara för kvinnor som först haft en låndragen förlossning som sedan avslutats med kejsarsnitt. Detta verkar handla om att fostret först legat och tryckt länge på muskler, nerver och stödjevävnad – vilket kan störa kommunikationen i urintömningssystemet under förlossningen. Och sedan om att kejsarsnitt och smärtlindring tillsammans med detta kan bidra till en nedsatt förmåga att känna blåsans fyllnad och tömma den helt.

 

Riskfaktorer för blåsbesvär efter förlossning verkar vara :

  • förstföderska
  • instrumentell förlossning (det vill säga med sugklocka)
  • epidural
  • långdragen förlossning
  • skador i mellangården eller sfinkterrupturer

Men det förekommer också kvinnor som får besvär av detta och som inte har någon av dessa kända riskfaktorer.

Långvariga besvär med blåstömning

Teorin är att det är detrusormuskeln som kan gå från överspänd/överansträngd till ofunktionell. Denna muskel har en speciell funktion som bland annat handlar om att släppa på anspänningen när blåsan ska fyllas, och spänna sig för att blåsan ska tömmas. Om detrusormuskeln blir försvagad kan resultatet blir ett långvarigt besvär med att tömma blåsan helt.

Diagnos och behandling

Diagnosen sätts efter en rad undersökningar hos läkare. Behandlingen är ”självkateterisering” för att tömma blåsan och undvika att den blir överfull.

Vad kan man göra för att förebygga och behandla problem?

  • Den viktigaste behandlingen är förebyggande. Det som görs för att skydda en födande kvinna från överfyllnad i blåsan. Hon bör uppmanas att kissa var tredje timme. Om hon inte kan kissa självständigt bör hon tömmas på urin via kateter. För kvinnor med komplikationer eller förlösta via  kejsarsnitt är det lämpligt att följa urinmängderna 8-12 timmar efter förlossningen.
  • Efter förlossningen bör kvinnan rekommenderas att kissa varannan till var tredje timme. Det är också viktigt att den nyförlösta kvinnan undviker att bli förstoppad, även för blåsans bästa.
  • Kvinnor med långvariga besvär med blåstömningen kan lära sig att själv-kateterisera sig för att undvika fortsatta besvär med att blåsan fylls för mycket.
  • Allt eftersom kvinnans blåsa vänjer sig vid att inte vara överfylld och utsträckt kan hon jobba aktivt med att träna upp bäckenbottenmusklerna samt blåsträning. Själva urinblåsans muskelväggar är inte viljestyrda och träningsbara, men bäckenbottenträning och blåsträning kan ha god effekt på kontrollen över området mer generellt.

De flesta blåsbesvär efter förlossning går över av sig själva med tiden och kroppens egna återhätmning.

Besvär som inte går över av sig själva de första veckorna bör undersökas av läkare.

Frågor, funderingar, egna erfarenheter? Berätta!

 

Tips på vidare läsning:

Postpartum bladder dysfunction

Postpartum Bladder Care: Background, practice and complications

Du går inte till apoteket och ber dem laga ett hål i din tand

Du går inte till apoteket och ber dem laga ett hål i din tand

Det här inlägget är en rant, ett utbrott av frustration och spridda skurar av tankar. Det kommer inte vara mitt bästa inlägg, och säkert kommer jag få en hel del reaktioner. Men så här:

Välj rätt yrkesperson att gå till när du har ont i kroppen

Vi svenskar är vana att inte behöva betala för vård. Jag säger ”inte betala”. Även om det faktiskt tas ut nästan en symbolisk patientavgift vid besök inom vården. För folk tror väl inte på allvar att de ynka hundralapparna de själva betalar för kalaset motsvarar den reella kostnaden för besöket? Folk blir också helt vansinnigt arga ibland när de glömt att lämna återbud därför får betala straffavgift motsvarande besökets kostnad. Då ringer många och klagar högljutt över detta faktum. Ibland förstår jag dem, har en vaknat med ett akut kräksjukt barn så suger det naturligtvis att få betala. Men när detta händer upprepade gånger blir budskapet till oss vårdgivare:

Jag tycker inte att din tid är värd att betala för. 

Det här är ett problem för alla inom vården, men jag skulle säga att det blir ett extra problem för oss rehabpersonal. Samhället skulle inte rulla på utan läkare, sköterskor och undersköterskor. De är också oersättliga (men ofta undervärderade). Men vi fysioterapeuter bedöms faktiskt som ersättliga i vissa sammanhang.

Vi har massor av andra professioner som tror att de kan göra vårt jobb

Vi har konkurrenter i form av andra kroppsterapeuter och på senare tid friskvårdsinstruktörer och personliga tränare.Det blir allt vanligare att jag hör folk säga”Jag har besvär med ____ , jag borde gå till en PT!” Förlåt, men för mig är detta som att du skulle säga ”Jag behöver rotfylla en tand, jag ska gå till apoteket”. Till apoteket går du för att få flour och tandtråd. Till tandläkaren går du när du behöver en professionell bedömning och behandling.

Du går FÖRST till din tandläkare och får professionell behandling. Sedan kommer du kunna klara dig med egenvårdsalternativen, det vill säga flour och tandtråd. Eller, kanske slipper du överhuvudtaget tandläkaren om du skött egenvården bra till att börja med.

Det är lite lika, det här med att söka hjälp inom friskvården jämfört med legitimerad rehabpersonal

 

Legitimation och minst tre års högskoleutbildning.

Många har såsom jag själv minst en magisterutbildning och flertalet fristående kurser utöver detta. Vi har en legitimation och en rad regler och krav att leva upp till. Vi måste verka vetenskapsbaserat och vi håller en oerhört hög nivå. Vi kan undersöka och behandla medicinska åkommor genom att göra en strukturerad, omfattande och grundlig undersökning. Vi kan anpassa träning och behandling utifrån vad vi hittar. Vi är inte bäst på träning generellt, det är inte vårt yrkesområde. Men träning som behandling mot specifika besvär och åkommor.

Dåliga på att marknadsföra oss

Däremot är vi ganska dåliga på att ”marknadsföra” oss. Och eftersom folk inte egentligen behöver betala något för att träffa oss, så är det lätt att missa vårt värde.

Personliga tränare och för all del massörer finns på marknaden och är konkurrensutsatta. De innebär att de kommer marknasföra sig själv, framställa sig själva i god dager, lobba för sin professions fördelar och ofta få en stämpel av att ge exklusiva råd och behandlingar. Fysioterapeuter är av tradition USLA på detta. Den offentliga vården har tidigare varit starkt reglerad  vad gäller marknadsföring. Detta har släppts på i och med vårdvalet, men det är en kultur som lever kvar.

Den som hörs mest är bäst?

 

Bara för att andra kroppsterapeuter och träningspersoner finns ute på den privata marknaden, och därmed kostar en massa mer pengar, betyder det INTE att du får bättre råd och behandling för kroppsliga besvär du har, än hos en fysioterapeut. Jag har all respekt i världen för det goda hantverk personliga tränare och kroppsterapeuter gör, så missförstå mig inte. Jag älskar att ha goda samarbeten med personer inom friskvårdsbrancshen. De är inte medicinskt utbildade och ska inte syssla med sjukvård. Jag är inte personlig tränare och ska inte syssla med friskvård.

Du går inte till apoteket för att få lagat en tand.

20160316_154708.jpg

Sant och falskt om urinläckage

Sant och falskt om urinläckage

Ibland hamnar jag att läsa i andras kommentarsfält när det handlar om graviditeter, förlossningar och bäckenbottenproblem. Det är härligt att det pratas om, men ibland är det ju inte hundraprocentiga sanningar som sprids. Jag har lånat en del formuleringar angående ansträngningsläckage och har lite tankar kring dem.

”Inkontinens behöver inte ha nåt med förlossningen att göra. Det är ju trycket från barnet, alltså själva graviditeten som försvagar bäckenbottenmuskulaturen.”

Det här är både sant och falskt. Graviditeter har en tyngande effekt på bäckenbotten. Men hos kvinnor under 45 förekommer inkontinens oftare hos kvinnor som fött vaginalt än som blivit kejsarsnittade. Kvinnor som har varit i aktiv förlossning, men där den avbrutits för ett akut snitt kan också ha fått tryck och drag från bebisens huvud som kan påverka bäckenbotten till det sämre. Med åldern kommer skillnderna mellan vaginalt förlösta och kejsarsnittade kvinnor att jämna ut sig, när det gäller förekomst av urininkontinens. Ålder sig är alltså en stor påverkansfaktor.

”Yoga är en lösning på urinläckage/Bara bäckenbottenträning räcker inte, du måste träna massor av magövningar också.”

Det finns till dags dato ingen forskning som tydligt visar att någon annan träning än ren och skär bäckenbottenträning ger effekter på bäckenbottenstyrka. Inte pilates, inte yoga, inte hypopressiva övningar, inte magövningar, inget.

”Inkontinens är alltid samma sak som att något är trasigt”

Att läcka urin en tid efter en förlossning behöver inte betyda att det är något allvarligt fel. Det brukar kunna ge med sig under den första tiden. Bäckenbotten återfår det mesta av sin styrka under de första 6 månaderna, men med träning och tid kan en symtomlindring ske även fortsatt därefter. Inkontinens som inte går över med tid och rätt bäckenbottenträning är dock ett symtom som inte är normalt. Det ska utredas och behandlas.

”Att knipövningar hjälper mot inkontinens stämmer inte riktigt.  Det är en gammal myt!”

I olika studier har det visats att mellan 40-80 % av all ansträngningsinkontinens kan bli avhjälpt med bäckenbottenträning. Det är ingen myt, utan vi har bra vetenskapliga underlag för att hävda att bäckenbottenträning ska vara förstahandsbehandling vid urinläckage. Däremot finns det också studier som visar på att runt 20 % av alla kvinnor som bara får muntlig eller skriftlig instruktion om knipövningar gör helt fel. Och då är det ju inte lätt att få någon muskelstärkande effekt. Du behöver testa tre månaders väldigt strukturerad och rätt utförd bäckenbottenträning innan du säger att det inte funkar för dig. Men du behöver kanske hjälp på traven för att få träningen att funka.

”Ibland är det bara operation som hjälper mot inkontinens.”

Men ja, ibland är det faktiskt bara operation som hjälper. Det kan handla om en ren inkontinensoperation eller om att det är muskler i bäckenbotten som är trasiga efter en vaginal förlossning. Man kan inte knipa med muskler som är av. Min erfarenhet är att de som behöver en ren inkontinensoperation har lätt att få det, men det är svårare att få en bedömning och åtgärder för muskelskador.

Referenser: