Kategori: Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

På BakingBabies hittar du svar på dina frågor! Om graviditeter, bäckensmärta, bäckenbotten, inkontinens, framfall och mycket mer. Fokus ligger på att ge dig information som förbättrar din livskvalitet och på at ge dig praktiska råd och teoretisk bakgrund till varför en del saker i kroppen är som de är.

Informationen här kan aldrig ersätta en individuell bedömning av en fysioterapeut, men kanske kan du här hitta inspiration och mod att söka hjälp för dina besvär!

De flesta inlägg är vetenskapligt baserad och har referenser i slutet. Övriga inlägg är baserade på beprövad erfarenhet.

Ischias under graviditet

Ganska ofta hör jag personer prata om att de fått ischias under sin graviditet. Tyvärr hör jag också att en del vårdgivare också ger denna ”diagnos” till sina patienter och jag vill gärna skriva lite om detta för att reda ut begreppen lite. Jag vill inte bli missförstådd innan jag ens börjar: Det FINNS såklart personer som har ischiassmärta under graviditet. Men de flesta som ”slänger sig med begreppet” menar egentligen utstrålande bakre bäckensmärta.

Vad är ”ischias”?

Ischiasnerven är en av kroppens tjockaste nerver, som utgår från nedre delen av ryggraden och går genom hela nedre delen av kroppen via lårets baksida ner till foten. Vi har en ischiasnerv på höger sida, och en på vänster sida.

Symtom från ischiasnerven:

Smärtan kan vara djup och molande, eller skarp och huggande och kan vara allt från mild till svår. Många som lider av nervsmärta beskriver det som tandvärksliknande smärta.

Vad orsakar ischiassmärta?

Oftast kommer smärta från ischiasnerven från någon slags klämning av denna i ländryggen. Ibland hör det ihop med diskbråck, ibland med pålagringar i kotpelaren och ibland på andra orsaker.

Det finns några andra nivåer i kroppen där nerven potentiellt kan bli tillklämd och ge symtom, som vid ”piriformissyndrom”, alltså att nerven blir tillklämd där den passerar muskeln som heter ”piriformis” i rumpan. Detta kan bero på att rumpmusklerna blivit spända, hårda och/eller inflammerade så pass att de trycker till nerven. Det är inte helt otroligt att en sådan smärta uppstår under graviditet, speciellt om du också har bäckenledssmärta och musklerna jobbar hårt för att hålla dig stabil och smärtfri.

Bäckensmärta under graviditet?

Det som gör ont i rumpan och ryggslutet under graviditetär i de allra, allra flesta fall inget som har med ischiasnerven att göra. Utan det vanligaste är att det helt enkelt är bäckensmärta, det som förut kallades foglossning. För att inte upprepa mig rekommenderar jag vid intresse läsning i följande inlägg:

Har jag ökad risk att få ischiassmärta under graviditet?

Att få ischiasnerven i kläm under en graviditet är ungefär lika vanligt som när som helst annars under livet. Vissa hållningsrelaterade förändringar sker med ryggen under graviditetens gång, men vad vi vet ökar inte detta risken för att få påverkan på just ischiasnerven. Mellan 50-80 procent av alla gravida har dock ont i ryggen någon gång under graviditeten, och ungefär samma antal har ont i någon av bäckenets leder. Bebisen kan inte trycka på ischiasnerven och det finns heller inget som tyder på att graviditeter ger en ökad risk för diskbråck eller dylikt.

Symtom från ischiasnerven under graviditet:

  • Smärta på ena sidan av rumpan eller ned i benet som kommer och går
  • Smärta längs med hela nerven, från rumpan och ner till foten
  • Skarp, skärande eller brännande smärta
  • En känsla av bedövning eller sockerdricka i benet eller foten
  • Svårigheter att stå eller gå normalt

Skillnader mellan ischiassmärta och bäckensmärta

  • För ryggbesvär eller ischiassmärta är vila inte hjälpsamt. För bäckensmärta kan vila och avlastning vara det.
  • För ryggbesvär och ischiassmärta är promenader ofta smärtlindrande. För bäckensmärta är promenader ofta något som förvärrar.
  • Med ischiassmärta kan stretch av rygg-, rump- och höftmuskler vara hjälpsamt, för bäckensmärta kan detta ibland förvärra symtomen.
  • Båda besvären kan vara minst lika smärtande och besvärsgivande. Det finns inte en naturlig rangordning. De är bara olika.

Vård och egenvård vid nervsmärta från rumpan under graviditet

Eftersom det kan vara svårt att själv skilja vanligt ryggont, ischiassmärta och graviditetsrelaterad bäckensmärta från varandra är det klokt att du bokar en tid hos en fysioterapeut för att bli ordentligt undersökt. Råden för ryggsmärta, ischiassmärta och bäckensmärta skiljer sig ganska kraftigt, så du behöver veta vad du lider av innan du börjar med en massa egenvård. Du kommer då garanterat få tränings-, stretch- och hållningsråd utifrån dina symtom. Ni kan också testa TENS eller akupunktur som smärtlindring.  Du kan också fråga din barnmorska eller läkare om det finns smärtlindrande läkemedel att ta när besvären är som värst.

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Alla kvinnor borde få träffa en fysioterapeut postpartum

I mina drömmar om kvinnohälsovården ingår att det skulle finnas en fysioterapeut kopplad till varje mödravårdsmottagning. En fysioterapeut skulle kunna göra bedömningar och ge råd och behandling för graviditetsrelaterad bäckensmärta. Hon också kunna bistå med en kompletterande undersökning/behandling efter efterkontrollen av barnmorskan.

En av tre kvinnor kommer ha urinläckage, 20 % kommer opereras för framfall under sin livstid.

När jag berättar om såna här siffror så får den som lyssnar ofta en chockerad min. ”Är det sant? Så många?” Yep. Men när jag för samma person berättar om min önskan om att alla kvinnor skulle få träffa en bäckenbotten-fysio efter graviditet blir ofta responsen lite annorlunda. ”Ja, men vi vill ju inte över-behandla kvinnorna”. 

Vi skulle kunna dubbla behandlingen av kvinnor postpartum många gånger innan vid ens är i närheten av att överbehandla

Jag är en ensam vårdgivare, med en stor blogg visserligen. Men inför att jag kommer börja jobba igen efter sommaren är väntelistan mitt största problem att lösa. Hur ska jag kunna hantera den utan att behöva lägga timmar varje dag på administration? Tio fysioterapeuter till hade inte räckt för att täcka behovet av rehab ens i den absoluta geografiska närmsta närheten.

Okej, så här. Vi börjar här:

Det du ser på bilden är en animation och estimation av hur ett bebishuvud ska passera bäckenet och igenom bäckenbottenmusklerna. Bilden är lånad från en studie, se här. Den biomekaniska slutsatsen av den här studien är typ: En vaginal förlossning borde vara omöjlig!

Och ja. Det finns ju en mängd kvinnor som kan vittna om att det känns lite kymigt efter att den där bollen passerat ut genom vagina. Hon som inte kan sitta normalt på flera veckor. De som inte kan hitta sina knipmuskler på flera månader. De som läcker urin när de skrattar. En del får urinläckage, andra får analläckage, vissa får långvarig smärta och andra får framfall. En del får naturligtvis inget av allt detta, men i min värld är de mer undantag än regel. Jag vet att jag också typ bara träffar kvinnor med besvär, men ändå. Börjar du fråga runt i din bekantskapskrets så kommer du får höra alla historierna.

När den där melonen passerat ut genom ett litet, litet hål…

Vi behöver inte överbehandla kvinnor!

De flesta skulle vara oerhört hjälpta av ett första besök och sedan återbesök efter en, två, tre och sedan 6 månader postpartum. De som har behov skulle behöva få en genomgång hur blåsa och tarm fungerar, hur hon ska träna sina bålmuskler, hur hon ska kunna bli av med rygg- eller bäckensmärta, hur hon ska stegra försiktigt i sin återgång till träning och hur hon ska kunna komma tillbaks till en kropp som fungerar precis som hon önskar att den ska.

Det är INTE att över-behandla kvinnor.

Rehab efter en stor bukoperation

De kvinnor som kejsarsnittats kan behöva samma rehabprocess, men med något annat innehåll. Det kommer ju snart en väldigt bra bok för, har jag hört (blink, blink), men ändå. Böcker täcker inte behovet av individuella råd och behandling.

 Att överbehandla är en annan sak

Att överbehandla är att göra onödiga saker inom vården, som patienten lätt skulle kunna göra själv. Överbehandling kan vara att slarva med skattemedel och strössla med vårdgivartid till patienter som inte behöver. Jag vet naturligtvis att det finns kvinnor som inte hade behövt en massa besök hos fysioterapeut efter sin graviditet. Men om en kvinna inte anser sig behöva det någon fysio-hjälp men går tillbaks till jättetung träning inom två månader efter förlossningen och sedan får ett framfall? Hade hon inte behövt det ändå? Några enstaka besök förebyggande hos fysioterapeut kan alla gånger vara mer kostnadseffektivt än att behovet av vissa behandlingar uppstår.  Jag tänker att det vore bättre att erbjuda alla kvinnor fysioterapi postpartum, med den självklara rätten att tacka nej.

Frankrike som föredömligt exempel

I Frankrike ingår fysioterapi i det allmänna mödrasvårdsprogrammet, upp till 10 besök postpartum. Vi har en åldrande befolkning, och kvinnor har högre krav på att vara mer fysiskt aktiva nu är förr. Det kommer bara eskalera vad gäller framfalls-, inkontinens- och bäckenbottenkirurgi framöver. Jag hävdar att det inte på något sätt kan vara att överbehandla kvinnor att ge dem förebyggande och behandlande fysioterapi postpartum!

Vad ska jag göra efter min förlossningsskada?

Jag fick ett tips om att skriva om alla saker man kan/ska/bör göra när man fått en förlossningsskada. Som när det gäller många andra inlägg så tänker jag inte ensam, utan jag bad några i Facebooksgruppen ”Förlossningsskadad – du är inte ensam” att tänka med mig. Alla tips här kommer inte vara aktuella för alla, men det kan ändå vara en hjälp!

Först av allt vill jag också tipsa om ett gäng inlägg jag skrivit tidigare:

Ta reda på vad som hänt dig

Det kan verka lockande att stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om att en skada skett. Men läs genom dina journaler, be att få dem förklarade för dig. Be att få skadan utpekad på en anatomisk modell och be att få namn på de strukturer som skadats. Läs patientinformationen och en massa annan viktig information om din skada på backenbottenutbildning.se. Kunskap är makt!

Se över möjligheten till sjukskrivning

Det är många som får höra att man inte kan bli sjukskriven efter förlossning, och det kan säkert stämma i en del fall. Men om du inte kan utföra de uppgifter du faktiskt har som föräldraledig (läs: ta hand om barnet) så ska du inte heller vara föräldraledig. Prata med läkaren på BB, på barnmorskemottagnignen eller på vårdcentralen för att bli sjukskriven.

Läs noga igenom din journal

Det här är en av de punkter som kommer från tips från flera andra förlossningsskadade. Kolla att det som står i din journal stämmer. Det är alltid lättare att få journalen rättad när det gått bara kort tid efter förlossningen. Har de missat att skriva in något viktigt, eller upplever du att din journal inte stämmer med din upplevelse av förloppet – kontakta kliniken där du födde. Att det står rätt i journalen och att alla viktiga delar är beskrivna är viktiga för de kommande två punkterna.

Anmäl till din gravidförsäkring

Om du hade en betalversion av en gravidförsäkring kan du anmäla din förlossningsskada dit. Om du fick stanna länge på sjukhus kan detta också vara en sak du kan få ersättning för.

Anmäl skadan till LÖF

LÖF är ”Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag” och de kan ge ersättning om din skada klassas som vårdskada. Vi är många som anmält dit som bara fått svaret att ”förlossningsskador är förväntade och normala utfall av vaginala förlossningar”. Men vi är också ganska många som inte riktigt är nöjda med detta svar. Oavsett – anmäl dit och se vad som händer.

Kontakta klinikchefen

Om du vill lämna feedback eller klagomål på den vård du fick kring förlossningen eller efteråt ska du i allra första hand kontakta kliniken. Du kan ringa eller skriva brev. Om du vill ha hjälp eller stöd i att ta kontakt med kliniken kan du kontakta Patientnämnden i ditt landsting/din region. Googla patientnämnd och regionen så kommer du hitta.

Anmäl till IVO

IVO har ansvar för allvarligare händelser där du som patient fått permanenta besvär. Ganska många förlossningsskador kan alltså räknas till de skador som ska anmälas till IVO. IVO är en tillsynsmyndighet och har som mål att göra vården säkrare och bättre.

Boka uppföljningsbesök

Eftervården är inte alltid helt hundra, även om det faktiskt håller på att bli bättre. Men du kan behöva ligga på lite själv. Börja med att boka efterkontrollen hos din barnmorska. Boka en tid hos en bäckenbottenfysioterapeut, kolla listan här. Har du behov utöver detta, be kliniken där du födde att fixa en läkartid åt dig. Det kan också finnas möjlighet till samtalsstöd eller kuratorskontakt, antingen via Kvinnokliniken eller vid BVC.

Gå på besök utan bebis/med sällskap

Det här naturligtvis olika för olika individer. Men ett tips är att gå på viktiga vårdmöten utan bebis, ha kanske med dig någon som kan vänta med bebisen i väntrummet. Och ta med en anhörig eller nära vän som kan vara med och vara vid svåra vårdbesök – någon som kan lyssna och hjälpa till att komma ihåg, som kan ställa frågor och vara krävande om du inte orkar vara det.

Gå med i Facebookgruppen

Det finns alltså en fantastisk Facebookgrupp för förlossningsskadade – gå med där och njut av systerskapet!

Ha tålamod

I många fall blir symtomen lättare och lättare med tiden. Se till att inte överbelasta din bäckenbotten, vila när du behöver och ta hjälp. Ha tålamod och försök att inte katastroftänka. Många symtom blir mycket lättare med tiden. Det som inte blir bra ska du söka vidare för. Då ska du istället för att ha tålamod bli en besvärlig patient.

Fler tips eller måsten?

Dela med dig i kommentarsfältet!

Cauda Equina-påverkan vs förlossningsskador

Det här inlägget är ett tänkar-inlägg. Jag har gått och funderat på en grej ett tag, och skriver inlägget helt enkelt eftersom jag hade velat höra fler personers tankar om ämnet. Jag har inga tydliga slutsats-åsikter om ämnet än.

Bakgrunden till min tankar

När man som fysioterapeut (och läkare) pratar om akut ryggsmärta och diskbråck så har vi ett gäng symtom som hamnar under ”röd flagg”. Det betyder att det är något i personens historia eller upplevelse som gör att vi ska dra öronen till oss, och inte bara skicka hem med alvedon och säga ”det går över” och ”gör den här och den här övningen”. (Eller vad man nu rekommenderar för behandling…) Utan vissa saker tyder på annan sjuklighet och kräver andra insatser.

Cauda Equina är en ”röd flagg”

Cauda equina betyder hästsvans på latin och det är namnet på den svans av nervtrådar som fortsätter längst ner i ryggen där ryggmärgens tar slut. Dessa nerver går till underlivet och urinblåsan. Om du vid ett stor diskbråck eller på grund av annan orsak får skada på dessa nerver kan det leda till problem med blås-tarm eller sexualfunktionen. Ett diskbråck som ger upphov till cauda equina-syndrom skall opereras genast, helst inom åtta timmar, eftersom nervskadorna annars kan bli bestående.

Kirurgi för diskbråck eller ryggsmärta är något ganska ovanligt och något man helst undviker i de allra flesta fall. Dels på grund av att operationer alltid innbär risker, men också för att ryggkirurgi sällan gör något underverk för just smärta. Att man opererar ett diskbråck typ direkt vid cauda equina-påverkan är alltså på grund att man vill vara oerhört försiktig med personens funktioner i underlivsregionen.

Varför är man så hänsynsfull till blås-tarm och sexualfunktionen?

Jag är alltså inte dett dugg frågasättande till att man är så noga med att försöka bibehålla blås-, tarm- och sexualfunktionen vid Cauda Equina-påverkan. Missförstå mig inte. Men. Varför finns inte samma ”röd flagg”-system vid förlossningar? Varför väljer man en förhållandevis riskfylld kirurgi framför att riskera underlivsfunktionerna när det gäller diskbråck, men man vill ofta till varje pris undvika ett kejsarsnitt (trots att underlivsfunktionerna kan stå på spel) vid en förlossningssituation? Vad är den stora skillnaden? Berätta för mig, är det mycket mycket värre/mer riskabelt med ett kejsarsnitt jämfört med diskbråckskirurgi?

Vad man kan få för symtom av Cauda Equina:

  • Blåsöverfyllnad och överflödsinkton
  • Förlust av blåskontroll eller nedsatt känsel av att behöva kissa, svag stråle
  • Nedsatt känsel i underlivsregionen
  • Analinkontinens

Låter det här bekant? Jag tycker att det låter väldigt likt ett gäng förlossningsrelaterade symtom…

Är det skillnad?

Läs den frågan med en öppen nyfikenhet nu. Alltså: Är det skillnad på allvarlighetsgrad och livskvalitets-nedsättning för restsymtom av Cauda Equina och på symtomen efter en förlossningsskada? Jag har aldrig träffat någon med restsymtom från Cauda Equina, så jag vet inte. Men om det inte är det – HUR kan attityderna vara så olika?

Undvika operation till varje pris?

Indikationen för sugklocka och akuta kejsarsnitt kan vara ganska lika, det handlar ofta om att det börjar bli ett knepigt läge där bebisen inte mår riktigt bra och där förlossningen inte går riktigt framåt så som man behöver. En sugklocka ökar risken ganska drastiskt för bäckenbottenskador och följdsymtom med nedsättning av blås-tarm och sexualfunktion. Ändå viftas det inte med ”röd flagg” och ändå får man fortsätta med sugklockeförlossningar, trots att risken för att ge mamman bäckenbottenskador och en rad blås-, tarm- eller sexualfunktionsrelaterade symtom ökar drastiskt. Eftersom man ofta vill undvika kejsarsnitt till varje pris.

Missförstå mig inte

Jag tycker inte att man ska besluta om akuta kejsarsnitt alldeles för lättvindigt, och till höger och vänster. Det finns risker med det också. På samma sätt som jag håller med om att det finns ”gula flaggor” för akut ryggsmärta, som absolut inte ska leda till rygg-kiurgi. Men är det så att underlivsfunktionerna prioriteras HELT OLIKA beroende på vilket anledning du söker sjukvården? Om det är så, är inte det lite konstigt?

Jag har inte tänkt färdigt

Så dela gärna med dig av dina tankar kring ämnet!

Träning för dig efter klimakteriet

Träning efter klimakteriet

Träning efter klimakteriet behöver inte nödvändigtvis vara annorlunda än det du gjorde innan. Eventuellt kommer du märka av att du har något svårare att få ökad muskelvolym med ökande ålder. Har du tränat regelbundet tidigare kan du troligtvis bara fortsätta som du gjort. Har du däremot inte tränat tidigare finns det flera anledningar till att börja nu. Att hålla igång musklerna för att inte förlora så mycket muskelmassa med åldern är en anledning. Att träna med tyngder och motstånd kan också hjälpa ditt skelett att hålla sig starkt över tid.

Fysisk aktivitet kan faktiskt påverka många av de besvär som kvinnor upplever under övergångperioden. Motion och träning kan också förebygga en del av de besvär som kvinnor kan drabbas av efter klimakteriet.

Konditionsträning

Efter klimakteriet kommer östrogenbristen öka risken för hjärt-kärlsjukdom. Att hålla hjärta och lungor i ett gott skick genom att konditionsträna är en bra insats för hälsa. Raska promenader, simning, cykling, dans och längdskidåkning kan vara bra alternativ. Du som har besvär  – eller risk för besvär – av bäckenbotten bör undvika löpning och hopp.  Simning är dock en aktivitet som inte bidrar med prevention mot benskörhet.

Bäckenbottenträning

Bäckenbottenträning är detsamma som knipträning och styrke-, uthållighets- och volymökar din bäckenbotten beroende på vilken slags knip du utför. Det enklaste sättet att börja med bäckenbottenträning är enligt mig att ladda ner appen TÄT och köra igång. Om du har besvär med bäckenbotten och bäckenorganen kan du med fördel boka tid hos en fysioterapeut som jobbar med bäckenbotten för att få en individuell bedömning och ett utformat träningsprogram efter dina behov.

Styrketräning

Att använda vikter och motstånd för att bibehålla eller öka muskelstyrkan i kroppen är bra. Du som har besvär  – eller risk för besvär – av bäckenbotten bör undvika stående övningar med tung belastning eller djupa, breda benböj. Sitt gärna ner när du använder vikter och motstånd  för armar och ben. Se också till att inte ta så tunga motstånd att du behöver hålla andan.

Rörlighetsträning

Rörlighet och balans är viktiga aspekter av att känna sig smidig, och minskar risken för att falla. Fall hos kvinnor efter klimakteriet innebär en ökad risk för benbrott på grund av förlusten av benmassa.  En träningsform som inbjuder till stora rörelser och övningar där du behöver jobba på balansen är yoga. Det finns flera sorters träning av liknande slag, du kan säkert hitta en träningsform som passar dig!

Avslappningsträning och kroppsmedvetandeträning

Att genomgå klimakteriet kan vara lika omvälvande som att genomgå puberteten, bara det att du vet lite mer om dig själv och livet den här gången. En viktig del av hälsan är att känna att kroppen och det inre är i balans med varandra. Kanske behöver du lägga lite tid på att andas med magen, slappna av och känna in hur kroppen faktiskt känns nuförtiden? På Spotify finns flera olika bra alternativ för guidad avslappning och kroppsmedvetandeträning. Testa dig fram!

Träning för dig efter klimakteriet

Effekterna av motion och träning  är i stort desamma hos kvinnor i/efter klimakteriet som för den generella befolkningen. Besvär med värmevallninar och svettningar har visats förekomma mindre ofta hos kvinnor som motionerar regelbundet än hos inaktiva kvinnor. Kvinnor under och efter klimakteriet bör träna både konditions- och styrkemoment samt bäckenbottenträning för att förebygga benskörhet och hjärt-kärlsjukdom.

Ordinationen är minst 30 minuters fysisk aktivitet varje dag, så att du blir svettid, andfådd och får ökad puls. För att bibehålla eller öka muskelstyrkan bör du styrketräna genomföra 2-3 gånger i veckan med 3 set av 8-12 repetitioner av varje övning för främst musklerna kring bålen, rumpan, ben och armar. När det kommer till bäckenbottenträning räcker det med 8-12 knip i 3 omgångar per dag för de allra flesta. För att bibehålla eller öka rörligheten i kroppen är du rekommenderad rörlighetsträning 2-3 gånger i veckan med uttag av rörligheten i kroppens stora leder 2-4 gånger med en varaktighet av minst 15 sekunder.

Träning som behandling för besvär

Träning kan hjälpa till att stabilisera värmebalansen och thermoregulationen i hjärnan genom produktion av beta-endorfin. Totalt sett vet vi dock för lite om träning kan vara behandlande för klimakteriebesvär. Det har finns flera små studier, bland annat en som visade förbättringar vad gäller depressiva symtom, sömnkvalitet och svårigheter att somna, men inte på värmevallningarna. En annan studie har visat att 6 månaders regelbunden träning kan sänka antalet värmevallningsepisoder sett över en vecka, men att sänkningen inte var stor nog att vara statistiskt signifikant. Studier på yoga som behandling för klimakteribesvär har visats ge bättre utfall vad gäller sömn, samma effekt som promenader eller annan mild träning. En rad studier har inte visat någon effekt alls från träning som behandling.

Utvärdera effekten

  • Efter 3 månaders regelbunden träning kan du utvärdera effekten på ditt allmänna välbefinnande och på vallningar/svettningar.
  • Efter ett års träning återfinns oftast se positiva effekter på bentätheten.
  • Träningens effekter på vikt, blodfetter och kondition kan utvärderas efter cirka 6 månader
  • Effekt på bäckenbottenmuskulatur och inkontinens kan ses efter 3–4 månaders regelbunden träning.

Om du börjar ett nytt träningsupplägg är det lämpligt att stegra långsamt för att inte dra på dig belastningsskador!

Lycka till med träningen!

Inläggen i serien i ordning

Skelett och muskler efter klimakteriet

S

Vad gör klimakteriet med mitt skelett och mina muskler?

Skelettet

Klimakteriet och den medföljande östrogenbristen bidrar till en benmasseförlust och en ökad risk för benskörhet. Risken att drabbas av ett benbrott är därför större hos kvinnor efter klimakteriet, och riskökningen gäller framförallt i handled, lårbenshals och ryggkotor. Man tror även att östrogenbristen kan påverka balansen negativt så att risken för fall, och därmed benbrott, ökar.

Benskörhet är ett tillstånd som påverkas av ärftliga anlag, rökning, fysisk inaktivitet, östrogenbrist och av vissa sjukdomar. Regelbunden fysisk aktivitet minskar den benförlust som vanligen börjar redan vid 30–35 års ålder och som förvärras efter klimakteriet.  Motion som belastar skelettet har en god effekt för att bromsa benmasseförlusten. Benvävnaden är emellertid den vävnad som snabbast anpassar sig till aktivitet, och därför behöver du både variation och progression vad gäller belastning för att bibehålla effekten. Här tillkommer en liten krock vad gäller rekommendationerna för fysisk aktivitet efter klimakteriet. För benhälsan är det viktigt med hög belastning av skelettet, där löpning och träning med hopp samt styrketräning med tyngre vikter. Däremot för bäckenbottenhälsan kan just dessa aktiviteter vara de som du bäst ska undvika. För att få ut det mesta av träningen bör du därför välja att variera din träning.

Muskler

Vi förlorar generellt muskelmassa när vi åldras. Muskelstyrkan är på sin topp i 20-30-årsålden och minskar ungefär med 5 % per decennium. Även stödjevävnad påverkas och blir generellt sett svagare med åren. Stödjevävnad och senor har en förmåga att återgå till normal längd och status efter belastning, men denna återhämtning försämras med åren och stödjevävnaden kan tunnas ut. Detta är en del av orsaken till att kvinnor får ökade besvär med framfall med ökad ålder.

Sedan 1900-talet har det skett en konstant ökning av andelen äldre i befolkningen. Åldrandet innebär en naturlig nedgång i en del fysiska funktioner och förlusten av muskelmassa är en sådan naturlig del av åldrandet. Generellt förlorar människan 0,4-0,8 kg muskelmassa per årtionde från och med 20-årsåldern. Nedgången är dock inte linjär och heller inte lika mellan kön och individer. Kvinnor börja få en märkbar förlöst av muskelmassa tidigare än män på grund av klimakteriet, vilket gör att kvinnor i 65-69-årsåldern är ungefär lika starka som män i åldern 85-89. Kvinnor går i genomsnitt in i klimakteriet efter 50-årsåldern och blir i genomsnitt 80 år gamla, vilket innebär att många individer lever minst 30 år efter menopausen.

Förlusten av muskelmassa handlar om en obalans mellan nybildning av muskelceller och nedbrytning av desamma. Man antar att det finns ett samband mellan östrogenbrist och minskad muskelcellnybildning, men det är svårt att reda ut exakt vad som är vad i en åldrandeprocess. Låg fysisk aktivitetsnivå, inflammatoriska faktorer och BMI är alla relaterade till åldrandet. Kvinnor i åldrarna 65-80 har dubbelt så mycket icke-kontraktil muskelvävnad som kvinnor i åldrarna 23-57. Icke-kontraktil muskelvävnad är den slags vävnad som finns inuti muskler, men som inte bidrar med styrka eller rörelse, ofta fettvävnad. Proteinintag och D-vitaminstatus kan också påverka muskeluppbyggnaden. Invidider bör efter menopausen få i sig mellan  0,8-1,2 g protein per kilo kroppsvikt och dag.

För att bibehålla och öka muskelmassa måste du utsätta musklerna för träning med motstånd, och kroppen kommer svara på styrketräning med muskeluppbyggnad oavsett vilken ålder du är i.

Muskelfibertyper

Alla skelettmuskler består av olika sorters muskelfibrer. Förenklat uttryckt finns det muskelfibrer av typ 1 och typ 2. Typ 1 är långsamma och uthålliga muskelfibrer, typ 2 är snabba muskelfibrer som är snabba och slå på, som kan komma upp i stor kraft snabbt men som också snabbt blir utmattade.

De långsamma muskelfibrerna är bra på att hålla en anspänning under lång tid. De snabba muskelfibrerna är de som kan reagera blixtsnabbt med stor kraft.

Traditionellt är den önskade effekten med styrketräning att musklerna ska bli större i volym och starkare. När du styrketränar är det främst typ 2 fiber som växer. För att utmana dina typ 2 fiber behöver du använda tyngre vikter och köra färre antal repetitioner. Använder du lättare vikter eller tränar du uthållighet mer än styrka blir helt enkelt träningen mer för dina typ 1-muskelfibrer. När du blir äldre kommer typ 1-fibrerna på sikt må bättre än typ2-fibrerna. Detta innebär att musklerna blir svagare och långsammare med åren. Omfördelningen mellan muskelfibrerna får snabbare hos kvinnor efter klimakteriet.

Take home message:

  • Låg fysisk aktivitetsnivå hör ihop med förlust av muskelmassa.
  • Intag av protein (minst 0,8 g per kilokroppsvikt och dag) är relaterat till bibehållen muskelmassa.
  • Styrketräning kan bidra med fördröjd muskelmasse- och benmasseförlust efter klimaktieriet

Inläggen i serien i ordning

Underlivsorganen och klimakteriet

Vad gör klimakteriet med din snippa?

Bäckenbotten och underlivsorganen

Klimakteriet påverkar bäckenbottenmusklerna på samma sätt som alla andra muskler påverkas, de försvagas. Bäckenbottens funktion är att lyfta upp organen inne i bäckenet. Resultatet av en försvagning av bäckenbotten kan påverka bäckenorganen negativt. Bäckenorganen är blåsa, livmoder och tarm. Det är också vanligt med viktuppgång efter klimakteriet,och övervikt kan spä på bäckenbottenproblem.

Menopausen gör så att äggstockarna upphör producera östrogen, vilket är ett hormon som ansvarar för att blåsan och urinröret ska vara följsamt och sluta tätt. Bäckenbottenmusklerna behöver också östrogen för att fungera optimalt. Som ett resultat av klimakteriet påverkas både blåsan och bäckenbotten. Mycket av åverkan på ligament, muskler och stödjevävnad i bäckenbotten orsakas till att början av graviditeter och förlossningar. Långvarig förstoppning, övervikt och regelbundna tunga lyft ökar risken för bäckenbottendysfunktion efter klimakteriet. Innan dess kan musklerna ofta kompensera för en del av svagheterna, men när östrogennivåerna sänks kraftigt kan symtomen förvärras.

Framfall

Ett framfall är det svenska ordet för prolaps, vilket helt enkelt är en beskrivning av att någon struktur flyttat ner några nivåer inne i vagina. En cystocele är när blåsan buktar in mot vagina i dess främre vägg. En rectocele är när tarmen buktar in i vaginas bakvägg. Ett livmoderframfall är när livmodern sackat ner i vagina. Det är möjligt att ha ett eller fler framfall på samma gång. De graderas från milda till svåra, och symtomen av ett svårare framfall är att buktningen/livmodern kikar ner och ut genom vaginalöppningen. Detta kan höra ihop med en tyngande, skavande känsla och höra ihop med ryggsmärta. Även om du har genomgått en hysterektomi kan du få framfall från de andra strukturerna. 50 % av alla vaginalt förlösta individer uppskattas ha någon form och grad av framfall.

De olika typerna av framfall kan ge lite olika symtom. Cystocele hör oftare ihop med symtom som har att göra med blåsan och blåstömning – svårt att börja kissa, långsam stråle eller en känsla av ofullständig tömning. Rectocele hör oftare ihop med tarmtömningssvårigheter. Smärta vid samlag kan bero på flera olika saker och inte alltid prolaps, men det förekommer oftare vid livmoderframfall.

Läckage

Det finns två sorters urinläckage som kan förekomma mer frekvent efter klimakteriet. Den första sorten kallas ansträngningsläckage och sker när du får en tryckökning mot blåsa och bäckenbotten. När du nyser, hostar, skrattar eller hoppar ökar trycket mot blåsan och bäckenbotten klarar inte att hålla emot underifrån. Resultatet blir ett urinläckage om bäckenbotten inte är tillräckligt stark. Ungefär 50 % av alla 50-åriga kvinnor uppskattas lida av ansträngningsinkontinens. Kvinnor som fött barn har en ökad risk att drabbas, speciellt de som fött barn vaginalt och fått en förlossningsskada. Bäckenbottenträning fungerar dock precis som under vilken annan period i livet som helst och kan stärka upp bäckenbotten och minska en del symtom.

Den andra sortens urinläckage sker när blåsan blir överaktiv och mer okynnes-signalerar kissnödighet, och tillslut klarar kroppen inte att hålla emot. Östrogenbristen efter klimakteriet påverkar blåsans vävnader så att detta ökar i förekomst.

Analläckage omfattade både att inte kunna hålla fisar och avföring. Det är förhållandevis vanligt att kvinnor som tidigare fött barn inte alltid kan hålla fisar. Analläckage ska alltid utredas av läkare.

Sex

Både sexlusten och den sexuella funktionen kan påverkas av klimakteriet och den förändrade hormonbalansen. De låga östrogennivåerna som följer klimakteriet kommer påverka slemhinnan i vagina och huden i vulva. Östrogenbristen kan ge torrhet som kan ge upphov till rodnad, kli och sveda. Även flytningarna kan förändra karaktär. Efter puberteten ska vagina ha ett ganska lågt pH värde (3,8 – 4,4), men efter klimakteriet höjs pH till att närma sig ett neutralt värde (6,5 – 7,0). Hälften av alla kvinnor får efter klimakteriet besvär av sköra slemhinnor i underlivet och/eller ömhet vid samlag, sveda vid blåstömning och ökad förekomst av urinvägsinfektioner. Alla dessa symtom kan bero på östrogenbrist i slemhinnorna, då slemhinnan blir tunn, skör och får sämre blodförsörjning.

Om torra slemhinnor i slidan påverkar kan det finnas hjälp i form av glidmedel eller östrogenkräm. Om besvären inte enbart handlar om torra slemhinnor vid samlag utan även ger upphov till de andra symtom, bör du uppsöka läkare för råd och behandling.

Inläggen i serien i ordning

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Tema: Klimakteriet

Klimakteriet är den period i livet då mensen upphör. Perioden några år innan och efter sista mensen räknas till klimakteriet. Sista mensen kallas för menopausen och menstruationen upphör då ägganlagen tar slut. Östrogenbildandet i äggstockarna har vid detta laget avtagit så pass att slemhinnan in livmodern inte längre blir stimulerad till att blödas ut. Vid detta skede sker också en stor hormonomställning i kroppen. I genomsnitt sker sista menstruationen vid 50 års ålder, men det varierar mellan individer (40-57 år är inom normalspannet).  Under denna period genomgår många både kroppsliga och psykologiska förändringar.

Varför upphör mensen?

Vid födseln innehåller äggstockarna omogna ägg. De som mognar blir till ägg som kan befruktas. När ägganlagen tar slut behöver kroppen heller ingen menstruation. Därför upphör mensen. När menstruationen upphör minskar nivåerna av östrogen i kroppen. Östrogen påverkar kroppen på många olika sätt. Både skelettet, musklerna, hjärnan, livmodern och slidan är påverkade av östrogenbristen.

Under övergångsperioden och under en period av sänkning av östrogennivåerna kan du få värmevallningar och svettningar, humörsvängningar, sömnproblem och torra slemhinnor. Värmevallningar beror på att termostaten i kroppen blir mindre stabil och reaktionerna blir svettningar och värmekänsla. Vissa studier tyder på att både män och kvinnor i 50-55-årsåldern drabbas av svettattacker i ungefär samma utsträckning. Kanske handlar det lika mycket om åldrandet i sig som klimakteriet hos kvinnor.

I den här serien

Jag skriver som alltid ur ett fysioterapeutiskt perspektiv och kommer fokusera på skelett, muskler, bäckenbotten/bäckenorgan och träning för dig i/efter klimakteriet i separata inlägg som kommer följande dagar.

Behandling mot klimakteriebesvär. 

De vanligaste symtomen under klimakteriperioden är värmevallningar och nattliga svettningar, ofta så pass att det påverkar den generella upplevda hälsan. Hormonbehandling fungerar bra mot detta, men kan innebära andra bieffekter och ökad risk för annan sjuklighet (bröstcancer osv). Därför finns det viss forskning på hur man kan använda andra behandlingar för att påverka dessa symtom. Akupunktur som behandling för värmevallningar eller nattliga svettningar verkar till stor del ge en positiv placeboeffekt. Det är bättre än ingen behandling alls, men verkar överlag inte ge bättre resultat än ”fusk-akupunktur” i studier. Kanske finns det en effekt av att få behandling och träffa en professionell för sina besvär, utan att själva akupunkturbehandlingen faktiskt ger ytterligare effekt.

Hoppas du vill hänga med i läsningen! 

Inläggen i serien i ordning

Referenser till seriens inlägg:

Bäckenbotten under ägglossning

Varför känns mitt framfall värre när jag har ägglossning? Varför läcker jag mer under ägglossning? När jag tränar känns min bäckenbotten mer svajig under ägglossning – varför? Alla dessa erfarenheter och frågor ska jag försöka ge en kommentar idag.

Jag kan inte säga att jag ska ge ett svar.

För så här är det: Jag kommer ge ett resonemang utifrån min erfarenhet och utifrån forskning. Grejen är att forskningen om ägglossning och bäckenbottensymtom specifikt är väldigt sparsam, alltså har jag fått hoppa några steg och läsa forskning om hur ägglossning påverkar andra områden i kroppen. Framförallt har jag då hämtat inspiration från forskning på idrottskvinnor. Jag tror att resonemanget är logiskt överförbart, men ändå. Det finns ett stort glapp, och det är ändå ett gap mellan idrottsaktiva kvinnors knän och kvinnor med bäckenbottendysfunktions symtom under ägglossning. Ni kommer förstå när ni läser.

Stödjevävnad

Främre korsbandsskador drabbar I högre utsträckning kvinnor och flickor än män och pojkar, vilket gör att man länge misstänkt en hormonell delorsak. Man har undersökt relationen mellan östrogen, progesteron och relaxin i förhållande till dessa skador och svajigheten i främre korsbanden. Östrogen och progesteron ligger som lägst under mensen. Östrogen ligger som högst runt ägglossning och progesteron har sin höjdpunkt efter ägglossning och innan mens. Speciellt östrogen verkar kunna ha ett samband mellan stödjevävnads laxitet. Laxitet betyder ungefär ”slapphet”. På grund av denna ökade slapphet verkar det alltså finnas en statistisk ökad risk att drabbas av en främre korsbandsskada under tiden strax innan och under ägglossning. Hormonella preventivmedel som tar bort ägglossning kan minska risken.

(Det är ändå viktigt i sammanhanget att korsbandsskador inte är något som sker liksom oprovocerat, utan det krävs ofta en kombination av rörelser mer inåtrotation, framåtglidning och ett rotationsvåld som sätter extrem press på det främre korsbandet. Man föreställer sig att ökad slapphet i korsbandet ger utrymme till ökad rörelse och ökar risken för skada.)

Neuromuskulära kopplingar

En annan hypotes om varför förekomsten av korsbandsskador skiljer sig åt mellan män och kvinnor har att göra med hur de neuromuskulära kopplingarna påverkas av hormonella ändringar. Man har i vissa studier observerat kvinnor som fått hoppa på olika standardiserade sätt och sett att landningsmekaniken skiljer sig åt mellan perioderna i menscykeln. I andra studier har man inte sett några sådana samband alls, och man verkar oftare landa i att sambandet nog är rent hormonellt och har med vävnadernas stabilitet att göra. Man har sett siffror upp till en tioprocentig förändring av främre korsbandsslapphet under menstruationscykeln

Generell hållning och muskelpåverkan.

När det kommer till generell hållning och stabilitet så finns det en definition som lyder “Postural stabilitet är en individs förmåga att hålla tyngdpunkten stabil inom vissa gränser. Gränserna utgörs av den största distansen i någon riktning som kan kroppen kan lutas från tyngdpunkten utan att ramla.” Östrogen påverkar hela kroppens posturala stabilitet genom musklernas spändhetsgrad och stödjevävnadernas stunsighet/slapphet, och under ägglossning är kroppens förmåga att hålla sig stabil och i balans något sämre. Hormonernas påverkan på muskelstelhet är inte lika utforskad, men det verkar som att det i detta finns individuella variationer och dessutom skillnader mellan olika muskler i kroppen. Det är inte alltid möjligt att separera muskler från stödjevävnad. Musklernas stelhet kan påverkas direkt av omkringliggande stödjevävnad, även om det inte blir någon påverkan på muskelfibrerna i sig.

Bäckenbotten ÄR inte det främre korsbandet

Nu fattar ni det möjliga logiska glappet va? En bäckenbotten är inte ett korsband. Och jag kan inte med förvissning påstå att det som händer under ägglossning i främre korsbandet eller för all del mer generaliserat i kroppen faktiskt sker även i bäckenbotten. För det finns ännu inga studier på detta. Men, utifrån min ringa mening, så kan det finnas att sådant samband. Blir det en större stödjevävnads-slapphet/-svajighet och minskad muskulär stelhet i andra ställen i kroppen till följd av hormonella förändringar under ägglossning så har jag svårt att se att bäckenbotten skulle vara undantagen. Bäckenbotten och dess närbelägna stödjevävnader brukar vara snabba på att reagera på andra hormonella förändringar. Och det ett så pass vanligt upplevt fenomen hos patienter jag möter att jag kliniskt inte kan ignorera det. Bäckenbotten skiljer sig också från många andra muskelgrupper genom att vara väldigt invecklat sammankopplad med stödjevävnad, så pass att det inte alltid är möjligt att se vad som är muskel och vad som är stödjevävnad. Även om muskelfibrerna i sig alltså inte skulle påverkas så skulle hela bäckenbotten hypotetiskt ändå kunna bli svajigare till följd av hormonernas påverkan på stödjevävnaden.

Mina gissningsbaserade svar

  • Ditt framfall känns värre under ägglossning eftersom själva vävnaderna som utgör framfallet till stor del utgörs av stödjevävnad – som blir svajigare under ägglossning.
  • Ditt urinläckage blir värre under ägglossning eftersom svajigheten i vävnaderna som omger urinröret blir större, och du får mindre stabilitet kring detta och därför har svårare att knipa emot.
  • Du upplever att bäckenbotten är mer svajig under ägglossning därför att den helt enkelt är det.

Göra något annorlunda?

I den idrottsfokuserade forskningen jag läst så diskuteras det huruvida man faktisk ska ta hänsyn till ägglossningen när det kommer till träning och tävling för idrottande kvinnor. Jag kan tänka att det också går att tänka gällande alla. Upplever du att dina symtom är värre kring ägglossningen – träna lite annorlunda just då. Lägg inte de värsta och tyngsta passen just då helt enkelt.

Referenser

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

 

Föda med foglossning

Förlossningsställningar för dig med bäckenledssmärta

Det här är något jag aldrig skrivit ett blogginlägg om, även om det är något jag regelbundet pratar med mina patienter kring. Du som har bäckenledssmärta under graviditet (foglossning kallades det förr), hur ska du göra när det kommer till förlossning? Det är många som är oroliga över detta innan, men de flesta brukar återkoppla efteråt och berätta att när värkarna väl satt igång, så var det bäckenonda liksom bortblåst. Troligen har det inte magiskt försvunnit, men kroppen är ganska bra på att liksom bara uppmärksamma ett lidande i taget, haha.

Är allvarlig bäckensmärta en anledning till kejsarsnitt?

Om du har så ont att du blir rädd och orolig inför förlossning på ett sådant sätt att du inte alls kommer kunna vara trygg att medverka kan den känslan i sig vara en anledning till kejsarsnitt. Men vi har inget belägg för att det är bättre för dig med allvarlig bäckensmärt att föda via kejsarsnitt. En norsk studie visade att kvinnor som hade ont i bäckenet under graviditeten och som födde via snitt också hade mer sannolikhet att ha kvar smärta 6 månader efter förlossningen. Det finns också en svensk studie som inte påvisat något samband mellan snitt och kvarvarande smärta.

Men hur ska jag göra då?

Jag kan inte tala om för dig hur du ska föda. Men här kommer ett gäng tips gällande förlossningsställningar. De flesta gravida med bäckensmärta får till sig en himla massa råd gällande hur man ska ha benen placerade för att minska smärtan i vardagen, och grundreglen är egentligen densamma under förlossning. I och med att du kanske inte kommer känna av din bäckensmärta under förlossningen kan du också välja att strunta i att tänka på det. Men eventuellt så finns det en poäng med att följa råden även under förlossningen, för att vara skonsam mot bäckenlederna ändå. Smärtan och besvären kanske finns kvar, även om de är dolda bakom förlossningsvärkarna.

Håll benen höftbrett isär!

När jag förklarar för patienter brukar jag likna den skonsammaste benpositionen vid en järnvägsräls. Du vill i det flesta fall ha benen parallella med kanske 10 cm mellanrum. Undvik då gärna de positioner som har jättemycket mindre eller större mellanrum mellan knäna. Det innebär att positioner där du har benen upp i gynställning kan vara oskönt.

Tips på positioner där du har god kontroll över bäckenet:

  • Lutad upprätt vid gåbord
  • På knä lutad över säng, boll eller sackosäck
  • Ståendes på alla fyra
  • Liggandes på sida med övre benet i benstöd.

Undvik möjligen dessa positioner under längre tid:

  • Ryggliggande med benen i benstöd
  • Ställningar där du har benen långt isär eller väldigt tätt ihop, eller belastning mer på ena sidan

Tips!

Mät och skriv upp hur långt du kan ha mellan knäna innan du får ont. Låt din partner eller medföljande på förlossningen sedan ha lite koll på detta med ögonmått, och säga till ifall du hamnar i positioner där du är långt från ditt smärtfria rörelsespann.

Ibland går andra saker före

Jag nämnde ovan att gynposition ofta inte är fördelaktigt för dig med bäckensmärta. Det är heller inte en jättebra förlossningsställning utifrån en del andra aspekter. Men blir det ett akut läge för dig eller barnet kan detta ändå vara den lämpligaste ställningen, då personalen har enklast att komma åt då. Ibland blir det andra prioriteringsordningar under en vaginal förlossning som gör att det ni planerat ställs på ända. Be om en förklaring om du märker att du inte rekommenderas att vara i de positioner du själv vill.

Kolla gärna igenom förlossningställningarna här!  Informationen där är utifrån ett förlossningsbristnings-perspektiv och omfattar inte bäckenledssmärta, men det är ändå väldigt bra information!

Dina erfarenheter?

Du som redan fött och som hade mycket ont i bäckenet! Hur blev din förlossning? Berätta gärna i kommentarsfältet!

Referenser:

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!