Kategori: Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

På BakingBabies hittar du svar på dina frågor! Om graviditeter, bäckensmärta, bäckenbotten, inkontinens, framfall och mycket mer. Fokus ligger på att ge dig information som förbättrar din livskvalitet och på at ge dig praktiska råd och teoretisk bakgrund till varför en del saker i kroppen är som de är.

Informationen här kan aldrig ersätta en individuell bedömning av en fysioterapeut, men kanske kan du här hitta inspiration och mod att söka hjälp för dina besvär!

De flesta inlägg är vetenskapligt baserad och har referenser i slutet. Övriga inlägg är baserade på beprövad erfarenhet.

Ergonomiska råd om arbetsstolar

Ergonomiska råd om Arbetsstolar

Ergonomiskt sittande handlar om att stolen ska kunna hjälpa dig att ha en upprätt och fördelaktig kroppshållning genom att ge ett optimalt stöd, men utan att hindra din rörlighet. Kroppen är främst gjord för rörelse, och även om du har en optimal stol med perfekta inställningen innebär detta inte att du är förskonad från risken av belastningssmärta.

Arbetsstolar kan vara avanderade tekniska saker. Det kan också vara den stol du råkar sätta dig på när du ska arbeta.

Idag ska jag försöka ge råd och tips angående hur du kan tänka kring ditt ergonomiska sittande!

De grundläggande råden gällande ergonomiskt sittande är:

  • Du behöver ryggstöd, framförallt för svanken.
  • Din rumpa behöver nå ända in till ryggstödet utan att dina knäveck stryps av stolskanten
  • Dina fötter behöver nå golvet eller ett stabilt fotstöd
  • Höjden på din stol behöver passa bordet, så att dina armbågar kan få stöd och så att handlederna inte får en konstig vinkel mot tangentbordet.
  • Om du har en ”riktig” arbetsstol kan du tippa sitsen något framåt, tänk som att du skulle sitta lite mer som i en sadel.

Ryggens vinkel och bäckenets position

Du måste inte sitta rak i ryggen som en tennsoldat hela dagen. En del förespråkar att du snarare sitter något tillbakalutad i din arbetsstol. Det kan vara fördelaktigt att variera sig. Det kan också vara en poäng med att du ägnar en tanke åt ryggens position i förhållande till bäckenets position. På bilden här nedan visar jag (från ett annat inlägg i ett annat sammanhang) bäckenets vinklar och vad det kan göra med ryggen. Bäckenets vinkling kommer medföra en position som fortplantar sig hela vägen upp till huvudet. Att ha ett bakåtlutat bäcken medför att du kutar med ryggen och får en ”klassisk dålig hållning”. Att tippa fram bäckenet för mycket kan innebära att du blir alldeles för spänd. Ett neutralt men pyttelite framåttippat bäcken innebär ett bra sittande för de flesta.

god hållning vs dålig hållning

Överför vi detta till sittande så innebär detta att du med fördel kan ha ett extra svankstöd, för att hjälpa dig att bibehålla en liten framåttippning av bäckenet. Med detta kan du sedan luta ditt ryggstöd en bit bakåt, så du kommer ifrån det militäriskt rakryggade sittandet som du kanske trodde var det allra bästa.

Rörelse är viktigast

Oavsett hur bra du sitter kommer inte långvarigt sittande bli bra för kroppen. Men mer om detta imorgon!

Tips!

Här finns en enkel guide för dig som behöver hjälp att ställa in din arbetsstol

Att undvika ont i nacken och huvudvärk

Att undvika ont i nacken och huvudvärk

Huvudvärk och nacksmärta kan vara besläktade tillstånd som hör ihop med muskelspänningar från dina skulderblad, axlar, nacke och upp mot huvudet. Huvudet är en kroppsdel som väger ungefär 5 kg. Att hålla huvudet upprätt är ett tungt arbete och hamnar du litegrann utanför kroppens optimala lägen finns risk att du utvecklar spänningstillstånd och smärta. Kroppen är en avancerad biomekanisk apparat och ryggens, armarnas och huvudets placering samarbetar i en bra eller dålig ergonomi för nacken.

De grundläggande råden för att minska nacksmärta och huvudvärk är:

  • När du sitter framför dator ska dina ögon vara i samma höjd som skärmens övre kant. Arbetar du med en laptop vars skärm inte går att höja och sänka kan du behöva ha några böcker under skärmen och kanske köpa till ett fristående tangentbord för bästa ergonomi.
  • Dina underarmar ska gärna vila på ett underlag och hållas parallella med golvet medan du skriver.
  • Armbågarna ska vara på sidan om kroppen
  • Du hämtar kraft till hela ryggens hållning genom att ha stöd av fötterna på golvet

För att göra en fördjupad analys av din ergonomi kan du gå igenom följande punkter:

  • Se över din position utifrån vad du gör vid din arbetsyta. Behöver du upprepade gånger sitta med huvudet vridet åt ena sidan? Osymmetri i belastning kan också vara en bidragande orsak till smärta. Din skärm ska vara rakt framför dig.
  • Kolla över avståndet mellan din och din skärm. Detta beror på din syn och dina eventuella glasögon. Du vill inte ha skärmen för långt bort eller för nära så att ögonen tröttas ut onödigt mycket. Att behöva böja sig fram mot skärmen är en potentiell trigger till nacksmärta och huvudvärk.
  • Nackens och huvudets ergonomi hör mycket ihop med ditt sittande och ländryggens stöd. Håll ögonen öppna för ett senare inlägg om detta!
  • Om du använder laptop i säng eller soffa, se till att du har kuddar som stöd ända från svanken och upp till huvudet. Du kan också behöva ha en kudde eller en speciellt datorstöd för att få upp datorn en bit från knät.
  • Ha också koll på ljussättningen där du arbetar. Om ljuset i ditt arbetsrum inte är tillräckligt kommer du omedvetet böja dig framåt för att se bättre. Den omedvetna böjningen skapar onödig belastning på nackens kotor och muskler, och ger ofta en sekundär huvudvärk.
  • Kolla synen. Så enkelt att det nästan låter dumt. Men, handen på hjärtat – när kollade du synen senast? Dålig syn kommer ge samma överbelastningsvärk som vid dålig belysning.

Det viktigaste du kan göra är att pausa

En norsk studie från 2010 visade att bland ungdomar finns ett samband mellan tid spenderad framför skärm och huvudvärk. Det verkar inte spela så stor roll vilken skärm det handlar om (TV, telefon, surfplatta, dator) utan tiden och ergonomin verkar vara den avgörande faktorn.

Kom ihåg att den viktigaste ergonomiska skillnaden du kan göra är att ta frekventa små pauser för fysisk aktivitet. Stå eller gå omkring litegrann varje timme. Ge ögonen en anledning att titta på ett längre avstånd minst en gång i halvtimmen. Att sitta länge i exakt samma position kommer aldrig bli ergonomiskt fördelaktigt, hur bra du än sitter!

Här kommer också ett klipp med bra övningar! Tips!

Referens:

Screen-based activities and physical complaints among adolescents from the Nordic countries.

Gästinlägg om kvinnohälsa, jämställd vård och feminism

Om kvinnohälsa, jämställd vård och feminism

Min kollega och vän fysio.emma gick igång och tänkte vidare kring mitt inlägg om Feminism och kvinnosjukvård. Hon skrev en text som jag tänker att ni läsare säkert också gärna tar del av. En bakgrund till Emmas tankar är att vi ”Fysioterapeuter inom kvinnors hälsa” ibland känner oss anklagade för att vi ”stuntar i män”. Läs Emmas tankar om detta!

Kvinnohälsa, jämställd vård och feminism

Vi talar om kvinnohälsa och syftar då oftast på obstetrik och gynekologi. Kvinnohälsa handlar inte enbart om tillstånd som rör graviditet eller födande. Sjukdomar eller skador som drabbar kvinnor i högre omfattning än män kan också gå in under begreppet. Men hör vi någonsin begrepp som manshälsa? Manssjukdomar? De finns ju, högt blodtryck och alkoholism som exempel.

Redan här ser vi det: att mannen är normen och att kvinnan är undantaget.

Kvinnor löper större risk för kronisk smärta än män. Kvinnor söker mer vård, men män får dyrare behandlingar. Ny teknik och dyr medicinsk behandling når gruppen medelålders män först. Efter första barnets födelse är sjukskrivningsgraden dubbelt så hög hos kvinnor i 15 år framåt. 15 år!

Kvinnor tenderar att leva längre än män, men är sjukare genom livet.

Kvinnor säker mer vård men upplever oftare kränkningar och dåligt bemötande i vården. Kvinnor ses som mer hjälpsökande och kvinnors smärta har i högre utsträckning negligerats och historiskt oftare ansetts som psykiskt betingad.

Jag ser exempel på det här dagligen. Allt från avsaknaden av kompetens och specialistenheter runtom Sverige till enskilda vårdmöten och bemötande och ton i dessa. Jag önskar att det inte var så men många av mina patienter, som är kvinnor, har inte fått adekvat hjälp innan jag träffar dem. Trots att de sökt vård.

Hur är det möjligt att vården fortfarande är som mest anpassad utifrån det kön som nyttjar den minst?

Var kommer feminismen in?

Feminismen handlar om kampen för kvinnors lika villkor. Att ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som män. Utgångspunkten att mannen är överordnad kvinnan visar sig i en rad olika samhällsstrukturer.

Och så även i vården.

Det är inget nytt att mannen är normen i en stor del av forskningen. Att vårdbemötandet skiljer sig åt beroende av kön. Att diagnostisering och val av behandling inte har varit och än idag inte är likvärdig mellan könen.

Vården är inte jämställd.

Jag arbetar för jämställd vård. Jag arbetar med och för kvinnor för att min strävan är att ge mest till de som fått minst. Får minst.

Då undrar du nu genast om jag i mitt arbete inte strävar efter mannens lika villkor?

Det stämmer.

Betyder det att jag önskar männen sämre vård? Nej. Givetvis inte.

Jag önskar bara kvinnor samma vård. Bättre förutsättningar för hälsa.

Jämställd vård handlar inte om att all vård ska se likadan ut.

Jämställd vård behöver anpassas efter sjukdomstillstånd, skador och ja, även behov utifrån kön. I det här fallet landar vi i skillnaden kring reproduktionsorganen. Kvinnor och icke-binära med livmoder bär och föder barn. Mäktigt, inte sant? Men det kräver också vissa specifika insatser. För än så länge är graviditet och födande på inget sätt riskfritt. Inte ens här, i Sverige 2018. Och ännu mindre om vi ser till världen i stort.

Som en del i svaret på frågan varför jag arbetar med kvinnohälsa:

För att jag delvis valt mitt arbete och min inriktning ur ett feministiskt perspektiv och då kommer kampen för kvinnohälsa vara central. Där är alla icke-män välkomna!

Men männen då?

Med allt ovan sagt är det mer än välkommet med fler perspektiv än enbart mitt som genererar en jämställd och jämlik vård. Tro mig, det behövs!

Jag hoppas verkligen att mäns psykiska ohälsa lyfts mer.

Att vi på djupet kan påverka pojkar och män att gå från den stereotypiska könsrollen som stark och självständig och att de därmed kan ta en mer självklar plats i delar av vården och i slutändan må bättre.

Jag hoppas att socioekonomiskt utsatta grupper får bättre vård.

Att det inte ska spela någon roll vad för namn du har.

Och så vidare…

Men för nu:

Jag hoppas att fler förstår varför påståenden eller tyckanden om att vi (som valt just detta, som arbetar för kvinnor och icke-män) skulle bidra till ojämställd vård för att vi ser till det ena könet helt enkelt är påståenden eller tyckande som inte håller.

Varken historiskt eller nu.

Vad tycker du?

Referenser:

(O)jämställdhet i hälsa och vård, SKL 2014

Jämställd vård? Könsperspektiv på hälso- och sjukvården

Nationalencyklopedin, jämställdhet.http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jämställdhet (hämtad 2018-02-05)

Nationalencyklopedin, feminism. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/feminism(hämtad 2018-02-05)

Smärta i ljumskarna efter förlossning

Smärta i ljumskarna efter förlossning

Ljumsksmärta hos kvinnor efter förlossning kan vara lite klurigt att undersöka och behandla. Det finns en rad olika anledningar som kan ge ungefär samma slags smärta. Smärta i ryggen, bäckenet eller kring ljumskarna kan finnas både under graviditet och efter en förlossning. En del av besvären hör helt ihop med graviditeten, en del ihop med själva förlossningen och en del besvär uppkommer till en följd av den fysiska ansträngningen. Det här inlägget handlar om en av de mer ovanliga besvären som kan orsaka ljumsksmärta efter förlossning.

Vi börjar med anatomin

Höftleden är en så kallad kul-led. Lårbenet slutar med en ledkula och bäckenet tillhandahåller en skål. Tillsammans med starka ledband, en ledkapsel och ledbrosk skapar dessa en av kroppens absolut mest hållfasta leder. I ledbråsket inne i bäckenets ledskål finns en struktur som kallas labrum. Labrum är en mjuk och tålig vävnad som kan liknas vid ryggradens diskar eller knäts menisker. Labrum har en del viktiga biomekaniska funktioner. Den förser leden med vätska, den skyddar bråsket, bidrar till höftstabiliteten och har en viss stötdämpande funktion. När labrum skadas påverkas alla eller delar av dess funktion. Labrumskador är vanligast förekommande i idrottsvärlden, och uppstår ofta vid ett trauma. Det finns inte mycket forskning, men några enstaka små studier som menar på att labrumskador också kan uppstå vid förlossning.

Höfternas under graviditet

En av studierna i referenslistan här nedan är en fallstudie på 10 kvinnor som efter förlossning har fått labrumskador. Jag träffar regelbundet kvinnor med bäckensmärta efter förlossning och jag tänker att detta begrepp nog går att analysera från lite olika håll. När vi pratar om bäckensmärta under och efter förlossning tar vi ofta avstamp i ligamentuppmjukningen som sker, tillsammans med en ökning av svanken. En uppmjukning och en ”typisk graviditetshållning” skapar ett förändrat tryck och belastning över höftlederna, vilket innebär att det också kanske är rimligt att tänka att en mycket uppmjukad graviditetskropp möjligen är mer utsatt för risken att skada något i höften när det kommer till en förlossning.

Positioneringen vid födandet kan spela roll

I studierna jag hänvisar till i referenslistan menar man att positionen vid förlossningen kan spela roll. Utåtförande och rotation i höften är något av en huvudkomponent vid de flesta förlossningsställningar, detta naturligtvis för at öppna upp för barnets passage och barnmorskans översyn. Det verkar också som att yttre tryck och stora krafter vid utdrivningsskedet kan höra ihop med labrumskador. Från idrottsvärlden vet vi att labrumskador hör samman med upprepat slitage och/eller stort kraft vid enstaka rörelser som inkluderar vridning, böjning och ytterlägen i höften generellt.

Hur vet du om det är detta du lider av?

Eftersom en labrumskada inte sitter i skelettet, utan i mjukdelarna, syns de kanske inte på vanlig röntgen. Det kan krävas en magnetkameraundersökning för att kunna se dessa skador. Utvecklar sig besvären så att de blir en så kallad FAI (=femoroacetabulär impingement), alltså höftledsimpingement kan detta synas på en vanlig röngten genom pålagringar av ben i. Det kluriga med labrumskador är att alla symtom också kan uppstå vid höftartros eller ”vanlig bäckensmärta”. Den största skillnaden kan vara en skarp smärta som faktiskt kändes under, eller i nära anslutning till en förlossning. En labrumskada känns i ljumsken och i höften och strålar ibland ut i insida lår. När en sådan smärta inte automatiskt ger med sig några veckor efter en idrottsaktivitet eller förlossning är det värt att kolla upp. Det svåra här är att förlossningsläkare inte är vare sig ortopeder eller idrottsmedicinare. Det kan alltså finnas en risk att sådana här skador missas om du inte råkar hamna hos rätt person med rätt kompetens.

Symtom på labrumskada

Om du har besvär av detta kan smärtan kännas  ganska djup och lite diffus att peka ut var den kommer ifrån. Du kan ha en samtidigt svaghet i musklerna som för benet framåt/lyfter benet när du ligger. Smärtan kan vara molande eller komma plötsligt som mer intensiva hugg. Besvären kan triggas av belastning, vridningar, gång i trappor men också av långvarigt sittande, stående eller gående. Vila och smärtlindring kan fungera kortsiktigt.

  • Smärta när benen korsas
  • Smärta i ytterlägen för höften bakåt, framåt, åt sidorna och/eller i vridningar
  • Upphakningar eller snäppande ljud i höften
  • Smärta i en kombinerad rörelse när knät försöker nå motsatt sida bröstkorgen
  • Smärta i en kombinerad rörelse när knät faller ut mot sidan från utgångsläget med böjda ben.
  • Smärta i ryggliggande rakt benlyft mot motstånd

Vid undersökning

Den som undersöker dig kan hitta ömheter på flera olika ställen kring ljumskarna, men det kan vara så att du inte riktigt känner att hen sätter fingret precis där det är som värst när de känner runt med sina fingrar.  Det finns speciella tester för labrumskador och FAI, dessa ska kunna reproducera den smärtan som du söker för. Du som är nyfiken kan youtuba det (Patrick FABER test är ett av dem).

Labrum, höftleder och bäckenbotten

Rent anatomiskt sett finns det en länk direkt mellan ledhålan i höften mot bäckenbotten, muskeln obturator internus. Det kan vara så att smärta/trubbel kring höftleden och dess mekanisma stabilitet gör att höftens stabiliserande muskler får jobba hårdare. I och med att obturator internus är en höftmuskel som också ligger extremt tätt ihop med bäckenbotten kan det tänkas att dessa besvär sekundärt kan leda till ett överspänningstillstånd i bäckenbotten.

Behandling av labrumskador

Det är väldigt snålt med blodflöde till ledytor och stötdämpande vävnad i våra kroppar generellt. Detta innebär att kroppsegen läkning av skadan inte alltid är möjlig. Det finns dock studier på att labrumskadade patienter blir bra med enbart rehab. Men det verkar som att de allra flesta stora skador kräver titthålskirugisk åtgärd. Labrumskador kan sys ihop på liknande sätt som vid en del meniskskador eller vid motsvarande skada i axelleden.

Jag känner igen mig i det här, hur går jag vidare?

I det här fallet skulle jag rekommendera en idrottmedicinsk sjukgymnast/fysioterapeut som kan göra en undersökning. Undersökningen bör med fördel inkludera en koll av både ryggen, bäckenet och höfterna. Du och terapeuten kan sedan diskutera om det är läge att träffa en läkare för att gå vidare med eventuell annan undersökning. Behandlingen hos sjukgymnast/fysioterapeut kommer troligen inkludera stretchövningar, bålstabilitetsträning och muskelstärkande övningar för rygg och höftnära muskler. Om du känner igen dig i beskrivningen att besvären också kan höra ihop med en överspänning i bäckenbotten kan du också behöva träffa en fysioterapeut som gör vaginala muskelfunktionsbedömning/behandling.

Finns det något som kan göras i förebyggande syfte?

Det verkar som att detta, liksom många idrottsskador handlar om att  vara i god form inför en stor fysisk ansträning. Vilket direkt hamnar i ”lättare sagt än gjort-kategorin av påståenden” när vi nu pratar gravida som vill optimera sina förutsättningar inför förlossning. Att försöka hålla sig rörlig och någolunda stark under graviditeten är en bra förebyggande åtgärd. Jag brukar också förklara för alla mina gravida patienter att jättelånga stunder i samma förlossningsställning sällan är någon toppenidé. Kroppen är så pass uppmjukad av graviditetshormonerna, och eventuella varningssmärtor från leder och mjukdelar lätt kamofleras under förlossningssmärtan som sådan. Den födande kvinnan kan be den som är med henne under förlossningen att påminna om att byta ställning förhållandevis ofta.

Smärta i ljumskarna efter förlossning

Min slutsats är att jag har ytterligare en sak att hålla ögonen och öronen öppna för när jag träffar patienter med besvär i bäcken/höft/ljumskregionen efter graviditet och förlossning. Om vi inte känner att rehab räcker till kan det också grundat på detta finnas en anledning att stå på sig och be om en mer ortopedisk/idrottsmedicinsk utredning av läkare.

Tankar och reaktioner på det här, någon?

 

Referenser:

Acetabular labral tears following pregnancy.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

För att tillåta passage av fostrets huvud måste bäckenbottens muskler genomgå en dramatisk deformation. Sett i ljuset av detta är det kanske fantastiskt att så få stora bristningar sker. Användandet av uppblåsbara töjningshjälpmedel skulle teoretiskt kunna sträcka ut bäckenbotten och vaginas väggar. Genom upprepad användning är tanken att detta skulle minska risken för att brista under förlossning. Jag fick en fråga och jag har försökt svara. Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Jag fick en fråga:

”Jag undrar om du har hört talas om epi-no (en sorts ballong som används för att tänja ut snippan innan förlossning och för knipövningar), och vad du i så fall tycker? Jag har hört både negativt och positivt.”

Forskningen säger

Kan en uppblåsbar vaginal ballong som används under senare delen av en graviditet minska risken för bristningar vid förlossning? Det verkar inte så. Det finns någon enstaka studie som visat att användandet av detta hjälpmedel innan förlossning kunde öka chansen för en intakt mellangård. Denna studie visade också att hjälpmedlet inte skapade någon egen skada på bäckenbotten. En systematisk översikt får 2015 som samlade alla studier som gjorts visade att resultatet av att använda en epi-no inte är signifikant. Det verkar inte hjälpa för att undvika bristningar eller klipp.

Vad jag hittar finns det två olika varianter på marknaden, Ani-ball och Epi-no.

Principen för dessa båda produkter är att de ska skapa en kontrollerad uttänjning av bäckenbotten och stödjevävnad successivt under graviditetens sista veckor för att förbereda för den snabba uttäjningen av förlossningskanalen som sker vid en vaginal förlossning. Här finns ett klipp som visar hur produkten ser ut. Från tillverkarhåll är rekommendationen att  använda produktionen 15-20 miniter dagligen, från och med någon gång i vecka 35-37.

När jag började leta runt om information om detta fann jag lite olika saker:

  1. Reklam
  2. Ett fåtal studier
  3. Kvinnor med goda erfarenheter av produkterna som tipsar andra kvinnor

Kritiken jag hittar kommer från vetenskapligt håll. En översiktsartikel om Epi-No, publicerad 2015 summerar ”Epi-No birth trainer is a device that did not reduce episiotomy rates and had no influence on reducing perineal tears.”.

Tanken med att förebygga skador

Skador i mellangården är den vanligaste komplikationen under vaginala förlossningar, och större skador kan leda till smärta och funktionsnedsättning på lång sikt. Klipp kan användas  för att skydda kvinnan mot förlossningsbristningar. Tanken är att genom att styra skadan i en viss riktning så kan kvinnan besparas analsfinkterrupturer. Barnmorskan kan också minska risken för stora bristningar genom annan behandling – varma handdukar, massage av mellangården, speciella handgrepp och råd om förlossningspositioner. Epi-No utvecklades under början av 2000-talet i Tyskland och syftar till att i förväg hjälpa till att stretcha ut bäckenbottenmusklerna, för att minska risken för skador vid förlossningen. Namnet kommer från ”Episiotomi” som är det medicinska namnet för klipp, och namnet ”Epi-No” syftar till att man genom bruk av produkten skulle kunna förebygga klipp och skador.

Aktuell forskning

Ingen övertygande forskning kan uppvisa något signifikant resultat vare sig till Epi-No’s fördel eller nackdel. De verkar inte göra så stor nytta. Men man har heller inte hittat några direkta nackdelar med användandet heller. Detta har dock inte varit den primära frågeställningen i någon av de studier jag läst.  Jag hittar ingen långtidsuppföljning av effekterna vad gäller töjning på bäckenbotten, bäckenbottenfunktion, inkontinens eller framfall.

Förenat med obehag

Eftersom användandet av Epi-No innebär en ganska distinkt töjning av bäckenbottenmusklerna är detta förenat med ett visst mått av obehag och smärta. Det verkar dock generellt i studierna som att de flesta kvinnorna tål med att självbehandla sig enligt denna metod. Det verkar inte heller finnas någon kortsiktig ökning av riskerna, vad gäller graviditeten och barnets hälsa.

Ingen kritik?

När jag googlar runt i forum hittar jag nästan inga kvinnor som testat som är negativa till produkten. Vad betyder detta? Kanske att det är en toppenprodukt? Eller att en kvinna som köpt en produkt dyrt, men inte tyckt om den kanske inte är så benägen att skriva negativt om den, för att inte framstå som dum? Jag vet inte. Det här med kvinnors egna berättelser om sådana här produkter är svåra att tolka.  Är det gjort så är det ju gjort. En förstfödeska som använde en dylik produkt med stor framgång. Hur vet vi hur det skulle gått annars? En omföderska som använder en vaginalvidgande produkt  – vet vi att skillnad i förlossningsskedet handlar om produkten som sådan, eller bara om att hon är omföderska? Dessutom tillkommer ju våra stora individuella skillnader. Hur vet jag att min kropp kommer reagera som din, och att min förlossning kommer likna den du haft? Jag tänker att vi behöver STORA statistiska underlag för att dra några säkra slutsatser om dessa produkter.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Något som ändå gör mig tveksam till dessa produkter är den teoretiska förklaringsmodellen.

  • Kommer bäckenbotten och stödjevävnaden verkligen töjas ut av det?

Vi vet att sådan kortvarig stretching som den de flesta av oss sysslar med i samband med träning egentligen inte ger någon muskelförlängande effekt. Men 15-20 minuter har potential att faktiskt förändra muskler och stödjevävnadernas struktur så pass att de blir förlängda.

  • Men vill vi verkligen att bäckenbotten och stödjevävnaderna ska töjas ut?

Jag kan personligen känna mig lite tveksam till att regelbundet stretcha ut bäckenbotten till en storlek motsvarande en bebis huvud. Vi vet att risken för framfall ofta ökar ju fler förlossningar en kvinna genomgår. Och även om en kvinna föder många barn, så har hon förmodligen minst nio månader mellan varje förlossning och den potentiellt traumatiska uttänjningen av bäckenbotten som sker då. Är det bra på lång sikt att under flera veckors tid sträcka ut bäckenbottenmusklerna varje dag? Eftersom vi inte har några långtidsuppföljningar är det svårt att avgöra. Skulle de minska  risken för en förlossningsskada har det ju möjligen goda konsekvenser på lång sikt. Vi har inte fog för att tro att det faktiskt är så. Men om vi trodde det:  uppväger den minskade risken för förlossningsskada faktiskt den uttänjning av bäckenbotten som sker genom behandlingen med redskapet? Jag vet inte.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Forskningen verkar tveksam till att dessa produkter fungerar. Om vi hade haft statistiska underlag för att tro att användandet av dessa hjälper för att minska risken för bäckenbottendysfunktion på sikt hade det varit en grymt bra sak. Vi vet inte heller vad som händer med en bäckenbotten som tänjts ut med ett medicintekniskt redskap. En utsträckt men hel bäckenbotten har ju för all del en massa återhämtningspotential och kan säkert återgå till tidigare funktion lite lättare än en skadad. Men vi har inga studier som visar på direkta fördelar.

Hur tänker du? 

 

Referenser:

Alternativa liknelser för bäckenbottenträning

Alternativa liknelser för bäckenbottenträning

Hur vi föreställer oss rörelsen vid bäckenbottenträning kan göra oerhört stor skillnad. Jag brukar vara ganska straight forward när jag instruerar bäckenbottenträning. ”Håll in en fis, håll in miss, lyft upp – håll -slappna av.” Men för alla funkar inte detta. En del snurrar in sig så de fastnar i tankarna kring hur de ska lyfta eller stänga till, och så blir det inget alls av istället. Och en del har verkligen svårt att hitta sina muskler hur de än gör. Då brukar jag uppleva att det kan vara fördelaktigt att testa en massa olika liknelser för bäckenbottenträning.

bäcken 004

Vaddå liknelse?

Jag menar att genom att sätta ord på den tanken som hjärnan använder för att ge musklerna kommando. Liksom det sättet som hjärnan kan föreställa sig att rörelsen ska ske.

  • En del tänker att kniprörelsen ska vara ihopsamlande, som rörelsen som sker när du med handen nyper tag i ett tunt tyg och lyfter det uppåt.
  • Eller så tänker du dig att muskelrörelsen ska gå som ”en droppe som ger ringar på vattnet” – fast baklänges.
  • Ibland kan det fungera att ligga på sida och tänka att sittbensknölarna ska närmas varandra.
  • För någon annan fungerar tankesättet att ”smuggla en diamant genom tullen” allra bäst.

Den absolut fånigaste som jag tar till bara när jag vill få mina patienter att skratta är ”tänk dig en hasselnöt som åker hiss”. Den läste jag i något förlossningsförberedande material medan jag var höggravid med Wollmar. ( Samma material menade att man under värkarna skulle föreställa sig att man vara glass som smälte, eller som en väldigt mogen camenbert-ost som flyter ut över tallriken. Jag blev enbart provocerad, inte inspirerad…)

Några nya förslag

  • Tänk att underlivet är som en klocka där pubisbenet är klockan 12 och svanskotan är klockan 6 och sittbensknölarna är klockan nio och tre. Tänk dig att du drar klockan 12 mot klockan 6, och klockan 3 mot klockan 9. Samla ihop hela bäckenbotten och lyft hela muskelområdet något inåt i kroppen.
  • Nicka med klitoris ner mot vaginalöppningen, krulla in svanskotan  mot din klitoris och tänk dig att du suger in en jellybean in genom vagina upp emot huvudet.
  • Tänk dig att du ska knipa av strålen när du kissar, håll kvar detta knip medan du också försöker stänga analöppningen och lyft inåt.

För dig som kniptränar – vad funkar bäst för dig?

Feminism och kvinnosjukvård

Feminism och kvinnosjukvård

Det här inlägget om feminism och kvinnosjukvård är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Det finns inte särskilt mycket litteratur om hälso- sjukvård ur ett feministiskt perspektiv. När jag råkar läsa något sådant blir jag så himla glad! Det här är inget inlägg med en bra inledning och ett klastchigt slut, mer ett gäng lösa trådar av tankar. I ett system som är min vardag och min inkomstkälla är det ibland svårt att lyfta blicken och granska omvärlden kritiskt men ändå konstruktivt. Ni får gärna tänka med mig!

Ett stycke en studie om amning fick mig att haja till

”As feminism highlights the patriarchal oppression of women, consideration of the role of the healthcare system in perpetuating power inequity is of importance. As a historically male dominated profession, medical practice has been cited as talking control of the female body with the institution of medicine being designed in a way that enforces sexism and disempowerment of women…Of greatest importance is the role of the medical system in stripping women of their status of having the capacity to reason and make competent decisions…However, the dominant medical discourse that women are too uneducated to make decisions for themselves, and thus should not have control over health related decisions, still predominates….” (1)

Det här stämmer ju!

Det här får något att klicka till inom mig. Det är så mycket med det här resonemanget som stämmer. Kring hur kvinnor inte anses vara adekvata nog att ta informerade beslut om sina egna förlossningar. Kvinnor som söker till akuten för endometriossmärtor som inte är av denna värld som bara anses gnälliga och känsliga. Kvinnor som behöver vård som skickas hem med en klapp på axeln. Med detta feministiska tänkande i bakhuvudet kan du om du orkar skumma  igenom den här artikeln om ”Mänskliga rättigheter i förlossningsvården” från ”Jordemordern”  och den här artikeln från The Telegraph om ”Concent in childbirth is a joke”.

Offentlig hälso- sjukvård i patriarkatets tjänst

Hälso- sjukvårdspersonal, speciellt i de lägre lönespannen, är mestdels kvinnor. I alla fall i Stockholm är 60 % patienterna inom slutenvården kvinnor. 57 % av alla sjukvårdsbesök står kvinnor för. En feministisk hälso-sjukvård kan inte finnas utan jämställdhet och rättvisa. Vårdens fokus borde ur ett feministiskt tankesätt i så fall sträva efter att ge mest uppmärksamhet till dem som historiskt sett fått minst vård och haft mest ohälsa. Är det så i svensk sjukvård idag? Nej. Vi har ett välfärdssystem som belönar vårdgivare som tar korta och okomplicerade vårdmöten som inte kräver många återbesök. Sett ut det här perspektivet är att vara en kvinna en riskfaktor för att få ojämlik vård. Kvinnor är mer sjukskrivna än män i alla yrkesgrupper. Även om det finns studier som säger motsatsen, så verkar det som att kvinnor lider mer av långvariga smärtbesvär än män. Att bara jobba med flummiga begrepp som ”allas lika värde” verkar inte göra någon större skillnad i svensk sjukvård. Att komma från en annan kultur eller vara i en socioekonomiskt utsatt grupp är också en sak som kan påverka vården du får till det sämre. Både som arbetsgivare och som vårdproducent är hälso-sjukvård inte i dagsläget en möjliggörare för jämlikhet.

Citat igen

”Reproductive autonomy is central to women’s welfare both because childbearing takes place in women’s bodies and because they are generally expected to take primary responsibility for child rearing… Unfortunately, such autonomy is a low priority for most societies, or is anathema to their belief systems altogether. This situation is doubly sad because women’s reproductive autonomy is intrinsically valuable for women and also instrumentally valuable for the welfare of humankind.” (2)

Inget kan lyfta kvinnors plats i hälso-sjukvården som att fokusera på deras autonoma ställning inom reproduktiv hälsa. Kvinnor ska ha rätt att fatta alla relevanta beslut som har med reproduktion att göra. Reproduktion (eller beslut om att undvika reproduktion) sker inne i en kvinnas kropp. Det kommer fortfarande vara mestadels kvinnan som tar ansvar för ett (eller flera) barn som föds. Att fokusera på en välfungerande kvinnosjukvård där kvinnans röst och autonomi står som absolut första prioritet har möjlighet att förändra saker och ting till det bättre.

Så tänker jag.

Hur tänker du

Kvinnor och smärta

 

Kvinnor och smärta

Dagens inlägg handlar om kvinnor och smärta. Om kön/genus och smärta. Jag vill bara att ni så här till en början ska veta att jag är mycket medveten till att den svartvita framställning av binära kön som medicinsk forskning beskriver inte är riktigt verklighetsförankrad. När jag försöker måla upp en bild av aktuell forskning är det den tillgängliga vetenskapen jag har att förhålla mig till. Det saknas en nyanserad icke-binär beskrivning av kön/genus i medicinsk forskning i stort. Det är förstås viktigt att det nyanseras vad det innebär att vara kvinna, men i medicinsk forskning anses detta oftast avgöras av födelsekön inklusive en viss anatomi och vissa hormonförutsättningar.

Smärta

Kronisk smärta definieras som smärta som bestått i mer än 3-6 månader. Fler kvinnor än män lider av kronisk smärta, generellt sett. Bäckensmärta, magbesvär, huvudvärk, reumatiska sjukdomar, fibromyalgi med mera är mer vanligt hos kvinnor än hos män. Orsakerna till skillnaderna i förekomst mellan könen för varje åkomma är inte alltid fastställda. Graviditeter, förlossningar och hormoner anses spela stor roll, men också psykosociala faktorer.

Det finns studier vars resultat tyder på att kvinnor faktiskt har lägre smärttröskel än män. Det vill säga att kvinnor upplever starkare smärta för samma smärtsamma stimuli jämfört med män. Kvinnors hjärnor producerar också mindre endorfin, som är kroppens egen smärtlindring.

Historisk syn på kvinnor och smärta

I forskning har man sett att kvinnor och män sätter ord på sin smärta på olika sätt. Kvinnor har ansetts mer beskrivande och grafiska och ha förmåga att utrrycka sig mer känslomässigt. Män beskrivs kunna uttrycka ilska, men beksriva smärtan mindre känslomässigt totalt sett. Skillnaderna kan kanske helt eller delvis förklaras genom genusoliketer – män förväntas inte vara ”svaga” eller ha ont på samma sätt som kvinnor. Kvinnors besvär har också historiskt sett ansetts vara ”hysteriska” och ”nervösa” och smärtans mer känslomässiga uttryck har ansetts vara grundat på kvinnors relativa svaghet jämfört med män. Begreppet ”hysterisk” kommer från grekiskans ”hysteros” som betyder livmoder. Från ”kvinnlighetens kärna” kunde en stor variation av svaghetet urspringa – både psykiskt och fysiskt. Jag tänker att detta tänkande som härstammar från Hippokrates tid finns levande än idag, kvinnors smärta värderas ofta annorlunda än mäns.

Forskning på kvinnor

Amerikanska läkemedelsverket (FDA) bestämde år 1977 att fertila kvinnor inte skulle få vara del av läkemedelsstudier i och med att läkemedlet som testades kunde påverka eventuella ännu okända graviditeter. Det ansågs att läkemedel som testats på män lika väl skulle fungera på kvinnor. Detta har, tack och lov, ändrats. När detta beslut upphävdes kom också en våg av ny forskning om könsskillnader och smärta.

Den moderna forskningen på skillnaderna mellan mäns och kvinnors olika smärtupplevelser verkar ändå ha landat i att psykosociala faktorer spelar större roll än faktiskt biologiska variabler.

Varför är det här viktigt att belysa?

Jag anser att det här är ämnen som är viktiga att belysa. Vi behöver stöta och blöta dessa uppfattningar och förväntningar som vi har angående människors smärta utifrån deras kön. Min upplevelse är att många kvinnor än idag blir ifrågasatta när de söker vård, just för att deras smärtupplevelse värderas lägre än en mans. Ju mer vi analyserar dessa märkliga uppfattningar om smärta som fortfarande finns runt omkring oss, desto bättre kan vi vårdgivare bli på att se individen framför oss. Det är enormt svårt med smärta. Hur vet jag hur ont en patient har? Hur ont är jätteont? Är det en person som knappt ens skulle uttrycka smärta om hon blev påkörd av en buss, eller är det en person som genom kultur och uppfostran blivit uppmuntrad att uttrycka smärta kraftigt?

Dagens tips:

När du har ont och ska träffa en vårdgivare – analysera din smärta lite extra. Fundera om det är något om dig, runt omkring smärtan, som du kan tänkas berätta för vårdgivaren. Ge vårdgivaren en extra påminnelse att lyssna på dig som individ, och inte som hen föreställer sig dig utifrån vissa attribut.

Vad tänker på när du läser detta? Berätta!

Referenser:

 

Fysioterapi vid PCOS

Fysioterapi vid PCOS

Polycystiskt ovariesyndrom är ett sammansatt tillstånd och inte en sjukdom, som förkortas PCOS. Detta syndrom är den vanligaste förekommande endokrina (hormonella) störningen som drabbar kvinnor i fertil ålder. Mellan 5-10% drabbas.

Nedan tre diagnoskriterier hittar jag i de studier jag läst. På en svensk sida läste jag dock att en läkare uppger att dessa kriterier inte alls måste vara uppfyllda för att ge diagnosen. Så ta eventuellt informationen med en nya salt.

Diagnosen PCOS baseras på kliniska fynd och på några kriterier

Personen ifråga har

  • Förhöjt BMI och/eller bukfetma
  • Ökad ansiktsbehåring eller kroppsbehåring
  • Akne
  • Manligt håravfall

Diagnosen baseras på följande kriterier:

  • Saknar normal ägglossning
  • biokemiska fynd från blodprov som visar på en ökad mängd androgener ( ökad testosteronmängd bland annat, dessa ger i sin tur upphov till acne och ökad behåring)
  • polycystiska äggstockar, syns via ultaljud.

Polycystiska äggstockar

Begreppet polycystiska äggstockar betyder att äggstockarna har många cystor. Det verkar som att polycystiska äggstockar saknas hos 5-20% av de kvinnor som diagnosticeras med PCOS, och även motsatsen finns – friska kvinnor som har polycystiska äggstockar sedda via ultraljud. 20% av alla kvinnor i fertil ålder har äggstockstypen Polycystiska ovarier, alltså utan att lida av PCOS. Vid polycystiska äggstockar har äggstockarna vätskefyllda blåstor som är omogna äggblåsor. Via ultraljud syns dessa som pärlor på rad. För att ha syndromet PCOS måste alltså det finnas en mer komplex symtombild, inte enbart ultraljudsfynden på blåsor på äggstockarna.

Symtom

Symtomen för kvinnan själv kan vara oregelbunden mens (mindre än 19 eller fler än 90 dagar mellan menstruationerna är alltid ”onormalt”), ökad kroppsbehåring och acne samt övervikt.

Behandling

Behandligen avgörs efter vad kvinnan har för symtom, men kan bestå av läkemedel för att normalisera ägglossning och menscykelns längd, minska kroppsbehåringen och acne, och att vid behov stötta kvinnan till viktnedgång.

På lång sikt är det viktigt att kvinnor med PCOS har en hälsosam livsstil både vad gäller mat- och fysisk aktivitet för att minska risken för följdsjukdomar så som högt blodtryck och diabetes. Syndromet uppstår på grund av orsaker som både är genetiska och livsstilsberoende.

PCOS och infertilitet

När PCOS först ”upptäcktes” var infertilitet det symtomet som pratades mest om, på grund av de ojämnt fördelade ägglossningen kan det vara svårare än vanligt att pricka in den för en önskad befruktning. Det verkar som att 50% av kvinnor med PCOS har en primär infertilitet men 25% ytterligare har en sekundär infertilitet på grund av följdbesvär (insulinrestistens och övervikt). Det verkar dock som att kvinnor med PCOS har en möjlighet att vara fertila längre upp i åldern på grund av dels fler bevarade ägg och dels på grund av att hormonbalansen verkar jämna ut sig högre upp i åldern.

Kvinnor med PCOS behöver ofta hjälp med att behandling för att stimulera ägglossningen och IVF-behandlingar är kvinnor med regelbunden ägglossning. När en kvinna med PCOS väl blivit befruktad har hon samma chans som vilken annan kvinna som helst att få en fullgången graviditet. Det verkar inte finnas en ökad missfallsrisk.

PCOS och graviditet

PCOS hör ihop med en del ökning av risken för komplikationer under en graviditet, speciellt vad gäller risken för högt blodtryck, havandeskapsförgivning och graviditetsdiabetes. Därför kan det vara av vikt att en kvinna fått sin diagnos innan hon blir gravid, för att hon eventuellt behöver följas upp något noggrannare från mödravården. Det finns även en ökning av risken att föda för tidigt. Infertilitetsbehandlingar tenderar att oftare än annars ge upphov till flerlingsgraviditeter, vilket innebär att en kvinna med PCOS också kan få en riskgraviditet till följd av detta.

PCOS och övervikt

Hormonerna som orsakar PCOS påverkar också fettdistributionen i kroppen vilket gör att kvinnan lättare lägger på sig vikt på magen jämfört med andra kvinnor, som oftare lägger på sig vikt på höfter och rumpa. I USA är förekomsten av fetma bland kvinnor med PCOS 70-80%. Utanför USA är motsvarande siffra 38-50%, vilket är högre än för kvinnor i allmänhet.

Övervikt ger en ökning av risken att ägglossningen uteblir och ökar även risken för insulinresistens (om jag förstått det rätt) vilket kan göra att äggstockarna kan producera ytterligare testosteron, och symtomen ökar således. Det verkar som att en kvarvarande kraftig övervikt efter graviditeter och förlossningar på så sätt kan göra att en PCO går över till att bli en PCOS.

Följdsjukdomar

PCOS tillsammans med övervikt ger ökad risk för diabetes, ämnesomsättningsbesvär och hjärt-kärlsjukdom. Studier har även visat att depression är vanligare hos kvinnor med PCOS än hos andra kvinnor, men orsaken är inte fastställd.

Tips och råd för dig med PCOS

  • Rör på dig ofta, både vardagsmotion och regelrätt träning ökar välmåendet.
  • Ät mycket grönsaker, frukt, nötter och baljväxter.
  • Om du lider av övervikt, prata vid behov med en vårdgivare om hjälp och stöd att gå ner
  • Kolla med din läkare vilka läkemedel du kan behöva för att normalisera dina eventuella symtom
  • Följ regelbundet upp blodtrycket och om du riskerar att drabbas av diabetes bör du kolla även sådant hos läkare

Fysioterapi för dig med PCOS

Om du behöver hjälp med en vägledd och guidad livsstilsförändring finns möjlighet att ta hjälp av fysioterapeuter (för råd om fysisk aktivitet och träning) och dietist (för råd om kost). I Stockholms läns landsting finns båda yrkesgrupperna att söka på Rehabmottagningarna utan behov av remiss. Överallt i Sverige är det fritt atts öka fysioterapeut, men det kan skilja sig åt gällande möjligheten att få tag på dietist mellan landstingen. Fysisk aktivitet och träning ger sällan tillräckliga effekter på enbart viktnedgång. Däremot hjälper träning till med att förebygga insulinresistens och hjärt-kärlsjukdom. Forskning tyder på att träning ( i studien 60 minuter 3 gånger i veckan i 12 veckor) kan förbättra hälsostatusen hos överviktiga och feta kvinnor med PCOS. Fysisk träning har också visats kunna sänka nivåerna av manligt könshormon samt kroppsbehåring hos kvinnor med PCOS.

Referenser:

Fistel efter förlossning

Fistel efter förlossning

Fistel efter förlossning är så pass ovanligt att jag inte hittar mycket information alls om detta när jag söker på svenska. Jag som ändå rör mig i ”förlossningsskadekretsar” kan ändå säga att jag åtminstone känner till ett tiotal drabbade kvinnor. Senast för någon vecka sedan fick jag ett mejl från en kvinna som sedan en vaginal förlossning för flera år sedan läckt bajs ur slidan. När hon sökte på gynakuten ganska kort efter sin förlossning blev hon i princip skrattad åt och de förklarade att hon nog bara varit lös i magen och inte förstod varifrån bajset kom. När hon sedan blev gravid igen upptäcktes en rectovaginal fistel, vilket naturligtvis ställde saker och ting på ända.

Fistlar anses vara ett problem i utvecklingsländer

Den mest lättillgängliga informationen om fistlar efter förlossning har jag hittat i WHO:s rapport ”Obstetric Fistula – Guiding principles for clinical management and programme development”. Den här är lätt att läsa rent informationstekniskt, men otroligt jobbig känslomässigt.

Jag ska förklara. Eller – låt mig citera.

Första meningen i introduktionen:

”In an unequal world, these women are the most unequal among unequals”

Och senare:

“Millions of girls and young women in resource-poor countries are living in shame and isolation, often abandoned by their husbands and excluded by their families and communities…The reason for this suffering is that these young girls or women are living with an obstetric fistula due to complications which arose during childbirth. Their babies are also probably dead, which adds to their depression, pain and suffering.”

Vad är en fistel?

En fistel är en alltså en onormal öppning mellan vagina, urinblåsa, tarm och ibland mellangården där urin och/eller avföring och gaser läcker kontinuerligt. Tillståndet kan ge upphov till infektioner och skador på vävnader. Penetrerande samlag kan upplevas omöjliga att genomföra. I värsta fall kan även dessa kvinnor även drabbas av förlamningar i benen. Jag har dock inte kunnat läsa mig till om förlamningarna beror på nervskador från förlossningen, eller om dessa är konsekvenser av till exempel infektioner. Det är också vanligt att drabbade kvinnor i utvecklingsländer dör unga på grund av komplikationer, infektioner och ibland svält. I utvecklade länder förekommer fistlar i samband med bristningar, klipp eller vid instrumentell förlossning och själva uppkomsten av fisteln anses vara möjligt att undvika. Förekomsten av fistlar efter vaginala förlossningar i utvecklade länder är mellan 0,1-0,5 %, dock förekommer fistlar som komplikation även efter strålbehandling eller annan komplicerad kirurgi i området. Även inflammatoriska tarmsjukdomar kan ge upphov till fistlar. Fistlar kan även uppkomma efter våldsamma sexuella övergrepp.

Förekomst

Det är troligen en underdiagnostiserad åkomma. Uppskattningsvis lever 3 miljoner flickor och unga kvinnor i Afrika söder om Sahara samt i Asien med detta. I Indien och Pakistan blir 70-90% av dessa kvinnor frånskilda och utstötta ur familjen. I västvärlden är fistlar efter förlossning ett sällsynt problem, tack vare att de flesta förlossningar sker under bevakning från vårdpersonal. Man räknar med att mellan  30 000 och 130 000 nya fistlar uppstår per år, enbart i Afrika.

Går de att förebygga?

Den största förebyggande åtgärden för att minska förekomsten av dessa skador är att undvika att kvinnor blir gravida och föder barn innan deras bäcken är fullt utvecklade och breddade. Den vanligaste orsaken till detta är en obstruerad förlossning – en förlossning där barnet inte kan passera ut genom bäckenet, oftast på grund av att det är för trångt. I utvecklingsländer där många kvinnor föder utan tillgänglig barnmorska kan sådana förlossningar pågå i dagar och sluta med att både kvinnan och barnet dör. Om kvinnan överlever kan vävnaderna i bäckenet vara så pass skadade att fistelgångar uppstår. Vävnaderna skadas på grund av syrebrist där barnets huvud trycker på blodkärl och stryper åt blodflödet åt mjukdelarna i bäckenet. De flesta fistlar i utvecklingsländer uppkommer då bebisens tryck mot vävnaderna och pubisbenet orsakar syrebrist och vävnadsskada.

Symtom:

Symtomen kan variera beroende på storlek och placeringen av fisteln. Tecken och symptom från en fistel kan vara:

  • Kiss, gaser och avföring som kommer från slidan
  • Illaluktande flytningar
  • Återkommande urinvägsinfektioner
  • Irritation eller smärta underlivet
  • Smärta vid samlag

Fistlar kan ge upphov till inkontinens, problem med hygien och irritation i slidan, mellangården eller huden runt anus. En komplikation som kan uppstå är infektioner och en varböld (= abscess) som i värsta fall kan orsaka blodförgiftning.

Om du tror att du har en fistel är det första du ska göra att gå till din gynekolog eller husläkare för att eventuellt få en remiss vidare till annan utredning.

Behandling

När en kvinna har fått en fistel kan inte skadan läkas av sig själv hos de allra flesta. 90 % av alla kvinnor kan bli besvärsfria efter en operation, och besvärfriheten inkluderar att kunna ha ett normalt liv och även bli gravida igen. Operationer sker på lite olika sätt, men målet är att laga fistelgången genom att täppa till med frisk vävnad. Vissa sorters fistlar läker bäst om de får vara i fred och inte provoceras av passerande kiss eller avföring och därför kan kvinnan behöva ha kateter eller stomi under tiden läkningen pågår. Detta kan ta lång tid.

Det verkar som att även i västvärlden kan fisteloperationer behöva göras om på grund av att det uppstår nya fistelgångar även efter en kirurgisk lagning.

Fysioterapeutisk rehabilitering efter en fisteloperation

Fysioterapi och bäckenbottenträning hjälper ingenting mot en fistel, men kan vara viktigt i efterförloppet efter en operation. Då handlar rehaben om

1)      Bäckenbottenträning, att återträna kontroll över bäckenbottens muskler

2)      Återträna ett normalt tömningsmönster av urinblåsan.(Googla blåsträning!)

3)      För kvinnor i utvecklingsländer som levt länge med komplikationer handlar rehabiliteringen också om komma igång efter ett normaliserat liv. Träning av sittbalans, stående, gående,  samt töja muskler som eventuellt blivit sjukligt ihopdragna.

 

Referenser utöver WHO-rapporten:

The Aetiology, Treatment, and Outcome of Urogenital Fistulae Managed in Well- and Low-resourced Countries: A Systematic Review.

Current practices in treatment of female genital fistula: a cross sectional study