Kategori: Postpartumträning

Postpartumträning

I denna kategori hittar du information om postpartumträning – träning efter graviditet.

Postpartumtiden kan definieras olika, och obstetriskt sett kan det handla om de första sex veckorna. Fysioterapeutiskt sett ser vi det ofta ur ett vidare perspektiv, där det utöver de första 6 veckornas återhämtning av de reproduktiva organen sker en successiv återgång till det normala på längre sikt. Det tar 8-12 veckor för att muskler ska återfå grundfunktion, och flertalet muskler i kroppen kommer vars svagare än innan graviditeten på grund av ändrad hållning och andra aktivitetsmönster. Det tar även  6-12 månader för skelett, leder, stödjevävnader och hormonstatus som påverkar stabiliteten i kroppen att återgå till det normala.

Inläggen i denna kategori baseras så gott det går på vetenskap och beprövad fysioterapeutisk erfarenhet. Vetenskapliga referenser finns i slutet av många inlägg.

 

Alla kvinnor borde få träffa en fysioterapeut postpartum

Alla kvinnor borde få träffa en fysioterapeut postpartum

I mina drömmar om kvinnohälsovården ingår att det skulle finnas en fysioterapeut kopplad till varje mödravårdsmottagning. Dels skulle denna fysioterapeut kunna göra bedömningar och ge råd och behandling för graviditetsrelaterad bäckensmärta. Men dels skulle hon också kunna bistå med en kompletterande undersökning/behandling efter efterkontrollen av barnmorskan.

En av tre kvinnor kommer ha urinläckage, 20 % kommer opereras för framfall under sin livstid.

När jag berättar om såna här siffror så får den som lyssnar ofta en chockerad min. ”Är det sant? Så många?” Yep. Men när jag för samma person berättar om min önskan om att alla kvinnor skulle få träffa en bäckenbotten-fysio efter graviditet blir ofta responsen lite annorlunda. ”Ja, men vi vill ju inte över-behandla kvinnorna”. 

Vi skulle kunna dubbla behandlingen av kvinnor postpartum många gånger innan vid ens är i närheten av att överbehandla

Jag är en ensam vårdgivare, med en stor blogg visserligen. Men vet ni om att jag inte har en enda ledig nybesökstid förrän efter min sommarsemester? Jag är _SÅ_överbelastad. Tio fysioterapeuter till hade inte räckt för att täcka behovet av rehab ens i den absoluta närmsta närheten till mina två arbetsplatser.

Okej, så här. Vi börjar här:

 

Det du ser på bilden är en animation och estimation av hur ett bebishuvud ska passera bäckenet och igenom bäckenbottenmusklerna. Bilden är lånad från en studie, se här. Den biomekaniska slutsatsen av den här studien är typ: En vaginal förlossning borde vara omöjlig!

Och ja. Det finns ju en mängd kvinnor som kan vittna om att det känns lite kymigt efter att den där bollen passerat ut genom vagina. De som inte kan sitta normalt på flera veckor. De som inte kan hitta sina knipmuskler på flera månader. De som läcker urin när de skrattar. En del får urinläckage, andra får analläckage, vissa får långvarig smärta och andra får framfall. En del får naturligtvis inget av allt detta, men i min värld är de mer undantag än regel. Jag vet att jag också typ bara träffar kvinnor med besvär, men ändå. Börjar du fråga runt i din bekantskapskrets så kommer du får höra alla historierna.

När den där melonen passerat ut genom ett litet, litet hål…

Vi behöver inte överbehandla kvinnor!

De flesta skulle vara oerhört hjälpta av ett första besök och sedan återbesök efter en, två, tre och sedan 6 månader postpartum. De som har behov skulle behöva få en genomgång hur blåsa och tarm fungerar, hur hon ska träna sina bålmuskler, hur hon ska kunna bli av med rygg- eller bäckensmärta, hur hon ska stegra försiktigt i sin återgång till träning och hur hon ska kunna komma tillbaks till en kropp som fungerar precis som hon önskar att den ska.

Det är INTE att över-behandla kvinnor.

De kvinnor som kejsarsnittats kan behöva samma rehabprocess, men med något annat innehåll.

 Att överbehandla är en annan sak

Att överbehandla är att göra onödiga saker inom vården, som patienten lätt skulle kunna göra själv. Att överbehandla är att slarva med skattemedel och strössla med vårdgivartid till patienter som inte behöver. Jag vet naturligtvis att det finns kvinnor som inte hade behövt en massa besök hos fysioterapeut efter sin graviditet. Men om en kvinna anser sig inte behöva det, går tillbaks till crossfitträning inom två månader efter förlossningen och sedan får ett framfall? Hade hon inte behövt det ändå? Några estaka besök hos fysioterapeut kommer alla gånger vara mer kostnadseffektivt än framfallskirurgin.  Jag tänker att det vore bättre att erbjuda alla kvinnor fysioterapi postpartum, med den självklkara rätten att tacka nej.

Frankrike som föredömligt exempel

I Frankrike ingår fysioterapi i det allmänna mödrasvårdsprogrammet, upp till 10 besök postpartum. Vi har en åldrande befolkning, och kvinnor har högre krav på att vara mer fysiskt aktiva nu är förr. Det kommer bara eskalera vad gäller framfalls-, inkontinens- och bäckenbottenkirurgi framöver. Jag hävdar att det inte på något sätt kan vara att överbehandla kvinnor att ge dem förebyggande och behandlande fysioterapi postpartum.

Råd för dig med bäckenbottendysfunktion

Råd för dig med bäckenbottendysfunktion

50 % av alla kvinnor kommer ha besvär av någon slags framfall någon gång under livets gång. En av tre kommer också lida av urinläckage. I den här serien har jag försökt ge mig i kast med att sammanställa en del tankar om träning och belastning. Hur du som individ med bäckenbottendysfunktion kan bibehålla bästa möjliga aktivitetsnivå utan att förvärra dina symtom.

Saras historia

Några månader efter förlossningen då Sara födde sitt första barn kände hon en dag hur det plötsligt kändes som att något låg och tyngde och vägde inne i hennes vagina. Hon tittade efter med en spegel, och efter att ha googlat runt en del internet-diagnosticerade Sara sig själv – hon hade framfall. Sara älskar att träna. Hon skulle kunna leva med symtomen, egentligen, bara hon visste att hon kunde träna fritt utan att förvärra något. Hon kom till mig för att få vägledning i hur och vad hon skulle träna.

Lisas historia

Lisa är en annan patient. Hon födde sitt första barn utan större besvär i efterförloppet, och gick tillbaks rätt tidigt till att träna någon slags ”mamma bootcamp” två gånger i veckan. När hon frågade efter råd de gånger hon hade frågor som handlade om bäckenbotten finns hon vaga svar. Hela träningen ansågs vara ”mamma-säker” men det fanns inte någon större flexibilitet till att individanpassa efter de olika deltagarnas funktioner och förmågor. När Lisa blev gravid igen rann hennes träning ut i sanden. Halvvägs in i den andra graviditeten kände Lisa att någonting började tynga neråt mer än vanligt i underlivet, och hon förstod att det handlade om ett begynnande framfall.

Sara och Lisa

Sara och Lisa hamnar båda hos mig, och vi försöker göra det bästa av deras respektive situationer. Vi jobbar med bäckenbottenstyrkan, men också med hela bålstyrkan, andningen och hållningen. Andning, hållning, bäckenbotten- och bålstyrka utgör alla viktiga komponenter för att optimera hälsan runt bäckenet. Mitt mål med varje patient är att de ska kunna komma tillbaka till den träning som ger henne allra mest glädje. Jag tar vägen dit genom att försöka lära ut hur hon ska kunna vara fysiskt aktiv med minimalt med buktrycksökning. Observera, både Sara och Lisa är fiktiva patienter till mig.

Slutet gott?

Både Sara och Lisa kommer troligen opereras för framfall någon gång i livet. Men just nu har de båda god muskelstyrka och välfungerande strategier för vardag och träning, vilket gör att de kan leva livet utan avkall på livskvaliteten. De upplever båda vissa begränsningar, men känner inte att begränsningarna faktiskt stör dem så mycket. Lisa födde sitt andra barn vaginalt och besvären för sig inte längre påminda varje dag, sedan hon slutade amma. Sara är igång och tränar högintensiva intervaller i olika gruppträningssammanhang och klarar detta utan ökade besvär.

Råd för dig med bäckenbottendysfunktion

Att förstå dina individuella riskfaktorer kan vara en hjälp för att hitta en vardag som fungerar, även för dig som har symtom av bäckenbottendysfunktion. Här kommer en lista på några av de tankar jag låter mina patienter bearbeta under rehabprocessens gång:

• En gång postpartum, alltid postpartum.

Statistiken här ovan, att 50 % av alla kvinnor som fött barn kommer uppleva framfall någon gång, gäller alltså inte enbart när du är nyförlöst. Det innebär rent krasst att kvinnor som fött barn behöver anpassa sin träning och sitt allmänna leverne till viss del. Att kroppen har förändrats efter att du har fött barn hör ändå till saker du behöver acceptera. Sedan innebär inte det att du ska acceptera ohälsa eller dålig livskvalitet till följd av symtom du fått i sviterna efter graviditet och förlossning. Är en viss träningsform eller aktivitet väldigt viktig för dig, men svår att genomföra i dagsläget  – ta hjälp med bäckenbottenrehab.

• En tanke om överrörlighet.

Överrörlighet är ibland lite av en trenddiagnos, som gemene patient får höra att de har. Men riktig överrörlighet hör ihop med hur stabil hela kroppen är. Bäckenbotten och all stödjevävnad inne i bäckenet kan påverkas av överrörlighet och detta kan ha en inverkan på hur bra bäckenbotten jobbar mot tyngdlagen och annan belastning. Om du vet att överrörlighet är en del av hur din kropp är, kanske du ska lyssna lite extra på kroppens signaler kring mens och ägglossning. Förlägg inte den tyngsta träningen då!

• Ha respekt för tunga lyft.

Jag kommer aldrig bli den som menar att kvinnor i gemen inte ska lyfta tungt. Men jag kommer aldrig heller bli den som rekommenderar att alla borde träna tung styrketräning. På min agenda står att informera kvinnor om att lyftteknik och att en bäckenbottenomsorg kan minska risken med tunga lyft. Lyft på utandning! Knip med bäckenbotten med adekvat styrka jämfört med bördan du lyfter, enligt det vi kallar ”tension to task”. Om du inte klarar att knipa med bäckenbotten tillräckligt starkt/hårt, ska du heller kanske inte lyfta så tungt.

• Fundera över kroppskonstitutionen

Jag vill ofta inte nämna vikt, men hög vikt är en hög belastning på bäckenbotten. Jag är övertygad om att friska människor finns i alla former och storlekar, tro inget annat. Men att som överviktig gå ner i vikt kan påverka bäckenbotten till det bättre.

• Konditionsträning kan behöva anpassas.

Högintensiv konditionsträning, hopp på studsmatta och redskapsgymnastik är de träningsformer som ger allra högst tryck på bäckenbotten. Det innebär inte att du som lider av besvär från bäckenbotten aldrig mer ska träna intensivt, men det kan krävas en rehabprocess innan du är där.

• Sluta gå och dra in magen.

Nästan alla kvinnor jag vet går och håller in magen. Kvinnor som tränar mycket yoga eller pilates gör detta nästan ännu mer. Om du aldrig slappnar av i magmusklerna kommer andningsrörelsen som ska ske inne i magen inte vara optimal, och bäckenbotten riskerar att ständigt få ett litet ökat tryck emot sig. Generell och långvarig tryckökning mot bäckenbotten är alltså inget du vill ha, om du har ett framfall.

• Undvik förstoppning.

Att regelbundet krysta för kung och fosterland är inte skonsamt för bäckenbotten. Speciellt om du nyligen fött barn vaginalt kan bäckenbotten verkligen behöva en respit från överdrivet krystande. Det finns massor av råd och produkter för att öka smidigheten på avföring. Våga fråga på apoteket! Och ta en tripp till IKEA och köp en sådan där pall som barnen kan ha i badrummet för att nå upp till handfatet om ni inte redan har en sån. Att ha fötterna upp på en stol kan hjälpa din ergonomi när du ska bajsa!

• Undvik långvarig hosta.

Om jag ber folk respektera tunga lyft, så måste jag faktiskt ännu mer be folk tänka på hostor. Det här är _sjukt svårt_ i och med att bäckenbottenbesvär ofta kommer tillsammans med förskolebakterier. Att inte röka med bäckenbottendysfunktion är A och O. Om du besväras av astma eller allergier som ger hosta bör du ha optimal medicinering för detta. Om du måste hosta och har känningar från bäckenbotten, sitt gärna ner och försök att knipa medan du hostar.

Detta är det avslutande inlägget i en serie:

Mer läsning på BakingBabies:

 

Screena dina kunder för bäckenbottendysfunktion!

Screena dina kunder för bäckenbottendysfunktion!

Att uttala sig om någons bäckenbottenfunktion

Jag ondgör mig ibland över tramsiga uttalanden om bäckenbottenfunktion utifrån vad en personlig tränare upplever sig känna utifrån magen på en kund. Jag hävdar att lika lite som jag kan undersöka någons korsbandsfunktion genom att känna på axeln, så kan dessa känna bäckenbottenfunktionen genom magen. Det är en helt och hållet icke-adekvat bedömning för dig som har bäckenbottenbesvär!

Att prata om generell bäckenbottenfunktion

Däremot är jag alltid OTROLIGT glad och tacksam för när kollegor, kroppsterapeuter, personliga tränare eller andra instruktörer pratar om bäckenbotten med sina patienter eller kunder. Jag hävdar alltså inte att bäckenbotten-området bara är ”mitt”. Utan snarare tvärt om – vi måste bli så många fler som pratar om dessa frågor!

Våga fråga!

Du kan inte kan uttala dig om någons bäckenbottenfunktion utifrån maganspänning. Däremot kan du uttala dig desto säkrare om du bara vet vilka frågor du ska ställa. Frågorna är privata och potentiellt känsliga, men det är oftast bara känsliga för dig som är frågeställare. Det kommer aldrig som en överraskning för personen du jobbar med att du vet att hen kissar, bajsar eller har sex. Du kanske tänker att dessa känsliga ämnen ligger utanför ditt yrkesområde. Ja, kanske? Men då måste du acceptera att du inte ska jobba så mycket med bäckenbotten. Du kan inte få det ena, utan att ta det andra.

Påminn din patient/kund om att de inte behöver svara om de inte vill. Svaren kan vara otroligt viktiga för att du ska veta hur du ska anpassa den fysiska träning du går igenom med personen ifråga. Svarar personen ”JA” på två av de blå frågorna bör du också rekommendera personen att söka hjälp hos en fysioterapeut/sjukgymnast riktad mot kvinnors hälsa.

Du som jobbar inom friskvård

Hur ofta tänker du på huruvida de övningar du rekommenderar kan ge en kvinna urinläckage eller möjligen bidra till ett framfall? Hur skulle du veta om så var fallet? Jag kan garantera: de flesta kommer inte ta upp detta med dig spontant. Om du INTE tänker på dina klienters förmåga att använda bäckenbotten som en del i träningen kan du mycket väl råka förvärra någons symtom utan att ens veta om det själv.

Hur du kan identifiera en bäckenbottendysfunktion!

Kolla av dina kunder med följande frågeformulär.

Screena dina kunder för bäckenbottendysfunktion!

Får du ja på flera av frågorna behöver du rekommendera din klient att uppsöka en bäckenbottennischadfysioterapeut.

Det kan vara värt att ta lite administrativ tid och ringa runt till de rehabmottagningar som finns i närheten av där du jobbar. Fråga vart och till vem du kan hänvisa dina klienter vid behov. Det kommer löna sig för dig i slutänden! Vi från vårt håll vill otroligt gärna rekommendera våra patienter fortsatt friskvårdsträning hos kunniga personer ute i träningsbranschen. Du kan också hitta en del av oss här.

Inläggen i serien:

Läsarfråga om värk i bäckenbotten och ländrygg efter tung träning.

Läsarfråga om värk i bäckenbotten och ländrygg efter tung träning.

Läsarfråga

”Jag har fått som en kronisk svag mensvärk ungefär som känns både längst ner i ländrygg och fram emot vad som känns som livmodern. Har inga konstiga blödningar eller så. Sista två månaderna har jag också börjat med rätt tung styrketräning, mkt olika marklyft och bäckenlyft med skivstång etc. Tror du att det kan vara en reaktion på träningen som kan sätta sig i den regionen? Kan det vara nån obalans mellan starka yttre muskler och svag bäckenbotten?”

Värk i bäckenbotten efter tung träning

Jag tror att du redan känner på dig att det kan finnas en koppling. Jag kan naturligtvis inte ge dig en diagnos eller ett faktiskt svar på hur det är, men jag kan ge dig ett resonemang till en bakgrund till att mitt svar blir: JA, det kan vara en reaktion på träningen och en svaghet i bäckenbotten. 

Det bästa sättet att beskriva din bäckenbotten är som en korsning mellan en studsmatta och en hängmatta. Bäckenbottens slyngformade muskler kan studsa upp och ner samtidigt som vi rör oss. De lyfter samtidigt upp hela bukens innehåll mot tyngdlagen precis som en hängmatta. Hela tiden när vi rör oss sker som en ”armbrytning”. Vi ser hela tiden vilken som är starkast – vår bäckenbottens lyftande kraft eller belastningen vi utsätter den för. Förhoppningsvis vinner bäckenbotten.

Buktryck och träning

Bäckenbotten förlorar armbrytningen när trycket inne i magen blir större än den kraft som bäckenbotten kan stå emot. Vi kallar denna kraft för intraabdominellt tryck, och det skapas både av våra egna rörelser och genom yttre faktorer som att lyfta, bära, hoppa. Det som är tyngst är hopp, löpning, rörelser när båda fötterna lämnat underlaget samtidigt och när buktrycket ökar upprepade gånger som vid upprepade tunga lyft.

När bäckenbotten förlorar armbrytningen med det intrabdominella trycket uppstår risk för att bäckenbottens hängmatta successivt bli hängigare och med tiden ökar kanske risken för framfall. Ett framfall ger ofta skavkänsla (typ som en tampong som sitter fel) och tyngdkänsla, men kan också följas åt av molande värk i ryggen och fram som mensvärk.  Läs med om framfall här. Den där molande värken blir ofta värre vid tunga lyft och annan fysisk ansträngning.

Jag kan naturligtvis inte säga att du har ett framfall, men jag argumenterar för att tung fysisk träning som ger symtom kan göra ihop med en svaghet i bäckenbotten och risk för framfall. Jag tänker att den värken du har skulle kunna förklaras av att hängmattan hängs ut för mycket när du tränar tungt och att det blir en negativ stretch med drag uppåt i ligament- och muskelfästen som skapar smärtan.

Vad är då för tung träning?

Gränsen för vilken fysisk träning som blir för mycket är väldigt individuell och beroende på ärftlighet, graviditeter, förlossninger och eventuella komplikationer.  Det är ju väldigt svårt att definiera tung träning. Jag tänker att när vi pratar om bäckenbotten så handlar det om träningspass med hög intensitet och frekvens på hopp eller längre tids löpning, samt repetitiv styrketräning med över 20 kg. Någonstans har jag läst att det tryck på bäckenbotten som vår egen kropp skapar i en hostning är ungefär lika som att lyfta 20 kg, så därför är mitt något svävande gränsvärde 20 kg.

Det är dock verkligen inte så enkelt som att säga att om du lyfter tungt kommer du får ett framfall. Bäckenbottens styrka och tryckökningen på denna beror på en mängd olika faktorer. Framförallt beror det på din bäckenbottenstatus till att börja med. Det du skriver i din fråga får mig att misstänka att du själv har en känsla av att din bäckenbotten inte är tillräckligt stark, eller?

Om jag var du skulle jag börja lyssna på kroppens varningssignaler.

Stanna upp, knipträna mer. Se om du kan uppnå en bäckenbottenstyrka som kan stå emot den belastning du vill att den ska klara.

Skaffa TÄT-appen och se till att få in bäckenbottenträningen i din vardag. Gå inte över gränsen i annan träning för vad som passerar symtomfritt för din bäckenbotten. Och gå till en gynekolog och be om en undersökning och besvären kvarstår!

Inläggen i serien:

 

Bäckenbottensäker träning?

 Bäckenbottensäker träning?

Vad är bäckenbottensäker träning?

Går det att generalisera och dra och komma med några generella råd för kvinnor som har eller riskerar att få bäckenbottenbesvär? Jag tror egentligen inte att det finns fasta regler, men kanske ramar vi alla kan förhålla oss till.

Till en början kanske det är viktigt att ta reda på hur det står till med bäckenbotten och eventuella riskfaktorer för framtida besvär:


Rehabtänk

Tänk dig om du hade en ordentligt stukad fot. Du hade väntat ett bra tag innan du återgick på den träningsform där du eventuellt ådrog dig skadan. Innan du återgår till tyngre träning bör du ha återtränat styrkan, rörligheten och stabiliteten i fotleden så att den kan tåla tung belastning. Om du svarat ja på mer än enstaka av dessa frågor kan det vara smart att bäckenbottenanpassa din träning något så att du inte tränar dig till en försvagad bäckenbotten längre fram.

Om du gått igenom något som potentiellt kunde vara ogynnsamt för din bäckenbotten kan det på samma sätt vara bra att ha en stegrad återgång till tyngre träning även för denna muskelgrupp. Medan du stegrat tränar din bäckenbotten kan du behöva anpassa dina övriga motionsaktiviteter.

Medan du håller på att träna upp din bäckenbotten kan du då träna ”bäckenbottensäkert”

Begreppet ”bäckenbottensäker träning” handlar om att minska gravitationens och buktryckets inverkar på bäckenbotten samt att koordinera andningen med tunga lyft. Det som ökar belastningen på bäckenbotten är övningar som ökar buktrycket inne i magen eller som gör så att bäckenbotten riskerar att ”hängas ner” mot tyngdlagen. Övningar som ökar buktrycket innehåller moment där du spänner mage och rygg och samtidigt låser andningen och övningar som ökar risken för att bäckenbotten ”hängs ner” är moment som innehåller hopp och tunga lyft, med fria vikter eller i maskiner.

De generella reglerna är:

  • Undvik övningar som pressar ner bäckenbotten genom att du håller andan medan du spänner mage och rygg
  • Undvik övningar där båda fötterna är i luften samtidigt.

Vilka träningsformer anses vara säkra?

Bäckenbottensäkra träningsformer

Promenader
Simning
Spinning, sittande
Crosstrainer
Vattenlöpning
Klasser på gym utan hopp
Styrketräning med vikter som inte ger dig tyngdkänsla eller läckage, gärna sittande
Övningar där du kan andas normalt
Övningar där du håller en god hållning
Knäböj där höfterna inte går nedanför knäna

 

Träningsformer du eventuellt bör undvika

Löpning
Hoppning (hopprep, krysshopp, hopp på låda)
Boxning
Bollsporter med mycket löpning
För tung bålträning där du håller andan
Mag – och ryggträning i maskin
Styrketräning så tung att du tappar kontroll över andning och bäckenbotten
Övningar där du låser andan
Övningar där du tar i så mycket att du tappar hållningen
Djupa utfall och djupa och breda knäböj

 

Livskvalitet och rörelseglädje.

Jag tänker att jag som kvinna med stora förlossningsskador i bagaget kanske egentligen inte ”borde” springa så mycket som jag gör. Jag har inga besvär, ingen tyngdkänsla, inga skavkänslor och inget urinläckage och en efter omständigheterna stark bäckenbotten. Jag tänker att träningsglädjen i att får överväga eventuella risker för min bäckenbotten. Och jag tänker att varje kvinna behöver göra den ekvationen för sig själv.

För att komma ifrån behovet av att träna bäckenbottensäkertbehöver du träna upp din bäckenbotten i minst 3 månader.

Antingen genom appen TÄT eller genom att bara knipa enligt sedvanliga rekommendationer, typ dessa jag skrivit om

Bäckenbottenträning 1.

Bäckenbottenträning 2.

Bäckenbottenträning 3.
Bäckenbottenträning 3.

Men jag vill kunna träna helt utan att tänka på min bäckenbotten?

För vissa är detta rimligt och möjligt, och för någon annan kanske det inte kommer bli så. Det är mycket svårt att veta! Min tanke är att du behöver jobba mycket med koordinationen av bäckenbotten, andningen och den generella bålspänningen för att minska buktryckets inverkan mot bäckenbotten.

Hur kan jag träna om jag har bekymmer med min bäckenbotten?

Du ska absolut träna om du vill det! Det är sämre för hälsan att låta bli, ju. Du ska dock träna så att du förblir så besvärsfri som möjligt, och helst ha en progress där du får allt mindre symtom i och med att du parallellt med annan träning också stärker upp din bäckenbotten. Vet du inte riktigt hur du ska göra behöver du söka hjälp!

 

bäcken 005

 

Inläggen i serien:

Är all träning alltid bra? Om bäckenbotten och tyngre träning

Är all träning alltid bra? Ett inlägg om bäckenbotten och tyngre träning.

En läsarkommentar

”Något jag tänkt på mycket: finns det någon som vågar ta i frågan om styrketräning och bäckenbottenhälsa på riktigt? Alltså inom branschen, bland satsande styrkelyfterskor/tyngdlyfterskor? Jag hittar INGEN info. Är det ingen som har problem eller är det något som sopas under mattan? Kan inte tänka mig annat än att bäckenbotten påfrestas svårt”

Är all träning alltid bra?

Jag har aldrig rört mig inom ”branschen” av styrkelyfterskor/tyngdlyfterskor. Jag ska inte försöka uttala mig om hur snacket går där. Jag vet däremot att det förekommer att det kommer med kvinnor till gynakuten direkt från ett tungt träningspass där de fått akut debuterande framfall. Vi inom vården vet det, vet folk inom träningsindustrin det? Vet ej. Kvinnan med träningsframfallet kanske inte direkt snackar om det vid nästa träningstillfälle. Men är all träning bra, alltid? Högintensiv intervallträning med hög belastning var har under flera år varit den största trenden i fitnessindustrin och det saluförs ibland som lämplig träning för nyblivna mammor… Känns det lämpligt? Jag är inte helt övertygad. Vi får inte glömma att träningsindustrin är just en industri. Även där vill folk tjäna pengar. Att kvinnor tränar sig till bäckenbottendysfunktioner i extrema fall är ju inget direkt att skryta med.

Bäckenbottenfysfunktion

Bäckenbottendysfunktioner är vanliga och är en paraplyterm som inkluderar urininkontinens, framfall, avföringsinkontinens. Faktum är att det i dagsläget ej är helt säkerställt hur tyngre fysisk träning påverkar risken för bäckenbottendysfunktion både akut och över tid.

Det vi vet i dagsläget

  • Urinläckage under träning är vanligt och förekommer mer frekvent hos kvinnor som tränar tungt.
  • Mild – till moderat fysisk aktivitet som raska promenader minskar risken för att både ha och utveckla urininkontinens.
  • Hos äldre kvinnor minskar mild- till moderat fysisk ansträngning risken för avföringsinkontinens. Trots detta rapporterar unga kvinnor med högintensiva idrotter mer anal inkontinens (både gaser och avföring)  än inaktiva jämngamla.
  • Forskning visar att medelålders kvinnor minskar risken för urininkontinens något genom att träna livet ut, utan att  få ökad risk för framfall.

Framfall

Det går inte att utröna genom den tillgängliga forskningen som finns idag om tung fysisk ansträngning ökar risken för bäckenbottendysfunktioner senare i livet. Litteraturen verkar dock ändå mena att den mesta fysiska aktiviteten inte skadar bäckenbotten och att de omfattande fysiska fördelarna totalt sett är överhängande. Sambanden mellan fysisk aktivitet och framfall är mycket mer vaga än sambandet mellan träning och inkontinens. Tunga arbeten ökar risken för framfall. Då pratar vi tunga arbeten som fabriksarbeten, men även militära yrken finns inom denna kategori.

De kända och okända riskerna

De som forskningen inte har så mycket att säga om än så länge, är kvinnor med hög risk för bäckenbottendysfunktion påverkas av träning. Då pratar om vi hög risk på grund av ökad genetisk risk (EDS eller andra bindvävssjukdomar), vissa förlossningsskador (levator ani- rupturer) eller osymptomatiska framfall samt hur det är för kvinnor i andra sköra perioder i livet som tidigt efter förlossning eller efter operationer. Övervikt är en riskfaktor för bäckenbottendysfunktioner (i första hand urininkontinens) och träning sett över en livstid hör ihop med en främjad viktbalans. Fördelarna väger över,  så att det anses att fysisk tränings ökade risk att orsaka urininkontinens ändå är mindre än hälsofördelarna med träning.

Tonåren är en känslig tid…

Det verkar som att tonåren är en känslig tid i livet, även för bäckenbotten. Hormonutvecklingen, muskelmassan, tillväxten och en snabb viktökning kan öka risken för skador på stödjevävnad (ledband, senor) under tung fysisk ansträngning. Det finns vissa tecken på att tung fysisk träning under tonåren kan påverka bäckenbotten på lång sikt.

Doseringen och bäckenbottenstyrkan avgör

Min egen tanke är att det är tidsfaktorn och doseringen som är viktig. Att lyfta tungt på gymmet tre kvällar i veckan kanske är okej, men någonstans när det kommer till tunga lyft flera gånger om dagen, fem dagar i veckan, har vi alltså gått över en gräns för vad som är bra för bäckenbotten. Vi vet inte exakt var den gränsen går! Förmodligen är det individuellt. Det kanske bör bli mer allmänt känt att tunga lyft och tung träning inte alltid är friskvård för bäckenbotten, Vet du med dig att en är i riskzonen på grund av ärftlighet, förlossningsskador eller övervikt, så kan det vara lämpligt att hålla dig till andra träningsformer som är anpassade efter dig.

 

bäckenbotten crope

Inläggen i serien:

Hur vet jag om jag belastar min bäckenbotten för tungt?

Hur vet jag om jag belastar min bäckenbotten för tungt?

Kan jag veta om min bäckenbotten blir överbelastad?

Det här är tiotusenkronorsfrågan. Jag brottades personligen med samma fråga när jag maratontränade. Hur vet jag hur mycket min bäckenbotten tål? Svaret är ju: vet vet inte. Det vi har att gå på är symtom och varningstecken. I min värld är symtompåslag för kvinnor som har bäckenbottendysfunktion, och ny debut av symtom för kvinnor som brukar vara besvärsfria absoluta varningstecken. Urinläckage, känsla av vaginal tyngd eller skav, och molvärk i bäckenbotten eller nedre delen av ryggen eller magen.

Går det att veta mer? Går det att lära kroppen att läsa av bäckenbotten på ett annat sätt?

Här landar vi i begreppet proprioception.

Proprioception är människans förmåga att avläsa de olika kroppsdelarnas position. Du vet ju om ditt finger är böjt eller sträckt, även om du blundar. Det är proprioceptionen, eller den djupa känseln, som ger dig denna känsla. Dessa känselinput är nödvändiga för att hålla balansen. Känselsignalerrna går via en särskilt sorts receptorer som finns i muskler och senor.För att kunna avgöra om bäckenbotten håller på att belastas farligt mycket behöver en kvinna ha en väl utvecklad proprioception. Bäckenbotten sänks under hög belastning. Detta ska en kropp rent teoretiskt kunna registrera. Perineum, mellangården mellan vagina och anus, buktar neråt och vaginalöppningen liksom öppnas under för hård belastning.

bäcken 005

Är det enkelt?

Det kluriga när vi kommer till bäckenbotten är att den inte innehåller några leder där de flesta nervreceptorer som ska sköta proprioceptionen i ett område brukar återfinnas. För receptorer finns i första hand i senor och muskelspolar och dessa reagerar i första hand på utsträckning, när muskeln och senan förlängs aktivt. Bäckenbotten förlängs också vid hög belastning, men då är det en passiv sorts förlängning. Våra hjärnor verkar ha sämre förmåga att ta emot känselinput från bäckenbottenområdet. Det tredje alternativet för proprioception ligger i hudens tryck och beröringskänsel, och även här verkar det finnas nedsättningar jämfört med från andra områden på kroppen.

Träna upp din proprioception

Vi som fysioterapeuter jobbar mycket med proprioceptionsträning i alla annan slags rehab, eftersom vi vet att skador i muskler och leder försämrar proprioceptionen. Det vanligaste exemplet är att en fotled som stukats rejält en gång, ofta blir ”den dåliga foten” som stukas igen och igen. En del av anledningen kan vara bristande funktionell balans i området, vilket ökar risken för att trampa snett och belasta fel igen.

När det kommer till proprioceptionsträning i bäckenbotten då? Går det?

bäcken 004

Jag tror det!

Jag tror vi behöver angripa problemet från lite olika håll.

  1. Du måste kunna hitta och aktivera dina bäckenbottenmuskler. Det är den absolut viktigaste grejen.
  2. Du behöver kunna använda din bäckenbotten och integrera den med andningen. Kan du knipa och hosta samtidigt? Kan du knipa och andas normalt? Och kan du känna den sänkning av bäckenbotten som sker om du blåser upp en ballong, eller håller andan?
  3. Du behöver kunna använda din bäckenbotten och integrera den med bålmusklerna. Kan du spänna magen och fortfarande hålla kvar ett knip? Kan du knipa och göra bålövningar, eller tappar du bäckenbotten så fort du engagerar din ”core”?
  4. Kan du känna vad som händer med din bäckenbotten om du står upp och lägger på belastning? Vad händer om du gör ett knäböj med skivstång – kan du känna hur rörelsen i bäckenbotten sker? Kan du viljemässigt hålla emot? Eventuellt kanske det går att använda typ vaginala koner eller kulor till detta – för att känna om bäckenbotten inte kan hålla emot trycket längre – i fall konen/kulan åker ut.

Tråkigt och tidskrävande

Den här sortens träning kräver engagemang, tid och en väldig massa koncentration. Min upplevelse är att många gärna skippar den här tråkiga biten av träningen. Eller ja, de flesta skippar gärna bäckenbottenträning överhuvudtaget för att det är tråkigt och kräver mycket koncentration, i alla fall till en början.

Kan jag veta om min bäckenbotten blir överbelastad?

Det kan gå, att träna upp sin upplevelse och känslighet inför bäckenbottens reaktioner på tryck och belastning. Vissa individer har istället det motsatta förhållandet och behöver träna sig till att uppfatta bäckenbottens signaler något mindre, eftersom de utvecklat en överkänslighet. Då gäller en mer KBT-mässig approach där det istället för att få katastrofkänslor kring en förnimmelse av buktryck mot bäckenbotten kan tänka ”jaha, det här är en naturlig och adekvat förnimmelse”.

Inläggen i serien:

Vad händer med bäckenbotten när vi tränar?

Vad händer med bäckenbotten när vi tränar egentligen?

Det är hälsosamt att träna?

Att vara fysiskt aktiv medför många fysiska hälsovinster. Både vad gäller att minska risken för sjukdomar generellt men också för att öka den fysiska styrkan och muskelmassan. Någonstans i varje sport, idrott och motionsgren finns gränser för när belastningen blir för hög eller för frekvent att kroppen istället riskerar att skadas. Allt detta är dels grenspecifikt och dels individuellt.

Bäckenbottens gränser

När det kommer till bäckenbotten vi vet inte än exakt när belastningen blir för hög. När blir belastningen så att stället för enbart hälsovinster riskerar individen att drabbas av inkontinens och framfall? Vi har inga generella svar. Vi vet att ungefär 10-20% av alla kvinnor kommer få konstaterade framfall och att alla kvinnor som fött barn har en ökad risk. En kvinnlig bäckenbotten är biologiskt sett mer utsatt än en mans på grund av vårt bredare bäcken. Graviditeter, förlossningar samt våra kvinnliga könshormoner påverkar också bäckenbotten negativt.

Historien är kort

Historiskt sett är det inte i jättemånga decennier som kvinnor deltagit på jämlika villkor när det kommer till intensiv träning med hög belastning. Sett i det perspektivet är det inte så konstigt att även den uppföljande forskningen på vad som händer med kvinnors bäckenbotten under intensiv fysisk ansträngning inte är helt utvecklad.En vän till mig, också en uttalad och väldigt genomtänkt feminist, blir väldigt provocerad av när mina tankar om bäckenbotten och träning ibland tangerar att avråda kvinnor från för tung träning. Jag i min tur blir provocerad av att okunskap anses vara mer feministiskt.

Tunga lyft och bäckenbotten

En studie undersökte bäckenbotten hos kvinnor som tränade crossfit och jämförde fynden med kvinnor som inte tränade mycket alls. Kvinnorna i studien var alla mellan 18-35 år. De fick genomgå diverse tester och fylla i en del självskattningsformulär och bäckenbottenstyrkan mättes vid två tillfällen, före och efter ett tyngre träningspass som båda grupperna fick delta i. Det var 35 kvinnor i vardera grupp.

En av deltagarna hade symtom av ett framfall, nio kvinnor i ”träningsgruppen” uppgav att de hade urinläckage under träning jämfört med 3 i ”icke-träningsgruppen”. Bäckenbottenstyrkan mättes hos 32 personer i ”träningsgruppen” och hos 29 personer i ”icke-träningsgruppen” Bortfallet berodde främst på smärta eller obehag vid testproceduren. Före träningspasset hade alla kvinnorna högre uppmätt bäckenbottenstyrka än efter träning. Detta tyder på att tyngre träning faktiskt i det akuta skedet försämrar bäckenbottens stöd för bäckenorganen. Bäckenbottenstyrkan skilde sig inte heller åt mellan grupperna före eller efter träningen!

Vad vet vi då?

Teoretiskt sett har vi alla antagit att för tung träning kan skada bäckenbottens stödjande förmåga. Men man har också trott att i ndivider som tränar kanske generellt sett har en starkare bäckenbotten än kvinnor som inte tränar. Att de därför skulle vara något skyddade. Resultatet i denna studie säger att dessa påstående inte stämmer. Allmän träning verkar inte stärka upp bäckenbotten, utan specifikt riktade bäckenbottenövningar måste till för att få en ökad styrka. Bäckenbottens stödjande funktion försämrades efter tung träning. I studien undersöktes dock aldrig hur länge denna funktionsnedsättning höll i sig. Andra studier har visat att långvarigt stående och gående kan ge ökade symtom av framfall och bäckenbottendysfunktion, vilket tyder på att det också finns en uttröttning över tid när det kommer till bäckenbottenstyrkan.

Vad händer med bäckenbotten när vi tränar egentligen?

  • Det verkar inte skilja nämnvärt i bäckenbottenstyrka hos kvinnor som tränar eller som inte tränar (nu pratar vi alltså om generell träning, specifik bäckenbottenträning gör skillnad).
  • Bäckenbottens stödjande funktion verkar försämras kortsiktigt efter tung träning.
  • Vill du stärka din bäckenbotten är det specifika bäckenbottenstärkande övningar som gäller.

En slutsats jag gör utifrån detta, är att träning och annan belastning bör räknas ihop till en summa av belastande aktiviteter. Du kanske klarar att träna, men bör kanske inte också kombinera det med stående långkok, hängning av tung tvätt, att vyssja barn till sömnen stående med det i famnen. Och så vidare.

Inläggen i serien:

Läsarfråga om ansträngningsinkontinens

Läsarfråga om ansträngningsinkontinens

”Jag fick barn för snart 11 månader sedan och har sedan dess haft problem med ansträngningsinkontinens när jag nyser, hostar samt hoppar/springer.

Som för många andra blir problemen mindre när jag använder en tampong under aktiviteten. Har nyss skaffat en menskopp och för ett lugnare joggingpass var det helt revolutionerade. Kändes precis som innan graviditeten! Inte en droppe! Är det på något sätt negativt för min bäckenbotten att springa med en kopp eller innebär passet rent utav lite träning för muskulaturen? I övrigt tycker jag kroppen har återhämtat sig bra, jag har några mindre känningar i fogarna efter längre promenader men ingen tyngdkänsla alls när jag springer längre.”

Svar

Det här är inget superenkelt svar. När något som en tampong, menskopp eller en contrellebåge kan ge ett litet mekaniskt stöd och minska ansträngningsinkontinensen är det positivt tänker jag. Samtidigt är urininkontinens ett symtom på något som eventuellt bör kollas upp. Hur starka är musklerna och kan de behöva bli starkare? Finns stödet från bäckenbotten på ett tillräckligt sätt? 80 % av allt ansträngningsläckage går att träna bort.

Jag anser att för dem som det passar för är att springa med menskopp ett bra alternativ.

Det bidrar inte med någon extra träning för bäckenbotten, men ger ett litet mekaniskt stöd till slidväggarna.

För den som har alla muskler på plats (intakt eller välsydd bäckenbotten efter en vaginal förlossning) och där musklerna reagerar reflexmässigt som de ska, kan löpning fungera som en bra träningsform även för bäckenbotten. För någon med en defektläkt eller missad förlossningsskada kan löpning istället innebära en överbelastning som förvärrar besvär. Det är ju inte alltid vi vet läget, så därför är min devis ”allt som känns bra, är bra”.

Jag tycker att det låter som att du har hittat en lösning som fungerar bra för dig. Jag tycker att du ska fortsätta så. Om ansträngningsläckaget inte går att träna bort tycker jag dock att du på sikt ska ta kontakt med en gynekolog för en bedömning.

Lycka till med löpandet!

 

Läsarfråga om bracing vs hollowing

Läsarfråga om bracing vs hollowing

Magaktivering, när, var och hur?

”Jag har läst serien om magmuskeldelning och dina resonemang om bracing och hollowing och försöker förstå. Jag har börjat med crosstraining-pass och har en fråga. Instruktören säger att vi ska säga ”s” för då hittar vi rätt muskler att aktivera i magen. Vilka är det? Blir det bracing? Sedan undrar jag om det är en spänning som en ska hålla hela passet? Och eftersom passen riktar sig till alla så antar jag att det är oberoende om personer varit gravida eller inte :). Ska alla alltid ha en spänning i magen vid all träning? Själv har jag lite svårt att komma ihåg att spänna samtidigt som jag tränar, det blir lite ”ja, just det” och så spänner jag till igen. Sker det automatiskt för de som är vana att träna? (Själv är det 8 mån sedan mitt andra kejsarsnitt, det enda ”besvär” jag har kvar är att jag börjat bli trött i ländryggen troligtvis i och med att bebisen blir tyngre och tyngre och en liten separation av magmusklerna.)”

Svar

Till att börja med vill jag länka till serien om magmuskeldelningar som frågeställaren läst, den finns här. Jag tycker att det är SUPERSVÅRT att avgöra exakt vilken aktivering andra instruktörer/terapeuter uppmanar till. Dels för att våra beskrivningar skiljer sig väldigt åt. Också för att det ”finns många vägar till Rom”. En regelrätt ”tsss”-aktivering med instruktion om att dra magen inåt blir ofta en hollowing, men en ”tsss-aktivering” med samtidig uppmaning om att spänna magen som för att parera ett slag blir ofta en bracing. Tsss-ljudet handlar om att få med de djupa magmusklerna, men säger egentligen inte så mycket om vad som händer utöver det.

Att aktivera bukmusklerna syftar till att öka stabiliteten kring ryggraden.

Aktivering ska inte vara att  suga in magen, eftersom detta snarare minskar stabiliteten än ökar den. Bukmuskelaktiveringen handlar om att skapa en solid ring av muskler runt buken. Helst utan att öka trycket ner mot bäckenbotten. För hård bracing kan bidra till en tryckökning mot bäckenbotten. Därför är koordinering av andning och bracing så otroligt viktigt.

Aktivering av magmuskler

  • Aktivering av magmusklerna ska skapa en fasthet i bålen/buken, utan att vara superintensiv och utan att skapa en inåtrörelse.
  • Aktivering av magmusklerna ska få dig att känna att en bra hållning är det enda rätta just då
  • Tss-ljudet kan hjälpa dig att hitta rätt om du är osäker under en övning

Magaktivering och bäckenbotten

För att skydda bäckenbotten är det viktigt att bäckenbotten är så pass stark att den kan motstå det tryck som vardagens aktiviteter skapar. Det finns ingen poäng med att alltid gå omkring och försöka ha en viljemässig anspänning i djupa bålmuskler och bäckenbotten. Träning av bål och bäckenbotten bör ske separat för att styrkeöka, volymöka och optimera förutsättningarna för funktionell muskelaktivitet under annan träning/aktivitet. Att gå omkring och spänna bäckenbotten eller djupa bålmuskler under ett helt träningspass kan skapa överspänningsproblem. Du ska inte aktivt försöka aktivera djupa bålmuskler när du promenerar eller springer. Vid enstaka lyft och övningar kan det dock vara en bra idé. Det är dock rekommenderat  att du ska försöka knipa och brace:a bålmusklerna under alla övningar/aktiivteter där du ökar buktrycket och trycket mot bäckenbotten.

Rätt aktiverade bålmuskler kommer optimera din hållning.

Optimerad hållning med en neutral ryggrad kommer göra att bäckenbotten jobbar bättre. Det är därför som vi inte längre rekommenderar att personer som tränar ska trycka ner svanken i mattan och hålla den där under ryggliggande magövningar. Bålmusklerna är gjorda för att hålla en spänning över tid, och i början då du jobbar med aktivering av dessa bör du börja med 10 sekunders anspänning och sedan öka. För den med-aktivering som ska ske medan du lyfter/skjuter/drar ska aktiveringen slås på och av under de sekunder du utför övningen.

Bukmusklerna kan bli överaktiveras och skapa ett buktryck som då blir mindre bra för bäckenbotten. Så som jag svarade på i ett tidigare inlägg i den här frågeomgången, så kan vi heller aldrig veta att en individ faktisk sam-aktiverade sin bäckenbotten och djupa bålmuskler över huvud taget. Om du därför tränar något som kräver mycket hård bracing behöver du också ha en väldigt stark och välfungerande bäckenbotten.

Hur du aktiverar dina bukmuskler

Hitta och aktivera

Bålen kan liknas som en muskulär tunna, med diafragma i toppen och bäckenbottten i botten. Rygg- och magmuskler är tunnas väggar. För att hitta dina inre bukmuskler kan du känna strax innanför dina höftbenskammar. När du aktiverar de djupare lagren av bålmusklerna kommer du känna en liten rörelse och spänning under dina fingrar. Musklerna är inte enbart placerade där innanför höftbenskammarna, men de är där de liksom är lättast att komma åt. Försök att hitta en spänning där medan du också klarar av att andras, håll i 10 sekunder.

Stegring – armrörelser

När du klarar att koordinera bukmusklerna med andningen och helst också bäckenbotten är det dags att lägga på rörelser. De stabiliserande bålmusklerna är till för att kunna skapa stabilitet trots att vi utför rörelser som potentiellt kan sätta oss i obalans. Därför är nästa steg att träna in att bukmusklerna ska kunna stabilisera trots motståndet av en samtidigt armrörelse. Här är fågelhunden är typisk rehabövning, men det kan lika gärna handlar om sittande hantelövningar eller stående latsdrag.

Stegring – benrörelser

 

Att lägga till gravitation och benrörelser är nästa steg. Här ska bålmusklerna kunna hålla ryggraden helt stilla, medan du både lyfter mot tyngdlagen och rör benen. Denna slags övningar kan bli för tunga för dig med svag bäckenbotten, då det tryck som bukmuskelaktiveringen skapar kan bidra med ett för högt tryck nedåt.

Stegring – lyfta, skjuta, trycka, dra

Det sista steget är att kunna aktivera både bål och bäckenbotten vid andra övningar. Du ska helst inte behöva slå på aktiveringen viljemässigt, utan träningsgraden i musklerna bör nu vara så pass att de är på hugget och själva förstår vad som håller på att hända.

Vanliga misstag vid bukmuskelaktivering

  • Du håller andan
  • Du försöker aktivera bukmusklerna med en dålig hållning
  • Du överaktiverar musklerna och skapar ett onödigt tryck mot bäckenbotten. Tension to task!
  • Du gör för tunga övningar för tidigt
  • Du gör för tunga övningar då du upplever att bålen och resten av kroppen klarar det, men gör det på bekostnad av bäckenbotten. Mer om detta och just crossfit här. 

Läsarfråga om bracing vs hollowing

Du ska inte ha en spänning i bålmusklerna under hela passet, utan bara då ska ska göra en övning. Du ska också kunna reglera spänningen så att den adekvat motsvarar det du ska göra. När musklerna är tillräckligt starka, uthålliga och väldrillade ska du heller inte behöva aktivera dem viljemässigt.