Kategori: Postpartumträning

Postpartumträning

I denna kategori hittar du information om postpartumträning – träning efter graviditet.

Postpartumtiden kan definieras olika, och obstetriskt sett kan det handla om de första sex veckorna. Fysioterapeutiskt sett ser vi det ofta ur ett vidare perspektiv, där det utöver de första 6 veckornas återhämtning av de reproduktiva organen sker en successiv återgång till det normala på längre sikt. Det tar 8-12 veckor för att muskler ska återfå grundfunktion, och flertalet muskler i kroppen kommer vars svagare än innan graviditeten på grund av ändrad hållning och andra aktivitetsmönster. Det tar även  6-12 månader för skelett, leder, stödjevävnader och hormonstatus som påverkar stabiliteten i kroppen att återgå till det normala.

Inläggen i denna kategori baseras så gott det går på vetenskap och beprövad fysioterapeutisk erfarenhet. Vetenskapliga referenser finns i slutet av många inlägg.

 

Hur mäter en professionell bäckenbottenstyrkan?

Hur mäter en professionell bäckenbottenstyrkan?

Vaginal bedömning av bäckenbottenstyrka

Bedömning av bäckenbottefunktion och styrka är nödvändigt för att kunna ge feedback om hur en individ kniper, om hon gör rätt och hur starka hennes muskler är. Det är också viktigt att göra en muskelfunktionsbedömning av bäckenbotten för att kunna se effekt av en träningsperiod. Både för att utvärdera effekten, men också för att hålla uppe motivationen. För handen på hjärtat – till och med jag tycker att bäckenbottenträning är skittråkigt!

Vaginal palpation

Vaginal palpation är den första standardundersökningen när det kommer till att undersöka bäckenbottens kontraktionsförmåga och styrka. Fysioterapeuter har omfattande erfarenheter av att undersöka och behandla muskelfunktion och styrka generellt i kroppen, och efter speciell utbildning kan vi även göra en vaginal muskelfunktionsbedömning. ”Vaginal palpation” innebär alltså en variant av en gynekologisk undersökning, där bedömaren istället för att använda instrument mäter din bäckenbottenstyka med sina fingrar.

Hur mäter vi muskelstyrka?

Muskelstyrka definieras ofta som den maximala kraft som en muskel kan generera, och mäts ofta i ”1 RM”, det vill säga ”Repetitionsmaximum”.  Detta är den vikt som muskeln kan lyfta en gång. För att ta ett förtydligande exempel: Om du orkar lyfta max 70 kg i bänkpress är 70 kg ditt RM 1. I praktiken används detta inte annat än inom friskvård, istället uppskattas ofta RM i procent. Kan du utföra 10 repetitioner av en övning ligger du oftast på strax över 70 % av 1 RM, och tar muskeln slut efter 5 repetitioner ligger du på strax över 85 %. De klassiska rekommendationerna när det kommer till intensitet är att 1-5 repetitoner leder till ökad styrka, 6-8 repetitioner leder till en kompromiss mellan styrka och muskeltillväxt och 9-12 repetitioner leder till muskeltillväxt. Allt över 12 repetitioner, eller när du bara anspänner en muskel under lång tid (som i plankan eller uthållighetsknip) skapas bara uthållighet i muskeln.

Vi mäter knipförmågan inte utifrån ”1 RM”, utan istället utifrån kvalitetsmått jag kommer till snart. Men när vi sedan doserar träning tänker vi utifrån dessa mått, just eftersom vi vill att du ska få en god effekt av träningen. Hos vissa är vi mest ute efter styrkeökning, hos någon annan mest ute efter en volymökning och hos en tredje person mest ute efter uthållighetsträning. Allt beror på dina upplevda besvär!

Det första vi kollar på

Utan riktig instruktion kommer mer än 30% göra fel när de ska knipträna. De vanligaste felen är att spänna rumpan, insida lår eller magmusklerna istället för bäckenbotten. Andra håller andan eller får forcera andningen när de bäckenbottentränar. Många krystar också istället för lyfter. En av de mest grundläggande sakerna den vaginala undersökningen syftar till är att se att du anspänner dina muskler på rätt sätt. Om du nu ska syssla med tråkig bäckenbottenträning är det väl lämpligt att göra det rätt!

Vad kollar undersökaren efter när de ska göra en muskelfunktionsbedömning i bäckenbotten?

20160115_081809.jpg

  1. Förmåga till anspänning

En observation visar ett knip kring urinrör, vaginalöppning och analöppning och ett litet lyft. Vid en observation ses de ytligare musklerna tydligast, och för att ytterligare kunna värdera levatorns arbete behövs en vaginal undersökning utföras.

  1. Styrkan och uthålligheten

Utförs med ett eller två fingrar i vaginas ytligaste tredjedel samtidigt som kvinnan ombeds knipa. Vad jag vet är Oxfordskalan den mest frekvent förekommande skalan att bedöma muskelstyrka enligt vaginal palpation. Bedömaren kommer troligen också be dig hosta, krysta och försöka knipa emot när du hostar – för att bedöma musklernas koordination och vävnaderas svaj vid belastning.

Ultraljud och Magnetkamera

Dessa undersökningar genomförs enbart på gynekologiska kliniker, ofta på bäckenbottencetrum. Jag känner till att ultraljud används i Sverige, men vet inte om magnetkameraundersökning utförs i någon större omfattning. Ultraljud kan utföras utanpå huden i mellangården, eller vaginalt eller rektalt. (En serie som förklarar alla dess finns här). Ultraljud utförs när det misstänkts föreligga muskelskador, inte för att enbart bedöma muskelfunktion. När en patient till mig har kniptränat flitigt men inte uppnått fullgott resultat är det detta jag oftast rekommenderar.

Att mäta muskelstyrka i bäckenbotten

Vid en vaginal palpation utgår de flesta bedömare utifrån denna skala, Vaginal Oxford Scale. Vi ber dig knipa och uppskattar om dina muskler kan frammana:

0: Ingen kontraktion alls

1: Ett ”flicker”, en knappt kännbar muskelkontraktion

2: En svag muskelkontraktion

3: En medelstark muskelkontraktion med lyft

4: En god muskelkontraktion med lyft

5: En stark muskelkontraktion med lyft

Ingen god ”interbedömar-reliabilitet”

Det är dock viktigt att veta att dessa mätresultat är beroende av bedömaren. En uppmätt 3:a hos en vårdgivare kan värderas som en 2:a eller 4:a hos en annan vårdgivare. Allt är beroende på den mänskliga faktorn och olika uppfattning hos de olika bedömarna. Det kan alltså vara viktigt att få en före- och efterbedömning av samma person! Dock verkar mätmetoden stå sig ganska bra jämfört med mer tekniska mätmetoder med elektriska mätinstrument med sensorer. Vaginal palpation är dock inte tillräckligt noggrant för att ge bra resultat i en forskningsstudie.

Vi känner också efter lyftet. Det är dock omdiskuterat om kvaliteten/höjden på lyftet faktiskt är ett bra utfallsmått vad gäller bäckenbottenstyrka. Är ett stort lyft ett mått på hög styrka eller är det ett mått på utsträckt stödjevävnad som bäckenbotten kan lyfta? Ett stort lyft behöver alltså inte nödvändigtvis vara ett mått på styrka.

Andra sätt att mäta muskelstyrkan

  • Vaginala vikter/koner – Bäckenbottenstyrka kan också mätas med vaginala vikter. Då används den tyngsta vikt en kvinna kan hålla i en minut som utfallsmått. Då mäts inte den maximala styrkan, utan vilostyrkan eller ”passiv bäckenbottenstyrka”. Om kvinnan behöver knipa aktivt under hela tiden mäts istället ”aktiv bäckenbottenstyrka” under en minut.
  • Mätare/appar  – Det har på senaste tiden kommit sensorer med tillhörande appar som du kan träna din bäckenbotten med. Dessa är inte vetenskapligt utvärderade än, men det behöver inte betyda att de är dåliga. Troligen fungerar de bra som en personlig uppföljning, men är inte tillräckligt bra för att ersätta en professionella bedömning.

Referenser:

Alla inlägg i denna serie:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Avslutande inlägg om elitidrottande kvinnor

Avslutande inlägg om elitidrottande kvinnor

Jag fick ett meddelande av en intensivt idrottande kvinna som står inför att genomgå en inkontinensoperation:

Hur snabbt kan man träna hårt igen? Vad ska man tänka på i uppstartsfasen? Man vill ju inte sabba operationsresultatet men vill ju såklart komma igång så fort som möjligt! Ingen verkar ha koll på vad som gäller för oss som tränar 20tim/vecka…

Jag vill avsluta min serie om elitidrottande kvinnor med svaret som jag svarade till henne:

Oavsett träningsgrad innan en operationen (här kan du lika gärna läsa graviditet/förlossning/kejsarsnitt) så är rekommendationerna desamma:

Du ska vara tillräckligt stark i bäckenbotten för att den ska vinna över buktryck plus belastning.

Ju mer och ju hårdare du tränar desto uthålligare måste bäckenbotten vara.

Elitidrottande kvinnor är fantastiska

När det kommer till ländryggssmärta, bäckensmärta eller bäckenbottendysfunktion efter graviditeter och förlossningar finns det inget som egentligen tyder på eilitidrottande kvinnor är undantagna. Men inte heller drabbade mer än andra. Elitidrott är inte alltid friskvårdande och den höga belastningen kommer med en uppsättning riskfaktorer och utmaningar. Vi vet dock ännu för lite om återgång till elitidrott kort efter graviditet ger en ökning av risken för bäckenbottendysfunktion på sikt. Det verkar inte helt otroligt, men samtidigt: Kroppen är ett cool och härligt maskineri som tål enormt höga påfrestningar.

Förhoppningsvis kommer det en massa bra forskning som gör att vi kan spetsa till råd och rekommendationer, både på individnivå och på gruppnivå för elitatleter. Men tills dess får vi heja på de elitidrottande gravida och mammor som finns!

Ni kvinnor med egna eliterfarenheter där ute!

Berätta! Hur har din graviditets- och förlossnings- och postpartumresa varit?

Alla inläggen i serien:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Återgång till elitidrott efter graviditet

Återgång till elitidrott efter graviditet

Efter att ha fött barnet behöver en atlet, precis som alla andra kvinnor en viss återhämtning och anpassning till nya omständigheter så som amning, sömnstörning med mera. Det finns inte någon stor omfattande vetenskapsbank kring postpartumträning och atleter. Hos 40 norska elitatleter fann man att 38 % hade börjat jogga inom de första 6 veckorna postpartum. En äldre studie från 1993 följde en löpare som började springa redan första veckan postpartum och som kunde öka till 98 km under fjortonde veckan postpartum utan några större besvär. Ett av flera observandum är dock kalciumbrist som kan drabba den gravida under sen graviditet samt fortsatt hög kalciumförlust till följd av amning. Elitatleter kan redan ha en ökad risk för benurkalkning och kan alltså få ytterligare en ökning under postpartumtiden.

Oavsett vems kropp livmodern och omkringliggande musklerna sitter på har vi vissa återhämtningstider att förhålla oss till efter en förlossning. Det första dygnet sker den akuta återhämtningen av livmoder och omkringliggande vävnad. De första sex veckorna går kroppen igenom drastiska förändringar vad gäller könsorganens återhämtning, metabolismen och hormonstatus. Vi vet att det tar minst 8 veckor innan bålmusklerna stabiliserar ryggraden på ett optimalt sätt. Sedan kan de förlängda återhämtningsperioden bestå i upp till 6 månader, där stödjevävnad i och runt omkring bäckenbotten och bål inte är strukturellt återhämtad förrän vid denna tidpunkt. En del områden kring kvinnans köns- och urinorgan tar mycket lång tid på sig att återhämta sig och en del strukturer kommer aldrig återgå till den status de hade innan graviditeten. Individens kvalitet på stödjevävnad är en påverkansfaktor, likaså bebisens storlek vid förlossningen och eventuell grad av förlossningsskada.

Det tar

  • 6-8 veckor för att de reproduktiva organen ska återgå till normal storlek och funktion
  • 8-12 veckor för att muskler ska återfå grundfunktion, dock återhämtar de sig troligen med en försvagning
  • 6-12 månader för skelett, leder, stödjevävnader och hormonstatus som påverkar stabiliteten i kroppen att återgå till det normala.

En del menar att postpartumperioden pågår så länge kvinnan ammar. Återhämtningen kan också pvåerkas av antalet graviditeter och förlossningar/kejsarsnitt och tiden som förlöpt mellan dessa.

Visst kan en kropp som är van att utsättas för intensiv belastning och återhämta sig snabbt möjligen ha en fördel vad gäller återhämtning efter graviditet- Men det finns inga belägg för att elittränande kvinnor har någon snabbspolningsmöjlighet förbi dessa återhämtningsprocesser som kroppen genomgår.

En annan kropp?

Den postgravida atleten kan ha ett flertal olika hinder för att komma tillbaks till träning och tävling efter en graviditet; muskelsvaghet, trötthet, depression och fysiska förändringar som kräver anpassning av träningsnivåerna. Det kan också vara så att den postgravida atleten känner av att ålderspåverkan kickar in just efter denna tid. Någon stans läste jag att den postgravida atleten kommer återgå till träning som en annan person än den hon var innan. Personligen tror jag att detta gäller oss alla, men i olika stor utsträckning.

Möjliga fördelar?

Om den tränande kvinnan hade möjlighet att hålla igång länge under graviditeten har hon haft ett kortare träningsuppehåll än många andra, och kan därför av naturliga skäl komma tillbaka till tidigare träningsnivå tidigare.

Möjliga nackdelar?

Om kvinnan återgår till för hög träningsnivå för tidigt, utan att bålmusklerna stabiliserar ryggraden effektivt kan det finnas en ökad risk för skada. Om kvinnan återgår till hopp, löpning eller tung belastning när bäckenbotten inte är redo för att ge en motprestation mot den buktrycksökning som sker ökar möjligen risken för inkontinens och framfall.

Kejsarsnitt

Generellt drabbas kejsarsnittsförlösta av postoperativ smärta kring mage och buk, men själva ingreppet skadar ingen muskelvävnad. Efter snittet upplever de flesta en smärta och ett behov av smärtlindrande läkemedel i upp till två veckor. Smärtan är ofta värre i sårets kanter. Ärrvävnaden är ungefär 5 gånger så tjock som omkringliggande vävnad till en början, men minskar successivt i tjocklek under de första månaderna. Återgång till träning efter kejsarsnitt behöver vara individualiserat beroende på blodtryck, blodvärde, trötthet, smärta och sårläkning. När träning återupptas ska det vara successivt stegrat. Det är viktigt att känna till att bukväggens senstruktur inte har mer än 50-60 % tålighet efter 6 veckor och efter 6-7 månader har vävnaderna återfått mellan 70-90 % av sin ursprungliga styrka. Smärta eller andra negativa symtom runt omkring kejsarsnittsområdet är viktiga varningssignaler att lyssna på.

Ländsryggs- och bäckensmärta

Generellt drabbas ungefär hälften av alla gravida av bäcken- eller ländrygssmärta. Efter förlossning är det ungefär 22 % av dessa som fortfarande har besvär. Sifforna skiljer sig inte nämnvärt i den enda studien som faktiskt undersökt samma förekomster hos elitatleter.

Magmuskeldelning

Sextio procent av alla kvinnor som fött barn har en magmuskeldelning 6 veckor efteråt. Efter 6 månader är motsvarande siffra 45,4 % och efter 12 månader 32,6 %. Även hos kvinnor  och män som inte fött barn finns fenomenet. Efter sex månader finns ingen vetenskapligt fastställd korrelation mellan magmuskeldelning och nedsatt magmuskelstyrka.

Bäckenbotten och elitträning

Svaghet i bäckenbotten efter graviditeter och förlossningar är vanligt hos både fysiskt inaktiva kvinnor och atleter och alla där emellan. Ansträngningsinkontinens förekommer eftersom styrkan i bäckenbotten inte är tillräcklig för att musklerna ska kunna stänga till urinrörets mynning. Egentligen är det ingen skillnad mellan elittränande och ”vanliga” kvinnor när det kommer till bäckenbotten, men i och med den höga belastningen som elitidrottaren sätter på sin bäckenbotten bör den vara motsvarande stark. De är viktigt att en elitidrottande kvinna träffar en bäckenbottenintresserad fysioterapeut innan återgång till tyngre träning.

Återgång till träning

Stegringen av träning efter en graviditet bör fokusera på bäckenbottenfunktion och bålstabilitet.

  • I det första skedet kan kvinnan börja med bäckenbottenträning och välkontrollerade bålstabilitet i statiska positioner i liggande på rygg med böjda ben, sittande och stående.
  • När kvinnan klarar att kombinera andning, bäckenbottenanspänning och bålmuskelanspänning kan hon lägga på rörelsemoment i form av ben och armrörelser. Klarar hon inte att stabilisera bålen helt när rörelserna läggs till är detta en fingervisning om att återgång till dynamisk idrott inte är aktuell i dagsläget.
  • När kvinnan klarar att hålla en god bålstabilitet med gon bäckenbottenkontroll påbörjas tyngre eller mer intensiv träning.

Återgången bör gå så långsamt som kroppen kräver och kvinnan bör uppmanas att lyssna på kroppen mer än vad hon är van vid. Om kvinnan har urinläckage i samband med ansträngning är hon oftast inte redo att återgå till högintensiv intervallträning, snabba intensitetsändringar eller träning med högt buktryck. Då kan rehabperioden behöva förlängas i inväntan på att bäckenbottenmusklerna ska svara på träning. Detta kan ta 12 veckor eller mer. Tidsapekten är beroende på om förlossningen också innebar muskelskador eller tryck och drag i nerver som styr dessa.

Vad gäller kejsarsnitt tar det 8-12 veckor innan vävnaderna är hållfasta nog för tyngre belastning. Även efter detta kan det finnas stramhet i ärret som behöver behandlas före kvinnan återfår full rörlighet och funktion.

Återgång till elitidrott efter graviditet

En postgravid elitidrottare kan ha fördel av sin tidigare träningsgrad i och med att själva träningsuppehållet i sig inte varit så långt. Men samtidigt är min fysioterapeutiska syn utifrån ett bäckenbottenperspektiv att det inte är fördelaktigt att skynda på den fysiska prestationsförmågan snabbare än vad den kroppsegna återhämtningen faktiskt tar. Efter att ha läst in mig på ämnet är min slutsats att det vore bäst för kroppen att inte vara åter på den träningsnivån som kvinnan var på innan graviditeten förrän tidigast vid 6 månader postpartum.

Samtidigt förstår jag att en del elitidrottande kvinnor har bråttom. En kvinna som vet med sig att hon möjligen inte har jättemånga yrkesverksamma år kvar efter graviditeten kanske tycker att det är lika bra ”att köra så det ryker”. Då kan det möjligen vara så att hon klarar att komma tillbaks till idrotten snabbt, men möjligen också med en ökad skaderisk eller en ökad risk för framfall. Elitidrott är ingen friskvård och jag antar att en skaderisk ingår i kalkylen. Här är det så klart att upp till individen att dels avgöra efter sina egna förutsättningar. En del kvinnor verkar ju onekligen återhämta sig väldigt snabbt.

Inkontinens framförallt, men även framfall, kan vara mer frekvent förekommande hos kvinnor som återgår till tung belastning tidigt efter en graviditet. Min förhoppning är att elittränande kvinnor är informerade om riskerna och tar informerade beslut.

Referenser

Alla inläggen i serien:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Elitidrottande kvinnor – förlossningar

Elitidrottande kvinnor – förlossningar

Det finns inga studier på om vältränade och elittränande kvinnor får lättare eller svårare förlossningar, fler eller färre skador, eller kejsarsnitt. Det vi har att ta hänsyn till är alltså utfallet av förlossningen i efterhand: Hur lång var förlossningen? Sprack hon? Fick de ta till sugklocka? Blev det kejsarsnitt?

Idrottsskador och förlossningsskador

Precis som vid idrottsskador kan läkningen och återhämtning efter även en förlossning väldigt olika lång tid, beroende på om kvinnan spruckit något och förlossningens progress. En motionär som har stukat sin fot lite lätt kanske är tillbaka i joggingspåret samma vecka, men efter en rejäl fotledsstukning med avslitna ledband kan återgången till idrott vara månader bort. Precis så stor skillnad kan det vara även för olika utfall efter en förlossning. Bäckenbotten sträcks ut över 300% vid en vaginal förlossning, och även om det inte uppstår några synliga bristningar är musklerna inte optimalt fungerande efter detta. Om bäckenbotten inte är optimalt fungerande kommer den inte kunna stå emot de tryckökningar som sker när kvinnan ökar buktrycket/anstränger sig/lyfter tungt/springer/hoppar och risken ökar för framfall och inkontinens.

Jag ber om ursäkt för kass bildkvalitet, men jag är ingen illustratör och har ingen möjlighet att betala för fancy bilder. Tror ändå ni fattar? 

födabarn3

födabarn2

födabarn1

Elitidrott är ingen friskvård för bäckenbotten

I någon studie har elittränande kvinnor (friska kvinnor som ej fött barn) visats ha mer muskelmassa i bäckenbotten än andra kvinnor, men en del har också haft sänkning av bäckenorganen som hos vissa kvinnor med symtomgivande framfall. Det är generellt heller ingen skillnad i uppmätt styrka i bäckenbotten hos elittränande och ”vanliga” kvinnor. Detta kan möjligen vara predisponerande för sämre utfall efter en förlossning. Om de elittränande kvinnorna utsätter sig för högre belastning men inte är starkare i bäckenbotten, finns det en ökad risk för inkontinens och framfall längre fram? Detta är inte vetenskapligt klarlagt än, det senare är min egen spekulation.

Vissa idrotter kan höra ihop med en mycket stark bäckenbotten istället. Detta har i studier inte visats ha någon negativ effekt på förlossningsutfall.

Elitidrottande kvinnor – förlossningar

Det verkar inte vara någon skillnad i förlossningsutfall för elittränande, motionärstränande eller icke-tränande kvinnor. Det shör dock ihop med bäckenbottenhälsan på sikt: Hur sker stegringen av träning efter graviditeten. Kommer kvinnan träna upp sin bäckenbotten att klara av att motstå den belastningar den utsätts för?

Bäckenbotten

Bäckenbotten påverkas redan under graviditeten och en vaginal förlossning kommer innebära ytterligare påverkan med nedsatt styrka och volym. Även om bäckenbotten inte drabbats av permanenta skador kan nedsättningarna kvarstå allt mellan 6 veckor och 12 månader. Vi vet inte särskilt mycket om hur bäckenbotten påverkas av återtag av tung fysisk träning tidigt postpartum. Tidig återgång till tungt fysiskt arbete har i studier visats öka risken för både urininkontinens och framfall. Detta kommer dock från mindre studier på kvinnor från Indien och Nepal. Hypotesen är att bäckenbotten blir överbelastad om den inte får nog med återhämtning innan återgång till tyngre belastning. För atleter som har en ökad risk för att ha fått en skada på bäckenbotten (analsfinkerskada, fött med sugklocka, långt krystskede, stor bebis mm) så kan återhämtningstiden behöva längre än för andra. Det kan finnas behov av att undvika höga buktryck och belastningar under förhållandevis lång tid postpartum, även om vi inte har starka vetenskapliga evidens för denna rekommendation.

Bland kvinnor postpartum generellt är förekomsten av framfall mellan 18-56 % under det första halvåret. Mellan 15-40 % har en funktionsnedsättning i bäckenbottens stora muskel levator ani och mellan 15-30 % av alla kvinnor som fött barn (oavsett förlossningssätt) lider av inkontinens första året postpartum. Bland norska elitatleter har man funnit att 29 % har urinläckage 6 veckor postpartum. Precis som för ”vem som helst” är bäckenbottenträning förstahandsbehandlingen även för elitidrottare

Referenser

 

Alla inläggen i serien:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

En serie om elitidrottande kvinnor

En serie om elitidrottande kvinnor

En vän skickade en länk till en tidningsartikel till mig. Artikeln handlade om en kvinnlig elitidrottare som började träna och tävla kort efter att hennes andra barn fötts. Min vän skrev:

Inslaget väckte så många tankar hos mig omkring vad man kan förvänta sig av kroppen innan och efter barn, ett och flera barn. Kan inte riktigt bestämma mig om jag tänker att hon är häftig eller naiv…”

Mitt grundantagande är alltid att kvinnor är adekvata varelser som gör genomtänkta val för sig själva. Men artikeln satte igång tankarna hos mig och jag har läst på.

I arbetet med denna serie inlägg har jag fått insett många saker:

  1. Om det finns lite forskning om kvinnohälsa generellt, finns det ÄNNU mindre om kvinnor som tränar mer än det ”normala”
  2. Det är väldigt svårt att uttala sig om olika idrottsgrenar på grund av olika krav på kroppen.
  3. Kvinnokroppen kommer fortsatt vara väldigt, väldigt unik för var individ, även på elitnivå
  4. Det vi har att utgå från är ändå besvär som normalt drabbar gravida och nyförlösta, och där verkar det faktiskt vara ganska lika procentsatser som drabbas av… det ena och det andra.

Allt fler elitkvinnor tränar och tävlar upp i 30-årsåldern och fler och fler kommer gå igenom graviditeter och förlossningar mitt under sin karriär. Det här kommer inte vara så ovanligt i framtiden. Även om ”vi vanliga” fysioteraeputer inte dagligdags träffar elitidrottare så behöver vi alla levla upp våra grundkunskaper om ämnet.

Vad vet vi om detta?

Häng med i en serie inlägg!

Alla inläggen i serien:

 

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Att träna rumpan

Att träna rumpan

Jag är en rump-träningsförespråkare. Jag tror att det vore bra om vi kunde skifta fokus från tokfokus på träning av postpartummagar, till ge rumpan lite mer fokus. Att träna rumpan för att stärka upp rumpmusklerna är ofta en viktig beståndsdel i mina behandlingsplaner med patienter. För kvinnor med bäckensmärta, bäckenbottendysfunktion eller smärtproblematik kring ländrygg, höfter och knän kan rehab av rumpmusklerna vara viktigt. Det finns otaliga studier om att bristande rumpmuskelfunktion hör ihop med ländryggssmärta, smärta på utsidan av höften och problem med knäna. För mina postgravida patienter är rumpmuskelträning ofta en stor del, just eftersom att graviditeter i sig går ganska hårt åt rumpan. 

Svaghet i de muskler som för benet utåt, speciellt gluteus medius, har visats ha ett samband med graviditetrelaterad smärta kring bäcken och ländrygg. Viktuppgången under graviditeten och hållningsförändringarna som sker, ökar belastningen på gluteus medius vid stående och gående. Muskelsvaghet i denna lilla muskel kommer ge effekt på minskad stabilitet. Detta syns vanligtvis på att kvinnan tappar ut höften då hon står på ett ben. När gluteus medius funktion är nedsatt kommer bålens sidomuskler få kompensera. Detta kan ger spin off-effekter på smärta i ländryggen och bäckenlederna.

Rumpmusklernas anatomi och funktion

Det här inlägget kommer fokusera kring forskning kring två av rumpans muskler; gluteus maximus och gluteus medius.

  • Maximus är höftområdets största muskel och går från bäckenet ut mot lårbenet och fäster där du är som allra bredast över höfterna. Åttio procent av muskeln fäster på en senstruktur ute på höften som kallas det iliotibiala bandet. Det är en kraftfull muskel som ansvarar för bakåtföring av benet och lite utåtrotation. Det är denna muskel som ger acceleration i ett springsteg, i uppresning från huksittande, eller i gång uppför trappa.
  • Medius är istället en solfjäderformad något mindre muskel som går mellan bäckenbenet och den där benknölen du har där höften är som bredast. Medius viktigaste funktion är att stabilisera lårbenet och bäckenet under stegrörelser.

När vi ska rehabträna dess muskler är det viktigt att känna till vilka övningar som aktiverar musklerna bäst. Jag som fysioterapeut måste också välja rätt nivå på övningarna för att inte i onödan provocera smärta eller besvär. Musklerna aktiveras i olika grad av olika övningar. Tanken är att ju större muskelaktivitet som en övning kräver, desto bättre träningsresultat. Därför har jag till det här inlägget läst in mig på EMG-studier, det vill säga studier där forskarna med hjälp av elektrisk utrustning mäter muskelaktiviteten under olika övningar.

Studier om rumpmuskler

Jag har alltså läst ett antal olika studier och vid varje enskild studie så kan jag i resultaten läsa ut ”Jaha, såhär ÄR det!” I övning x aktiveras gluteus medius så, och i övning y aktiveras gluteus maximus så…”. Problemet är att resultaten motsäger varandra här och var, och så är det. EMG-mätningar är jätteberoende av elektrodplacering och en massa andra faktorer. Jag kommer därför inte ge några procenthänvisningar för de olika övningarna, eftersom jag faktiskt inte vet vem jag ska tro på mest.

Dessutom är det heller inte samma övningar som utvärderats gång efter annan.

Stora variationer

En studie visar att i en vanlig ”plankan” aktiveras gluteus maximus minst av alla deras jämförda övningar. Medan en annan studie visade att i plankan med benlyft blir gluteus maximus mest av allt aktiverad, jämfört med alla andra övningar de jämförde. Därför ska resultaten av såna här studier inte tolkas stenhårt och bokstavligt, det finns då risk att en viss övning skrotas helt i onödan. Nu skulle jag ju kanske inte i vilket fall tagit med plankan som prio-ett-övning just för rumpan. Det kan dock vara bra att veta att gluteus maximus blir aktiverad när någon ändå tränar en avancerad planka med rumplyft.

På grund av dessa olika siffer-variationer har jag valt att ordna övningarna under respektive muskel i bokstavsordning. Observera också att jag ibland har valt att inte nämna en viss övning för att den skulle krävt för mycket avancerad förklaring/många bilder. Ni får läsa originalstudierna som ni vill veta ALLT.

Toppövningarna i gluteus maximus-aktivitet i de olika studierna är bland annat:

Sammanfattningen är att de övningar som bäst tränar gluteus maximus är i stående, ej i liggande. De omfattar ofta något steg eller upprepad bakåtföring av benet.

  • Draken

draken 001

  • Enbensknäböj
  • Fågelhunden

wpid-wp-1437218247690.jpeg

  • Knäböj mot vägg

knäböjboll 001

  • Planka med rakt benlyft (nummer tre på bilden)

wpid-wp-1437245016381.jpeg

  • Sidoplanka med benlyft
  • Squats
  • Step up framåt.
  • Step up i sidled
  • Utfall i sidled
  • Utfall i transversalplan
  • Utfall med framåtlutad bål

Toppövningar för gluteus mediusaktivitet i de olika studierna är bland annat:

Summeringen av de övningar som aktiverar gluteus medius mest är att de oftast inkluderar ett mer instabilt inslag (aktiverar medius stabiliserande roll) elelr att övningarna isolerar just medius något bättre då det sidolyft/rotation som inte är maximus största grej.

  • Bäckenlyft på ett ben
  • Enbensknäböj
  • Gång med gummiband

gummibandsgång 001

  • Musslan

musslan 001

  • Planka med rakt benlyft
  • Sidliggande benlyft (i studier ej undersökt med gummiband!)

glutmed 001

  • Sidoplanksposition med höftlyft
  • Squats
  • Utfall med neutral ryggrad

Toppövningar för att aktivera både maximus och medius:

När båda musklerna aktiveras involverar övningen ett instabilitetsmoment som kräver medius-aktivitet samtidigt som det i stort är maximus-rörelser som utförs (bakåtföring av benet i förhållande till bålen).

  • Bäckenlyft med ett ben
  • Draken
  • Enbensknäböj
  • Fågelhunden
  • Gång med gummiband
  • Planka med benlyft
  • Sidoplankposition med höftlyft

Att träna rumpan

Hur kan vi använda oss av informationen ovan?

  • Det är inget fel att använda andra övningar som aktiverar den specifika muskeln i något mindre grad, framförallt i början av ett träningsprogram. Men det är viktigt att ha en successiv stegring.Till exempel är ju inte bäckenlyft med någonstans på dessa listor, men det är nog på alla sätt en av de mest rekommenderade fysioterapeutiska övningarna. Det är ju för att patienters TOLERANS för denna liggande, stabila övning är god. Den brukar dock sällan vara tillräcklig i det långa loppet.

 

  • Stående och mer instabila övningar kan provocera fram smärta om de rekommenderas för tidigt i en rehabprocess. Framförallt om individen inte har optimal stabilitet kring höft/bäcken.

 

  • Fågelhunden och bäckenlyft med ett ben är den logiska stegringen på musslan-övningen för att aktivera gluteus medius ytterligare. I början av ett träningsprogram kan sidliggande övningar fungera. Sedan bör du öka med att lägga till gummiband som motstånd och gör bäckenlyft på ett ben. Sedan måste du upp i stående och göra utfall, step up, draken och andra mer stabilitetskrävande övningar.

 

  • En person som ska utföra utfall bör kunna göra stabila utfall framåt innan denna går på utfall i sidled/transversalplan. Transversalplan betyder typ snett framåt.

 

  • Det är också viktigt att komma ihåg att det finns mängder av övningar som inte blivit testade eller utvärderade överhuvudtaget.

Här finns också ett klipp där jag visar ett gäng av dessa övningar:

Referenser:

  1. A literature review of studies evaluating gluteus maximus and gluteus medius activation during rehabilitation exercises. 
  2. Gluteal muscle activation during common therapeutic exercises. 
  3. Strengthening the Gluteus Medius Using Various Bodyweight and Resistance Exercises.
  4. Effective Exercises for Targeting the Gluteus Medius.
Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

”Kan jag aldrig mer lyfta tungt?”

Det här är en fråga jag ofta får i patientmöten. Den har många olika sorters svar och är inte enkel. För en tid sedan träffade jag en kvinna som drabbats av en sfinkterruptur när hon födde barn. Hon hade fått ett uppföljande besök hos en uroterapeut efter förlossningen. Uroterapeuter är generellt välutbildade, engagerade och otroligt duktiga. Just min patient måste ha råkat ut för ett stolpskott. Hon fick rådet: ”Du ska inte lyfta tungt, kanske aldrig mer i livet”.

Jag blir så arg.

Du ger inte så negativa besked till en ung kvinna utan att i samma mening leverera en plan för att lösa problemet i fråga.

Dessutom måste vi i så fall också börja med att definiera vad som är tunga lyft. För de flesta förlossningsskadade är gränsen i början barnets vikt. När upphör barnets vikt vara en gräns för mammans gränsvikt för lyft? Vid 10, kg? 20 kg? 30 kg?

Vad är ett tungt lyft egentligen?

Jag är ingen styrketräningsperson, har aldrig varit. För några år sedan försökte jag börja styrketräna lite mer, men. jag fick sluta med att träna knäböj med vikter på ett visst antal kg. Detta eftersom jag efter det fick värk i bäckenbotten på ett sätt som jag inte känner mig bekväm med. Jag satsar ju ändå hellre tid och funktionalitet på löpning. Men OM knäböj med tunga vikter hade varit en sak som gett mig mening med livet, då tror jag ändå att det hade gått att lösa.

Finns det begränsningar?

Kvinnans anatomi och konsekvenser efter graviditeter och förlosssningar sätter begränsningar på vad en kvinnas bäckenbotten tål, det kan jag alltså köpa. Som vanliga motionärer gör vi alltid bäst att lyssna på kroppens svagaste länk och inte gå förbi de gränser denna sätter upp. För någon är det kanske rörligheten, bålmuskelstyrkan, eller i mitt fall bäckenbotten.

bäcken 005

Men för dig som VILL lyfta tungt, här kommer mina råd:

  • Första steget: Koordinera bäckenbotten och diafragma

Jag har varit inne och nosat på detta ämnet vid tidigare inlägg som ”Får jag aldrig mer hålla andan” och ”Andingstekniker”. När du andas in, sänks din diafragma och din bäckenbotten. När du andas ut höjs din diafragma igen, och din bäckenbotten spänns upp en aning. För att kolla om din andning har en bra koordinerad rörelse mellan dessa två lägger du en hand på din avslappnade mage och en på bröstkorgen. Dra in ett stort andetag. Vilken hand åkte ut först?

Handen på magen ska åka ut först.
Du behöver träna in detta andningsmönster tills det är ditt normaltillstånd. Detta är första steget för att klara tunga lyft. Anledningen till att ha en tvärt-om-andning är att du förmodligen går och drar in magen konstant. Sluta med det.

  • Andra steget: Lär dig känna när bäckenbotten sänks

Du bör lära dig att känna när din bäckenbotten sänks under en vanlig inandning. Detta är något jag ibland får jobba med att ”avprogrammera” kvinnor med stora besvär efter förlossningar, de känner i motsats till de flesta andra ALLDELES FÖR MYCKET, alldeles för starkt.

Detta kan också kräva en hel del koncentrationsträning. Du ska kunna känna att bäckenbotten koordineras i en nedåtrörelse när du tar ett djupt andetag. Bäckenbotten ska sänkas på inandning, höjas på utandning.

Att träna in detta innebär att du medvetet kan förstärka rörelsen när du behöver extra kraft i bäckenbotten. När du hostar, nyser, skrattar behöver din bäckenbotten spännas upp. Har du tränat in  den automatiska rörelsen i vanliga utandningar, kan du vid behov förstärka den. Kanske kan detta räcka för att bli av med en del ansträngningsinkontinens?

Detta tränar du in i något som vi kallas ”the knack”. När du aktivt kniper innan du ska hosta, nysa, skratta eller lyfta kommer bäckenbotten spjärna emot buktrycksökningen. Detta förbättrar urinrörets stängning genom att det dras uppåt/framåt och trycks emot pubisbenet som därmed mekaniskt trycks till i ett stängt läge.

bäcken 004

  • Tredje steget: Lär dig koordinera andningen med rörelse och belastning

Nu är det dags att testa detta i rörelse! När du rör dig och använder musklerna runt omkring bålen kommer buktrycket ökas, vilket skapar ett tryck neråt mot bäckenbotten. Jag tycker att plankpositioner är bra exempel för att träna in detta. Börja med en planka på knä. Kan du hålla en bra plankposition, hålla en bra stabilitet i bålen och samtidigt andas? Ja, då testar du att gå upp på tå. Behöver du börja hålla andan i plankan säger det oss att du inte har tillräckligt med styrka i din bålmuskulatur för att stabilisera dig, utan att ta till en extra stabiliserande faktor – att hålla andan. Du behöver alltså kunna koordinera andningen, övningen/rörelsen och bäckenbotten. Även här vill jag hänvisa tillbaka till inlägget ”Får jag aldrig mer hålla andan”? Börja också med vanliga knäböj och tåhävningar, utan belasning. Vad händer med andningen? Med bäckenbotten?

  • Fjärde steget: Träna dig stark parallellt

I inlägget om ” Är det farligt att lyfta tungt efter förlossning?” resonerade jag kring att det kan vara viktigt att vara stark i övriga kroppen för att jämna ut belastning och tryck och avlasta bäckenbotten med hjälp av annan muskulatur. Medan du tränar upp dig vad gäller andning och koordinering av bäckenbotten/diafragma kan du med fördel se till att resten av kroppen hålls stark.

Om du har besvär bör du träna styrketräning gärna i sittande, undvika att hålla andan och köra hyfsat stabilt för att undvika onödigt buktryck – men ändå få till en bra styrketräning för enskilda muskler. Se mer här:

  • Femte steget: Be någon kontrollera din teknik och din hållning. 

För att optimera bäckenbottens funktion kan det vara av vikt att kontrollera tekniken, hållningen och att höften/rumpans muskler jobbar som de ska. Ska du göra knöböj, marklyft eller andra tunga lyft behöver du göra detta med ryggraden i neutral hållning och med god funktion i höfter och rumpa för att optimera bäckenbottens funktionalitet i sammanhanget. När du kommit så här långt behöver du boka en tid med en yrkeskunnig på det gym du tränar och be denne vara petnoga med din teknik och hållning .

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

”Du kanske aldrig mer i livet ska lyfta tungt” som ett generaliserat svar till en förlossningsskadad kvinna är ett typexempel av saker som gör mig ilsken. Visst, det FINNS kvinnor som har så pass bristande stöd i bäckenbotten att de inte bör lyfta tungt. Dessa kvinnor kanske i första hand ska få tillgång till reparativ kirurgi, i andra hand sjukvårdande fysioterapeut/uroterapeutledd bäckenbottenträning. Och få en välgrundad undersökning och rehabplan inför återgång till med tyngre träning. Det generella svaret om någon ska/kan/bör lyfta tungt måste vara: Det beror på.

Tidsplanen för detta?

Jag skulle säga åtminstone tre månaders aktiv träning med dagliga andnings/koordinationsövningar, bäckenbottenträning samt parallell bäckenbottenskonsam styrketräning. Innan dessa är du troligen inte redo. Om det gäller återgång till träning efter förlossning vill jag också hänvisa till följande inlägg:

Referenser:

 

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Två nya studier om bäckenbotten och träning

Två nya studier om bäckenbotten och träning

Jag gör regelbundet sökningar i medicinska databasen PubMed angående alla mina intresseområden. Häromveckan hittade jag två nya superintressanta studier. Sånt gör mig alltid jätteglad. Jag älskar när våra kunskaper byggs på.

Bäckenbotten i relation till annan träning

Jag har varit inne på lite samma tema i två inlägg ganska nyligen: Är Pilates bra för bäckenbotten? och Har en tränad person starkare bäckenbotten?. Men grunden är lite kortfattat så här: Bäckenbotten är en fristående muskelgrupp som bara blir starkare om vi faktiskt tränar just den. Men kommer med litegrann ”på köpet” när vi aktiverar magen. Det verkar dock inte som att den aktiveringen räcker för att få upp muskelvolymen för bäckenbotten. Om du däremot faktiskt kniper medan du tränar annat så kan det ju hända att du får en lika bra effekt som vid separat knipträning.

Bäckenbotten vid planka och fågelhunden

I den nypublicerade studien The Effect of Commonly Performed Exercises on the Levator Hiatus Area and the Length and Strength of Pelvic Floor Muscles in Postpartum Women har man jämfört 10 vanliga rehabövningar med enskilda knip. Studien är liten, man har bara undersökt 15 personer. Undersökningen skedde genom mellangårdsultraljud och perineometer. I denna studie såg man att fågelhunden, plankövningar och ryggliggande raka benlyft hade ungefär samma effekt på bäckenbotten som enskilda knip. Knäböj aktiverade bäckenbotten mindre. Vid en crunchövning såg man att bäckenbotten sänktes och öppningen viddökades (det vill säga trycket ökade mot bäckenbotten). Rumplyft och musslan gav inte någon aktivering av bäckenbotten som kunde liknas vid aktiva knip. Den här studien är liten och har metodbegränsningar. Men den bekräftar något som jag tror att många fysioterapeuter redan jobbar efter på intuition. Jag tänker att knipeffekten vid fågelhund, planka och benlyft handlar om bålaktivering och krav på stabilisering. Bäckenbotten är en aktiv del av våra stabilitetsstrategier.

Hur är det när bäckenbotten inte fungerar optimalt?

Ja, det här är ju den springande punkten för oss som jobbar med rehab. Kommer en person med framfall, levatorskada eller en defektläkning av en annan bristning ha en bäckenbotten som svarar på samma sätt som ovan? I en äldre studie (Constriction of the levator hiatus during instruction of pelvic floor or transversus abdominis contraction: a 4D ultrasound study) har man sett att kvinnor med framfall MÅSTE aktivera bäckenbotten aktivt. Bara bålstabilisering/transversusaktivering räcker inte. Det kan till och med skapa motsatt effekt. Alltså att bukaktiveringen snarare öppnar upp och sänker bäckenbotten mer, snarare än samlar ihop och lyfter upp. Vi måste alltså undersöka och veta vad som händer i en persons bäckenbotten innan vi instruerar träning!

En till studie om instruktörer

Man vill ju gärna tro att instruktörer och personliga tränare har kroppar med perfekta kroppsfunktioner, men det finns ett gäng bäckenbotten-relaterade studier som menar på att så inte alltid är fallet. Ny är studien Assessing prevalence of urinary incontinence in Scottish fitness instructors and experience of teaching pelvic floor muscle exercises: an online survey. Även här kunde man se att en signifikant del av fitnessinstruktörerna i studien själva var i behov av bäckenbottenträning. Många hade dock någon slags kunskap om bäckenbotten och hade också en önskan om att prata mer om detta, men tränade inte själva bäckenbotten i rekommenderad utsträckning.

 

”Varför har jag inte fått höra det här förut?”

När jag pratar med patienter om bäckenbotten och dess funktioner är detta den vanligaste reaktionen. Jag anser att viss delar av den grundläggande bäckenbotten- och genitalie-informationen hade behövt höra till grundskolan. Både under idrotten, sex- och samlevnadsundervisning och biologin. Men jag tror också att våra friskvårdskedjor MÅSTE ta i bäckenbotten-frågan på riktigt, snart. Det är helt himla orimligt att den största kundkretsen är kvinnor med riskfaktorer för potentiell bäckenbottendysfunktion, men de instruktörsledda passen fortfarande inte innehåller knappt någon info om bäckenbotten. Och dessutom ofta fokuseras de pulshöjande delarna kring hopp. De kommer alltid finnas kvinnor som klarar av att hoppa utan problem. Men att hoppa upprepade gånger i träningssyfte kan vara en övermäktig uppgift för bäckenbotten, så är det bara.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Bärandets ergonomi

Bärandets ergonomi

Att vilja bära och hålla en bebis nära är ett naturligt, mänskligt beteende. Bärredskap hjälper föräldrar och andra som är nära barnet att bära barnet tryggt och bekvämt. Samtidigt får den vuxne händerna fria att utföra andra vardagliga aktiviteter. Win! Barnet mår bra, och den vuxne kan få göra något annat. Att bära kan dock vara tungt, och en del bebisar vill ju bli burna så väldigt mycket! Det finns inte mycket forskning om detta område. Men en gammal studie har faktiskt visat att bebisar som blir burna gråter mindre (1). Bara det är ju en anledning till att bära sin bebis. Över hela jorden har olika kulturers kvinnor hittat på olika praktiska sätt att bära med sig de små. Bärandets historia går långt bak i tiden. Det är naturligt, det är traditionellt och historiskt väl beprövat. Är det alltid bra?

Bärande i förhållande till lodlinjen

Mycket av resonemangen kring hållning och ergonomi utgår från ett begrepp som vi kallar lodlinjen. Det finns egentligen inga enkla förklaringar kring vad som är ”bra” och ”dålig” hållning. Men en grund utgår från en tänkt linje, en som hänger rakt ner från tak till golv. Om vi förhåller oss till denna raka linje kan muskler och skelett hamna i positioner som ger oss minsta möjliga energiförlust och slitage. Sett från sidan ska lodlinjen passera örat, axeln, bakom höften, rakt igenom knäleden och sluta strax framför fotknölen på utsidan. Nacken ska varken vara framåtböjd eller konstigt utsträckt. Skulderbladen ska ligga plant mot ryggtavlan och ryggen ska ha sin naturliga S-form.

Bära på ryggen

Studier om just bärande av barn finns det som tidigare nämnt inte så många. Vetenskap om hur bärande belastning påverkar kroppen finns det dock en del av. Vi vet till exempel att muskelaktiviteten i raka bukmusklerna ökar ju tyngre ryggsäck en person bär. Här kommer vi tillbaks till lodlinjen. Om jag ska parera en tung börda på ryggen kommer musklerna på framsidan få jobba för att parera detta. Detta kan innebära en ökning av svanken och en framåtskjutning av huvudet. Ryggsäcksbärande – eller att bära barn på ryggen – kommer alltså vara belastande för nacken och höfterna framförallt.

wp-1470852295890.jpg

Ryggsäcksforskningen har bland annat konstaterat att packning som väger över 20% av kroppsvikten ger så pass stora hållningsförändringar att de helst bör undvikas. Detta innebär att en person som väger 70 kilo inte bör bära mer än 14 kg(2).

Bära på magen

Att bära på magen kan ge en parerande rörelse bakåt, för att kompensera tyngdökningen på framsidan.

När det kommer till ryggradshälsan är det att föredra att bära på ryggen framför att bära på magen (5). Detta innebär att du som ofta har ont i ryggen förmodligen mår bäst av att bära barn på ryggen istället för magen. Det kan dock vara lämpligare att bära barn på magen av andra rent praktiska skäl.

Optimera din hållning i magbärande

Oavsett bärredskapets design och placering måste du själv tänka på din hållning.

Om du inte aktivt agerar på tyngdpunktsförskjutningen som sker när du bär barnet, kan du behöver luta dig något bakåt för att kunna hålla balansen. I relation till lodlinjen kan du få en ökad svank, en rundning i bröstryggen, översträckta knän och tyngre belastning på hälarna. Om bebisen dessutom skulle vara för högt placerad i bärselen/sjalen kommer du  behöva luta dig bakåt för att kunna röra huvudet. Detta förstärker den hållningsförskjutningarna.

Ett aktivt stående med bärredskap innebär att du aktivt skjuter fram tyngdpunkten något så att du känner att vikten är jämt fördelad mellan hälarna och framfoten. En nyckel till bättre hållning kan vara att placera bröstkorgen över bäckenet och ha en mjuk svikt i knäna när du står. Detta kräver en liten grundaktivering i magmusklerna och skapar kanske ett litet högre buktryck. Om du känner att detta påverkar din bäckenbotten negativt ska du ta en paus.

Olika bärredskap ger olika förutsättningar

I en studie från 2016 (4) jämfördes olika bärredskap och hur dessa påverkade bäraren. Jag kan inte läsa ut exakt vilka fabrikat selarna är ifrån, men enligt bilderna i studien är den en traditionell Baby Björns-liknande variant, en liknande en Ergobaby och en ringsjal. Jag VET inte att det är just dessa märken, men jag kallar dem det för enkelhetens skull, okej?

I denna studie jämfördes kvinnor och män, och muskelaktiviteten hos de olika könen under bärandet. Det fanns signifikanta skillnader i att män fick mer muskelaktivitet i kappmuskeln och erector spinae vid bärandet, oavsett bärredskap. Kvinnor fick istället mer aktivitet i raka bukmuskeln.

wp-1470923150061.jpg

wp-1470923140787.jpg

Min tanke om detta är att kvinnor som bär ett barn generellt hittar tillbaka till en tyngdpunktsförskjutning de hade under graviditeten, ofta med en svag bakåtlutning. Min tolkning är att män inte har samma automatiska hållningsjustering och därför jobbar mer med de muskler som rätt uppochner blir tyngda av bördan.

 

bäcken 006

 

Mer läsning om graviditeters påverka på hållningen finns här. 

Här ska också tilläggas att det inte går att utläsa om detta är en könsskillnad som finns även utan graviditeter inblandade. Kanske har även kvinnor som inte varit gravida eller fött barn generellt ett annat bärande-muskel-rekryteringsmönster än män. Mer forskning behövs innan vi vet.

För båda könen blev belastningen på axlar och rygg högre, ju högre vikt de bar i bärredskapet.

Olika modeller av bärdon

Baby-björnmodellen skapade högst tryck mot axlarna. Ergobaby-modellen skapade minst tryck, ringsjalen mitt emellan. Ergobaby-varianten med vadderade axelband fördelade också trycket bäst. Jag kan tycka att det blir lite konstigt att jämföra en ergobaby-typ av bärredskap med en ringsjal. I min värld hade det varit mer relevant att jämföra en sjal som är knuten över båda axlarna.

Det var också ergobaby-varianten som gav minst trötthet efter bärande, och ringsjalen och baby-björnvarianten gav ungefär lika stor trötthetseffekt.

Baby-björnsmodellen och ringsjalen gav båda minst effekt på hudtemperaturen. Bärselen på grund av tyg som andades (mesh), och ringsjalen på grund av enkelt tyglager av bomull. Varmast var ergobaby-varianten. Detta är väl nackdelen med polstring i axelband och höftbälte.

Slutsats från denna studie var också (4) att bära barn är en förhållandevis tung aktivitet och att när barnets vikt övergår 10 kg bör tiden som den vuxne bär barnet begränsas.

Slutsatser bärandets ergonomi

Baserat på den forskning jag läst är min generella rekommendation att du inte bör bära ett barn som väger över 20% av din kroppsvikt på ryggen och inte över 10 kg på magen. Naturligtvis är detta tidsberoende. Detta kan variera beroende på bärarens egen utgångsvikt och fysik naturligtvis. Men tiden är en viktig faktor. Hur ofta, hur länge. De muskler som belastas är magmuskler, ryggmuskler och musklerna mellan skulderbladen och upp över axlarna. När du börjar bära ska du göra det korta stunder och sedan öka tiden successivt. Detta för att musklerna ska hinna hänga med och bli uthålliga nog för uppgiften. När du bär lägger du på dig en övervikt du eventuellt inte har kroppsliga resurser för att bära. Förutom musklerna handlar det om lederna och en mängd andra faktorer.

Ps: Tack Elvira, Matilda och bebis för bilder!

Ps2: översta bilden är tagen på mitt jobb, men på min lunchrast. Vän av ordning kan vara lugn, jag bloggar inte på jobbet. 

Referenser:

  1. Increased carrying reduces infant crying: a rondomized controlled trial
  2. The effect of backpack heaviness on trunk-lower extremity muscle activities and trunk posture
  3. The effects of body posture by using Baby Carrier in different ways
  4. Baby carriers: a comparison of traditional sling and front-worn, rear-facing harness carriers
  5. How does the way a weight is carried affect spinal loads?
  6. Effects of walking speeds and carrying techniques on intra-abdominal pressure in women
  7. Structure and function of the abdominal muscles in primigravid subjects during pregnancy and the immediate postbirth period
  8. Assessing Infant Carriage Systems: Ground Reaction Force Implications for Gait of the Caregiver.
Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Det finns inget ”xxx is the new skinny”

Det finns inget ”xxx is the new skinny”

Ibland får jag anledning att gå tillbaks till äldre inlägg jag skrivit och revidera. När det gäller forskning får jag ofta bara uppdatera med vad de nyaste rönen säger, och ibland ändra mina tips och råd utifrån det, Men ibland får jag också inse att det på ett gäng år runnit en del vatten under broarna även för mig, på åsiktsfronten. Så är det med dagens inlägg. 2015 skrev jag ett inlägg med titeln ”Träningsglädje, träningsfeminism och att vara stark istället för smal.” Jag tänker så pass olika idag, att jag helt tog bort inlägget.

Men kontentan var ändå ”jag gillar mina ben för att jag kan springa med dem” och en fundering kring hur vi ska göra för att framtida generationers kvinnor inte ska känna att kroppens värde sitter i utseendet mätt efter en idealbildsmåttstock? Utan istället kan värdera sin kropp och sig själva efter funktion? Och att grundmåttstocken där är : lever du, så fungerar kroppen på åtminstone några sätt och då är du all right.

Jag har väl egentligen inte ändrat mig om det.

Dels är kärlek till kroppen och rörelseglädje typ mitt hela syfte med det jag gör med mitt jobb. Att kroppen fungerar på ett sett som gör att du kan känna god livskvalitet är verkligen grunden till allt jag vill förmedla.

Men angående det här med att bli stark istället för smal

Jag tror inte att jag gillar det. Det är i grunden inget fel på att vara varken smal eller stark. Men det är att alla såna här klyschor kommer med en hype. Kvinnor ska vara starka och muskulösa.Att sträva efter att vara stark istället för smal innebär för många att du ändå jobbar för ett visst definierat utseende. Vi byter ett potentiellt orealistiskt eller ohälsosamt ideal mot ett annat. Märk väl nu, jag VET att man kan vara superhälsosam och supervältränad. Men dessa två är inte alltid synonymer. Det finns alltid diken att trilla ner i.

Och varför ”det nya smala”?

Om vi ska försöka skrota smal/hälsohetsidealet i ena änden så blir det väl inte sådär superlyckat att vi försöker skapa ett nytt, ersättande ideal? Vi borde inte behöva sträva efter ett idealutseende oavsett om det är smal eller stark. Jag vet att det är orealistiskt, ideal kommer väl finnas så länge det finns människor.

Det jag hoppas att jag förmedlar

Jag hoppas att jag genom den här bloggen kan förmedla vägar till rörelseglädje och ett förhållningssätt till kroppen som handlar om respekt för den i dessa grundutförande. Och så mycket om att visa på vägar att kunna återfå så mycket av möjlig funktion som möjligt, även om det kan verka svårt.

 

wp-1465069356022.jpg
Dagen då jag kunde springa maraton fyra år efter att jag drabbats av en sfinkterruptur. Aldrig har jag älskat min kropp som då!

 

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!