Kategori: Postpartumträning

Postpartumträning

I denna kategori hittar du information om postpartumträning – träning efter graviditet.

Postpartumtiden kan definieras olika, och obstetriskt sett kan det handla om de första sex veckorna. Fysioterapeutiskt sett ser vi det ofta ur ett vidare perspektiv, där det utöver de första 6 veckornas återhämtning av de reproduktiva organen sker en successiv återgång till det normala på längre sikt. Det tar 8-12 veckor för att muskler ska återfå grundfunktion, och flertalet muskler i kroppen kommer vars svagare än innan graviditeten på grund av ändrad hållning och andra aktivitetsmönster. Det tar även  6-12 månader för skelett, leder, stödjevävnader och hormonstatus som påverkar stabiliteten i kroppen att återgå till det normala.

Inläggen i denna kategori baseras så gott det går på vetenskap och beprövad fysioterapeutisk erfarenhet. Vetenskapliga referenser finns i slutet av många inlägg.

 

Vad händer med bäckenbotten när vi tränar?

Vad händer med bäckenbotten när vi tränar egentligen?

Det är hälsosamt att träna?

Att vara fysiskt aktiv medför många fysiska hälsovinster. Både vad gäller att minska risken för sjukdomar generellt men också för att öka den fysiska styrkan och muskelmassan. Någonstans i varje sport, idrott och motionsgren finns gränser för när belastningen blir för hög eller för frekvent att kroppen istället riskerar att skadas. Allt detta är dels grenspecifikt och dels individuellt.

Bäckenbottens gränser

När det kommer till bäckenbotten vi vet inte än exakt när belastningen blir för hög. När blir belastningen så att stället för enbart hälsovinster riskerar individen att drabbas av inkontinens och framfall? Vi har inga generella svar. Vi vet att ungefär 10-20% av alla kvinnor kommer få konstaterade framfall och att alla kvinnor som fött barn har en ökad risk. En kvinnlig bäckenbotten är biologiskt sett mer utsatt än en mans på grund av vårt bredare bäcken. Graviditeter, förlossningar samt våra kvinnliga könshormoner påverkar också bäckenbotten negativt.

Historien är kort

Historiskt sett är det inte i jättemånga decennier som kvinnor deltagit på jämlika villkor när det kommer till intensiv träning med hög belastning. Sett i det perspektivet är det inte så konstigt att även den uppföljande forskningen på vad som händer med kvinnors bäckenbotten under intensiv fysisk ansträngning inte är helt utvecklad.En vän till mig, också en uttalad och väldigt genomtänkt feminist, blir väldigt provocerad av när mina tankar om bäckenbotten och träning ibland tangerar att avråda kvinnor från för tung träning. Jag i min tur blir provocerad av att okunskap anses vara mer feministiskt.

Tunga lyft och bäckenbotten

En studie undersökte bäckenbotten hos kvinnor som tränade crossfit och jämförde fynden med kvinnor som inte tränade mycket alls. Kvinnorna i studien var alla mellan 18-35 år. De fick genomgå diverse tester och fylla i en del självskattningsformulär och bäckenbottenstyrkan mättes vid två tillfällen, före och efter ett tyngre träningspass som båda grupperna fick delta i. Det var 35 kvinnor i vardera grupp.

En av deltagarna hade symtom av ett framfall, nio kvinnor i ”träningsgruppen” uppgav att de hade urinläckage under träning jämfört med 3 i ”icke-träningsgruppen”. Bäckenbottenstyrkan mättes hos 32 personer i ”träningsgruppen” och hos 29 personer i ”icke-träningsgruppen” Bortfallet berodde främst på smärta eller obehag vid testproceduren. Före träningspasset hade alla kvinnorna högre uppmätt bäckenbottenstyrka än efter träning. Detta tyder på att tyngre träning faktiskt i det akuta skedet försämrar bäckenbottens stöd för bäckenorganen. Bäckenbottenstyrkan skilde sig inte heller åt mellan grupperna före eller efter träningen!

Vad vet vi då?

Teoretiskt sett har vi alla antagit att för tung träning kan skada bäckenbottens stödjande förmåga. Men man har också trott att i ndivider som tränar kanske generellt sett har en starkare bäckenbotten än kvinnor som inte tränar. Att de därför skulle vara något skyddade. Resultatet i denna studie säger att dessa påstående inte stämmer. Allmän träning verkar inte stärka upp bäckenbotten, utan specifikt riktade bäckenbottenövningar måste till för att få en ökad styrka. Bäckenbottens stödjande funktion försämrades efter tung träning. I studien undersöktes dock aldrig hur länge denna funktionsnedsättning höll i sig. Andra studier har visat att långvarigt stående och gående kan ge ökade symtom av framfall och bäckenbottendysfunktion, vilket tyder på att det också finns en uttröttning över tid när det kommer till bäckenbottenstyrkan.

Vad händer med bäckenbotten när vi tränar egentligen?

  • Det verkar inte skilja nämnvärt i bäckenbottenstyrka hos kvinnor som tränar eller som inte tränar (nu pratar vi alltså om generell träning, specifik bäckenbottenträning gör skillnad).
  • Bäckenbottens stödjande funktion verkar försämras kortsiktigt efter tung träning.
  • Vill du stärka din bäckenbotten är det specifika bäckenbottenstärkande övningar som gäller.

En slutsats jag gör utifrån detta, är att träning och annan belastning bör räknas ihop till en summa av belastande aktiviteter. Du kanske klarar att träna, men bör kanske inte också kombinera det med stående långkok, hängning av tung tvätt, att vyssja barn till sömnen stående med det i famnen. Och så vidare.

Inläggen i serien:

Läsarfråga om ansträngningsinkontinens

Läsarfråga om ansträngningsinkontinens

”Jag fick barn för snart 11 månader sedan och har sedan dess haft problem med ansträngningsinkontinens när jag nyser, hostar samt hoppar/springer.

Som för många andra blir problemen mindre när jag använder en tampong under aktiviteten. Har nyss skaffat en menskopp och för ett lugnare joggingpass var det helt revolutionerade. Kändes precis som innan graviditeten! Inte en droppe! Är det på något sätt negativt för min bäckenbotten att springa med en kopp eller innebär passet rent utav lite träning för muskulaturen? I övrigt tycker jag kroppen har återhämtat sig bra, jag har några mindre känningar i fogarna efter längre promenader men ingen tyngdkänsla alls när jag springer längre.”

Svar

Det här är inget superenkelt svar. När något som en tampong, menskopp eller en contrellebåge kan ge ett litet mekaniskt stöd och minska ansträngningsinkontinensen är det positivt tänker jag. Samtidigt är urininkontinens ett symtom på något som eventuellt bör kollas upp. Hur starka är musklerna och kan de behöva bli starkare? Finns stödet från bäckenbotten på ett tillräckligt sätt? 80 % av allt ansträngningsläckage går att träna bort.

Jag anser att för dem som det passar för är att springa med menskopp ett bra alternativ.

Det bidrar inte med någon extra träning för bäckenbotten, men ger ett litet mekaniskt stöd till slidväggarna.

För den som har alla muskler på plats (intakt eller välsydd bäckenbotten efter en vaginal förlossning) och där musklerna reagerar reflexmässigt som de ska, kan löpning fungera som en bra träningsform även för bäckenbotten. För någon med en defektläkt eller missad förlossningsskada kan löpning istället innebära en överbelastning som förvärrar besvär. Det är ju inte alltid vi vet läget, så därför är min devis ”allt som känns bra, är bra”.

Jag tycker att det låter som att du har hittat en lösning som fungerar bra för dig. Jag tycker att du ska fortsätta så. Om ansträngningsläckaget inte går att träna bort tycker jag dock att du på sikt ska ta kontakt med en gynekolog för en bedömning.

Lycka till med löpandet!

 

Läsarfråga om bracing vs hollowing

Läsarfråga om bracing vs hollowing

Magaktivering, när, var och hur?

”Jag har läst serien om magmuskeldelning och dina resonemang om bracing och hollowing och försöker förstå. Jag har börjat med crosstraining-pass och har en fråga. Instruktören säger att vi ska säga ”s” för då hittar vi rätt muskler att aktivera i magen. Vilka är det? Blir det bracing? Sedan undrar jag om det är en spänning som en ska hålla hela passet? Och eftersom passen riktar sig till alla så antar jag att det är oberoende om personer varit gravida eller inte :). Ska alla alltid ha en spänning i magen vid all träning? Själv har jag lite svårt att komma ihåg att spänna samtidigt som jag tränar, det blir lite ”ja, just det” och så spänner jag till igen. Sker det automatiskt för de som är vana att träna? (Själv är det 8 mån sedan mitt andra kejsarsnitt, det enda ”besvär” jag har kvar är att jag börjat bli trött i ländryggen troligtvis i och med att bebisen blir tyngre och tyngre och en liten separation av magmusklerna.)”

Svar

Till att börja med vill jag länka till serien om magmuskeldelningar som frågeställaren läst, den finns här. Jag tycker att det är SUPERSVÅRT att avgöra exakt vilken aktivering andra instruktörer/terapeuter uppmanar till. Dels för att våra beskrivningar skiljer sig väldigt åt. Också för att det ”finns många vägar till Rom”. En regelrätt ”tsss”-aktivering med instruktion om att dra magen inåt blir ofta en hollowing, men en ”tsss-aktivering” med samtidig uppmaning om att spänna magen som för att parera ett slag blir ofta en bracing. Tsss-ljudet handlar om att få med de djupa magmusklerna, men säger egentligen inte så mycket om vad som händer utöver det.

Att aktivera bukmusklerna syftar till att öka stabiliteten kring ryggraden.

Aktivering ska inte vara att  suga in magen, eftersom detta snarare minskar stabiliteten än ökar den. Bukmuskelaktiveringen handlar om att skapa en solid ring av muskler runt buken. Helst utan att öka trycket ner mot bäckenbotten. För hård bracing kan bidra till en tryckökning mot bäckenbotten. Därför är koordinering av andning och bracing så otroligt viktigt.

Aktivering av magmuskler

  • Aktivering av magmusklerna ska skapa en fasthet i bålen/buken, utan att vara superintensiv och utan att skapa en inåtrörelse.
  • Aktivering av magmusklerna ska få dig att känna att en bra hållning är det enda rätta just då
  • Tss-ljudet kan hjälpa dig att hitta rätt om du är osäker under en övning

Magaktivering och bäckenbotten

För att skydda bäckenbotten är det viktigt att bäckenbotten är så pass stark att den kan motstå det tryck som vardagens aktiviteter skapar. Det finns ingen poäng med att alltid gå omkring och försöka ha en viljemässig anspänning i djupa bålmuskler och bäckenbotten. Träning av bål och bäckenbotten bör ske separat för att styrkeöka, volymöka och optimera förutsättningarna för funktionell muskelaktivitet under annan träning/aktivitet. Att gå omkring och spänna bäckenbotten eller djupa bålmuskler under ett helt träningspass kan skapa överspänningsproblem. Du ska inte aktivt försöka aktivera djupa bålmuskler när du promenerar eller springer. Vid enstaka lyft och övningar kan det dock vara en bra idé. Det är dock rekommenderat  att du ska försöka knipa och brace:a bålmusklerna under alla övningar/aktiivteter där du ökar buktrycket och trycket mot bäckenbotten.

Rätt aktiverade bålmuskler kommer optimera din hållning.

Optimerad hållning med en neutral ryggrad kommer göra att bäckenbotten jobbar bättre. Det är därför som vi inte längre rekommenderar att personer som tränar ska trycka ner svanken i mattan och hålla den där under ryggliggande magövningar. Bålmusklerna är gjorda för att hålla en spänning över tid, och i början då du jobbar med aktivering av dessa bör du börja med 10 sekunders anspänning och sedan öka. För den med-aktivering som ska ske medan du lyfter/skjuter/drar ska aktiveringen slås på och av under de sekunder du utför övningen.

Bukmusklerna kan bli överaktiveras och skapa ett buktryck som då blir mindre bra för bäckenbotten. Så som jag svarade på i ett tidigare inlägg i den här frågeomgången, så kan vi heller aldrig veta att en individ faktisk sam-aktiverade sin bäckenbotten och djupa bålmuskler över huvud taget. Om du därför tränar något som kräver mycket hård bracing behöver du också ha en väldigt stark och välfungerande bäckenbotten.

Hur du aktiverar dina bukmuskler

Hitta och aktivera

Bålen kan liknas som en muskulär tunna, med diafragma i toppen och bäckenbottten i botten. Rygg- och magmuskler är tunnas väggar. För att hitta dina inre bukmuskler kan du känna strax innanför dina höftbenskammar. När du aktiverar de djupare lagren av bålmusklerna kommer du känna en liten rörelse och spänning under dina fingrar. Musklerna är inte enbart placerade där innanför höftbenskammarna, men de är där de liksom är lättast att komma åt. Försök att hitta en spänning där medan du också klarar av att andras, håll i 10 sekunder.

Stegring – armrörelser

När du klarar att koordinera bukmusklerna med andningen och helst också bäckenbotten är det dags att lägga på rörelser. De stabiliserande bålmusklerna är till för att kunna skapa stabilitet trots att vi utför rörelser som potentiellt kan sätta oss i obalans. Därför är nästa steg att träna in att bukmusklerna ska kunna stabilisera trots motståndet av en samtidigt armrörelse. Här är fågelhunden är typisk rehabövning, men det kan lika gärna handlar om sittande hantelövningar eller stående latsdrag.

Stegring – benrörelser

 

Att lägga till gravitation och benrörelser är nästa steg. Här ska bålmusklerna kunna hålla ryggraden helt stilla, medan du både lyfter mot tyngdlagen och rör benen. Denna slags övningar kan bli för tunga för dig med svag bäckenbotten, då det tryck som bukmuskelaktiveringen skapar kan bidra med ett för högt tryck nedåt.

Stegring – lyfta, skjuta, trycka, dra

Det sista steget är att kunna aktivera både bål och bäckenbotten vid andra övningar. Du ska helst inte behöva slå på aktiveringen viljemässigt, utan träningsgraden i musklerna bör nu vara så pass att de är på hugget och själva förstår vad som håller på att hända.

Vanliga misstag vid bukmuskelaktivering

  • Du håller andan
  • Du försöker aktivera bukmusklerna med en dålig hållning
  • Du överaktiverar musklerna och skapar ett onödigt tryck mot bäckenbotten. Tension to task!
  • Du gör för tunga övningar för tidigt
  • Du gör för tunga övningar då du upplever att bålen och resten av kroppen klarar det, men gör det på bekostnad av bäckenbotten. Mer om detta och just crossfit här. 

Läsarfråga om bracing vs hollowing

Du ska inte ha en spänning i bålmusklerna under hela passet, utan bara då ska ska göra en övning. Du ska också kunna reglera spänningen så att den adekvat motsvarar det du ska göra. När musklerna är tillräckligt starka, uthålliga och väldrillade ska du heller inte behöva aktivera dem viljemässigt.

 

Läsarfråga om coreträning

Läsarfråga om coreträning

Är coreträning bra?

”Kan du skriva om coreträning? Är det bra, hur ska man träna det osv. Jag har problem med min rygg och med bäckenbotten och tänker att coreträning vore bra (men kanske har fel) men hittar ingen coreträning som tar hänsyn till bäckenbotten. Såg att du tidigare skrev om bäckenledssmärta, vad är det, var sitter det och vad kan man göra åt det (tror att jag lider av det). Knipkulor, kan det vara ett bra komplement till knipträning? Vad ska man tänka på då? (Du kanske redan har skrivit om detta?)”

Svar

Jag har redan skrivit ganska mycket om coreträning! Kanske mest matnyttigt finns i inlägget om plankan och det om situps.

Andning och coremusklerna

Pudelns kärna: om det ”rätta sättet” att träna coremusklerna

Bålmuskler, CORE-träning och dess effekter

Transversusträning/ Plankans vara eller icke-vara

Finns det bra situps?

Du undrar ockå lite om bäckensmärta.

Graviditetsrelaterade bäckensmärtor, vad gör ont?

Smärtspiralen vid bäckensmärta

Behandling av graviditetsrelaterad bäckensmärta

Nu har jag ofta delat upp det i bäckensmärta under och efter graviditet, det finns alltså en hel kategori här på bloggen som också omfattar bäckensmärta efter graviditet.

Du frågar också om knipkulor, det har jag skrivit mer om här:

Träna med vaginala tyngder

Återkom gärna om du har följdfrågor eller inte får fullt svar på det du undrade genom länkarna!

 

Träningens betydelse för postpreggokroppen

Träningens betydelse för postpreggokroppen

Jag följer ju ganska många, de flesta mammabloggar. De tilltalar mig för att de handlar om småbarnsliv och föräldraskap och vardagsgrejs, sånt som också vårt liv handlar om. Men i och med att de också är mammor och har gått igenom graviditeter och förlossningar rätt nyligen. Jag är ju orimligt intresserad av sånt. Jag har reagerat på en grej när det gäller det folk skriver om postpreggokroppar. Det är det här med att postpreggokroppen ses som ett renoveringsprojekt, och att träning är en del av det. Inte enbart för att det är så himla härligt, utan också som någon slags ”nu ska du minsann in i idealkoppformen igen”.

 

Det är skit med pressen, idealen och kroppshatet.

Är alla vi som snackar om träning efter förlossning är med i hetsen?

Nej.  Det finns för det första inget som säger att bara för att du gör en livsstilsförändring och börjar promenera eller träna så kommer kilona rasa av dig. För de flesta kanske förändringen blir några kilo, men för en del kanske viktnedgången helt och hållet uteblir. Det finns ett samband mellan en förhållandevis låg vikt och träning med hög intensitet och mängd, ja. Men räcker inte oftast med promenader för att gå ner i vikt. Däremot ger all fysisk aktivitet en positiv effekt som är både förebyggande och behandlande av en rad olika sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, vissa cancertyper, benskörhet och depression. Träning är en viktig del i att vara hälsosam, absolut.

Jag är en som förespråkar motion och träning för ALLA.

Men eftersom mitt nördämne inom min egen profession är kvinnohälsa kommer jag mest förespråka motion och träning för kvinnor. För att förebygga sjukdomar, för att stillasittande är farligt. Men framförallt för att starkare muskler ger mer funktionella kroppar. En stark bäckenbotten förebygger inkontinens och försämrad livskvalitet. Starka ben gör det enklare att springa och leka. En stark mage och rygg hjälper till vid lyft och bärande av barn.

I min profession kan jag heller inte förneka att jag tror att en sund vikt är bra. Jag jobbar dock aldrig främst med viktnedgång. Och jag kommer aldrig bli någon som hetsar till viktnedgång för att passa in i ett ideal, eller bli snygg.

I träningsvärlden, i den kommersiella världen  och överallt i media finns skit om kvinnorkroppar, sjukaideal och kvinnor som hetsas mot orimliga förändringar.

Hur ska ”vi andra” göra för att bäst nå ut med vårt budskap utan att bidra med hets?

Finns det något som heter amningsreumatism?

Finns det något som heter amningsreumatism?

Finns det något som heter amningsreumatism?

Existerar ”amningsreumatism”?

För något år sedan träffade en kollega till mig en nybliven mamma som patient, kvinna  vars personliga tränare hade sagt till henne att hon hade ”amningsreumatism”. Den stackars kvinnan hade naturligtvis ont, jag förnekar absolut inte hennes smärta eller besvär. Vi både förfasades och skrattade åt detta. Naturligtvis skrattade vi inte åt en kvinna som hade ont. Men för det första. En personlig tränare kan inte ge en diagnos. Det kan inte en massör eller någon annan kroppsterauept eller mammacoach heller för den delen. Inte ens en fysioterapeut får inte ens ge medicinska diagnoser. Vi får ge funktionsdiagnoser av typen ”alla tester tyder på att du har en meniskskada” eller ”alla tecken visar på att du har bakre bäckensmärta”.

Vad är reumatism?

Reumatism är en medicinsk diagnos som ges efter en noggrann medicinsk utredning. Reumatism är en riktig sjukdom som i de  flesta fall har autoimmun orsak, det vill säga att kroppens immunförsvar av någon anledning förstör kroppens egen vävnad. Det finns inget som helst samband mellan amning och reumatisk värk i den bemärkelsen att en frisk person får allmän ledvärk av att amma. Såklart händer det i enstaka fall att en kvinna som ändå skulle få reumatism får debut av sjukdomen i samband med amning. Men det finns inga utoimmuna responser i amning/hormonerna kring amning som bryter ned vävnad på det sättet. Jag blir JÄTTEJÄTTEARG när en klåpare till gymnolla dunkar ut diagnoser till höger och vänster.

Varför har ammande kvinnor ont i kroppen?

Ammande kvinnor har ofta anledning till att få besvär med nacke, skuldra, underarmar, handleder och ländrygg. Både graviditeten och småbarnsföräldraskapet kan orsaka dessa smärtor och besvär. Orsaken är ofta en blandning av kroppens rent fysiologiska förändringar, och den belastning kroppen utsätts för. En graviditet påverkar en kvinnas hållning: magmuskler och bäckenbotten sträcks ut, andra muskler blir försvagade och några andra blir mer dominanta. Resultatet blir ofta en lätt krumhet i ryggen i sittande, med en ökad benägenhet att få ont i nacke, skuldra och ländrygg. Nyförlösta kvinnor har också en predisponering för ledsmärta på grund av en lätt ökning av ledrörligheten generellt. Sömnbrist och minimal återhämtning är också sällan hjälpsamt när det kommer till smärta i muskler och leder.

Smärta av statiska positioner

Ammande kvinnor kan få ont i kroppen, såklart. I både muskler och i leder. På flera ställen i kroppen. Ungefär i samma utsträckning som flaskmatande kvinnor.  Jag har verkligen inte hittat något som tyder på att just ammande kvinnor får mer generell värk i kroppen än andra nyförlösta. Här reserverar jag mig dock, jag har inte läst all forskning i hela världen. Hittar ni en studie som säger motsatsen så läser jag gärna! Det som INTE FINNS är forskning om diagnosen ”amningsreumatism”. För den existerar inte.

Däremot finns det kvinnor som har ont, som borde få gå till en riktig vårdgivare och få en bra bedömning och behandling.

  • Ont i handlederna verkar vara hyfsat vanligt bland de kvinnor som lider av ”amningsreumatism”.

Ont i handlederna kan bero på många olika saker, men för de flesta gravida brukat det vara CTS och för många nyblivna föräldrar kan det vara Mb Dequervain.

  • Smärtorsaken till ryggvärk hos ammande kvinnor är ofta bristande hållning.

Jag har skrivit om graviditetsrelaterad hållningsförändringar här och här. Amning och flaskmatning innebär ofta sittande med dålig hållning, och i och med att det upprepas både ofta och länge kan det bli ett smärtbildande vanemönster. Muskler som får jobba statiskt och leder som hålls i icke-optimala lägen gör ont. Ryggsmärta kan bero på en mängd olika orsaker, men kan också härledas till långvarigt sittande, sittande med bristande hållning och försvagad bålmuskulatur. Inget av detta är direkt sällsynta fenomen hos en nyförlöst kvinna.

Här har jag skrivit om nacksmärta. Just det inlägget handlade om arbetsergonomi, men sittande bebis-matnings-ergonomi är ungefär lika illa för nacken.

  • Smärtor i axlarna hos nyblivna föräldrar kan också handla om att musklerna är axelleden inte är tillräckligt stark eller uthållig för den nya belastningen som barnet innebär.

Även om du bara skulle hålla ut din arm framför dig i 20 minuter, skulle den statiska positionen vara nog för att ge belastningsvärk. Lägg på 4 kg bebis och du har ett överbelastningsproblem. Även hållningen är ofta boven i dramat även här. En något framåtböjd sittande position med rundade axlar är vanlig när en matar en bebis. Förenklat uttryckt kan en säga att detta gör att musklerna som drar axlarna framåt kan bli spända (bröstmusklerna, främre armhålevecket) och musklerna som ska dra axeln bakåt och skulderbladen ihop blir svaga och utsträckta.

  • Samsovande med bebis gör att den undre armen hamnar i de märkligaste ytterlägen.

  • Knäsmärta kan bero på massor av olika saker.

Hos nyblivna mammor handlar det ofta om en kompott av viktuppgång, snabb viktnedgång, förlust av muskelmassa, inaktivitet och ett långt träningsuppehåll. Lägg till lyft upp och ner från golv.  Många bäckar små kan göra att en får ont! Om en ska ge generella tips sådär utan vidare brukar jag tipsa om appen ”Knäkontroll” som finns gratis via app-nedladdningstjänster.

  • Fotsmärta efter graviditet har jag skrivit om här. Här finns också litegrann tankar om fötter och skor.

Fotsmärta kan också vara det som i folkmun kallas hälsporre . Det kan triggas igång av ökad vikt och belastning (bärande av barn) och att gå och stå mycket på hårt underlag.

Så, nu tog jag med er en liten guidning genom postgravitetsrelaterad smärta.

Inget av det här jag skriver och tipsar om ersätter en bra undersökning av en vårdgivare. Fysioterapeuter är proffs på just besvär från muskler och leder, jag tycker du ska gå till en bra sådan om du har besvär från kroppen som stör dig i din vardag. Om det gäller händerna och handlederna kan det vara bättre att gå till en arbetsterapeut.

Läs gärna även:

Referenser:

Träningsåtergång efter kejsarsnitt

Träningsåtergång efter kejsarsnitt

När restriktionerna släppt – teorin bakom träningsåtergång efter kejsarsnitt.

Vad har du att förhålla dig till efter ett kejsarsnitt?

Informationen du får från sjukhuset brukar vara kort och inte särskilt fullödig och mest säga att du inte ska bära tyngre än barnets vikt de första 6-8 veckorna. Rekommendationen vad gäller träning är att du kan börja med knipövningar, men gärna vänta med annan träning minst en månad.

Varför säger de så?

En vecka efter en operation är ärrvävnadens hållfasthet ca 3% av omkringliggande vävnaders styrka, och risken med för tidig återgång till tyngre fysisk aktivitet är att stygn faktiskt går upp. På tre veckor uppgår procentsatsen till 20% och till 80 % efter tre månader. Detta är den enkla grunden till att du ska vara lite försiktig med återgången till träning och lyft.

När får jag lyfta och träna igen efter kejsarsnittet?

wpid-photogrid_1400866865327.jpg

Nu har 8 veckor gått, kan jag träna som vanligt nu?

Okej, vi jämför med en korsbandsoperation. Rehabperioden efter en sådan beräknas till 9-12 månader. På vilket sätt är inte ett kejsarsnitt en operation som behöver en varsam stegring av träning i efterförloppet? Även om kroppen känns bra och barnmorskan ger dig okejstämpeln på efterkontrollen kan du behöva ta det varsamt. På utsidan kan ditt ärr se snyggt läkt ut, men det tar tid innan allting är så hållfast som det ska vara.

Ägna din bäckenbotten en tanke

Även om du inte blev förlöst vaginalt så kommer graviditeten i sig ha satt sina spår på din bäckenbotten. Tyngden och trycket från bebisen och magens övriga innehåll sträckt ut bäckenbotten under graviditeten. Även om det kan kännas larvigt är bäckenbottenträning grunden för alla postpartumrehab, även för dig som kejsarsnittats.

Det finns lite faktorer som du dock måste tänka på:

  •  Det har förmodligen gått lång tid sedan du senast tränade ”normalt”. Även om du tränat och hållit igång under graviditeten måste du räkna med att det tar tid att komma upp till din ursprungliga nivå vad gäller kondition och styrka. Även om du inte är en helt otränad person som börjar från början, så får man se sig själv lite grann som det. Ge dig själv tid.
  • Magmusklerna är annorlunda än innan.  Den generella uppfattningen är att statiska bålstabiliserande övningar är en bra början efter graviditeten. Du behöva fokusera på bålmusklernas styrka eftersom de fått stå ut med en del under graviditeten. Läs mer om hur kroppen förändras under graviditeten här.

Tidsplan för återgång

Här har jag skrivit en tidsplan för återgång till träning. Efter 6-8 veckor kan du anses vara färdigläkt i stort vad gäller kejsarsnittet, men det är inte synonymt med att du kan hoppa tillbaks till den träningsnivå du var på innan du blev gravid. Färdigläkt betyder att din livmoder har återgått till urpsrungsstorlek (typ), och att 50 % av stygnen nu är absorberade.

När du börjar känna igen sin kropp vad gäller rörelsemönster och minskning av eventuell bäckensmärta, bäckenbottenobehag eller kejsarsnittsrelaterad smärta tycker jag att du kan anse vara dig vara återhämtad nog att börja med mer ”vanlig träning”. Dock successivt ökad i både dos, frekvens och intensitet.

Jag vill också tipsa om serien om löpning efter graviditet och kejsarsnitt. 

Bäckenbotten och hopp

Bäckenbotten och hopp

Med jämna mellanrum möter jag patienter som hört av någon gynekolog påståendet att ”kvinnor som har fött barn ska aldrig mer hoppa”. Och samtidigt vet jag till exempel min egen mamma. 60 år och med fyra vaginala förlossningar i bagaget som glatt kan hoppa studsmatta med barnbarnen utan besvär. Vad är sant egentligen? Sanningen är att ingen av oss egentligen vet, faktiskt. Idag tänkte jag berätta för er om en ny spännande studie om bäckenbotten och hopp!

Ansträngningsinkontinens och hopp

Ansträngningsinkontinens innebär ofrivillig passage av urin under det att buktrycket ökar. Oftast sker det under när individen hostar, nyser, skratter eller fysiskt anstränger sig. Tidigare har det mest talats om ansträngningsläckage hos äldre kvinnor eller hos de som nyss fött barn. Forskning som framkommit under de senaste åren har visat att ansträngningsinkontinens är vanligt även hos unga kvinnliga atleter. Förekomsten av ansträngningsläckage hos denna grupp är mellan 12,5-80 %.

En hypotes vad gäller bäckenbottens funktion handlar om att den inre av bäckenbottens muskler, levator ani, spelar en signifikant roll vad gäller att bibehålla kontinensen. När buktrycket ökar erbjuder bäckenbotten i allmänhet, och levator ani i synnerhet, en spjärnande supportstruktur som bibehåller stängningen av urinröret genom en anspänning i musklerna. När det kommer till unga atleter saknar dessa de skador mot bäckenbotten som oftast förekommer i samband med vaginala förlossningar. Därför har vi länge inte förstått mekanismen bakom deras urinläckage. Vi vet att ansträngningsinkontinensen kommer av det höga buktryck som de utsätter sig för genom högintensiva idrotter med hopp och löpning. Men vi vet inte riktigt varför de drabbas, när de i alla fall teoretiskt sätt borde ha välfungerande bäckenbottnar.

Ny studie

Det har nu kommit en ny studie där man helt enkelt utgick från MR-undersökningar av kvinnor som hoppar, och sedan gjorde datorsimuleringar av rörelsen som sker inne i bäckenet.  Kvinnorna hoppade från en 30 cm hög låda och landade på ett hårt trägolv, för att simulera de hopp som bollspelande ungdomar utsätts för. I datorsimuleringen kunde man följa den rörelse som bäckenbotten får under ett hopp. I simuleringen ändrade forskarna sedan vävnadernas hållfasthet, för att se hur olika en stram, svag eller väldigt svag bäckenbotten hanterar buktrycket och hoppet.

Vad händer i bäckenbotten under ett hopp?

Det som händer under ett hopp är att bäckenbotten först får en liten framåtlutning. Detta gör att urinblåsan trycks fram emot pubisbenet med accelerationskraften. Under hoppets andra fas börjar blåsan studsa tillbaks med en slags rekylkraft. Här kommer både vaginas framvägg och levator ani-muskulaturen till undsättning för att motverka kraften bakåt. I simuleringen förändrade inte förändring av levator anis funktion den studsande kraften i någon hög grad, vilket är något emot det man tidigare trott.

Rörelsen som sker under ett hopp skiljer sig väldigt ifrån den som sker då individen krystar. Det är den metod som en vi undersökare använder för att se bäckenbottens funktion under ökat buktryck. I en krystning kommer kraften i ett jämnt tryck rakt nedåt, medan ett hopp sker som en rörelse både framåt och bakåt och innebär två separata ökningar av buktrycket. Den första tryckökningen sker när mjukdelarna i ”fritt fall” och trycks fram emot pubisbenet. Den andra tryckökningen sker när blåsan dunsar tillbaks mot vaginas vägg och levator ani. Tryckökningen under hoppen (båda peakarna) var mycket högre än de som uppmätts under en valsalva/krystning.

Vad betyder då detta?

Detta betyder, så som de flesta av oss redan känner – att hopp ger en helt annan påfrestan på bäckenbotten än vad annan buktrycksökning gör. Denna studie visar att en kvinnlig bäckenbotten reagerar väldigt olika på det buktryck som sker under hopp, jämfört med det buktryck som sker under krystning/valsalva/tunga lyft eller andra dagliga aktiviteter. Detta kan vara förklaringen till att en del inte har urinläckage under vardagliga aktiviteter, men under hårdare fysisk ansträngning som inkluderar hopp.

Borde kvinnor inte hoppa?

Jag kommer inte frångå min devis ”allt som känns okej är okej”. Min uppfattning är att kvinnor är mycket kompetenta att själva avgöra vad som är bra för dem. Men personligen har jag alldeles nyligen tagit ett beslut att faktiskt inte hoppa, då jag går på gruppträningspass. Jag har aldrig urinläckage, men gillar inte känslan av svaj som bäckenbotten ändå förmedlar till mig under ett kraftiga hopp. Den största anledningen är någon slags systerskapslojalitet. Om någon annan på gruppträningspasset ser att jag inte hoppar, kanske de själva får modet att avstå. Grupptryckets makt kan inte förringas. Och gruppträningsinstruktörer verkar i regel ha skrämmande liten kunskap om behoven av att anpassa olika instruktioner till målgruppen på passet (det vill säga typ nästan alltid medelålders kvinnor, ju…) så då kan jag göra en liten tyst revolt längst bak. Däremot springer jag ju mycket och ofta, och personligen tror jag att löpning och hopp inte behöver vara riktigt samma sak. Men det kan vi prata mer om vid ett annat tillfälle.

Referenser:

Pelvic floor dynamics during high-impact athletic activities: A computational modeling study.

Urinary incontinence in physically active women and female athletes

 

 

 

Frågestund knipfrågor

Frågestund knipfrågor

I det här inlägget försöker jag besvara frågorna som kom in på senaste frågestunden gällande knip! Det är är ju långt ifrån ett nytt ämne på BakingBabies, så håll i hatten för här kommer många hänvisningar till gamla inlägg.

Hur vet jag om jag kniper rätt? Jag tycker jag hittar knipet men när jag känner med ett finger inuti slidan känns det väldigt svagt. Har jag fel teknik eller bara väldigt dåligt knip? Hur vet jag det? Kan alla träna upp sin bäckenbotten till att knipa starkt?

Jag skrev en hel serie om just muskelfunktion i bäckenbotten, serien börjar med inlägget ”Hur funkar bäckenbotten”. I ett efterföljande inlägg beskrev jag hur jag som professionell bedömer knipförmågan. Hur du själv kan uppfatta din bäckenbottenfunktion finns i ett eget inlägg.  Generellt brukar jag vilja se en ganska mätbar förbättring inom 3-4 månader efter påbörjad bäckenbottenträning (men återhämtningen efter en vaginal förlossning kan dock gå lite långsammare än annars), annars börjar jag misstänka att det är något som kanske inte är helt som det ska. Då brukar jag rekommendera kontakt med en läkare på kvinnoklinik som kan kolla med ultraljud så att alla musklerna sitter där de ska. Finns allt på plats brukar det bara vara att träna upp, men är det muskler som inte sitter ihop efter en missa förlossningsbristning så hjälper inte knipträningen där och då. Så är du orolig över ditt knip, börja med att boka en tid hos någon som kan hjälpa dig att bedöma och utvärdera din styrka!

Om man bedöms ha god knipförmåga, ett sk ”bra knip”. Betyder det då per automatik att man har en bra tränad bäckenbotten? Eller kan man ha ett bra knip men ändå ha en svag bäckenbotten som är i behov av knipträning? Alltså, innebär god knipförmåga att man har en ”stark” bäckenbotten, eller innebär det bara att man kniper på rätt sätt?

Jag brukar kolla efter lite olika saker när jag bedömer bäckenbotten – maxstyrka, uthållighet och koordination med annan aktivitet. Är du jättestark i bäckenbotten i ett maxknip är det ett hårt knip ganska kort tid. Har du bra uthållighet kan du hålla ett mer lågintensivt knip under längre tid. Har du bra koordination kan du till exempel hålla ett knip medan du hostar eller gör en crunch med magmusklerna. Jag skulle vilja att alla dessa parametrar fungerar väl för att säga att bäckenbotten fungerar bra. Du har inte superstor nytta av att vara stark, om ditt knip inte kommer när du behöver det (hosta/nysa etc). Men har du god knipförmåga på alla sätt så skulle jag vilja säga att det innebär att du är hyfsat stark.

Var kan man hitta fler fysioterapeuter som du (som fokuserar på kvinnokroppen och såna här frågor) ute i Sverige? Har ni något nätverk eller marknadsför er på något sätt? Eller kan du tipsa om bra personer i vårt avlånga land?

I Stockholm har vi ett nätverk som träffas en gång per termin. Det finns en Facebook-grupp och det har också startats en annan sorts nätverk alldeles nu i dagarna bara. Jag tror att jag i detta nätverk kommer kunna efterlysa kollegor om jag vill kunna hänvisa till någon viss ort etc. Många av oss är ju superöverbelastade, så en del kollegor till mig drar sig för att gå ut ”offentligt” med att de finns. På vårt facks hemsida finns en karta där du kan kolla efter fysioterapeuter inom kvinnors hälsa, men alla finns inte uppskrivna på den listan. Det absolut lättaste sättet att hitta något brukar vara att ringa runt till de olika mottagningarna i närheten och fråga.

Hur kan man vara säker på att bäckenbotten är tillräckligt ”stark” för all form av träning? Framförallt träning med inslag av hopp.

Du kan aldrig vara säker, du måste nog testa. Jag brukar säga att träning som känns bra, är bra. Sedan finns det gynekologer som säger att kvinnor som fött barn aldrig ska hoppa. Det kanske jag inte håller med om. Men jag rekommenderar inte heller den faktiskt superidiotiska idén med studsmatteträning. Vi vet att många trampolingymnaster har urininkontinens redan i tonåren.

Om du ska hoppa, undvik att hoppa jämfota. Försök att inte ha båda fötterna i luften samtidigt och hoppa korta stunder.

Vad gäller annan träning brukar jag rekommendera framförallt väldigt successiv återgång och att lyssna noga på kroppen efteråt för att veta att allt känns okej.

Referenser:

Borde man gå och få bäckenbotten undersökt 2,5 år efter förlossningen? Sydd ett par stygn av barnmorskan, på efterkontrollen var allt hur bra som helst, men kände inget större förtroende till den barnmorskan. Vem ska man isåfall vända sig till?

Vi som jobbar med muskelfunktionsbedömning i bäckenbotten är i första hand fysioterapeuter/sjukgymnaster. Se frågan ovan.

Ifall man inte har några besvär från sin bäckenbotten men har svårt att få till ett starkt knip, är det alltid bäckenbotten som är svag eller kan det vara att man har dålig teknik för viljestyrda knip? Det var lika före förlossning, om det kan spela någon roll.

Hm, dålig teknik för knipen ger ju i så fall uttryck som svag bäckenbotten. Jag skulle gissa att det kan vara synonymt. Men det MÅSTE inte vara det. Det kan ju också vara att bäckenbotten är överspänd och därför är oflexibel och därigenom svag. Det kan också vara ”bara” en dålig teknik för just det viljemässiga knipet, att kroppen faktiskt fixar den reflexmässiga anspänningen bra. En del kvinnor har högre anspänningsgrad när de exempelvis springer än när de viljemässigt kniper. Så utan en bedömning av musklerna kan jag faktiskt inte veta!

 

Frågestund: Att börja träna igen

Frågestund: Att börja träna igen

Att börja träna trots slappa slidväggar eller svag bäckenbotten

På återbesöket konstaterade barnmorskan att jag hade normalt slappa slidväggar efter förlossningen. Jag började träna efter det och fyra veckor in på mammaträningen kändes en tyngdkänsla neråt. Jag hoppade av träningen direkt för att ta en paus och bara knipa. Men tyngdkänslan har inte försvunnit! Nu är det 9 månader sedan jag födde och jag är så rädd att den inte kommer försvinna!! Förutom att knipa – finns det nåt mer jag kan göra?Jag vill gärna kunna träna lite för att stärka upp ryggen. Har mkt ont av att bära hela dagarna. Vågar jag börja träna igen??

Bästa tipsen för att börja träna?
Jag har tidigare varit någorlunda aktiv men sedan jag fick barn för 4 år sedan har jag knappt rört mig (stillasittande jobb, pendlar osv). Nu har jag insett att jag måste börja träna för att kroppen ska orka men jag är så rädd. Träning har blivit ångestbetingat för det känns som om bäckenbotten trillar ner fem trappor bara av att jag får raskt till bussen. Trots detta säger BM att allt ser fint ut och det inte föreligger risk för framfall. Men jag kan knappt hålla in och spänna magen när jag går utan att det blir som ett tryck neråt, känns som om mellangården trycks ut och livmodern ska halka ner i slidan. Men hur gör man då för att börja träna? Jag vet ju själv att det bara blir värre av att vara stilla.

Att börja, att våga

Jag har skrivit ganska många olika blogginlägg på samma tema tidigare. Dels ”Att våga komma tillbaks till träning efter en förlossning” och dels alla de som handlar om bäckenbottensäker träning (kondition, styrketräning, magträning, knäböj etc). Jag har också gjort ett klipp om detta:

För den första frågeställaren är mina svar:

Om tyngdkänslan inte gett med sig är den ett ”symtom” som du kanske kommer behöva ha hjälp för att bli av med. Jag menar inte ”något är fel”, utan det kan ju ibland räcka med att någon bedömer din bäckenbottenmuskelstyrka och hjälper dig att anpassa både din knipträning och övriga träning efter den.

Men att ha tyngdkänsla är ingen kontraindikation mot träning generellt. Däremot brukar jag tänka att den övriga träningen ska anpassas och sedan stegras i takt med att bäckenbotten blir starkare. Ofta handlar det dessutom teknik, hur du spänner dig, hur du andras etc. Om du inte kan gå till någon som hjälper dig med en bäckenbottenbedömning och sedan anpassad och stegrad träning efter det, så börja bara lågt (kanske så lågt att du knappt tycker att det känns som riktig träning) och träna lågintensivt, kanske hellre ett fåtal övningar varje dag än hela omfattande pass några dagar i veckan.

Jag brukar ta plankan som exempel, för den känner alla till.

Jag brukar först börja med ryggliggande magspänningsövningar där du övar in att koordinera andning och knip. Kanske en månad efter det stegrar du till en planka mot vägg, alltså snett lutande. Sedan efter en månad stegrar du till knästående planka, och efter kanske totalt 3-4 månaders successivt stegrad träning där du haft fokus på att ha med bäckenbotten på tåget hela tiden, då kan du ha uppnått en ”riktig” planka på tå. Och sedan efter ytterligare en månad kan du ta dig an plankor med rörliga inslag, som den på bilden. Min uppfattning är att det ofta handlar om en rehabperiod på 3-4 månader.

Missförstå mig inte, jag tycker inte att plankan är den bästa av alla övningar och att det är den du ska lägga allt krut på, det är bara ett exempel på hur jag brukar tänka kring återgång.

Till den andra frågeställaren:

Fyra år är lång tid. Det är verkligen dags för förändring. Inte så som att ”ja, nu måste du _verkligen_ ta tag i träningen”, utan mer ”mer än fyra år av ditt liv får den här begränsningen inte sno av dig”. Vill du träna ska ska du ju kunna göra det. Det är två saker i det du skriver som gör att jag tänker att du behöver hjälp, a) att du beskriver en oro/ångest kring att träna och b) att du efter fyra år inte känner att du har full koll på din bål/bäckenbotten. Det är en träningssak, så det är ingen katastrof. Men samma som svaret ovan – då behöver nog hjälp att stegra träningen på ett lämpligt sätt. Finns det någon kvinnohälsa-nischad-fysioterapeut nära dig som du kan söka till?

Och så några ”övriga frågor” om rehabprogram

Hur ska man tänka kring tråkig rehabträning man smittas av det lilla barnets sjukdomar om och om igen? Har ni några tips för att behålla motivationen när man ofrivilligt tvingas ta paus hela tiden?

Den här frågan är ju inte heller helt lätt. Jag har skrivit ett inlägg som heter ”Tips för att göra sina (tråkiga) rehabövningar” och där finns en del av mina tidigare tips. Jag kommer skriva lite fler tips till er alla senare i eftermiddag Jag tror också att mycket handlar om vad man ”laddar” sina tankar med. Känner du bara besviksamhet och frustration när du tänker på träningsprogrammet (typ som när du ständigt får förhinder) så kommer du också tycka att det är tråkigt att ta upp träningen igen. Då brukar jag rekommendera att man helt enkelt bara ”pausar” sin träning fram till ett visst tillfälle och bestämmer sig för att pausa  med gott samvete. Och sedan lägger energi på att ”längta” till det istället. Att ladda rehabprogammet med positiv mening, istället för negativ.

Om man har gjort tex 7 veckor av de magiska 12 av ett träningsprogram och sedan blir sjuk i en vecka, är man tillbaka på noll i effekt då? Och ska starta om på vecka 1?

Näe, det låter trist. Testa att gå tillbaks till precis där du slutade, märker du att du hunnit tappa för mycket så backar du en eller två veckor bara.