Kategori: Våra graviditeter

Våra graviditeter

Här finns inlägg skrivna om våra graviditeter och bilder på växande magar. En mängd inlägg med personlig prägel!  Den här bloggen startades 2012 som en småskalig gravidblogg för nära familj och vänner, och blogginläggen håller motsvarande kvalitet. Vi har kvar arkivet av gamla inlägg mycket för vår egen skull, men om du också hittar något som intresserar dig är vi naturligtvis också glada!

Fysioterapeutiska inlägg om graviditeter, bäckensmärta och förlossningar finns under egna kategorier.

Graviditetsdagbok från vecka 15

Graviditetsdagbok från vecka 15

Den här veckan inget nytt?

Den här veckan känns som en bra vecka rent allmänt, men som en ren transportsträcka rent graviditetsmässigt. Det är inget nytt egentligen. Jag kämpar på med järntabletter, tycker att orken sakta smyger sig allt mer tillbaks. Men jag får ont i bäckenet när jag anstränger mig. Jag börjar känna mig lite som ett skämt också när jag är så hungrig hela tiden. Som en lite goofy seriefigur som bara tänker på, och pratar om, nästkommande måltid.

Magen börjar synas?

Jag har ju tyckt att magen har typ varit framträdande sedan vecka 7, men nu börjar jag få kommentarer. Inte jobbiga, utan bara ”ja nu börjar det ju synas” från kollegor. På bilden ovan är det en morgonmage till vänster och en kvällsmage till höger.

Arbetsveckan har varit rolig!

I veckan har jag varit med mitt SKL-jobb inom satsningen för kvinnors hälsa och träffat ledningspersoner från Kvinnosjukvården i Linköping (och omkringliggande områden) samt i Stockholm. Så roligt att höra vad som händer, och faktiskt lite extra nu när jag också är gravid. Jag känner mig lite extra relevant inom området.

Är graviditetsvecka 15 annars ganska tråkig?

Vad är era erfarenheter? Nu ser jag fram emot RUL i vecka 20-någonting, och tycker att tiden går ganska långsamt. Men å andra sidan händer det en massa roligt i livet utöver graviditet, så jag får väl njuta av det!

Graviditetsdagbok från vecka 14

Graviditetsdagbok från vecka 14

Nu är vi snart ikapp! När ni läser det här inlägget är jag i vecka 15. Så nu har vi snart kommit till att graviditetsinläggen kommer bli mer aktuella och komma just en gång i veckan.

Äntligen lite energi!

Det vände verkligen i påskas. Det var inte bara långhelgen och sovmorgnar som gjorde mig piggare, jag ÄR piggare! Jag somnar fortfarande på två sekunder och i soffan varje kväll, men jag orkar göra saker på dagarna. Jag har varit ute och rest med mitt SKL-jobb och åkt till Malmö över torsdagen och Göteborg i fredags. Jag orkade med! Jag är blodsockerkänslig och hungrig, men är inte dödens trött.

Bäckenet begränsar

På förra årets turné med SKL var jag ute och sprang varje morgon. Dels för att det var roligt att få se lite av städerna vi besökte, och dels för att jag tog chansen att få den motionen. Nu väljer jag bort till och med promenader så mycket jag bara kan. Jag märker att jag inte riktigt kan hålla takten med personer som går normaltsnabbt. Det är ju inte för att jag är stor och gravidtung, utan på grund av smärtbegränsning. Och att vrida ut benen för att komma ur en bil ger hemska hugg i bäckenet. Att skynda är uteslutet.

Magen är enorm!?

Jag kollar ibland på min mage och tänker ”oj, så stor den är!”. Men sen så ser jag bilder av mig själv som höggravid tidigare gånger och inser att det finns en lååång väg kvar att gå ändå. När jag berättar för folk som inte känner mig och vet hur jag brukar se ut/klä mig så märker jag att de ser förvånade ut. Helt så stor mage som jag uppfattar att jag har, kan jag alltså inte ha! Haha. Det här med kroppsuppfattning, alltså.

När är andra trimestern egentligen?

Enligt gravidappen har jag passerat 34 % av graviditeten, och alltså gjort mer än en tredjedel. Ändå är jag fortfarande i första trimestern? Vad är logiken för den uppdelningen egentligen? I alla fall brukar folk ju påstå att andra trimestern är en tid för rätt mycket välmående för många, mitt emellan det tidiga kymiga måendet och det sena tunga. Förutom det onda i bäckenet så mår jag rätt reko nu!

Det var härligt att berätta för er läsare!

Det var en härlig dag i torsdags när vi berättade här på bloggen och på instagram. Så många som är glada för oss! Tack för all kärlek och lyckönskningar och allt engagemang! Ni är bäst!

Graviditetsdagbok från vecka 13

Graviditetsdagbok från vecka 13

Nyheten är ute

Efter ultraljudet har vi känt oss tryggare och har berättat på våra respektive jobb och för familj och vänner. Det är märkbart att det är tredje barnet och att vi dessutom varit ganska öppna för att vi är sugna på ett tredje barn. Ingen blir överraskad och ingen blir heller översvallande glad. Alla ba ”jaha, grattis”. Det här blir ju konstigt för er bloggläsare som nu får de här inläggen i efterhand, men: i veckan som kommer berättar vi även på bloggen. Det känns roligt och spännande! Tror faktiskt att många av er läsare kommer bli gladare än vad flera andra i vår omgivning är.

Joseph bakade bullängder som v bjöd på respektive jobb när vi kom med nyheterna. 

Inget illamående, något mindre trött

Kom på att det nu är länge sedan jag ens var en tillstymmelse till illamående. Tröttheten har absolut minskat, jag orkar ta lite mer initiativ hemma nu. Joseph blev så förvånad, glad och tacksam när jag hängde tvätten häromdagen. Bäckenet är däremot verkligen inte bra. Om jag tar mig hem från jobbet, hämtar barnen och sedan ställer mig och lagar middag, då har jag så ont att jag typ inte kommer ur soffan senare. Hör ni? Jag låter som ”alla mina patienter”. Det är nyttigt och ödmjukande, det ska jag säga.

Köpte fina gravidkläder!

Under båda mina andra graviditeter har livet klädmässigt inte krävt något alls av mig. Jag har haft privata kläder på mig till och från jobbet och på helgerna ändå mest lek- och lekparksanpassade kläder. På jobbet har jag landstingskläder. Därför har jag bara köpt mest begagnade gravidkläder, paket med ett gäng byxor och tröjor att använda bara av praktiska skäl. Men den här graviditeten är annorlunda. Dels har jag ett civilklätt jobb en dag i veckan och dessutom föreläser jag numera ungefär en gång varannan vecka. På föreläsningar och framträdande tycker jag att det gör JÄTTESTOR skillnad att känna mig snyggt klädd. Så nu har jag beställt supersnygga (och bekväma!) gravidkläder från ASOS. Det kom fram i veckan och allting satt bra. De kommer vara snyggare med mer mage, såklart. Men jag är SÅ GLAD! (Obs, inget samarbete eller så, jag är bara glad över att ha köpt nya kläder!) 

 

Graviditetsdagbok från vecka 12

Graviditetsdagbok från vecka 12

Hej, hopp, nu känns det ändå som att vi börjar komma någonstans? Jag hade min första faktiska reella bebislängtan häromdagen. Hoppas ni förstår att det här planerade barnet är efterlängtat sådär generellt. Men det kom plötsligt över mig, den där mer fysiska längtan efter en liten bebis.

Vi har berättat för barnen!

Wollmar, som fyller 6 i sommar, fattar precis. Han förstår nu att det finns en förklaring till min trötthet. Så som en sexåring rimligen kan försöker han hjälpa till och vara stöttande. Det vill säga, också inte alls, när han har sina stunder. Wilfred förstår nog inte riktigt. Han fyller fyra i maj och förstår naturligtvis själva grejen med att vi väntar ett till syskon. Men han tycker att nya bebisen ska heta Wilfred. Och kan inte alls ta till sig att det gör svinont i mina bröst när han kastar huvudet mot dem, eller att  jag inte är superförtjust i att få hans armbågar inborrade i magen. Wollmar myntade genast begreppet ”Baby Boss”, så det är nu projektnamnet för lillasyskonet. Det känns oerhört roligt att ändå få dela den här resan med dem. När Wilfred föddes var ju Wollmar så liten, så han förstod ju ingenting av graviditeten eller så.

Bäckenet är värre igen

Jag har ondare i bäckenet den här veckan jämfört med förra. Sådär så att uppmärksamma kollegor frågar om jag har ont i ryggen. Jag har supertydliga begränsningar vad gäller promenadsträcka och hastighet. Att ta mig till och från jobbet är verkligen max vad jag klarar. Jag hoppas sååå att det håller sig så.

Värdena var okej

Jag jobbar på med järntabletterna, och det är ju inte världens roligaste. Men barnmorskan ringde och berättade att sköldkörtelvärdena ändå var okej. Så ingen medicin för det i alla fall! Så skönt!

Någon drog upp rullgardinen

När jag var hos barnmorskan på inskrivningssamtalet klagade jag över tröttheten. Hon svarade ”ja, men plötsligt kan det ju kännas som att någon bara drar upp rullgardinen”. Hon menade att jag kunde bli piggare plötsligt. Och jag tror faktiskt att det vände lite nu under påskhelgen. Det är SÅ HÄRLIGT att kunna vara lite mer med och inte bara somna ifrån familjen stup i kvarten. Men: Haha. Jag blir nästan lite irriterad över att graviditeten/kroppen ändå är så förutsägbar. Jag tänkte verkligen att barnmorskan skulle ha fel, att jag ALDRIG skulle bli piggare. 1-0 till barnmorskan. =)

Tidigt ultraljud

Sista dagen i den här graviditetsveckan fick jag också gå på ett tidigt ultraljud. Jag har av olika anledningar gjort tidiga ultraljud i båda graviditeterna innan, men det här var första som gjordes via magen. En liten söt utomjordning med hjärta, hjärna, två armar och två ben låg där inne och sprattlade.

Såååå skönt att veta att vi nu klarat av de första tolv lite läskiga veckorna!

 

Liten mage

Nu syns det en mage som inte går att förklara på så många andra sätt. Jag har inte kunnat ha mina vanliga byxor på flera veckor och har bara för enkelhetens skull dragit fram hela lådan med alla gravidkläder. Om den här graviditeten blir som de förra är det bara att embrace:a badbollskroppsformen och viktuppgången. Jag har däremot gett upp hela grejen med BH. Asså det funkar inte att ha trehundra olika storlekar på BH som alla sitter oskönt. Jag har sportbh på mig alla dagar, hela tiden.

Graviditetsdagbok från vecka 11

Graviditetsdagbok från vecka 11

Den här arbetsveckan, medan jag fortfarande var i graviditetsvecka 10, var jag på inskrivning hos barnmorskan. På en ny barnmorskemottagning, jag har bytt sedan tidigare graviditeterna. Det är en mottagning som jag däremot haft ganska mycket jobbmässigt samarbete med, och jag trivs redan.

Den här veckan har varit intensiv

Förutom jobb, kryddat av sista veckan med studenthandledning och ett besök hos barnmorskan, har jag också föreläst i två olika sammanhang och deltagit ett radioprogram och en podd. Summan hade varit mycket ens en vanlig vecka, även om jag hade varit mitt vanliga energifyllda jag.

Inget illamående

Nu har jag inte kvar ens en tillstymmelse till illamående, men däremot en oerhörd känslighet för lågt blodsocker. Bäckenet är fortfarande smärtande, men jag har blivit något bättre på att begränsa mig. Så att det inte blir så himla jobbigt ändå. Och nu har jag köpt gymkort och varit där och cyklat och tränat lite.

Men!

Jag är sååååå himla trött. Nu låter det konstigt i och med att veckan ändå innehållit en himla massa aktiviteter, men jag är SÅ TRÖTT. Jag sover någon timme varje eftermiddag/kväll, och somnar ändå i soffan framför TV:n lite senare på kvällen. Jag är inte bara sovtrött, jag är så seg i huvudet. Och orkeslös liksom i kroppen. Barnmorskan ringde och berättade att jag hade några värden som inte var helt hundra, både depåjärnet och sköldkörtelvärdet. Fick gå och ta några ytterligare tester och har fått börja med dagliga järntabletter. Jag gissar också att det där andra blodprovet var för att bestämma om jag behöver levaxin också. Jag har klarat av den här veckan ENBART för att Joseph täcker upp med ALLT här hemma. Det känns som att tröttheten bara blir värre. I tidigare graviditeter har jag varit som tröttast runt vecka 6-7 och sen har den där extrema tröttheten släppt. Just nu känns det helt orimligt att jag kanske fortsätter att vara så här trött resten av graviditeten. Om jag skulle få missfall känns det som att jag aldrig skulle ge mig på att bli gravid igen. Det går inte att ha det så här.

Oro?

När jag var hos barnmorskan tackade jag nej till KUB, vi vet inte riktigt vad vi skulle göra med den informationen. Men jag förhörde mig ändå om möjligheten att få göra ett tidigt ultraljud. Barnmorskan sa att om jag var väldigt orolig så kanske det gick att ordna. Jag tackade nej då, så orolig är jag faktiskt inte. Men sen fick jag veta att en annan person som var gravid i typ samma vecka som jag fått en ”missed abortion” som upptäcktes på ett tidigt ultraljud. Då blev jag faktiskt orolig. Jag vet att det inte smittar, men det kom ändå nära. Det börjar närma sig att vi vill berätta om graviditeten, och det skulle vara skönt att vara något mer säker på det hela då. Så nu har vi ett tidigt ultraljud inbokat!

25 % är redan avklarat

En fjärdedel av graviditeten är redan avklarad, men det känns fortfarande typ som att den inte ”kommit igång” än. Och ändå jag är oktober så ooootroligt avlägset.

Graviditetsdagbok från vecka 10

Graviditetsdagbok från vecka 10

Jag tycker fortfarande inte att jag känner mig gravid

Det är fortfarande himla overkligt, men samtidigt: Om jag inte är gravid så är jag mystiskt sjuk. Jag är så orimligt trött. Hungrig men osugen hela tiden. Jag får ont i bäckenet av att gå snabbt eller belasta lite snett. Och min mage sa bara poff. Så fick jag byta byxstorlek på jobbet, och har bara två par byxor av mina privata kläder som jag kan använda fortfarande. Jag har aldrig känt mig särskilt snygg när jag är gravid, men de här veckorna är verkligen inte roliga. Jag känner mig som en stoppad korv i mina vanliga kläder, men det är ändå för tidigt för att börja med preggokläder.

Vi vill berätta för barnen!

Nu är vi sååå sugna på att berätta för barnen, men vi vill vänta lite till. Hoppas att de kommer bli glada! Vi är lite oroliga för hur det ska bli för Wilfred, han som kommer bli mellanbarnet. Wollmar, som är äldst, har väldigt lätt att kräva all uppmärksamhet av en vuxen. Han vill bli läst för, eller få spela spel med en vuxen hela tiden. Wilfred är mer självständig och leker på i sin egen lilla värld. Vi är rädda att han ska komma i kläm, mellan ett storasyskon som kan hävda sina behov med all tänkbar beskäftighet, och ett lillasyskon som blir krävande i sin litenhet. Hur går det för mellanbarnen?

Jag tackar nej till en massa förfrågningar

Jag får varje vecka förfrågningar om att göra olika saker. Allt ifrån att träffa personer som är intresserade av någonslags yrkesmässigt samarbete, till att medverka i olika slags event och saker. Jag blir tvungen att säga nej till det allra, allra mesta. Jag orkar inte! Det känns lite trist, men å andra sidan så kommer de allra flesta förstå sen när vi går ut med graviditeten. Jag vet att det finns gravida som orkar leva på typ samma liv som vanligt. Jag gör inte det. Inte en chans.

Jag gillar inte att vara gravid

Det här kan tyckas vara oerhört bortskämt. Jag vet att det är ett välsignat tillstånd på så många sätt, och att få chansen att bli gravid och bära ett barn är en ynnest. Men: Jag HATAR den personlighetsförändring jag går igenom som gravid. Jag känner inte igen mig ALLS i att vara orkes- och initativlös, trött och att sätta gränsen i livet på någon slags lägstanivå. Jag är inte alls deppig eller så, jag gläds över saker som vanligt och ser ljust på det mesta. Jag ORKAR bara inte så mycket som vanligt, och det frustrerar mig något så evinnerligt. Jag känner att jag blir en sån tråkig förälder också. Och trist partner. Blööö.

Nu lät det här ändå deppigt, va?

Vi är ändå glada och förhoppningsfulla. Än tar vi nog inte graviditeten för given. Då när det finns en liten risk att jag bara går och mår så här i veckan efter vecka, möjligen ”helt o onödan” så känner det lite som en säkerhetsåtgärd att inte bli för pepp. Jag längtar tills en mage som känns som en gravidmage. Till fjärilsfladder och sparkar. Till ultraljud och bekräftelse om att det faktiskt finns någon där inne. Jag längtar tills att vi kan berätta för barnen och börja förbereda oss alla på att familjen kommer växa och förändras.

Graviditetsdagbok från vecka 9

Graviditetsdagbok från vecka 9

Den här graviditetsveckan är också boksläppsveckan. Det har inneburit utflykter till Nyhetsmorgon, Radiohuset och själva boksläppsfesten. Och gäster från Göteborg som bor hos oss. Och en föreläsning för barnmorskor. Och studenthandledning på jobbet.

Därför: Jag har inte kunnat tänka så mycket på att jag är gravid.

Men livet kräver fortfarande anpassningar:

  1. Jag kan inte gå snabbt, överhuvudtaget. Då gör det svinont i bäckenet. Håller jag mig bara inom ramarna så har jag inte ont alls, nästan.
  2. Jag behöver hela tiden ha en plan för nästa mellanmål. Jag blir lätt illamående om mitt blodsocker går ner för mycket.

Poff sa det, och så fick jag en mage

Plötsligt en dag så sa det poff, och så fanns där en liten mage. Det är såklart mest bara annat, och inte pga livmoder/foster än. Men jag tycker jobb-byxorna skär in jobbigt i magen. Jag har gått upp en storlek i t-shirt på jobbet också.  Jag får välja rätt kläder om jag inte ska outa den här graviditeten alldeles för snabbt.

Wollmar tog ett mobilkort på oss en eftermiddag. Här är jag min nya ”baggy-kläder-stil”. Joseph jobbar i köket som vanligt.

Det där gymkortet…

…har fortfarande inte hänt. Nu den här veckan har det varit fullt upp varje liten stund ändå, men jag kan inte se att det kommer hända att jag skaffar gymkort inom en snar framtid ändå. Jag är såååå trött fortfarande.

Min student var och gick bredvid på barnmorskemottagningen

Jag hade fixat så att min student Ellen fick gå bredvid på barnmorskemottagningen en dag den här veckan. Jag kände mig typ avundsjuk. Hon fick träffa den barnmorskan som jag ska till på inskrivning om någon vecka. Det kommer ju visserligen inte bli kul att gå till barnmorskan förrän typ efter vecka 25, men ändå. Jag längtar tills den här graviditeten inte bara känns som en efterdyningarna efter en influensa.

Joseph gör allt

Jag hämtar barnen på förskolan och färdigställer middag. Men Joseph hela morgonrejset, förbereder middagen innan han går till jobbet och efter middagen så tar han sedan hela kvällsrutinen med barnen. Jag ligger i soffan och spelar spel med dem då och då. Jag känner att det här tär på mitt självförtroende. Kommer jag vara så här slö för alltid?

Graviditetsdagbok från vecka 8

Graviditetsdagbok från vecka 8

Jag har student på jobbet nu. Det går bra och jag har liksom ingen ”funktionsnedsättning” utan klarar både mina vanliga arbetsuppgifter och att ha hand om student-Ellen. Jag hade förberett mig på att bli tvungen att berätta för henne, ifall jag behöver börja bete mig konstigt eller avvikande på något sätt. Det skulle vara lite svårt att dölja typ graviditetskräkningar för henne. Men hittills går det bra. Men jag är ju så himla trött. Ibland blir jag liksom lite loj och har inte min vanliga energinivå. Tror hon märker det?

Nytt symtom: Hunger

Alltså, jag är alltid en matglad person. Men några dagar den här veckan har hungern varit tortyr. Jag har haft svårt att koncentrera mig på jobbet för att jag är så hungrig. Har behövt gå och äta lunch klockan 11 flera dagar, och då behövt köpa en macka på vägen hem från jobbet. Jag är en vanemänniska och jag äter liksom ungefärligt samma mängder på samma tider alltid, känns jättekonstigt att nu helt plötsligt inte ha någon botten. Hoppas det går över? Jag kommer inte kunna mätta den här hungern en hel graviditet. Då får jag sjukskriva mig för att hinna äta, liksom.

Stabilare i bäckenet

Plötsligt en dag kände jag att bäckenbältet inte behövdes längre. Jag har lite ont i bäckenet, och det hugger i symfysen om jag råkar ta ett snedsteg. Men bältet gjorde plötsligt ingen skillnad. När jag varit igång och tagit mig från jobbet, hämtat barn och sedan står och fixar middag, då gör det ont ner mot svanskotan liksom. Får jag bara vila går det över. Hoppas, hoppas det lugnar sig helt snart! Jag har gett upp att springa något mer på ett år eller så nu, men det hade varit kul att kunna promenera.

Tröttheten fortsätter

Jag klarar jobbet bättre än vad jag gjort i motsvarande vecka under de andra graviditeterna, men jag är aaaabsolut inte mig själv. Och hemma drar jag inte många strån till stacken, det ska alla veta. Och jag somnar mitt i något TV-program nästan varenda kväll. Jag brukar heller aldrig dra på att svara på mejl eller pricka av min ”att-göra-lista”. Men nu kan folk få vänta flera dagar på svar från mig. Jag orkar bara inte. Vi håller som bäst på att rådda det sista med boksläppet och Louise får dra ett ganska stort lass.

Jag är lite orolig

Är jag oroligare den här gången? Jag märker att jag verkligen inte tar den här graviditetens fortsättning för given. Jag har ju en hel del symtom, men går ändå och tänker på att fostret kanske slutat utvecklas där i magen. Jag har svårt ta för givet att det kommer komma ett barn i oktober. Tror att jag mer litat på kroppen under tidigare graviditeter? Den här gången så känns det verkligen så… osannolikt att allt ska gå vägen. Lite tur att tröttheten också gör mig lite apatisk. Det drar nog ner min orosnivå lite.

 

Graviditetsdagbok från vecka 7

Graviditetsdagbok från vecka 7

Den här veckan fortsätter på samma tema som innan; trötthet, svagt illamående och bäckensmärta. Lite yrsel har tillkommit Symtomen är riktigt lika uttalade som vid tidigare veckor dock, och jag kan glömma bort allt långa stunder. Sen kommer främst tröttheten som en käftsmäll, oftast vid middagsbordet. Jag har nog inte varit med och dukat av middagen en enda gång de senaste veckorna, utan går och lägger mig och avvaktar nattningen av barnen. Då orkar jag vara med och natta och sen ha kväll tillsammans med Joseph. Fast jag somnar i soffan ungefär varannan kväll, visserligen.

Är jag verkligen gravid?

Jag börjar ångra att vi bara gjorde ett sånt där simpelt ”streck på stickan”-test. VET jag att jag verkligen är gravid? Borde jag göra ett sånt där digitalt test också? När jag pratar så påminner Joseph om mina symtom, likheten med de tidigare graviditeterna och faktumet att jag fortfarande inte har någon mens. Det säger ju egentligen sig själv.

Börja längta till inskrivningen hos barnmorskan

Jag bokade inskrivning hos barnmorskan ganska sent, av en massa olika anledningar. Dels för att jag inte känner att jag behöver gå på ett sånt där tidigt hälsosamtal. Jag röker inte, dricker väldigt sällan  och kan utan minsta problem avstå alkohol nu. Hra koll på både vikt och kost osv. Men största faktumet var att jag inte orkade börja boka om en massa patienter, utan valde en tid längre fram där jag inte hade något bokat. Men det känns som att graviditeten inte börjar bli riktigt på riktigt förrän jag varit där?

Vi vill berätta för barnen!

Barnen har pratat om ett lillasyskon länge. De märker också alla mina konstiga beteenden och anmärker på mina växande bröst i bastun varje vecka. Vi vill vara lite mer säkra innan vi berättar för dem, men samtidigt längtar vi! De kommer bli så glada!

Tränar ingenting

Jag kan absolut inte springa eller ens gå snabbt för bäckenets skull. Och jag orkar inte ta mig för något fysiskt utmanande på kvällarna. Det innebär att jag förutom dagliga 30-minuterspromenader är i princip inaktiv. Det känns slött och ovanligt, men samtidigt är jag så trött så att jag inte ens bryr mig. Så här får det vara nu.

 

Graviditetsdagbok från vecka 6

Graviditetsdagbok från vecka 6

Den här veckan har två teman:

  • Ont i bäckenet
  • Trött
  • Vinterkräksjukan

Bäckensmärtan

Jag känner av uppmjukningen i kroppen sååå mycket. Jag får konstiga låsningar i bröstryggen, det knäpper och smäller i blygdbensfogen (men det gör inte ont) och det hugger och värker i bakre bäckenlederna när jag går. Jag hoppas innerligt att kroppen reagerar starkt på höjningen av relaxin som pågår, och att det liksom lägger sig snart. Så har det varit mina två tidigare graviditeter. Jag har i slutänden inte tyckt att jag besvärats så mycket av bäckensmärta.

 Emerging Role of Relaxin in the Maternal Adaptations to Normal Pregnancy: Implications for Preeclampsia
Bild från studien Emerging Role of Relaxin in the Maternal Adaptations to Normal Pregnancy: Implications for Preeclampsia

Tröttheten

Den går lite upp och ner. Vissa eftermiddagar har jag behövt gå direkt från middagen och sova en halvtimme. Har vaknat lagom tills nattningen av barnen, och sedan varit ”pigg” nog för en kväll i soffan. Några dagar har jag varit så seg när jag kommit till jobbet att jag kollat igenom kalendern och alla dagens patienter och bara tänkt ”HUR ska jag orka?”. Och sen har jag ändå vissa dagar när jag kommer hem med min vanliga energinivå (nästan) och lagar hål i barnens kläder, steker pannkakor, gör bönsallader och svarar på mejl i en rasande fart.

Frågan om träning

Jag motionerar som en naturlig del av vardagen i vanliga fall. Jag springer till och från jobbet och tränar lite annat hemma på kvällarna. När jag inte kan springa tappar jag lite styrfart. Och när jag är så trött så att jag mest bara vill sova kvällstid blir det ju inte så mycket annat gjort heller. Jag måste köpa gymkort! Om det så bara är cykling som funkar så måste jag i alla fall få det gjort. Jag ska bara orka uppbåda tillräcklig energi och initiativförmåga för att gå och köpa det…

Och så magsjukan på det

En söndag vaknade jag och kände att det där lilla morgonillamåendet nog var plötsligt värre. Jag valde bort kaffe och åt en pytteliten frukost. Höll igång som vanligt tills dess att jag plötsligt kände att jag mådde jättekymigt. Och sen satte vinterkräksjukan igång. Det var ingen höjdare, men det ju aldrig. Däremot var det ganska lätt att tänka att det där lilla morgonillamåendet nog inte var så illa ändå. Jag jämför mycket med graviditeten med Wollmar där jag kräktes flera gånger varje dag fram tills vecka sjutton någonting. Med Wilfred mådde jag knappt illa alls. Hoppas att det inte blir värre än så här!