Kategori: Läsarfrågor

Läsarfrågor

Här hittar du läsarfrågor och svar! De flesta frågorna handlar om fysioterapi och således finns mer på varje ämne under de olika kategorierna under fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa.

Vad är problemet med magmuskeldelning?

Vad är problemet med magmuskeldelning?

En fysioterapeutkollega hörde av sig och frågade följande:

Vad finns det för risker med magmuskeldelning postpartum? En del oroar sig för att tarmarna ska ploppa ut i ett bråck, hur rimligt är det och är det ens farligt? Och hur bred magmuskeldelning behöver det vara för att vara förknippat med risker? Vilka indikationer det finns för operation? Hur vid ska delningen vara, hur långt postpartum och vilken typ av besvär? Sen undrar jag också om hur länge efter förlossning man kan förvänta sig att den fortsätter gå ihop. En vän till mig är bara 3 veckor postpartum och hon är orolig, vi var båda överens om att hon behöver ge det mer tid, men hur många månader kan man säga?

Tack för kluriga frågor!

Jag ska göra mitt bästa för att svara! Kom ihåg att jag inte gör anspråk på att veta allt, vi kan gärna fortsätta diskutera! 

En magmuskeldelning innebär att de raka bukmusklerna (sexpacket) inte ligger tätt an längs med varandra, utan att bindväven som håller dem samman i mittlinjen har blivit utsträckt. Vi pratar oftast om det som ett graviditetsrelaterat besvär, men det kan lika väl uppstå av ”vanlig” övervikt eller av andra orsaker som sätter väldigt mycket press på buken inifrån (hosta, tunga lyft etc).

När jag läser runt på bloggar och forum verkar ”många” (de är generellt väldigt få) som har magmuskeldelningar också lida av ryggsmärta och andra besvär. Vetenskapligt sett har inga sådana samband kunnat ses, i alla fall inte vad gäller ländryggssmärta. Det som vi fysioterapeuter tänker kring magmuskeldelningar är att de kan försämra förmågan att stabilisera bålen, och därför kan en magmuskeldelning skapa andra mer hållningsrelaterade besvär. Jag tänker att det är enormt svårt att skilja orsak från verkan i dessa sammanhang, ändå. Magmuskeldelning, hållning, bålstabilisering, muskeluthållighet, småbarnsliv, stress… Det finns många olika anledningar till att få ont i kroppen.

Du frågar om hur länge vi kan förvänta oss en spontanåterhämtning

Forskning har visat att vid 6 månader har nästan 40% av alla postgravida kvinnor kvar en viss delning. Jag har sett studier som säger att de första åtta veckorna sker den mesta spontanläkningen, men de flesta verkar också mena något vagt om att kroppen behöver ha på sig lika länge att läka som den faktiskt var gravid. Jag tror inte någon pratar om en ”kvarvarande delning” förrän efter ett år har gått. Faktum är att flera studier verkar visa att delningen är som mest några veckor efter förlossningen, så om din vän är tre veckor postpartum så kan hon nog chilla lite!

Du frågar också hur bred en delning ska vara för att det ska vara förknippat med risker.

Detta skulle jag säga att ingen kan svara på. Pratar vi risker för bråck? Ja, säg att 40% av alla gravida har kvarvarande delningar i någon form, alltså vi pratar även om små på 2 cm? 10% av världens vuxna (män och kvinnor) får någon gång bråck, navelbråck verkar utgöra 10-30% av dem. Kan du räkna? Jag orkar inte… Men jag tror vi kan säga att risken är rätt liten.

Hur bred är en bred delning?

Jag träffar ibland kvinnor med riktigt stora delningar, upp emot 10-11 cm. Det är mycket. Jag själv har en delning på typ 1,5 finger, det är nog normalt. Jag har nog aldrig känt på en kvinna som varit gravid som inte haft något alls. Vävnaden mellan magmusklerna blir utsträckt, typ som ett uttänjt tyg. Även när det läker optimalt blir inte mellanrummet som förut. Det finns forskningsmässigt ingen konsensus om vad som är en ”sjuklig” delning, men det börjar kanske resoneras om försämrad bålstabilitet vid en delning på ca 5 fingrar. I min kliniska vardag tänker ja mer på upplevelse och symtom än faktiska fingerbredder i mellanrummet, även om jag följer upp dem så. Någon studie har visat att kvinnor som inte fött barn ”ska ha” ett mellanrum på mindre än 22 mm i navelhöjd. Jag tänker att det är svårt att mäta – vems fingrar, eller millimetrar från inre kanter eller yttre? Alla studier verkar dessutom göra olika när de mäter.

Vilka indikationer finns för operation?

Pratar vi magmuskeldelning? Officiellt sett inga, vad jag förstår. Eftersom det inte går att styrka vetenskapligt att en magmuskeldelning orsakar några besvär får de flesta avslag på sin önskan om en operation. Operationer av magmuskeldelningar sker i Sverige som skönhetsoperationer och bekostas själva i de allra flesta fall. Jag har dock hört (tack och lov) resonemanget att det måste göras en individuell bedömning, och om det finns uppenbara svårigheter att stabilisera bålen kan det nog ändå slinka förbi en och annan operation även inom landstingsvården.

Vad jag hört så kommer aldrig en operation på fråga om det inte är en delning på minst 5 fingrar över naveln, minst ett år efter förlossning och kvinnan ska helt säkert vara klar med att vara gravid.

Okej, men det här med navelbråck då?

Ett navelbråck är väl den medicinskt sett ”värsta” komplikationer av en magmuskeldelning. Ett navelbråck uppstår när stödjevävnaden i bukväggen försvagas kring naveln, ofta sker är denna försvagning antingen medfödd eller förvärras under en längre tid. Själva bråcket är när bukinnehåll liksom glider igenom glipan som uppstår i bukväggen och bildar som en utbuktning av naveln. Ett navelbråck kan växa med tiden. Navelbråck är inte synonymt med magmuskeldelningar. Historiskt sett har det drabbat fler kvinnor än män, vilket ändå troligen betyder att graviditeter är en orsak. Förekomsten ökar också med åldern. Riskfaktorerna för ett navelbråck är övervikt, tunga lyft, långvariga hostor, förstoppning och graviditeter. Förekomsten är också ärftlig.

Navelbråck anses vara ett medicinskt tillstånd som ska åtgärdas kirurgiskt i de allra flesta fall. Vad jag läst mig till så opereras navelbråcken, men magmuskeldelningen korrigeras inte. En del kirurger verkar på senare tid ha börjar argumentera för att risken för ett recidiv då ändå är rätt stor, så jag har sett att det gjorts studier på att göra både och samtidigt. Jag har också träffar patienter som genomgått kirurgi för båda tillstånden vid samma tillfälle.

Navelbråcken ökar?

Det som är intressant är just navelbråck verkar öka i förekomst och är nuförtiden den nästa största gruppen bukväggsbråck efter ljumskbråck. Det verkar också som att det är navelbråck hos män som ökar mest. Tankarna går ju då osökt till ökande övervikt i vårt samhälle som en riskfaktor. Övervikt på magen ger ett tryck på bukvägg och stödjevävnad vilket ökar risken för försvagningar.

Magmuskeldelning

Vad betyder då allt detta?

En kvinna som alldeles nyss har fött barn HAR en magmuskeldelning. Nästan hälften av alla kvinnor har det även efter 6 månader också. De allra flesta får inga som helst besvär. Att gå och oroa sig för ett navelbråck är inte lönt  – drabbas man så drabbas man. Förmodligen hade det kanske ändå hänt ändå på grund av ärftlighet som största påverkansfaktor, utöver bukfetma som övrig riskfaktor.

Vill en hundraprocentigt skydda sig mot magmuskeldelningar och navelbråck ska man:

1) välja rätt gener (=omöjligt)

2) kanske väja bort att vara gravid (=förmodligen inte alls aktuellt) och

3) undvika övervikt och eventuellt extremt tunga lyft (=kanske lättare sagt än gjort…)

Vad är problemet med magmuskeldelning?

En magmuskeldelning är ett problem när den ger symtom och problem, men inte annars. Det är inget fel på kroppen bara för att det finns ett mellanrum mellan magmusklerna. Har du symtom från rygg och mage kan du i första hand träna upp bålmusklerna för att se om träning hjälper dig att bli starkare och stabilare, och därigenom symtomlindrad. Har du besvär som inte går över med rehab bör du uppsöka läkare.

Träffa fysioterapeut efter sfinkerruptur

Träffa fysioterapeut efter sfinkerruptur

Vad gör man på återbesöket efter en sfinkterruptur?

”Jag födde vår son för 7 veckor sedan och då han blev tagen med sugklocka så fick jag en sfinkterruptur. Tyckte jag fick dålig information från vården så när jag googlade på sfinkterruptur så hamnade som hos er. Jag ska träffa en fysioterapeut på tisdag och tänkte be dig om hjälp med frågor att ställa/hjälp att kräva vid detta besök”

För det första: Grattis till sonen!

Jag beklagar från djupet av mitt hjärta att du drabbats av en sfinkterruptur. Det är en otroligt konstig krock i kroppen att drabbas av en akut skada och samtidigt vara nybliven och kanske nyförälskad spädbarnsförälder. Jag vet hur otroligt vilsen och ledsen man kan vara efter att ha drabbats. Och samtidigt glad. Och chockad. Och allt.

Patientinformation

Klicka på länken till Bäckenbottenutbildning.se för att komma till en riktigt bra informationsfolder om förlossningsskador. Den här informationen är den du borde ha fått på sjukhuset. Om du inte fick den eller ens i närheten av motsvarande information kan du, om du orkar, skriva till chefen på den förlossningskliniken och be dem förbättra sina rutiner. Bra information är grunden för allt.

Vårdens riktlinjer

Vad gäller uppföljning från vården kan du kräva och förvänta dig att vården tar ditt behov av uppföljning på allvar. När det gäller besök hos barnmorska och läkare finns rekommendationer på vad besöken kan ta upp här:

Undersökning hos barnmorska

Undersökning hos läkare

De fysioterapeutiska riktlinjerna

På en del sjukhus är det fysioterapeuten som du kommer träffa först för uppföljning av din skada. På andra sjukhus kommer du träffa uroterapeut eller någon annan profession. Oavsett vem du träffar ska du kräva att det finns ett team-tänk kring dina besvär. All uppföljning och behandling ska utgå från din berättelse om hur du själv uppfattar din hälsa. Det är därför viktigt att du själv försöker sätta ord på hur då mår och hur din kropp fungerar.

Berätta om:

  • du har besvär med att hålla kiss när du skrattar, hostar och nyser
  • om du läcker fisar eller avföring
  • om du får fläckar av avföring i trosorna
  • om du har jobbig tyngdkänsla
  • om du har för kort tid mellan bajsnödighetssignal och faktiskt behov av att bajsa
  • om du har mycket oro eller rädsla i relation till ditt underliv

Det kan vara svårt att berätta om besvär, helt enkelt för att du ännu inte utsatt dig för situationer där besvären framkommer. En del symtom kanske du först kommer uppleva då du börjar träna tyngre eller återgår till arbete. Om du är orolig för att symtom kan komma senare, be i så fall om en möjlighet till kontakt vid senare behov.

Fråga om:

Alla dessa frågor är inte fysioterapeutens område, men du kan ha denna lista att gå efter.

  • Hur ser stygnen ut? Behöver det tas bort trådar? Ser det ut att läka på bra?
  • Blöder det längre än avslaget verkar vara? Det kan vara granulom som uppstått efter operationen och de kan behöva behandlas.
  • Be om en muskelfunktionsbedömning för bäckenbotten.
  • Finns det risk för att behöva göra en om-operation, och när görs i så fall den bedömningen?
  • Har du behov av att prata med en kurator angående förlossningen? Se i så fall till att få en sådan tid inbokad via gyn!
  • Behöver du få ett löfte om uppföljande besök hos fysioterapeut? Läkare? Se till att gå därifrån med en sådan tid inbokad!
  • Behöver du få prata om förlossningssätt vid en eventuellt kommande graviditet med någon?

Det är alltså egentligen bara ett fåtal av dessa frågor som fysioterapeuten kan svara på, men hen har definitivt erfarenhet att se när en kollega med annan yrkeskompetens behöver bemöta de andra frågorna.

Bäckenbottenträning

Sedan kommer fysioterapeuten ge dig ett bäckenbottenträningsprogram utifrån sin bedömning av din knipförmåga.
Fråga vidare om detta – Hur länge ska du göra detta? När ska du stregra övningarna? När vet du att du vågar börja träna annat (gym, löpning etc)? Kan du får en uppföljning?

Lycka till! 

Min sfinkterrupturshistoria finns här:

A walk down memory lane och varför jag är som jag är

 

 

Mer om samma tema på BakingBabies:

 

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt?

En serie inlägg om muskelskador

Läsarfråga om snedhet i bäcken och benlängdsskillnad

Läsarfråga om snedhet i bäcken och benlängdsskillnad

Jag har haft stora bekymmer med foglossningssmärtor även efter förlossningen. (Som först försvann och sen kom tillbaka). Jag var hos en fysioterapeut förra veckan som såg 2 cm skillnad i längd på mina ben. Han vände och vred på mig och nu känns allt bara bra. 🙂

Har var inte den pratsamma typen och jag har några frågor!
1. Hur ska jag stretcha för att det inte ska bli så igen?
2 Vilken träning är bäst att starta med?

Få vetenskapliga svar

Det finns inte supermycket forskning om detta, så det mesta här blir ett ”kliniskt resonerande”. Det kommer bli långt, så håll i dig. Jag kommer i mitt skrivande också låta något dömande och negativ till andra kroppsterapeuter, och det är inte min mening. Lita du på att din fysioterapeut kan sin grej! 

Vad är en benlängdskillnad?

En slags riktig anatomisk benlängdsskillnad beror på att skelettet är felväxt. Det kan vara en längdskillnad på lårbenet eller underbene. Då vet du om det redan från barnsben.Detta kallas för struktuell benlängdsskillnad. Ibland kan det även handla om anatomiska avvikelser i ryggen, oftast en skolios. Ibland sitter även snedheten i bäckenet. Även detta brukar skolsyster eller skolläkare hitta i mellanstadiet eller högstadiet hos de allra flesta. När det är en anatomisk felställning som är över 2 cm så brukar det från landstingets håll vara en funktionsnedsättning som ger rätt till skoanpassningar via ortopedtekniker. Är benlängdsskillnaden under 2 cm brukar det anses vara ett skönhetsfel som går att justera endast om det ger upphov till symtom.

Ingen av oss är helt rak, helt symmetrisk, helt lika stark på höger och vänster kroppshalva. Vi är alla lite sneda!

De flesta små snedheter kommer från olika fotledspronation, låga fotvalv, kobenthet eller muskelobalanser (olika starka och strama muskler).

Hur märks en snedhet eller benlängdsskillnad?

Ska det göras helt på riktigt, är det röntgen som behövs för att se om det faktiskt är skelettet som är olika långt på höger och vänster ben. De allra flesta som kommer från en kroppsterapeut med statementet ”jag hade snedställt bäcken” eller ”jag har sned rygg” eller ”jag har en benlängdsskillnad” har absolut inte blivit undersökt nog för att faktiskt få en sådan ”dom”. De snedheter som inte är antomiska är inte konstanta, och det blir inte tydligt för de flesta patienter. Jag träffar många som fått höra att de är sneda, som tar det som en slags ”dom”, något de kommer tro om sin kropp resten av livet. Jag tycker att det är lite trist. Kroppen är under ständig förändring!

Hur mäts det här?

Det vanligaste sättet att mäta benlängdsskillnad utan röntgen är att patienten ligger på rygg på britsen och terapeuten mäter sträckan mellan höftbenskammen och inre fotknölen. Jag gör det här så sällan jag bara kan, och försöker när jag gör det att uttala mig så lite som möjligt om mätvärdet jag får. För HUR I HELA FRIDEN ska jag veta att jag hittade på millimetern lika punkter på höger och vänster höftbenskam? Speciellt om personen inte är mager och direkt benig är det skitsvårt. Det verkar rent forskningsmässigt som att det anses vara ett okej mätsett för längdskillnader över 1 cm, men inte känsligt nog när det är nere på millimeternivå.

Tittar jag på en patient enbart i stående eller sittande så kan jag kolla på midjeveckens höjd eller på höftbenskammarnas höjd, men felkällan där blir om personen ifråga står lite roterat eller om bäckenet inte bara är snett i höjd, utan även lite vridet. Och här kommer mitt påstående att ”alla är osymmetriska” in i bilden. Hur vet jag om snedheten jag ser ens är ny eller symtomgivande? Observationstest är inte tillförlitliga. Någonstans har jag läst, utan att ha granskat källan, är att de allra flesta har ett kortare högerben (och större vänsterfot!).

När ger osymmetrin upphov till besvär?

I Sverige avgör alltså landstingen att 20 mm är benlängdsskillnaden som krävs för att frå bidrag och rätt till ortopedtekniska insatser, men kanske ändå att de flesta kliniker tänker att skillnader över 1 cm kan vara orsak till besvär? Men varför osymmetrin överhuvudtaget finns är ju egentligen den stora frågan.

Grejen är ju då att vi i de allra flesta fall INTE skeletala orsaker till besvären. Och går vi till mjukdelarna, olika dragriktningar från olika muskler, då blir det hela mycket mer komplext att analysera.

Och litegrann blir ju också frågan – vad är hönan och vad är ägget? Har en graviditetsrelaterad bäckensmärta till exempel gett upphov till ett osymmetriskt muskelförsvar (=spänningar) som gör att bäckenet dras snett? Eller har personen ifråga varit sned hela tiden, och därför fått ont? Om du till exempel hela tiden belastar din ena kroppshalva mer, så kan du såklart därför få större och starkare muskler på den sidan, men också större risk överbelastningssmärta.

Men observera alltså, en snedhet är inte lika med besvär!

Är osymmetri och snedheter överdiagnosticerade?

Japp. I min värld är de det. Det är ett tacksamt sätt att ge en patient en förklaring för symtomen. Något som en terapeut snabbt kan ”fixa”, placeboeffekten blir rätt stor och patienten kan känna sig bättre med en gång. Jag tror också att det blir lite ”magi” i det, terapeuten känns enormt proffsig som hittar en sådan grej, som en aldrig tänkt på själv. Med detta sagt – det finns med hundraprocents säkerhet de som har snedheter och som får helt korrekta behandlingar för detta. Och även – placebeoeffekt är inte dåligt. What ever works, liksom.

De flesta riktiga benlängdsskillnader är medfödda och går liksom inte att fixa. De som har uppstått genom skador eller överbelastning utvecklas ofta över en lång tid. Och då kanske det behandlingsbara egentligen är smärtan, överbelastningen, spändheter i muskler och inte själva osymmetrin. Och om osymmetrin behöver behandlas kanske det faktiskt är ett litet skoinlägg som behövs, ett inlägg som en kan testa och se om det avlastar och ger smärtlindring, för att sedan sakta fasa ur? Jag tänker på typ en 5 mm kork-kil från skomakaren att sätta i hälen på skon.

Nu tänkte jag gå in mer specifikt på snedheter i bäckenet

En snedhet i bäckenet är ett extremt förenklat uttryck. Ofta har något skapat smärta (graviditetsrelaterad bäckensmärta kanske då frågeställarens fall) gett en sekundär påverkan på närliggande muskler som blir spända i rent försvar. De spända musklerna drar bäckenet fel. En snedhet i bäckenet kan vara antingen framåt/bakåt eller i höjd åt höger/vänster, eller  med en rotering så att personen ifråga står med ena höften mer framåtskjuten än den andra. Höger/vänster snedhet och rotation kan ge ett utseendet som gör att ena benet ser längre ut än det andra, även om benen faktiskt är exakt lika långa.

En sådan snedhet påverkas av och påverkar naturligtvis alla omkringliggande leder, hur fötter, knän och höftleder belastas och hur ryggens rörlighet blir.

I mitt eget fall har jag en rotation kring bäckenet som kommer från att jag hade en ovana av att råka slänga upp barnen på höger höft. Detta blev jag varse om när jag skulle göra en stående lungröntgen för något år sedan, jag kunde helt omöjligt stå helt rakt med kroppen i och med att högerhöften hela tiden vill skjutas framåt och uppåt. En sidoeffekt blir att jag belastar mer på vänster ben. Jag har inga besvär alls, men jag försöker ändå att lyfta och bära symmetriskt så fort jag har ”hjärnan med mig”. Vilket inte är alltid…

Hur behandlas detta?

Det finns  hands-on-tekniker att ”fixa” detta. Jag kan inga, och tänker inte lära mig heller. Inte sagt att det är dåligt, men jag tror ändå mer på de långsiktiga lösningarna. Jag uppskattar dock samarbetet med kiropraktorn på jobbet. Att hon kan hjälpa patienter med ”instant relief” som smärtlindring är guld värt. Jag kan sedan jobba vidare med de mer långsiktiga lösningarna –  träning, stretching och jobba med hållning, ergonomi med mera.

Vilken träning är bäst att starta med?

En patient som har besvär kring bäckenet och där jag kan hitta osymmetrier vad gäller muskelstramhet och styrka kring lår, rumpa, mage och rygg kommer få råd om stretching och övningar för att stärka upp. Målet är att bli ha (ungefärligt) lika strama muskler på båda sidor och lika styrka. Här är min uppfattning att en fysioterapeut behöver ofta vara med och guida vad som behöver göras.

I frågeställarens fall hade jag börjat med att sätta spänn på framsida lår, baksida lår, insida lår och rumpmusklerna. Märker du någon anmärkningsvärd sidoskillnad? Sedan hade jag velat kolla muskelstyrkan. Gör en massa olika benstyrkeövningar och kolla om du märker någon sidoskillnad på höger och vänster ben. Asymmetrier kan vara värda lägga krut på, att träna svaga muskler och stretcha spända. Ganska ofta tycker jag att kvinnor som haft bäckensmärta har just svaga gluteus medius  och strama höftböjare.

Vardagen är kanske viktigast

Tänk också över hur du jobbar, sitter, lyfter. Har du en favoritsida att vända dig åt på jobbet eller hemma? Sitter du vänd mot TV:n, i ett hörn av soffan, vänder du dig mot lampan mot ett visst håll? Bär du barn snett?  Brukar du sitta i halv-skräddarställning i soffan? Vilka andra rörelsemönster kan skapa snedheter hos dig? Det du tränar några gånger i veckan kanske inte kan överväga dina vanemönster!

Ps:

Jag har skrivit en hel serie om bäckensmärta efter graviditet, läs gärna den!

Läsarfråga om ljumsksmärta efter förlossning

Läsarfråga om ljumsksmärta efter förlossning. 

Ont i ljumskarna efter förlossning

Fråga: 

Hej! Jag födde barn för ungefär tre veckor sedan. Jag hade foglossning i slutet av graviditeten, men främst baktill och ut mot höfterna, inte alls något smärtande område framtill. Nu efter förlossningen kan jag inte ligga på rygg för då gör det ont baktill och ibland låser det sig så att jag har svårt att komma upp. Ibland känns det som knivhugg på den punkten.När jag promenerat mer än 5-10 minuter börjar det också göra ont i ljumskarna, vid höftböjarna. Det kommer bara om jag går i vanlig/rask takt, aldrig om jag går långsamt. Detta började 2 veckor efter förlossningen.

Vad kan det vara och vad ska jag göra?

Tre veckor är ingenting

foglossningljusare

Grattis till bebisen och tack för din fråga. Mina svar här kan aldrig ersätta en undersökning och råd från en fysioterapeut i riktiga livet, så känner du att svaret inte är hundraprocentigt eller att mina råd inte fungerar för dig ska du definitivt söka upp någon IRL!

Jag ska ta dig igenom ett resonemang som jag hoppas kunna hjälpa. Utifrån det du berättar förstår jag det som att du har kvar en del bakre bäckensmärta du ändå känner igen från graviditeten. Men du har också en nytillkommen smärta framtill. Min första tanke är att en förlossning är en fysisk ansträngning utan dess like. Tre veckors återhämtning efter en sådan fysisk kämpainsats är rätt lite. Det finns  ingen orsak till oro, om du kan känna i kroppen att du liksom är adekvat konvalescent efter din fysiska ansträngning.

Sedan ska jag be dig fundera över aktivitetsnivå

Är det så att du gör en massa mer saker nu, som du inte gjorde innan och strax efter förlossningen? Jag tänker ofta att en del symtom inte per definition är ”nya” utan att det istället är provokationen som är ny. Du kanske känner dig mycket rörligare och smidigare nu, utan gravidmagen? Och kanske har de första smärtorna efter förlossningen släppt. Nu kanske du är igång och rör dig på ett nytt sätt?

Just främre bäckensmärta brukar kunna provoceras av promenader i rask takt. I och med att du då ökar din steglängd och i samtidigt draget kring främre bäckenleden. Av den anledningen tänker jag att du kanske ändå har/har haft en främre bäckensmärta som legat dold under en lägre gånghastighet/inte så mycket aktiv rörlighet/stor mage under den senaste tiden. Att du därför inte haft så mycket besvär av den fram tills nu.

Hur var förlossningen?

Du skriver inte så mycket om din förlossning. Det finns förlossningssituationer som gör att det uppstår en ”stukning” i främre bäckenleden och att den smärtan i själva verkat uppstår och debuterar då. Det finns ju även personer som överhuvudtaget inte haft bäckensmärta alls under en graviditetet, men där bäckenbesvären kommer i samband med en förlossning. Jag kan förstås inte svära på att det är bäckenlederna som gör ont, det är mycket olika strukturer (nerver, muskler, ryggkotor, ledband) som kan göra ont i samma område. Men det spelar i sammanhanget mindre roll. Just nu har du ont.

Vila och återhämta dig

Du ska tänka att du är väldigt, väldigt nyförlöst och att kroppen fortfarande är skör, lite extra rörlig och eventuellt även lite ”stukad” efter förlossningen. Hur hade du hanterat en fotledstukning? Enligt konstens alla regler hade du belastat lite lagom mycket, vilat när det börjar värka för mycket, tränat lite rörlighet och lite muskelstabilitet kring fotleden och väntat in att foten är hyfsat smärt- och besvärsfri innan du börjar belasta den med till exempel full motions- och idrottsaktivitet igen.

Ungefär så tycker jag att du ska tänka om din post-förlossningskropp. Men kanske ytterligare lite försiktighet och ömsinthet i stegringen av aktivitet, i och med att du också är i en väldigt utsatt situation med hormoner, sömnbrist, eventuellt amning, ny familjesituation etc.

Dosera rätt!

Gör det ont att gå 10 minuter, promenera 5 minuter. Gör det ont att gå snabbt, gå långsamt. Undvik saker som gör ont, gör att benen låser sig och att du får den där knivhuggskänslan. Bli för den sakens skull inte passiv. Gå hellre två korta promenader än en lång. Utforska gränserna och håll dig strax under gränsen för där du får ont. Vänta in att kroppens känns redo, och jämför dig inte med någon annans återhämtning. Har du några övningar som du fick under graviditeten kan du med fördel fortsätta med dem så länge de känns okej. Behöver du guidning inför en försiktig stegring, boka tid hos en fysioterapeut.

Hör gärna av dig igen och berätta hur det går!

 

 

Träning efter graviditet

Träning efter graviditet

Läsarfråga:

”Jag födde mitt första barn för 4 månader sen. Jag fick en grad 2-bristning som behövde sys och som har läkt fint även om ärret fortfarande stramar. Efter förlossningen fick jag ofta en tyngdkänsla i bäckenbotten efter framför allt promenader och lyft. Detta har dock blivit bättre och nu är det främst bäckensmärta som begränsar promenaderna, även om det också blir bättre sakta men säkert. 

Problemet är att jag är livrädd för att träna och därigenom skada kroppen.  Har du några tips på vad kan jag träna och vad kan jag absolut inte träna? Tänker ur både perspektivet att kroppen precis genomgått en graviditet och förlossning men även om du har några tips som småbarnsmamma hur du klämmer in träningen i vardagen.”

Svar

Generellt så tänker jag kroppen är gjord för rörelse och motion. Min grund-devis är att ”allt som känns bra är bra” och att det är stort är ett mycket större hot mot vår generella hälsa att röra oss för lite. Epitetet ”mammaträning” är både bra och dåligt. Bra för att det skapar en gemensamhetskänsla och litegrann också tydliggör att det finns en tanke bakom upplägget med träningen. Men det betyder verkligen inte att all motion eller träning som inte är anpassad  för mammor skulle vara dålig eller potentiellt skadlig.

En gång är ingen gång

När det gäller träning efter graviditet och förlossning brukar jag också peppa med att ”en gång är ingen gång” vad gäller träning. Säg att du skulle råka gå ut lite för hårt med träningen vid ett tillfälle. Om du sedan lyssnar och beaktar kroppens signaler så skulle ett eventuellt överbelastande moment inte ha gjort någon skada. Kroppen tål ofta överbelastning vid enstaka tillfällen. Det är när vi upprepade gånger struntar i kroppens varningssignaler som arbete, motion, träning eller lek kan bli skadliga.

Träning efter bristningar och symtom från bäckenbotten

Vad gäller att träna efter vaginal förlossning och bäckenbottenskador brukar jag rekommendera att du lyssnar efter två saker: Tyngd/trötthet och inkontinens. Det kan vara en adekvat reaktion av bäckenbotten att signalera trötthet och tyngd efter en lång dag. Detta kan däremot vara en sådan kroppslig signal som du inte bara ska strunta i, gång efter annan. Säg att du stått, gått, burit barn och hållit på och grejat hemma hela dagen. På eftermiddagen har du trötthetsvärk. Du kanske du ska träna styrkeövningar i sittande eller liggande, eller cykla som främst konditionsträning om du ska träna på kvällen.

Här finns mina samlade tips om träning för dig med symtom från bäckenbotten. 

Träning med bäckensmärta

Jag brukar mena att så länge du bara har högst måttligt ont, och smärtan sedan lägger sig ganska direkt efter belastning så brukar träning trots/med bäckensmärta ändå gå rätt bra. Det kan vara kinkigt med dosering av träning för detta och andra smärttillstånd. Känner du att du har svårt att hitta din väg framåt vad gäller träning rekommenderar jag dig kontakt med en fysioterapeut.

Här finns en inläggsserie om bäckensmärta efter graviditet

Träning och rädsla

Jag vet inte om detta vuxit, men jag upplever det nästan så. Att fenomenet ”mammaträning” och andra specifika träningskoncept för nyblivna mammor gör att alla som inte tar del av just sådant utbud känner att de är ute på okänt vatten. Ibland blir jag otroligt frustrerad på friskvårdsbranschen, just för att de skor sig på människors rädsla att göra fel. Jag tänker att så länge du lyssnar in i din egen kropp efter obehag, smärta eller inkontinens så behöver du inte vara så orolig. Du har utrymme för att göra fel, och kroppen pajar inte för enstaka ”missar”.

Här svarade jag på ett liknande resonemang om rädsla för träning efter graviditet. 

Generella råd

Jag har gjort en serie klipp på youtube om just träning efter graviditet! Här är ett av dem:

 

 

Läsarfråga om bäckensmärta efter graviditet

Läsarfråga om bäckensmärta efter graviditet

”När jag var gravid blev jag rekommenderad att undvika promenader pga kraftig foglossning. Jag kunde knappt gå framåt slutet av graviditeten, så det föll sig ganska naturligt… Nu i juni blir mitt barn ett år och jag har fortfarande bäckensmärta. Jag har provat sjukgymnastik men tyckte att jag blev sämre. Senaste månaderna har jag inte tränat annat än just promenader. Jag kan numera gå 1,5 km (ibland 2 km bra dagar) nästan helt smärtfritt. Ser du nån anledning att inte använda mig av promenader som motion, med målet att successivt öka sträckan? Jag undrar också om jag ska tänka på att hålla en viss anspänning i bäckenbotten (knipa) när jag går?”

Svar

Min devis är alltid ”allt som känns okej är okej” så om du upplever att promenader fungerar bra som motionsform så finns det ingen anledning att sluta. Däremot kan det finnas bonuseffekter av annan behandling för bäckensmärtan. Frågeställaren nämner ”sjukgymnastik” men också att hon blev sämre av detta. Det säger egentligen mig ingenting, för ”sjukgymnastik” är aldrig en ensam grej. Jag gissar att det handlar om övningar som gjorde ont? Det kan handla om en feldosering eller val av fel övningar, inte att hela idén med rehab är bortkastad energi.

Här finns mina råd om bäckensmärta efter förlossning samlade:

Into och tips på var du kan hitta hjälp

Vad är bäckensmärta efter förlossningen egentligen?

Behandling av bäckensmärta efter förlossning

Hur avgör jag vad som är bra och dålig smärta?

Har bäckenbotten något med saken att göra?

Du ska inte knipa medan du promenerar!

Läs gärna inlägget nederst i listan här ovan, ”Har bäckenbotten något med saken att göra?”  och sedan det besläktade inlägget Ska jag knipa medan jag springer? samt Vanliga fel vid bäckenbottenträning. Om du kniper hela tiden under en promenad kan överspänning i bäckenbotten vara en sådan sak som är med och konserverar din smärtproblematik.

Hoppas din återhämtning får fortsatt gå framåt!

Nu är detta inga korta svar utan hänvisning kan ganska mycket vidare läsning. Fråga gärna följdfrågor efter att du läst!

Sex efter gynekologisk operation

Sex efter gynekologisk operation

Sex efter en operation

Din läkare har rekommenderat att du genomgår en gynekologisk operation. Kanske är det en borttagning av livmodern, kanske en inkontinensoperation, en lagning av muskler eller återställande av vaginas väggar efter graviditeter och förlossningar. Läkaren och övrig vårdpersonal berättar i bästa fall allt om operationen och en del om livet efteråt. Men det du egentligen vill veta är kanske hur operationen kommer påverka ditt sexliv. I det här inlägget ska jag försöka besvara frågeställarens frågor, men också ta er igenom ett resonemang om hur sexlivet kan påverkas av lite olika operationer.Jag tänker att jag pratar om sex mest som förmåga till njutning och orgasm. När jag menar penetration uttrycker jag det specifikt.

Fråga din läkare

Jag lovar, det kommer inte som en överraskning för din vårdgivare att du vil kunna ha sex. Det är helt adekvata frågor att ställa i en vårdkontakt, och läkaren som opererar dig kan också uttala sig om just ditt fall. Ibland kan det ju finnas speciella förutsättningar för just dig. Denna blogg kan inte ersätta individuella råd! Fråga om potentiella komplikationer och om du behöver undvika någon slags sex och hur länge.

Prata med din partner

Om du har en partner, behöver hen också veta vad du ska gå igenom. Ni behöver tillsammans sätta er in i läkningstider och hur du känner att du vill hantera läkningstiden. Både vad gäller både livet i stort och specifikt gällande sex.

Livmoderborttagning

Hur operationen och livet där efter påverkar ditt sexliv handlar mycket om vilken slags operation du genomgått, och varför. För en del som haft mycket besvär med smärta och blödningar kan ju sexlivet totalt sett bli bättre efter en operation. Forskningsmässigt finns det visst stöd för att sexlivet kan ha en tendens till att vara bättre för de kvinnor som kan behålla sina äggstockar jämfört med de som blir av med sina. Detta kan förklaras av äggstockarna roll som könshormonproducenter. Generellt verkar dock sexualfunktionen efter operationen vara stort är oförändrad för de flesta.

Efter en hysterektomi är det ärren i slutet av vagina som behöver läka innan du rekommenderas att ha sex. Blödningar och blodblandade flytningar bör ha upphört.

Inkontinens- och prolapsoperationer

För kvinnor som lidit av detta kan besvären innan ha hämmat sexlivet och även här syftar ju operationen till att ta bort symtom som sätter ner patientens funktion i stort. Trots detta kan operationerna ibland ha biverkningar som en nedsatt känslighet/svårare att få orgasm. Detta tros dock vara bara de första månaderna och upp emot halvåret efter operationen.  Sex hämmar inte läkningen och kan inte förstöra operationsresultatet när den första läkningsperioden passerat. Detta gäller vad jag förstått både orgasmer och penetration.

Att börja ha sex igen

Att återta både sin sexualitet och sina sexuella funktioner efter en gynekologisk operation är inte alltid helt enkel. Det kan vara en känsloladdad resa som innefattar både ångest och smärta. Detta även om operationen gjorts enligt konstens alla regler. Den vanligaste informationen som vården förser patienterna med är 1) undvik orgasm 4-6 veckor 2) du kan successivt återta all normal sexell aktivitet runt 12 veckor efter operationen. Operationer som på något sätt berör ändtarmens slutmuskler kan ha andra restriktioner vad gäller anal penetration. Jag inser när jag skriver det här, att så här omfattande information får nog faktiskt inte ens alla.

Det här skapar ju också följdfrågor.

Vad händer om du råkar få en spontan orgasm nattetid? Och vad är ”normal sexuell aktivitet”? En fråga kan också handla om att kunna ha penetrerande samlag. En annan om det kommer vara njutbart.

Vi kan inte styra över kroppen, men får lita på dess resurser att ta hand om sig själv. Det är i alla fall min tanke vad gäller eventuella spontana och nattliga orgasmer efter en operation. Vad som är normal sexuell aktivitet får du nog definiera för dig själv. Men du kan ju själv sätta upp lite olika kategorier, där de som innehåller störst kraft/våld/tryck/drag etc får komma senare i en läkningsprocess.

Kommer det göra ont?

Efter operationer som omfattat muskler eller vävnad i vaginas väggar blir det ärr som berörs av penetrerande sex. Dessa ärr kommer slätas ut och mjukas upp med tiden, men till en början kommer ärren vara en lite ”roffliga” och bidra till en friktion som kan göra ont under eller efter. Så länge du anser själv att det onda är okej, vet att det gått rekommenderad tid efter operationen, du inte längre blöder eller har några infektionstecken från stygnen är det onda okej. Du bör använda glidmedel så länge som friktion skapar obehag. Längre penetrerande samlag kan kräva påfyllnad av glidmedel.

Efter en hysterektomi kan smärta och obehag också finnas, samt en trötthet som stör sexuell lust och njutning.

Orgasmer kan orsaka drag i muskler och ärrvävnad och kan kännas lite stumt eller obehagligt till en början. Detta borde inte göra regelrätt ont och borde vara övergående.

Kommer det kunna bli skönt igen?

Vad som är skönt i ett sexuellt sammanhang är ju ofta en tät fläta av närhet, sensualitet och rent fysisk sexuell njutning. Du behöver kunna vara trygg, tänd på både dig själv och din eventuella partner, våt, kåt och ha den fysiska funktionen. Ibland kan alla de tidigare nämnda faktorerna överskugga en icke-optimal sexuell funktion. Till exempel att penetrerande sex ändå kan anses funka för någon, fast det gör lite ont i ärret. Medan för en annan kan det anses vara rent traumatiskt. Ärrsmärta brukar kunna ge med sig med tiden. Tips om ärrbehandling finns här.

Det är få kvinnor som uppnår orgasm bara av penetration. De flesta behöver klitorisstimulering. Operationer som de jag nämner i det här inlägget berör inte klitoris och påverkar inte dess direkta funktion. Däremot kan några av de fysiska funktionen som berör upphetsning påverkas, så som blodfyllnad i blygdläppar och vaginal blöthet. Efter en hysterektomi kan detta beror på hormonförändringar. Efter en en operation som berör muskler och väggar i vagina kan det snarare handla om sårläkning och ärr. Efter ingrepp i slidans bakvägg kan det till en början kännas annorlunda vid samlag slidmynningen blir trängre. Orgasmförmågan borde inte vara sämre på sikt.

Jag tänker att det kan vara viktigt att veta att det är en ny ”första gång” efter en operation. För vissa kan det vara en ”no big deal”-grej och för någon kan det krävas lite arbete innan du uppnår orgasm eller har penetrerande samlag igen.

Kommer min partner känna skillnad?

Det här går nog inte att svara generellt på. Om en operation återställer vaginas omfång kan en partner med penis naturligtvis känna skillnaden vad gäller omslutande sex. Vagina är otroligt elastisk i alla längder och bredder och det brukar fungera bra med penetrerande samlag även om vagina kortats av i samband med en hysterektomi. Vaginas elasticitet begränsas till en början av ärrvävnaden. Ju mer ärren ”mognar” och mjuknar, desto eftergivligare blir vagina.

Hitta rätt ställning för penetrerande heterosexuellt sex

Efter en hysterektomi kan det finnas en poäng med att välja samlagställning som inte gör att penis kommer djupast möjliga. Exempelvis kan sidliggande med ryggen mot partnern minska djupet på penetrationen och minska obehaget.

Att känna sig sexig igen

Det kan vara en fysisk och mental läkningsprocess innan du är tillbaks till att hitta lusten och det sexuella självförtroendet igen. Det kan handla om ett tillstånd som funnit länge innan operationen och som nu ska vara återställt, men där återhämtningen tar lite tid. Det kan också vara så att en kvinna känner sig stukad i sin kvinnlighet efter en hysterektomi. Detta kan också påverka sexualiteten. Sexlusten kan bli mindre av depression, smärta, stress och relationsproblem. Om du upplever att den mentala läkningen inte går framåt kan du behöva skaffa hjälp i form av en samtalskontakt eller av en sexolog.

Frågeställarens undran

Svullnad och skavkänslor efter penetrerande samlag som berört ärrområdet 11 veckor efter en operation är naturligtvis besvärande, men är inte heller helt överraskande. Friktion över ett bulligt ärr kan skapa de symtom du upplevde. Mitt råd är att i någon vecka till jobba på med knipövningarna som ökar blodcirkulationen och stimulerar läkningen i området. Under tiden kan det finnas en poäng med att testa sex som leder till orgasm men som inte omfattar penetration. Det finns däremot ingen anledning till panik, sex kommer kunna bli bra igen.

Tips för kedjereaktioner som en gynekologisk operation kan ge:

Muskelbehandling för en överspänd bäckenbotten

Att träna avslappning i bäckenbotten

Ärrvävnad efter förlossningsskador och gynekologiska operationer

 

Svårt att knipa fullt ut

Svårt att knipa fullt ut

Det här är en svår fråga och svaret kan bli allt emellan att ”det här är normalt och det går över” till att ”det här behöver du absolut kolla upp”. Jag tänker att jag ger mina spontana tankar så får det bli upp till dig att själv värdera svaret utifrån hur du själv känner din kropp.

Fyra månader är ingen tid

Fyra månader efter en vaginal förlossning är verkligen kort tid. Det finns mycket kvar av kroppsegen återhämtning! Om du dessutom ammar kan en del symtom lättas upp när då så småningom slutar. Otroligt många av mina patienter har en jättekämpig tid i början, men när barnet börjar närma sig året har det mesta löst sig. Du kan alltså tänka att kroppen kämpar med dig, och att det bara är att knipa på och vänta.

Urinläckage är inte normalt

En annan tanke jag får är att urinläckage inte är normalt. Det är vanligt, men inte normalt. Jag brukar tänka att en kan få förlåta kroppen för lite vad som helst de första två månaderna efter en graviditet, men efter det bör symtomen vara på avklingande. Annars behöver de troligen behandlas. Eventuellt är fortsatt knipträning hela behandlingen, men du kan behöva hjälp med detta. Vet du att du kniper rätt? Hur hårt kniper du? Hur mycket kniper du? Tips finns här: Vanliga fel vid bäckenbottenträning

Urinläckage och svårigheter med främre knip kan höra ihop

Nu blir det knip-anatomi här. När du kniper ska du först knipa med med sfinktermusklerna – som att du ska hålla in en fis. Sedan ska du sluta om slidan som att du skulle hålla in kiss. Då kommer du använda den främre triangeln av muskler som börjar med de gula i mellangården och som som sedan fyller ut mellan sittbenen och runt omkring slidan. Sist kommer lyftet, och detta görs av den muskelmassan som här syns som det stor blå fältet baktill. Om du är svag i den främre triangeln som ska kunna stänga till urinrör och slida kommer du ha en benägenhet till urinläckage. För en del hjälper det att verkligen koncentrera sig på just den biten när de kniper. Ibland kan det vara lättare att hitta i sidliggande och verkligen visualisera att sittbensknölarna ska dras ihop och slidan stängas till vid varje knip. Var då också uppmärksam på att du inte ”fuskar” med rumpan.

Hur förlossningen var och vad som händer i bäckenbotten

När en bebis passerar ut genom vagina sträcks bäckenbotten ut typ 300 %. Ibland kan också en  förlossning innebära att både muskler och nerver töjs så att återhämtningen tar något längre än ”vanligt”. Detta kan speciellt hända när bebisens huvud liksom stångar mot bäckenbotten under en längre period under en lång krystfas. Ibland spelar bebisens ”bjudning”, alltså hur den ligger och hur den passerar ut, en stor roll för hur mycket bäckenbotten töjs och sträcks. Ibland kan istället en mycket snabb och nästan våldsam förlossning också ge större påverkan på bäckenbotten än en lagom långsam. Det finns alltså många faktorer som kan spela roll i vad som ”är normalt” efter en förlossning.

En andra gradens bristning innebär också att du fått en skada på slemhinna i slidan, hud i mellangården och ut i musklerna i mellangården. Det finns alltid en chans att barnmorskan som sytt inte fått ihop alla musklerna optimalt då hon sydde. Detta kan vara en förklaring till att besvär inte går över, trots att kvinnan låter tiden gå och trots att hon kniper på för kung och fosterland.

Inkontinens är vanligt, inte normalt och kan på sikt tyda på att något är fel

Om du

  • kniper på enligt konstens alla regler i minst 3 månader
  • låter tiden gå för den kroppsegna återhämtningen
  • en vacker dag slutar amma.

och ändå har kvar dina besvär ska du definitivt söka hjälp. Då ska du be om en undersökning där de kollar med utltraljud att alla musklerna sitter som de ska.

Hoppas att det var svar på din fråga! Lycka till!

 

Om allt känns okej, är det okej?

Om allt känns okej, är det okej?

Läsarfråga:

”Jag har fött tre barn vaginalt. Alla tre förlossningarna har varit normala, grad 2 bristning vid första i övrigt inga komplikationer. Nu efter 3:e barnet känner jag viss tyngdkänsla och skav. Tidigare har jag löptränat mycket men har accepterat att detta kanske inte kommer vara möjligt i framtiden – en hel del pga andra skador/begränsningar, det känns ok. Däremot skulle jag känna en oerhörd sorg om jag inte skulle kunna jogga lätt bakom barnen  för att lära dem cykla eller jogga minibarnlopp  med barn. Har gjort detta vid några tillfällen och det har känts helt okej. Ingen försämring eller nytillkomna besvär. Nu undrar jag: är det okej om det känns okej?”

Svar:

Ja, vi har inget annat att gå på än hur det faktiskt känns. Hur snippan ser ut efter en förlossning är inte något mått på funktionen. Skavkänsla kan vara enbart torra slemhinnor som känns, det behöver inte vara något som faktiskt är fel. Tyngdkänsla kan vara ett tecken på muskler som blir trötta efter en dag med ett eller tre barn.

Det finns ingen poäng med att undvika saker ”bara för att”. Generellt är ju det dåliga med symtom från bäckenbotten att de skapar en onödigt inaktiv livsstil, alltså att kvinnor slutar motionera för att de vill undvika urinläckage etc. Det känns precis lika dåligt att undvika saker som vi vill göra och inte får symtom av, bara för att teoretiskt skona bäckenbotten från något som skulle kunna vara dåligt. Risken att något skulle kunna bli sämre med vår bäckenbotten finns kanske alltid, med tanke på ökad ålder och klimakteriet och sånt. Det kan hända, men det kanske inte händer. Du kommer inte kunna veta.

Vi är gjorda för att vara i rörelse!

Din bäckenbotten kommer också må bäst av att du är i rörelse. Det finns studier som säger att vanliga vardagsmotionerande kvinnor har minst symtom av bäckenbottendysfunktion.

Detta tangerar det jag skrev i detta äldre inlägg: Att våga komma tillbaks till träning efter en förlossning

Lycka till!

 

Urinläckage vid hopp och löpning

Urinläckage vid hopp och löpning

Ansträngningsinkontinens innebär ofrivillig passage av urin under det att buktrycket ökar. Oftast sker det under när du hostar, nyser, skrattar eller fysiskt anstränger sig och detta drabbar var tredje kvinna någon gång under livets gång.

Det bästa sättet att beskriva din bäckenbotten är som en korsning mellan en studsmatta och en hängmatta. 

Bäckenbottens slyngformade muskler kan studsa upp och ner samtidigt som vi rör oss, men de lyfter samtidigt upp hela bukens innehåll mot tyngdlagen precis som en hängmatta.Bäckenbottendysfunktioner är vanliga och är en paraplyterm som inkluderar urininkontinens, framfall, avföringsinkontinens. Faktum är att det i dagsläget ej är helt säkerställt hur tyngre fysisk träning påverkar risken för bäckenbottendysfunktion både akut och över tid. Vi vet att tung träning hör samman med ansträngningsläckage. Löpning och hopp har gemensamt att  båda fötterna är i luften samtidigt under ett moment. När hälen slår i marken kommer dunsen överföras via benet upp till bäckenbotten. Uppe i bäckenbotten ska rörelsen pareras genom att studsmattan ska ge ett litet studs, samtidigt som den också drar ihop sig och lyfter upp de inre organen. Om inte ihopdragningsförmågan och den lyftande kraften blir tillräckligt stor kommer löpsteget eller hoppet  innebära att det finns ökad risk för urinläckage.

Syftet med bäckenbottenträning

Syftet med bäckenbottenträning är att styrke- och uthållighetsutöka musklerna så att de klarar att stå emot tryckökninar både akut och över tid. Du behöver träna strukturerat, planerat och tillräckligt tungt för att få denna styrkeökning. Om du vet med dig att du inte tränat helt och hållet så mycket som kan tänkas, ge det yttterligare en chans.

Är det farligt att läcka urin?

Det finns inga vetenskapligt fastställda likamedtecken mellan urinläckage och till exempel framfall, på det sättet att om du tränar med urinläckage så är det en akut varningssignal. Samtidigt är det ett symtom på att bäckenbotten inte är helt stark nog för det den utsätts för. Det är ofta inte farligt med urinläckage i sig, det farliga är det urinläckaget gör med dig – det vill säga att det får dig att undvika saker som du vill göra och skulle må bra av.

Vad ska du göra?

  • Du ska uppsöka en vårdgivare som kan bedöma din bäckenbotten. Du har ett ansträngningsläckage och du uttrycker en vilja att bli av med det. Ta dig själv på allvar och sök hjälp. Många kvinnor kniper fel. En del andra har inte en fair chance att bli stark i bäckenbotten på grund av missade förlossningsskador. Be om en bra koll av bäckenbottens funktion och utgångsläge, så att du får bästa möjliga chans att träna bort läckaget!
  • Börja sedan med att träna bäckenbotten strukturerar och intensivt i några månader, om du inte redan gjort det. Tre gånger om dagen!
  • Testa eventuellt contrellebågar medan du tränar annan träning. Detta kan du få via en uroterapeut.
  • Har det gått över ett år och inkontinensen inte gett med sig bör du gå tillbaks till en vårdgivare och be om ytterligare hjälp/bedömning.

Stort lycka till!

 

Förslag på vidare läsning:

Vanliga fel vid bäckenbottenträning

Bäckenbotten och hopp

Att vara kvinna och löpare; om bäckenbotten

Råd för dig med bäckenbottendysfunktion

Är det antifeministiskt att inte tycka att det är vettigt att läcka urin under träning?