Kategori: Läsarfrågor

Läsarfrågor

Här hittar du läsarfrågor och svar! De flesta frågorna handlar om fysioterapi och således finns mer på varje ämne under de olika kategorierna under fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa.

Läsarfrågor om misstänkt främre slidväggsbuktning

Jag fick en son för 3 månader sedan och har efter det fått ett misstänkt cystocele. Tyvärr vill kvinnokliniken inte göra någon gynbedömning alls innan det gått 6 månader.Vad ska jag göra? Jag skulle gärna vilja få en bedömning nu och tips och råd om hur jag kan fortsätta träna bäckenbotten och lite stöd på vägen. Har inga jättestora besvär, läcker inget och har klarat mig bra på många sätt.

Hitta fysioterapeut

Mitt första och bästa tips är att ringa till din lokala rehabmottagning och fråga om de känner till någon som jobbar med bäckenbotten. Du kan också kolla på ”hitta fysioterapeut” på vårt fack Fysioterapeuternas hemsida.

Är det rimligt att vänta 6 månader efter förlossningen innan jag får en bedömning?

På denna fråga är svaret både ja och nej. Ja, därför att besvären faktiskt kan gå över av sig själv. Nej, därför att det kan vara av vikt att du får ställa alla dina frågor och får vägledning i hur du ska tänka kring fysisk belastning och ansträngning. Vad gäller åtgärder som gynekologen oftast kan bidra med, det vill säga ställningstagande om en eventuellt operation är det kanske rimligt att vänta minst 6 månader. Det är inte nödvändigt för någon annan anledning. Du skulle kanske ha nytta av att få prova en prolapsring, en contrellebåge eller få råd om en receptfri östrogenkräm. Jag själv vill gärna träffa mina patienter tidigare än sex månader postpartum. För att börja med bäckenbottenträning och att  jobba upp muskelstyrkan i resten av kroppen. Samt gå igenom lite tips och råd för fysisk träning och ergonomi.

Det som stör är att jag är kissnödig hela tiden och att det buktar och skaver en del, samt att jag har en del blåstömningssvårigheter.

Kvinnor med cystocele, alltså ett framfall eller en buktning av urinblåsans stödjevägg framtill i vagina, har ibland också blåsproblem. Det kan omfatta urinläckage eller svårigheter att tömma blåsan helt. Blåstömningssvårigheter handlar ofta om svårighet för blåsan att tömmas helt. För att underlätta blåstömningen ska du sitta tungt ner på toaringen (alltså inte halvstå som på en ofräsch offentlig toalett). Ha gärna fötterna på en pall om du är kort och ha knäna och höfterna ganska brett i sär. Luta dig lite framåt i höften, men bibehåll en god hållning i ryggen. Slappna av i magen och släpp spänningen i bäckenbotten helt. Andas djupt ner i magen och låt blåstömningen ta den tiden den kräver. Du kan också behöva ”dubbelkissa”. Det innebär att du ställer dig upp efter att du kissat klart (första gången),  rör på dig lite (tänk typ att du rockar rockring…) och sätt dig ner igen och töm resten ur blåsan.

Har märkt att det blir bättre om jag stoppar in en tampong, då blir jag inte lika kissnödig och det känns som jag orkar hålla upp bäckenbotten på en promenad.

Det är därför jag gissar att du skulle gilla att ha en prolapsring eller contrellebågar. Ring och tjata på gyn om att du behöver hjälp! Tycker absolut att du ska be barnmorska/gyn om råd om östrogenkräm ifall du amm, det kan också hjälpa dig.

Lycka till!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!



Läsarfrågor om knip och bäckenbottenskonsam träning

Läsarfrågor om knip och bäckenbottenskonsam träning

Här kommer några svar på knip- och bäckenbottenrelaterade läsarfrågor.

Jag har sanslöst svårt att isolera mina ”knipmuskler” och känner att andra muskler träder in och kompenserar när jag gör mina knip. Har du har något tips för att INTE kompensera med andra muskler än bäckenbotten vid knipträning?

De vanligaste knepen jag använder mig av är:

  • Generell avslappning, det vill säga ofta en progressiv avslappning först. Du ligger ner, andas djupt i magen och liksom scannar igenom kroppen. Spänner och slappnar av kroppsdel för kroppsdel. Då brukar det vara lättare att hitta spänningen på rätt ställen sedan. När du först kontrollerat att du slappnat av övriga.
  • Knip med fingret i slidan. Den vanligaste källan till fel är att så gärna vilja få till ett kraftigt och kännbart knip. Att alla möjliga muskler kommer med för att kompensera. Då brukar jag försöka skala av och backa tillbaks. Det får vara en mycket liten spänning med en närmst omärkbar rörelse, bara det (nästan) enbart är bäckenbotten som anspänns.
  • Hitta bästa ställningen. Ibland kan det vara att ligga på sida, och ha den övre skinkan nästan vilande i handen. Får du med rumpan när du försöker knipa får du en ombedelbar feedback i handen, och då kan du börja om.

Får du inte till det trots dessa knep skulle jag anse att det är läge att träffa en fysioterapeut som kan guida dig rätt IRL.

Jag har ett framfall på urinblåsa/rör och buktande slidväggar sedan min förlossning för ett år sedan. Jag har av och till en tyngdkänsla och är superrädd att försämras i min bäckenbottenstatus. Jag har inte börjat träna efter förlossningen utan tänkt invänta resultat av knipträningen dessförinnan. Vad tror du kan kan träna trots att mitt knip ännu är kass och min bäckenbottenstatus generellt är likadan? Innan min förlossning har jag joggat mest men nu vågar jag inte ens gå en rask promenad eller jogga till bussen eftersom jag känner belastningen nedtill. Undrar lite över varningssignaler jag ska se upp med. Tyngdkänsla och obehag under träningen kan jag förstå men finns det fler och kan det kännas även efter?

Ett år är länge

Utan att känna dig, och helt utan att veta hur mycket du faktiskt har kniptränat: men ett år är lång tid. Om du kniptränat enligt konstens alla regler i 3-6 månader och det dessutom väntat ett år, då är det tveksamt att ytterligare knipträning kommer ge någon magisk lösning på ditt problem. Du ska vara rädd om din tid. Upplever du inte att det finns en bättring i nära sikte så anser jag att det är av vikt att du får hjälp. Börja med att sök till en fysioterapeut som kan hjälpa dig! Jag skulle också föreslå att du besöker en gynekolog som kan prova ut en prolapsring till dig, det kan vara ett gott stöd.

Jag har gjort ganska många olika inlägg här på bloggen om bäckenbottensäker/bäckenbottenskonsam träning, De flesta hittar du via internlänkar i detta inlägg. Cykling, simning, crosstrainer och styrkeövningar i sittande är sådana jag brukar rekommendera till en början. Jag tror också att du eventuellt kan få lite pepp från det här inlägget.

Varningssignaler

Varningssignaler man ska lyssna efter ökade symtom överlag. Både under och efter träning. Det kan vara mer tyngdkänsla, mer utfyllnad i slidan, muskelvärk i bäckenbotten, urinläckage eller anala läckage. Om du upplever dessa reaktioner vid belastning behöver du en fysioterapeut som kan vägleda dig så att ni kan hitta träning och tekniker för träning som gör att du slipper ökade besvär.

Hoppas dessa svar var vägledande på något sätt! Lycka till! 

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Opereras för framfall, ja eller nej?

Läsarfråga:

Jag skulle önska mig info om för och nackdelar med framfallsoperation. Helst att få i handen på vårdbesöket där man delges sin diagnos, men här funkar också. Och risker med graviditet efter en operation. Och för-samt nackdelar med att antingen göra framfallsoperation först och sedan operera förlossningsskador eller tvärtom.

Det här inlägget är ett sådant som jag dröjt länge med att skriva. I typ två år, faktiskt. Min första tanke när kommentaren trillade in var att ”det här kan jag inte skriva, det är för individuellt”. Jag har ju skrivit en hel del om framfall, och också om hur jag som fysioterapeut jobbar med området. Så jag har funderat och jag har frågat runt lite. Nu har jag landat i att jag kan skriva ett resonemang. Hur just du ska göra är bara du som kan avgöra, på inrådan eller avrådan från din läkare.

Vad kan man göra istället för operation?

Förutom de andra råd som jag nämnt i det ovan länkade inlägget är prolapsringar det vanligaste alternativet till kirurgi. En prolapsring är ett alternativ till operation som inte tar bort problemen men väl kan minska symtomen. Det är långt ifrån alla som hittar en prolapsring som passar dem. Om det beror på individen, ringen eller utprovningsproceduren kan variera.

Fördelar med välsittande prolapsringar:

  • Fördröjer behovet av operation
  • Medför inga allvarliga eller svåra risker
  • Kostar lite (för sjukvården men också för dig – ingen sjukskrivning etc)

Potentiella nackdelar med prolapsringar:

  • Kan vara obekväma
  • Kan ge ökade flytningar och i vissa fall skav och infektioner
  • Kräver regelbunden rengöring och regelbundna byten
  • Kan kräva att du testar flera stycken
  • Fixar inte problemet – bara symtomen
  • Penetrerande sex kan bli klurigt (inte alltid!)

Prolapsoperationer

Prolapskirurgi är något mer av en ”lösning” på framfallsproblematiken än en prolapsring, men innebär dock en risk att besvären återkommer. Kirurgi kan passa bäst för dig som:

  • Har symtom som prolapsring inte lindrar eller symtom som inte lindras av annan behandling
  • Du har nedsatt livskvalitet till följd av dina besvär
  • Du tror att du är helt färdig med att skaffa barn

En graviditet kommer lägga belastning på vävnaderna som opererats och en vaginal förlossning kan i värsta fall göra operationen som ogjord. Det kan av livskvalitetsskäl vara värt att göra en framfallsoperation innan du är helt hundraprocentigt färdig med att skaffa barn, men du kan få rådet att föda med kejsarsnitt nästa gång.

Fördelar med prolapsoperation:

  • Operationen återställer förhoppningvis anatomin hos dina bäckenorgan eller tar bort det som skaver och buktar.
  • Operationen tar förhoppningsvis bort dina symtom

Nackdelar med prolapsoperation:

  • Det är en operation med medföljande operationsrisker
  • Kräver en förhållandevis lång återhämtning
  • Har inga garantier för lång hållbarhet
  • Kostar mer för både vården, men också för dig i form av sjukskrivning
  • Finns risk för andra symtom som infektion, blödning, smärta, nedsatt känsel eller nedsatt sexualfunktion

Tajmingen kan vara a och o

Alla kvinnors kroppar, livssituation, livsstilar, önskemål och prolaps är olika och det går inte att enkelt fatta ett beslut utifrån såna här listor. Är du ung har du kanske större krav på kroppen (eller?) och det hade kunnat tala för en operation. Men samtidigt finns återfallsrisken – om du opereras i mycket ung ålder kanske du får ett återfall 10-15 år senare när du fortfarande är (inte lika men ändå) ung. Och nästa operation kommer bli mycket mer komplicerad. Om de går att skjuta operationen på framtiden kan det ibland vara bättre.

Personer jag bollat frågan med har lyft tankar kring att inte opereras när barnen är så små att de kräver frekventa lyft, att inte operera mitt i en husrenovering och att försöka få till operationen så att en sjukskrivning efteråt kan fokuseras på att faktiskt läka och återhämta sig. Det är av vikt att tänka igenom tajmingen för en prolapsoperation!

Andra åtgärder

Det finns inget som helt garanterat fixar ett framfall, det kan vi enkelt konstatera. Att ha en stark bäckenbotten och eventuellt minska på tung belastning för bäckenbotten (tunga fysiska arbeten, kronisk förstoppning, långvarig hosta och övervikt) har potential att minska symtomen för dig som inte ha de värsta graderna av framfall.

Risk för återfall

Vad gäller risken för återfall efter en första framfallsoperation (med bara egen vävnad) kan förekomsten av levatorskador och framfallets omfattning innan operationen vara avgörande. Det finns olika operationer för olika sorters framfall, olika metoder och olika kompetens hos läkarna som opererar. Operationen för ett främre framfall och ett bakre framfall kan ha olika hållbarhet – fråga din läkare utifrån dina egna förutsättningar. Ett livmoderframfall opereras på ytterligare ett eget sätt. I vissa fall kan man laga missade eller defektläkta muskler i mellangården och på så sätt få ett förbättrat muskelstöd som gör att du kan skjuta en framfallsoperation på framtiden.

Hur resonerar du?

Berätta gärna om dina erfarenheter och tankar!

Att börja träna igen

Läsarfråga


På återbesöket konstaterade barnmorskan att jag hade normalt slappa slidväggar efter förlossningen. Jag började träna efter det och fyra veckor in på mammaträningen kändes en tyngdkänsla neråt. Jag hoppade av träningen direkt för att ta en paus och bara knipa. Men tyngdkänslan har inte försvunnit! Nu är det 9 månader sedan jag födde och jag är så rädd att den inte kommer försvinna!! Förutom att knipa – finns det nåt mer jag kan göra?Jag vill gärna kunna träna lite för att stärka upp ryggen. Har mkt ont av att bära hela dagarna. Vågar jag börja träna igen??
Bästa tipsen för att börja träna?

Läsarfråga

Jag har tidigare varit någorlunda aktiv men sedan jag fick barn för 4 år sedan har jag knappt rört mig (stillasittande jobb, pendlar osv). Nu har jag insett att jag måste börja träna för att kroppen ska orka men jag är så rädd. Träning har blivit ångestbetingat för det känns som om bäckenbotten trillar ner fem trappor bara av att jag får raskt till bussen. Trots detta säger BM att allt ser fint ut och det inte föreligger risk för framfall. Men jag kan knappt hålla in och spänna magen när jag går utan att det blir som ett tryck neråt, känns som om mellangården trycks ut och livmodern ska halka ner i slidan. Men hur gör man då för att börja träna? Jag vet ju själv att det bara blir värre av att vara stilla.

Läsarfråga

Att börja, att våga

Jag har skrivit ganska många olika blogginlägg på samma tema tidigare. Dels ”Att våga komma tillbaks till träning efter en förlossning” och dels alla de som handlar om bäckenbottensäker träning (kondition, styrketräning, magträning, knäböj etc). Jag har också gjort ett klipp om detta:

För den första frågeställaren är mina svar:

Om tyngdkänslan inte gett med sig är den ett ”symtom” som du kanske kommer behöva ha hjälp för att bli av med. Jag menar inte ”något är fel”, utan det kan ju ibland räcka med att någon bedömer din bäckenbottenmuskelstyrka och hjälper dig att anpassa både din knipträning och övriga träning efter den.

Men att ha tyngdkänsla är ingen kontraindikation mot träning generellt. Däremot brukar jag tänka att den övriga träningen ska anpassas och sedan stegras i takt med att bäckenbotten blir starkare. Ofta handlar det dessutom teknik, hur du spänner dig, hur du andras etc. Om du inte kan gå till någon som hjälper dig med en bäckenbottenbedömning och sedan anpassad och stegrad träning efter det, så börja bara lågt (kanske så lågt att du knappt tycker att det känns som riktig träning) och träna lågintensivt, kanske hellre ett fåtal övningar varje dag än hela omfattande pass några dagar i veckan.

Jag brukar ta plankan som exempel, för den känner alla till.

Jag brukar först börja med ryggliggande magspänningsövningar där du övar in att koordinera andning och knip med maganspänning. Kanske en månad efter det stegrar du till en planka mot vägg, alltså snett lutande. Sedan efter en månad stegrar du till knästående planka, och efter kanske totalt 3-4 månaders successivt stegrad träning där du haft fokus på att ha med bäckenbotten på tåget hela tiden, då kan du ha uppnått en ”riktig” planka på tå. Och sedan efter ytterligare en månad kan du ta dig an plankor med rörliga inslag, som den på bilden. Min uppfattning är att det ofta handlar om en rehabperiod på 3-4 månader.

Missförstå mig inte, jag tycker inte att plankan är den bästa av alla övningar och att det är den du ska lägga allt krut på, det är bara ett exempel på hur jag brukar tänka kring återgång.

Till den andra frågeställaren:

Fyra år är lång tid. Det är verkligen dags för förändring. Inte så som att ”ja, nu måste du _verkligen_ ta tag i träningen”, utan mer ”mer än fyra år av ditt liv får den här begränsningen inte sno av dig”. Vill du träna ska ska du ju kunna göra det. Det är två saker i det du skriver som gör att jag tänker att du behöver hjälp, a) att du beskriver en oro/ångest kring att träna och b) att du efter fyra år inte känner att du har full koll på din bål/bäckenbotten. Men samma som svaret ovan – du behöver nog hjälp att stegra träningen på ett lämpligt sätt. Finns det någon kvinnohälsa-nischad-fysioterapeut nära dig som du kan söka till?

Och så några ”övriga frågor” om rehabprogram

Hur ska man tänka kring tråkig rehabträning man smittas av det lilla barnets sjukdomar om och om igen? Har ni några tips för att behålla motivationen när man ofrivilligt tvingas ta paus hela tiden?

Läsarfråga

Den här frågan är ju inte heller helt lätt. Jag har skrivit ett inlägg som heter ”Tips för att göra sina (tråkiga) rehabövningar” och där finns en del av mina tidigare tips. Jag tror också att mycket handlar om vad man ”laddar” sina tankar med. Känner du bara besviksamhet och frustration när du tänker på träningsprogrammet (typ som när du ständigt får förhinder) så kommer du också tycka att det är tråkigt att ta upp träningen igen. Då brukar jag rekommendera att man helt enkelt bara ”pausar” sin träning fram till ett visst tillfälle och bestämmer sig för att pausa  med gott samvete. Och sedan lägger energi på att ”längta” till det istället. Att ladda rehabprogammet med positiv mening, istället för negativ.

Om man har gjort tex 7 veckor av de magiska 12 av ett träningsprogram och sedan blir sjuk i en vecka, är man tillbaka på noll i effekt då? Och ska starta om på vecka 1?

Läsarfråga

Näe, det låter trist. Testa att gå tillbaks till precis där du slutade, märker du att du hunnit tappa för mycket så backar du en eller två veckor bara.

Lycka till med träningen där ute! <3

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Individuella frågor och svar

Jag måste hitta ett sätt att styra upp och ta betalt för seriös rådgivning. Jag får så mycket mejl och det tar timmar för mig att sätta min in i alla lång historier och ge vettiga svar. Som det är nu ger jag kortast möjliga svar och hänvisar i så stor utsträckning jag kan till inlägg jag redan skrivit. Tills jag har kommit på en bra lösning för att ta betalt för rådgivning får detta vara ett alternativ.

Standardsvaret

Jag kommer i de allra flesta fall att någon gång hamna vid att svaret är ”Du måste träffa en vårdgivare IRL”. Det finns ingen möjlighet i världen att ersätta det. Det  finns en karta på fysioterapeuter inom kvinnors hälsa här. Det finns många som inte står med på den listan, så du kan lika gärna ringa runt och fråga på alla mottagningar du har runt omkring dig.

Fråga om bäckensmärta efter graviditeten

Jag hade svår foglossning hela graviditeten och nu sju månader efter förlossning har jag fortfarande problem. Jag var överrörlig i bäckenet redan från början (har diagnos EDS-ht) så det bidrar säkert. Jag har haft kontakt med sjukgymnast hela tiden och fått enkla stabiliserande övningar, men upplever ibland att även detta försämrar. Nu senast sa sjukgymnasten att så länge jag ammar kommer jag ha problem av foglossningen, men min EDS kräver styrketräning för att stabilisera lederna, och styrketräning är inte aktuellt med foglossning. Sjukgymnasten är ingen expert på foglossning/bäckensmärta och hon har sagt att jag borde kontakta nån som ”vet mer”, tex specialistmödravården, men de hade jag kontakt med redan under graviditeten och de kunde inte bidra med något. Jag vet inte vart jag ska vända mig! Vissa dagar är helt ok och jag kan gå en kortare promenad i lugnt tempo, andra dagar känns det som att allt låser sig och jag kan inte stödja på ena benet utan att det skär av smärta. Har du nåt tips hur jag ska gå vidare? Ska jag traggla vidare med mina enkla övningar? Är det rimligt att tro att jag kommer bli bättre efter avslutad amning?

Svar

Träning för  bäckensmärta och EDS behöver inte vara varandras motsatser alls. För dig med EDS kan återhämtning och vila vara prioritet ett, och att du oavsett om det handlar om vardagsliv eller träning bör försöka få till adekvat återhämtning. Hur sover du på nätterna? Går det att göra någon förändring på den fronten? Jag vet inte exakt hur din sjukgymnast definierar ”styrketräning” men jag brukar tänka att all träning ska vara så smärtfri det går, men gärna utmanande för både styrka, stabilitet och uthållighet. Tror inte att det är rätt väg att gå att ”bara traggla vidare med enkla övningar”, men stegringen bör gå successivt. Jag ser ofta rehabprocessen som 4 månader lång, där jag stegrar övningar mellan var fjärde till sjätte vecka. I min uppfattning är det annat är amning som påverkar överrörligheten i bäckenet, så där är jag inte heller överens med din behandlare.

Tips på läsning:

Fråga om att påverka utfallet av förlossning

Hej, är i vecka 33 med tredje benet och undrar nu lite om det finns något JAG kan göra för att undvika bristningar och förlossningsskador? Förstår att det beror på många omständigheter jag inte råder över, men kanske kan jag göra NÅGOT?

Svar

Det här frågan är svår att svara på. Nej – för att det aldrig kan vara kvinnans eget fel att hon får en bristning. Men det finns ju saker som kan skydda en kvinna mot en bristning, handhavande av personal, position vid krystskede etc. Men sånt som kvinnan själv kan göra, typ massage för mellangården etc finns inga vetenskapliga belägg för att det ger någon effekt.

För sfinkterrupturer är riskfaktorerna: stort barn, avvikande bjudning, instrumentell förlossning ( i Sverige oftast med sugklocka), att vara könsstympad och att vara förstföderska. Inget av det går ju direkt att påverka inför en förlossning. Däremot har jag skrivit ett inlägg med lite tips inför förlossning här – Tema: Förlossningsförberedelse

Du kan också läsa inlägget om Epi-No samt om att smörja mellangården med olja. 

Fråga om ont i bäcken och svanskota

Hej!
Jag har varit gravid 2 ggr tätt, fick mitt första barn juli -17 och andra september -18. Hade foglossning/bäckenbesvär båda graviditeter men det var mycket värre under den andra. Det var värst i främre fogen. Nu, nästan 1,5 år efter sista förlossningen, har jag fortfarande ont, både i bäckenet och svanskotan. Jag var noga med att börja lugnt med träningen, och har inte joggat/sprungit. Provade att jogga ett par ggr i höstas men kom inte många meter innan ”nu-går-jag-av-känslan” kom. Var hos sjukgymnast i somras och fick övningar. Hon konstaterade instabilt bäcken och att jag är överrörlig i mina leder. Svanskotesmärtan var svår att hitta svar på vad den berodde på. Jag upplever det som att ”spetsen” sticker ut mer än tidigare men det kanske bara är en känsla. Får ont när jag sitter ner längre stunder och när jag varit ute på långpromenad. Trycker jag på blygdbenet/blygdbensfogen gör det ont. Får ont när jag sover på sidan, det kan hugga till ibland i vissa rörelser. Tex om jag vänder mig om snabbt och inte hinner flytta med benet, kan inte göra utfall. Nu vet jag inte riktigt hur/om jag ska gå vidare. När ”bör” smärtan försvinna? Är det fortsatt träning som gäller? Kan mitt bäcken ha blivit snett?
Jag gick upp 21 kilo andra graviditeten men de är borta så jag är normalviktig och jag styrketränar 3-4 ggr/vecka samt promenerar. Har fått alla möjliga råd, kiropraktor, naprapat, att jag borde röntgas. Jag har hela tiden tänkt att det ska bli bättre med tiden. Hur tycker du att jag ska göra?

Svar

Har du läst min serie om bäckensmärta efter förlossningen? Hur tänker du när du läser den, stämmer det överens med den behandling du fått och den träning du gör? Jag undrar också lite över den styrketräning du gör, vad utgörs den av? I min värld borde väldoserad och anpassad träning vara behandlande för dina symtom. Jag samarbetar mycket med en duktig kiropraktor, inte för att jag egentligen tror på att bäcken kan bli sneda etc, utanför att symtomlindrande behandlingar ofta är viktiga för att orka hålla uppe motivationen för rätt långvarig och rätt tråkig rehabträning. Du beskriver ont i svanskotan, vilket får mig att fundera på om du har överspänd bäckenbotten. Röntgen är ju ingen lösning i sig. Vad ska man göra åt eventuellt fynd på en röntgen? Det finns ett fåtal läkare i Sverige som opererar bäckenleder, men det är ju långt ifrån ett förstahandsalternativ.

Jag skulle nog säga att du behöver träffa någon som kan undersöka både dina bäckenleder och din bäckenbotten, och som också kan se över den träningen du utför – behöver något läggas till, tas bort eller göras annorlunda?

Två frågor om vad som räknas som förlossningsskada


Vad räknas som besvär efter förlossning / efter förlossningsskada?


Den barnmorska jag träffat frågar om jag är inkontinent, jag svarar nej, men att det ofta smärtar i mellangården, att det är lite ömt och ömmar mer om jag är lite hård i magen, då måste jag trycka med handen för att få ut bajs. Men det ryckte hon mer eller mindre axlarna åt. Så. Om ingen inkontinens ska jag räkna mig som besvärsfri?

Svar

Jag tycker inte att det går att gå på diagnoser eller läsning i förlossningsjournalen för att avgöra om någon är förlossningsskadad eller ej. Du kan ha missade skador som ej syddes bra vid förlossningen och du kan, tyvärr, ha råkat träffa vårdgivare som inte tar dina symtom på allvar och inte har kompetens att undersöka dig och ge en rättvisande diagnos. Jag tänker att besvär efter förlossning är precis det orden betyder, något som tillstött under graviditet eller efter förlossning/kejsarsnitt. Förlossningskada tänker jag att ska vara en skada – på leder, muskler, stödjevävnad eller mjukdelar som kommit från just en vaginal förlossning. Detta kan du alltså ha och uppleva symtom av, även om du inte fått en diagnos.

Du är besvärsfri om du är besvärsfri, så tänker jag. Hra man symtom som påverkar kiss, sex, bajs och livskvalitet så har man problem som behöver tas på allvar. Något av det den andre frågeställaren nämner får mig att tänka på en buktning av bakre slidväggen. Om dina symtom inte går över av sig självt ska du gå till en gynekolog och kolla upp. Du skulle också kunna gå till en bäckenbottenfysioterapeut för att få en bedömning och rådgivning.

Tips på läsning:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Klipp vid förlossningar

Episiotomier

”Jag skulle gärna vilja läsa mer om klipp vid förlossning. I vilken kategori faller detta inom vården? Operation/skada/bristning? Hur påverkas bäckenbotten av detta? Hur ska en tänka kring återhämtning och rehab efter ett klipp?”

Den här frågan ställde en läsare, och jag ska försöka svara!

Vad är ett klipp?

Ett klipp är en åtgärd som sker under vissa vaginala förlossningar om det blir bråttom med att få ut barnet eller om det uppstår något krångel när barnet ska komma ut. Förr i tiden gjorde man ofta klipp för att minska risken för större skador och för att man trodde att klipp läkte bättre än spontana bristningar. Klippen fick med tiden riktigt dåligt i rykte när man insåg att de inte riktigt uppfyllde sitt syfte. Sedan dess har användandet av klipp minskat, men framförallt har utförandet också förändrats. Nuförtiden sätts klippen oftast snett åt sidan. Om vaginalöppningen i riktning mot ändtarmen är ”klockan sex” sätts klippet 45-60 grader åt sidan, alltså runt omkring ”klockan 4” eller ”klockan 8”. Vid förlossningar där man använder sugklocka kan ett klipp minska risken för sfinkterskador, men annars finns ingen evidens för att klipp minskar risken för större skador.

Hur kategoriseras ett klipp?

Ett klipp motsvarar oftast en grad 2-bristning då det både involverar hud och muskler.. Ett klipp är en förhållandevis stor skada som kan ge problem om den inte sys rätt. Du ska få bra med bedövning både innan ett klipp och när klippet sedan sys. Ett klipp kan också vara svårare att sy ihop bra och ge upphov mer ärrbildning än en spontan bristning.

Hur påverkas bäckenbotten av detta?

Det är som vid andra bäckenbottenskador – det beror på. Om du fått ett klipp med rätt vinkel, som sytts ihop bra och som läkt fint behöver du inte lida alls av ditt klipp i efterhand. Men ett dåligt sytt klipp med mycket ärrvävnad kan ge problem.

Återhämtningen efter ett klipp

Återhämtningen efter alla vaginala förlossningar är otroligt individuell. Det en kvinna förstås allra helst kan önska sig en är en vaginal förlossning utan vare sig klipp eller bristningar. Värk och samlagssmärta är några av komplikationerna som kan uppstå av stram ärrvävnad. Om musklerna inte sys bra efter ett klipp kan du även få funktionsbortfall i dessa muskler i bäckenbotten. Då blir du svag, kan inte knipa dig starkare och kan få symtom såsom nedsatt förmåga till orgasm, öppenhetskänsla och kortare mellangård.

Generellt skulle jag ge samma råd till en klippt nyförlöst kvinna som till en kvinna med en förlossningsbristning samt mina mer generella råd om återhämtning och rehab efter graviditet.  För att förstå hur själva skadeläkningen går till rekommenderar jag denna inläggsserie: Serie om muskelskador.

Om det inte känns bra efter första tidens återhämtning då?

Om får besvär av ditt klipp som inte går över under det första halvåret-året efter förlossningen kan du söka vidare hjälp. Då behöver man undersöka om alla dina muskler sitter där de ska och om ärrvävnaden ser okej ut. Det går att i efterhand sy ihop muskler som inte lagades vid förlossningen genom en ny operation.

Referenser:

Frågor om knipträning

I det här inlägget försöker jag besvara frågor som kommit  in gällande knip! Det är är ju långt ifrån ett nytt ämne på BakingBabies, så håll i hatten för här kommer många hänvisningar till gamla inlägg.

Hur vet jag om jag kniper rätt? Jag tycker jag hittar knipet men när jag känner med ett finger inuti slidan känns det väldigt svagt. Har jag fel teknik eller bara väldigt dåligt knip? Hur vet jag det? Kan alla träna upp sin bäckenbotten till att knipa starkt?

Läsarfråga

Jag skrev en hel serie om just muskelfunktion i bäckenbotten, serien börjar med inlägget ”Hur funkar bäckenbotten”. I ett efterföljande inlägg beskrev jag hur jag som professionell bedömer knipförmågan. Hur du själv kan uppfatta din bäckenbottenfunktion finns i ett eget inlägg.  Generellt brukar jag vilja se en ganska mätbar förbättring inom 3-4 månader efter påbörjad bäckenbottenträning (men återhämtningen efter en vaginal förlossning kan dock gå lite långsammare än annars), annars börjar jag misstänka att det är något som kanske inte är helt som det ska. Då brukar jag rekommendera kontakt med en läkare på kvinnoklinik som kan kolla med ultraljud så att alla musklerna sitter där de ska. Finns allt på plats brukar det bara vara att träna upp, men är det muskler som inte sitter ihop efter en missa förlossningsbristning så hjälper inte knipträningen där och då. Så är du orolig över ditt knip, börja med att boka en tid hos någon som kan hjälpa dig att bedöma och utvärdera din styrka!

Om man bedöms ha god knipförmåga, ett sk ”bra knip”. Betyder det då per automatik att man har en bra tränad bäckenbotten? Eller kan man ha ett bra knip men ändå ha en svag bäckenbotten som är i behov av knipträning? Alltså, innebär god knipförmåga att man har en ”stark” bäckenbotten, eller innebär det bara att man kniper på rätt sätt?

Läsarfråga

Jag brukar kolla efter lite olika saker när jag bedömer bäckenbotten – maxstyrka, uthållighet och koordination med annan aktivitet. Är du jättestark i bäckenbotten i ett maxknip är det ett hårt knip ganska kort tid. Har du bra uthållighet kan du hålla ett mer lågintensivt knip under längre tid. Har du bra koordination kan du till exempel hålla ett knip medan du hostar eller gör en crunch med magmusklerna. Jag skulle vilja att alla dessa parametrar fungerar väl för att säga att bäckenbotten fungerar bra. Du har inte superstor nytta av att vara stark, om ditt knip inte kommer när du behöver det (hosta/nysa etc). Men har du god knipförmåga på alla sätt så skulle jag vilja säga att det innebär att du är hyfsat stark.

Var kan man hitta fler fysioterapeuter som du (som fokuserar på kvinnokroppen och såna här frågor) ute i Sverige? Har ni något nätverk eller marknadsför er på något sätt? Eller kan du tipsa om bra personer i vårt avlånga land?

Läsarfråga

 På vårt facks hemsida finns en karta där du kan kolla efter fysioterapeuter inom kvinnors hälsa, men alla finns inte uppskrivna på den listan. Det absolut lättaste sättet att hitta något brukar vara att ringa runt till de olika mottagningarna i närheten och fråga. Många av oss är ju superöverbelastade, så var beredd på en del väntetider. 

Hur kan man vara säker på att bäckenbotten är tillräckligt ”stark” för all form av träning? Framförallt träning med inslag av hopp.

Läsarfråga

Du kan aldrig vara säker, du måste nog testa. Jag brukar säga att träning som känns bra, är bra. Sedan finns det gynekologer som säger att kvinnor som fött barn aldrig ska hoppa. Det kanske jag inte håller med om. Men jag rekommenderar inte heller den faktiskt superidiotiska idén med studsmatteträning. Vi vet att många trampolingymnaster har urininkontinens redan i tonåren.

Vad gäller annan träning brukar jag rekommendera framförallt väldigt successiv återgång och att lyssna noga på kroppen efteråt för att veta att allt känns okej. Här finns de inlägg jag skrivit om just hopp:

Referenser:

Borde man gå och få bäckenbotten undersökt 2,5 år efter förlossningen? Sydd ett par stygn av barnmorskan, på efterkontrollen var allt hur bra som helst, men kände inget större förtroende till den barnmorskan. Vem ska man isåfall vända sig till?

Läsarfråga

Vi som jobbar med muskelfunktionsbedömning i bäckenbotten är i första hand fysioterapeuter/sjukgymnaster. Se frågan ovan.

Ifall man inte har några besvär från sin bäckenbotten men har svårt att få till ett starkt knip, är det alltid bäckenbotten som är svag eller kan det vara att man har dålig teknik för viljestyrda knip? Det var lika före förlossning, om det kan spela någon roll.

Läsarfråga

Hm, dålig teknik för knipen ger ju i så fall uttryck som svag bäckenbotten. Jag skulle gissa att det kan vara synonymt. Men det MÅSTE inte vara det. Det kan ju också vara att bäckenbotten är överspänd och därför är oflexibel och därigenom svag. Det kan också vara ”bara” en dålig teknik för just det viljemässiga knipet, att kroppen faktiskt fixar den reflexmässiga anspänningen bra. En del kvinnor har högre anspänningsgrad när de exempelvis springer än när de viljemässigt kniper. Så utan en bedömning av musklerna kan jag faktiskt inte veta!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Frågor om framfall

Läsarfrågor om framfallsoperationer

Hur vanligt är det med framfallsoperationer på yngre människor och hur ska man hitta andra i samma situation (t ex forum etc) för man kan ju inte vara helt ensam om detta?

Jag kan inte hitta några exakta siffror på detta hos just yngre kvinnor, men jag träffar ju en del sådana kvinnor så helt ovanligt är det ju inte. Jag har för mig att totalt sett kommer var femte kvinna att opereras för någon slags framfall. Jag tror att det finns Facebookgrupper för detta, både på engelska och svenska. Den jag hittar när jag söker snabbt bara heter ”Pelvic Organ Prolapse Support (POPS), men jag har för mig att jag läst någonstans om att det finns någon svensk grupp också. Någon läsare som vet? I Facebookgruppen för Förlossningsskadade finns också ett bra gäng, både i antal (tyvärr) men bra framförallt pga trevliga och stöttande. 

Vad är de senaste metoderna och rönen kring operation av framfall, främst på lite yngre människor?

Jag vet inte exakt vilka rön som efterfrågas, men som jag förstått det så har historien gått ungefär som så:

  • Förr opererades framfallen med bara att sy ihop kroppsegen vävnad, men halvbra resultat.
  • Man testade då att använda kirurgisk mesh för att stadga upp slidväggarna med, men resultaten var nästan sämre då meshen började jazza runt och ge upphov till komplikationer
  • Vi verkar vara tillbaks till att det är kroppsegen vävnad som sys ihop, men jag skulle gissa att tekniker, handhavande och också kunskaperna runt omkring gör operationerna mer lyckade idag än vad de var förr i tiden. Trots detta så anses inte framfallsoperationer ha superlång hållbarhet.

Bakre slidväggsframfall opereras i högre utsträckning på unga kvinnor, ofta tillsammans med att det lagas muskler och förstärks stödjevävnad i mellangården. Dessa lyckas ofta och blir hållbara. Främre slidväggsframfall väntar man gärna med så länge man kan, eftersom resultatet inte blir lika hållbart. Livmoderframfall kan hanteras på lite olika sätt beroende på hur läget är och åldern på individen. 


Kirurgisk mesh

Operationer med ett nätmaterial infördes med syfte att ge bättre resultat från operationer, men amerikanska läkemedelsverket drog in tillståndet för att dessa fick användas sedan en del patienter fick komplikationer med att nätet eroderade in i annan vävnad och gav upphov till funktionsnedsättning och smärta.

Komplikationer är vanligare när nät används vid framfallskirurgi än vid urininkontinens. I vissa fall finns idag inga andra alternativ än att antingen låta bli att operera helt eller använda nät, och då behöver du som patient får vara med och fatta beslutet.

Utmaningen med att operera och ”bota” framfall

Till att börja med kan det vara en utmaning att hitta ”rätt kandidater” för operation. Graden av framfall behöver inte alltid stämma överens med de upplevda symtomen. Alltså man kan ha jättemycket symtom och litet framfall, eller inga symtom och ganska stort framfall. Framfallskirurgi syftar till att återställa bäckenorganen till sina ursprungliga positioner men också till att minska symtomen såklart. Om operationen blir lyckad eller inte avgörs om framfallet försvinner, om symtomen är borta, om du som patient är nöjd och om inga komplikationer har uppstått. Det är inte alltid alla dessa parametrar går att uppfylla, men patientens symtom ska vara det viktigaste utfallsmåttet.

Frågor om tiden efter operation

Tiden efter operation, vad kan man vänta sig? Jag har hört flera olika saker och vet inte vad som stämmer (allt ifrån att jag aldrig mer kommer kunna lyfta något till att kunna springa igen).

Fysisk återhämtning efter operation? Har hört allt ifrån 1-2 veckor till 2 månader. Har småbarn hemma så lite orolig att inte kunna lyfta den lille alls på flera månader.

Att du har hört så olika beror helt enkelt på att det inte finns något generellt svar. Alla opererande läkare svarar olika, och alla kvinnors förutsättningar är dessutom individuella. Jag har skrivit dessa inlägg om tiden efter gynekologiska operationer, och jag har ”bestämt mig” att de är dessa råd jag utgår ifrån i brist på vetenskapligt grundade restriktioner.

Återgång till träning efter gynekologisk operation; teori

Träningstips efter gynekologisk operation

Där hittar ni det närmaste jag faktiskt kan svara vad du kan vänta dig av tiden efter operationen!

Tajmingen för operationen

Vet inte om du kan svara på detta men undrar varför läkarna har börjat rekommendera att operera framfall/förlossningsskador innan man skaffar fler barn? Tidigare var rekommendationen att skaffa alla barn först och sedan operera? Finns det någon forskning som tillkommit?Förstår ju att man opererar muskler som är sönder, men framfall?

Så som jag uppfattat det är det inte jättemycket beroende på ny forskning rent medicinskt sett som tillkommit. Jag tror däremot att det handlar om livskvalitet-begreppet och att det har framgått hur dåligt kvinnor kan må av detta. Och att det inte är okej att livet i vissa fall ska sättas på paus tills dess att du kommit i en ålder då läkarna tycker att det är okej att operera framfallet.

Operation enbart på grund av patientens symtom

Det är möjligt att ha framfall och vara symtomfri, och då behöver detta inte opereras. Istället kan man testa bäckenbottenträning, pessar/ringar och optimering av påverkansfaktorer som övervikt, rökning och förstoppning. Bäckenbottenträning kan minska symtomen från ett framfall, samt förebygga förvärrande men liksom inte ”fixa” framfallet.

Våga prata om det


Jag undrar också hur man ska prata om förlossningsskador eller som i mitt fall framfall och operation. Du är ju öppen med din men det har inte jag varit… Jag måste ju berätta på jobbet att jag ska vara borta 4-5 veckor och för min familj (inklusive litet och stort barn) vad sjutton berättar man?

Här tar jag gärna in alla kloka läsares svar. Jag har ju varit öppen med min skada från dag ett, och vet liksom inget annat. Men mitt råd, som jag förstår att alla inte pallar, det är att tänka ”hur skulle jag gjort om jag åkt skidor och dragit av massa grejer i ett knä?”. Då hade du ringt arbetsgivaren och skrivit på Facebook och berättat att ”jag har skadat mig och kommer få opereras för detta inom kort, kommer vara fysiskt konvalecent i 4 veckor och kommer ta det lite lugnt”. Jag fattar att det inte är så du kommer göra, och förespråkar kanske inte direkt det heller. Men så kan du tänka. När du börjar vara öppen och berätta så kommer du få sååå mycket erkännanden från andra, andra har också problem och en del har genomgått operationer och inte pratat om det. När jag blir osäker på hur jag ska prata om mina skador så tänker jag ”tillsammans är man mindre ensam”. För ensamma om det här, det är vi aldrig.

Referenser:

Frågor om mina förlossningar

Det kommer då och då in frågor till oss, såna som jag inte känner är värda ett helt inlägg, men som jag inte heller hinner svara riktigt bra till var och en. Här har jag sammanställt ett gäng frågor och svar angående mina förlossningar.

Upplevde du att amningen kom igång på samma sätt efter dina förlossningar? Du verkar inte ha haft problem med amning alls!?

Jag tror ibland att om jag levt förr i tiden så hade jag kunnat livnära mig som ”amma” åt några kungabarn eller något sådant. När jag gick amningskursen hösten 2016, alltså många många månder efter att jag slutat amma Wilfred i mars 2015, började jag läcka bröstmjölk av att bara läsa kurslitteraturen. Jag har haft mjölk från och med graviditetsvecka 11 alla tre gångerna och har varit väldigt redo att börja amma så fort barnen har varit ute. Våra barn har också fattat grejen med grepp och sug och mina amningsperioder har varit väldigt oproblematiska. Jag har donerat mjölk andra och tredje gången eftersom jag också har väldigt mycket mjölk. Rent egoistiskt är det en fantastiskt grej. Jag blir av med en del av överflödet, bebisarna får inte i sig alldeles för mycket hela tiden (det fick Wollmar och kräktes därför också enorma mängder) och jag får lite pengar för donationerna. Jag märkte ingen skillnad alls faktiskt på amningsstarten mellan sfinkterruptursförlossningen och kejsarsnitten. Jag är väldigt tacksam för det!

Waldo pussas/letar bröst på BB, ett halv dygn gammal


Är din första förlossning ett trauma för dig/er?

Det var den, absolut. Jag hade ungefär en månad där allt jag såg när jag blundade var scener från förlossningen. Men vi fick träffa en kurator och det gjorde all skillnad i världen. Att bara få prata med någon professionell är ju ofta så_himla_bra. 

Hur mådde ni?

Alltså, mestadels okej men jag hade dagar då jag mest bara grät. Nätter också för den delen. Jag hade jätteont länge, det var stygn som gick upp, jag fick fick fräta bort granulomvävnad och lite annat sånt. Det finns ju blogginlägg om hela den tiden, om du är intresserad. Men jag kan nog lugnt säga att jag aldrig mått så dåligt som under den tiden.

Kunde du släppa skadan och fokusera enbart på underverket-bebis?

Jag tycker faktiskt inte att jag riktigt kan svara på frågan. Jag mådde liksom okej, gullade med Wollmar och fungerade okej i sociala sammanhang. Men när Wilfred kom så kände jag ändå ”ahaaaa, man kan må så här och vara en nykläckt mamma också”. Jag tror att jag faktiskt hade ett sämre tålamod med Wollmar som bebis än vad jag haft med de andra två. Kanske har det att göra med att jag var mamma för andra gången, men kanske också för att jag mådde så mycket bättre.

Har dina systrar fött vaginalt utan komplikation?

Mamma har fött fyra döttrar utan komplikation och kan typ i 60-årsåldern hoppa studsmatta med barnbarnen utan besvär. Två av mina äldre systrar har väl på pappret haft okej förlossningar. Den ena har brutit svanskotan två gånger, den andra har haft en del dramatik med tvillingar/prematurer och har nu fem  barn med fyra förlossningar bakom sig. Den yngsta äldre systern hade nästan samma historia som jag, en förlossning som gick alldeles för långsamt och som slutade med sugklocka, hon sprack inte så farligt men fick en symfysskada och kunde inte gå på några veckor. Hon ska snart föda sin tvåa och känner sig faktiskt rätt lugn inför det, om jag förstått henne rätt. 

Blev du under någon period efter sfinkterrupturen bitter och förbannad på Joseph?

Njae, inte riktigt på allvar. Men däremot har jag nog låtit Joseph jobba av någonslags ”skuld” mot mig, hehe. Jag tycker överlag att det är sjukt orättvist att han kan glida igenom de barnaalstrande åren på en räkmacka och att det är jag som ska plågas igenom graviditeter, traumatisk förlossning och två bukoperationer, plus reoperationen av förlossningsskadorna. Visst drar han typ hela lasset med familjelogistiken när jag är gravid och visst försöker han gottgöra mig så bra han kan, men det går ju ändå inte. Dealen är bland annat är att jag aldrig behöver bada med barnen när det är kallt, det är en sådan kroppslig uppoffring som han får göra i rättvisans namn. Haha.

Hade ni koll på vad sugklocka innebar för risker? Var ni pålästa? Ska man måsta vara det?

Innan Wollmar föddes var jag en väldigt trygg gravid kvinna med enbart goda förlossningerfarenheter i min närmsta krets och vi läste inte på särskilt mycket och gick inga förlossningsförberedande kurser eller så. Vi övade på avslappningsövningar och jag försökte mest bara hålla mig i god fysisk form inför förlossningen. Men. Jag läste ett tvärvetenskapligt magisterprogram just då, och jag opponerade på en magisteruppsats om sfinkterrupturer två månader innan förlossningen. Barnmorskan som skrev den uppsatsen råkade också vara samma barnmorska som sedan kom in när det blev akut på förlossningen, hon assisterade vår barnmorska och läkaren under sugklockeläggandet. Alla inne på rummet visste att jag visste vad sugklockan innebar för risker och alla visste att jag _verkligen_ inte ville att de skulle göra det. Men i det läget så var det bara ”nu måste barnet ut, vi vet att det här inte är vad du ville”. Jag har inga som helst hard feelings över det handhavandet faktiskt, däremot över barnmorskan som hade hand om oss på skiftet innan, som bara lät förlossningen pågå i evigheters evigheter utan progress.

Jag tror att det är en fördel om du är trygg och kan slappna av i situationen så pass mycket att du kan ta emot och förmedla information, men jag tror inte att utfallet har att göra med vare sig pålästhet eller andra förberedelser.

Du skrev någonstans att du inte maxar längre vad gäller träning, är det pga rädsla för framfall? Eller får du värk i bäckenbotten ?

Ja, alltså…Jag kan, precis som många av er andra, inte alltid skilja mellan förnimmelser, obehag, katastroftänkande och faktiska risker. Men när jag under en period försökte mig på tyngre träning med fria vikter fick jag en slags värk i mellangården och runt ändtarmen som jag inte kände igen. Jag tror, att om jag verkligen lade manken till och jobbade suuuuupermycket med både andningsteknik, bäckenbottenkoordination och ren träningsteknik hade jag eventuellt kunnat fortsätta med den sortens träning fram till en viss gräns. Men grejen är att jag inte tycker att det känns värt det. Jag är inte beredd att bekanta mig med min bäckenbottens yttersta gränser faktiskt, för träning som jag inte heller älskar. Jag har löpningen som fungerar oerhört väl för både min kropp och min bäckenbotten och som är min favoritaktivitet.

Jag tror inte att jag ”har råd” att syssla både med löpning och tung styrketräning, och då väljer jag alla gånger löpningen. Kanske är det bara fegt, kanske är det klokt. Jag struntar egentligen i vilket, jag lever med en god livskvalitet och tycker att min kropp mår bra av den träning jag utför. Sedan kan jag ibland bli stressad över att den sociala medier-sfär jag ibland befinner mig i är väldigt styrketräningsorienterad. Jag jämför mig och känner mig dålig, typ när jag har PMS. Men det är ju en helt annan sak, och något ska en ju alltid ha komplex över, typ.

Efter Stockholm Marathon 2017

 

Är det något mer ni undrar?

Skriv så svarar jag i kommentarerna eller i ett nytt inlägg!

Viktnedgång efter graviditet -vad fungerar?

Viktnedgång efter graviditet -vad fungerar?

Hur gör man för att gå ner i vikt egentligen?

Forskningen om viktnedgång postpartum menar varken amning eller fysisk aktivitet kommer bidra särskilt mycket till viktnedgång. Det som är effektivt är att se över energiintaget. Kroppen är en maskin som drivs av den energi vi får i oss genom maten vi äter. Förutom ren energi behöver kroppen näringsämningen i form av vitaminer och mineraler. Om vi pratar om ”nyttig mat” är det alltså mat som innehåller en lagom dos energi, men också de viktiga ämnen som vitaminer och mineraler är för att bygga våra kroppar. Mat kan alltså bli ”onyttig” om den innehåller alldeles för mycket energi jämfört med vad vi behöver, eller om den innehåller mycket energi men inga viktiga byggstenar i form av andra näringsämnen.

Mycket förenklat

Om vi för en liten stund inte låtsas om att mat innebär en väldiga massa andra saker för oss människor (glädje, tröst, en anledning till gemenskap, njutning…) så kan vi krasst se det hela som en rätt enkel ekvation. Vi behöver en viss mängd energi för att fungera. Den mängd energi du behöver för att fungera kallas basalomsättning, basalmetabolism eller basal förbränning. Det är den mängd energi din kropp använder för att hjärtat ska slå, hjärnan ska fungera, celler ska förnyas, andningen ska rulla på. Det din kropp förbrukar även om du ligger absolut stilla. Det finns ett gäng olika sätt att försöka räkna ut basalmetabolismen, men den varierar också från person till person och är delvis genetiskt styrd. Allt som vi gör utöver att enbart ligga stilla kräver ytterligare energi än vår basalmetabolism. Här är en tabell snodd från livsmedelsverket som visar ett snitt för energiförbrukningen för kvinnor och män mätt i kilokalorier (kcal). Siffran är alltså en genomsnittlig beräkning av basalmetabolism och behovet av energi utöver denna. Kvinnor    Låg*          Medel*     Hög* 18-30 år   2000         2300         2500 31-60 år   1800         2100         2400 61-74 år   1700         1900         2200 Tabellen ger viss viktig information. Till exempel behöver vi mindre energi ju äldre vi blir och har därför ett minskat behov av energiintag med ökad ålder. Och ni ser också att den energikostnad som fysisk aktivitet ger som tillägg till basalmetabolismen inte är så himla hög.

Enkel balansräkning?

Om vi har lagt på oss kilon som vi vill bli av med  behöver vi för en tid ligga på minus i intag för att kroppen istället för att enbart förbruka det vi äter också ta av det som ligger lagrat i fettvävnad. Enkelt uttryckt så måste du ligga på ett kaloriunderskott för att gå ner i vikt. Det finns ingen genväg – du går inte ner i vikt bara genom att sluta äta gluten, dra ner på andelen kolhydrater eller fett, följa någon specifik metod eller diet. Om du inte ligger på minus i det totala energi-intaget händer ingenting. En liten jämförelse då på vad som innehåller ungefär 500  kcal:
  • 100g choklad
  • 150g smågodis
  • 1 stor hamburgare
  • 2 varmkorvar med bröd
  • 1 dl äkta bearnaisesås
  • 1 bit chokladtårta
  • en hel måltid med 125 g stekt lax, 2 kokta potatisar, 0,5 dl gräddfil, 100g kokt broccoli och sallad.
Det kan vara klokt att välja dels något som ger mättnad över längre tid, och dels något som innehåller viktiga näringsämnen.

Hur ska jag göra då?

De livsstilsförändringar som behövs för att gå ner i vikt postpartum är ofta inte enorma. Enligt en svensk studie kan det räcka med att äta mer frukt och grönt samt hålla nere det totala energiintaget. Man har sett att kvinnor kan uppnå 6 kg viktminskning postpartum på en 12 veckors lång minskning av det totala enerigintaget genom att minska på sötsaker, byta till nyckelhålsmärkta produkter, fylla halva tallriken med grönsaker till lunch och middag samt minska portionsstorlekarna. Syftet var att minska kaloriförbrukningen med 500 kcal per dag. Som ni ser ovan kan det vara ganska lätt att uppnå om du vanligtvis brukar äta 100 g choklad eller 150 g smågodis.

När ska jag gå ner i vikt?

Du kan sitta ner i båten och se vad kroppen själv gör med vikten det första halvåret. Om du ammar kan du eventuellt vänta tills bebisen börjar äta annat innan du börjar med en diet. Att få barn är i sig en stor livsomställning, och att utöver detta lägga om mat- och motionsvanor kan bli ett övermäktigt projekt. Ta hand om dig själv! Genom att vara vänlig mot dig själv kommer du optimera din ork som förälder! Ge kroppen hela det första året till återhämtning. Det handlar inte om att gå ner i vikt fortast möjliga, utan om att återgå till din normalvikt inom ett år, eller i alla fall före nästa graviditet.

Tips och råd för dig som vill gå ner i vikt efter graviditet

  • Ta stöd av en dietist.

Även om du vet HUR du ska göra så verkar forskningen visa på ett bättre resultat för de individer som fått stöd i sin process. På flera ställen i Sverige finns dietister tillgängliga på rehabmottagningar eller via vårdcentral.
  • Förlita dig inte på eventuell amning.

Det verkar inte finnas vetenskapligt stöd för att amning gör att preggokilona rinner av. Har du kvarvarande vikt efter graviditeten du vill bli av med, kommer du förmodligen behöva jobba aktivt med att få bort dem.

  • Om du ammar – se till att maten du äter innehåller bra med näringsämnen, alltså vitaminter och mineraler.

Det kan vara lättare att peppa dig till att äta nyttigt om du tänker att du gör det för barnets skull. Du kan också ha lite tendenser till brist av vitaminer och mineraler själv efter graviditeten. Så försökt äta mycket frukt och grönt, bland annat.

  • Ät regelbundet

En lagom hungernivå hjälper dig kanske att välja de näringsriktiga alternativen framför de mer kaloririka när du väl ska äta. De kanske känns verksamt för en viktnedgång att bli riktigt, riktigt hungrig mellan varven – men det kan faktiskt innebära det rakt motsatta!

  • Motionera och rör på dig.

Motion bidrar kanske inte med supermycket till energiförbrukningen, men det kan göra att du har lättare att motivera dig själv till att välja bättre mat. Om du ammar och tycker att det är obekvämt att träna på grund av brösten, försök att träna efter att du ammat eller pumpat ur dem. Ett alternativ kan också vara att använda dubbla sport-bh:ar.

Vad säger forskningen?

Forskningsmässigt vet vi att kontroll över energiintag tillsammans med träning ger goda resultat för viktnedgång för kvinnor postpartum. Träning bör komplettera diet eftersom träning också ger en förbättrad hälsa i form av bättre kondition, starkare hjärta, sänkt vilopuls och normalisering av blodtryck. Enbart träning ger dock ingen eller liten effekt på viktnedgång, kroppsfett eller fettfri-massa. Enbart träning gör alltså inga stordåd för vikten, men är bra för hälsan i stort.

Hela serien:

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!