Kategori: Läsarfrågor

Läsarfrågor

Här hittar du läsarfrågor och svar! De flesta frågorna handlar om fysioterapi och således finns mer på varje ämne under de olika kategorierna under fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa.

Gå till fysioterapeut efter graviditet

Jag fick en spännande fråga om att gå till fysioterapeut efter graviditet.

Gå till fysioterapeut efter graviditet?

”Jag fick barn för tre månader sedan och har en fråga om träning! Jag har gjort lite av MammaMage-appen och börjar snart på Stark mamma-träning en gång i veckan. Sedan tänkte jag besöka en fysioterapeut för en genomgång av kroppen för att se om jag är redo för lite annan träning (jag har ett barn på 3,5 år och har inte tränat mycket sedan dess). Dock är jag osäker på om det finns någon där jag bor som är specialiserade på mammor, så min fråga är: Vad ska jag fråga efter hos fysioterapeuten?Vad ska hen kolla på?”

Det här är en jätterolig och bra fråga, och samtidigt svår.

Vi fysioterapeuter är ju hälso-sjukvårdspersonal, vilket innebär att vi inte ska syssla med ”friskvård”. Vårt primära uppdrag är att ge fysioterapeutisk behandling till dem som har smärta, värk och fysisk funktionsnedsättning, bland annat. Generellt vill jag avråda friska personer att söka sig till fysioterapeut bara för att ”få en koll” efter graviditet. Våra tider och resurser räcker inte till detta. Risken med att jag skriver så här nu, är att ni som läser kommer börja värdera och rangordna era problem. ”Nä, den här frågan/funderingen/problemet är väl inte så viktig egentligen, jag ska inte ta upp tid med mina problem”. Du ska söka dig till en fysioterapeut om du har frågor och funderingar som vi behöver hjälpa dig med, punkt.

Kvinnohälsa är en prioriteringsfråga

Jag tycker att detta är liksom feministiskt viktigt. Sett över en livstid och räknat i hälsovinster på sikt är vår hjälp dessutom befogad. MEN, finns du på en ort där det finns väldigt  för få fysioterapeutresurser i förhållande till efterfrågan så ska du också ha en förståelse för att fysioterapeuten kollar på dig med viss skepsis. Om hen träffar människor med akut smärta och stora problem att utföra båda arbete eller vardagsaktiviteter, och knappt ens har resurser för att hjälpa dessa patienter med deras mest grundläggande besvär, så kommer fysioterapeuten eventuellt ha mycket liten förståelse för din önskan om en ”statuskoll”. Jag säger alltså inte att det är så här det borde vara, men det är så det ofta är i dagsläget.

Att vara gravid och föda barn kommer ge upphov till mer eller mindre permanenta förändringar i kroppen.

En del av dessa är normala och skulle kommit med åldrandet ändå, förr eller senare. Andra förändringar ger upphov till smärtor och besvär. Dessa saker kan behandlas och blir inte mindre viktiga bara för att de hör ihop med graviditet/förlossning.

Förändringarna kan bland annat bestå av:

  • Förändrad hållning med ökad svank, en tippning av bäckenet och ökad kutning i bröstryggen.
  • Utsträckning och försvagning av magmusklerna
  • Ett belastning mer på hälarna i stående och ett generellt sätt att stå som belastar kroppens stödjevävnad på ett icke-optimalt sätt
  • Svårigheter att optimalt använda magmuskler, rumpmuskler eller ryggmuskler efter perioder av smärta och ökad/ändrad rörlighet.
  • Uttänjning av bäckenbotten enbart av graviditeten, och ytterligare efter en vaginal förlossning
  • Förlossningsskador, muskelskador och stödjevävnadsskador
  • Ärr på magen eller i underlivet kan orsaka stramheter eller rörelseinskränkningar i huden

När jag har ett nybesök med en nybliven mamma har jag en mall med en väldig massa frågor som jag försöker få besvarade. När jag fått mina svar brukar samtalet mynna ut i det jag kan jag hjälpa personen med.

Jag brukar fråga:

  • När föddes barnet/barnen?
  • Hur mådde du under graviditeten? Graviditeterna? Mellan graviditeterna?
  • Hur blev förlossningen?
  • Hur mådde du första tiden efter förlossningen/förlossningarna?
  • Hur mår du idag? Hur har processen varit?
  • Har du ont i rygg? Bäcken? Nacke/axlar?
  • Har du besvär av urinläckage/tyngdkänsla?
  • Har du något besvär från tarmarna? Läcker du gaser?
  • Har det varit aktuellt med samlag än, och var det i så fall något bekymmer med det?
  • Har du någon annan oro för kroppen?

Vad jag undersöker och behandlar

Utefter vad jag får för svar och vad jag drar för slutsatser om detta brukar jag välja att undersöka kroppen. Jag brukar undersöka rygg, bäckenleder, nacke, skuldra eller bäckenbotten utifrån vad personen ifråga berättar. Sedan ge generella och specifika träningsråd och behandlingsalternativ utifrån vad jag hittar.

Rent generellt brukar jag också inkludera en hållningsanalys  en magmuskelkoll om personen ifråga ber om det. Ingen undgår att prata med mig om bäckenbotten!

Får jag mer än ett besök brukar jag försöka klämma in undervisning om ergonomi, för amning, matning och lyft.

Gå till fysioterapeut med ett par konkreta frågeställningar eller målsättningar.

Att be om en ”allmän koll” kan i värsta fall få fysioterapeuten att dra öronen åt sig och känna att det är slöseri på tid. Har du några besvär så beskriv dem och uttryck tydligt vad du skulle vilja ha hjälp med. Vill du bli kunna klara att lyfta och bära utan att få ont? Vill du kunna träna utan att läcka kiss? Vill du kunna bibehålla en god muskelbalans och hållning, med minsta möjliga tid för träning? Ju tydligare du beskriver dina mål, desto bättre förstår fysioterapeuten vad du behöver hjälp med.

Hoppas detta var till hjälp! Lycka till!

Urinläckage trots stark bäckenbotten

Urinläckage trots stark bäckenbotten

Idag svarar jag på en läsarfråga om urinläckage trots stark bäckenbotten

Fråga:

”Har ansträngningsinkontinens sen mitt andra barn föddes (6 år sedan) och har kniptränat (och fått bekräftelse på att knipet är bra) men ändå blir det ingen förbättring. Läcker framförallt vid löpning och hopp och känner mig lite uppgiven i råden att ”knipträna mer”. Därför har jag emellanåt struntat i det och bara ”kört på” vilket jag ju vet är fel. Av en pt (inriktad på mammaträning) fick jag rådet att helt sluta träna och bara knipa, medans uroterapeuten på sjukhuset säger att jag kan springa hur mycket jag vill om kontinensbåge hjälper. Vill inte sluta träna men vill såklart inte heller göra mer skada. Står på kö nu till läkare för bedömning inför TVT-operation vilket ju känns lockande, men samtidigt vill jag då veta att det inte finns någon annan utväg. Finns det sätt att bedöma styrkan i bäckenbotten utan att gå på bara urinläckage, i och med att knipet är starkt?”

Hej och tack för din fråga!

När jag läser får jag en del följdfrågor, du som frågeställare behöver inte svara här om du inte vill. Jag kommer resonera utifrån lite olika hypoteser, så jag hoppas du får svar oavsett. Jag börjar rätt grundläggande, du som frågeställare ska inte ta illa upp om jag skriver en del saker du självklart redan vet!

  • Du säger att knipet är starkt, är det uroterapeuten som har bedömt detta? Upplever du själv knipet som starkt också?
  • Kan du knipa bra när du står, går och rör dig? Känn efter med ett finger i medan du testar att knipa i stående, göra knäböj och tåhävningar.
  • Läcker du något vid hosta/nysningar och kan du utföra ”the knack”?
  • Hur mycket har du faktiskt kniptränat? Jag menar inte att insuinera att du inte gjort det, men det kräver ju ofta INTENSIV träning för att få effekt. Minst tre gånger om dagen i tre månader. Koncenterad träning, ofta inte ”bara i farten”.
  • Har du testat inkontinensbåge? Hjälper den?
  • Har du samlagssmärtor eller något sådant?

Jag vill börja mitt svar med ett resonemang om urin och urinblåsa

När urinblåsan är fylld till en viss gräns skickas automatiska signaler till hjärnan för att uppmärksamma dig på att du är kissnödig. Urinblåsans utflöde går genom urinröret som hos kvinnor mynnar ut i strax ovanför vaginalöppningen.

bäcken 004

Urinblåsan består av en slags muskelvävnad som kan expandera som en ballong. Urinröret hålls normalt stängt. När du ska kissa får urinblåsans egen muskelvävnad en ihopdragning och bäckenbotten slappnar då istället av. Då låta kroppen urinet passera genom urinröret.

Ansträngningsinkontinens

Ansträngningsinkontinens är när det uppstår ett urinläckage eftersom det blir en tryckökning i bålen (finns förklarat mer här) som lägger plötsligt tryck på urinblåsan. Denna tryckökning kan uppkomma vid hosta, nysning, träning och hopp. När bäckenbotten inte hinner eller orkar hålla emot urinblåsan och stänga till urinröret kan det uppstå ett urinläckage. Nästan en av fem kvinnor över 40 år lider av ansträngningsinkontinens.

Den mest förekommande orsaken till ansträngningsinkontinens är försvagade bäckenbottenmuskler, oftast efter förlossning. En del kvinnor får ansträngningsinkontinens av ålder och många får förvärrade symtom efter klimakteriet. Symtomen är också vanligare hos kvinnor med övervikt, detta eftersom den långvariga belastningen på bäckenbotten blir högre.

Hur behandlas ansträngningsinkontinens?

Förstahandsvalet är, så som du som frågeställare så väl är medveten om, bäckenbottenträning. Runt 60-80% av alla kvinnor kan bli av med sin inkontinensproblematik genom träning. Om kvinnan är överviktig kan viktnedgång vara en del av lösningen. I Sverige erbjuds många kvinnor inkontinensbågar  som används kortare stunder under träning för att ge ett stöd för blåshalsen. Tanken med denna behandlingsmetod är att bidra med en lyftande kraft som gör att urinblåsa och urinrör inte utsätts för samma risk att plötsligt läcka. Om du har kvarvarande besvär efter träning och vet att du är färdig med att föda barn är TVT- operation ett bra alternativ. .Jag har skrivit om dem tidigare här.

Är det fel på muskler eller stödjevävnad?

Om du har ett urinläckage trots att alla muskler verkligen fungerar prickfritt och är starka, då hjälper kanske inte ytterligare knipträning. Jag vill bara i sammanhanget poängtera att det är oerhört vanligt att knipa fel. Det viktigaste kan vara att faktiskt få sin knipförmåga undersökt och att få ett individuellt utformat träningsprogram. Det vanligaste felet är att använda musklerna i  magen, rumpan eller insida lår för mycket vid knipträningen och på så sätt överrösta bäckenbotten så att den inte får möjlighet att stärkas fullt ut.

När behövs operation?

Operationer görs när bäckenbottenträning inte gett önskat resultat efter minst tre till sex månaders intensiv träning. Dessa syftar vanligtvis till att stärka stödet för urinblåsan. Det kan vara att stödjevävnadrna är så pass ”slacka” att hur stark bäckenbotten än bli så kommer de inte ge optimalt stöd. Då behövs kanske en operation. Detta kan en gynekolog titta på och bedöma.

Okej, men bäckenbottenträning räcker tydligen inte för mig. Vad gör jag?

En av anledningarna till att bäckenbottenträning kanske inte hjälper är att någon muskel i bäckenbotten faktiskt gått av under en förlossning. Helt trasiga muskler går inte att träna hela igen. Bara som ett illustrativt exempel, det här klippet visar när en killes biceps går av. Tittar noga så ser ni att muskeln liksom släpper och krullar ihop sig som en ”Karl Alfred-muskel” på överarmen. Samma slags skador kan uppstå vid en vaginal förlossning, och det är enbart om barnmorskan/läkaren faktiskt hittar och syr ihop alla muskler som de kan återfå full effekt. Det är förhållandevis vanligt att kvinnor har defektläkta muskelskador efter förlossningar.

Men det behöver inte vara så drastiskt! Det kan vara så enkelt att övervikt, förstoppning eller kronisk hosta gör att den positiva effekten av träningen överskuggas av den belastande effekten dessa nämnda orsaker bidrar med.

Vi tror också en vissa kvinnors inkontinens inte handlar i första hand om svag bäckenbotten.

Hur menar jag nu? Det finns en del kvinnor som av olika anledningar får överspänningstillstånd i bäckenbotten. Och en överspänd bäckenbotten kan delvis ge samma symtom som bara en svag bäckenbotten. Överspänningstillstånd i bäckenbotten hör ofta ihop med smärta i rygg/bäcken/underlivsregionen och kan liknas med en försvarsmekanism. Jag brukar visa mina patienter hur högt en kan hålla skuldrorna när en är stressad och spänd. På samma sätt kan vi förlägga smärta/stress/oro/sexuellt obehag i ett spänningstillstånd i bäckenbotten. I detta läget skulle en behandlare som inte tänker på helhetsbilden kunna uttala sig att bäckenbotten är jättestark, när den i själva verket är jättespänd. Skillnaden blir att den är spänd från början, då blir inte den ihopdragande kraften så stor. Och om muskelns ihopdragande kraft inte är tillräckligt stor,  då kan ett urinläckage kan ske. Och då är lösningen kanske inte bara knipträning.

Många patienter blir oerhört förvånade när jag berättar att det går att hitta ”triggerpunkter” och spända stråk i bäckenbotten som kan behandlas med lätta töjningar, tryck och annan muskelbehandling – precis som de där spända punkterna vi alla har kring nacke och axlar.

Så svaren på frågorna är?

Jag ska försöka summera. Följande alternativ ser jag:

  • Du har en bäckenbotten som har potential att bli starkare. Ett individuellt utformat knipträningsprogram kan hjälpa dig.
  • Du har en stark bäckenbotten och du läcker ändå. En TVT-operation kan hjälpa dig.
  • Du har defektläkta muskelskador och du läcker urin på grund av att musklerna inte kan göra sitt jobb. Rekonstruktiv kirurgi för bäckenbotten kan hjälpa dig.
  • Du har överspänd och oflexibel bäckenbotten och du behöver istället ”träna ner” din bäckenbotten.

För det första och det sista alternativet behöver du en bäckenbotten-fysio. För det andra alternativet behöver du en gynekolog, ”vilken som helst”. Och för det tredje alternativet behöver du komma till ett bäckenbottencentrum, eller i alla fall undersökas vid ultraljud av en erfaren läkare som kan laga muskelskador i bäckenbotten.

 

Jag hoppas att detta åtminstone var ett vägledande svar!

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

För att tillåta passage av fostrets huvud måste bäckenbottens muskler genomgå en dramatisk deformation. Sett i ljuset av detta är det kanske fantastiskt att så få stora bristningar sker. Användandet av uppblåsbara töjningshjälpmedel skulle teoretiskt kunna sträcka ut bäckenbotten och vaginas väggar. Genom upprepad användning är tanken att detta skulle minska risken för att brista under förlossning. Jag fick en fråga och jag har försökt svara. Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Jag fick en fråga:

”Jag undrar om du har hört talas om epi-no (en sorts ballong som används för att tänja ut snippan innan förlossning och för knipövningar), och vad du i så fall tycker? Jag har hört både negativt och positivt.”

Forskningen säger

Kan en uppblåsbar vaginal ballong som används under senare delen av en graviditet minska risken för bristningar vid förlossning? Det verkar inte så. Det finns någon enstaka studie som visat att användandet av detta hjälpmedel innan förlossning kunde öka chansen för en intakt mellangård. Denna studie visade också att hjälpmedlet inte skapade någon egen skada på bäckenbotten. En systematisk översikt får 2015 som samlade alla studier som gjorts visade att resultatet av att använda en epi-no inte är signifikant. Det verkar inte hjälpa för att undvika bristningar eller klipp.

Vad jag hittar finns det två olika varianter på marknaden, Ani-ball och Epi-no.

Principen för dessa båda produkter är att de ska skapa en kontrollerad uttänjning av bäckenbotten och stödjevävnad successivt under graviditetens sista veckor för att förbereda för den snabba uttäjningen av förlossningskanalen som sker vid en vaginal förlossning. Här finns ett klipp som visar hur produkten ser ut. Från tillverkarhåll är rekommendationen att  använda produktionen 15-20 miniter dagligen, från och med någon gång i vecka 35-37.

När jag började leta runt om information om detta fann jag lite olika saker:

  1. Reklam
  2. Ett fåtal studier
  3. Kvinnor med goda erfarenheter av produkterna som tipsar andra kvinnor

Kritiken jag hittar kommer från vetenskapligt håll. En översiktsartikel om Epi-No, publicerad 2015 summerar ”Epi-No birth trainer is a device that did not reduce episiotomy rates and had no influence on reducing perineal tears.”.

Tanken med att förebygga skador

Skador i mellangården är den vanligaste komplikationen under vaginala förlossningar, och större skador kan leda till smärta och funktionsnedsättning på lång sikt. Klipp kan användas  för att skydda kvinnan mot förlossningsbristningar. Tanken är att genom att styra skadan i en viss riktning så kan kvinnan besparas analsfinkterrupturer. Barnmorskan kan också minska risken för stora bristningar genom annan behandling – varma handdukar, massage av mellangården, speciella handgrepp och råd om förlossningspositioner. Epi-No utvecklades under början av 2000-talet i Tyskland och syftar till att i förväg hjälpa till att stretcha ut bäckenbottenmusklerna, för att minska risken för skador vid förlossningen. Namnet kommer från ”Episiotomi” som är det medicinska namnet för klipp, och namnet ”Epi-No” syftar till att man genom bruk av produkten skulle kunna förebygga klipp och skador.

Aktuell forskning

Ingen övertygande forskning kan uppvisa något signifikant resultat vare sig till Epi-No’s fördel eller nackdel. De verkar inte göra så stor nytta. Men man har heller inte hittat några direkta nackdelar med användandet heller. Detta har dock inte varit den primära frågeställningen i någon av de studier jag läst.  Jag hittar ingen långtidsuppföljning av effekterna vad gäller töjning på bäckenbotten, bäckenbottenfunktion, inkontinens eller framfall.

Förenat med obehag

Eftersom användandet av Epi-No innebär en ganska distinkt töjning av bäckenbottenmusklerna är detta förenat med ett visst mått av obehag och smärta. Det verkar dock generellt i studierna som att de flesta kvinnorna tål med att självbehandla sig enligt denna metod. Det verkar inte heller finnas någon kortsiktig ökning av riskerna, vad gäller graviditeten och barnets hälsa.

Ingen kritik?

När jag googlar runt i forum hittar jag nästan inga kvinnor som testat som är negativa till produkten. Vad betyder detta? Kanske att det är en toppenprodukt? Eller att en kvinna som köpt en produkt dyrt, men inte tyckt om den kanske inte är så benägen att skriva negativt om den, för att inte framstå som dum? Jag vet inte. Det här med kvinnors egna berättelser om sådana här produkter är svåra att tolka.  Är det gjort så är det ju gjort. En förstfödeska som använde en dylik produkt med stor framgång. Hur vet vi hur det skulle gått annars? En omföderska som använder en vaginalvidgande produkt  – vet vi att skillnad i förlossningsskedet handlar om produkten som sådan, eller bara om att hon är omföderska? Dessutom tillkommer ju våra stora individuella skillnader. Hur vet jag att min kropp kommer reagera som din, och att min förlossning kommer likna den du haft? Jag tänker att vi behöver STORA statistiska underlag för att dra några säkra slutsatser om dessa produkter.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Något som ändå gör mig tveksam till dessa produkter är den teoretiska förklaringsmodellen.

  • Kommer bäckenbotten och stödjevävnaden verkligen töjas ut av det?

Vi vet att sådan kortvarig stretching som den de flesta av oss sysslar med i samband med träning egentligen inte ger någon muskelförlängande effekt. Men 15-20 minuter har potential att faktiskt förändra muskler och stödjevävnadernas struktur så pass att de blir förlängda.

  • Men vill vi verkligen att bäckenbotten och stödjevävnaderna ska töjas ut?

Jag kan personligen känna mig lite tveksam till att regelbundet stretcha ut bäckenbotten till en storlek motsvarande en bebis huvud. Vi vet att risken för framfall ofta ökar ju fler förlossningar en kvinna genomgår. Och även om en kvinna föder många barn, så har hon förmodligen minst nio månader mellan varje förlossning och den potentiellt traumatiska uttänjningen av bäckenbotten som sker då. Är det bra på lång sikt att under flera veckors tid sträcka ut bäckenbottenmusklerna varje dag? Eftersom vi inte har några långtidsuppföljningar är det svårt att avgöra. Skulle de minska  risken för en förlossningsskada har det ju möjligen goda konsekvenser på lång sikt. Vi har inte fog för att tro att det faktiskt är så. Men om vi trodde det:  uppväger den minskade risken för förlossningsskada faktiskt den uttänjning av bäckenbotten som sker genom behandlingen med redskapet? Jag vet inte.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Forskningen verkar tveksam till att dessa produkter fungerar. Om vi hade haft statistiska underlag för att tro att användandet av dessa hjälper för att minska risken för bäckenbottendysfunktion på sikt hade det varit en grymt bra sak. Vi vet inte heller vad som händer med en bäckenbotten som tänjts ut med ett medicintekniskt redskap. En utsträckt men hel bäckenbotten har ju för all del en massa återhämtningspotential och kan säkert återgå till tidigare funktion lite lättare än en skadad. Men vi har inga studier som visar på direkta fördelar.

Hur tänker du? 

 

Referenser:

Fysioterapi vid PCOS

Fysioterapi vid PCOS

Polycystiskt ovariesyndrom är ett sammansatt tillstånd och inte en sjukdom, som förkortas PCOS. Detta syndrom är den vanligaste förekommande endokrina (hormonella) störningen som drabbar kvinnor i fertil ålder. Mellan 5-10% drabbas.

Nedan tre diagnoskriterier hittar jag i de studier jag läst. På en svensk sida läste jag dock att en läkare uppger att dessa kriterier inte alls måste vara uppfyllda för att ge diagnosen. Så ta eventuellt informationen med en nya salt.

Diagnosen PCOS baseras på kliniska fynd och på några kriterier

Personen ifråga har

  • Förhöjt BMI och/eller bukfetma
  • Ökad ansiktsbehåring eller kroppsbehåring
  • Akne
  • Manligt håravfall

Diagnosen baseras på följande kriterier:

  • Saknar normal ägglossning
  • biokemiska fynd från blodprov som visar på en ökad mängd androgener ( ökad testosteronmängd bland annat, dessa ger i sin tur upphov till acne och ökad behåring)
  • polycystiska äggstockar, syns via ultaljud.

Polycystiska äggstockar

Begreppet polycystiska äggstockar betyder att äggstockarna har många cystor. Det verkar som att polycystiska äggstockar saknas hos 5-20% av de kvinnor som diagnosticeras med PCOS, och även motsatsen finns – friska kvinnor som har polycystiska äggstockar sedda via ultraljud. 20% av alla kvinnor i fertil ålder har äggstockstypen Polycystiska ovarier, alltså utan att lida av PCOS. Vid polycystiska äggstockar har äggstockarna vätskefyllda blåstor som är omogna äggblåsor. Via ultraljud syns dessa som pärlor på rad. För att ha syndromet PCOS måste alltså det finnas en mer komplex symtombild, inte enbart ultraljudsfynden på blåsor på äggstockarna.

Symtom

Symtomen för kvinnan själv kan vara oregelbunden mens (mindre än 19 eller fler än 90 dagar mellan menstruationerna är alltid ”onormalt”), ökad kroppsbehåring och acne samt övervikt.

Behandling

Behandligen avgörs efter vad kvinnan har för symtom, men kan bestå av läkemedel för att normalisera ägglossning och menscykelns längd, minska kroppsbehåringen och acne, och att vid behov stötta kvinnan till viktnedgång.

På lång sikt är det viktigt att kvinnor med PCOS har en hälsosam livsstil både vad gäller mat- och fysisk aktivitet för att minska risken för följdsjukdomar så som högt blodtryck och diabetes. Syndromet uppstår på grund av orsaker som både är genetiska och livsstilsberoende.

PCOS och infertilitet

När PCOS först ”upptäcktes” var infertilitet det symtomet som pratades mest om, på grund av de ojämnt fördelade ägglossningen kan det vara svårare än vanligt att pricka in den för en önskad befruktning. Det verkar som att 50% av kvinnor med PCOS har en primär infertilitet men 25% ytterligare har en sekundär infertilitet på grund av följdbesvär (insulinrestistens och övervikt). Det verkar dock som att kvinnor med PCOS har en möjlighet att vara fertila längre upp i åldern på grund av dels fler bevarade ägg och dels på grund av att hormonbalansen verkar jämna ut sig högre upp i åldern.

Kvinnor med PCOS behöver ofta hjälp med att behandling för att stimulera ägglossningen och IVF-behandlingar är kvinnor med regelbunden ägglossning. När en kvinna med PCOS väl blivit befruktad har hon samma chans som vilken annan kvinna som helst att få en fullgången graviditet. Det verkar inte finnas en ökad missfallsrisk.

PCOS och graviditet

PCOS hör ihop med en del ökning av risken för komplikationer under en graviditet, speciellt vad gäller risken för högt blodtryck, havandeskapsförgivning och graviditetsdiabetes. Därför kan det vara av vikt att en kvinna fått sin diagnos innan hon blir gravid, för att hon eventuellt behöver följas upp något noggrannare från mödravården. Det finns även en ökning av risken att föda för tidigt. Infertilitetsbehandlingar tenderar att oftare än annars ge upphov till flerlingsgraviditeter, vilket innebär att en kvinna med PCOS också kan få en riskgraviditet till följd av detta.

PCOS och övervikt

Hormonerna som orsakar PCOS påverkar också fettdistributionen i kroppen vilket gör att kvinnan lättare lägger på sig vikt på magen jämfört med andra kvinnor, som oftare lägger på sig vikt på höfter och rumpa. I USA är förekomsten av fetma bland kvinnor med PCOS 70-80%. Utanför USA är motsvarande siffra 38-50%, vilket är högre än för kvinnor i allmänhet.

Övervikt ger en ökning av risken att ägglossningen uteblir och ökar även risken för insulinresistens (om jag förstått det rätt) vilket kan göra att äggstockarna kan producera ytterligare testosteron, och symtomen ökar således. Det verkar som att en kvarvarande kraftig övervikt efter graviditeter och förlossningar på så sätt kan göra att en PCO går över till att bli en PCOS.

Följdsjukdomar

PCOS tillsammans med övervikt ger ökad risk för diabetes, ämnesomsättningsbesvär och hjärt-kärlsjukdom. Studier har även visat att depression är vanligare hos kvinnor med PCOS än hos andra kvinnor, men orsaken är inte fastställd.

Tips och råd för dig med PCOS

  • Rör på dig ofta, både vardagsmotion och regelrätt träning ökar välmåendet.
  • Ät mycket grönsaker, frukt, nötter och baljväxter.
  • Om du lider av övervikt, prata vid behov med en vårdgivare om hjälp och stöd att gå ner
  • Kolla med din läkare vilka läkemedel du kan behöva för att normalisera dina eventuella symtom
  • Följ regelbundet upp blodtrycket och om du riskerar att drabbas av diabetes bör du kolla även sådant hos läkare

Fysioterapi för dig med PCOS

Om du behöver hjälp med en vägledd och guidad livsstilsförändring finns möjlighet att ta hjälp av fysioterapeuter (för råd om fysisk aktivitet och träning) och dietist (för råd om kost). I Stockholms läns landsting finns båda yrkesgrupperna att söka på Rehabmottagningarna utan behov av remiss. Överallt i Sverige är det fritt atts öka fysioterapeut, men det kan skilja sig åt gällande möjligheten att få tag på dietist mellan landstingen. Fysisk aktivitet och träning ger sällan tillräckliga effekter på enbart viktnedgång. Däremot hjälper träning till med att förebygga insulinresistens och hjärt-kärlsjukdom. Forskning tyder på att träning ( i studien 60 minuter 3 gånger i veckan i 12 veckor) kan förbättra hälsostatusen hos överviktiga och feta kvinnor med PCOS. Fysisk träning har också visats kunna sänka nivåerna av manligt könshormon samt kroppsbehåring hos kvinnor med PCOS.

Referenser:

Läsarfråga om långvariga bäckenbesvär

Läsarfråga om långvariga bäckenbesvär

Fråga om var man hittar hjälp och hur man kan lita på den hjälpen man får

”Jag har en liten bebis på fem månader och har haft foglossningssmärta i främre bäckenfogen sedan graviditetsvecka 11. Jag kan gå långsamt inom hemmet och håller mig på så vis nästan smärtfri, men nu känner jag att mitt barn blivit för tungt för att det ska vara lämpligt att jag bära henne och det är givetvis trist att vara så rörelsehindrad. Jag måste komma till rätta med det här!
Jag förvirras av att alla säger olika saker om vad jag bör göra. Nyss läste jag att strechning är bra. Jag har också hört många som blivit sämre av de övningar de fått av fysioterapeuten. Jag har inte vågat prova de jag fick av den anledningen. Det var inga övningar som sammanställdes till mig utan ett standardkoncept vilket kändes opålitligt.
Är rådvill om vem jag ska kontakta för att få hjälp. Två läkare, en fysioterapeut och flera barnmorskor har gett så gott som nollresultat. Har du något tips hur man bär sig åt för att få hjälp?”

Hej och grattis till bebisen!

Det jag tänker att är bra med att du redan varit inom vården en sväng. Mina råd kan ju naturligtvis inte ersätta faktiskt undersökning och behandling. Summan av det här inlägget kommer bli att du ska försöka hitta en vårdgivare som inger förtroende. Förhoppningsvis kan vi i alla fall veta att du genom de vårdbesök du varit på fått andra diagnoser uteslutna. Jag utgår därför nu ifrån att det faktiskt är främre bäckensmärta du har, även om jag på håll naturligtvis inte kan avgöra detta.

Olika råd ger förvirring

Jag förstår att du blir förvirrad över olika besked, råd och tips. Det finns lite olika orsaker till detta. Barnmorskor har i sin utbildning ingenting som gör att de kan undersöka bäckensmärta och särskilja detta från andra muskulära tillstånd i samma område. Deras råd kan vara bra, men de är baserade på deras yrkesmässiga erfarenhet och inte specifikt utifrån ditt specifika tillstånd. Läkare kan också vara olika bra på att undersöka smärta i och kring bäckenet. Du gör helt rätt att inte svälja alla råd du får mer hull och hår. Om du inte upplever att den fysioterapeut du träffat kunna förklara och motivera de träningsövningar du fått förstår jag att du känner dig tveksam även till dessa.

Råd för dig med bäckensmärta

Generellt säger man att kvinnor med bäckensmärta ska undvika rörelser som särar på benen och rörelser där benen korsar mittlinjen. Man ska även gå med ganska korta steg, inte belasta ensidigt eller stå upp när man cyklar. Men dessa råd är ju utformade för  gravida. Alla dessa råd gäller inte per automatik även en person som har kvarvarande smärtor flera månader efter graviditeten. Jag tror säkert att du har en känsla för vilka sorters rörelser som provocerar din smärta, och  det vara smart att undvika stretching i de lägen och vinklar där du får ont. Annars är jag helt övertygad att stretching kan vara en del av behandlingen. Det ska göra ”gott-ont” och inte förvärra dina besvär.

Individuell bedömning och behandling

En bra fysioterapeut borde kunna undersöka dig. Utifrån vad hen hittar vid en undersökning bör du kunna få individanpassade råd. Det kan vara lämpligt att byta fysioterapeut om du hittills bara fått ett standardprogram som du känner dig osäker på. Du nämner att många får mer ont av sina träningsprogram. Det här är något som gör ont att höra! Jag tänker att det finns många välvilliga kollegor där ute som försöker göra gott men som lämnar kvinnor ensamma med hemträningsprogram som de teoretiskt sett ska klara av att göra på egen hand. Jag tror att en förhållandevis tät uppföljningsfrekvens av träningsprogrammet där fysioterapeuten kan göra justeringar efter kvinnans reaktion på träningsprogrammet är en nyckel till framgång.

Min tanke om behandling

Min tanke är på grund av detta resonemang att jag skulle vilja 1) symtombehandla och 2)  testa att se besvären mer som en idrottsskada. Det vill säga en brist i kroppens sätt att klara av den belastning som den utsatts och utsätts för. För punkt ett handlar det om att minska smärtan på något sätt. Genom stretch, massage, akupunktur eller genom att hänvisa till kiropraktorkollega. Och för punkt två menar jag att man får börja sakta att bygga upp muskler i smärtande område. Se till att alla inblandade muskler klarar av att utföra sin uppgift med tillräcklig styrka, spänst och uthållighet.

Om vi fokuserar på idrottsskadetanken, då får det ibland göra lite ont att träna.

Inte galet ont, men ändå lite ont. Jag brukar försöka förmedla detta till mina patienter genom att förklara, att när en övning gör att man börjar grimasera av smärta, då har det ändå gått över gränsen. Jag har skrivit ett resonemang om detta i detta inlägg. Där handlar resonemanget om just löpning, men jag använder 0-10-skalan på nästan alla patientkategorier med smärtbesvär och tycker att man kan ha ont upp till ungefär fem på skalan. Utifrån hur man reagerar på träningen kan man behöva justera antal repetitioner av varje övning eller göra den på ett lättare eller tyngre sätt. Det är ju detta som en fysioterapeut ska vara proffs på, att anpassa och justera träning. Om du reagerar med smärta som känns lite för intensiv behöver det inte vara fel på övningarna i sig, kanske bara på doseringen. Du ska däremot aldrig få MER ont av träningen.

Standardprogram okej?

Vi har alla i grunden förhållandevis lika anatomi på så sätt att musklerna sitter på samma ställen och gör samma rörelser. När man har besvär i och kring bäckenet brukar man behöva träna rumpmuskler, höftmuskler, lårmuskler och bålmuskulaturen samt göra hållningsjusteringar. Alla fysioterapeuter har sin arsenal av favoritövningar för olika muskler. Det är mer regel än undantag att vi plockar  från en mental övningsbank till varje patient. Brukar patienter med ganska lika symtom behöva träna övningar för ungefär samma muskelgrupper är det i stort inget fel att göra en standardisering av träningsprogrammet. Jag kan dock tycka att bemötandet är av större vikt. Att du får känna att dina besvär blivit undersökta, bedömda och att en professionell har klurat ut ett lämpligt program för just dig.

Du undrar hur du ska bära dig åt för att få hjälp.

Ofta behöver man vara mycket frisk för att vara sjuk. Det vill säga ha ganska mycket egen ork och kraft att stå på sig och att söka vidare när inte första kontakten med sjukvården blir som man tänkt. I kontakten med en fysioterapeut handlar ett lyckat behandlingsresultat ofta om personkemi. Att du förstår hur din behandlare tänker, resonerar och varför behandlingen kommer att se ut som den gör. Jag hoppas att läsningen här kan bli inspiration för dig till att våga testa ditt träningsprogram. Kräv återkoppling hos din fysioterapeut om du känner för det. Annars, sök dig vidare tills du träffar någon som förstår sig på dig och dina besvär.

Den kampen är du, din kropp och ditt barn värda! Eller hur?

 

Hur vet jag om jag har inkontinens?

Hur vet jag om jag har inkontinens?

Hur vet jag om jag kissar på mig lite?

Jag får ibland frågan från oroliga läsare om man alltid känner om man läcker urin. Speciellt under träning kan det ju vara lite svårt att veta om det fuktiga i underkläderna är urin, svett eller vanliga flytningar. Känner man tydligt om man har ansträngningsinkontinens?

De flesta känner av läckage

Om du läcker urin så känner du oftast det är det enklaste svaret. Om det är så lite och så svårt att avgöra exakt vad det blöta kommer ifrån så är det heller inte något specifikt symtom du behöver ta någon större hänsyn till, Om du tänker noga hur det känns när du börjar kissa, det brukar vara en specifik förnimmelse när kisset börjar rinna. Lär dig lägga märke till den känslan, så vet du också vad du ska lyssna efter vid träning.

Här ovan har jag ställt ett gäng frågor. De flesta som har problem med urinläckage kommer svara ja på två eller fler av dessa. Jag vet att det finns individer som ENBART läcker när de tränar och aldrig har några som helst problem i vardagen. Och deras besvär kan vara jobbiga nog, speciellt om de vill träna mycket och hårt men känner att läckaget hindrar dem.

Hur skiljer sig ansträngningsinkontinens från överaktiv blåsa eller trängningsbesvär?

Överaktiv blåsa och trängningsbesvär ger kraftiga och plötsliga behov av att kissa NU, kanske även när blåsan tömts relativt nyligen. Överaktiv blåsa handlar om en störning i blåsans fyllnad och tömning. Lider du av detta upplever du behov av att kissa ovanligt ofta, att kissnödigheten är väldigt trängande och att du ibland läcker urin på grund av dessa kraftiga trängningar. Det här är ett vanligt förekommande problem.

 Väldigt schematisk kan det skilja sig så här:

Skillnader mellan ansträningsläckage och trängningsläckage Anstr. Trängn.
“Urgency” = ett hastigt påkommet intensivt behov av att kissa Nej Ja
Behöver kissa mer än 8 gånger per dygn Nej Ja
Läcker under fysisk ansträngning Ja Nej
Mängden urin vid varje läckage Oftast lite Kan vara mycket
Kan vara svårt att nå toaletten i tid Nej Ja
Går upp och kisser på natten Sällan Mer ofta

 

Det är en sanning med modifikation

Det finns ett begrepp som kallas blandinkontinens, då har du en blandning av både ansträngningsläckage och symtom av överaktiv blåsa. Alla som har överaktiv blåsa har heller inte trängningsläckage. Eftersom behandlingen för de olika besvären ofta skiljer sig åt brukar man börja behandla det som är mest besvärligt.

Hur vanligt är ansträngningsinkontinens? 

Siffrorna varierar kraftigt i olika studier på grund av att besvären definieras olika, men det verkar som att var tredje kvinna drabbas någon gång i livet. En del kommer drabbas av både ansträngningsinkontinens och överaktiv blåsa.

Vem drabbas av ansträngningsinkontinens?

Ju äldre du blir, desto mer ökar risken. Men även yngre kvinnor drabbas, unga gymnaster och trampolinister (heter det så??) kan drabbas redan i tonåren. Om du är överviktig, röker eller lider av kronisk hosta ökar också risken. Även graviditeter och förlossningar töjer ut och försvagar bäckenbotten.

Spelar det någon roll om jag läcker lite?

Ja, vad tycker du? Om dina eventuella besvär påverkar dina val i livet och om du börjar undvika något du annars skulle i vilja göra tycker jag definitivt att det spelar roll. Inte för läckaget i sig, det finns ju bra trosskydd och grejer. Utan för din livskvalitet i stort. Forskning har visat att kvinnor med inkontinens i högre utsträckning känner sig isolerade och deprimerade än andra. Påverkas du, ditt sexliv, din fritid och dina relationer för att du är obekväm med dig själv och din kropp och rädd att läcka? Ja, då är det ett problem.

Jag har urinläckage, vad ska jag göra?

Börja med att kolla upp besvären. Gå till en gynekolog och be om en bedömning. Denne kan sedan remittera dig till en uroterapeut vid behov. Du kan också be en fysioterapeut göra en muskelfunktionsundersökning av din bäckenbotten. Alla fysioteraputergör inte detta, du kan behöva ringa runt lite. Lider du av ansträngningsläckage kan du ladda ner appen TÄT och träna med den. Livsstilsförändringar som att sluta röka eller att gå ner i vikt kan också hjälpa för urinläckage. Om du behöver hjälp med detta kan du söka hjälp på din vårdcentral eller hos dietist för kostråd/viktnedgång. I Stockholms läns landsting finns dietister på alla rehabmottagningar.

Kan jag opereras?

Om regelbunden träning i 3-6 månader inte gett fullgod effekt kan operation övervägas för ansträngningsinkontinens. För trängningsläckage finns ingen operation. Prata med en gynekolog om du vill veta mer. Lite info finns dock här.

Hur vet jag om jag har inkontinens?

Min erfarenhet är att du vet om du har inkontinens. Flytningar luktar oftast annorlunda och känns annorlunda i konsistensen. Jag tror också de flesta får en ilande förnimmelse kring det att urin passerar urinrörsmynningen.

Läs mer om ämnet

Hur kan jag själv uppfatta min bäckenbottens funktion?

 

Långvarig bäckensmärta

Läsarfråga om långvarig bäckensmärta

Fysioterapeuten svarar på frågor om långvarig bäckensmärta

Fråga:

Jag har suttit i rullstol sedan omkring v.28. Vår dotter är född, men jag sitter fortfarande fast i stolen.
Smärtorna går inte att beskriva, både när jag sitter men även när jag ligger ner.
Får fortfarande hjälp med att vända mig i sängen och ta mig i och ur den.
Hur i allsindar ska jag handskas med smärtan som tycks bli värre för varje dag sin går?
Hur står man ut?

Svar:

Först av allt grattis till dottern! Och: stackars dig! Jag kan tänka mig att du haft helt andra förväntningar på den här tiden i livet.

pelvis 001

Mina första funderingar

Har du blivit medicinsk undersökt? Hos fysioterapeut? Av läkare? Har du fått tillräckliga svar? Går man och oroar sig för att besvären är tecken på någon ännu okänd åkomma kan det vara mycket svårt att uppleva symtomlindring. Ibland kan man behöva en extra sväng i undersökningsväg bara för att sedan kunna vila i faktumet att det inte är någon underliggande fara som ligger och lurar. Nu menar jag inte att du ska direkt iväg och kräva den mest avancerade undersökning du kan tänka dig, men mer så här: Är du trygg med den undersökning, de svar och de förklaringsmodeller du fått? Om inte rekommenderar jag dig att söka dig till en annan fysioterapeut, en annan läkare.

Få adekvat hjälp

Får du hjälp där du behöver det? Om du inte kan komma till fysioterapeut ska fysioterapeuten kunna komma till dig. Om du har möjlighet är det oftast bättre att komma iväg till en rehabmottagning, men om alternativet inte är någon hjälp alls så ska du be om hembesök.

Jag tror ABSOLUT INTE att smärtan sitter i huvudet, missförstå mig inte. Men av någon anledning verkar den smärtan ju ha gått utöver det vanliga och det verkar ju inte gå över i en handvändning. Jag skulle, parallellt med allt annat, söka en samtalskontakt. Kanske helst en KBT-terapeut, bara för att lära dig att kognitivt hantera smärtan så länge den nu kommer finnas kvar.

Rehabprocessen

Vad gäller rehabiliteringen är det ofta viktigt att bryta upp den i små, små delar. Personligen skulle jag satt mig med papper och penna och skrivit upp olika delmål. Kanske är första målet att vända i sängen. Sedan att gå till toaletten, nästa att kunna byta blöja själv på barnet, etc etc. Gör sedan en tidsuppskattning för varje mål. När vill du kunna göra detta (tänk stort, men ändå realistiskt…). Okej, om vi börjar med att vända i sängen. Vad behöver du klara då? Lyfta rumpan, vrida dig. Kan du göra rumplyft? Hur många klarar du innan det gör för ont? Hur ont gör det på en skala mellan 0-10? Om du tänker att allt mellan 0-5 är okej smärta? 0ch så börjar du beta av grej efter grej.

Tänk efter vilka olika fysiska moment du behöver klara för varje aktivitet, dela upp dem i smådelar och träna var sak för sig. Du kommer upptäcka att en del moment gör ont och andra inte, försök då att se hur du kan utnyttja de rörelser/aktiviteter som fungerar bättre i större utsträckning.

Tänk som en idrottare

Idrottare sätter mål, rimliga men höga. Det bör inte innebära att det förvärrar din aktuella smärta totalt sett. Du får träna mycket, men ”mycket” i dagsläget är kanske på en nivå som kan anses som löjligt låg med dina vanliga mått mätt. Du ska inte göra våld på dig själv. Och gränsen är kanske i nuläget så ”löjlig låg” att du knappt ens ser det som träning. Men om du inte accepterar att det lilla du måste göra är träning, kommer du aldrig upp till nästa steg.

Låter det hårt?

Jag hoppas att du kan få en god behandlingsallians med en fysioterapeut för att bena ut vilka mål du kan ha och hur du ska träna för att uppnå dessa. En bra arbetsterapeut kan också komma med god input gällande vilka hjälpmedel som kan hjälpa dig på traven. Det ska inte vara omöjligt att komma tillbaks till ett bra, aktivt liv. Nöj dig inte med mindre än det. Kräv det av vården, men också av dig själv.

Jag vet inte alls om det här var de svaren du önskade. Men jag önskar dig all lycka, både vad gäller rehabilitering och återhämtning och med livet med bebisen.

Hör gärna av dig igen!

 

 

Läs mer om bäckensmärta efter graviditet här:

Bäckensmärta efter förlossningen; en serie

Puls och träning under graviditet

Puls och träning under graviditet

En gravid läsare skrev följande fråga:

”För många år sedan träffade jag någon som hade läst att gravida skulle undvika hög puls och hon hade t o m läst att man inte skulle gå över 120 slag/minut. Eftersom hon var intresserad och använde pulsklocka i kombination med att hon var brevbärare med massor av trappspringning tyckte hon att 120 var en orimlig gräns.Vad säger man om hög puls vid graviditet idag?”

Ja, vad säger vetenskapen om graviditet och puls idag?

Graviditet innebär stora omställningar i kvinnans kropp även vad gäller blodomloppet. Blodvolymen ökar, pulsen går upp och hjärtat pumpar mer blod i varje slag. Blodkärlen mjukas upp något i sina väggar och ger därför ett mindre motstånd, vilket kan ge blodtrycksförändringar. Blodtrycket sänks ofta till en början och uppnår mer normaliserade värden eller höjningar mot slutet. En gravid kvinnas puls ökar eftersom hjärtat behöver pumpa mer blod, enkelt uttryckt. Eftersom det behövs mer blod till livmodern kommer hjärtat i sin tur få jobba hårdare för att skicka tillräckligt med blod till resten av hennes kropp. Pulsen är också beroende av kvinnans ålder och träningsgrad sedan innan graviditeten.

Minut-volym och puls

I mitten av en gravditet är liter per minut-volymen som passerar hjärtat 30-50% större än innan graviditeten. Omställningarna i blodomloppet syftar till att säkra upp blodflödet till både mamma och foster både i vila och under fysisk aktivitet. Att barnet reagerar om kvinnan får en pulsökning är känt, dock håller sig barnets pulsökning till okej nivåer under normal träning i alla studier som undersökt saken. Varken barnets födelsevikt eller mående verkar påverkas av ”normal” träning där kvinnan samtidigt mår bra under träningen. Redan på 90-talet ändrades råden till gravida, där ”American College of Obstetrics and Gynecology” tidigare menat att en gravid kvinna inte skulle gå över en puls på 140 slag i minuten. Detta ändrades till att kvinnor själva får gå på hur de mår medan de tränar. Dock visar senare forskning att gravida kvinnor kan hålla sig inom ett spann på 60-90% av maxpuls utan att påverka barnet negativt. De lägre spannen 60-70% är lämpligast för kvinnor som inte är vana att träna hårt innan graviditeten, och de högre spannen för dem som är vana att träna på hög nivå och vill bibehålla sin träningsnivå så gott det går under graviditeten. Ett snitt på 81% av maxpuls har setts i studier vara helt ofarligt.

Vilopuls inte ett bra mått, skattad ansträngning är det

I och med att även vilopulsen går upp kan det bli förvirrande att ha puls som ett utgångsvärde vad gäller fysisk ansträngningsnivå under graviditet. Rekommendationen är istället att gå efter allmän känsla i kroppen eller ett ”talk test” – träningen ska inte vara mer intensiv än att den tillåter att kvinnan kan prata samtidigt. Senare forskning har visat att kvinnor som konditionstränar under graviditet får minskad vilopuls (vilket är positivt) och man tror att detta kan bidra till att kvinnan i mindre utsträckning drabbas av högt blodtryck och havandeskapsförgiftning. Skattad ansträngning (RPE) förändrades inte under graviditetens gång hos undersökta gravida kvinnor som motionerat på löpband i ett träningslabb, mätt i vecka 20 och 32. Men när forskarna undersökte energiåtgång såg de att ansträngningen upplevdes tyngre för mindre fysisk insats. Detta förklarar att gravida kvinnor drar ner på gånghastigheten. Det verkar bli jobbigare och jobbigare att träna på samma nivå, så det naturliga är att kvinnor sänker sin aktivitetsnivå för samma upplevda ansträngning.

Okej, men hur ska jag som gravid då tänka om jag vill ha koll på pulsen under träning?

Vi utgår från mig som exempel. Jag är 31 år gammal. Det finns som jag förstått det tre olika vedertagna sätt att beräkna maxpuls.

Alternativ 1

kvinnor: 226 – ålder
män: 220 – ålder

Jag som exempelvis (31 år): 226-31=195

Alternativ 2

210 – (0,5 x ålder)

Jag som exempel: 210- (0,5 *31)=194,5

Alternativ 3

208 – (0,7 x ålder)

Jag som exempel: 208 – (0,7*31)=186,3

Alternativ 3 passar kanske bäst för dig som vet med dig att du exempelvis av ärftlighet har låg maxpuls.

Om vi fortsätter med mig som exempel och bara höftar att min maxpuls är 195. Om jag är gravid är det då enligt rekommendationerna okej att ligga mellan 60-90% av maxpuls. I mitt fall blir 60 procent av min maxpuls 117, och 90 procent av min maxouls är 175,5. Om jag ska gör ett talk-test så gissar jag att min puls kommer hamna på ca 75%, det vill säga 146, 25. Om jag skulle vara gravid skulle min puls ligga högre än normalt för motsvarande ansträngningsnivå när jag inte är gravid.

Puls och träning under graviditet

Slutsatsen är att det helt okej för en gravid kvinna att träna och anstränga sig så att pulsen ökar rätt kraftigt. Det är absolut viktigast att lyssna på kroppen. Om du får sammandragningar eller något annat tecken på att kroppen inte mår helt hundra är det läge att sluta. Pulsen är inget superbra mått under graviditetsträning. Det är en källa till information som behöver tolkas på rätt sätt.  Det är aldrig viktigare information än kvinnans allmänna mående.

Referenser

 

Vad är problemet med magmuskeldelning?

Vad är problemet med magmuskeldelning?

En fysioterapeutkollega hörde av sig och frågade följande:

Vad finns det för risker med magmuskeldelning postpartum? En del oroar sig för att tarmarna ska ploppa ut i ett bråck, hur rimligt är det och är det ens farligt? Och hur bred magmuskeldelning behöver det vara för att vara förknippat med risker? Vilka indikationer det finns för operation? Hur vid ska delningen vara, hur långt postpartum och vilken typ av besvär? Sen undrar jag också om hur länge efter förlossning man kan förvänta sig att den fortsätter gå ihop. En vän till mig är bara 3 veckor postpartum och hon är orolig, vi var båda överens om att hon behöver ge det mer tid, men hur många månader kan man säga?

Tack för kluriga frågor!

Jag ska göra mitt bästa för att svara! Kom ihåg att jag inte gör anspråk på att veta allt, vi kan gärna fortsätta diskutera! 

En magmuskeldelning innebär att de raka bukmusklerna (sexpacket) inte ligger tätt an längs med varandra, utan att bindväven som håller dem samman i mittlinjen har blivit utsträckt. Vi pratar oftast om det som ett graviditetsrelaterat besvär, men det kan lika väl uppstå av ”vanlig” övervikt eller av andra orsaker som sätter väldigt mycket press på buken inifrån (hosta, tunga lyft etc).

När jag läser runt på bloggar och forum verkar ”många” (de är generellt väldigt få) som har magmuskeldelningar också lida av ryggsmärta och andra besvär. Vetenskapligt sett har inga sådana samband kunnat ses, i alla fall inte vad gäller ländryggssmärta. Det som vi fysioterapeuter tänker kring magmuskeldelningar är att de kan försämra förmågan att stabilisera bålen, och därför kan en magmuskeldelning skapa andra mer hållningsrelaterade besvär. Jag tänker att det är enormt svårt att skilja orsak från verkan i dessa sammanhang, ändå. Magmuskeldelning, hållning, bålstabilisering, muskeluthållighet, småbarnsliv, stress… Det finns många olika anledningar till att få ont i kroppen.

Du frågar om hur länge vi kan förvänta oss en spontanåterhämtning

Forskning har visat att vid 6 månader har nästan 40% av alla postgravida kvinnor kvar en viss delning. Jag har sett studier som säger att de första åtta veckorna sker den mesta spontanläkningen, men de flesta verkar också mena något vagt om att kroppen behöver ha på sig lika länge att läka som den faktiskt var gravid. Jag tror inte någon pratar om en ”kvarvarande delning” förrän efter ett år har gått. Faktum är att flera studier verkar visa att delningen är som mest några veckor efter förlossningen, så om din vän är tre veckor postpartum så kan hon nog chilla lite!

Du frågar också hur bred en delning ska vara för att det ska vara förknippat med risker.

Detta skulle jag säga att ingen kan svara på. Pratar vi risker för bråck? Ja, säg att 40% av alla gravida har kvarvarande delningar i någon form, alltså vi pratar även om små på 2 cm? 10% av världens vuxna (män och kvinnor) får någon gång bråck, navelbråck verkar utgöra 10-30% av dem. Kan du räkna? Jag orkar inte… Men jag tror vi kan säga att risken är rätt liten.

Hur bred är en bred delning?

Jag träffar ibland kvinnor med riktigt stora delningar, upp emot 10-11 cm. Det är mycket. Jag själv har en delning på typ 1,5 finger, det är nog normalt. Jag har nog aldrig känt på en kvinna som varit gravid som inte haft något alls. Vävnaden mellan magmusklerna blir utsträckt, typ som ett uttänjt tyg. Även när det läker optimalt blir inte mellanrummet som förut. Det finns forskningsmässigt ingen konsensus om vad som är en ”sjuklig” delning, men det börjar kanske resoneras om försämrad bålstabilitet vid en delning på ca 5 fingrar. I min kliniska vardag tänker ja mer på upplevelse och symtom än faktiska fingerbredder i mellanrummet, även om jag följer upp dem så. Någon studie har visat att kvinnor som inte fött barn ”ska ha” ett mellanrum på mindre än 22 mm i navelhöjd. Jag tänker att det är svårt att mäta – vems fingrar, eller millimetrar från inre kanter eller yttre? Alla studier verkar dessutom göra olika när de mäter.

Vilka indikationer finns för operation?

Pratar vi magmuskeldelning? Officiellt sett inga, vad jag förstår. Eftersom det inte går att styrka vetenskapligt att en magmuskeldelning orsakar några besvär får de flesta avslag på sin önskan om en operation. Operationer av magmuskeldelningar sker i Sverige som skönhetsoperationer och bekostas själva i de allra flesta fall. Jag har dock hört (tack och lov) resonemanget att det måste göras en individuell bedömning, och om det finns uppenbara svårigheter att stabilisera bålen kan det nog ändå slinka förbi en och annan operation även inom landstingsvården.

Vad jag hört så kommer aldrig en operation på fråga om det inte är en delning på minst 5 fingrar över naveln, minst ett år efter förlossning och kvinnan ska helt säkert vara klar med att vara gravid.

Okej, men det här med navelbråck då?

Ett navelbråck är väl den medicinskt sett ”värsta” komplikationer av en magmuskeldelning. Ett navelbråck uppstår när stödjevävnaden i bukväggen försvagas kring naveln, ofta sker är denna försvagning antingen medfödd eller förvärras under en längre tid. Själva bråcket är när bukinnehåll liksom glider igenom glipan som uppstår i bukväggen och bildar som en utbuktning av naveln. Ett navelbråck kan växa med tiden. Navelbråck är inte synonymt med magmuskeldelningar. Historiskt sett har det drabbat fler kvinnor än män, vilket ändå troligen betyder att graviditeter är en orsak. Förekomsten ökar också med åldern. Riskfaktorerna för ett navelbråck är övervikt, tunga lyft, långvariga hostor, förstoppning och graviditeter. Förekomsten är också ärftlig.

Navelbråck anses vara ett medicinskt tillstånd som ska åtgärdas kirurgiskt i de allra flesta fall. Vad jag läst mig till så opereras navelbråcken, men magmuskeldelningen korrigeras inte. En del kirurger verkar på senare tid ha börjar argumentera för att risken för ett recidiv då ändå är rätt stor, så jag har sett att det gjorts studier på att göra både och samtidigt. Jag har också träffar patienter som genomgått kirurgi för båda tillstånden vid samma tillfälle.

Navelbråcken ökar?

Det som är intressant är just navelbråck verkar öka i förekomst och är nuförtiden den nästa största gruppen bukväggsbråck efter ljumskbråck. Det verkar också som att det är navelbråck hos män som ökar mest. Tankarna går ju då osökt till ökande övervikt i vårt samhälle som en riskfaktor. Övervikt på magen ger ett tryck på bukvägg och stödjevävnad vilket ökar risken för försvagningar.

Magmuskeldelning

Vad betyder då allt detta?

En kvinna som alldeles nyss har fött barn HAR en magmuskeldelning. Nästan hälften av alla kvinnor har det även efter 6 månader också. De allra flesta får inga som helst besvär. Att gå och oroa sig för ett navelbråck är inte lönt  – drabbas man så drabbas man. Förmodligen hade det kanske ändå hänt ändå på grund av ärftlighet som största påverkansfaktor, utöver bukfetma som övrig riskfaktor.

Vill en hundraprocentigt skydda sig mot magmuskeldelningar och navelbråck ska man:

1) välja rätt gener (=omöjligt)

2) kanske väja bort att vara gravid (=förmodligen inte alls aktuellt) och

3) undvika övervikt och eventuellt extremt tunga lyft (=kanske lättare sagt än gjort…)

Vad är problemet med magmuskeldelning?

En magmuskeldelning är ett problem när den ger symtom och problem, men inte annars. Det är inget fel på kroppen bara för att det finns ett mellanrum mellan magmusklerna. Har du symtom från rygg och mage kan du i första hand träna upp bålmusklerna för att se om träning hjälper dig att bli starkare och stabilare, och därigenom symtomlindrad. Har du besvär som inte går över med rehab bör du uppsöka läkare.

Träffa fysioterapeut efter sfinkerruptur

Träffa fysioterapeut efter sfinkerruptur

Vad gör man på återbesöket efter en sfinkterruptur?

”Jag födde vår son för 7 veckor sedan och då han blev tagen med sugklocka så fick jag en sfinkterruptur. Tyckte jag fick dålig information från vården så när jag googlade på sfinkterruptur så hamnade som hos er. Jag ska träffa en fysioterapeut på tisdag och tänkte be dig om hjälp med frågor att ställa/hjälp att kräva vid detta besök”

För det första: Grattis till sonen!

Jag beklagar från djupet av mitt hjärta att du drabbats av en sfinkterruptur. Det är en otroligt konstig krock i kroppen att drabbas av en akut skada och samtidigt vara nybliven och kanske nyförälskad spädbarnsförälder. Jag vet hur otroligt vilsen och ledsen man kan vara efter att ha drabbats. Och samtidigt glad. Och chockad. Och allt.

Patientinformation

Klicka på länken till Bäckenbottenutbildning.se för att komma till en riktigt bra informationsfolder om förlossningsskador. Den här informationen är den du borde ha fått på sjukhuset. Om du inte fick den eller ens i närheten av motsvarande information kan du, om du orkar, skriva till chefen på den förlossningskliniken och be dem förbättra sina rutiner. Bra information är grunden för allt.

Vårdens riktlinjer

Vad gäller uppföljning från vården kan du kräva och förvänta dig att vården tar ditt behov av uppföljning på allvar. När det gäller besök hos barnmorska och läkare finns rekommendationer på vad besöken kan ta upp här:

Undersökning hos barnmorska

Undersökning hos läkare

De fysioterapeutiska riktlinjerna

På en del sjukhus är det fysioterapeuten som du kommer träffa först för uppföljning av din skada. På andra sjukhus kommer du träffa uroterapeut eller någon annan profession. Oavsett vem du träffar ska du kräva att det finns ett team-tänk kring dina besvär. All uppföljning och behandling ska utgå från din berättelse om hur du själv uppfattar din hälsa. Det är därför viktigt att du själv försöker sätta ord på hur då mår och hur din kropp fungerar.

Berätta om:

  • du har besvär med att hålla kiss när du skrattar, hostar och nyser
  • om du läcker fisar eller avföring
  • om du får fläckar av avföring i trosorna
  • om du har jobbig tyngdkänsla
  • om du har för kort tid mellan bajsnödighetssignal och faktiskt behov av att bajsa
  • om du har mycket oro eller rädsla i relation till ditt underliv

Det kan vara svårt att berätta om besvär, helt enkelt för att du ännu inte utsatt dig för situationer där besvären framkommer. En del symtom kanske du först kommer uppleva då du börjar träna tyngre eller återgår till arbete. Om du är orolig för att symtom kan komma senare, be i så fall om en möjlighet till kontakt vid senare behov.

Fråga om:

Alla dessa frågor är inte fysioterapeutens område, men du kan ha denna lista att gå efter.

  • Hur ser stygnen ut? Behöver det tas bort trådar? Ser det ut att läka på bra?
  • Blöder det längre än avslaget verkar vara? Det kan vara granulom som uppstått efter operationen och de kan behöva behandlas.
  • Be om en muskelfunktionsbedömning för bäckenbotten.
  • Finns det risk för att behöva göra en om-operation, och när görs i så fall den bedömningen?
  • Har du behov av att prata med en kurator angående förlossningen? Se i så fall till att få en sådan tid inbokad via gyn!
  • Behöver du få ett löfte om uppföljande besök hos fysioterapeut? Läkare? Se till att gå därifrån med en sådan tid inbokad!
  • Behöver du få prata om förlossningssätt vid en eventuellt kommande graviditet med någon?

Det är alltså egentligen bara ett fåtal av dessa frågor som fysioterapeuten kan svara på, men hen har definitivt erfarenhet att se när en kollega med annan yrkeskompetens behöver bemöta de andra frågorna.

Bäckenbottenträning

Sedan kommer fysioterapeuten ge dig ett bäckenbottenträningsprogram utifrån sin bedömning av din knipförmåga.
Fråga vidare om detta – Hur länge ska du göra detta? När ska du stregra övningarna? När vet du att du vågar börja träna annat (gym, löpning etc)? Kan du får en uppföljning?

Lycka till! 

Min sfinkterrupturshistoria finns här:

A walk down memory lane och varför jag är som jag är

 

 

Mer om samma tema på BakingBabies:

 

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt?

En serie inlägg om muskelskador