Kategori: Läsarfrågor

Läsarfrågor

Här hittar du läsarfrågor och svar! De flesta frågorna handlar om fysioterapi och således finns mer på varje ämne under de olika kategorierna under fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa.

Stramande kejsarsnittsärr

Du skrev tidigare om ärr efter kejsarsnittet och det var första gången jag fick veta att man kan massera ärret. Det är nu 15 månader sedan jag födde med akut snitt. Ärret är fint och läkte bra, men ena änden av ärret har ”växt fast” med underliggande vävnad och det smärtar och stramar lite efter magträning/löpning/längdskidåkning. Frågan är om det gör något att det gör ont? Vilka vävnader är det som växer ihop? Och går det att massera bort så här långt efter snittet?”

Läsarfråga

Stramande kejsarsnittsärr

Stramande ärr handlar ofta om adherenser, när de olika vävnadslagren liksom växer ihop efter exempelvis ett kejsarsnitt. Det är en del av den normala läkningen, men när när stramhet från ihoväxningen ger symtom kan det behöva behandlas. Det är en mängd olika lager som läkaren tar sig igenom för att komma in till livmodern, och några av dessa lager kan alltså växa lite samman i ärrvävnaden. Ibland är det en sammanväxning melllan huden och de strax underliggande lagren och ibland känns sammanväxningarna djupare in.

Sammanväxningar kan visa sig på olika sätt:

  • Diffus magsmärta under eller efter träning
  • Stramande känsla kring ärrområdet eller djupare in, när du sträcker dig bakåt

Små, nästan osynlig ärr har sällan mycket sammanväxningar . Ärr som är indragna, mycket utstående eller har annan mörkare färg än omkringliggande vävnad visar oftare tendenser till sammanväxningar.

Vad kan jag göra?

Du kan absolut jobba med ärrmassage litegrann varje dag, och dels försöka få huden att bli rullningsbar under fingrarna men också gå lite djupare in i magen med massagen vid behov. Enligt min erfarenhet så kan du börja när som helst. Ju längre ärret funnits desto längre tid kan det ta innan du märker resultat. Det låter inte som att du har några stora besvär, så du får väl värdera din tid. Om du tycker att besvären är värda att jobba bort kan du absolut lägga tid på att massera ärren. Ibland kan det ju dock bara räcka med tanken ”jaha, där stramar mitt kejsarsnittsärr och det är inget farligt”. För om du bara tycker att förnimmelsen är okej så är det ju inget dåligt med att ha kvar det som det är. Du kan välja att se stramandet som något positivt, som att känslan du får är en töjning/stretchning/mobilisering som faktiskt är rätt bra. Allting handlar alltså om HUR ont det gör.

Referenser:

Post-cesarean parietal scar characteristics are predictive of pelvic adhesions. A prospective cohort study
Abdominal scar characteristics as a predictor of intra-abdominal adhesions at repeat cesarean delivery.
A reliable way to predict intraabdominal adhesions at repeat cesarean delivery: scar characteristics.

Fler inlägg på temat

Sammanvaxningar efter kejsarsnitt

Ärrmassage efter kejsarsnitt

Snabb förlossning

Kan en snabb förlossning bero på en svag bäckenbotten?

Jag undrar om en snabb förlossning kan bero på en svag bäckenbotten? Mitt första barn föddes 5 timmar efter att första värken kom och barn nummer två kom 50 minuter efter första värken. Detta  resulterade i att han föddes hemma, tack och lov var sambon oxå hemma! Fick i efterhand höra att det lät som om jag hade en svag bäckenbotten med tanke på hur fort det hade gått.

Läsarfråga

Svar

Det här är en fråga som du kanske skulle få lite olika infallsvinklar på svaret på beroende på om du frågar en läkare, en barnmorska eller mig – en fysioterapeut. Hoppas du och din bebis mår bra och att du ändå kände att det var en okej upplevelse!

Vad vi vet att vi inte vet…

Det finns inget vetenskapligt stöd för påståendet att en stark bäckenbotten skulle göra den förlossning längre. Så att påstå det motsatta tycker jag verkar lite magstarkt! Det finns ju många olika anledningar till varför så där riktigt snabba förlossningar sker. Snabba förlossningar kan höra ihop med ärftliga faktorer, att du fött barn tidigare, med havandeskapsförgiftning, högt blodtryck, att bebisen är liten för sin graviditetsvecka eller då moderkakan börjar lossna spontant innan själva förlossningen. Eller något annat. Något samband kan också finnas med snabba förlossningar och fertilitetsbehandlingar, men jag har inte riktigt förstått det sambandet. Om livmodern har ovanligt kraftfulla och verksamma kontraktioner kan förlossningsarbetet också gå snabbare än annars.

Kan bäckenbotten styrka/svaghet påverka?

Jag tror personligen inte att bäckenbottens styrka har så mycket med förlossningen att göra. Däremot är ju liksom konsistensen på muskler och stödjevävnad en påverkansfaktor, men detta behöver inte vara synonymt med styrkan.

En problematiskt svag bäckenbotten ger andra symtom

Om du har symtom från svag bäckenbotten (inkontinens, tyngdkänlsa etc) så kan du försöka träna upp det. Om du inte hade symtom innan förlossningen, och har fått det nu, är det troligare att det är en naturlig följd av förlossningen. En följd som förhoppningsvis ger med sig med tid, kroppsegen återhämtning och knipträning. Verkar du ha fått nya symtom som inte ger med sig tycker jag att du ska söka hjälp.

Svamligt svar, kanske

Jag har svårt att tro att en svag bäckenbotten skulle vara den enda anledningen till en mycket snabb förlossning.

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Skadad svanskota vid förlossning

Födde min dotter för 9 månader sedan och misstänker att jag fick en fraktur på svanskotan i och med förlossningen. Om jag skulle bli gravid igen, vet du hur stora riskerna är för ytterligare en fraktur vid eventuellt nästa förlossning?

Läsarfråga

Stort grattis till 9-månadersbebisen!

Till att börja med vill jag tipsa om den här serien om svanskotesmärta:

Min uppfattning är att det skador på svanskota ofta handlar om en bladning av förlossningspositionen, barnets storlek och själva utdrivningsförloppet. Alltså inte om individen som sådan. Jag har letat men inte hittat någon forskning som varken stödjer eller förkastar möjligheten att risken skulle vara lika stor eller ökad när man föder nästa gång om man en gång fått en svanskoteskada. När jag läser i olika forum och från andra informationskällor verkar påståendet att risken för en återkommande skada vara vedertagen. Jag ska säga att jag inte vet. Däremot så kan du med all sannolikhet få bättre vård/smärtlindring om det skulle hända igen, eftersom du säkerligen skulle känna igen symtomen och vara tillräckligt erfaren för att kunna begära adekvat smärtlindring etc. Tyvärr är det ju ibland så, att de som vet vad de ska fråga om hjälp får bäst hjälp…. Ganska dåligt svar alltså, men vi tar det från början!

Hur skadas svanskotan under en förlossning?

Svanskotan är ryggradens absoluta slut och består av några kotor som är allt mer avtagande i storlek. De flesta av kotorna sitter ihop, men svanskotan kan ha en eller flera små leder. I svanskotan fäster också flera muskler från bäcken/bäckenbottenregionen samt många ligament. När bebisen passerar genom födelsekanalen kan svanskotan få sig en törn. Risken för en skada på svanskotan ökar om bebisen är väldigt stor eller om ditt bäcken är smalt inuti. Svanskotans egen form och rörlighet spelar också roll.

Behandlingen

Behandlingen omfattar oftast vila och smärtlindring via is för att minska svullnad och smärta. Smärtlindrande läkemedel brukar också vara rekommenderat, detta ska du i så fall kunna få förskrivet av läkaren på BB. I liggande brukar det vara bekvämast att ligga på sida. I sittande brukar svanskotan må bäst av att avslastas. Vi brukar rekommendera en handduk rullad som ett U med öppningen baktill på stolen, eller en nackkudde med små mikokulor att sitta på. Du brukar också känna av att besvären förvärras vid förstoppning, varför det är extra viktigt att hålla avföringen mjuk och smidig. Om detta kan du få anpassade råd på BB.

Hur lång tid tar det?

Själva skadan brukar läka ut på 2-8 veckor. Däremot kan smärtan sitta i mycket längre än så, ofta hör detta ihop med en smärtreaktion och överspänning i bäckenbotten. Om du behöver hjälp rekommenderas du att söka hjälp hos en fysioterapeut som antingen jobbar med svanskotor eller bäckenbotten, eller helst både och.

Vid kommande förlossningar då?

Redan när du blir gravid kan det vara bra att ta upp svanskoteproblemet med din barnmorska. Då kan ni redan tidigt börja diskutera förlossningssätt och hur du själv känner inför det som komma skall. Om du fick en stor bebis senast kan det finnas anledning att följa tillväxten något extra denna gång, för att minska risken för en ny skada hos dig. Om det blir tal om en vaginal förlossning kan du också undvika de förlossningsställningar som innebär att du ligger på din rumpa/rygg. Dessa ökar sannolikheten för tryck mot svanskotan när bebisen passerar. Barnmorskan kan guida dig till andra lämpliga positioner.

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Läsarfrågor om misstänkt främre slidväggsbuktning

Jag fick en son för 3 månader sedan och har efter det fått ett misstänkt cystocele. Tyvärr vill kvinnokliniken inte göra någon gynbedömning alls innan det gått 6 månader.Vad ska jag göra? Jag skulle gärna vilja få en bedömning nu och tips och råd om hur jag kan fortsätta träna bäckenbotten och lite stöd på vägen. Har inga jättestora besvär, läcker inget och har klarat mig bra på många sätt.

Hitta fysioterapeut

Mitt första och bästa tips är att ringa till din lokala rehabmottagning och fråga om de känner till någon som jobbar med bäckenbotten. Du kan också kolla på ”hitta fysioterapeut” på vårt fack Fysioterapeuternas hemsida.

Är det rimligt att vänta 6 månader efter förlossningen innan jag får en bedömning?

På denna fråga är svaret både ja och nej. Ja, därför att besvären faktiskt kan gå över av sig själv. Nej, därför att det kan vara av vikt att du får ställa alla dina frågor och får vägledning i hur du ska tänka kring fysisk belastning och ansträngning. Vad gäller åtgärder som gynekologen oftast kan bidra med, det vill säga ställningstagande om en eventuellt operation är det kanske rimligt att vänta minst 6 månader. Det är inte nödvändigt för någon annan anledning. Du skulle kanske ha nytta av att få prova en prolapsring, en contrellebåge eller få råd om en receptfri östrogenkräm. Jag själv vill gärna träffa mina patienter tidigare än sex månader postpartum. För att börja med bäckenbottenträning och att  jobba upp muskelstyrkan i resten av kroppen. Samt gå igenom lite tips och råd för fysisk träning och ergonomi.

Det som stör är att jag är kissnödig hela tiden och att det buktar och skaver en del, samt att jag har en del blåstömningssvårigheter.

Kvinnor med cystocele, alltså ett framfall eller en buktning av urinblåsans stödjevägg framtill i vagina, har ibland också blåsproblem. Det kan omfatta urinläckage eller svårigheter att tömma blåsan helt. Blåstömningssvårigheter handlar ofta om svårighet för blåsan att tömmas helt. För att underlätta blåstömningen ska du sitta tungt ner på toaringen (alltså inte halvstå som på en ofräsch offentlig toalett). Ha gärna fötterna på en pall om du är kort och ha knäna och höfterna ganska brett i sär. Luta dig lite framåt i höften, men bibehåll en god hållning i ryggen. Slappna av i magen och släpp spänningen i bäckenbotten helt. Andas djupt ner i magen och låt blåstömningen ta den tiden den kräver. Du kan också behöva ”dubbelkissa”. Det innebär att du ställer dig upp efter att du kissat klart (första gången),  rör på dig lite (tänk typ att du rockar rockring…) och sätt dig ner igen och töm resten ur blåsan.

Har märkt att det blir bättre om jag stoppar in en tampong, då blir jag inte lika kissnödig och det känns som jag orkar hålla upp bäckenbotten på en promenad.

Det är därför jag gissar att du skulle gilla att ha en prolapsring eller contrellebågar. Ring och tjata på gyn om att du behöver hjälp! Tycker absolut att du ska be barnmorska/gyn om råd om östrogenkräm ifall du amm, det kan också hjälpa dig.

Lycka till!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!



Läsarfrågor om knip och bäckenbottenskonsam träning

Läsarfrågor om knip och bäckenbottenskonsam träning

Här kommer några svar på knip- och bäckenbottenrelaterade läsarfrågor.

Jag har sanslöst svårt att isolera mina ”knipmuskler” och känner att andra muskler träder in och kompenserar när jag gör mina knip. Har du har något tips för att INTE kompensera med andra muskler än bäckenbotten vid knipträning?

De vanligaste knepen jag använder mig av är:

  • Generell avslappning, det vill säga ofta en progressiv avslappning först. Du ligger ner, andas djupt i magen och liksom scannar igenom kroppen. Spänner och slappnar av kroppsdel för kroppsdel. Då brukar det vara lättare att hitta spänningen på rätt ställen sedan. När du först kontrollerat att du slappnat av övriga.
  • Knip med fingret i slidan. Den vanligaste källan till fel är att så gärna vilja få till ett kraftigt och kännbart knip. Att alla möjliga muskler kommer med för att kompensera. Då brukar jag försöka skala av och backa tillbaks. Det får vara en mycket liten spänning med en närmst omärkbar rörelse, bara det (nästan) enbart är bäckenbotten som anspänns.
  • Hitta bästa ställningen. Ibland kan det vara att ligga på sida, och ha den övre skinkan nästan vilande i handen. Får du med rumpan när du försöker knipa får du en ombedelbar feedback i handen, och då kan du börja om.

Får du inte till det trots dessa knep skulle jag anse att det är läge att träffa en fysioterapeut som kan guida dig rätt IRL.

Jag har ett framfall på urinblåsa/rör och buktande slidväggar sedan min förlossning för ett år sedan. Jag har av och till en tyngdkänsla och är superrädd att försämras i min bäckenbottenstatus. Jag har inte börjat träna efter förlossningen utan tänkt invänta resultat av knipträningen dessförinnan. Vad tror du kan kan träna trots att mitt knip ännu är kass och min bäckenbottenstatus generellt är likadan? Innan min förlossning har jag joggat mest men nu vågar jag inte ens gå en rask promenad eller jogga till bussen eftersom jag känner belastningen nedtill. Undrar lite över varningssignaler jag ska se upp med. Tyngdkänsla och obehag under träningen kan jag förstå men finns det fler och kan det kännas även efter?

Ett år är länge

Utan att känna dig, och helt utan att veta hur mycket du faktiskt har kniptränat: men ett år är lång tid. Om du kniptränat enligt konstens alla regler i 3-6 månader och det dessutom väntat ett år, då är det tveksamt att ytterligare knipträning kommer ge någon magisk lösning på ditt problem. Du ska vara rädd om din tid. Upplever du inte att det finns en bättring i nära sikte så anser jag att det är av vikt att du får hjälp. Börja med att sök till en fysioterapeut som kan hjälpa dig! Jag skulle också föreslå att du besöker en gynekolog som kan prova ut en prolapsring till dig, det kan vara ett gott stöd.

Jag har gjort ganska många olika inlägg här på bloggen om bäckenbottensäker/bäckenbottenskonsam träning, De flesta hittar du via internlänkar i detta inlägg. Cykling, simning, crosstrainer och styrkeövningar i sittande är sådana jag brukar rekommendera till en början. Jag tror också att du eventuellt kan få lite pepp från det här inlägget.

Varningssignaler

Varningssignaler man ska lyssna efter ökade symtom överlag. Både under och efter träning. Det kan vara mer tyngdkänsla, mer utfyllnad i slidan, muskelvärk i bäckenbotten, urinläckage eller anala läckage. Om du upplever dessa reaktioner vid belastning behöver du en fysioterapeut som kan vägleda dig så att ni kan hitta träning och tekniker för träning som gör att du slipper ökade besvär.

Hoppas dessa svar var vägledande på något sätt! Lycka till! 

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Opereras för framfall, ja eller nej?

Läsarfråga:

Jag skulle önska mig info om för och nackdelar med framfallsoperation. Helst att få i handen på vårdbesöket där man delges sin diagnos, men här funkar också. Och risker med graviditet efter en operation. Och för-samt nackdelar med att antingen göra framfallsoperation först och sedan operera förlossningsskador eller tvärtom.

Det här inlägget är ett sådant som jag dröjt länge med att skriva. I typ två år, faktiskt. Min första tanke när kommentaren trillade in var att ”det här kan jag inte skriva, det är för individuellt”. Jag har ju skrivit en hel del om framfall, och också om hur jag som fysioterapeut jobbar med området. Så jag har funderat och jag har frågat runt lite. Nu har jag landat i att jag kan skriva ett resonemang. Hur just du ska göra är bara du som kan avgöra, på inrådan eller avrådan från din läkare.

Vad kan man göra istället för operation?

Förutom de andra råd som jag nämnt i det ovan länkade inlägget är prolapsringar det vanligaste alternativet till kirurgi. En prolapsring är ett alternativ till operation som inte tar bort problemen men väl kan minska symtomen. Det är långt ifrån alla som hittar en prolapsring som passar dem. Om det beror på individen, ringen eller utprovningsproceduren kan variera.

Fördelar med välsittande prolapsringar:

  • Fördröjer behovet av operation
  • Medför inga allvarliga eller svåra risker
  • Kostar lite (för sjukvården men också för dig – ingen sjukskrivning etc)

Potentiella nackdelar med prolapsringar:

  • Kan vara obekväma
  • Kan ge ökade flytningar och i vissa fall skav och infektioner
  • Kräver regelbunden rengöring och regelbundna byten
  • Kan kräva att du testar flera stycken
  • Fixar inte problemet – bara symtomen
  • Penetrerande sex kan bli klurigt (inte alltid!)

Prolapsoperationer

Prolapskirurgi är något mer av en ”lösning” på framfallsproblematiken än en prolapsring, men innebär dock en risk att besvären återkommer. Kirurgi kan passa bäst för dig som:

  • Har symtom som prolapsring inte lindrar eller symtom som inte lindras av annan behandling
  • Du har nedsatt livskvalitet till följd av dina besvär
  • Du tror att du är helt färdig med att skaffa barn

En graviditet kommer lägga belastning på vävnaderna som opererats och en vaginal förlossning kan i värsta fall göra operationen som ogjord. Det kan av livskvalitetsskäl vara värt att göra en framfallsoperation innan du är helt hundraprocentigt färdig med att skaffa barn, men du kan få rådet att föda med kejsarsnitt nästa gång.

Fördelar med prolapsoperation:

  • Operationen återställer förhoppningvis anatomin hos dina bäckenorgan eller tar bort det som skaver och buktar.
  • Operationen tar förhoppningsvis bort dina symtom

Nackdelar med prolapsoperation:

  • Det är en operation med medföljande operationsrisker
  • Kräver en förhållandevis lång återhämtning
  • Har inga garantier för lång hållbarhet
  • Kostar mer för både vården, men också för dig i form av sjukskrivning
  • Finns risk för andra symtom som infektion, blödning, smärta, nedsatt känsel eller nedsatt sexualfunktion

Tajmingen kan vara a och o

Alla kvinnors kroppar, livssituation, livsstilar, önskemål och prolaps är olika och det går inte att enkelt fatta ett beslut utifrån såna här listor. Är du ung har du kanske större krav på kroppen (eller?) och det hade kunnat tala för en operation. Men samtidigt finns återfallsrisken – om du opereras i mycket ung ålder kanske du får ett återfall 10-15 år senare när du fortfarande är (inte lika men ändå) ung. Och nästa operation kommer bli mycket mer komplicerad. Om de går att skjuta operationen på framtiden kan det ibland vara bättre.

Personer jag bollat frågan med har lyft tankar kring att inte opereras när barnen är så små att de kräver frekventa lyft, att inte operera mitt i en husrenovering och att försöka få till operationen så att en sjukskrivning efteråt kan fokuseras på att faktiskt läka och återhämta sig. Det är av vikt att tänka igenom tajmingen för en prolapsoperation!

Andra åtgärder

Det finns inget som helt garanterat fixar ett framfall, det kan vi enkelt konstatera. Att ha en stark bäckenbotten och eventuellt minska på tung belastning för bäckenbotten (tunga fysiska arbeten, kronisk förstoppning, långvarig hosta och övervikt) har potential att minska symtomen för dig som inte ha de värsta graderna av framfall.

Risk för återfall

Vad gäller risken för återfall efter en första framfallsoperation (med bara egen vävnad) kan förekomsten av levatorskador och framfallets omfattning innan operationen vara avgörande. Det finns olika operationer för olika sorters framfall, olika metoder och olika kompetens hos läkarna som opererar. Operationen för ett främre framfall och ett bakre framfall kan ha olika hållbarhet – fråga din läkare utifrån dina egna förutsättningar. Ett livmoderframfall opereras på ytterligare ett eget sätt. I vissa fall kan man laga missade eller defektläkta muskler i mellangården och på så sätt få ett förbättrat muskelstöd som gör att du kan skjuta en framfallsoperation på framtiden.

Hur resonerar du?

Berätta gärna om dina erfarenheter och tankar!

Att börja träna igen

Läsarfråga


På återbesöket konstaterade barnmorskan att jag hade normalt slappa slidväggar efter förlossningen. Jag började träna efter det och fyra veckor in på mammaträningen kändes en tyngdkänsla neråt. Jag hoppade av träningen direkt för att ta en paus och bara knipa. Men tyngdkänslan har inte försvunnit! Nu är det 9 månader sedan jag födde och jag är så rädd att den inte kommer försvinna!! Förutom att knipa – finns det nåt mer jag kan göra?Jag vill gärna kunna träna lite för att stärka upp ryggen. Har mkt ont av att bära hela dagarna. Vågar jag börja träna igen??
Bästa tipsen för att börja träna?

Läsarfråga

Jag har tidigare varit någorlunda aktiv men sedan jag fick barn för 4 år sedan har jag knappt rört mig (stillasittande jobb, pendlar osv). Nu har jag insett att jag måste börja träna för att kroppen ska orka men jag är så rädd. Träning har blivit ångestbetingat för det känns som om bäckenbotten trillar ner fem trappor bara av att jag får raskt till bussen. Trots detta säger BM att allt ser fint ut och det inte föreligger risk för framfall. Men jag kan knappt hålla in och spänna magen när jag går utan att det blir som ett tryck neråt, känns som om mellangården trycks ut och livmodern ska halka ner i slidan. Men hur gör man då för att börja träna? Jag vet ju själv att det bara blir värre av att vara stilla.

Läsarfråga

Att börja, att våga

Jag har skrivit ganska många olika blogginlägg på samma tema tidigare. Dels ”Att våga komma tillbaks till träning efter en förlossning” och dels alla de som handlar om bäckenbottensäker träning (kondition, styrketräning, magträning, knäböj etc). Jag har också gjort ett klipp om detta:

För den första frågeställaren är mina svar:

Om tyngdkänslan inte gett med sig är den ett ”symtom” som du kanske kommer behöva ha hjälp för att bli av med. Jag menar inte ”något är fel”, utan det kan ju ibland räcka med att någon bedömer din bäckenbottenmuskelstyrka och hjälper dig att anpassa både din knipträning och övriga träning efter den.

Men att ha tyngdkänsla är ingen kontraindikation mot träning generellt. Däremot brukar jag tänka att den övriga träningen ska anpassas och sedan stegras i takt med att bäckenbotten blir starkare. Ofta handlar det dessutom teknik, hur du spänner dig, hur du andras etc. Om du inte kan gå till någon som hjälper dig med en bäckenbottenbedömning och sedan anpassad och stegrad träning efter det, så börja bara lågt (kanske så lågt att du knappt tycker att det känns som riktig träning) och träna lågintensivt, kanske hellre ett fåtal övningar varje dag än hela omfattande pass några dagar i veckan.

Jag brukar ta plankan som exempel, för den känner alla till.

Jag brukar först börja med ryggliggande magspänningsövningar där du övar in att koordinera andning och knip med maganspänning. Kanske en månad efter det stegrar du till en planka mot vägg, alltså snett lutande. Sedan efter en månad stegrar du till knästående planka, och efter kanske totalt 3-4 månaders successivt stegrad träning där du haft fokus på att ha med bäckenbotten på tåget hela tiden, då kan du ha uppnått en ”riktig” planka på tå. Och sedan efter ytterligare en månad kan du ta dig an plankor med rörliga inslag, som den på bilden. Min uppfattning är att det ofta handlar om en rehabperiod på 3-4 månader.

Missförstå mig inte, jag tycker inte att plankan är den bästa av alla övningar och att det är den du ska lägga allt krut på, det är bara ett exempel på hur jag brukar tänka kring återgång.

Till den andra frågeställaren:

Fyra år är lång tid. Det är verkligen dags för förändring. Inte så som att ”ja, nu måste du _verkligen_ ta tag i träningen”, utan mer ”mer än fyra år av ditt liv får den här begränsningen inte sno av dig”. Vill du träna ska ska du ju kunna göra det. Det är två saker i det du skriver som gör att jag tänker att du behöver hjälp, a) att du beskriver en oro/ångest kring att träna och b) att du efter fyra år inte känner att du har full koll på din bål/bäckenbotten. Men samma som svaret ovan – du behöver nog hjälp att stegra träningen på ett lämpligt sätt. Finns det någon kvinnohälsa-nischad-fysioterapeut nära dig som du kan söka till?

Och så några ”övriga frågor” om rehabprogram

Hur ska man tänka kring tråkig rehabträning man smittas av det lilla barnets sjukdomar om och om igen? Har ni några tips för att behålla motivationen när man ofrivilligt tvingas ta paus hela tiden?

Läsarfråga

Den här frågan är ju inte heller helt lätt. Jag har skrivit ett inlägg som heter ”Tips för att göra sina (tråkiga) rehabövningar” och där finns en del av mina tidigare tips. Jag tror också att mycket handlar om vad man ”laddar” sina tankar med. Känner du bara besviksamhet och frustration när du tänker på träningsprogrammet (typ som när du ständigt får förhinder) så kommer du också tycka att det är tråkigt att ta upp träningen igen. Då brukar jag rekommendera att man helt enkelt bara ”pausar” sin träning fram till ett visst tillfälle och bestämmer sig för att pausa  med gott samvete. Och sedan lägger energi på att ”längta” till det istället. Att ladda rehabprogammet med positiv mening, istället för negativ.

Om man har gjort tex 7 veckor av de magiska 12 av ett träningsprogram och sedan blir sjuk i en vecka, är man tillbaka på noll i effekt då? Och ska starta om på vecka 1?

Läsarfråga

Näe, det låter trist. Testa att gå tillbaks till precis där du slutade, märker du att du hunnit tappa för mycket så backar du en eller två veckor bara.

Lycka till med träningen där ute! <3

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Individuella frågor och svar

Jag måste hitta ett sätt att styra upp och ta betalt för seriös rådgivning. Jag får så mycket mejl och det tar timmar för mig att sätta min in i alla lång historier och ge vettiga svar. Som det är nu ger jag kortast möjliga svar och hänvisar i så stor utsträckning jag kan till inlägg jag redan skrivit. Tills jag har kommit på en bra lösning för att ta betalt för rådgivning får detta vara ett alternativ.

Standardsvaret

Jag kommer i de allra flesta fall att någon gång hamna vid att svaret är ”Du måste träffa en vårdgivare IRL”. Det finns ingen möjlighet i världen att ersätta det. Det  finns en karta på fysioterapeuter inom kvinnors hälsa här. Det finns många som inte står med på den listan, så du kan lika gärna ringa runt och fråga på alla mottagningar du har runt omkring dig.

Fråga om bäckensmärta efter graviditeten

Jag hade svår foglossning hela graviditeten och nu sju månader efter förlossning har jag fortfarande problem. Jag var överrörlig i bäckenet redan från början (har diagnos EDS-ht) så det bidrar säkert. Jag har haft kontakt med sjukgymnast hela tiden och fått enkla stabiliserande övningar, men upplever ibland att även detta försämrar. Nu senast sa sjukgymnasten att så länge jag ammar kommer jag ha problem av foglossningen, men min EDS kräver styrketräning för att stabilisera lederna, och styrketräning är inte aktuellt med foglossning. Sjukgymnasten är ingen expert på foglossning/bäckensmärta och hon har sagt att jag borde kontakta nån som ”vet mer”, tex specialistmödravården, men de hade jag kontakt med redan under graviditeten och de kunde inte bidra med något. Jag vet inte vart jag ska vända mig! Vissa dagar är helt ok och jag kan gå en kortare promenad i lugnt tempo, andra dagar känns det som att allt låser sig och jag kan inte stödja på ena benet utan att det skär av smärta. Har du nåt tips hur jag ska gå vidare? Ska jag traggla vidare med mina enkla övningar? Är det rimligt att tro att jag kommer bli bättre efter avslutad amning?

Svar

Träning för  bäckensmärta och EDS behöver inte vara varandras motsatser alls. För dig med EDS kan återhämtning och vila vara prioritet ett, och att du oavsett om det handlar om vardagsliv eller träning bör försöka få till adekvat återhämtning. Hur sover du på nätterna? Går det att göra någon förändring på den fronten? Jag vet inte exakt hur din sjukgymnast definierar ”styrketräning” men jag brukar tänka att all träning ska vara så smärtfri det går, men gärna utmanande för både styrka, stabilitet och uthållighet. Tror inte att det är rätt väg att gå att ”bara traggla vidare med enkla övningar”, men stegringen bör gå successivt. Jag ser ofta rehabprocessen som 4 månader lång, där jag stegrar övningar mellan var fjärde till sjätte vecka. I min uppfattning är det annat är amning som påverkar överrörligheten i bäckenet, så där är jag inte heller överens med din behandlare.

Tips på läsning:

Fråga om att påverka utfallet av förlossning

Hej, är i vecka 33 med tredje benet och undrar nu lite om det finns något JAG kan göra för att undvika bristningar och förlossningsskador? Förstår att det beror på många omständigheter jag inte råder över, men kanske kan jag göra NÅGOT?

Svar

Det här frågan är svår att svara på. Nej – för att det aldrig kan vara kvinnans eget fel att hon får en bristning. Men det finns ju saker som kan skydda en kvinna mot en bristning, handhavande av personal, position vid krystskede etc. Men sånt som kvinnan själv kan göra, typ massage för mellangården etc finns inga vetenskapliga belägg för att det ger någon effekt.

För sfinkterrupturer är riskfaktorerna: stort barn, avvikande bjudning, instrumentell förlossning ( i Sverige oftast med sugklocka), att vara könsstympad och att vara förstföderska. Inget av det går ju direkt att påverka inför en förlossning. Däremot har jag skrivit ett inlägg med lite tips inför förlossning här – Tema: Förlossningsförberedelse

Du kan också läsa inlägget om Epi-No samt om att smörja mellangården med olja. 

Fråga om ont i bäcken och svanskota

Hej!
Jag har varit gravid 2 ggr tätt, fick mitt första barn juli -17 och andra september -18. Hade foglossning/bäckenbesvär båda graviditeter men det var mycket värre under den andra. Det var värst i främre fogen. Nu, nästan 1,5 år efter sista förlossningen, har jag fortfarande ont, både i bäckenet och svanskotan. Jag var noga med att börja lugnt med träningen, och har inte joggat/sprungit. Provade att jogga ett par ggr i höstas men kom inte många meter innan ”nu-går-jag-av-känslan” kom. Var hos sjukgymnast i somras och fick övningar. Hon konstaterade instabilt bäcken och att jag är överrörlig i mina leder. Svanskotesmärtan var svår att hitta svar på vad den berodde på. Jag upplever det som att ”spetsen” sticker ut mer än tidigare men det kanske bara är en känsla. Får ont när jag sitter ner längre stunder och när jag varit ute på långpromenad. Trycker jag på blygdbenet/blygdbensfogen gör det ont. Får ont när jag sover på sidan, det kan hugga till ibland i vissa rörelser. Tex om jag vänder mig om snabbt och inte hinner flytta med benet, kan inte göra utfall. Nu vet jag inte riktigt hur/om jag ska gå vidare. När ”bör” smärtan försvinna? Är det fortsatt träning som gäller? Kan mitt bäcken ha blivit snett?
Jag gick upp 21 kilo andra graviditeten men de är borta så jag är normalviktig och jag styrketränar 3-4 ggr/vecka samt promenerar. Har fått alla möjliga råd, kiropraktor, naprapat, att jag borde röntgas. Jag har hela tiden tänkt att det ska bli bättre med tiden. Hur tycker du att jag ska göra?

Svar

Har du läst min serie om bäckensmärta efter förlossningen? Hur tänker du när du läser den, stämmer det överens med den behandling du fått och den träning du gör? Jag undrar också lite över den styrketräning du gör, vad utgörs den av? I min värld borde väldoserad och anpassad träning vara behandlande för dina symtom. Jag samarbetar mycket med en duktig kiropraktor, inte för att jag egentligen tror på att bäcken kan bli sneda etc, utanför att symtomlindrande behandlingar ofta är viktiga för att orka hålla uppe motivationen för rätt långvarig och rätt tråkig rehabträning. Du beskriver ont i svanskotan, vilket får mig att fundera på om du har överspänd bäckenbotten. Röntgen är ju ingen lösning i sig. Vad ska man göra åt eventuellt fynd på en röntgen? Det finns ett fåtal läkare i Sverige som opererar bäckenleder, men det är ju långt ifrån ett förstahandsalternativ.

Jag skulle nog säga att du behöver träffa någon som kan undersöka både dina bäckenleder och din bäckenbotten, och som också kan se över den träningen du utför – behöver något läggas till, tas bort eller göras annorlunda?

Två frågor om vad som räknas som förlossningsskada


Vad räknas som besvär efter förlossning / efter förlossningsskada?


Den barnmorska jag träffat frågar om jag är inkontinent, jag svarar nej, men att det ofta smärtar i mellangården, att det är lite ömt och ömmar mer om jag är lite hård i magen, då måste jag trycka med handen för att få ut bajs. Men det ryckte hon mer eller mindre axlarna åt. Så. Om ingen inkontinens ska jag räkna mig som besvärsfri?

Svar

Jag tycker inte att det går att gå på diagnoser eller läsning i förlossningsjournalen för att avgöra om någon är förlossningsskadad eller ej. Du kan ha missade skador som ej syddes bra vid förlossningen och du kan, tyvärr, ha råkat träffa vårdgivare som inte tar dina symtom på allvar och inte har kompetens att undersöka dig och ge en rättvisande diagnos. Jag tänker att besvär efter förlossning är precis det orden betyder, något som tillstött under graviditet eller efter förlossning/kejsarsnitt. Förlossningskada tänker jag att ska vara en skada – på leder, muskler, stödjevävnad eller mjukdelar som kommit från just en vaginal förlossning. Detta kan du alltså ha och uppleva symtom av, även om du inte fått en diagnos.

Du är besvärsfri om du är besvärsfri, så tänker jag. Hra man symtom som påverkar kiss, sex, bajs och livskvalitet så har man problem som behöver tas på allvar. Något av det den andre frågeställaren nämner får mig att tänka på en buktning av bakre slidväggen. Om dina symtom inte går över av sig självt ska du gå till en gynekolog och kolla upp. Du skulle också kunna gå till en bäckenbottenfysioterapeut för att få en bedömning och rådgivning.

Tips på läsning:

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Klipp vid förlossningar

Episiotomier

”Jag skulle gärna vilja läsa mer om klipp vid förlossning. I vilken kategori faller detta inom vården? Operation/skada/bristning? Hur påverkas bäckenbotten av detta? Hur ska en tänka kring återhämtning och rehab efter ett klipp?”

Den här frågan ställde en läsare, och jag ska försöka svara!

Vad är ett klipp?

Ett klipp är en åtgärd som sker under vissa vaginala förlossningar om det blir bråttom med att få ut barnet eller om det uppstår något krångel när barnet ska komma ut. Förr i tiden gjorde man ofta klipp för att minska risken för större skador och för att man trodde att klipp läkte bättre än spontana bristningar. Klippen fick med tiden riktigt dåligt i rykte när man insåg att de inte riktigt uppfyllde sitt syfte. Sedan dess har användandet av klipp minskat, men framförallt har utförandet också förändrats. Nuförtiden sätts klippen oftast snett åt sidan. Om vaginalöppningen i riktning mot ändtarmen är ”klockan sex” sätts klippet 45-60 grader åt sidan, alltså runt omkring ”klockan 4” eller ”klockan 8”. Vid förlossningar där man använder sugklocka kan ett klipp minska risken för sfinkterskador, men annars finns ingen evidens för att klipp minskar risken för större skador.

Hur kategoriseras ett klipp?

Ett klipp motsvarar oftast en grad 2-bristning då det både involverar hud och muskler.. Ett klipp är en förhållandevis stor skada som kan ge problem om den inte sys rätt. Du ska få bra med bedövning både innan ett klipp och när klippet sedan sys. Ett klipp kan också vara svårare att sy ihop bra och ge upphov mer ärrbildning än en spontan bristning.

Hur påverkas bäckenbotten av detta?

Det är som vid andra bäckenbottenskador – det beror på. Om du fått ett klipp med rätt vinkel, som sytts ihop bra och som läkt fint behöver du inte lida alls av ditt klipp i efterhand. Men ett dåligt sytt klipp med mycket ärrvävnad kan ge problem.

Återhämtningen efter ett klipp

Återhämtningen efter alla vaginala förlossningar är otroligt individuell. Det en kvinna förstås allra helst kan önska sig en är en vaginal förlossning utan vare sig klipp eller bristningar. Värk och samlagssmärta är några av komplikationerna som kan uppstå av stram ärrvävnad. Om musklerna inte sys bra efter ett klipp kan du även få funktionsbortfall i dessa muskler i bäckenbotten. Då blir du svag, kan inte knipa dig starkare och kan få symtom såsom nedsatt förmåga till orgasm, öppenhetskänsla och kortare mellangård.

Generellt skulle jag ge samma råd till en klippt nyförlöst kvinna som till en kvinna med en förlossningsbristning samt mina mer generella råd om återhämtning och rehab efter graviditet.  För att förstå hur själva skadeläkningen går till rekommenderar jag denna inläggsserie: Serie om muskelskador.

Om det inte känns bra efter första tidens återhämtning då?

Om får besvär av ditt klipp som inte går över under det första halvåret-året efter förlossningen kan du söka vidare hjälp. Då behöver man undersöka om alla dina muskler sitter där de ska och om ärrvävnaden ser okej ut. Det går att i efterhand sy ihop muskler som inte lagades vid förlossningen genom en ny operation.

Referenser:

Frågor om knipträning

I det här inlägget försöker jag besvara frågor som kommit  in gällande knip! Det är är ju långt ifrån ett nytt ämne på BakingBabies, så håll i hatten för här kommer många hänvisningar till gamla inlägg.

Hur vet jag om jag kniper rätt? Jag tycker jag hittar knipet men när jag känner med ett finger inuti slidan känns det väldigt svagt. Har jag fel teknik eller bara väldigt dåligt knip? Hur vet jag det? Kan alla träna upp sin bäckenbotten till att knipa starkt?

Läsarfråga

Jag skrev en hel serie om just muskelfunktion i bäckenbotten, serien börjar med inlägget ”Hur funkar bäckenbotten”. I ett efterföljande inlägg beskrev jag hur jag som professionell bedömer knipförmågan. Hur du själv kan uppfatta din bäckenbottenfunktion finns i ett eget inlägg.  Generellt brukar jag vilja se en ganska mätbar förbättring inom 3-4 månader efter påbörjad bäckenbottenträning (men återhämtningen efter en vaginal förlossning kan dock gå lite långsammare än annars), annars börjar jag misstänka att det är något som kanske inte är helt som det ska. Då brukar jag rekommendera kontakt med en läkare på kvinnoklinik som kan kolla med ultraljud så att alla musklerna sitter där de ska. Finns allt på plats brukar det bara vara att träna upp, men är det muskler som inte sitter ihop efter en missa förlossningsbristning så hjälper inte knipträningen där och då. Så är du orolig över ditt knip, börja med att boka en tid hos någon som kan hjälpa dig att bedöma och utvärdera din styrka!

Om man bedöms ha god knipförmåga, ett sk ”bra knip”. Betyder det då per automatik att man har en bra tränad bäckenbotten? Eller kan man ha ett bra knip men ändå ha en svag bäckenbotten som är i behov av knipträning? Alltså, innebär god knipförmåga att man har en ”stark” bäckenbotten, eller innebär det bara att man kniper på rätt sätt?

Läsarfråga

Jag brukar kolla efter lite olika saker när jag bedömer bäckenbotten – maxstyrka, uthållighet och koordination med annan aktivitet. Är du jättestark i bäckenbotten i ett maxknip är det ett hårt knip ganska kort tid. Har du bra uthållighet kan du hålla ett mer lågintensivt knip under längre tid. Har du bra koordination kan du till exempel hålla ett knip medan du hostar eller gör en crunch med magmusklerna. Jag skulle vilja att alla dessa parametrar fungerar väl för att säga att bäckenbotten fungerar bra. Du har inte superstor nytta av att vara stark, om ditt knip inte kommer när du behöver det (hosta/nysa etc). Men har du god knipförmåga på alla sätt så skulle jag vilja säga att det innebär att du är hyfsat stark.

Var kan man hitta fler fysioterapeuter som du (som fokuserar på kvinnokroppen och såna här frågor) ute i Sverige? Har ni något nätverk eller marknadsför er på något sätt? Eller kan du tipsa om bra personer i vårt avlånga land?

Läsarfråga

 På vårt facks hemsida finns en karta där du kan kolla efter fysioterapeuter inom kvinnors hälsa, men alla finns inte uppskrivna på den listan. Det absolut lättaste sättet att hitta något brukar vara att ringa runt till de olika mottagningarna i närheten och fråga. Många av oss är ju superöverbelastade, så var beredd på en del väntetider. 

Hur kan man vara säker på att bäckenbotten är tillräckligt ”stark” för all form av träning? Framförallt träning med inslag av hopp.

Läsarfråga

Du kan aldrig vara säker, du måste nog testa. Jag brukar säga att träning som känns bra, är bra. Sedan finns det gynekologer som säger att kvinnor som fött barn aldrig ska hoppa. Det kanske jag inte håller med om. Men jag rekommenderar inte heller den faktiskt superidiotiska idén med studsmatteträning. Vi vet att många trampolingymnaster har urininkontinens redan i tonåren.

Vad gäller annan träning brukar jag rekommendera framförallt väldigt successiv återgång och att lyssna noga på kroppen efteråt för att veta att allt känns okej. Här finns de inlägg jag skrivit om just hopp:

Referenser:

Borde man gå och få bäckenbotten undersökt 2,5 år efter förlossningen? Sydd ett par stygn av barnmorskan, på efterkontrollen var allt hur bra som helst, men kände inget större förtroende till den barnmorskan. Vem ska man isåfall vända sig till?

Läsarfråga

Vi som jobbar med muskelfunktionsbedömning i bäckenbotten är i första hand fysioterapeuter/sjukgymnaster. Se frågan ovan.

Ifall man inte har några besvär från sin bäckenbotten men har svårt att få till ett starkt knip, är det alltid bäckenbotten som är svag eller kan det vara att man har dålig teknik för viljestyrda knip? Det var lika före förlossning, om det kan spela någon roll.

Läsarfråga

Hm, dålig teknik för knipen ger ju i så fall uttryck som svag bäckenbotten. Jag skulle gissa att det kan vara synonymt. Men det MÅSTE inte vara det. Det kan ju också vara att bäckenbotten är överspänd och därför är oflexibel och därigenom svag. Det kan också vara ”bara” en dålig teknik för just det viljemässiga knipet, att kroppen faktiskt fixar den reflexmässiga anspänningen bra. En del kvinnor har högre anspänningsgrad när de exempelvis springer än när de viljemässigt kniper. Så utan en bedömning av musklerna kan jag faktiskt inte veta!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!