Kategori: Läsarfrågor

Läsarfrågor

Här hittar du läsarfrågor och svar! De flesta frågorna handlar om fysioterapi och således finns mer på varje ämne under de olika kategorierna under fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa.

Hjälp för magmuskeldelning

Hjälp för magmuskeldelning

Till att börja med vill jag tipsa om den serie om magmuskeldelnignar jag skrev förra sommaren. Den hittar du här: En ny serie om magmuskeldelningar. Jag gjorde en omfattande läsning av forskning runt omkring magmuskeldelningar inför den serien. Jag tror att den har hjälpt många i hur de kan tänka kring sin delning och rehab för densamma.

Det handlar inte om storleken

Förr pratades det oändligt mycket om centimentrar och fingersbredder hit och dit när det pratades om magmuskeldelningar. Med de senaste årens forskning vet vi nu att det inte handlar i stort om storleken på delningen. Istället avgörs om en individ har problem eller inte av kvaliteten på muskelfunktionen runt omkring. Och om stödjevävnadsfaktorer som går att påverka mer eller mindre.

Om en person har besvär av en magmuskeldelning avgörs av hur hon kan rekrytera och använda bålmusklerna tillsammans för att få en stabil bål. Huruvida personen kan få en bra kraftöverföring mellan bål, ben och armar. Därför rekommenderar jag generellt inte gördlar eller andra ”hjälpmedel” utan anser att det är viktigast att i första hand träna upp funktionen i hela bålen. Med detta sagt, kan jag också erkänna att jag ibland tipsar mina patienter om att ha någon lättare gördel eller stödtrosa att använda då de har en mer fysiskt ansträngande dag och det vet att muskelfunktionen/uthålligheten/styrkan inte riktigt motsvarar den nivån av ansträngning de kommer behöva utsättas för.

Vad behöver jag för hjälp?

Du behöver få hjälp av en fysioterapeut som kan undersöka och bedöma dina besvär och hitta en väg att träna upp dig och din bålmuskelfunktion. Det handlar alltså inte enbart om magmusklerna. Det kommer även handla om rygg, bäckenbotten och koordination med både andning och rörelser i armar och ben. Det är otroligt ledsamt och frustrerande att vården fortfarande inte är så inlyssnande för kvinnors besvär att det inte går att med lätthet säga ”Sök vård så kommer du få hjälp”. Men jag skulle tro att du kan gå till närmaste rehabmottagning och be om hjälp att träna upp din bålstabilitet.

När behövs kirurgisk hjälp?

Jag brukar ”ge upp” om enbart träning som åtgärd för en magmuskeldelning när vi tränat under en längre period, och där bålstabiliteten fortsätter att vara nedsatt trots optimal muskelaktivering. Alltså när stabilitetsnedsättningen faktiskt inte handlar om nedsatt muskelfunktion, utan om stödjevävnaden i mittlinjen. Den är nämligen inte träningsbar.

Navelbråck

Navelbråck är utbuktning eller knöl i närheten av naveln samt som ibland ger. Man kan ha navelbråck och vara helt symtomfri. Du kan själv ana om det är ett navelbråck du har om naveln putar mer när du står upp, och försvinner när du ligger ner och trycker in naveln. Små navelbråck är sällan besvärsgivande eller farliga. Ofta får man väga fördelarna mot riskerna när det kommer till att operera själva bråcket. Navelbråcksoperationer kan ge långvarig värk och därför opereras man inte i ”onödan”. Det som kan uppstå vid ett navelbråck som kan vara en komplikation är det som kallas akut inklämt bråck. Då fastnar bråcksäcksinnehållet i försvagningen i bukväggen och kan ge tarmvred. Detta gör rejält ont  och då går naveln heller inte att trycka tillbaka. Det är sällsynt men om du upplever detta skall du söka sjukvård akut.  Vid frågor om navelbråck för du boka en tid hos din vårdcentral i första hand.

Ibland blir det tal om att kirurgiskt laga magmuskeldelningen vid en bråckoperation.

 Min mage ser ut som att jag är gravid i femte månaden!

Det är en vanlig missuppfattning att det alltid behöver vara något fel när magen kvällstid ser ut som om jag vore gravid i femte månaden. Missförstå mig inte nu, jag förminskar inte frågeställarens problem.

Men det är så knäppt att vi alla intalas att tro att vi: 

  1. har en mage som ser lika dan ut hela dygnet.
  2. har en mage som ser lika dan ut hela menstruationscykeln.
  3. har magar som inte får förändras efter graviditeter.

Magen är större på kvällen. De flesta av oss bajsar på morgonen strax efter frukost, och det betyder att tarmarna har som mest innehåll kvälls/nattetid. Innan mens och under ägglossning är de flesta också svullna om magen. Huden och alla vävnader som varit utsträckta under en graviditet går aldrig helt tillbaks, och för kroppen är det nya, slappa, också ett normaltillstånd.

Du kan minska delningen och stärka upp buk/bålmusklerna med träning. Du kan jobba på din hållning och få en förbättrad funktion. Men när du slappnar av i dina muskler kommer huden och allt annat som är lite slappare än innan graviditeten ”hänga ut sig”. Det är tyngdlagens fel. Att ha en putmage är inte ett symtom, det är normalt. En magmuskeldelning är däremot ett problem när det som hos frågeställaren skapar en svag, instabil bål med ryggvärk och andra bieffekter.

Det dåliga med att suga in magen

Jag förstår precis frågeställarens tanke bakom att gå och suga in magen, men i detta fall kan det bli totalt kontraproduktivt för att komma till bukt med magmusklerna. När vi suger in magen går vi omkring med en generell halvanspänning av bukmusklerna. Detta insugande skapar ett tryck mot bäckenbotten, en låst andning och uttröttade muskler. Vi blir aldrig starkare i magmusklerna av att gå omkring och suga in dem hela dagarna.

Med avslappnade bukmuskler får de flesta en mage som inte är ”instagramvänlig”. När vi drar in magen får vi en mer timglasliknande siluett, men inte bättre funktion. Musklerna jobbar dessutom lite halvmycket hela tiden. De får inte chans att ta energin till det som de behöver – att stabilisera dig inför lyft och rörelse. Det optimala är att vara nästan helt avslappnad i alla muskler när du inte aktivt använder dem. För att sedan skapa stor kraftutveckling när du ska lyfta, bära, springa, träna eller göra något annat fysiskt ansträngande. Musklerna behöver också få vila ordentligt mellan varven för att ens kunna tillgodogöra sig träning. Att gå omkring och hålla in magen hela dagarna kan alltså motverka effekten av ett rehabprogram för bålmusklerna.

Muskelaktivering

Att suga in magen är inte detsamma som att adekvat aktivera bukmusklerna! Här har jag försökt göra en illustration. Den blå linjen är när musklerna är avslappnade, och då är din mage mjuk och faller ut med tyngdlagen. Den röda linjen är när du aktivt anspänner magen för att den behöver bidra med stabilitet när du ska lyfta, bära etc. Den gröna linjen är en halvanspänning, som ibland kan vara adekvat men inte hela tiden, alltid. Precis som det är dåligt att gå med en halvspänd bäckenbotten hela tiden, eller för all del höjda axlar, så är det inte optimalt att gå omkring och hålla in magen. Musklerna tröttas ut och kan heller inte utveckla optimal kraft när det väl gäller. De tröttas också ut så att de eventuellt inte svarar på träningen på det sätt som vi önskar.

Vad gäller att söka och få rätt hjälp

Jag hamnar ofta i råden ”att vara en besvärlig patient” och att leta tills man hittar en vårdgivare som ger ett bra bemötande och vettiga råd och erbjuder behandling. Börja hos fysioterapeut och leta tills du hittar någon som du känner att ser/förstår dig och dina besvär. Fysioterapeuten kan sedan vägleda dig vidare till annan vårdkontakt om det skulle behövas!

 

Restriktioner efter operation

Restriktioner efter operation

Tidslinje för läkning efter operation

Läkning efter en operation sker enligt samma principer som efter annan skada eller trauma. Läkningen sker så snart operationen avslutats. De generella faserna som läkningen genomgår är:

  • Den inflammatoriska fasen. Det startar direkt och pågår i cirka en vecka. Den här fasen visar sig som smärta, svullnad, rodnad och en lokal temperaturökning. Det är normalt och förväntat, och är en viktig del i kroppens reaktion och läkning.
  • Den reparativa fasen. Fas två börjar 5-6 dagar efter operationen med att döda cellerna successivt byts ut mot nya. De nya cellerna börjar skapa ärrvävnad.  Nu börjar det också växa in nya blodkärl i området. Den här fasen pågår i flera veckor.
  • Mognadsfasen pågår mellan 6 veckor  till tolv månader efter operationen. Vävnadscellerna lägger sig mer ordningsamt och skapar ett starkt och stramt ärr och funktionen återställs.

Det tar runt 6-12 veckor för de opererade vävnaderna att komma tillbaks till cirka 80 procent av sin hållfasthet. Det tar cirka 6 månader att uppnå 90 procent och hundraprocentig styrka kommer vävnaderna inte uppnå förrän det gått ett eller två år. Baserat på detta brukar man ge lite olika restriktioner beroende på hur olika kroppsdelar belastas och hur olika rörelser kan skapa drag/tryck mot operationssår och ytor som ska läka.

Vad påverkar läkningen?

  • Operationssårets lokalisation. Sårytor på ställen på kroppen där det normalt sker mycket rörelse kan ta längre tid för läkning än de som hålls mer stilla.
  • Metoden för att stänga såret. Det är inte alltid så enkelt att det är lämpligt att välja det snabbast läkande alternativet vad gäller tillslutning av sår. Att limma ihop sår kan vara det snabbaste sättet, men att sy eller sätta agraffer kan vara tåligare.
  • Sårvård/hygien/infektioner. Att såret läggs om och sköts på ett korrekt sätt är viktigt.

Hur kommer operationsläkningen vara?

Själva operationssåret kan blöda upp emot en vecka. Det är normalt att det kommer både blod och annan vätska ur såret. Inflammationsreaktioner som inte kommer tillsammans med feber och ökad smärta är ofta en normal reaktion. Under inflammationsfasen är det också normalt att känna att området kliar och blir svullet samt att ha en viss nivå av smärta. Inflammationsfasen och reparationsfasen underlättas ofta av en lagom nivå av rörelse och ökad blodcirkulation. Inom rehab pratar vi ofta om aktiv vila eller aktiv återhämtning. Det handlar ofta om att röra på sig så mycket som det går, utan att provocera fram en ökning av svullnad och smärta FÖR mycket. Poängen är en successiv stegring så att du hela tiden känner att kroppen hänger med.

Under mognadsfasen jobbar kroppen på med att stärka upp vävnaderna, och du kan successivt börja kräva mer och mer av kroppen och musklerna runt omkring operationsområdet.

Operationer i magen

Att gå in i magen genom bukväggen är en av de mest frekvent förekommande procedurerna vid kirurgi. Det är ju så mycket som finns där inne! Vid operationern där man går in via bukväggen möter kirurgen först de raka bukmusklerna, de sneda/djupare bålmusklerna och pyramidalismuskeln strax ovanför pubisbenet och alla dessa musklers senstråk som fäster in mot mittlinjen, bäckenet och revbensbågen. Under muskellagren ligger senvävnad, bukhinnan och fettlager. Det finns olika typer och sorter av operationsmetoder och jag kan inte gå in på alla. Hud, muskler och  skärs och lirkas och dras isär i olika grad och olika steg för att nå det lager i buken som den aktuella operationen behöver nå.

Komplikationer

  • Risken för bråck kring såret/ärret efter en operation där operationen sker genom buken finns men är inte stor. Bråck syns kring sårområdet när personen belastar bukmusklerna eller krystar med högt buktryck. Små bråck är inte farliga och behöver inte åtgärdas.
  • Att såret blir infekterat sker ibland och handlar om bakterier kommit in i själva operationsområdet. Detta kan förlänga läkningstiden. Har du frågor om sårinfektioner bör du kontakta din vårdgivare.
  • Nervskada. Alla operationer innebär att kroppen på ett sätt åsamkas en skada. Ofta är nervskadorna som kan uppstå små och handlar om att individen förlorar känsel på ett mindre område. Nerver läker dock väldigt långsamt och det kan behöva gå ett år innan du fått tillbaks all känsel.

Svar på frågan

Det är en vanlig missuppfattning att läkaren skär i musklerna när hen skurit i linea alba. Linea alba är en senstruktur och påverkar bara sekundärt musklerna, genom att det är där de fäster in mot mittlinjen.

De sneda bukmusklerna, transversus och rectus abdominis fäster i linea alba och bidrar alla till hållning, andning och rörelser i bålen. De har också en viktig funktion i att stödja bukvägg och inre organ och att interagera med ryggmusklerna. Normal anspänning i rectus abdominis fortplantas i sidled och bidrar till stabilisering av de sneda bukmusklerna. När linea alba blir snittad och skuren kommer rörelsemomentet som sker i senan påverka läkningen. Bråck kring operationssår kan uppstå när stödjevävnaden kring såret inte läker optimalt och därför inte ger ett fullgott stöd för muskler och senor i bukväggen. Därför är tanken att du genom att avlasta linea alba från de tyngsta rörelserna optimerar läkningsförmågan och minskar risken för bråck. I början är såret helt och hållet beroende av suturerna, och därför bör du avstå från tyngre och yvigare rörelser med bålen tidigt under läkningsperioden. I takt med att vävnaderna blir starkare kan du också anstränga dig mer.

Vår religiösa vardag

Vår religiösa vardag

De här frågorna är både jättelätta och jättesvåra att svara på. För om vi ska vara krassa så påverkar vår kristna tro oss ganska lite i vardagen, sett till vad vi gör. I dagsläget går vi nästan aldrig till kyrkan på söndagarna. Länge var det för att vi hade barn som sov mitt på dagen. Sedan har det också varit för att de har varit för små för att gå på söndagsskola, och för att vi ändå inte får uppleva något om vi springer runt med barnen utanför kyrksalen hela gudstjänsten.

Vi ber med barnen varje kväll, och pratar ofta om tron. Däremot har vi som kristna feminister lite svårt för nästan alla barnbiblar, eftersom de i regel ENBART har rum för skäggiga gubbar. Det är oftast fler lejon med i barnbiblarna än vad det är kvinnor, det är extremt provocerande.

Religiösa aktiviteter?

Vad är en religiös aktivitet? Typ barnkör? När vi flyttar ska vi försöka kolla av utbudet av barnaktiviteter i kyrkan som ligger nära, vi skulle nog gärna låta barnen testa just barnkör eller något annat sådant. Men det är på samma premisser som de kommer få testa om de gillar andra aktiviteter, alltså de behöver ju naturligtvis bara fortsätta om de trivs.

Tron påverkar hur vi tänker

Vi kan verkligen inte påstå att troende människor i gemen verkar vara bättre, trevligare eller ödmjukare än andra. Men vi använder nog i alla fall vår tro som en motivation för att personligen sträva åt just detta håll, att själva bli bättre människor.  På så sätt påverkar vår tro våra vardagliga beslut till viss del. När det kommer till stora beslut, svåra saker eller grejer som gör oss väldigt glada/tacksamma brukar vi också försöka sätta ord på detta i bön.

Det här är lite läskigt att skriva om

Det finns alltid någon som kan döma. En ”jättejätttekristen” kan döma oss för att vi är slarvkristna som knappt går i kyrkan. En väldigt icke-troende person kan bli väldigt frustrerad över att vi som annars verkar vara rationella människor tror på Gud. Vi tänker som Mamma Mu. ”Det finns fler än ett sätt att göra rätt”. 

 

Bäckenbottenträning inför löpning

Bäckenbottenträning inför löpning

Den här frågan är intressant tycker jag. Generellt är min första respons: Vi behöver inte skapa ett problem som inte finns. Om allting känns bra i bäckenbotten får vi ju anta att det också är bra! På ett sätt tänker jag då att det egentligen bara är att köra på. Men om jag tänker ett varv till inser jag att jag ändå brukar ge lite andra råd. För individer som inte springer alls på vinterhalvåret och som brukar börja framåt vårkanten brukar jag rekommendera knästabilitetsträning inför återgång till löpning. Appen ”Knäkontroll” är en av mina favoriter att rekommendera då.

12 veckor för en muskel att växa i volym

Vi behöver vara ute i god tid för att hinna prehab-träna inför ett visst tillfälle. Jag har för mig att det tar ca 12 veckor för muskelvolymen att öka så pass att det blir en mätbar skillnad. Redan efter 6 veckor kan det ha skett en effektivisering av kommunikationen mellan muskel-nerv så pass att du upplever dig starkare, utan att musklerna faktiskt hunnit växa något särskilt. Om vi utgår från att du inte har några problem kan vi också anta att det är vår något slarviga grund-rekommendation av knip som skulle vara lämplig för dig. 30 knip om dagen. uppdelat vid tre tillfällen. Knipen ska då vara så hård och intensiva att du faktiskt blir trött i bäckenbottenmusklerna av träningen. 30 knip om dagen i 12 veckor. Det lättaste är annars att börja knipa med TÄT-appen, den vägleder dig också i en stegring av knipen allt eftersom. Den kan du också ställa in så att mobilen surrar till när det är dags att knipa.

Andra inlägg du kan ha nytta av att läsa

Upptrappning av löpning efter graviditet

Hur påverkar förlossningen återgången till löpning?

Tema bäckenbotten och löpning

 

Stort lycka till med löpningen! 

 

 

 

Egentid och barnvaktstid

Egentid och barnvaktstid

Vad vi gör på vår egentid är ju ganska olika, så vi svarar var för sig.

Joseph

Om jag har en kväll ensam kollar jag helst på animé, spelar TV-spel eller kollar på någon serie/film som vi inte kan kolla på tillsammans. Mia tycker att rätt många filmer/serier är för läskiga. Har jag det riktigt lyxigt brukar jag köpa hem ett ”Maple-Pecan”-bakverk från ICA och chips. Det händer att jag går på bio själv också. Det är om det kommer någon speciellt film som jag verkligen vill se på just bio, men som jag vet att Mia inte alls har något intresse av. Oftast blir ju egentiden när en av oss inte är hemma, och barnen sover. Egentid som i att jag själv går ut och gör något är mestadels gymmet eller går ut och springer. Varken jag eller Mia har jättemycket behov av egentid som i att ha egna vänner och egna intressen som sköts borta hemifrån.

Mia

Min bästa egentid är när jag har noll saker inplanerade och det är tyst hemma. Jag ÄLSKAR att vara ensam. Känner jag mig väldigt harmonisk så brukar jag ligga i sängen, äta choklad och läsa skönlitteratur. Annars brukar jag också uppleva att det är väl använd egentid att just blogga/plugga. Jag har generellt inte så stort intresse för TV-serier eller film. Någon gång per år fastnar jag i någon enskild serie som jag gärna ser på då jag är ensam. Jag tycker om att promenera ensam. men inte där det är ödsligt. Mina bästa perioder av egentid i vuxen ålder har varit då jag har varit gravidledig från jobbet och hemma utan barn. Då har jag snittat på en skönlitterär bok på två dagar. Och annars har jag tagit promenader. Då har visserligen min energinivå också varit längre än annars, så jag vete tusan om jag kanske hade gjort något annat annars? Jag brukar också börja med något kreativt projekt om tiden finns, typ att rita, måla eller skapa på något annat sätt.

Joseph och Mia

Den här frågan är lätt att svara på eftersom vi precis har planerat in en weekend-resa för att fira vår tioåriga bröllopsdag. En hel helg utan barn. (Nu får vi se hur det blir med den resan i och med att flyget är inställt, men i alla fall). Vi började på varsitt håll googla och planera vad vi ville fylla den helgen med. Vi båda hade samma agenda: Mat. Vi skrev ut listor på restauranger. Sedan läste vi igenom listorna och kryssade för dem vi ville gå på. Därefter jämförde vi våra olika resultat och bestämde oss för dem vi båda hade valt. Vi har också älskat de tillfällen vi fått tummen ur och gått på teater/opera. Av någon anledning är det inget som vi gör ofta. Museum och utställningar är en sådan sak som vi tycker lite olika kring. Jag uppskattar det mycket, men det slår inte an samma ton hos Mia.

Vad gör du helst med din egentid? Och har du och din partner samma önskemål om hur era dejter ska se ut?

Efter framfalls- och bukmuskeloperationer

Efter framfalls- och bukmuskeloperationer

Jag anser att det är ett enormt bristfälligt omhändertagande av kvinnor efter operationer som rör bäckenbotten och magar. Efter nästan vilken annan operation som helst som rör muskler kommer en fysioterapeut kopplas in per automatik, eller patienten får i alla fall en tydlig uppmaning om att själva ta kontakt med en sådan inom öppenvården. Efter gynekologiska operationer och diastasoperationer från kvinnor i regel information om ”att inte träna” ett visst antal veckor, och sedan är det slut på rekommendationerna. De här är helt galet.

Så till att börja med

Klart du ska träffa en fysioterapeut. Du behöver få hjälp att träna upp dina bukmuskler på ett sätt så att du känner dig trygg och kan kräva kroppen på framsteg. När du har opererat bäckenbotten och sedan dessutom fått göra om operationen anser jag att det låter nästan ännu mer prioriterat att träna upp bäckenbotten specifikt. Om du tränar med en app som inte har gett önskvärt resultat behöver då få en vägledning till hur exakt du ska göra. (Frågeställaren nämner en app i originalkommentaren). 

Liten vägledning vad gäller fysioterapeuter:

  1. I princip varenda fysioterapeut kan hjälpa dig med ett guidat träningsprogram för magen/bål, det är bara att söka på närmsta rehabmottagning
  2. Alla fysioterapeuter kan inte bäckenbotten, men du kan be om hjälp att hitta någon som kan. Ring runt till närmaste rehabmottagning och fråga om råd!

Lite tips på annan läsning här på Bakingbabies

Bäckenbottensäker träning?

Träningstips efter gynekologisk operation

Återgång till träning efter gynekologisk operation; teori

Hur kan jag träna magen om jag har ett framfall?

Vanliga fel vid bäckenbottenträning

Du ska inte behöva känna dig utelämnad

Det kan vara en väg till att hitta rätt person/fysioterapeut som kan vägleda dig vidare, men du ska inte behöva vara rädd för att träna och röra på dig. Bestäm dig för att vara krånglig patient tills du får bra hjälp! Stå på dig och lycka till!

 

Hur länge är det normalt att ha ont?

Hur länge är det normalt att ha ont?

Den här frågan är komplex och det finns många olika saker att ta hänsyn till. Klippet motsvarar en grad 2-bristning och det kan ju naturligtvis göra ont en period. Att svanskotan smärtar efter en förlossning är också förhållandevis vanligt. Även den smärtan kan hänga mer ett tag.

Här finns en rad besläktade inlägg

Klipp vid förlossningar

Läsarfråga om skadad svanskota vid förlossning

Råd för dig som spruckit vid en förlossning

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt?

Egenvård vid överspänd bäckenbotten

Hela förlossningen med både sugklocka, klipp och eventuellt ett tryck mot svanskotan vid utdrivningsskedet kan ha skapat en smärtreaktion i bäckenbotten som gör att den också är något överspänd. Överspänningar i bäckenbotten orsakar också ett drag mot svanskotan.

Mina råd

Om du orkar kan försiktig allmän rörelse eller korta promenader öka blodcirkulationen och optimera läkningen i området. Små lätta knip, rumplyft, djupandning och magaktivering brukar vara det jag rekommenderar i första skede. Detta tillsammans med dagliga promenader som får bli så korta/långa som du hinner och orkar. Det är också viktigt att inte gå omkring och knipa hela tiden. Det är viktigt att du faktiskt låter bäckenbotten vila helt mellan varven. Så länge sittandet gör ont så kan du försöker varva liggande med stående/gående i första hand. Att sitta snett, konstigt och ansträngt under längre perioder blir ju dåligt för andra ställen i kroppen. Att det domnar tyder på att blodcirkulationen i området inte är optimal. Antingen kommer sig detta av att du sitter och spänner dig/bäckenbotten eller för att blodflödet blir strypt genom att du sitter ”konstigt” på något sätt. I detta fall tänker jag att variationen är det viktigaste. Undvik långvarigt sittande på en och samma position i över 10 minuter!

Det går inte att förutsäga hur länge du kommer ha ont. Jag brukar anse att det viktigaste är att du märker en förbättring från vecka till vecka, eller från månad till månad längre fram.

Jag tror att du kan ha god nytta av att läsa länkarna ovan!

Stort lycka till! Hör av dig om det är något du undrar ytterligare!

 

 

Prognos och träning för framfall

Prognos och träning för framfall

En läsare ställer frågor om framfall och om prognosen för de olika framfallstyperna är olika. Det finns ju tre sorters framfall:

  • när den bakre väggen mot ändtarmen buktar inåt vagina
  • när den främre väggen med urinblåsan buktar in mot vagina
  • när livmodern sänks från sin ursprungliga placering

Och jag kan faktiskt inte svara på om prognosen är olika och om livmoderframfall är värre.

För jag tror inte att det är så enkelt att det alltid ens handlar om de olika framfallstyperna, utan om individen som framfallet hör till. Uppkom framfallet också i samband med en förlossningsskada? En förlossningsskada som lagats eller som faktiskt missats? Hör framfallet ihop med en levatorskada? Är personen ung eller äldre? Är det första eller tredje barnet? Hur är personens stödjevävnad? Hur är personens muskelfunktion och bäckenbottenstyrka?

Däremot är det ju lite ”lättare” att operera framväggar och/eller bakväggar, att fixa med livmodern är oftast sådant som inte görs så länge kvinnan kan tänkas föda fler barn. Framfallsoperationer kan ju göras fast kvinnan kan tänkas bli gravid igen. Då blir ju nästa barn förlöst via snitt troligen.

Gäller samma träningsråd oavsett framfall?

Kort sagt – ja. Det handlar om bäckenbottenträning, koordination mellan bäckenbotten och bålaktivering, god hållning och god teknik vid lyft och träning.

Målet med framfallsrehabträning är i min värld att återgå till full funktion och att kvinnan ska kunna träna det hon önskar. Du kan sakna besvärande symtom och klara att göra allt du vill, men ha ett framfall som egentligen både syns och känns. Då kan målet med rehaben vara uppnått, även om framfallet inte helt gått tillbaka. Det kan jag aldrig utlova ens som ett mål för en rehabperiod, för jag kan aldrig förutspå hur kroppen läker. Kroppen kan hitta nya sätt att ha balans i systemet, även om bäckenorganen flyttat ner någon våning.  Det kan också handla om hjärnan. Att framfallet hamnat i ett läge där den muskulära balansen upprätthålls så att hjärnan inte längre mottar varningssignaler om att ”allt ska ramla ut”. Det är för detta som hållning och andning är så himla viktigt! (Ps: för ett tag sedan skrev jag en hel serie om andning, den är läsvärd! En serie inlägg om andning).

Jag träffar regelbundet kvinnor vars symtom försvinner efter en tid.

Kvinnor med alla slags framfall. Dels minskar kanske framfallet ju mer tid som går sedan förlossningen, men ökad muskelmassa i bäckenbotten och en inlärning av nya rörelse- och koordinationsmönster gör den stora skillnaden. Jag tror också att det finns en ”sensitiserings-effekt” vad gäller bäckenbotten och framfall. Precis som i andra ställen i kroppen. Vissa kvinnor har stora framfall och inga symtom. Andra har små framfall med stora symtom. På samma sätt finns det personer med grad artros i knäna utan smärta, och personer med jätteont i knäna och en mild artrosutveckling. Min uppfattning är också att det kan vara en tät koppling mellan psykiskt välmående och bäckenbottensymtom. OBS: jag säger INTE att besvären sitter i huvudet. Men sömnbrist, oro, stress, ångest kan förstärka alla slags smärt- och obehagssignaler i kroppen.

Prognos och träning för framfall

Jag tror att alla slags framfall kan bli något bättre vad gäller symtombild, men jag tror sällan på att framfall liksom magiskt kan försvinna.

Undantag:

  • Förutom vid kirurgi.
  • Förutom som en del av kroppens återhämtning första året efter förlossning.

Rehab för framfall handlar om bäckenbottenträning. Andningsträning. Hållningsträning. Koordinationsträning mellan alla dessa delar. Och en god del KBT-approach till sina egna symtom.

Så tänker jag. Hur tänker du?

Bål- och bäckenbottenträning efter hysterektomi

Läsarfråga om bål- och bäckenbottenträning efter hysterektomi

Frågeställaren undrar över hur hon ska kunna träna efter sin hysterektomi, och frågar efter tips och råd. Jag kommer försöka dela upp det här svaret i en bakgrund, råd och vidare tips. Om du börjar googla på träning och borttagning av livmodern kommer du stöta på två problem:

  1. Träningen som tipsas om verkar anpassad för kvinnor som typ aldrig har tränat något alls i hela sina liv.
  2. Råden som finns är icke-konkreta och blir riktlinjer som ”lyssna på kroppen”, ”lift inte tungt” och ”träna inte magen på en lång tid”.

Jag hamnar kanske oftare i nummer 2-diket eftersom jag försöker att så sällan som möjligt ge specifika övningstips till kvinnor/individer/kroppar jag inte själv har framför mig. Men nej, du ska inte behöva å på tantgympa resten av livet om det inte är där du känner dig hemma (vilket i sig inte är något fel alls!)

Varför behöver jag tänka något extra på hur jag tränar efter borttagning av livmodern?

För det första – fysisk aktivitet är en grundläggande faktor för att optimera läkning efter en operation. När den fysiska aktiviteten övergår till faktisk träning är naturligtvis en flytande gräns. Du gör dig en stor otjänst genom att bli rörelserädd och undvika att att vara generellt fysiskt aktiv. Men du behöver naturligtvis följa de råd och riktlinjer som du får av läkaren som opererade dig. Du ska inte börja med någon tung träning direkt efter en operation och under tiden kroppen läker. Det vanligaste misstaget jag stöter på angående olika gynekologiska operationer, det är att kvinnan får råd om att inte träna alls på ca 6-8 veckor, och sedan finns det ingen vägledning alls på hur hon ska stegra sin träning. Nyckeln ligger i en vettig stegring! Ofta kan inte läkaren som opererade dig så mycket om träning, om hen inte har ett omfattande intresse för träning själv. Fysioterapeuter har ju detta som specialnisch, att anpassa fysisk träning och belastning efter olika skador, sjukdomar och operationer. Klart att du ska kunna söka hjälp hos någon om du har frågor hur du ska göra! Återkommer med lite tips längre ned.

Du kan ofta börjar med bäckentippning, knipövningar, magmuskelaktivering, rumplyft, svankpress mot vägg, benpendling i ryggliggande och andningsövningar redan under tiden du ”inte ska träna”. Därifrån kan du sedan till bålkontrollsövningar med samtidig god bäckenbottenaktivering.

Vad behöver jag tänka på?

Själva grejen handlar om buktrycket. Oavsett om livmoderbottagningen skedde genom magen eller vagina vill vi sakta stegra belastningen mot bålens- och bäckenbottens muskler. Det handlar om buktryck. Om du håller andan och spänner magen jättehårt ökar trycket ner mot bäckenbotten, och överdrivna tryck ner mot bäckenbotten ofta och under lång tid kan öka risken för framfall. Hos vissa med svag bäckenbotten eller ärftlig benägenhet för framfall kan det finnas en poäng att träna så att bäckenbotten skonas från buktryck under lång tid. Hos andra är det enbart under läknings/rehabperioden.

Jag har skrivit om samma ämne i fler blogginlägg:

Det tar minst 3 månader för kroppen att läka efter operationen. Hur länge det tar att bli stark i bål- och bäckenbottenmusklerna där efter beror ju på faktorer så som träningsgrad innan och hur mycket träning som faktiskt blir av efteråt.

Många tränar magen med önskan om att ha en platt mage. Det kan vara av värde att veta att efter en hysterektomi kan magen vara svullen i flera månader. Svullnaden kan också öka om du börjar jobba, vara mer fysiskt aktiv eller byter vanor på något annat sätt. När det gått ett år ungefär borde svullnaden vara borta och inte vara så lättprovocerad att komma tillbaks.

Vad är regeln?

Det finns inga supertydliga regler, men tanken är alltså att du i första hand ska återfå din normala (eller bättre?) hållning med känsla för att bålmusklerna ger ett bra stöd när du både står och sitter. När du har uppnått en bra vardagsnivå på bålmuskelfunktion kan du börja stegra till tyngre träning. Bäckenbotten bör vara med på tåget och du bör kunna klara av att knipa vid buktryck och koordinera knip med andning, lyft och belastning. Jag tipsar litegrann om detta med koordinationen i ett inlägg om tunga lyft här. 

Var hittar jag vård och bra träning?

Behöver du råd och rehabträning rekommenderar jag i första hand mina kollegor ute i landet. Bålstabilitetsträning kan alla fysioterapeuter som ett rinnande vatten. Tyvärr kanske inte kunskaperna är lika utbredda vad gäller bäckenbotten och specifika riskfaktorer efter olika gynekologiska ingrepp. Men om du inte hittar en fysioterapeut som specifikt kan bäckenbotten, då borde en ”vanlig” fysio kunna räcka rätt långt. Vi träffar ju alla slags patienter efter alla slags operationer. Precis som jag nämnde i början är anpassning av fysisk träning efter sjukdomstillstånd det vi har läst minst 3 år på högskola för. Oftast rekommenderar jag den som söker en bra fysio inom ”kvinnohälsa-nischen” att ringa runt och fråga. Ibland är mottagningarna dåliga på att göra reklam för sina olika kompetenser.

Jag vet också att det finns ett gäng personliga tränare som följer oss både här på bloggen och på Instagram. Jag hoppas så innerligt att budskapet och kunskaperna når ut. Att fler i deras gebit kan börja steppa fram och ta ansvar för att kunna ge individanpassad träning även till kvinnor med (ökad risk för) bäckenbottendysfunktion. Är du en sådan personlig tränare, skriv gärna en kommentar och berätta var du hittas!

 

 

Juni=frågemånad

Vi har klurat på nya teman och inläggsserier men inte riktigt kommit på något bra. Livet pågår utanför bloggen och det händer en himla massa under sommarmånaderna som göra att tiden kanske inte finns riktigt heller.

Vi tänkte därför köra på en frågemånad!

  1. Ni ställer frågor till Mia om kvinnohälsa/fysioterapi och hon försöker svara.
  2. Ni ställer frågor till oss (Mia och Joseph) och vi svarar. Här får det gärna vara högt och lågt
  3. Ni ställer frågor som ni funderar över som ni önskar ha fler svar på, då slänger vi ut frågan på instagram. Vi hoppas på många bra diskussioner! 

Hoppas ni hänger med! Fråga på!

För enkelhetens skull, samla gärna frågorna här i kommentarsfältet. Svaren kommer sedan få kategor-ettiketten ”läsarfrågor” och du hittar både nya och gamla svarsinlägg där!