Kategori: Övrigt

Övrigt

Här hittar du inlägg på BakingBabies som inte platsar klockrent under någon annan kategori. Det kan dock vara precis hur bra och intressanta inlägg som helst – så döm inte inläggen efter den slaskartade rubriken!

Forskarkalendern: Prevention av ätstörningar

Forskarkalendern: Prevention av ätstörningar

Gästblogginlägg av Ata Ghaderi

Mitt namn är Ata Ghaderi och jag är professor, psykolog, psykoterapeutJag forskar kring negativ kroppsuppfattning och ätstörningar och har också varit med och skrivit boken Lev med din kropp.

Prevention av ätstörningar

Ätstörningar har en tendens att bli kroniska tillstånd. Det tar i regel många år för de drabbade att söka hjälp och majoriteten av personer med ätstörningar söker aldrig hjälp. De lever med reducerad livskvalitet som för många samtidigt innebär betydande lidande. Om vi ska få bukt med dessa problem behöver vi satsa på prevention!

I dagsläget finns det ett flertal preventiva program som har visat sig vara relativt effektiva för att förebygga förekomst av ätstörningar.

Två av dessa program, ”Dissonance-based intervention ”och ”Student Bodies” har visat på robusta resultat. Det dissonansbaserade programmet är det enda programmet som har replikerats (gjorts om) av oberoende forskare och som har visat på goda resultat upprepade gånger. Det handlar om 4 timmars intervention i grupp som riktas till ungdomar och unga vuxna (en timme i veckan under 4 veckor) genom att en tränad gruppledare hjälper gruppen att diskutera dagens skönhetsideal, dess rötter och konsekvenser ur ett kritiskt perspektiv. Det är inte ett program där en ledare föreläser eller beskriver, utan snarare ett program där deltagarna aktivt delar med sig av sina tankar och får handledning i dessa frågor för att bilda så kallade aktiva attityder emot dagens skönhetsideal. De uppmanas också att ägna sig åt aktiviteter och förhållningssätt som går emot det smala idealet. Tanken bakom det här programmet är att få folk att ta ställning emot det dysfunktionella idealet, prata om dess negativa konsekvenser och ägna sig åt sådant som motverkar det. Detta anses minska riskerna för att internalisera idealet (de retuscherade modeller som lyfts fram) och sträva efter att se ut så. Tanken är att få människor att leva sunt och låta bli att banta.

Bekämpa idealet!

Om man pratar negativt om ett sjukt ideal i samhället i ett offentligt sammanhang, såsom i en sådan grupp, och dessutom börjar göra saker som bekämpar idealet blir det mer sannolikt att man avhåller sig från sådant som följer på idealet (t.ex. bantning). Ägnar man sig åt bantning så går man emot det man har sagt och tänkt. Då upplever man dissonans (en känsla av obehag). För att undvika dissonans, håller man sig till det man har sagt i högre grad än om man inte har gett uttryck för det och tagit ställning.

Den här interventionen har visat sig minska risken för ätstörningar med 60%. Det har dock ingen vidare effekt på folkhälsan. Framförallt inte hos de unga, då det hittills har gjort i bara mindre omfattning genom forskning och vissa lokala initiativ.

Vår forskning

I vår forskning har vi anpassat programmet så att den kan levereras via Internet med tränade gruppledare. Detta innebär att man kan delta i programmet oavsett var i Sverige man bor. Det har varit relativt enkelt att rekrytera deltagare till studien via sociala medier. Upplägget via Internet skapar flexibilitet för deltagarna.

Om programmet visar på likvärdigt goda effekter som när det ges face-to-face så kan vi implementera det på bred front. Då kan det ha potentialen att påverka folkhälsan! Tusentals personer i olika åldrar som är i risk för senare utveckling av ätstörningar (t.ex. pga missnöje med kroppen) kan delta. Kan vi minska risken för ätstörningar med en sådan tidsbegränsad insats kan vi på ett kostnadseffektivt sätt påverka förekomsten av ätstörningar drastiskt.

För mer information om studien se www.sbodyproject.se

Fokus på detaljer och ätstörningar

Patienter med ätstörningar har en tendens att fokusera på detaljer och på samma sätt undersöker de sin kropp och dess detaljer. De kan fokusera på form, storlek och andra attribut av olika delar av sin kropp i så hög grad att de blir extremt upptagna av olika tankar på sin kropp. Missnöje med kroppen är väldigt vanligt hos patienter med ätstörningar och i en av våra studier undersöker vi de processer som eventuellt kan bidra till att trigga igång eller vidmakthålla ätstörningar. En sådan process är just fokus på detaljer. Vi undersöker om fokus på detaljer i ens kropp, även på kroppsdelar som ofta upplevs som neutrala kan leda till att man upplever dem som större. I en experimentell studie har vi sett att 5 minuters fokus på t.ex. sin icke-dominanta hand, när man lyssnar på icke-värderande instruktioner som bara hjälper en att se de små detaljer och nyanser som finns i ens hand, leder till man uppfattar sin hand som större än innan. Detta händer inte med andra objekt som man också fokuserar på utifrån liknande instruktioner. För tillfället replikerar vi våra tidigare fynd för att se om resultaten är robusta. Kliniskt har vi länge sett att patienternas fokus på sin kropp verkar vara vidmakthållande vad gäller ätstörningar. Vi vill utforska de exakta processer som är involverade i detta genom bland annat sådana experimentella studier.

Inre bilder och missnöje med kroppen

Vi har alla olika inre bilder. Vissa av oss tänker mer i bilder än andra, men gemensamt för nästan alla är att bilderna är känslomässigt mycket mer laddade än ord. Bilder är ganska lik dofter som kan plötsligt föra oss många år tillbaka i tiden med väldigt specifika minnen som är relaterade till doften. Arbetet med inre bilder (”mental Imagery”) har börjat visa på goda effekter vad gäller t.ex. traumatiska minnen. Forskning om hur vi lagrar minnen och tar fram dessa har också varit behjälplig för att arbeta med inre bilder och deras verkan på oss.

Kroppsuppfattning

I en studie undersöker vi om vi kan minska missnöjet med kroppen genom att identifiera vad det finns för inre bilder relaterade till kroppsmissnöje och vad som händer om vi ändrar dessa bilder, eller påverka sättet på vilket dessa minnesbilder lagras, genom att bland annat ändra vissa innehåll i dessa bilder, eller förhålla oss annorlunda mot dem. Vi undersöker samtidigt vilken effekt så kallad expressivt skrivande har på kroppsmissnöje och vilka mekanismer är involverade i effekten av expressivt skrivande (att under 30-45 minuter skriva om sina innersta tankar, upplevelser, minnen och allt som dyker upp i förhållande till sitt kroppsmissnöje och att göra det under några dagar).

För lite mer information om studien se: www.kroppsuppfattning.se

 

 

Ata Ghaderi

Professor, psykolog, psykoterapeut

Avdelningen för psykologi

Institutionen för klinisk neurovetenskap

Karolinska institutet

 

Forskarkalendern: Bäckenbotten efter förlossning

Forskarkalendern: Bäckenbotten efter förlossning

Gästblogginlägg av Emilia Rothstein

”Men lilla vännen, ingen har bra sex under småbarnsåren”.

”Nejnej, allt ser helt normalt ut, det är bara att knipa, knipa, knipa.”

”Du har ju faktiskt fött barn, du kan ju inte förvänta dig att allt ska kännas som innan”.

Dessa i någon variant eller fler har i princip alla kvinnor jag träffar på jobbet hört. Och har än en gång repat mod för att söka för besvär med smärta, läckage av urin eller avföring, luftpruttar, smärta vid samliv, vidhetskänsla, tyngdkänsla, skav, sveda, tryck, och fått något av dessa svar – tror ni en söker igen?

De sa att allt såg bra ut, måste vara mig det är fel på. Det är ju faktiskt inte så farligt, jag har ju tre fantastiska barn. Och jag bajsar ju inte på mig varje dag. Och ibland kan jag ju nästan nå klimax. Eller i alla fall känna lite. Tror jag. Bäst att gilla läget.

Hur är det möjligt?!

Hur är det möjligt att alla vackra, starka, stolta amazonkvinnor och sköldmöer därute går och bär på detta tunga, tunga lass. De försakar så mycket av sin livskvalitet bara för att – ja vadå? Börjar jag då ens tänka tanken på den miljardindustri alla potenshöjande medel utgör så ser jag rött!

Vem är jag?

Jag heter Emilia Rotstein, och jobbar som gynekolog på Karolinska bäckenbottencentrum. Jag hade den stora lyckan att tidigt i mitt yrkesliv möta fantastiska kollegor inom min egen och angränsande yrkeskårer som lärde och visade mig vikten att sätta patienten i fokus. In i ringen bara, in i teamets mitt så att vi alla kan omsluta och lyfta henne med vår gemensamma kompetens!

Jag lärde mig teamets kraft, att våga ifrågasätta, utmana, och framför allt: att lyssna.

Jag har den stora ynnesten att varje dag se fram emot att få gå till arbetet. Nej, varje dag är inte rolig och underbar. Tvärtom är jag i slutet av de flesta arbetsdagarna helt känslomässigt och kroppsligt utmattad. Men jag går hem men känslan av att ha gjort ett gott dagsverke. Varje dag förundras jag, berörs, och imponeras över alla fantastiska kvinnor jag träffar. Som vågar öppna upp, kämpa, eller helt enkelt ber om hjälp. Har jag tur, kan jag hjälpa dem, jag kan alltid lyssna och ta emot deras berättelser, och ge dem min tid. Att bära och framföda ett barn. Livets mirakel och underverket som förändrar varje förälders liv på ett sätt som inte går att beskriva eller helt förstå innan det skett, lämnar sällan kvinnokroppen utan fysiska spår. Dessa spår kan vara mer eller mindre ihållande, mer eller mindre permanenta, mer eller mindre behandlingsbara.

Förändringens vindar

Tack och lov börjar mer fokus läggas på bäckenbotten och dess funktion efter förlossning. Tidigare har fokus legat tills stor del på det lilla rosa knytet, det lilla undret.

Men mamman då? Paret? Vad händer där? Hur länge är det ok att inte kunna hålla urinen? Gaser? Avföring? När ska jag börja knipa igen? Varför gör det ont? Vad är det egentligen som brister, och varför? Varför gör ni inget åt det? Varför såg ingen, varför syddes jag inte?

Ni ser, så många frågor, men inte nog med svar. Än. Men vi är på god väg! Allt fler engagerar sig, får upp ögonen för att det faktiskt finns en födande kvinna med i bilden också. Som också påverkas av en förlossning och som har ett långt liv kvar framför sig.

Livskvaliteten är viktig

Nej, det är inte cancer. Man dör inte av ett framfall, eller av all läcka urin. Men det begänsar livet och påverkar livskvaliteten oerhört. Det blir därigenom långt viktigare än vi hittills tagit i beaktande!

Så vad kan då hända vid den vaginala förlossningen, förutom förstås att det föds ett barn?

Musklerna och stödjevävnaderna i bäckenkanalen, och nerverna och blodkärlen sträcks och tänjs, vissa upp till 3-4 gånger sin egen längd. Det ska ju en liten muskel kunna stå ut med. Den kan övertänjas på ett sätt som gör att den inte återfår sin ursprungliga form, och detta kan medföra nervpåverkan och mekaniska besvär så som framfall, tyngdkänsla, urinläckage, vidhetskänsla för att nämna några. Den kan släppa från sin infästning i bäckenbenet på olika nivåer. Först kommer den djupa eller stora skålformade bäckenmuskeln som sakteligen börjar komma i ropet, vår alldeles egna ”gentle giant”, levatormuskulaturen. Hängmattan som i princip täcker hela bäckenringen, aldrig vilar, och håller buk- och bäckenorganen på plats. Skador på levatorn kan inte på ett tillfredställande sätt åtgärdas kirurgisk, varken ”akut” i anslutning förlossningen eller i efterhand. Många försök har gjorts, inget har ännu hållit måttet.

Vad betyder då en levatorskada?

Kanske inget i det enskilda fallet, men den utgör en riskfaktor, en bland flera, att utveckla tidigt framfall eller urininkontinens, och ökar risken för återfall efter operation av dessa. Vad kan mer hända, undrar ni? Näst på tur står en rektovaginala fascian, en stram bindvävshinna som spänner mellan slidan och tarmen, och håller vinklarna rätt så att tarm och slida vilar på levatormuskelns starkaste del. Vi är till syvende och sist beroende av mekanikens lagar för att som de upprättgående varelserna vi blivit kunna trots tyngdkraften även vad gäller bäckenet och dess invånare blåsa, livmoder, och tarm. Slits eller tänjs denna under en förlossning är detta mycket väl något som bör kunna åtgärdas i direkt anslutning till förlossningen. Detsamma gäller mellangårdens muskler, bäckenbottnens nav och centrala del, som består av ändtarmens två slutarmuskler, samt en stödjande, stabiliserande tvärgående, och en u-formad omslutande muskel. Därtill tvärförbindelser mellan de olika nivåerna. Ja just det, och så kärl och nerver också.

Vekar det solklart?

Bra! Det är inte meningen att verka nedlåtande eller raljerande, jag vill bara ge er en bild av hur komplext detta område är. Varje dag förundras, förvånas och imponeras jag av kroppens genialitet. Jag lär mig fortfarande något nytt nästan varje dag. Det är tack vare alla kvinnor som väljer att söka vård hos oss, samt förstås det fantastiska team jag har möjligheten att arbeta med varje dag.

Inga enkla saker

Förlossninsbristningar är respektingivande. Ja, anatomin är i princip densamma hos alla. Men lägg till en nyförlöst mamma som bara vill att allt ska vara över. Att få vara ifred med sin partner och sitt barn. Det blöder. Det är svullet. Bedövningen tar inte riktigt. Belysningen är inte optimal. Ja, ni förstår. Vi gör alla vårt bästa. I de allra flesta fall är det precis vad som krävs. Ibland räcker det inte till. Då ses vi igen. Möjligtvis träffar ni då en av mina teamkollegor – förlossningsläkare för genomgång av förlossningsupplevelsen, uroterapeut för besvär med blåsan, tarmterapeut för besvär med tarmen, fysioterapeut, sexolog, urolog. Alla strävar vi tillsammans för ert bästa. Alltid, i alla lägen.

Misströsta inte!

Så till er starka underbara kvinnor där ute – misströsta inte. Tillsammans är vi sannerligen starka!

Mitt löfte till er:

Vi jobbar vidare, vi ger inte upp, vi ska se till att ge er tryggheten att föda barn på bästa sätt, att skydda er efter förmåga, och om det brister så finns vi där för er. Förhoppningsvis på en gång, men även varje dag därefter.

Forskarkalendern: Fysioterapeutens roll

Forskarkalendern:  Fysioterapeutens roll

Gästblogginlägg av Annelie Gutke

Annelie Gutke heter jag, en småländsk fysioterapeut som via Stockholm, med mellanlandning i USA, nu är rotad på västkusten. Jag är kliniskt verksam som specialist inom Kvinnors hälsa i primärvården i Göteborg och som forskare och lärare vid fysioterapeututbildningen i Göteborg. Tidigt i min yrkesbana upplevde jag stor klinisk frustration över den brist på kunskap som rådde inom kvinnors hälsa. Kunskapsläget kring bäckensmärta vid graviditet var magert för att inte säga obefintligt. Behandling av bäckensmärta i graviditet skulle enligt den lilla kunskap som fanns på 90-talet med 7 forskningsstudier publicerade, behandlas som ryggsmärta generellt. Det fungerade inte då och det gör det inte idag heller! 25 år senare identifierades 58 behandlingsstudier för bäckensmärta vid graviditet, visserligen med stor variation i kvalitet men vilken ökning! I litteraturöversikten såg vi att många av studierna var för små eller av för dålig kvalitet för att kunna ligga till grund för rekommendation. MEN slutsatser vi kunde dra visade att akupunktur och bäckenbälte fungerar som smärtlindring för de flesta kvinnor med bäckensmärta i graviditet.

Min frustration blev min drivkraft

Min kliniska frustration under 90-talet ledde till ett avhandlingsarbete kring bäckensmärta. Kvinnorna i min forskning berättade om ’en annan smärta’ än tidigare upplevda som debuterade under graviditet, ibland så tidigt att kvinnan möttes av kommentaren ’Så där tidigt kan man inte ha smärta i bäckenet’ . Jag har funderat en del över vad vårdgivare egentligen vill med påståendet. Även om det står för en frustration över att inte förstå sig på patientens smärta, behöver vi inte alltid kunna förklara smärtans orsak eller uppkomst för att lindra besvären. Det finns många områden där vi inte helt förstår besvären eller dess orsak såsom migrän, men vården försöker behandla och lindra efter bästa förmåga ändå.

Ny kunskap sprids långsamt

Det är tyvärr också så att det ofta tar tid att få ut ny kunskap i vården, hela 13 år innan resultat av forskning används i klinik. Detta exemplifieras i vården när kvinnor får höra att det inte finns något att göra mot bäckensmärta. Det är ’bara att bita ihop och stå ut till barnet är ute. Smärtan är något som tillhör graviditeten’. Vid vilken annat smärttillstånd ger vi det budskapet till patienterna? Hur då tillhör graviditet? Hur ska det då förstås att 40 % av alla gravida kvinnor i världen inte har några besvär?
I början av min forskarkarriär var det nästintill omöjligt att få forskningsmedel för studier av bäckensmärta, men på senare tid har flera bidragsgivare öronmärkt pengar för graviditetsrelaterade  besvär. Äntligen!

Prioriteras högre nu!

Då jag började presentera forskning på kongresser var sessionen inom området graviditetsrelaterade besvär oftast förlagd till sista delen strax före kongressmiddagen. Det var tunt i publiken kan man säga…Vid senaste kongressen inriktad på bäckensmärta hösten 2016 låg session ’på bästa sändningstid’ och därmed fullsatt i publiken! Är det viktigt? Absolut! Då får även vårdgivare som inte är inriktade specifikt på de graviditetsrelaterade besvären, åtminstone höra om besvären och förhoppningsvis komma den gravida kvinnan till godo när hon söker vård!

Det pågår mycket!

Det finns förhållandevis lite forskning inom en stor del av det vi skulle definiera som kvinnors hälsa, MEN mycket pågår! Behandlingsstudier för graviditetsrelaterad bäckensmärta (foglossning) har sammantaget visat att akupunktur och bälte hjälper för majoriteten. Vi vet av forskningen att en av tre människor inte har effekt av akupunktur. TENS (transkutan elektrisk nervstimulering) är en annan metod som påverkar smärtsystemet på liknande sätt som akupunktur. Detta var grunden till min forskargrupps pågående studie där smärtlindring med TENS för bäckensmärta jämförs med smärtlindringen av akupunktur. Studien är viktig för att kartlägga effekten av den ofta använda TENS behandlingen. Hjälper den? Är den lika effektiv som akupunktur? Du som har ont har rätt att få veta!

Fysisk aktivitet som behandling

Fysisk aktivitet och träning blir allt tydligare underbyggt som viktiga delar i behandling vid många graviditetsrelaterade besvär. Individanpassningen verkar vara väsentlig. En viktig aspekt är att ’ta sin medicin’ och där vi fysioterapeuter funderar och försöker förstå hur vi på bästa sätt kan stödja våra patienter. Att hitta lämpliga övningar och strategier är inte det svåraste utan det är att kvinnan ska få möjlighet i sin vardag att göra dem. I mina möten med kvinnor som söker för diverse besvär inom kvinnors hälsa, uppger många kvinnor svårigheter att få till sin träning eller få tid att fokusera på den beteendeförändring som behövs för att besvären ska förbättras. Motivationen saknas inte, men det är en utmaning att få ihop sin vardag.

Fysioterapeuter nyckelpersoner!

I somras träffades fysioterapeuter från hela världen i Sydafrika. Fantastiskt att se hur kvinnohälsa tar plats även på den internationella arenan! Presentationer inom området var tidigare undanskuffade i ett hörn av kongressen. Nu fick vi plats i rampljuset! Är det viktigt? Ja, för då får flertalet av fysioterapeuterna höra om dessa problem oavsett vilket huvudfokusområde de har. Chansen ökar då att fler fysioterapeuter uppmärksammar bäckensmärta, läckage och andra graviditetsrelaterade besvär. Ökad kunskap om besvären men också insikten i vad en specialiserad fysioterapeut kan göra, är väsentlig för att kvinnor med besvär ska få ta del av resultaten.

Fysioterapeuter måste räknas!

På senare tid har förlossningsskador lyfts i media. Pengar har satsats nationellt för att förbättra för den drabbade kvinnan. Det som jag saknar är närvaro av de fysioterapeutiska strategierna vid satsningar eller beskrivningar i nationella riktlinjer. Är det så viktigt att fysioterapi står i riktlinjer? Räcker det inte att kvinnor som behöver, söker fysioterapi? Nej, faktiskt inte. Problemet är att det fortfarande är många som inte känner till vad vi fysioterapeuter kan göra vid dessa besvär; patienter likväl som andra aktörer inom vården. Om alla kända verksamma behandlingsstrategier finns i dokument som styr vården, kan du och jag tillsammans strida för att det ska finnas tillgängliga för alla kvinnor som behöver det i hela landet. Är det rimligt att vi bara är 15 fysioterapeutspecialister inom kvinnors hälsa i Sverige när nästan halva Sveriges befolkning någon gång under sitt liv föder barn och kan behöva vår professionella hjälp? Rent statistiskt drabbas mer än 50 000 gravida per år i Sverige av någon form av bäckensmärta och 3500 av sfinkterruptur. Hur ska 15 specialister hinna hantera dessa besvär?

Frågor till er läsare!

  • Vilka tips har du till andra kvinnor som har svårt att få till sin träning eller annan beteendeförändring för att minska besvären?
  • Hur kan vi hjälpas åt att snabbare sprida kunskapen baserad på bra forskning?
  • Hur kan vi hjälpas åt för att få många kvinnor till våra studier så vi snabbare kommer fram till svaren och att resultaten därmed kommer alla lidande kvinnor tillgodo?
  • Hur kan vi tillsammans verka för att fysioterapeuter och kvinnor med besvär får träffas?

 

Forskarkalendern: Depression efter graviditet

Forskarkalendern: Depression efter graviditet

Gästblogginlägg från BASIC-studien

På Uppsala universitet pågår sedan 2009 BASIC-studien som syftar till att följa kvinnors mående under och efter graviditet. Vi försöker förklara varför en del kvinnor inte mår bra under graviditet eller efter förlossning. Detta för att kunna erbjuda tidig och bra hjälp till kvinnor som inte mår bra. För att hitta tidiga tecken på depression undersöks både deltagarnas livssituation med hjälp av frågeformulär, och en rad olika prover tas, exempelvis blodprov och prov på bakterieflora för att se om det går att hitta tidiga tecken på, eller markörer för risk att utveckla depression.

Viktigt att söka hjälp

Att vara deprimerad under graviditeten eller när man har en liten bebis, kan upplevas som att vara på tvärs med den livssituation man är i. För de flesta är ju barnafödande förknippat med en massa positiva bilder och förväntningar. Därför kan depressioner under denna period vara svårare att upptäcka, acceptera eller känna igen. Trots de övervägande positiva bilder av föräldraskapet som vi kanske matats med, så är det faktiskt vanligt att vara deprimerad, både som gravid och nyförlöst. Ungefär en av tio kvinnor drabbas och det är också vanligt att pappor är deprimerade. Tyvärr är det en lite förhöjd risk att om den ena parten mår dåligt, att den andra också gör det. För många kan depression gå över av sig själv, men det är ändå viktigt att inte vänta med att söka hjälp. Både för sin egen skull, för att öka chanserna att få en bra tid som gravid eller med bebisen men också för att orka med att vara förälder till barnet!

Vad ökar risken för depression?

I BASIC-studien har över 4800 kvinnor deltagit sedan starten och vi har därför kunnat svara på en del frågor om vad som ökar risken för depression i samband med barnafödande. Ett exempel är att vi under ett par år, såg en ökad risk för mammor som födde barn under höstmånaderna. Nu har Hanna Henriksson, som är doktorand, undersökt depression och säsongsvariationer med hjälp av BASIC-data från en lång rad år i följd – och då ser vi att det inte verkar finnas någon ökad risk för depression kopplat till tidpunkten eller årstiden när barnet föds. Det är viktig information för kvinnor som väntar barn eller planerar att bli gravida. En annan fråga i studien har varit om extra stora fysiska påfrestningar vid förlossningen kan öka risken för att bli deprimerad efteråt. Läkaren och doktoranden Patricia Eckerdal undersökte om kvinnor som förlorat mycket blod under förlossningen hade ökad risk för depression. Även här fann vi att så inte är fallet. Att förlora mycket blod kan förstås vara jobbigt och öka tröttheten, men det är inte kopplat i sig till risken för att må dåligt. Däremot såg Patricia att kvinnor som hade diagnosticerad järnbrist när de lämnar BB och kvinnor som sa att de haft en dålig förlossningsupplevelse, hade en förhöjd risk att må dåligt. Att nyförlösta blodsubstitueras eller tar järntabletter när de skrivs ut, kan alltså skydda även den psykiska hälsan!

Förlossningsupplevelsen påverkar

Hur förlossningen upplevs är väldigt olika och en förlossning som har varit normal ur vårdens perspektiv kan ha upplevts som väldigt svår av den födande medan en mer komplicerad förlossning inte behöver ha upplevts som extra jobbig av kvinnan. Därför erbjuds inte alltid ”rätt” kvinnor uppföljande samtal om sin förlossning. Men om du känner att du haft en svår förlossning, så ta absolut kontakt med din barnmorska eller BVC-sköterska och be at få prata om vad som hände! Det kanske kan vara det som behövs för att bättre orka med omställningen efter förlossningen.

Vad gör vi nu?

I nuläget tittar vi mycket på biologiska faktorer som inflammation, bakterier och genuttryck, i hopp om att både kunna hitta risk-markörer så att vi på förhand vet vem som kan behöva extra stöd, men även om det finns sådant som kan vara skyddande, som exempelvis bra bakterier som kanske i framtiden skulle kunna tillföras dem som saknar det.

Prata om det!

Om du är blivande eller nybliven förälder och du känner dig nedstämd, orolig eller mår dåligt psykiskt på något annat sätt, prata med någon om hur du känner! Många har en tendens att tona ner sina bekymmer och tänka att det inte är så farligt eller att det nog går över snart. Om livet på ytan är jättebra med en fin bebis och en bra partner kan det också vara svårt ibland att ta på allvar att man ändå mår dåligt. Men att söka hjälp är aldrig fel.

Tips på var blivande och nyblivna föräldrar kan vända sig:

  • Prata med sköterskan på MVC eller BVC
  • Husläkarmottagningen/vårdcentralen är också rätt ställe att gå till för den som misstänker depression

Det finns hjälp att få och vad som är bäst kan variera, tex stödsamtal, terapi eller medicin. Prata också med dina närstående om hur du känner så att du kan få den hjälp du behöver.

Forskarkalendern: Depression efter graviditet

Emma Fransson, post-doc

Theodora Kunova-Kallak, post-doc

Alkistis Skalkidou, Professor

Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa, Uppsala Universitet

Forskarkalendern: Kvinnor och träning

Forskarkalendern: Kvinnor och träning

Gästblogginlägg från Lisbeth Wikström-Frisén: Träna smart med menscykeln

Anpassa träningen till menscykeln för optimal och hälsosam prestationsutveckling

Jag heter Lisbeth Wikström-Frisén, är medicine doktor i Idrottsmedicin och arbetar på Umeå Universitet, Idrottsmedicinska enheten. Jag undervisar på Tränarprogrammet samt forskar inom området kvinnor och träning. Jag har varit verksam inom motionsidrott under många år som aktiv och som utbildare av instruktörer samt utvecklat verksamhet inom idrotts-, spa- och motionsanläggningar.

Foto: Fotonord, Andreas Gradin

Min avhandling heter, ”Training and hormones in physically active women with and without oral contraceptive use”.

Boken kvinnor och träning

Foto: Lisbeth

Efter disputationen skrev jag en bok som bl.a. bygger på min avhandling som heter ”Kvinnor och träning” tillsammans med Anna Nordström, docent i Idrottsmedicin. Den ges ut av SISU, Idrottsböcker och kan beställas här. Vi ger utifrån den senaste forskningen praktiska råd om hur träningen kan läggas upp och specifikt i samband med menstruation, p-piller och graviditet, oavsett om syftet är att må bättre eller prestera bättre.

 Lisbeth o Anna Foto: Fotonord, Andreas Gradin

Stort intresse!

Efter universitetets pressmeddelande om boken och boksläppet har intresset i ämnet ökat otroligt mycket. Jag har nu många inbokad föreläsningar runt om i landet på gång och även intervjuer i radio och TV. Det är mycket roligt och stimulerande! Man kan ju undra varför intresset är så stort just nu? Kvinnor, träning och menscykeln är välkända begrepp men det är kanske ovant att prata om det i kombination?

Är det tabu att prata om menscykeln och p-piller i kombination med träning?

Vi vet att kroppens variationer under menstruationscykeln är en central del av kvinnors vardag och därför behöver vi bli bättre på att ta hänsyn till det när vi optimerar träning för kvinnor och mer forskning behövs inom området.

Idag är övervägande idrottsforskning genomförd på män trots ökat antal aktiva kvinnor på olika nivåer.

Det finns idag endast en begränsad kunskap om hur idrottande kvinnor optimalt ska träna för att förbättra sin prestation. Därför är det nödvändigt att undersöka hur kvinnor svarar på träning för att kunna pressa tider hos elitidrottare men också för att se hur man ska träna för bättre hälsa för kvinnor i allmänhet. De generella rekommendationerna för optimering av styrketräning är att periodisera träningen genom variationer i volym, intensitet och antalet träningstillfällen utan hänsyn till hormonvariationer som i kvinnors fall varierar cykliskt. Vid träningsplanering tar man idag ingen hänsyn till var i menstruationscykeln kvinnor befinner sig och inte heller tar man någon hänsyn till användning av p-piller, vilket är vanligt förekommande hos idrottande kvinnor.

Träna smart efter menscykeln/p-pillercykeln?

Om kvinnor skulle kunna träna styrt efter mens/p-pillercykeln och erhålla bättre träningseffekter utan att öka antalet träningstillfällen skulle det innebära en positiv vinst och bidra till att motverka utvecklingen av kvinnospecifika hälsorisker orsakade av för mycket träning samt eventuellt bidra till att motverka utvecklingen av komponenter i den kvinnliga idrottstriaden (otillräcklig energi, mensstörningar, låg benmassa). Det är nödvändigt att undersöka hur kvinnor svarar på träning för att kunna pressa tider hos elitidrottare men också för att se hur man ska träna för bättre hälsa för kvinnor i allmänhet.

När är för mycket – för mycket? Vad händer i kroppen?

När man tittar på nya träningsmetoder så är det viktigt att även undersöka om de kan ha eventuella negativa effekter. Vi undersökte därför i vår studie om den periodiserade styrketräningen medförde några kvinnospecifika hälsorisker genom att studera riskfaktorer som kan bidra till ohälsa. Vi fann inga negativa risker med den periodiserade styrketräningen och de som tränade periodiserat till de första två veckorna av cyklerna upplevde träningen mer positiv jämfört med de som tränade de sista två veckorna i menscykeln.

Forskningsresultat – mensstyrd styrketräning kan optimera träningseffekterna!

Vi undersökte i vår träningsstudie hur man ska kunna optimera träning för kvinnor genom att ta hänsyn till variationen hos de kvinnliga könshormonerna. Kvinnorna fick därför träna styrketräning under olika perioder i sin menstruations/p-piller cykel och efter 4 månaders träning mätte vi effekter på muskelstyrka, muskelkraft och muskelmassa. Studien visade att det är fördelaktigt när man vill periodisera träningen att koncentrera styrketräningen under de två första veckorna av menstruationscykeln (från första blödningsdag och 14 dagar framåt) för att få bättre effekter på muskelstyrka, muskelkraft och muskelmassa. Under den perioden är östrogen nivån hög samtidigt som progesteron nivån är låg, och östrogen anses gynna muskeluppbyggnaden och progesteron anses ha motsatt effekt. Det kan även bero på androgena hormoner som ökar just före och vid ägglossning och ger positiv påverkan på muskelstyrkeökning vid träning.

Periodiserad styrketräning i relation till mens-/p-pillercykeln

Gruppen som tränade regelbundet som en kontrollgrupp ökade muskelkraft och muskelstyrka men inte muskelmassa och upplevde inte sin träning lika positiv som den grupp som tränade periodiserat under de två första veckorna av cyklerna. Således visar vår studie att det är fördelaktigt att bedriva periodiserad styrketräning för kvinnor i relation till mens-/p-pillercykeln (med trifasiska p-piller) förlagd till de första två veckorna av cykeln. Att se mensen som en tillgång för såväl hälsan som prestationsutvecklingen och inte som en belastning kan därför innebära att fler kvinnor tränar så att mensen bibehålls och kroppen är i balans.

Påverkan av p-piller

I styrketräningsstudien kunde vi inte se några tydliga skillnader i träningseffekter mellan kvinnor med och utan p-piller, effekterna av träningen följde samma mönster. Särskilt kvinnor med tri-fasiska p-piller (efterliknar hormonnivåer som en menscykel) fick samma gynnsamma effekter av träning i follikelfasen (första två veckorna) som kvinnor utan p-piller. Mäter man kortisol på kvinnor som tar p-piller och hittar förhöjda värden så kan man lätt tolka detta som om de är övertränade vilket inte behöver vara fallet visade vår studie.

Det saknas forskning om konditionsträning anpassat till menscykelns faser

Även gällande konditionsträning är det visat att periodisering kan öka effekten av träningen. Speciellt när målet med träningen kräver både styrka och uthållighet. Idag finns dock inga vetenskapliga studier genomförda med konditionsträning periodiserad till menscykeln. Då det inte finns tillräckligt med forskning inom området kan man idag inte säga säkert när det kan vara mest fördelaktigt att träna olika typer av konditionsträning.

Ha koll på varningssignalerna!

Träning är en typ av fysisk stress vilket medför en ökad produktion av stresshormoner. Blir kroppen utsatt för alltför mycket stress stimuli orsakat av för mycket eller för intensiv träning med för lite återhämtning i träningsplaneringen kan överträningssymtom utvecklas. Genom att detta kan medföra allvarliga hälsoproblem är det viktigt att förebygga eller att tidigt diagnostisera.

Relevans för träning och idrott

I dagens läge kräver satsning på tävlingsidrott en hög träningsdos. Kan man genom att periodisera sin träning efter menscykeln erhålla bättre träningseffekt utan att öka antalet träningstillfällen innebär detta en stor vinst. Kvinnliga idrottare och deras tränare bör ta hänsyn till kvinnans individuella menstruationscykel vid träningsplaneringen.

Fortsatt forskning för att hitta ett bra hjälpmedel för att kvinnor ska kunna anpassa träningen till sin menscykel?

Vi ska fortsätta att studera området kvinnor och träning och undersöka samt utveckla ett digitalt hjälpmedel som kvinnliga utövare och deras tränare kan dra fördel av för att kunna planera för en optimerad, hälsosam och hållbar prestationsutveckling där träningen kan anpassas till kvinnans individuella menscykel.

Lycka till med att träna smart och må bra!

Forskarkalendern: ätstörningar under graviditet

Forskarkalendern: ätstörningar under graviditet

Gästblogginlägg av David Clinton.

Mitt namn är David Clinton och jag är docent i medicinsk psykologi, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och psykoanalytiker. Jag jobbar på Karolinska Institutet och Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS)[1] i Stockholms läns landsting.

Hur gör man när det krånglar med mat och ätande?

Det är vanligt att det krånglar med mat och ätande under eller efter en graviditet. För vissa blir dock problemen så pass allvarliga att man hamnar i ätstörningar. Men det finns hjälp att få.

En förändrad värld

Att skaffa barn innebär stora utmaningar för alla föräldrar. Det kan gälla hur man ska välkomna det nya livet till världen och familjen, hur föräldrar ska lösa praktiska problem, hur det blir med parrelationen, och inte minst hur den blivande eller nyblivna mamman reagerar i sig själv. En graviditet eller spädbarnstiden kan upplevas som en mycket stressig period i livet med nya och ökade krav från andra och inte minst sig själv. Med alla känslomässiga och kroppsliga förändringar som följer med är det inte konstigt att man får det svårt med att äta.

Ätstörningar i samband med graviditet

Men för vissa blir problemen så pass allvarliga att de får ätstörningar som anorexia nervosa, bulimia nervosa, hetsätningsstörning eller annat. Ätstörningar är mycket allvarliga former av psykisk ohälsa i sig, men de blir extra allvarliga när de sker i samband med en graviditet.

Gravida kvinnor med ätstörningar har en högre risk för kejsarsnitt, missfall, postpartumdepression och en mängd andra komplikationer. Risken för just postpartumdepression är särskilt hög för de med bulimi eller hetsätningsstörning. Efter förlossningen kan det bli svårt att amma och kontakten med spädbarnet kan påverkas. En nybliven mamma med en ätstörning kan vara så upptagen med sitt eget ätande och vikt att hon får svårt att se och uppfatta sitt barns behov av näring och närhet.

Förhållandevis vanliga problem

Allt mer tyder på att dessa problem drabbar många kvinnor. På KÄTS genomförde vi för ett par år sedan en undersökning av hur pass vanliga det kan vara med ätstörningar under och efter en graviditet[2]. Vi undersökte 426 gravida kvinnor som besökte mödravården och 345 nyförlösta kvinnor inom barnavården i Stockholm. Våra uppskattningar var att 5,3 % av gravida och 12,8 % av nyförlösta kvinnor lider av ätstörningar. Det är mycket höga siffror, och framförallt för kvinnor efter graviditeten.

När skammen råder

När man drabbas av ätstörningar är det vanligt att det leder till starka känslor av skam. Och särskilt under eller efter en graviditet. Detta kan göra det mycket svårt att träda fram och berätta om problemen för både sin partner och sjukvården. Det kan då bli en nedåtgående spiral för många under just den tiden att man känner att alla andra förväntar ska vara livets lyckligaste tid.

Hjälp finns

Det finns dock hjälp att få, och det är viktigt att söka hjälp så tidigt som möjligt innan en ätstörning slår sina rötter. Man kan prata med sin MVC-barnmorska eller BVC-sjuksköterska. Då kan man dela med sig av sin oro och får viktiga reflektioner och råd. Om det behövs kan dessa personer ordna en remiss till specialist mödravården eller ätstörningsvården.

Vårdpersonal kan gå en internetutbildning

För att öka kunskap om ätstörningar i samband med graviditet har vi på KÄTS utvecklat en internetbaserad utbildning om ätstörningar i samband med graviditet.[3] Den är kostnadsfri och riktar sig främst till personer som arbetar inom barn- och mödravården, men även andra kan ha glädje av att gå utbildningen. Man lär sig om ätstörningar, tidiga tecken, och hur man kan möta kvinnor som har problem med sitt ätande under eller efter en graviditet. Vi har försökt att göra utbildningen så interaktiv som möjligt och man får möta kvinnor som brottas med sitt ätande i samband med graviditet och bekanta sig med deras berättelser.

Välja bort ensamhet

När man får problem med mat och ätande i samband med en graviditet är det oerhört viktigt att ta dessa problem på allvar. För att kunna få rätt sida på situationen måste man komma ur en ond cirkel så tidigt som möjligt. För att detta ska ske behöver man prata om hur det är. Det kan betyda att man vänder sig till sin partner, en nära vän eller sjukvården. Man kan känna sig rädd för att öppna upp och prata om någonting som upplevs som djupt skamligt. Man kan vara orolig för att bli bemött med fördömande eller oförståelse. Men oftast är dessa rädslor obefogade och andra blir betydligt mer förstående än vi förväntar. Det krävs dock mod att ta första steget.

Kämpa inte ensam!

Var inte tyst! Ensamheten och tystnaden är ätstörningens bästa vänner. Dela med dig av dina rädslor och sök hjälp om du har problem med ätande i samband med din graviditet. Lyssna om du känner någon som lider av sådana svårigheter. Tillsammans kan ni hitta en väg framåt.

 

[1] Hemsida: www.atstorning.se

[2] Brundin Pettersson, C., Zandian, M. & Clinton, D. (2016). Eating disorder symptoms pre- and postpartum. Archives of Women’s Mental Health, 19, 675-80.

[3] Internetbaserad utbildning: utbildning.atstorning.se

Forskarkalendern: Sfinkterbarnmorskan

Forskarkalendern: Sfinkterbarnmorskan

Gästblogginlägg av Ann Olsson

Vad är en sfinkterbarnmorska? Ja det kan man undra! Jag kallar mig det då jag arbetar en dag i veckan på en gynmottagning i Stockholm och träffar kvinnor med bäckenbottenskador, framförallt de med sfinkterskador. Men jag träffar även kvinnor med besvär från underlivet av olika de slag och med de obehag påverkan på livet som detta kan orsaka.

Vem är jag?

Jag är barnmorska sedan snart 40 år. Jag har arbetat på förlossningen största delen av mitt barnmorskeliv, men även inom mödravård, BB/eftervård, gynekologi samt som lärare på barnmorskeutbildningen. Jag har forskat och disputerat inom ämnet bristningar, suturering (hur man syr efter en bristning), det sexuella samlivet efter förlossning och barnmorskors rådgivning kring det. Jag har två barn, två barnbarn – är både mormor och farmor, skild och sambo med en ny man sedan 20 år. Jag var barnmorska när jag fick mitt första barn. Det blev akut kejsarsnitt, en underbar flicka som mådde jättebra och allt blev kanon. Nästan fyra år senare var det dags igen, då skulle jag föda vaginalt! Startade spontant, öppnade mig fint, men han ville inte tränga ner och tillslut blev det sugklocka, klipp och stor bristning. En sfinkter! Det gick inte att bedöva mig så bra när de skulle sy. Till slut fick jag, efter lite olika bedövningar, morfin intravenöst för att det skulle gå att sy eller snarare för att jag skulle ligga still. På den tiden tog man inte kvinnan till operation och la en ordentlig bedövning för att kunna sy smärtfritt och noggrant. Nåväl omsorgsfullt sydd, blött 1,5 liter, helt slut, med en fantastiskt fin son på bröstet var jag ändå otroligt lycklig. Jag hade fött vaginalt!

Insikt och erfarenhet som drivkraft

Någon dag senare var jag inte lika lycklig. Jag kunde inte sitta, gå eller bajsa. Det var hemskt. Tiden efter var jobbig och det tog tid att läka. Jag har läkt bra, kan springa, styrketräna, spela tennis, göra i stort sätt vad jag vill. Ibland har jag bråttom till toaletten, fiser när jag inte tänkt det men på det stora hela har det varit bra. Även nu när jag gått in i klimakteriet så funkar det. Så här i efterhand när jag har mer kunskap, mött kvinnor i lika situationer så förstår jag hur mycket detta med att få en stor bristning påverkade mig. Jag hade stora problem med ryggont – svag bäckenbotten! Kunde inte träna, var inte intresserad av att vara nära min man sexuellt, även om jag längtade. Men också upplevelsen av att inte kunna prata med någon. Jag hade ingenstans att vända mig, mest på grund av skamkänslan. Att inte duga, att inte vara som andra.

Detta blev en stark insikt och jag började intressera mig för en annan del av födandet när jag var åter i jobb efter mitt andra barn. Suturering, bristning, vad händer efter, vilka råd får kvinnor och hur mår de egentligen? Det blev ju också ämnet för min avhandling.

Hur ser min arbetsdag ut?

Telefonuppföljningar

Min bäckenbottendag börjar med att jag går igenom enkäter från bristningsregistret som kvinnor med sfinkterruptur svarat på, 8 v och 1 år efter förlossningen. Sedan är det telefon, samtal med kvinnor med sfinterruptur. Det kan vara ett samtal med en kvinna som nyligen fött och fått en sfinkterruptur. Hon har ofta fortfarande mycket ont, svårt att bajsa, jobbigt med babyn och amningen. Hon undrar helt enkelt om detta någonsin blir bra? Jag får sakta ta henne igenom läkningsprocessen, tarmfunktion och vad man kan göra för att underlätta. Vad är normal läkning? Många gånger slutar samtalet i förståelse och ”ja det är en normal läkning men det tar tid, jag måste ha tålamod”. Det jätteviktigt att ha en plan. När vi ska höras igen? Har du ett besök bokat till barnmorskan på mödravården? Vad gör du om det inte blir bättre? Vet du då vem/vart du vänder dig? Allt detta måste vara tydligt och klart innan samtalet avslutas, då kan kvinnan känna sig trygg. Jag har beskrivit vad som är ett vanligt läkningsförlopp, inte bara normaliserat utan gett utrymme för att det kanske är annorlunda för just henne och vad hon då ska göra. Ibland är det så besvärligt så jag vill träffa kvinnan och ordnar med besök till någon av oss ”sfinkterbarnmorskor” alternativt besök till en läkare beroende på vad problemet är. Ibland är det riktigt bra, ingen förstoppning, ingen smärta, det går bra att promenera, knipa och ta hand om sin baby. Då blir jag så glad, det känns skönt. Hur det är beror ofta på när vi får kontakt, har det gått mindre en 4 veckor har de flesta fortfarande det jobbigt men hörs man efter 6 veckor brukar majoriteten tycka att det är helt okay.

Patientbesök

Därefter tar besöken vid. De flesta kvinnor jag träffar har haft en sfinkterruptur. De kommer för kontroll, för att säkerställa att allt är bra eller för att de har problem. Vi går igenom anatomin, många har inte så bra koll på hur de ser ut, vad som har gått sönder eller varför det gör ont eller känns annorlunda. Vi går också igenom blås- och tarmfunktion, hur man kissar och bajsar, bäckenbottenträning, sexet. Det är inte alltid det är läge att prata så mycket om sex, då spar vi det till nästa besök. Det brukar bli åtminstone ett återbesök.  Att börja med att titta på sig själv, jag vill alltid (nästan) att kvinnan gör det vid första besöket. Därefter är det ofta lättare att våga känna på sig själv och våga utforska sitt nya jag. Utifrån det kan man sedan prata om vad som känns bra, mindre bra eller helt fel och obehagligt, kanske smärtsamt men framförallt annorlunda. Känslan av att känna sig trasig är en vanlig känsla och man behöver hjälp att känna sig hel,och där hjälpen ser olika ut för olika personer.

Många av de kvinnor jag mött eller pratat med har sagt: Tack för ett bra möte/samtal, det känns mycket bättre nu! Detta gör mig mycket, mycket glad, jag känner att jag bidragit, gett denna kvinna hopp, tro på att det kommer bli bra och vetskap om var hon kan vända sig om det inte blir bra.

Vad kan vara bra att veta om man har problem?

Ge dig inte! Vänd dig till din barnmorska på mödravården/barnmorskemottagningen, gynmottagning, bäckenbottencentrum. Tycker du inte att du får gehör där du sökt orka sök vidare, en second opinion. De flesta inom detta område har nu stöd i ett kunskaps/utbildningsprogram (www.backenbottenutbildning.se) där dessa frågor tas upp.  Programmet är utformat av experter och där brukare har varit delaktiga i patientinformationen. Du är inte ensam!

Går stygn upp första veckan ska du vända dig till förlossingskliniken/gynmott på sjukhuset du fött. Man kan sy igen (re-suturera). Det finns flera studier och kliniker i Sverige och runt om i världen som gör det.

De flesta blir bra!

De flesta kvinnor med större bristningar, inklusive sfinkterrupturer, blir bra. Det vanligaste kvarvarande besväret är svårighet att kontrollera gaser, fisar. Ca 30% har kvarstående besvär av det. Enstaka kvinnor har läckage av avföring, lite fler har problem med brådska till toaletten, urge. Många har ont vid sex, men det brukar ge sig efter en tid när hormonerna är i balans och ärret mjuknat. Vägen åter kan vara både lång och krånglig. Muspruttar och upplevelsen av att vara stor, vidhetskänsla, vet vi inte så mycket om än mer än att det är vanligt förekommande hos kvinnor som fött barn och det påverkar vår självbild.

Utbildning pågår!

Jag har förmånen att vara med i ett projekt där barnmorskor från mödravården i Stockholm får en heldag med föreläsningar om hur man på förlossningen arbetar med att förebygga bristningar, diagnostiserar, suturerar. Hur man följer upp och identifierar problem från bristningen, den sexuella parrelationen, omhändertagande av psykiskt sköra samt bäckenbottenträning och annan fysisk aktivitet. En kanonutbildning!

Mitt råd till dig:

Har du besvär, ge inte upp, det finns hjälp att få!

Forskarkalendern: Skam och förlossningsskador

Forskarkalendern: Skam och förlossningsskador

Gästblogginlägg av Eva Uustal

Mitt namn är Eva Uustal och jag är överläkare på kvinnokliniken i Linköping. Jag är specialiserad på att bedöma och operera kvinnor som har bäckenbottenproblem. Det kan vara inkontinens (urin, avföring) framfall, muskelfästesskador eller smärtor.  Jag har tyvärr alldeles för många patienter! Jag har forskat och utbildat om förlossningsskador i Sverige sedan 1990. Det har gått framåt!

Skammen, förlossningsskadorna och pengarna.

Nationalencyclopediens definition av skam lyder ” känsla av blygsel över oförmåga eller förkastlig handling”. Skuld känner man över något man gör. Skam känner man för något man är. Skammens funktion genom historien är att hålla ihop flocken och göra det extremt obehagligt att vara utanför den sociala normen. Det är en av de farligaste känslorna (minns något du skämts för!) för att den orsakar ensamhet och tystnad och det logiska tänkandet havererar.

Min skam

I början på min specialistutbildning 1990 ombads jag en kväll att bedöma en stor förlossningsbristning. Jag hade inte fått någon utbildning alls om det och kände mig förskräckt över hur det såg ut. Jag ringde förstås min bakjour men han ville inte komma in. Han instruerade mig per telefon om hur jag skulle göra: bara sy ihop sfinkterändarna med 2 åttasuturer. Det lät ungefär som ”det där är lätt, visa nu vad du går för”. Jag satte några stygn, ensam med patienten där i mörkret på förlossningen men skämdes så väldigt. Jag visste ju att kvinnan med skadan inte fick rätt hjälp. Men jag hade ju bett om hjälp…Jag vågade inte envisas och vara jobbig. Jag har jobbat för att slippa känna den skammen sedan dess.

Vår skam blev min drivkraft

Det var först senare som jag förstod att min bakjour den kvällen inte var så duktig på att sy bristningar… Jag tjatade på mina överläkare de där första åren men fick inte så många bra svar. 1996 frågade jag i en enkät alla förlossningsöverläkare i Sverige om de fått någon utbildning i att sy bristningar. Det hade bara en av tio! Jag skrev indignerat om det i Läkartidningen och tänkte lite naivt att NU kommer Socialstyrelsen/ Kungen/ läkarsällskapet att fatta hur fel det är och sätta igång en massa utbildning. Så blev det ju inte. Jag började själv titta på patienter med ultraljud och insåg att man förstod anatomin, t ex den interna sfinktern jättebra, den där viktiga som förlossningsläkarna inte kände till.  Skrev en ny artikel i Läkartidningen. Samma brist på effekt.
Jag insåg mer och mer att det var jag själv som behövde hjälpa kollegor och barnmorskor med kunskap. 2001 skrev vi en arbetsgruppsrapport om Analinkontinens. Den bidrog t ex till att man slutade sy sfinkterskador ensam på förlossningen. Bollen började rulla.  2014 startade jag Bristningregistret för att följa upp hur det går för patienter med stora bristningar och återkoppla till läkare och barnmorskor. Under uppbyggnaden var det en duktig kollega som spontant sade: ”men inte vill väl läkarna skylta med sitt namn i registret när man sytt bristningen, då får man ju skämmas om det inte blir bra….”   När jag svalt häpnaden kunde jag vända det till att vi måste ändra förutsättningarna så att ingen ska behöva göra fel för att man saknar kompetens.
Bort med skammen!

Barnmorskans skam

Det här är ett känsligt ämne. Jag som hittar så många missade bristningar är rädd för en förlossningskultur där man alltför mycket premierar låg förekomst av sfinkterskador. Ensamhet och otillräcklighetskänslor hos dem som ”misslyckats ” kan vara en giftig kombination,  både för patienten och för arbetsmiljön. Ingen vill göra ett dåligt jobb men det kan vara svårt att be om och få hjälp. På barnmorskeutbildningen i Linköping har jag  föreläst de senaste 5 åren om bristningar.  Tidigare var det ingenting! I utbildningsprogrammet Bäckenbottenutbildning.se förordar vi att barnmorskor ska förlösa tillsammans och sy bristningar tillsammans. Då får man en öppen kommunikation där man lär sig av varandra och kan hjälpas åt så att det blir bra för mamman.
Bort med skammen!

Kvinnornas skam

Jag vet inte hur det gick för kvinnan den kvällen men jag träffade snart andra kvinnor som hade helt felläkta bristningar.  Det har blivit många hundra kvinnor under åren.  De skäms för att de läcker avföring. För att de inte har knipt tillräckligt, för att de luktar illa och inte vill ha sex.  De skäms för att de inte sagt ifrån att de ville ha kejsarsnitt. De skäms för att  de inte kunnat vara en bra mamma, inte har ammat för att det gjorde ont, inte hade lyckats föda så där fint och smidigt. Så mycket skam och förtvivlan. För något som man inte kan hjälpa. Det är precis samma  skam som jag mött hos våldtagna kvinnor. Så förtvivlat sorgligt.
Bort med skammen!

Samhällets skam

Ja, hur är det med den då? Hittills har kvinnorna, läkarna och barnmorskorna burit skammen duktigt alldeles själva. Men nu har skammens värsta fiender, öppenhet, gemenskap, kunskap, vetenskap och humor börjar blåsa bort den från oss! Över till ett bättre ställe: riksdag och regering. Förlossningsmiljarder regnar över vården. En jätterisk är dock att pengarna fastnar i de regioner och landsting som hittills inte har haft vett att göra skammen till sin. Över den vård som inte lyckats. Dit med skammen! Lindra sedan den med att utbilda och förbättra arbetsvillkoren för barnmorskor, läkare och fysioterapeuter. Implementera Bäckenbottenutbildning.se och följ upp resultaten från Bristningregistret.

Jag är nämligen väldigt trött på att skämmas.

Eva i rött pratar om förlossningsskador i Almedalen. (Jag med!)

Forskarkalendern: Bäckensmärta efter graviditet

Forskarkalendern: Bäckensmärta efter graviditet

Gästblogginlägg av Cecilia Bergström.

Mitt namn är Cecilia Bergström. Jag har flerårig klinisk erfarenhet av ryggpatienter (både gravida och icke gravida) i och med min grundkompetens som legitimerad kiropraktor samt från mina tidigare doktorandstudier där fokus har legat på långtidsuppföljningar och psykosociala faktorer av framförallt individer med kronisk nack- och ryggsmärta. Hösten 2012 anställdes jag som postdok vid enheten för gynekologi och obstetrik på Umeå universitet. Där har jag drivit projektet ”Kvarstående bäckengördelsmärta mer än 10 år efter förlossning” samtidigt som jag också har varit kliniskt aktiv. Syftet med projektet är att studera riskfaktorer och långtidseffekt av kronisk foglossning/bäckengördelsmärta.

 

Foglossning – ett livslångt helvete?

Bäckengördelssmärta är ett vanligt förekommande hälsoproblem under själva graviditeten där många kvinnor upplever stora svårigheter att utföra normala dagliga aktiviteter som till exempel sitta längre stunder och/eller resa sig upp från sittande, vända sig i sängen, klä av/på sig, promenera, lyfta och bära mindre vikter. Vissa blir så pass handikappande att de måste använda kryckor eller rullstol under framförallt slutet av graviditeten.Trots att bäckengördelssmärta är en av de vanligaste förekommande komplikationerna under en graviditet är den underliggande orsaken till besvären delvis okänd. Bäckengördelssmärta har bland annat förklarats av biomekaniska dysfunktioner i bäckenleder, hormonella faktorer och hållningsförändringar och tidig första menstruation. Kända riskfaktorer inkluderar bland annat tidigare ryggsmärta, överrörlighet, övervikt/fetma samt lägre socioekonomisk status. Det är dock högst troligt att orsaken till bestående bäckengördelbesvär inte kan härröras till en enskild riskfaktor utan att det ofta handlar om en kombination av flera riskfaktorer.

Går det inte över?

När det gäller förekomsten av bestående bäckengördelsmärta efter genomgången graviditet rapporteras att mellan 5-43% av kvinnorna fortfarande har besvär cirka 6 månader efter förlossning.  Andra studier har visat att mellan 8.6% och 22% fortfarande besväras av bestående bäckengördelsmärta och/eller kronisk ländryggsmärta 6 månader till 12 år efter förlossning. Ökad risk för bestående bäckengördelssmärta efter förlossning har tillskrivits kvinnor som rapporterar en kombinerad ländrygg- och bäckensmärta i tidig graviditet, kvinnor som är äldre och kvinnor som rapporterar otrivsel med arbete och som hade låg uthållighet i muskulatur i och runt ländrygg/bäcken.

Kvinnor med graviditetsrelaterad ländrygg- och bäckenssmärta anses generellt ha en god prognos. Däremot verkar foglossning under graviditet, eller som det numera kallas bäckengördelssmärta, ha en dålig långtidsprognos för vissa kvinnor och utgör därmed inte bara ett betydande individuellt problem men är också associerade kostnader för samhället i stort genom bland annat sjukskrivning.

Vår forskning

Vår forskning kring bäckengördelsmärta vid Umeå universitet har visat att ca 19% av kvinnor med bäckengördelssmärta under sin graviditet fortfarande rapporterar besvär i olika grad 12 år efter förlossning. Av dessa kvinnor så är det mer än en av fem som rapporterar att det har varit sjukskrivna för dessa besvär de senaste 12 månaderna och där majoriteten av kvinnorna har varit heltidssjukskrivna i mer än 14 dagar. Med tanke på att medelåldern för de kvinnor som har besvarat vår enkät var 43 år så är det minst sagt bekymrande att närmare 11 % av kvinnorna med bestående besvär 12 år efter förlossning har blivit beviljande sjukersättning (tidigare kallat sjukpension).

Mycket ont!

Inte helt förvånande så rapporterade kvinnor med bestående besvär en sämre självskattad hälsa än de som inte hade bestående bäckengördelsmärta. I enkäten så frågade vi även hur kvinnorna själv uppskattade chansen till förbättring av symptom och inte helt överraskande så låg medianvärdet på under 5 på en skala 0-10, där noll representerade ”inte alls troligt” och 10 ”mycket troligt”. Vidare kunde vi visa att kvinnor med bestående bäckengördelsmärta även till högre grad rapporterade utbredd smärta så som smärta i bröstrygg, nacke och ischias än kvinnor utan besvär 12 år efter förlossning.

Våra slutsatser och framtidsförhoppning

Baserat på våra resultat så drog vi slutsatsen att bestående besvär och/eller varaktighet av symptom samt utbredd smärta är en av de starkaste riskfaktorerna för bestående problem. Resultaten från vår studie gör det önskvärt att vidare undersöka de underliggande orsakerna till varför vissa kvinnor inte återhämtar sig från sina besvär efter förlossning och om det är möjlighet att i ett tidigt stadium identifiera kvinnor med ”dålig” prognos och därmed kunna sätta in tidig och effektiv behandling. Till ett sådant projekt behövs det både forskningspengar och kvinnor som är redo att delta i sådan studie. Personligen är jag övertygad att det finns kvinnor villiga att ställa upp, men osäker om det finns forskningspengar att erhålla.

Här hittar du Cecilias studie

Vi håller tummarna för mycket forskningspengar framöver!

Matvecka från Belize

Matvecka från Belize

Flag of Belize.svg

Vi fortsätter med matveckor från länder vi inte vet hur man pratar om. Beliziansk matvecka? När slumpgeneratorn för länder plockade fram Belize så frågade vi båda ”va?”. Var ligger det? Är det ett land? 

Wikipedia berättar

Belize är en stat i Centralamerika som gränsar till Guatemala, Mexiko och Karibiska havet. Området var tidigare en brittisk koloni med namnet Brittiska Honduras. Namnet ändrades till Belize 1973 som 1981 blev en självständig stat.

Det är ett land med mayakultur som en del av de äldsta historien. Matkulturen är en blandning mellan ursprungsbefolkningens  matkultur och europeiska influenser. Ris och bönor verkar vara en grej, liksom i de flesta länder som vi ätit från ungefärligt samma område. De verkar äta mycket frukt och grönt av sådant som liksom inte finns här, i alla fall inte lika färskt och välsmakande. Vi har haft problem med sådana länder tidigare, när matens råvaror och beståndsdelar inte smakar som de antagligen gör på plats blir maten inte lika kul.

Vi hittar ändå en del recept som låter goda!

Bönor och ris

Belizianska enchiladas

Till helgfrukost: en slags scones som kallas ”Johny cakes”

Hummerpasta (men byter kanske ut hummer mot typ tonfisk pga att vardagsmat som vi inte testat förut är onödigt att lägga hummer-pengar på, känner vi…)

Kycklingcurry med tortillabröd

Fisk i ugn med ris

Potatissallad med ägg och grönsaker till.

Visst låter det ändå som en ganska god matvecka?

Vet du något om Belize? Berätta!