Kategori: Övrigt

Övrigt

Här hittar du inlägg på BakingBabies som inte platsar klockrent under någon annan kategori. Det kan dock vara precis hur bra och intressanta inlägg som helst – så döm inte inläggen efter den slaskartade rubriken!

Isländsk matvecka

Isländsk matvecka blir det nu!

Bildresultat för island flagga

Det var faktiskt inte fullt så enkelt som vi trodde att hitta isländska recept. Speciellt också eftersom vi gärna väljer bort lamm, såna recept fanns det en del. Nu blev det också två sopp-recept. Vilket får innebära att vi en av dagarna kombinerar soppa och pannkakor, för barnens skull. Det innebär att island ger oss recept för fem dagar.

Här är de utvalda recepten:

Utöver dessa blir det:

Mer av kålrotssalladen! Den var en hit, verkligen.

En enkel macaronipudding

Och mer risgrynsgröt till middag! Det är ändå december!

Vad ska du äta i veckan? Och har du någon relation till Isländsk mat? Berätta!

Forskarkalendern: IBS

Gästblogginlägg av Elisabet Johannesson

Hej! Mitt namn är Elisabet Johannesson. Jag är fysioterapeut och i maj i år disputerade jag på irritable bowel syndrome (IBS) och fysisk aktivitet. Magtarmfunktion är inte det vanligaste arbetsområdet för fysioterapeuter. Allt började 2005 när jag hade varit färdig fysioterapeut i ett år. En läkare som arbetade på samma sjukhus som jag behövde en fysioterapeut till en forskningsstudie om fysisk aktivitet vid IBS. Fysisk aktivitet är redskapet man har som fysioterapeut och IBS var för mig okänt och spännande. Jag anmälde intresse och blev ”fysioterapeuten” och arbetade deltid i projekten. Senare blev resultatet av projektet en vetenskaplig studie som fick mycket uppmärksamhet eftersom den var den första av sitt slag. Jag anmälde mig som doktorand vid Göteborgs universitet och fortsatte att forska på ämnet. Det drog ut på tiden eftersom jag hela tiden arbetat deltid och har hunnit bli mamma till två barn men i våras blev alltså avhandlingen klar!

Det här inlägget innehåller en kort bakgrund och en sammanfattning av vad jag kom fram till med min forskning.

IBS är en vanlig mag-tarmsjukdom som ger smärta och/eller obehag i magen samtidigt med störda avföringsvanor. Det finns inget test som visar om man har IBS. Diagnosen sätts med hjälp av diagnoskriterier. Symtomen är besvärande och begränsar personer som har IBS i deras vardagliga aktiviteter. IBS kan också påverka livskvaliteten negativt. Det finns idag ingen behandling som botar IBS och de flesta läkemedel riktar sig mot att minska besvären. Det finns andra former av behandlingar som har effekt som till exempel hypnos, kognitiv beteende terapi och IBS-skola. Alla har de begränsad tillgänglighet för individerna. Kunskapen om fysisk aktivitet vid IBS var begränsad. Därför syftade forskningen till att undersöka om det fanns något samband mellan IBS och fysisk aktivitet och hur personer som har IBS upplever fysisk aktivitet och effekterna av fysisk aktivitet. Det gjordes genom att använda flera olika metoder både genom att mäta med frågeformulär och genom att intervjua personer med IBS.

Träning ger effekt på sikt

I den första studien förbättrades patienterna som ökade sin fysiska aktivitet efter 12 veckor med avseende på IBS-symtom jämfört med en grupp som inte förändrade sin fysiska aktivitet. En större andel av patienterna i den gruppen försämrades istället i sina IBS-symtom. Vid en långtidsuppföljning var patienternas IBS-symtom bättre jämfört med innan de var med i den första studien. Även andra symtom var förbättrade som ångest- och depressionssymtom samt trötthet och livskvalitet. Patienterna skrev i en dagbok att de var fysiskt aktiva fler timmar per vecka. Vanliga aktiviteter som de skrev om i dagboken var promenader, motionsgymnastik och cykling. Sedan intervjuades några av de personer som deltagit i de första studierna. Intervjuerna analyserades med två olika metoder. Den första var en kvalitativ innehållsanalys som gav tre teman. Varje tema hade tre olika underteman.

  • Inom temat mag-tarmsymtom; Att normalisera avföringsvanor, Att uppleva förändringar i smärta och Att hantera gas och uppblåsthet.
  • Symtom utanför mag-tarm; Rörlighet, styrka och smärthantering, Stresshantering och Stabilisera energi.
  • Livskvalitet; Övervinna svagheter, Stimulans och distraktion och Stärkande av jaget.

Den andra metoden som användes för att analysera intervjuerna var en mer tolkande analys framkom två huvudteman. Det första temat är att patienterna har krav på hur fysisk aktivitet ska vara, motivationen till att vara fysiskt aktiv.  Det andra temat är att patienterna själva har olika förmågor att utföra fysisk aktivitet, deras möjligheter till fysisk aktivitet i vardagen.

IBS kan komplicera

Det visade sig att personer med IBS har liknande motiv och hinder till fysisk aktivitet som andra personer. Symtomen vid IBS komplicerar det hela och alla aktiviteter påverkar inte symtomen positivt utan man kan behöva pröva sig fram till vilka aktiviteter som funkar med de symtom som man upplever.

Måttligt ökad fysisk aktivitet är bra!

Sammanfattningsvis kom vi fram till att måttligt ökad fysisk aktivitet förbättrar magtarmsymtomen vid IBS. På lång sikt har personer som ökat sin fysiska aktivitet chanser att förbättra magtarmsymtom men även kring-symtom som trötthet, ångest och depression. Detta gör ökad fysisk aktivitet till ett behandlingsalternativ vid IBS. Upplevelsen av effekterna vid fysisk aktivitet är viktiga såsom patientens krav på och möjlighet till fysisk. Kunskap om patienternas upplevelser och resurser är nyckeln till att på ett framgångsrikt sätt kunna coacha personer med IBS till ökad fysisk aktivitet.

Tusen tack Elisabet för ditt gästinlägg och din viktiga forskning!

Ät din jävel

Ät din jävel

Image result for ät din jävel bild

(Bild lånad från formgivaren Malin Trotzig)

En bokrecension!

Va, en bokrecension, hur passar den in här? Så kanske ni tänker nu. Men grejen är att både jag och Joseph läser mycket, och då och då dyker det upp böcker som bara måste pratas om. Den här boken är en sådan. Malin Haawind är en person som jag först började följa på instagram, där hennes konto heter Att välja vrede. Jag gissar att hennes alias där kommer som någon slags motreaktion mot det klämkäcka ”Välj glädje”, och jag gillar det. Både rättigheten att få välja att vara arg, och att någon har ett instakonto på temat. Men sen är Malin inte bara arg. Hon är en väldigt humoristisk och varm skribent, både på Instagram och i bokform. Först efter att jag följt henne i några månader insåg jag nämligen att hon skriver böcker. På samma förlag som oss.

Vad för slags bok är det här?

Jag antar att det finns fina riktiga begrepp för den här slags bok. Det är inte en faktabok. Det är inte en kokbok. Den är inte heller skönlitterär. Det är som en utvidgad tanke, en krönika, en samhällskritisk text och en reportagebok i ett. Den handlar om kärlek till mat, om det fåniga med matbilder på instagram, och om vår samtids alla knöligheter i förhållandet till mat. Den är lättläst. Texten flyter fram och sidorna vänder sig själva. Och då ska vi ändå tillägga att jag läst boken under mina sista veckor som höggravid och mina första veckor som nyförlöst – alltså inte mitt livs skarpaste veckor rent intellektuellt. Varje gång jag lägger ner boken gör jag det med värme. Det är inte alls en arg bok, faktiskt. Det är en mjuk och rund och vänlig bok som snarare är arg på det som jag också är arg på. På tramsig raw food, på gröna smoothies och på ett självspäkande samhälle där mat reducerats till ”kost”:

Du är vad du äter?

Inget i boken kommer ge dig den sortens pekpinnar som du associerar med påståendet ”Du är vad du äter”. Samtidigt försöker boken ändå ge dig en vägvisning mot svaret på frågan ”Vad säger ditt förhållande till mat om dig som person”?. Malins poäng är att mat ska vara lustfyllt, men att det så ofta är något problemfyllt och skuldbelagt. Det är viktiga frågor att tänka ett varv till kring. Tror ingen av oss har ett hundraprocentigt okomplicerat förhållande till mat och ätande. Och det är inte jätteofta som vi faktiskt ägnar tid åt att analysera oss själva och vår relation till mat. Jag ser en chans att göra detta i ljuset av många av de ämnen som tas upp i boken. Det känns som att det gör mig gott, tänkandet. Det är absolut inte en självhjälpsbok, så tro nu inte att du kan införskaffa boken som en del av en egenbehandling för stört ätande.

Ät din jävel och fler arga böcker

Malin har skrivit tre böcker:

Dra åt helvete : en bok om gräl

Sluta skrik för fan : en bok om att leva med barn

Ät din jävel : En bok om matglädje, dödsångest, vitlök och smör

Jag har inte varit sugen på någon av dem tidigare. Men nu, efter att jag fått smaka på hur varmt och mjukt Malin tar sig an det känsliga ämnet mat, känner jag att jag faktiskt skulle kunna våga mig på att läsa boken om att leva med barn. Jag är egentligen lite allergisk mot böcker om typ barnuppfostran och känner mig dömd och dålig bara av att se framsidan. Nu tänker jag mig att boken ”Sluta skrik för fan” omöjligen kan vara en sådan bok.

Julklappstips eller bara följtips

Jag tänker att du kan börja med att följa Malin på Instagram. Gillar du henne där kommer du gilla hennes sätt att skriva. Jag kan absolut rekommendera boken om mat och ätande till de flesta. Jag kan också tänka mig att de två andra böckerna absolut är läsvärda. Och i och med deras speciella sätt att varken vara faktaböcker eller skönlitterära så upplever jag också att de kan vara lämpliga presentböcker. Jag tror nämligen inte att det är den slags bok som ”folk redan råkar ha köpt”. Det är dock verkligen berikande läsning!

Har du något tips?

Kör hårt, dela gärna med er av både era bästa boktips och bästa julklappstips i kommentarsfältet! Vi behöver båda delarna!

Dina erfarenheter: info om bäckenbotten under graviditet?

Dina erfarenheter: info om bäckenbotten under graviditet?

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Mödravården utifrån ett bäckenbottenperspektiv

  • Fick du info angående bäckenbotten och dess funktion under graviditeten och vad som händer med bäckenbotten under förlossning?
  • Fick du information om förlossningsskador?
  • Vad fick du för känsla av barnmorskans ”relation” till förlossningsskador? Skam/skuldbelagt, hyschhyschigt? Eller kunde ni prata bra om detta?
  • Gick du till Auroramottagning och hur togs detta ämne upp där?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

 

Nigeriansk matvecka

Nigeriansk matvecka

Bildresultat för nigeria flagga

Den här veckan körde vi på en slumpgenerator för länder och fick fram fyra förslag: Sverige, Italien, Honduras och Nigeria. Sverige känns lite gjort, Italien har vi haft och Honduras kändes som lite för nära Barbados som vi precis avslutat. Så då fick valet bli Nigeria!

Vad vet vi om Nigeriansk mat? Inget! Enligt Wikipedia är det mycket långkok, ris, bönor och kött.

Det verkar finnas massor med grönsaksgrytor och sallader som innehåller löv och frukter som vi inte kan få tag på. Vi väljer också att inte äta så mycket ris som skulle vara autentiskt. Och vi vill heller inte fritera så mycket, så vi vet i förväg att recepten inte kommer bli autentiska.

Våra utvalda recept:

  • Jollof Rice med kycklingdrumsticks och vitkålssallad
  • Tomatgryta med mathavre och tonfisk istället för kött (och inte samma mängd).
  • Bönsnacks med libabröd och grönsaker.
  • Fisk som vi kommer servera med potatis.
  • Veckans storsallad blir en nigeriansk vitkålssallad kanske utan ananas, för det är Mia inte så förtjust i.

För att fylla ut till sju dagar i veckan kommer vi också äta:

Vad kommer ni äta i veckan som kommer?

Kejsarsnittsplaylist

Kejsarsnittsplaylist

Det här inlägget skulle alltså publiceras på dagen för vårt planerade snitt. Men Waldo valde ju att titta ut redan i söndags, och i och med lite oförutsedda händelsee så blev jag ju sövd och hade ingen användning av peppande eller lugnare musik…Förra gången hade vi heller ingen egen playlist till kejsarsnittet. Vi lyssnade på narkosläkaren Håkans franska jazz och var helt nöjda med det. Eller, i ärlighetens namn så kan jag inte minnas musiken överhuvudtaget. Men jag minns att det blev en grej att alla i rummet tyckte att det var svängigt med jazzen. Den här gången hade vi lagt lite tid på att göra en playlist. Inte för att den kanske passar någon annan än oss. Men kanske någon ändå vill ha inspiration?

Man kan ju inte alls styra över hur allting blir. Men så här visualiserade jag mig snittet enligt vårt soundtrack:

På vägen till Södersjukhuset – The Best day of my Life – Jason Goodman

När vi är nervösa och väntar: It’s Time – Imagine Dragons

It’s time to begin, isn’t it?

I get a little bit bigger but then I’ll admit

I’m just the same as I was

Now don’t you understand

I’m never changing who I am

So this is where you fell

And I am left to sell

The path to heaven runs through miles of clouded hell right to the top

Don’t look back

Turning to rags and giving the commodities a rain check

När jag sitter och ska få spinalbedövningen och behöver en tydlig målbild: At last – Etta James

At last my love has come along

My lonely days are over and life is like a song, oh yeah

At last the skies above are blue

My heart was wrapped up clover the night I looked at you

I found a dream that I could speak to

A dream that I can call my own

I found a thrill to press my cheek to

A thrill I’ve never known, oh yeah

You smiled, you smiled oh and then the spell was cast

And here we are in Heaven

For you are mine at last

När läkaren kommer in för att börja det hela: Moon Taxi – Two High

So put ’em up

Two high

We can walk together with our hands up in the sky

So put ’em up

Tonight

We can come together

We won’t give up on the fight

När ingreppet börjar: Got to get you into in my life – The Beatles

Ooh, you were meant to be near me

Ooh, and I want you to hear me

Say we’ll be together every day

Got to get you into my life

När bebisen kommer ut: Here comes the sun – The Beatles

Little darling, it’s been a long cold lonely winter

Little darling, it feels like years since it’s been here

Here comes the sun

Here comes the sun, and I say

It’s all right

När jag får upp bebisen på bröstet – Hold you in my heart – Jon Allen

Today I woke up grateful

Today I woke up glad

Today I know the blessing

Of every trial I’ve had

The days to come don’t seem so dark

‘Cause I hold you in my heart

Got blue skies at my window

Sunshine in my face

Everything is how it should be

Nothings out of place

Even a rainstorm if it starts

‘Cause I hold you in my heart

När jag och Joseph tillsammans får första titten: Days I will remember – Tyrone Wells

These are the days I will remember

These are the faces I need most

Everything changes but I’ll keep forever

These days I will remember, these days I will remember

När bebisens och Joseph går till skötbordet med barnmorskan:

Suddenly I see

This is what I wanna be

Suddenly I see

Why the hell it means so much to me

This is what I wanna be

Suddenly I see

Why the hell it means so much to me

När de börjar sy ihop: Your Song – Elton John

And you can tell everybody

This is your song

It maybe quite simple but

Now that it’s done

I hope you don’t mind

I hope you don’t mind

That I put down in words

How wonderful life is

Now you’re in the world

Lugnande låtar under resten av ingreppet:

  • Patty Griffin – Heavenly Day
  • Nicolai Dunger – Lyckokatt
  • Adele – Make you feel my love
  • Jeff Buckley – Hallellujah
  • Freddie Wadling – Blott en dag
  • Common – Funky for you
  • Jack Johnson – Better Toghether
  • Jason Mraz – I´m yours

På väg till uppvaket: Maia Hirasawa – Dancing the whole way home

I, I fell in love

I fell in love last night

And I was dancing the whole way home

I fell in love

I fell in love last night

And I was dancing the whole way home

Och: Pharell Williams – Happy

Hade du musik under ditt barns födelse?

Dela gärna era bästa tips!

Vi återkommer naturligtvis med riktiga förlossningsberättelser så snart vi kan!

Checklista för att minska kroppshetsen i sociala medier

Checklista för att minska kroppshetsen i sociala medier

Jag försöker tänka och rannsaka mig själv och mina motiv inför en kommande postpartumtid. Jag vantrivs som gravid och jag LÄNGTAR efter att få tillbaks en funktionell och ogravid kropp. Jag kommer ju inte sluta blogga när trean föds och vill kunna förhålla mig till kroppen på ett vettigt sätt även här, i text och bild. För någon dag sedan passerade en bild i mitt flöde. En bloggare jag följer lite på distans, en träningsbloggare som fick barn för snart ett år sedan. Hon poserar på bild, och på bildens syns som i förbifarten bara, en perfekt platt mage med rutor och hela alltihopet. Och helt plötsligt står jag därför spegeln och känner att jag inte duger och att jag nog aldrig kommer göra det.

Har hon ”rätt” att visa upp sin perfekta postpreggpmage? Ja.

Men alla dessa bilder. De är så nära normen, och idealutseendet. Så även om alla påstår att ”det här är bara som jag ser ut”, så blir budskapet till mig ”det här är som DU borde se ut”. Och den där nyblivna mamman, den där småbarnsmorsan, den där träningsprofilen. De ställer sig på led och radar upp sig och formar en enad ”ideal-front”. Det är inte normalt ha magrutor kort efter att en klämt ut en unge, men det är norm. Alla som frångår normen (även om det är 99 % av oss i olika grad) kommer vara ”fel”.

Vilket är mitt ansvar?

Jag har kommit fram till att jag, som normalt smal och träningsaktiv person, har ett större ansvar att inte bidra till kroppshetsen än vad andra möjligen har. Jag läser också andra bloggar, ser andras kommentarsfält, och jag vet att invändningarna kommer: Men titta bort då, sluta bry dig så mycket.  Vi har alla ett ansvar. Jag i min kropp, som möjligen står närmare den allmänt ansedda idealkroppen, kanske har ett ansvar att hålla igen. Det finns andra som inte har ”normkroppar” som upplever ett ansvar att öka på bilderna i sociala medier, bilder på ”andra sorters kroppar”.

Jag har satt ihop en checklista för mig själv

Den är inte vattentät, den kommer inte fungera alltid. Men jag ska försöka att filtrera mig själv genom denna.

  • Söker jag bekräftelse?

Vilka är mina egentliga motiv med att posta den här bilden? Om mina motiv med att posta en bild på mig själv bara är att få bekräftelse hör den faktiskt kanske inte hemma på nätet där alla kan se. Den sortens kroppsbekräftelse hade bäst stannat i högstadiet, om ens där.

  • Skryter jag?

Det finns bilder som utstrålar stolthet och upprymdhet, och så finns det bilder som förmedlar skryt. Gå igen igenom dina motiv och posta saker som du tänker att kommer stärka dina medmänniskor, snarare än höja dig själv.

  • Tillför bilden någon information/någon dimension av djup?

Om jag själv ska posera på bild, är detta på grund av att just jag/min kropp/min pose/där jag är, tillför något? Vilket tror jag att blir budskapet mellan raderna och pixlarna? Här tycker jag att Knivlisa är superduktig. Hon är en idealtypisk snygg tjej, men bilder på henne upplever jag som ALLTID att förmedlar just ett budskap, och inte ”se hur snygg jag är”.

  • Om min kompis ätstörda syskon ser detta, kommer detta hjälpa denne i sin väg till hälsa?

Likaså som jag kanske inte serverar vin till en middag med nyktra alkoholister. Hur väl känner jag mina följare? Hur väl vet jag hur mitt budskap kommer tas emot? Jag har ett ansvar.

  • Om min nyförlösta kompis ser detta, kommer bilden göra henne stärkt?

Ger du information, eller lämnar du ifrån dig hets?

  • Kan det hälsopåståendet bilden står för, gälla för den breda massan?

Om min kvarg, mina två salladsblad i kors och min platta mage poserar på bild – vilket är hälsobudskapet?  Men oavsett – kan jag stå för att det budskap jag sänder landar som hälsa hos mina följare? (Förtydligande. Det här är tillspetsat. Jag äter inte kvarg och kommer nog aldrig få platt mage igen troligen).a och diskutera med dina vänner idag

Varför delar jag bilder i sociala medier?

Kanske blir svaren:

  • För att hålla koll på min fysiska progress och sätta press på mig själv att uppnå mina mål
  • För att hålla mig i kontakt med människor i min närhet, eller människor i min sociala-medier värld.
  • För att uttrycka mina tankar och känslor
  • För att det är ett utlopp för min kreativitet

Alla dessa motiv, och kanske många fler kan ju vara fantastiska i sina olika sammanhang. Jag vill dela saker som motiverar mig själv, som motiverar andra och förmedlar positiva tankar. Men jag tror att fler behöver tänka ytterligare ett varv vad vi sänder för budskap. Det är inte alltid så att det jag tror att jag förmedlar, är det som mottagaren faktiskt ser.

Hur tänker du kring ämnet?

Symtomlindring för framfall

Symtomlindring för framfall

Jag har fått framfall, vad ska jag göra nu?

Graviditeter, förlossningar och åldrande är bidragande till uppkomsten för famfall. Det är dock inte nödvändigtvis så att bara för att du fått ett framfall så kommer det bara bli successivt värre. Forskning visar att många som lider av symtom av framfall ligger på samma nivå eller till och med kan få minskade besvär. Det är alltså inte alltid så att ett framfall successivt försämras över tid. Ungefär var femte kvinna kommer opereras för framfall, och det är också viktigt att veta att detta inte är det värsta som kan hända. Man vill ofta inte gärna använda operation som förstahandsbehandling till relativt unga kvinnor, då operationerna har en viss ”livslängd” i många fall. Om du är ung när du opereras första gången kommer du också vara relativt ung när du kanske behöver reopereras. Tillslut går det inte att laga riktigt bra med operation.

Vad kan man göra istället?

Idag tänkte jag dela med mig om hur jag som fysioterapeut tänker när jag lägger upp rehab för en person med framfall. Rehab för att ge symtomlindring för framfall är i min värld fokuserat kring följande punkter:

  • Bäckenbottenträning – både styrka och avslappning
  • Koordination mellan muskelanspänning och andning
  • Hållningsoptimering och träning av omkringliggande muskler
  • Dosering av träning inom ett symtomfritt spann
  • Optimering av balans mellan aktivitet och återhämtning
  • Optimering av avförings- och toalettvanor
  • Behov av hjälpmedel/vaginala stöd

I det här inlägget ska jag ge en kort beskrivning av vad och hur jag menar med dessa punkter.

Bäckenbottenträning – både styrka och avslappning

Bäckenbotten är den muskelmassa som kan lyfta upp alla organen som vilar inne i bäckenet. Att stärka upp muskler innebär att de ökar i volym. En stark bäckenbotten är en tjock bäckenbotten som lyfter organen bättre! Om du inte vet hur du ska bäckenbottenträna kan du ladda ner appen TÄT och börja på egen hand. Men det finns två problem med detta. Det ena problemet är att framfallet kan ha kommit på grund av muskelskador som du fått vid en förlossning. Då kanske du behöver annan behandling än just träning. Det kan också vara så att din automatiska reaktion på framfallet är att knipa för mycket. Då ska du kanske istället fokusera på avslappning. För att veta hur du ska göra kan du behöva boka en tid hos en fysioterapeut som jobbar med kvinnohälsa.

Om du önskar läsa vidare om detta:

Koordination muskelanspänning och andning

När du spänner magen eller anstränger dig tungt skapas ett tryck inne i magen som vi kallar buktryck. Du kan lära dig att minimera trycket som hamnar mot bäckenbotten genom teknik och koordinering av andning tillsammans med ansträngning. Vanliga strategier som funkar extra bra för dig med framfall är att andas ut strax innan eller under en övnings tyngsta del. Det kan också vara en strategi att se till att magen är så avslappnad som möjligt. Du ska bara använda precis så mycket muskelaktivitet du behöver i bålen. Det kan vara meningsfullt att synka andning med träning och undvika att hålla andan i onödan.

Hållningsoptimering och träning av omkringliggande muskler

De allra flesta muskler i kroppen jobbar inte helt isolerat. Bäckenbotten har en koppling både till magmusklerna och rumpmsklerna. Att ha starka rumpmuskler kan hjälpa känslan av svajighet kring bäckenbotten. Om du har varit gravid kan du ha fått en förändrad hållning av graviditet och föräldraskap (av olika anledningar) och att hitta tillbaks till din egen optimala hållning kan göra otroligt mycket för hur du känner dig i kroppen. Ofta är det optimalt för bäckenbotten att ha bröstkorgen ganska rakt staplat över bäckenet, utan att varken kuta eller svanka överdrivet. Muskler är som marinettrådar som drar skelettet i olika riktningar. Träning av specifika muskler kan alltså påverka din hållning till det bättre. Ta hjälp av en fysioterapeut om du inte vet hur du ska göra!

god hållning vs dålig hållning

Dosering av träning inom ett problemfritt spann

Ett vanligt (mänskligt) misstag när man vill börja träna med eller rehaba för en viss åkomma är att dra igång för hårt, för snabbt och för energiskt. Jag brukar vilja att mina aptienter ALLTID ska träna under gränsen för där deras symtom börjar göra sig påminda. Det kan vara en väldigt fin gräns. Det kan vara att 12 minuters löpning fungerar, men inte 15. Det kan vara ett visst kilo-antal i en viss övning som utgör en absolut gräns. Kanske är det kilometer eller minuter promenad. Kanske något helt annat. Vi brukar börja på en nivå som kanske känns löjligt enkel, bara för att veta att vi helt säkert befinner oss under symtom-provokations-gränsen. Sedan ökar vi successivt och efter en tid brukar det gå att märka att gränsen går att pusha framåt. Jag tror inte på förbud, men jag tror på att träna symtomfritt. Sedan får vi på sikt hitta om det finns ett eventuellt tak eller stopp.

Optimering av balans mellan aktivitet och återhämtning

Bäckenbotten är en muskel som arbetar hela tiden, till skillnad från övriga muskler i kroppen. Även när du sover finns det en liten anspänning kvar i bäckenbotten. Det är därför du släpper fisar – men inte bajs – i sömnen. Eftersom bäckenbotten aldrig riktigt helt får vila kan vi behöva hjälpa den på traven. Jag brukar försöka förklara för mina patienter att de behöver hushålla med bäckenbottens resurser. Bäckenbotten kanske inte klarar att hålla dig symtomfri om den alltid blir överbelastad. Kanske klarar den inte att bära barn, stå på jobbet, bära hem matkassar, stå och steka pannkakor och sedan ett träningspass på kvällen. Det kan hända att du behöver lägga in liggande pauser under dagen, eller fram mot kvällen. Det kan hända att du med gott samvete ska sitta ner när du får tillfälle!

Optimering av avförings- och toalettvanor

Långvarig förstoppning är en riskfaktor för framfall. Varje gång du sitter och krystar för kung och fosterland läggs väldigt mycket tryck neråt mot de vävnader som redan är lite sänkta. Att hålla avföringen mjuk och att bajsa regelbundet är de främsta råden för att vara snäll mot ditt framfall. För en del hjälper det att ha upp fötterna på en pall när man ska bajsa. Det kan också vara hjälpsamt att andas lugnt och hålla en mjuk och avslappnad mage.

Mer läsning:

Behov av hjälpmedel/vaginala stöd

Det finns mekaniska stöd som man för in i slidan och som syftar till att stadga upp slidväggarna och trycka tillbaks den vävnad som faller ner. Jag upplever det som att det är svårt att få tag i gynekologer som kan prova ut dessa, men att för de som får ett stöd med bra passform kan symtomlindringen vara rätt stor. För vissa personer förespråkar jag också användning av menskopp som extra stöd vid exempelvis träning.

Vidare läsning:

Symtomlindring för framfall

Det här inlägget är en väldigt kort och väldigt förenklad sammanfattning av hur jag jobbar med rehab för framfall, kanske under många månaders tid. Det är viktigt att veta att det inte finns någon ”one size fits all” när det kommer till rehab, allra minst för bäckenbottendysfuktion. Om du läser detta och önskar vidare hjälp rekommenderar jag dig att söka dig till en fysioterapeut som jobbar med bäckenbotten och kvinnors hälsa som nisch.

Du som läser har säkert egna erfarenheter, berätta gärna!

Graviditetsdagbok vecka 32

Graviditetsdagbok vecka

Ett besök på förlossningen

Plötsligt en kväll i veckan så uppmärksammade jag Joseph på att det kändes som att jag hade mensvärk. Det är ju egentligen inget som är konstigt – om en har mens, vill säga. Under kvällen blev det senare tydligt att ”mensvärken” kom i toppar och dalar, med ungefär 7-10 minuters mellanrum. Det var inte sammandragningar och värken satt liksom inte ihop med att magen blev spänd eller hård eller något sådant. Jag låg och vilade ett par timmar, innan jag tillslut ringde in till förlossningen. De bad mig ta alvedon och avvakta lite till, men när alvedonen inte hjälpte så rådde de mig att komma in. Jag skäms alltid jättemycket när jag gör sånt där och jag försökte säga att det _verkligen_ inte kändes som att jag höll på att föda barn. Men såklart – hellre en koll för mycket än en gång för lite. Så jag åkte in. Joseph stannade hemma med barnen.

Allt var bra, men bricanyl hjälpte

Väl framme på förlossningen fick jag vänta rätt länge i omgångar. Men allt för undan så gjordes ett urinprov, kollades CTG, klämdes på bebis, checkades livmodertapp och inget visade någonting. Tappen var lång och stängd, CTG visade inget heller och bebisen verkade bara må bra. Men samtidigt så kändes det av och till som att någon höll på att göra ”tusen nålar” på mina äggstockar. Jag fick en spruta med bricanyl och när smärtan halverades med det så fick jag åka hem. Jag (och personalen, tror jag) blev nog inte klok på vad det var som gjorde ont. Dagen efter kändes det bara litegrann och sen har det känts som vanligt.

Skrämselhickan som ändå landar som en insikt

Nog för att jag inte trodde att jag skulle föda barn i veckan som gick, men att åka iväg till förlossningen mitt i natten ger ändå en ödesdiger känsla. Och litegrann fick jag ändå en knäpp på näsan vad gäller mig längtan efter att sluta vara gravid. För jag vill ju faktiskt inte ha en prematurbebis nu. Jag är bara inte riktigt typen som njuter av att de här nio månaderna.

Jämförelse med tidigare graviditeterna

Det skiljer sig ju väldigt mycket åt med ljus och kvalitet på bilderna mellan graviditeterna, men så här har jag sett ut i vecka 32 alla tre gångerna. Jag tror att magen var liksom mer framåt första gången, mer bubblig andra gången och nu mer ”överhängig” sista gången.

Jag mår ändå bättre

En vecka på hemmaplan med barn på förskola och skola har gjort gott för mitt mående. Jag ser tiden från och med nu fram tills bebisens ankomst som en tid för mig att investera i min hälsa. Att träna och vila för att optimera mitt mående nu, läkningen efter snittet och min fortsatta återhämtning. Att slippa härja runt med barnen hela dagarna och hålla igång hela vardagslogistiken (tillsammans med Joseph naturligtvis) gör att jag inte alls har lika ont. Nu tycker jag att det är (nästan) njutbart att få promenera med barnen till skola och förskola, att gå sakta och höra dem berätta saker. Nu känns det nästan rimligt att klara resten av den här graviditeten med vettet i behåll. Det handlar alltså inte om att ”slippa vara med barnen”, det fattar ni va? Utan det handlar om att kunna hushålla med mina egna resurser utifrån mina alldeles egna premisser. Säga vad man vill, men på semester med barn är det väldigt lite som handlar om mitt mående.

Hur mår ni andra gravida?

Fler än jag som är tacksamma över höstväder och rutiner?

Att jobba som fysioterapeut inom kvinnohälsa

Att jobba som fysioterapeut inom kvinnohälsa

Jag får ofta mej från kollegor som är intresserade av kvinnohälsa. De flesta vill ha tips på kurser och sätt att närma sig inriktningen. Jag har skrivit ett äldre inlägg om just detta och försöker uppdatera det då och då. Det går omöjligt att svara individuellt på alla mejl jag får som gäller ungefär samma saker. När jag tar av min fritid för att svara på mejl försöker jag prioritera att svara på mejl från ”kvinnor i nöd”. Men genom att sprida kunskap och inspiration till kollegor kan jag ju på sikt kanske bidra till att vi är fler vårdgivare som finns till för dessa kvinnor. Därför blir detta blogginlägg svar på en lång rad med frågor som jag fått på mejl av en kollega, med hopp om att fler kan ta del.

1. Vilka är de 3-5 vanligaste typerna av besvär som patienterna söker din hjälp för?

När jag började med kvinnorhälsa trodde jag att inkontinens hos äldre kvinnor skulle vara min stora sysselsättning. Men istället är de främsta orsakerna att boka tid hos mig konstaterad förlossningsskada och behov av rehab eller att kvinnan har en känsla av att något är fel, men att vården hittills inte kunnat hjälpa med vägledning, råd eller diagnos. Sedan kommer bäckensmärta efter graviditet (bäckensmärta under graviditet tar oftast mina ”vanliga” kollegor), framfall, inför eller efter  olika gynekologiska operationer. Samlagssmärta, vulvodyni eller endometrios är också vanliga besvär. Magmuskeldelningar, både generella och efter operationer förekommer också. Jag tycker att jag har oerhört varierande arbetsdagar.

2. Hur kommer patienterna till dig? (remiss från läkare, sjukgymnaster, gynekologer, mödravården, eget initiativ…?)

De flesta av mina patienter kommer nog för att de hittat mig via bloggen. Det senaste året har jag dock sett en stor ökning av remisser från gynekologer, kirurger eller mödravården. Men de allra allra flesta kommer på eget initiativ och har letat länge för få hjälp.

3. Vad kan du konkret göra för dessa patienter? (är det tex endast information och hemövningar, eller utför du även manuella behandlingar?)

Jag upplever att jag kan hjälpa mina patienter mycket konkret. Hjälpen börjar ofta redan vid anamnes och undersökning – att utgå från att kvinnan har en adekvat uppfattning om sin egen hälsa. Det är otroligt många som har upplevelser om att inte bli trodda eller tagna på allvar. Tror ofta att bemötandet är en del av det viktigaste jag gör. Jag ser också patientutbildning som en av mina viktigaste insatser, att patienten ska FÖRSTÅ och själv kunna resonera kring sina besvär. Träningsprogram eller andra sorters hemövningar kommer nog ingen undan heller, under någon del av rehaben. Manuella behandlingar gör jag absolut, allra mest för patienter med underlivssmärta.

4. Hur många gånger brukar du i snitt träffa en patient?

Det är faktiskt inte så himla ofta i regel. Den stora delen av jobbet brukar patienterna få göra hemma och själva med hjälp av träning och egenbehandling. Däremot har jag fota behandlingsserier som är LÅNGA, ibland sträcker det sig över flera år. Men att det kan ta månader mellan återbesöken. Detta är främst när rehaben också infaller samtidigt om en kroppsegen återhämtning och en träningsprocess som patienten är införstådd och kunnig nog att sköta själv. Smärtpatienter (vulvodyni) blir ofta en gång i veckan under en början, där vi sedan glesar ut besöken och ersätter med egenvård. Sett över alla besvär kan det handlar om 1-11 besök, mellan en månad och flera år.

5. Hur ser ett vanligt nybesök ut hos dig från början till slut? Vad är det som du tycker ingår i ett nybesök, alltså som du vill hinna med?

Vi har jag ganska pressade nybesök på mitt jobb och ska hinna med ett nybesök på 45 minuter. Men jag vill hinna lyssna NOGA, jag vill hinna undersöka åtminstone något och jag vill hinna skicka med patienten något litet att börja med. Ganska ofta börjar vi en en intern vaginal bedömning och får ta en extern bedömning vid nästa besök, eller vice versa. Ganska ofta hinner jag knappt heller gå igenom övningar/hemprogram supernoga, utan skickar med patienten något enkelt att bara börja med, så får vi bygga vidare vid nästkommande besök. Då försöker jag naturligtvis ta det besöket hyfsat snart. Men en riktigt bra anamnes med god kronologi är a och o för mig. Gäller det något som har med graviditet och förlossning och göra vill jag höra historien från och med tiden innan graviditeten, gällande både mående, hälsa och fysisk kapacitet. Gäller det smärttillstånd vill jag höra så mycket av patientens historia som hon rimligen vill och kan berätta, inklusive sex längre bak i tiden, eventuella övergrepp och diverse. Sånt måste få ta tid. Ibland inser jag halvvägs in i besöket att vi inte kommer hinna något mer än anamnes, och då förklarar jag det för patienten.

6. Brukar patienten ha realistiska förväntningar på vad du kan hjälpa till med?

O ja. Jag har de vettigaste och bästa patienterna what so ever.

7. Känner du själv att du gör stor skillnad för patienterna? Botar? Hjälper många? Eller är det snarare en maktlöshet över att du inte kan hjälpa dem med deras besvär? Hur är ”magkänslan” efter arbetsveckans slut?

Jag känner att jag gör oerhört stor nytta och att jag hjälper många. Botar tycker jag är svårare, många av mina patienter behöver ju kirurgisk hjälp och en massa tid för läkning. Men det det finns patienter som är ”enklare” att ta från punkt a till punkt b och faktiskt se måluppfyllnad med. Mina bästa såna exempel är vissa samlagsmärt-patienter. Att få ha att avslutande besök med någon som kommer och säger att den nu kan ha smärtfria samlag är helt fantastiskt. Då mår jag otroligt bra när jag går hem från jobbet. Även om de som har defektläkta eller missade förlossningsskador som jag behöver remittera vidare känner jag att jag hjälper genom att identifiera och erbjuda en vårdkedja. Både med remittering men också med rehab postoperativt. Där är ju inte jag den enda personen som löser problemet, men jag upplever ofta en stor tacksamhet från patienter för min del i kedjan.

8. Vad är det som gör dig som fysioterapeut unik inom vårdapparaten för just dessa patienter? Vad skiljer din kompetens/det du kan göra från vad tex en gynekolog eller barnmorska (eller annan specialiserad personal) kan göra för dessa patienter?

Fysioterapeutens förmåga att se till det friska, att stärka förmågor, att se rörelse som ett mål och ett medel och mina kunskaper inom smärta och smärtbehandling för mig/oss unika i relation till närbelägna professioner. Barnmorskor kan vara otroligt bra att se till det friska men har inte alls rehabtänket. Gynekologer kan mycket, men inte alls det vi kan. Vi har otroligt viktiga kompetenser allihopa som är viktiga komplement. Jag hade aldrig kunnat jobba som jag gör utan ett bra samarbete med gynekologer/kirurger.

9. Tycker du att jobbet med patienterna inom Kvinnohälsa är kul? Vilka utmaningar finns och vad är roligt?

Alltså jag älskar mitt jobb och mina patienter. Jag känner varje dag att jag gör något viktigt och att jag är en person som är med och vänder någons mående till det bättre. Utmaningarna tycker jag är vårdsystemet, ibland blir jag galen på att kvinnohälsa är så lågprioriterat och att folk fortfarande kan få så vedervärdigt dåligt bemötande och bristande vård.

10. Vad är bäst respektive sämst/mest utmanande med att jobba inom kvinnohälsa? Nämn gärna 3 på varje!

Sämst:

  • Ersättningen per patient. Det går inte att bli ekonomiskt lönsam med så stor andel av patienter vars besvär måste få både ta tid, och tas individuellt. Det här påverkar ju min egen löneutveckling och är rätt pissigt.
  • Trögheten i systemet/bristen på vårdkedja. Det finns fantastiska läkare och personal på bäckenbottencentrum, men de är alldeles för få.
  • Att det hänger på patienten själv att hitta mig/oss. Att vi inte får plats automatiserat inom vårdkedjan för mödravård och förlossning.

Bäst:

  • Patienterna. Underbara och starka kvinnor som verkligen är beredda att lägga ner tid och engagemang på sin rehab.
  • Att ofta få jobba med besvär innan de blivit riktigt, riktigt kroniska och svåra att lösa.
  • Sa jag patienterna? Nä, men det är så himla givande!
  • Bonus: Bebisarna. Jag brukar skoja om att det är min löneförmån att snusa på andras bebisar någon gång då och då.

11. Vilka är majoriteten av kvinnorna som söker din hjälp? (nyförlösta, efter menopaus, ungdomar, socioekonomisk status osv…)

Eftersom de flesta av mina patienter söker sig till mig själva är de oftast svenska akademiker som är väldigt pålästa och driftiga. De flesta kommer kanske inom de första månaderna till åren efter att de fött ett barn. Samlagssmärtepatienterna är i regel yngre. Jag trodde som sagt att jag skulle ha en mycket större andel äldre kvinnor, men de är faktiskt i minoritet hos mig. Det här är ett av de problem som jag funderar över – orättvisorna i att många som skulle behöva mig/min/vår kompetens inte hittar fram.

12. Hur lång tid avsätter du för ett nybesök, respektive ett återbesök?

Enligt min arbetsgivares rekommendation utifrån ekonomiska premisser: 45 minuter för nybesök och 30 för återbesök. Det går oftast inte och jag tar många återbesök på 45 minuter också. Det är bland annat det som gör att jag går ekonomiskt back mot de mål som arbetsgivaren har för mig ekonomiskt. Jag har långa perioder när jag inte hinner varken fika eller kissa på rimliga tider, just för att schemat är så tight och jag inte gärna kan avbryta patienter som gråter etc.

13. Hur ser ditt/klinikens avtal ut med SLL gällande just Kvinnohälsa? Är ni detaljstyrda vilka du får ta emot, remisskrav tex och/eller vilka tider osv som ska gälla för besöken? Kunde du bara ”köra igång” med kvinnohälsapatienterna när du kände dig redo, eller krävdes någon typ av ansökan, avtal eller särskilt tillstånd?

Det finns inget speciellt avtal, jag jobbar enligt vanlig primärvårdsavtal. Det är det som sätter käppar i hjulet. Jag har inte fått något gehör för min önskan om att få till stånd något annat. Jag körde bara igång med kvinnohälsapatienterna när jag var redo.

14. En praktisk fråga: Har du en gynstol på ditt ”vanliga” behandlingsrum, eller har du ett separat rum med bara gynstol för kvinnohälsapatienterna, och ett annat vanligt rum med brits osv för ”vanliga”(ej kvinnohälsa) led- muskelpatienter? Vad anser du att man behöver för möbler och utrustning om man ska jobba framgångsrikt med kvinnohälsapatienter?

Jag använder inte gynstol då det inte finns på min mottaging och jag inte riktigt ser potentialen att ha det ute på en vanlig primärvårdsmottagning. Jag vet att det finns kollegor på kvinnoklinik/bäckenbottencentrum som jobbar med patenter i gynstol. De kan naturligtvis se mer på sina undersökningar rent visuellt. Jag upplever dock stora fördelar med att jobba med vanlig brits ställd mot en vägg. Jag sitter med oerhört bra möjlighet till ögonkontakt och kroppskontakt med patienten, vilket bidrar till en trygghet och avslappning. En del behandlingar skulle aldrig gå att utföra i gynstol. Jag har bara ett behandlingsrum och där gör jag både interna och externa bedömningar samt en del träningsgenomgångar. Det funkar bra.

15. Hur är ditt intryck av arbetsmarknaden för de som jobbar inom kvinnohälsa? Vilka arbetsgivare tror du skulle kunna tycka att det är attraktivt att anställa någon som utbildat sig inom detta? Är det vårdcentraler, mödravården, BB, sjukhus…? Enbart landstinget eller även privata vårdgivare tror du?

Jag har faktiskt inget intryck av detta egentligen. Jag är så pass mycket ”offentlig person” nuförtiden och får ofta jobbförfrågningar från olika ställen, men då handlar det om uppdrag som det jag nu har deltid p SKL. Jag har aldrig blivit ”headhuntad” för ett fysiojobb. Jag hoppas och tror att sjukhusen, både kvinnoklinik och BB kommer satsa mer på fysioterapeuter framöver. Men det finns nog inga riktiga indikationer på detta än. Mödravården kan inte anställa fysioterapeuter och jag tror att det skulle behövas ett politiskt beslut angående mödravårdens uppdrag för att ändra på det. Privata respektive landstingsägda rehabmottagningar tror jag att är ungefär hugget som stucket med. Där är det väl tyvärr tillbaks till ekonomin. Vem vill ha en fysioterapeut anställd som inom aktuella ekonomiska ramar i princip inte kan bli lönsam? Jag har i alla fall inte vågat söka mig vidare på grund av den anledningen. Och jag är inte beredd att pressa in mina patienter med skohorn på så korta tidsluckor att de knappt hinner få av sig byxorna.

Vad är ditt intryck – ”slåss” arbetsgivarna om er som utbildat sig inom ditt område? Är det lätt att få jobb i och med att det tycks råda brist på denna kompetens?

Det råder en brist och patienterna slåss om oss. Dock inte arbetgivarna. Alltså efterfrågan är oerhört mycket större än tillgången.

16. Tror du att patienter med besvär inom området kvinnohälsa skulle vara beredda att betala fullt pris för din kompetens även om inte landstinget går in och subventionerar? Är behovet så pass stort så att patienterna skulle kunna tänka sig att betala hela kostnaden för dina tjänster? (Låt säga om du tex skulle sluta vara anställd och öppna egen mottagning istället.) Vad tror du?

Jag tror det, men då är vi tillbaks till den etiska frågan om vem som får tillgång till vården. Jag blir oerhört illa till mods av att tänka på att enbart ha någon slags samhällselit som patientgrupp. Det är naturligtvis att dra det till sin spets. Men jag tycker inte att frågan är enkel.