Kategori: Övrigt

Övrigt

Här hittar du inlägg på BakingBabies som inte platsar klockrent under någon annan kategori. Det kan dock vara precis hur bra och intressanta inlägg som helst – så döm inte inläggen efter den slaskartade rubriken!

En dag på väg och en dag i Prag 

Igår åkte vi hemifrån tidigt på morgonen och kom iväg från Stockholm med ett tåg som gick enligt tidtabell. Vi förstod att det senare blev en hel del tågkaos, men det hann vi alltså undan. I Göteborg mötte Josephs mamma upp, hon hämtade våra två barn och två av barnens kusiner. Så är dom, Josephs föräldrar. De känner inte att de blir ”lite mycket” med att passa våra två barn en helg, de passar på att fylla hela huset. Våra barn var överlyckliga! 

Joseph och jag drog däremot till Landvetter och skulle rätt raskt hoppa på ett flyg till Berlin, för att byta till ett flyg till Prag. (Strulet med den här resan började ju egentligen för flera veckor sedan då det direktflyg vi bokat blev inställt.) Det första flyget var 40 minuter sent, men det var okej. Däremot så växte förseningarna på sig, och vi fick vänta i Berlin i flera timmar. När vi landade i Prag var vi tre timmar sena och det hade precis börjat blixtra, dundra och ösregna. Dessutom var vi utsvultna. Klockan 11 igår kväll hamnade vi på en nattöppen pizzeria efter en kortare språngmarsch från hotellet. Det var ändå himmelskt, att också veta att vi inte hade några barn att bli väckta av. Men vi var fruktansvärt trötta.

Dagen började med frukostbuffé och efter det begav vi oss ut på stan. Vi promenerade till Petrin Hill, till slottet, ett ölbryggande kloster (åt lunch), tog funikularen ner, fikade på café Savoy och promenerade längs vattnet hem igen. Vilade fötterna en stund och promenerade sen iväg igen till en av de bäst rankade koreanska restaurangerna i stan. Sen strosade vi längs vattnet hem, igen. Totalt 3,5 mil har vi gått idag. 

Här är lite bilder från vår dag:

Imorgon ska vi försöka gå på både modemarknad och ”bondens marknad”  och promenera över Karlsbron. Vi har gått förbi den några gånger men inte tagit just den över floden. På kvällen har vi bokat bord på en ”lite finare” restaurang. Hoppas på lika härligt väder som idag. 

Hoppas att midsommarafton var fin för alla er där hemma. Vi får täta uppdateringar över hur barnen har det, och det känns både bra och ledsamt. Vi saknar dem! Fast det är oerhört härligt att få äta och promenera och prata, allt i vuxentakt. 

Hörs igen!

Influencers of Sweden – stora influencerpriset

Influencers of Sweden – stora influencerpriset

sip_social_nominera

Som bloggare är vi en del av Influcencers of Sweden, branschorganisationen för influencers. På grund av lite olika anledningar är ju vår blogg inte någon stor business för oss (mest på grund av min landstingsanställning), men vi försöker ändå hålla bloggen på en branschmässig nivå. Nu har InoS instiftat ett pris och vi ville bara berätta! Tror faktiskt inte vi passar in i någon av nomineringskategorierna (läs gärna och kolla själva?) men det är ju oerhört kul att få nominera andra!

Du kan kolla in kategorierna och nominera dina favoriter här!

Jag passade på att nominera bland annat Ditt barn&Du i kategorin ”nykomling” och Lady Dahmer för ”årets röst”. Det finns så många viktiga bloggar/konton och passionerade bloggare/influencers som får alldeles för lite cred och tack!

Dagens tips är alltså att ta några minuter och nominera dina bloggfavoriter! 

Våra bästa tips för att vårda relationen under småbarnsåren

Våra bästa tips för att vårda relationen under småbarnsåren

Nu är det alltså inte vi som ger oss ut för att vara relationsexperter. Generellt ogillar jag när random människor börjar strössla råd och tips om kring sig. Men vi fick frågan, och jag svarar. Utifrån Mia och mig. Tipsen här kommer också i en icke-rankad ordning.

  • Fråga varandra om planer och förväntningar.

Inför varje helg och varje ledig kväll frågar vi varandra: Vad är planen nu? Vad vill du ha ut av den här helgen? På min agenda kanske det står att baka brödet och förbereda morgondagens middag, på Mias att plugga eller blogga. Till helgen kanske vi behöver städa, vi båda vill träna etc etc. Då försöker vi planera in så att tiden räcker åt till oss båda. Ganska ofta sitter den ena av oss med datorn vid köksbordet medan den andra stökar i köket. På så sätt får vi ändå umgås lite, men kan lägga tid på det vi känner att vi borde. Oavsett hur vi löser det praktiska – att prata med varandra om planer och förväntningar är viktigt för oss.

  • Var involverade i varandra

Det hade inte varit lika enkelt att driva den här bloggen om det kändes som bara ett projekt som bara en av oss har. Nu delar vi intresset och kan både känna att den är värd att prioritera. Vi delar också matlagningsintresset och tycker om många andra saker. Men rådet är kanske generellt inte att välja en partner som har samma intressen som en själv, för när det kommer till att paret har skaffat barn kanske det redan är för sent. Jag tror att till viss del kan det vara ett val att fortsätta vara intresserad och aktivt involverad i varandras arbete, fritid och sidoprojekt.

  • Svälj mygg och sila bort kameler

Små saker som irriterar och frustrerar i en relation kan vi välja att inte ta en konflikt kring. Men de större sakerna som faktiskt blir något som skaver, de försöker vi ta tag i direkt. Det var ett beslut vi tog redan när vi gifte oss. Inte att vi skulle försöka förändra varandra, men att vi skulle ha en låg tröskel för att kunna diskutera saker som är svåra att stå ut med. Vi har också en regel om att inte någonsin anklaga varandra med meningen ”du gör alltid si” eller ”du gör aldrig så”, för det blir ofta så oerhört dåligt stämning och liksom bajskastning av en sådan diskussion.

  • Kommunicera effektivt

När våra barn är hemma är det som att ha en pratradio i bakgrunden. Ett av våra barn slutar _aldrig_prata. Dessutom kräver ju barnen en himla massa uppmärksamhet hela tiden. Vi försöker att inte hinta en massa saker till varandra, för det kan typ vara omöjligt för den andra att uppfatta. Vi försöker tala klarspråk, så ofta vi själva är medvetna om våra egna känslor. ”Jag pallar inte ta disken, kan du göra det? eller ”Jag måste bara få vara ensam en stund, är det okej om du tar nattningen så går jag och sopsorterar?” . Ibland skickar Mia meddelande om sitt sinnestillstånd till mig redan när jag är på väg hem från jobbet. Det är en bra grej att få en förvarning om ifall det är så att det kräver att jag istället steppar in som den peppiga och ansvarstagande föräldern.

  • Lagoma förväntingar på sex

Sex är skönt, men det är fotmassage också. Och att sova är ibland det bästa av allt. Jag tror att sex kommer in som en av de där sakerna som vi pratar ganska rakt ut kring, vad gäller förväntningar och planen för kvällen/helgen. Om en av oss hoppas på sex och den andre mest vill sova behöver vi ju prata om det och göra en gemensam prioritering.

  • Dejta hemma

Det här var vi lite bättre på när barnen var mindre och det kändes mer omöjligt att få till en dejt med barnvakt. Men då bestämde vi meny och dukade fint och tände ljus och gjorde lördagsmiddagen till en riktigt fin trerätters, där vi prioriterade att sitta och konversera och njuta av god mat. Alternativet är för vår del lördagskväll i soffan med chips och smågodis, men det är ju oftast framför TV:n och är långt ifrån lika socialt. Nu har vi tappat greppet om hemmadejtsplanerandet lite, eftersom vi något lättare kan få barnvakt och en middag på restaurang någon gång per halvår i alla fall. Skillnaden på en dejt och en kväll i soffan är alltså konversationen. Prioritera och planera den. En av gångerna gjorde vi detta: Konversationsfrågor för par.

  • Vardagsrutiner och rättvisa

Vi kanske inte ska göra gällande att vi är det perfekt jämställda paret, men när det kommer till hemmasysslor är vi nog ändå rätt jämställda. Vi brukar prata om det när det känns som att pendeln slår över åt något håll. Annars har vi en ganska jämn fördelning av rutiner: Mia letar recept och matplanerar, jag handlar och beställer. Jag dammsuger och torkar damm, Mia städar badrummet. Vi lagar middag lika många gånger i veckan i snitt, men vi håller inte räkningen. Jag bakar allt vårt matbröd och det mesta av fikabröd/kakor, Mia brukar diska mer och jag ställer undan. Mia tvättar, jag sorterar och hänger undan. Det är ingen millimeterrättvisa, men det kanske kommer sig av att vi oftast gör saker tillsammans/samtidigt och trivs med det.

  • Gör tråkiga saker tillsammans med barn, och roliga saker utan

Våra barn är oftast med på alla vardagssysslorna på ett eller annat sätt. Det är slöseri på egen/vuxentid att städa. Barnen får titta på/hjälpa till/ha tråkigt/leka själva när vi städar och donar. Ett tips är att ha en ballong som flyger över utblåset på dammsugarn! När barnen var små kunde vi dammsuga med dem i sele på ryggen. Mia brukar ha barnen med när hon skurar badrummet. Då skurar hon väggar och golv med grönsåpa och låter någon av dem leka brandman och skölja bort lödder såpan med duschslangen. När barnen sover vill vi göra annat än att städa.

  • Säg tack

Vi säger tack till varandra många gånger dagligen. ”Tack för att jag fick gå iväg och träna”. ”Tack för att du tog disken”. ”Tack för att du lagt kuddarna i soffan i en sån fin ordning”. Det gör mycket för motivationen att få höra ett tack, även om det kan tänkas självklart det vi tackar för. Det kanske var PISSJOBBIGT den där timmen jag var på gymmet, eller det kanske var sjuhundradegången jag plockade upp soffkuddarna. Det är egentligen inte själv grejen vi tackar för, utan mer för känslan bakom. Att jag ser att du gjorde det där för mig, trots att det kanske inte var helt utan uppoffring.

Det var nog våra tips.

Vilka är dina?

 

Ett sånt där screenshot-inlägg

Ett sånt där screenshot-inlägg

Har sett att flera andra bloggare gjort inlägg med de senaste screenshoten de tagit med sin mobil, och jag gillar idén. Det är ju lite som att kolla in i någons hjärna, vad som pågår och vilka funderingar och tankar som pågår där. Och i min hjärna? Ja, det är nog precis så enkelspårigt som man kan tro. Haha. Välkommen in i min hjärna!

  • Ibland letar jag efter studier om menstruationscykelns påverkan på kroppen.

Jag hittar så lite, så jag kommer aldrig till att blogga det riktigt.  Mer än inlägget jag skrev här, förstås. Men jag fortsätter att samla på screenshots.

  • Den här bilden dök upp i mitt Instagramflöde och jag skrattar fortfarande när jag läser den. Det ÄR svårt med smärta.

  • Den här hållningspåminnelsen tycker jag är grym.

Hur skulle den kunna låta på svenska? ”Lyft brösten upp från magen, sträck på dig och håll huvudet över bröstkorgen, över bäckenet.” Fattar man då?

  • Det här är en favorit. Jag läser den ibland när jag behöver muntras upp, och känna att jag är på rätt väg med mitt jobb.

  • Haha, den här kom som över överraskning på slutet va?

Jag KAN uppenbarligen tänka på något annat än kvinnohälsa. Haha. Så här: När vi flyttade upp till Stockholm köpte vi en soffa som var en vanlig soffa, men där det går att dra ut en underdel och göra till en gästsäng. Passade fint i vår etta då. Sen flyttade vi till en trea och skaffade barn. Soffan har fungerat som gästsäng vi behov, men den är SÅ FUL och SÅ SLITEN. Men det känns också vanvettigt att köpa en ny soffa mitt i småbarnsåren. Men när soffan sprack i tyget här om veckan fick vi lite panik. Vi ska sälja vår lägenhet till hösten, och den där soffan kommer sänka priset på vår lägenhet… Men det känns ovärt at köpa en helt ny soffa inför en visning, och ännu mer ovärt att köpa ny soffa INNAN vi flyttar. Så: Ett överdrag till den gamla soffan ska införskaffas. Därav bilden som skickades till Joseph.

 

Alla kvinnor borde få träffa en fysioterapeut postpartum

Alla kvinnor borde få träffa en fysioterapeut postpartum

I mina drömmar om kvinnohälsovården ingår att det skulle finnas en fysioterapeut kopplad till varje mödravårdsmottagning. Dels skulle denna fysioterapeut kunna göra bedömningar och ge råd och behandling för graviditetsrelaterad bäckensmärta. Men dels skulle hon också kunna bistå med en kompletterande undersökning/behandling efter efterkontrollen av barnmorskan.

En av tre kvinnor kommer ha urinläckage, 20 % kommer opereras för framfall under sin livstid.

När jag berättar om såna här siffror så får den som lyssnar ofta en chockerad min. ”Är det sant? Så många?” Yep. Men när jag för samma person berättar om min önskan om att alla kvinnor skulle få träffa en bäckenbotten-fysio efter graviditet blir ofta responsen lite annorlunda. ”Ja, men vi vill ju inte över-behandla kvinnorna”. 

Vi skulle kunna dubbla behandlingen av kvinnor postpartum många gånger innan vid ens är i närheten av att överbehandla

Jag är en ensam vårdgivare, med en stor blogg visserligen. Men vet ni om att jag inte har en enda ledig nybesökstid förrän efter min sommarsemester? Jag är _SÅ_överbelastad. Tio fysioterapeuter till hade inte räckt för att täcka behovet av rehab ens i den absoluta närmsta närheten till mina två arbetsplatser.

Okej, så här. Vi börjar här:

 

Det du ser på bilden är en animation och estimation av hur ett bebishuvud ska passera bäckenet och igenom bäckenbottenmusklerna. Bilden är lånad från en studie, se här. Den biomekaniska slutsatsen av den här studien är typ: En vaginal förlossning borde vara omöjlig!

Och ja. Det finns ju en mängd kvinnor som kan vittna om att det känns lite kymigt efter att den där bollen passerat ut genom vagina. De som inte kan sitta normalt på flera veckor. De som inte kan hitta sina knipmuskler på flera månader. De som läcker urin när de skrattar. En del får urinläckage, andra får analläckage, vissa får långvarig smärta och andra får framfall. En del får naturligtvis inget av allt detta, men i min värld är de mer undantag än regel. Jag vet att jag också typ bara träffar kvinnor med besvär, men ändå. Börjar du fråga runt i din bekantskapskrets så kommer du får höra alla historierna.

När den där melonen passerat ut genom ett litet, litet hål…

Vi behöver inte överbehandla kvinnor!

De flesta skulle vara oerhört hjälpta av ett första besök och sedan återbesök efter en, två, tre och sedan 6 månader postpartum. De som har behov skulle behöva få en genomgång hur blåsa och tarm fungerar, hur hon ska träna sina bålmuskler, hur hon ska kunna bli av med rygg- eller bäckensmärta, hur hon ska stegra försiktigt i sin återgång till träning och hur hon ska kunna komma tillbaks till en kropp som fungerar precis som hon önskar att den ska.

Det är INTE att över-behandla kvinnor.

De kvinnor som kejsarsnittats kan behöva samma rehabprocess, men med något annat innehåll.

 Att överbehandla är en annan sak

Att överbehandla är att göra onödiga saker inom vården, som patienten lätt skulle kunna göra själv. Att överbehandla är att slarva med skattemedel och strössla med vårdgivartid till patienter som inte behöver. Jag vet naturligtvis att det finns kvinnor som inte hade behövt en massa besök hos fysioterapeut efter sin graviditet. Men om en kvinna anser sig inte behöva det, går tillbaks till crossfitträning inom två månader efter förlossningen och sedan får ett framfall? Hade hon inte behövt det ändå? Några estaka besök hos fysioterapeut kommer alla gånger vara mer kostnadseffektivt än framfallskirurgin.  Jag tänker att det vore bättre att erbjuda alla kvinnor fysioterapi postpartum, med den självklkara rätten att tacka nej.

Frankrike som föredömligt exempel

I Frankrike ingår fysioterapi i det allmänna mödrasvårdsprogrammet, upp till 10 besök postpartum. Vi har en åldrande befolkning, och kvinnor har högre krav på att vara mer fysiskt aktiva nu är förr. Det kommer bara eskalera vad gäller framfalls-, inkontinens- och bäckenbottenkirurgi framöver. Jag hävdar att det inte på något sätt kan vara att överbehandla kvinnor att ge dem förebyggande och behandlande fysioterapi postpartum.

Sömn, läkning och återhämtning

Sömn, läkning och återhämtning

Sömn är en aktiv fysiologisk process, där kroppen sysslar med en massa vitala aktiviteter medan du omedvetet slumrar.

Sömnen pendlar mellan två olika stadier –REM sömn (Rapid Eye Movement) och NREM – (non Rapid Eye Movement). REM-sömn är viktig för att lagra minnen. Djupsömn under NREM är viktig för att återhämta kroppen. Under NREM-sömnen sänks blodtrycket och andningen blir djupare och lugnare. Hjärnan vilar och har väldigt låg aktivitet och därför ökar blodflödet istället till musklerna ute i kroppen. Under dessa perioder får musklerna lite extra omsorger i form av syre och näring, och detta underlättar läkning och tillväxt. Vävnaderna återhämtas och nya celler skapas. Under denna sömnfas frisläpper hypofysen tillväxthormon som stimulerar muskeltillväxt och reparation. Sömnbrist och försämrad sömnkvalitet påverkar tillväxthormonfrisläppningen negativt, och detta verkar ha ett samband med minskad muskelmassa, ökad övervikt och minskad fysisk kapacitet.

En frisk vuxen genomgår en cykel med NREM-REM-sön på 90 minuter, gärna 5-6 cykler per natt.

Efter stor fysisk ansträngning, muskelskador och operationer kräver kroppen mer återhämtning och sömn än vanligt.

Om du därför är nyförlöst med en större bristning eller nyligen kejsarsnittad behöver kroppen ganska mycket sömn för att optimera läkningen. Det är här det känns som någon slags miss i planeringen, för det är ju inte direkt i detta läge som du kan åka bort och bara sova ut.

Åtta timmars sömn per natt anses vara den normala mängden sömn. Rekommendationerna för en vuxen är att sova 7-9 timmar per natt. Människor med sömnbrist har en ökad risk för idrottsskador och muskelskador generellt. Sömnens fysiologiska komponenter är bland annat påverkan på immunsystemet, kroppstemperaturen, hjärt-kärlfunktionen, den kognitiva kapaciteten och hungersregleringen. Sömnbrist kan göra så att plasmanivåerna av vissa faktorer påverkas så att det uppstår ett låginflammatoriskt tillstånd som kan minska motståndskraften mot infektioner i andningsvägarna. Studier på elitatleter har visat att sömn är den bästa fysiska återhämtningen. Förutom rena rehabinsatser så antas sömn vara viktigt även för återhämtningen av muskelskador och efter operationer.

Att ge sömnen dignitet

Nyblivna föräldrar har oftast fullt upp och sömnen kan påverkas negativt av smärtor, stress, barnets vakenhetsperioder och av de regelbundna matningarna av barnet. Det kan vara viktigt att ta upp sömnen som en del i en prioritetsordning om du vet att din kropp har gått igenom mycket runt omkring förlossning eller kejsarsnitt. Prata med din partner eller andra närstående och be om hjälp. Även om det inte går att förlänga just nattsömnen så kan det hjälpa med en tupplur dagtid.

Inläggen i serien i ordning

Serbisk matvecka

Serbisk matvecka

Serbisk veckomatsedel

Påsken är förbi och fastan är över för den här gången. Det betyder att vi är tillbaks till att äta enligt landsteman! När vi börjar fråga runt efter lands-inspiration får vi numera allt svårare eftersom vi faktiskt varit igenom en hel del länder.

  1. Italiensk matvecka
  2. Egyptisk matvecka
  3. Mexikansk matvecka
  4. Turkisk matvecka
  5. Sydafrikansk matvecka
  6. Grekisk matvecka
  7. Sri Lankesisk matvecka
  8. Indisk matvecka
  9. Chilensk matvecka
  10. Georgisk matvecka
  11. Lettisk matvecka
  12. Matvecka: Soul food
  13. Spansk matvecka
  14. Småland är inget land, men får ändå en matvecka
  15. Libanesisk matvecka
  16. Kinesisk matvecka 
  17. Australiensisk matvecka
  18. Tadjikisk matvecka
  19. Matvecka: Nomadfolk
  20. Rysk matvecka
  21. Argentinsk matvecka
  22. Schweizisk matvecka
  23. Persisk matvecka
  24. Kroatisk matvecka
  25. Kanadensisk matvecka
  26. Jamaicansk matvecka
  27. Kenyansk matvecka
  28. Ecuadoriansk matvecka
  29. Dansk matvecka
  30. Koreansk matvecka

Nu när vi är tillbaks i gängorna vad gäller att vara all-ätare försöker vi dela upp veckomatsedeln i lite olika: fisk, kyckling, kött, vego, pasta, soppa och fredagsmys är våra olika stående kategorier som vi letar recept enligt.

Här är vår serbiska matplanering:

Fiskspett med matvete/havre och grönsaksstavar/körsbärstomater.

Pljesjavica-burgare med någon vegofärs istället för kött.

Grönsakspilaf

Goulash äten som gryta med ris och inte som soppa.

Pasta med kyckling och sås

Soppa med vita bönor och Palcinke

Filodegspaj med feta, köfte och grönsaker

 

Vad ska ni äta i veckan? Och har du en serbisk matfavorit?

Läsarfråga om tyndkänsla

Läsarfråga om tyngdkänsla

Vad är tyngdkänsla?

”Kanske en dum fråga, men har resonerat med några vänner och vi verkar ha lite olika uppfattningar om vad tyngdkänsla faktiskt innebär/ känns. Om du hade haft möjlighet att hjälpa till att förtydliga så är vi ett gäng som sluppit en del huvudbry! 🙂”

Svar

Tyngdkänsla ÄR ett svårt begrepp. Jag brukar fråga lite olika saker:

  • Ser du att något buktar i slidan?
  • Känns det som att något buktar i slidan?
  • Blir du trött i musklerna när du står och går?
  • Känns det som att det blir svullet och tungt?
  • Känner du ”babiankänslan” som efter en vaginal förlossning?

Jag tror att olika människor menar att en eller alla av dessa kan vara tyngdkänsla. Gynekologer verkar tycka att tyngdkänsla är ett uruselt symtom som inte betyder något alls, just eftersom det kan bero på en sån himla massa olika saker.

Min alldeles egna privata tyndkänsla upplever jag vid mens, och då värker/tynger det och påminner jättemycket om just babiankänslan efter förlossning. Jag blir trött av att stå och gå, men mår bättre av att få ligga och vila.

Tyngdkänsla behöver alltså inte vara samma för alla.

Det kan vara viktigt att du själv analyserar vad det betyder för dig. En del individers tyngdkänsla är faktiskt bara mjöllksyra i trötta muskler, andras upplevelse hör ihop med ett framfall. Andras tyngdkänsla kan vara överspända muskler som liksom krampar. Jag brukar hävda att det normala är att du inte ska behöva känna av din snippa alls förutom när du typ kissar, bajsar eller är sexuellt upphetsad och en återkommande förnimmelse av tyngd är ett symtom. Dock vad det är ett symtom på vet vi egentligen inte förrän vi har analyserat det ytterligare.

Så, svaret är: troligen har både du och alla dina vänner rätt i era olika uppfattningar!

 

Hjärta Stockholm

Vi stannar upp

Våra hjärtan brister när vi tänker på dem som inte fick hem sina närstående igår. Det finns inte ord för sorgen, frustrationen, rädslan.

Vi måste få känna. Men låt oss inte hata.

Hämta kärlek, kraft och tröst där du kan hitta det. Vi umgås med vänner och kramar våra närstående lite extra.

***

Lord, be with us this day,
Within us to purify us;
Above us to draw us up;
Beneath us to sustain us;
Before us to lead us;
Behind us to restrain us;
Around us to protect us.

Kan vi införa en ”kommentera på bloggar-regel”? 

På inlägget om amningsreumatism kom nyss en kommentar. Vi är otroligt skonade från troll, och ifrågasättande kommentarer är ju egentligen oerhört välkomna. Det är klart att vi tillsammans kan stöta och blöta frågor och jag har naturligtvis långt ifrån alltid rätt.

Men jag skulle ändå vilja förklara lite om hur jag tänker kring kommentarer som denna. För en återkommande läsare hade nog förstått att jag inte skriver lösryckta åsikter, utan baserar alla inlägg här på vetenskaplig grund så gott det går. Jag har naturligtvis letat efter studier om ämnet innan jag skriver ett helt blogginlägg om det.
Sedan finns det naturligtvis olika sätt att tolka studier och ibland dessutom studier som har motsvarande resultat. Då brukar jag försöka förmedla just detta.

Utan att hamna i en diskussion om just amningsreumatism, så känner jag så här: lär känna en bloggare lite innan du kommenterar.

För:

1. Jag skriver inte blogginlägg här utan att grunda dem på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Och

2. Allvarligt talat? Om du vill läsa in att jag är den som skuldbelägger mammor så får du ta och läsa igen.

Jag tänker generellt att en sån här kommentar såklart inte spelar så stor roll, men det känns liksom för himla orättvist. Alla inlägg här är naturligtvis inte hundra procent fantastiska, men jag kan känna att jag förtjänar någon slags rimlighet. Vill du kommentera ifrågasättande här, var vänlig läs en väl avvägd mängd inlägg innan. Så du vet vad du uttalar dig om.

Och, återkom gärna med vetenskapliga studier som motsäger det jag skriver! Jag LOVAR att jag kan revidera både uppfattningar, åsikter och blogginlägg om det visar sig att jag har fel.