Kategori: Övrigt

Övrigt

Här hittar du inlägg på BakingBabies som inte platsar klockrent under någon annan kategori. Det kan dock vara precis hur bra och intressanta inlägg som helst – så döm inte inläggen efter den slaskartade rubriken!

Forskarkalendern: Upprepade missfall

Forskarkalendern: Upprepade missfall

Gästinlägg av Emma Råsmark Røpke

Vill så gärna ha ett barn – men får endast missfall

En kvinna går framåtböjd av smärta och blöder från sitt underliv. Jag är läkare på gynakuten och tar emot henne på det bästa sätt jag kan. Jag konstaterar att hon har fått missfall. En tom livmoder, som stött ut graviditeten- ytterligare ett missfall. Hon gråter, inte på grund av en fysisk smärta, men av sorgen, tomheten och drömmarna som gått i kras. Avsaknaden av ett önskat barn är så påtaglig.

Jag försöker att ge allt jag kan, men det är ändå omöjligt för mig att ge paret det de allra helst vill ha. Jag försöker förstå känslorna, visa dem empati, lyssna på dem och berätta allt jag vet om missfall. Men hur jag än gör, vad jag än säger, känner jag mig aldrig tillräcklig i dessa lägen. Det jag vill ge de är hopp.

Det är nog från denna vilja att ge hopp min drivkraft kommer ifrån. Det är därför jag forskar och håller på att doktorera inom ämnet upprepade missfall.

Jag heter Emma Råsmark Röpke och är specialistläkare inom Obstetrik och Gynekologi.

Om missfall

Missfall är vanliga, men vi pratar sällan om dem. Ca.15-30% av alla graviditeter slutar i ett missfall. Kroppen stöter bort graviditeten men ändå är det ofta ett ämne som är tabu att prata öppet om. Ett eller två missfall räknas som ”normalt” hos kvinnor som försöker skaffa barn. När man har haft 3 eller flera missfall i följd kallar man det ”upprepade missfall”. Då kan det vara annat än slumpen som gör att en kvinna drabbas.

Utredning

Det är efter tre missfall som man har rätt att bli utredd för om det finns en bakomliggande orsak som kan förklara de upprepade missfallen.

Kända orsaker till upprepade missfall är missbildning av livmodern, kromosomfel hos mamman eller pappan, sjukdom med ökad koagulationstendens sk. thrombofili samt Antifosfolipidsyndrom (APS) med antikroppar i blodet, icke välreglerad diabetes eller för låg ämnesomsättning, ökad ålder, stress, rökning, övervikt och alkohol.

Upprepade missfall är ett svårt tillstånd, framförallt för paret som önskar barn. Det är även en utmaning för vårdpersonalen som tar hand om patienten. I över hälften av tillfällena hittar man nämligen inte någon orsak till varför kvinnan upplever upprepade missfall. Frustrationen är ofta stor då det i just dessa fall inte finns starka vetenskapliga bevis för någon medicinsk behandling som ökar chansen att få ett levande fött barn i nästa graviditet.

Behandlingar för upprepade missfall

Kända orsaker kan ofta behandlas med t.ex. operation, pregenetisk screening, medicinsk behandling för diabetes eller medicinsk behandling mot låg ämnesomsättning. I flertalet av fallen hittas tyvärr ingen förklaring. Kvinnan är då utelämnad till de icke evidensbaserade behandlingarna som oftast ges på vinst eller förlust. Sådan behandling kan bland annat vara blodförtunnande medicin (lågmolekylärt heparin och acetylsalisylsyra), gulkroppshormon (progesteron), immunoglobuliner (antikroppar) och immunisering med pappans celler.

Min forskning om upprepade missfall

Hur många drabbas?

Det finns tyvärr inte många studier som på ett optimalt sätt har undersökt hur många kvinnor som årligen drabbas av upprepade missfall. I vår forskning har vi undersökt antalet kvinnor med upprepade missfall utifrån ett patientregister hos Socialstyrelsen. Att känna till hur många kvinnor som drabbats av upprepade missfall är viktig information för att vi inom sjukvården ska kunna planera och budgetera för rätt insatser. Så att vi i vår tur kan ge de drabbade kvinnorna bästa tänkbara vård. I vår nyligen publicerade studie har antalet kvinnor som varje år drabbas av upprepade missfall ökat med 58% i perioden 2003 till 2012. Vad är orsaken till detta? Är det miljöfaktorer, ändrat immunförsvar hos mamman och ökad frekvens av riskfaktorer till upprepade missfall? Eller är det flera som söker sjukvård vid missfall så att fler diagnostiseras än tidigare? Vad orsaken till ökningen är har vi tyvärr inget enkelt svar på utifrån denna studie utan ytterligare forskning krävs.

Om jag är tidigare drabbad, är det då ökade risker i min nästkommande graviditet?

Viss forskning tyder på att kvinnor med en historia av upprepade missfall kan lida större risk för komplikationer i en senare graviditet. Vi ska undersöka om det är vanligare graviditetskomplikationer hos kvinnor med tidigare upprepade missfall än hos friska kvinnor som föder barn. Komplikationer har visat sig kan vara dålig tillväxt av fostret, för tidig födsel, avlossning av moderkakan, havandeskapsförgiftning och fosterdöd. Moderkakans funktion är nedsatt i alla ovanstående tillstånd. Det finns forskning som tyder på att det är just moderkakan som kan vara boven i dramat vid upprepade missfall.

Resultaten från denna forskning kan vara avgörande i hur vi ska följa graviditeten hos kvinnor med tidigare upprepade missfall för att minska riskerna för sjukt barn och sjuk mamma.

Forskning pågår!

Det är fortfarande många frågetecken inom området upprepade missfall. Jag hoppas att min forskning kan bidra till att sjukvården kommer att ha mer att erbjuda den förkrossade kvinnan som söker hjälp för sina upprepade missfall.

Jag har aldrig själv drabbats av något missfall, men med min forskning på detta område önskar jag en större öppenhet och fokus på ämnet. Jag hoppas att det kan skänka hopp till de kvinnor som drabbas.

Emma Råsmark Røpke

Forskarkalendern: Kvinnlig omskärelse

Forskarkalendern: Kvinnlig omskärelse

Gästinlägg av Camilla Larsson

Hej, Camilla Larsson heter jag! Jag är socionom/sexolog som vid sidan av min forskning om kvinnlig omskärelse arbetar med att svara på ungdomars sexualitetsfrågor i radioprogrammet Ligga med P3.

När jag får frågor om min forskning vet jag inte alltid vad jag ska svara. Vad vet folk sedan innan? Vad har de fått med sig för bild av kvinnlig omskärelse? Kommer jag att uppröra om jag sakligt försöker beskriva vad jag forskat om och lärt mig?

Mitt forskningsområde

Att forska om sexualitet och kvinnlig omskärelse med unga i fokus innebär mer specifikt att jag har dykt in sexualitetens värld vad gäller frågor som hur sexualiteten egentligen påverkas vid ingrepp i könsorganen. Jag har studerat vad som händer fysiskt med förmågan till njutning. Som sexolog har jag också tittat på andra dimensioner som vi vet påverkar vårt sexuella välbefinnande:

  • sexuellt självförtroende
  • kroppsuppfattning
  • omgivningens förväntningar på ens sexualitet
  • hur omgivningens förväntningar stämmer överens med ens egna förväntningar och önskningar.

Just de sistnämnda tycks vara särskilt viktigt för ungas möjligheter till positiva sexuella erfarenheter.

Kvinnlig omskärelse otroligt varierat

Vad många inte vet är att ’kvinnlig omskärelse’ bara är ett samlingsnamn för väldigt många olika ingrepp i kvinnors yttre könsorgan där det inte finns några medicinska skäl för ingreppet. Ibland utgör ingreppet en symbolisk handling såsom prickning med vasst föremål på klitoris/klitorishuvan i syfte att framkalla en droppe blod. Ibland skärs vävnad bort från klitoris och/eller blygdläppar. En annan variant, och kanske den det i Sverige talas mest om, är när man skär bort blygdläppar och skapar en försegling av vagina, med eller utan att ha skurit på klitoris. Detta kallas infibulation.

Dessa ingrepp särskiljs från ingrepp som görs i väst på kvinnors könsorgan, t.ex. av estetiska skäl. Det kan vara vaginaförsnävning, klitorisreduktion eller blygdläppsförminskning. Och även om det finns mycket att säga om den diskussionen ur ett sexologiskt perspektiv, kommer jag här att prata om ingreppen som går under kategorin ”kvinnlig omskärelse” enligt gängse definitioner.

Utförs i ett 30-tal länder i världen

Ingreppen görs rutinmässigt i somliga grupper i ett 30-tal länder i världen. Främst i Afrika söder om Sahara, Nord- och Östafrika, vissa delar av Mellanöstern och områden i Indien, Indonesien och delar av Kurdistan. Det utförs vanligen i åldern 4-14 och anses ofta som nödvändigt för äktenskap. Ibland utförs det utan sterila förhållande till förfogande och ibland av läkare på sjukhus eller i hemmet med bedövning. Detta ger vid handen en ritual som kommit att se mycket olika ut beroende på vilka regioner, och grupper inom dessa, som man talar om.

Konsekvenser för kroppen och hälsan

Beroende på ingreppets art kan det ge omedelbara komplikationer som smärta, blödning, ökad infektionsrisk, svårt att hålla urinen och skador på intilliggande organ. Vad gäller de mer långsiktiga konsekvenserna ger forskningen ingen entydig bild. En del kvinnor med omskärelse upplever påtagliga besvär. Vad som orsakar besvären är dock inte alltid helt enkelt att avgöra. Vad man sett i forskning är att kvinnor med mer omfattande omskärelser rapporterar något ökad förekomst av vulvasmärta. Ibland har smärtan berott på cystor eller vävnad som läkt illa och som kan åtgärdas med läkarhjälp. Smärta har också rapporterats i samband med första penetration (vid infibulation). Andra kvinnor upplever inga problem alls i förhållande till omskärelsen.

Då det kan vara svårt att veta anledningen till ens besvär och för att få rätt behandling är det viktigt att inte för snabbt dra slutsatsen att besvären beror på omskärelsen. Istället är det viktigt att man får en ordentlig undersökning så att inte andra möjliga orsaker till besvären missas.

Forskning om kvinnlig omskärelse och njutning

En vanlig fråga kvinnor ställer är: hur blir det med känseln efter att känselvävnad tagits bort?

Alla som någon gång opererats vet att det kan ge ärrvävnad och att man kan få förändrade sensationer på det opererade området. Exempelvis har kvinnor vid ingrepp av estetiska skäl (t.ex. blygdläppsförminskning) ibland beskrivit att man tappat känsel. Det är alltså möjligt att uppleva känselbortfall vid operationer av detta slag. Samtidigt vet vi att många som genomgått operationer, som t.ex. vid gynekologisk cancer eller könsbekräftande åtgärder vid könsdysfori, kan njuta av sex och få orgasm. Samma är det med kvinnor som genomgått kvinnlig omskärelse. I en studie bland kvinnor med infibulation, var det 90 % som berättade för forskarna att de hade erfarenheter av orgasm.

Kan njuta av sex

Sammantaget visar studier om sex och omskärelse att många kvinnor med olika typer av omskärelse, inklusive infibulation, vittnar om upplevelse av sexuell lust, njutning och orgasm. Studier med kontrollgrupp där man jämfört grupper av kvinnor med och utan omskärelse, visar att det är liten eller ingen skillnad mellan grupperna i hur man skattar sitt sexuella välbefinnande.

Klitoris inte nödvändigtvis så viktig som vi tror

Klitoris som är det som får många av västvärldens kvinnor att komma, är inte nödvändigtvis så viktig som vi tror. Man har t.ex. sett att klitoris volym i sig, inte spelade någon roll för hur nöjda omskurna kvinnor var med sitt sexliv. Däremot spelade det roll för kvinnorna utan omskärelse(!). En möjlig förklaring är att klitoris har väldigt olika laddning; i områden där klitorisollonet skärs bort är kroppsdelen ofta förknippad med något orent, något man kan vara lättad över att ha blivit av med. Detta kan bidra till ökad nöjdhet med sin kropp. Andra beskriver en stor sorg och förlust över omskärelsen, känslor av att ha gått miste om någonting. Beroende på individens förväntningar, kommer också det sexuella utfallet att variera.

Hur kan man njuta när viktig känselvävnad skurits bort?

En förklaring är att sexuell upplevelse, är så mycket mer än nerver och aktiviteter i könsorganen. Hur nöjda vi är med oss själva, vår kropp, vårt köns utseende och i vår sexuella relation spelar enormt stor roll för våra möjligheter att känna sexuellt välbefinnande. Att vi själva får bestämma när, hur och med vem vi vill ha sex, att vi blir lyssnade på sexuellt och kan kommunicera våra viljor, är också komponenter som spelar roll för sexuellt samliv.

Unga

I mina intervjuer med vuxna gifta somaliska kvinnor som genomgått omskärelse kan jag se att man ofta har koll på det här. Man har ett etablerat sexliv, kanske har fått barn och vet att det går att njuta sexuellt – en bild som inte är lika självklar bland de yngre kvinnorna jag intervjuat. Där är man kanske mer osäker på hur ens framtida sexliv kommer kunna se ut. Vad jag önskar dessa unga kvinnor, liksom alla andra unga kvinnor som är mitt i formandet av sitt sexuella jag, är att omgivningen förmedlar denna positiva bild av sex som kan finnas hos äldre generationer. Som goda exempel och inspiration för hur framtiden kan komma att bli!

För det är en lite dyster bild för unga tjejer som avtecknas i den stora ungdomsundersökningen UngKAB (version 2009) där långt färre tjejer (50%) jämfört med killar (70%) fick orgasm vid senaste sextillfället. Siffran för personer utanför de binära könskategorierna låg där emellan (58%) och skillnaderna minskade med stigande ålder. För merparten gällde detta vid heterosex och speglar ett orgasmglapp där tjejer i heterosex får sina behov tillfredsställda i mindre utsträckning än killar. Så behöver det inte vara. Tjejer har all möjlighet att kunna njuta av sex inte bara mentalt utan också kroppsligt (klitoris är ett stort nervrikt organ som också fortsätter inåt i kroppen!).

Detta vill jag förmedlas till tjejer!

 

Om du eller någon du känner vill få råd kring sexualitet

Vårdcentral/skolsköterska/ungdomsmottagning* hjälper till med:

  • Samtal och rådgivning för hälsa, allmän oro och sexualitet
  • Gynekologisk undersökning där man kan få svar på vad som tagits bort och om vävnaden är frisk eller skadad
  • Öppningsoperation kan erbjudas kvinnor som blivit sydda t.ex. vid underlivsbesvär, före giftermål eller före förlossning, eller av andra skäl

 

* Idag finns också två specialistmottagningar i Sverige för personer med kvinnlig omskärelse, Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm och Kvinnokliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala (Birgitta Essén). Man utreder just nu också möjligheter för en mottagning i Skåne.

 

Tillägg!

Jag gör två delstudier, en med unga tjejer och en med personal som träffar omskurna tjejer. Om du är intresserad av att vara med som deltagare i någon studie får du gärna kontakta mig! camilla.larsson@mah.se

Camilla Larsson

Socionom/sexolog

Doktorand, Malmö högskola

Centrum för sexologi och sexualitetsstudier

Forskarkalendern: Hopp om behandling för havandeskapsförgivning

Forskarkalendern: Hopp om behandling för havandeskapsförgivning

Gästinlägg av Stefan Hansson

Hej, mitt namn är Stefan Hansson, jag arbetar som överläkare vid kvinnokliniken i Malmö och Lund, SUS samt som professor vid Medicinska Fakulteten, Lunds universitet. I mitt avhandlingsarbete studerade jag hur fostrets hjärna bildas och finjusteras. Sedan 1999 har jag fokuserat min forskning på moderkakans, placentans funktion och därigenom på sjukdomen havandeskapsförgiftning-preeklampsi.

Havandeskapsförgiftning= Preeklampsi

Havandeskapsförgiftning, som på kliniskt språk heter preeklampsi, är ett sjukdomstillstånd som uppkommer i samband med graviditet. Diagnosen ställs i dag genom att för högt blodtryck samt äggvita i urinen upptäcks efter tjugonde graviditetsveckan. Symtombilden är ofta vag men några typiska symptom är svullnad och huvudvärk.

I sin allvarligaste form kan preeklampsi övergå i eklampsi – ett livshotande tillstånd som kännetecknas av epilepsiliknande kramper och generell organsvikt. I Sverige drabbas årligen cirka 5 000 blivande mammor av havandeskapsförgiftning, motsvarande 3–7 % av alla gravida kvinnor. Totalt drabbas årligen ca 10 miljoner kvinnor globalt. Eftersom enda boten idag är att avbryta graviditeten orsakar havandeskapsförgiftning även 15 % av alla för tidiga förlossningar.

Ett stort problem i världen

I Sverige är det sällsynt med komplikationer och dödsfall men globalt sett är havandeskapsförgiftning ett medicinskt problem av enorma proportioner. Tillståndet ligger bakom 76 000 dödsfall bland gravida kvinnor och ca 500 000 barn världen över vilket motsvarar ett maternellt dödsfall var elfte minut. I dag saknas en säker metod för att identifiera riskpatienter tidigt i graviditeten. Efter graviditetsvecka 20 är nuvarande diagnostiska metoder främst baserade på blodtrycksmätning, vilket inte är så specifikt. I dag finns endast symptomatisk behandling att tillgå, vilken främst syftar till att sänka blodtrycket. Den enda behandlingen som botar havandeskapsförgiftning är att avbryta graviditeten genom att förlösa barnet.

Havandeskapsförgiftning drabbar många av kvinnans organ bland annat njurarna

Havandeskapsförgiftning är en sjukdom som drabbar alla organ hos den gravida kvinnan, inte minst njurarna. I samband med en graviditet måste njurarna anpassa sig till en ändrad hormonprofil, en ökad ämnesomsättning i kroppen och större blodvolym. Därför kan även sjukdomar som påverkar njurarna (till exempel diabetes och SLE) öka risken för havandeskapsförgiftning. Det finns därutöver ett tydligt samband mellan njursjukdom – även lindrig sådan – och havandeskapsförgiftning.

Orsaken är okänd

Orsakerna till att vissa kvinnor drabbas av havandeskapsförgiftning är fortfarande okända, därför kallas sjukdomen även för ”de många teoriernas sjukdom”. Första steget i sjukdomsutvecklingen beror på att moderkakan (placentan) inte har anlagts på korrekt sätt. Detta leder till en otillräcklig blodtillförsel som ger upphov till oxidativ stress som i sin tur skadar moderkakan. I ett första steg frigörs komponenter från den dåligt fungerande moderkakan. Bland annat uppstår en ansamling av fritt fosterhemoglobin vars nedbrytningsprodukter är giftiga och ger upphov till inflammation och kärlskada. Vidare minskar produktionen av viktiga tillväxtfaktorer som behövs för att moderkakan och dess blodkärl skall bildas.

Sjukdomens andra steg

Det andra sjukdomssteget uppstår när dessa giftiga ämnen läcker över till mammans blodcirkulation där det uppstår en generell skada på blodkärlen och så småningom på de enskilda organen. De kliniska symptomen uppträder sent i graviditeten och kan snabbt utveckla sig till livsfarliga situationer framför allt när hjärnan svullnar och eklampsi drabbar kvinnan. Symptomen är ofta vaga och diffusa vilket i sig är anledningen till att gravida kvinnor i utvecklingsländer ej söker vård i tid. Tilltagande svullnad och huvudvärk är vanliga tecken.

Kliniska manifest och symtom:

– högt blodtryck
– proteinuri (äggvita i urinen)
– läckande blodkärl vilket ger svullnad
– buksmärtor, huvudvärk, ögonflimmer
– krampanfall (eklampsi) och stroke

Långtidskonsekvenser av genomgången havandeskapsförgiftning:

Havandeskapsförgiftning medför en dubblerad risk för kardiovaskulär sjukdom och stroke senare i livet. Sannolikt beror det på de skador som uppstår på mammans blodkärl och hjärta. Det är därför viktigt att kvinnor som genomgått en graviditet komplicerad av havandeskapsförgiftning regelbundet kontrollerar sitt blodtryck, motionerar regelbundet och undviker rökning.

Världens första läkemedel mot havandeskapsförgiftning

Det saknas fortfarande en farmakologisk behandling för havandeskapsförgiftning. Idag finns endast symptomatisk behandling att tillgå, dvs blodtryckssänkande mediciner samt medicin som förhindrar och bryter eklampsikramperna. Vid Lunds universitet har mina och Bo Åkerströms forskargrupper utforskat en ny sjukdomsmekanism. Ansamlat fritt hemoglobin ger upphov till oxidativ stress som i sin tur är skadligt för kroppens alla celler. Vi har under de senaste åren genomfört flera framgångsrika behandlingsstudier med ett kroppseget protein-alpha-1-microglobulin (A1M) i djurmodeller för havandeskapsförgiftning.

A1M

A1M är ett naturligt, kroppseget protein som finns i alla ryggradsdjur. A1M har många olika funktioner och har visat sig spela en unik roll i kroppens försvar mot oxidativ stress och giftiga ämnen som orsakar inflammation och skador på vävnader.

Här förklarar jag mer:

Det här skulle kunna användas på två sätt:

Om A1M fungerar så bra som vi hoppas kan vi behandla havandeskapsförgiftning på två  olika sätt.
  1. Vi skulle kunna genom mätningar kunna identifiera de kvinnor som är i riskzonen. Tidig behandling skulle kunna förebygga sjukdomsutbrott.
  2. Vi skulle kunna ge behandling för redan etablerad sjukdom och dämpa sjukdomsprogressen.

Förhoppningar för framtiden

Inom A1M Pharma AB  fortsätter vi att utforska och utvärdera A1M:s neutraliserande och läkande effekter och hoppas kunna få fram ett läkemedel som vi kan introducera till patienter.

För dig som vill veta mer!

Fotograf Charlotte Carlberg-Bärg

 

Stefan Hansson

Professor och överläkare i Obstetrik och Gynekologi

 

Forskarkalendern: Bäckensmärta kapar livet

Forskarkalendern: Bäckensmärta kapar livet

Gästblogginlägg av Annika Svahn Ekdahl

”Jag har inget socialt liv längre”, ”Jag kan inte jobba, promenera, träffa vänner eller lyfta upp min två-åring… jag kan inte göra någonting”, ”Jag har ont och är beroende av andra hela tiden och det gör mig arg och ledsen”.

Detta är några kommentarer från gravida kvinnor med bäckensmärta som jag träffat i samband med min forskning. Jag heter Annika Svahn Ekdahl, är leg. fysioterapeut och jobbar på Göteborgs universitet.  För några år sedan, efter ca 25 års arbete som fysioterapeut inom primärvård, började jag undervisa på utbildningen till fysioterapeut och fick möjlighet att bli medarbetare i en studie om graviditetsrelaterad bäckensmärta. Jag träffade många gravida i samband med detta och mina frågor och funderingar blev fler och fler… Frågorna har utvecklats till ett forskningsprojekt som förhoppningsvis ska bli en avhandling framöver.

Begränsning på grund av bäckensmärta

De kvinnor jag möter beskriver ibland väldigt dramatiska förändringar i sitt dagliga liv på grund av bäckensmärtan. Begränsningarna är stora, kroppen hänger inte med, sömnen blir lidande och de känner sig inte självständiga längre vilket påverkar dem på alla plan. De flesta beskriver dock att de anpassar sig till besvären, utesluter vissa aktiviteter, tänker sig för när det gäller lyft eller annat. Kvinnorna biter ihop och kämpar på, vissa drar sig för att berätta för arbetskamrater att de har ont, en kvinna jag träffade vågade inte säga något på grund av att hon var rädd för att mista jobbet. Dessutom beskriver en del kvinnor att de känt sig dåligt bemötta och ibland även misstrodda av vårdpersonal. En kvinna berättade att läkaren sa att ”Jo, men det är så att foglossning har man inte såhär tidigt…” när det blev aktuellt med sjukskrivning på grund av att besvären var så stora och arbetsuppgifterna inte gick att anpassa. En del kvinnor berättar att de får höra att det är normalt att det känns lite när kroppen blir tyngre, graviditet är ingen sjukdom. Det är det ju inte heller, men det är inte normalt att ha så stora besvär att man inte klarar sitt dagliga liv.

Drabbar ungefär hälften av alla gravida

Ungefär hälften av gravida kvinnor i Sverige idag får besvär med bäcken- och/eller ryggsmärta, många av dem blir sjukskrivna på grund av detta. Det finns riktlinjer för behandling men gör vi rätt saker? Jag vill genom min forskning sprida kunskap om hur det kan vara att leva med bäckensmärta under graviditeten men att det finns bra hjälp att få hos fysioterapeuten. Vi fysioterapeuter behöver också få mer kunskap om vad kvinnorna önskar och vilka av våra behandlingsmetoder som är mest effektiva för att kunna skräddarsy behandling för varje kvinna som söker oss. Det kan vara något som saknas idag. Riktlinjer är ofta generella och min tanke är att när det gäller behandling behöver man ha ett tydligt individuellt perspektiv. Varje gravid kvinna har sina individuella önskningar och förutsättningar och det kan vara en utmaning för oss fysioterapeuter att bemöta detta, men samtidigt är det ju det vi är bra på – att individanpassa! Jag möter ofta kvinnor som efter besök hos kunnig fysioterapeut känner sig mycket lugnare, kan hantera besvären på ett bättre sätt, fått med sig tips och råd om till exempel träning och inte minst fått svar på alla frågor och funderingar.

Det jag vill

Jag vill också bidra till att öka kunskapen om att man visst kan drabbas av bäckensmärta redan i mycket tidig graviditet likaväl som att besvären hos ett fåtal kvinnor finns kvar även lång tid efter förlossningen. Kvinnor med bäckensmärta ska inte behöva känna sig misstrodda i kontakten med vården, försäkringskassan eller på arbetsplatsen. Tyvärr verkar det vara så att det saknas kunskap på många olika nivåer när det gäller denna typ av besvär.

De flesta blir bra!

Hos de allra flesta kvinnor klingar besvären av efter förlossningen och även jag blir förvånad ibland när jag träffar kvinnor på uppföljning. Det kan vara så att kvinnan var sjukskriven på heltid i graviditeten och hade svårt med alla aktiviteter på grund av smärta, men kommer på uppföljningen och säger ”Jag trodde inte det var sant att den *%&#!* smärtan skulle försvinna, men jag har inte ont alls längre!” Vi ska dock inte glömma dem som fortfarande har kvar sina besvär långt efter förlossningen, där kan fysioterapeuten många gånger hjälpa till för att vardagen ska fungera lättare.

Hopp om framtiden

Slutligen vill jag säga att det känns mycket positivt att kvinnors hälsa lyfts fram på ett annat sätt idag än tidigare. Det finns ännu inte så mycket forskning gjord, men många projekt är på gång och det är spännande att få vara en liten del av detta.

Tack för mig!

Annika Svahn Ekdahl

Annika Svahn Ekdahl, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, fotograf Cecilia Hedström

 

 

Forskarkalendern: Förstoppning och tarmtömning

Forskarkalendern: Förstoppning och tarmtömning

Gästblogginlägg av Jenny Sjödahl

Hej!

Jag heter Jenny Sjödahl och arbetar som legitimerad fysioterapeut på Bäckenfunktionsenheten vid Magtarmmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping. Min fysioterapeutkarriär började dock i primärvården, mer specifikt på Eksjö vårdcentral. I primärvården träffade jag på ett flertal kvinnor med ospecifik ländryggssmärta där det också framkom att de hade besvär med urinläckage. Jag fick fler och fler kvinnor med urininkontinens remitterade till mig. Och det var där mitt intresse för bäckenbotten började på riktigt!

Fast det är en sanning med modifikation…

Eller ja, det började väl egentligen redan i samband med våra samtal runt middagsbordet när jag växte upp. Min gissning är att våra samtal  skiljde sig en hel del från många andra människors middagskonversationer. Jag har en pappa som är kolorektalkirurg som har arbetat med allt från tarmcancer till sfinkterskador. Låt mig säga som så, det har varit en hel del samtal om bajs, tarmar, sårläkning och hemorrojder runt vårt middagsbord. Och då menar jag inte på något ”bajsroligt ha, ha-sätt”. Det handlade om funktionen i de olika delarna av tarmen, vad gallblåsan har för uppgift, varför bajset kan ha så olika konsistens och färg, varför majskorn kan komma ut hela, vad vi har för glädje av våra analkuddar (som sedermera kan bli irriterande och onda hemorrojder) osv. Min mamma har vid fler tillfällen än jag kan minnas spänt ögonen i oss och sagt: nu räcker det, nytt samtalsämne hörrni! Framförallt när vi hade kompisar hemma på middag.

Komplexiteten fascinerar

När jag lämnade Eksjö vårdcentral och det småländska höglandet för att hälsa på hemma i Linköping så fortsatte diskussionerna vid middagsbordet och framför brasan. Vi pratade om svårigheterna att prata om besvär så som inkontinens och hemorrojder. Alla tabun. Hur viktigt det är att vi inom vården ställer frågor om denna typ av symtom. Jag blev också tidigt uppmärksammad på att besvär från bäckenbotten många gånger samexisterar och skapar onda cirklar. Och denna komplexitet fascinerade mig – och gör så än i dag. Mitt intresse för bäckenet och bäckenbotten fortsatte att öka och det resulterade i att jag disputerade vid Linköpings universitet i oktober år 2010 med avhandlingen ”Pregnancy-related pelvic girdle pain and its relation to muscle function”.

Bäckenbottendysfunktion

Urin- och avföringsinkontinens, förstoppning, kraftiga trängningar (urgency) från tarm och blåsa, olika typer av framfall, sexuell dysfunktion samt bäckenbottensmärta är exempel på olika typer av bäckenbottendysfunktioner. Både kvinnor och män i alla åldrar kan drabbas. Orsakerna är många till varför dessa dysfunktioner uppstår och många gånger är det flera faktorer som samverkar. På Bäckenfunktionsenheten träffar vi både män och kvinnor med avföringsläckage, svår förstoppning/tarmtömningssvårigheter, smärta från ändtarmsområdet och svår IBS (en funktionell magtarmsjukdom). Tillsammans med mig arbetar fyra andra fysioterapeuter, undersköterskor och magtarmläkare. Vi har också en dietist och en psykolog som är en del av det team som hjälper människor som har svår IBS och som kommer till oss.  Regelbundet träffas vi på vår behandlingskonferens Forum Pelvicum där vi har möjlighet att diskutera hur vi på bästa sätt kan gå vidare med utredning och/eller behandling. Där finns det också ett samarbete med kolorektalkirurg och gynekolog.

Matens väg genom tarmen

Maten vi äter ska bearbetas och näringsämnen ska tas upp i tunntarmen. Om transporten genom tjocktarmen därefter går för fort får vi diarré. Om transporten däremot går för långsamt får vi hård avföring. Det är en relativt stor variation mellan hur ofta vi bajsar och det finns studier där man frågat helt vanliga människor hur ofta man gör nummer två och allt från 3 gånger per dag till 3 gånger per vecka anses vara lika normalt. Ju mer sällan vi bajsar desto längre ligger det vi ätit kvar i tarmarna. T.ex. om man bajsar 3 gånger i veckan så kommer det kunna samlas upp till 2 dygns måltider i tarmen. I den varma och fuktiga miljön börjar maten lätt att jäsa och förruttna och desto längre det ligger där desto längre fortgår denna process. Därför kan man känna sig uppsvälld och gasig om man bajsar för sällan. Men för en del människor är det fullt tillräckligt att bajsa 3 gånger i veckan och man har inga bekymmer som helst med vare sig gasighet eller uppsvälldhet.

Förstoppning är vanligt!

Cirka 20 % av kvinnorna och 6 % av männen anger att de ibland eller ofta har bekymmer med förstoppning. Försäljningen av laxermedel och andra tarmreglerande läkemedel visar också på hur stort detta problem är. Många gånger är själva tarmtömningen och hur den fungerar viktigare än antalet toalettbesök per vecka för att vi ska känna att vi kan bajsa ordentligt. Att krysta mycket och länge när vi tömmer tarmen, och att inte känna oss färdiga, är tecken på att själva tarmtömningen inte fungerar riktigt så bra som den skulle kunna göra. Unga vuxna fick frågan i en studie vad förstoppning är och drygt hälften (52 %) sa att förstoppning är när man har svårt att få ut bajset, 44 % definierade förstoppning som att ha hårt bajs och endast 34 % definierade det som glesa tarmtömningar. Definitionen på förstoppning sammanfattas därför som att ha glesa tarmtömningar och/eller problem med själva tarmtömningen, t.ex. att det tar lång tid att tömma tarmen, att bajset är hårt, att man inte känner sig färdig på toaletten eller att man krystar för kung och fosterland.

Förstoppning kan därför delas in i två grupper:

  1. långsam tarm (nedsatt peristaltik) – det tar längre tid för bajset att komma ner till rektum och slutstationen.
  2. tarmtömningssvårigheter (”outlet obstruction”) – bajset når rektum och slutstationen men det är svårt att få ut bajset från tarmen.

Och båda typerna av förstoppning kan också finnas samtidigt.

Tarmens arbete påverkas av flera faktorer

En förstoppning som beror på att tjocktarmens rörelser är långsamma gör att innehållet i tjocktarmen ligger kvar en längre tid i magtarmsystemet. Det leder till att man bajsar mer sällan och att bajset blir hårdare. Anledningen till varför tjocktarmen arbetar långsammare kan bero på flera olika faktorer.

Det  kan handla om olika livsstilsfaktorer, bland annat:

  • att vi dricker för lite vatten
  • äter för lite fibrer i kosten
  • är för lite fysiskt aktiva.

Även olika känslor så som oro, stress, depression och ångest kan påverka tarmens rörelser. Känslor påverkar vårt autonoma nervsystem som i sin tur påverkar tarmens nervsystem (brain-gut axeln). Att vi regelbundet struntar i signaler som säger till oss att gå och bajsa, t.ex. att man väljer bort toalettbesök om man inte är hemma vid sin egen toalett eller har svårt att få till tiden då man har en vild 1.5-åring hemma. Vissa läkemedel som t.ex. opiater (morfin) eller kosttillskott som t.ex. järn är också faktorer som påverkar tjocktarmens rörelser.

Tarmtömningssvårigheter

När man har tarmtömningssvårigheter är problemet att det är svårt att få ut bajset trots att det har transporterats genom hela magtarmsystemet ned till ändtarmen. Man kan jämföra det med att ett tåg fullt med passagerare. Tåget med sina passagerare kan rulla in på sin slutstation utan problem men passagerna kommer inte ut genom dörrarna då de inte öppnas. Många gånger samverkar flera olika faktorer till varför man kan ha tarmtömningssvårigheter. Tömningen av tarmen är komplicerad. Det krävs bl.a. en god koordination mellan olika muskler. En vanlig orsak till tarmtömningssvårigheter är därför att bäckenbottenmusklerna har svårt att slappna av ordentligt i samband med tarmtömning vilket försvårar för bajset att lämna tarmen och kroppen.

Jag ska knipa, eller?

Ofta när man pratar om bäckenbottenmusklerna så får vi höra att det är viktigt att vi ”kniptränar”. Dvs. att vi växelvis kontraherar och relaxerar bäckenbottenmusklerna. Vi ska bl.a. knipträna för att slippa läcka från blåsa och tarm och för att få ett bättre sexliv. Detta är ett mycket viktigt. Men vi får inte glömma bort att det är lika viktigt att kunna slappna av i bäckenbottenmusklerna som att kunna spänna dem!! Om vi inte kan slappna av i bäckenbottenmusklerna, i såväl hela bäckenbottenmuskelplattan (levator ani) som ändtarmsmusklerna (analsfinkterkomplexet), så kan vi inte heller tömma tarmen ordentligt.

Varför har jag svårt att slappna av?

Varför man kan ha svårt att slappna av i bäckenbottenmusklerna kan bero på olika saker. Det kan bero på att man har ont i bäckenbotten. Till exempel efter en förlossningsskada eller en analfissur. Det onda gör att man går och spänner bäckenbotten mer eller mindre omedvetet. Tänk att du har ont i nacken, det är då väldigt lätt att axlarna åker upp mot öronen. Motsvarande rörelse kan hända i bäckenbotten. En annan anledning är att man har bekymmer med läckage från blåsa och/eller tarm och hela tiden är lite beredd på en olycka kan ske. Därför småkniper man med bäckenbotten hela tiden. Det gör att musklerna i bäckenbotten då är lite för aktiva och kan få svårare att slappna av när det gäller. Och ibland så vet kan man inte riktigt varför bäckenbottenmusklerna har svårt att slappna av.

Fortsättning följer med praktiska tips i nästa inlägg!

Referenser:

 

Jenny Sjödahl

Jenny Sjödahl. Foto: Emma Busk Winquist

Leg. fysioterapeut, medicine doktor.

Adjungerad universitetslektor

 

Bäckenfunktionsenheten

Magtarmmedicinska kliniken
Universitetssjukhuset i Linköping

Tarmtömningstips

Tarmtömningstips

Jenny Sjödahl som gästbloggar hos oss som en del av forskarkalendern bidrar här med praktiska tips och tankar för dig som har tarmtömningsbesvär.

När det är svårt att få ut bajset

När bajset inte vill komma ut så har vi en tendens att vilja krysta och trycka på. Att regelbundet krysta för kung och fosterland är inte vidare skonsamt för bäckenbotten. Det kan orsaka olika typer av bäckenbottendysfunktioner så som hemorrojder, skador på pudendusnerven, rektala prolapser och analfissurer. Dessutom är det inte vidare effektivt för tarmtömningen eftersom det kraftiga buktrycket gör att bäckenbottenmusklerna spänner sig och ändtarmsöppningen ”stängs till”.  Detta kan i sin tur gör att bajset får svårt, eller ännu svårare, att lämna kroppen. Att krysta fel kan jämföras med när vi kör bil och samtidigt gasar (att jämföra med att vi krystar) och bromsar (att jämföra med att bäckenbottenmusklerna spänns och ändtarmsöppningen stängs till). Då kommer vi ingen vart!

Så vad kan man göra?

Lindrig förstoppning förekommer i hög grad hos i övrigt friska människor. Det brukar då oftast vara av tillfällig karaktär, orsakad av t.ex. ändrad diet, lågt vätskeintag eller minskad fysisk aktivitet. Då kan förstoppningen således avhjälpas med enklare livsstilsförändringar.

Att lyssna på kroppens signaler är viktigt

Förstoppning drabbar inte bara vuxna människor utan också barn och ungdomar. Kanske minns någon mer än jag när TV4:s program Kalla Fakta sände en serie om ”skolsnusket” för några år sedan. Bland annat toalettmiljön granskades. Min gissning är att vi är flera som från vår egen skolgång kan minnas trasiga toaletter, toaletter utan toalettpapper (det kunde istället hänga draperat över elevernas skåp av någon anledning) men också ryckande och dyrkande av låsta toalettdörrar. Jag tror säkert fler än jag också kan ta fram exempel på både en och två offentliga toaletter som är placerade mitt i smeten, utan att ge oss en chans till stund av egen tid. Att som vuxen eller barn inte få lugn och ro på toaletten, eller att ignorera signalen om att vi behöver gå och bajsa, gör att vi kan hamna i en ond cirkel som kan leda till förstoppning eller förvärra den förstoppning vi redan har.

Att prioritera toalettbesöken när vi får signal om att vi är bajsnödiga är viktigt.

Det är också viktigt att vi hittar strategier som stimulerar vårt ”lugn-och-ro system” (parasympatiska nervsystemet) när vi väl sitter på toaletten. Två relativt enkla knep för detta är att man låter toalettbesöket ta lite tid. 10-15 minuter brukar kunna vara en bra riktlinje. Samtidigt är det bra att ta djupa andetag långt ner i magen. Man ska dock också komma ihåg att för långa toalettbesök inte heller är att rekommendera.

Utifrån ett biomekaniskt perspektiv är det som lättast att bajsa när vi sitter på huk.

Detta eftersom den anorektala vinkeln, dvs. vinkeln mellan rektum och ändtarm ökar och tarmen rätas ut. För att påverka den anorektala vinkeln utan att sitta på huk så kan vi placera en pall under våra fötter. Vi vill att knäna ska komma lite högre upp än höfterna. Det kan vara fördelaktigt att samtidigt luta oss framåt och placera våra underarmar på låren/knäna. Vi underlättar då avslappningen i bäckenbotten och den anorektala vinkeln rätas ut. Det finns sk. ”squatty-pots” att beställa på nätet men enligt min erfarenhet så fungerar en badrumspall för barn från IKEA lika bra!

Bildresultat för ikea badrumspall

Krysta rätt!

En bra sittposition, en mjuk och formad avföringskonsistens och lugn och ro i samband med toalettbesök kommer vi ofta långt med. Trots detta så kan vi ändå behöva krysta lite. Det är inte på något sätt fel att krysta så länge rätt teknik används. Ha lite avstånd mellan läpparna och se till att du inte biter ihop käkarna utan är avslappnad i hela kroppen inklusive ansikte och bäckenbotten. När du krystar så ska du vara uppmärksam på vad som händer med din mage. För att göra en så korrekt krystning som möjligt så ska du låta magen puta utåt istället för att dra in den!

Tänk på att inte använda för stor kraft!

Krystningen ska vara så pass mjuk att du fortfarande kan andas under hela momentet och ett knep är att lägga krystningen/trycket nedåt medan du andas ut. Om det är svårt att få till alla delarna dvs. puta med magen, andas under hela momentet och använda en lagom stor kraft, så kan du pröva att säga ”muuuuuu” långt ner i magen med olika stor kraft bakom ljudet och se vad som händer med rörelsen i magen, andningen och till sist själva krystningen.

Be om hjälp om det ändå inte funkar

Om du ändå inte får till en bra tarmtömning, trots att du

  • slappnar av i bäckenbottenmusklerna när du sitter där på toaletten
  • tycker att du får till rätt krystteknik

Då kan du behöva hjälp av någon som är specialiserad på detta med bäckenbottenfunktion.

En fysioterapeut som är specialiserad på bäckenbottenfunktion kan hjälpa dig med bl.a. avslappnings- och koordinationsträning av bäckenbottenmusklerna. Det kan också vara så att du behöver träffa en gynekolog som kan detta med just bäckenbottendysfunktioner för en bedömning då det kan finns strukturella/anatomiska orsaker som kan bidra till att det är svårt att tömma tarmen ordentligt. Exempelvis finns det något som heter rectocele som är som en ficka som kan bukta in i slidan och där kan bajset ”fastna”. Ibland kan dessa behöva åtgärdas kirurgiskt men långt ifrån alla utan man kan många gånger få lite olika knep för att ändå kunna tömma tarmen bra trots sitt rectocele.

Behöver jag vidare hjälp?

Ibland kan det också behövas tarmreglerande läkemedel och detta kan man oftast få hjälp med på sin vårdcentral. Det är också viktigt att påtala ifall dina tarmvanor förändras och inte återgår till det normala. Då bör du uppsöka läkare på vårdcentral för ställningstagande till ev. utredning. Detsamma gäller om du:

  • ser blod eller slem i avföringen
  • har nattliga besvär i form av att du regelbundet får gå upp och bajsa
  • har smärtor som gör att du inte kan sova
  • går ner i vikt ofrivilligt.

Tack för mig och kanske på återseende någon gång, på ett eller annat sätt, någonstans!

Hälsningar Jenny S

Jenny Sjödahl. Foto: Emma Busk Winquist

 

Forskarkalendern: Prevention av ätstörningar

Forskarkalendern: Prevention av ätstörningar

Gästblogginlägg av Ata Ghaderi

Mitt namn är Ata Ghaderi och jag är professor, psykolog, psykoterapeutJag forskar kring negativ kroppsuppfattning och ätstörningar och har också varit med och skrivit boken Lev med din kropp.

Prevention av ätstörningar

Ätstörningar har en tendens att bli kroniska tillstånd. Det tar i regel många år för de drabbade att söka hjälp och majoriteten av personer med ätstörningar söker aldrig hjälp. De lever med reducerad livskvalitet som för många samtidigt innebär betydande lidande. Om vi ska få bukt med dessa problem behöver vi satsa på prevention!

I dagsläget finns det ett flertal preventiva program som har visat sig vara relativt effektiva för att förebygga förekomst av ätstörningar.

Två av dessa program, ”Dissonance-based intervention ”och ”Student Bodies” har visat på robusta resultat. Det dissonansbaserade programmet är det enda programmet som har replikerats (gjorts om) av oberoende forskare och som har visat på goda resultat upprepade gånger. Det handlar om 4 timmars intervention i grupp som riktas till ungdomar och unga vuxna (en timme i veckan under 4 veckor) genom att en tränad gruppledare hjälper gruppen att diskutera dagens skönhetsideal, dess rötter och konsekvenser ur ett kritiskt perspektiv. Det är inte ett program där en ledare föreläser eller beskriver, utan snarare ett program där deltagarna aktivt delar med sig av sina tankar och får handledning i dessa frågor för att bilda så kallade aktiva attityder emot dagens skönhetsideal. De uppmanas också att ägna sig åt aktiviteter och förhållningssätt som går emot det smala idealet. Tanken bakom det här programmet är att få folk att ta ställning emot det dysfunktionella idealet, prata om dess negativa konsekvenser och ägna sig åt sådant som motverkar det. Detta anses minska riskerna för att internalisera idealet (de retuscherade modeller som lyfts fram) och sträva efter att se ut så. Tanken är att få människor att leva sunt och låta bli att banta.

Bekämpa idealet!

Om man pratar negativt om ett sjukt ideal i samhället i ett offentligt sammanhang, såsom i en sådan grupp, och dessutom börjar göra saker som bekämpar idealet blir det mer sannolikt att man avhåller sig från sådant som följer på idealet (t.ex. bantning). Ägnar man sig åt bantning så går man emot det man har sagt och tänkt. Då upplever man dissonans (en känsla av obehag). För att undvika dissonans, håller man sig till det man har sagt i högre grad än om man inte har gett uttryck för det och tagit ställning.

Den här interventionen har visat sig minska risken för ätstörningar med 60%. Det har dock ingen vidare effekt på folkhälsan. Framförallt inte hos de unga, då det hittills har gjort i bara mindre omfattning genom forskning och vissa lokala initiativ.

Vår forskning

I vår forskning har vi anpassat programmet så att den kan levereras via Internet med tränade gruppledare. Detta innebär att man kan delta i programmet oavsett var i Sverige man bor. Det har varit relativt enkelt att rekrytera deltagare till studien via sociala medier. Upplägget via Internet skapar flexibilitet för deltagarna.

Om programmet visar på likvärdigt goda effekter som när det ges face-to-face så kan vi implementera det på bred front. Då kan det ha potentialen att påverka folkhälsan! Tusentals personer i olika åldrar som är i risk för senare utveckling av ätstörningar (t.ex. pga missnöje med kroppen) kan delta. Kan vi minska risken för ätstörningar med en sådan tidsbegränsad insats kan vi på ett kostnadseffektivt sätt påverka förekomsten av ätstörningar drastiskt.

För mer information om studien se www.sbodyproject.se

Fokus på detaljer och ätstörningar

Patienter med ätstörningar har en tendens att fokusera på detaljer och på samma sätt undersöker de sin kropp och dess detaljer. De kan fokusera på form, storlek och andra attribut av olika delar av sin kropp i så hög grad att de blir extremt upptagna av olika tankar på sin kropp. Missnöje med kroppen är väldigt vanligt hos patienter med ätstörningar och i en av våra studier undersöker vi de processer som eventuellt kan bidra till att trigga igång eller vidmakthålla ätstörningar. En sådan process är just fokus på detaljer. Vi undersöker om fokus på detaljer i ens kropp, även på kroppsdelar som ofta upplevs som neutrala kan leda till att man upplever dem som större. I en experimentell studie har vi sett att 5 minuters fokus på t.ex. sin icke-dominanta hand, när man lyssnar på icke-värderande instruktioner som bara hjälper en att se de små detaljer och nyanser som finns i ens hand, leder till man uppfattar sin hand som större än innan. Detta händer inte med andra objekt som man också fokuserar på utifrån liknande instruktioner. För tillfället replikerar vi våra tidigare fynd för att se om resultaten är robusta. Kliniskt har vi länge sett att patienternas fokus på sin kropp verkar vara vidmakthållande vad gäller ätstörningar. Vi vill utforska de exakta processer som är involverade i detta genom bland annat sådana experimentella studier.

Inre bilder och missnöje med kroppen

Vi har alla olika inre bilder. Vissa av oss tänker mer i bilder än andra, men gemensamt för nästan alla är att bilderna är känslomässigt mycket mer laddade än ord. Bilder är ganska lik dofter som kan plötsligt föra oss många år tillbaka i tiden med väldigt specifika minnen som är relaterade till doften. Arbetet med inre bilder (”mental Imagery”) har börjat visa på goda effekter vad gäller t.ex. traumatiska minnen. Forskning om hur vi lagrar minnen och tar fram dessa har också varit behjälplig för att arbeta med inre bilder och deras verkan på oss.

Kroppsuppfattning

I en studie undersöker vi om vi kan minska missnöjet med kroppen genom att identifiera vad det finns för inre bilder relaterade till kroppsmissnöje och vad som händer om vi ändrar dessa bilder, eller påverka sättet på vilket dessa minnesbilder lagras, genom att bland annat ändra vissa innehåll i dessa bilder, eller förhålla oss annorlunda mot dem. Vi undersöker samtidigt vilken effekt så kallad expressivt skrivande har på kroppsmissnöje och vilka mekanismer är involverade i effekten av expressivt skrivande (att under 30-45 minuter skriva om sina innersta tankar, upplevelser, minnen och allt som dyker upp i förhållande till sitt kroppsmissnöje och att göra det under några dagar).

För lite mer information om studien se: www.kroppsuppfattning.se

 

 

Ata Ghaderi

Professor, psykolog, psykoterapeut

Avdelningen för psykologi

Institutionen för klinisk neurovetenskap

Karolinska institutet

 

Forskarkalendern: Bäckenbotten efter förlossning

Forskarkalendern: Bäckenbotten efter förlossning

Gästblogginlägg av Emilia Rothstein

”Men lilla vännen, ingen har bra sex under småbarnsåren”.

”Nejnej, allt ser helt normalt ut, det är bara att knipa, knipa, knipa.”

”Du har ju faktiskt fött barn, du kan ju inte förvänta dig att allt ska kännas som innan”.

Dessa i någon variant eller fler har i princip alla kvinnor jag träffar på jobbet hört. Och har än en gång repat mod för att söka för besvär med smärta, läckage av urin eller avföring, luftpruttar, smärta vid samliv, vidhetskänsla, tyngdkänsla, skav, sveda, tryck, och fått något av dessa svar – tror ni en söker igen?

De sa att allt såg bra ut, måste vara mig det är fel på. Det är ju faktiskt inte så farligt, jag har ju tre fantastiska barn. Och jag bajsar ju inte på mig varje dag. Och ibland kan jag ju nästan nå klimax. Eller i alla fall känna lite. Tror jag. Bäst att gilla läget.

Hur är det möjligt?!

Hur är det möjligt att alla vackra, starka, stolta amazonkvinnor och sköldmöer därute går och bär på detta tunga, tunga lass. De försakar så mycket av sin livskvalitet bara för att – ja vadå? Börjar jag då ens tänka tanken på den miljardindustri alla potenshöjande medel utgör så ser jag rött!

Vem är jag?

Jag heter Emilia Rotstein, och jobbar som gynekolog på Karolinska bäckenbottencentrum. Jag hade den stora lyckan att tidigt i mitt yrkesliv möta fantastiska kollegor inom min egen och angränsande yrkeskårer som lärde och visade mig vikten att sätta patienten i fokus. In i ringen bara, in i teamets mitt så att vi alla kan omsluta och lyfta henne med vår gemensamma kompetens!

Jag lärde mig teamets kraft, att våga ifrågasätta, utmana, och framför allt: att lyssna.

Jag har den stora ynnesten att varje dag se fram emot att få gå till arbetet. Nej, varje dag är inte rolig och underbar. Tvärtom är jag i slutet av de flesta arbetsdagarna helt känslomässigt och kroppsligt utmattad. Men jag går hem men känslan av att ha gjort ett gott dagsverke. Varje dag förundras jag, berörs, och imponeras över alla fantastiska kvinnor jag träffar. Som vågar öppna upp, kämpa, eller helt enkelt ber om hjälp. Har jag tur, kan jag hjälpa dem, jag kan alltid lyssna och ta emot deras berättelser, och ge dem min tid. Att bära och framföda ett barn. Livets mirakel och underverket som förändrar varje förälders liv på ett sätt som inte går att beskriva eller helt förstå innan det skett, lämnar sällan kvinnokroppen utan fysiska spår. Dessa spår kan vara mer eller mindre ihållande, mer eller mindre permanenta, mer eller mindre behandlingsbara.

Förändringens vindar

Tack och lov börjar mer fokus läggas på bäckenbotten och dess funktion efter förlossning. Tidigare har fokus legat tills stor del på det lilla rosa knytet, det lilla undret.

Men mamman då? Paret? Vad händer där? Hur länge är det ok att inte kunna hålla urinen? Gaser? Avföring? När ska jag börja knipa igen? Varför gör det ont? Vad är det egentligen som brister, och varför? Varför gör ni inget åt det? Varför såg ingen, varför syddes jag inte?

Ni ser, så många frågor, men inte nog med svar. Än. Men vi är på god väg! Allt fler engagerar sig, får upp ögonen för att det faktiskt finns en födande kvinna med i bilden också. Som också påverkas av en förlossning och som har ett långt liv kvar framför sig.

Livskvaliteten är viktig

Nej, det är inte cancer. Man dör inte av ett framfall, eller av all läcka urin. Men det begänsar livet och påverkar livskvaliteten oerhört. Det blir därigenom långt viktigare än vi hittills tagit i beaktande!

Så vad kan då hända vid den vaginala förlossningen, förutom förstås att det föds ett barn?

Musklerna och stödjevävnaderna i bäckenkanalen, och nerverna och blodkärlen sträcks och tänjs, vissa upp till 3-4 gånger sin egen längd. Det ska ju en liten muskel kunna stå ut med. Den kan övertänjas på ett sätt som gör att den inte återfår sin ursprungliga form, och detta kan medföra nervpåverkan och mekaniska besvär så som framfall, tyngdkänsla, urinläckage, vidhetskänsla för att nämna några. Den kan släppa från sin infästning i bäckenbenet på olika nivåer. Först kommer den djupa eller stora skålformade bäckenmuskeln som sakteligen börjar komma i ropet, vår alldeles egna ”gentle giant”, levatormuskulaturen. Hängmattan som i princip täcker hela bäckenringen, aldrig vilar, och håller buk- och bäckenorganen på plats. Skador på levatorn kan inte på ett tillfredställande sätt åtgärdas kirurgisk, varken ”akut” i anslutning förlossningen eller i efterhand. Många försök har gjorts, inget har ännu hållit måttet.

Vad betyder då en levatorskada?

Kanske inget i det enskilda fallet, men den utgör en riskfaktor, en bland flera, att utveckla tidigt framfall eller urininkontinens, och ökar risken för återfall efter operation av dessa. Vad kan mer hända, undrar ni? Näst på tur står en rektovaginala fascian, en stram bindvävshinna som spänner mellan slidan och tarmen, och håller vinklarna rätt så att tarm och slida vilar på levatormuskelns starkaste del. Vi är till syvende och sist beroende av mekanikens lagar för att som de upprättgående varelserna vi blivit kunna trots tyngdkraften även vad gäller bäckenet och dess invånare blåsa, livmoder, och tarm. Slits eller tänjs denna under en förlossning är detta mycket väl något som bör kunna åtgärdas i direkt anslutning till förlossningen. Detsamma gäller mellangårdens muskler, bäckenbottnens nav och centrala del, som består av ändtarmens två slutarmuskler, samt en stödjande, stabiliserande tvärgående, och en u-formad omslutande muskel. Därtill tvärförbindelser mellan de olika nivåerna. Ja just det, och så kärl och nerver också.

Vekar det solklart?

Bra! Det är inte meningen att verka nedlåtande eller raljerande, jag vill bara ge er en bild av hur komplext detta område är. Varje dag förundras, förvånas och imponeras jag av kroppens genialitet. Jag lär mig fortfarande något nytt nästan varje dag. Det är tack vare alla kvinnor som väljer att söka vård hos oss, samt förstås det fantastiska team jag har möjligheten att arbeta med varje dag.

Inga enkla saker

Förlossninsbristningar är respektingivande. Ja, anatomin är i princip densamma hos alla. Men lägg till en nyförlöst mamma som bara vill att allt ska vara över. Att få vara ifred med sin partner och sitt barn. Det blöder. Det är svullet. Bedövningen tar inte riktigt. Belysningen är inte optimal. Ja, ni förstår. Vi gör alla vårt bästa. I de allra flesta fall är det precis vad som krävs. Ibland räcker det inte till. Då ses vi igen. Möjligtvis träffar ni då en av mina teamkollegor – förlossningsläkare för genomgång av förlossningsupplevelsen, uroterapeut för besvär med blåsan, tarmterapeut för besvär med tarmen, fysioterapeut, sexolog, urolog. Alla strävar vi tillsammans för ert bästa. Alltid, i alla lägen.

Misströsta inte!

Så till er starka underbara kvinnor där ute – misströsta inte. Tillsammans är vi sannerligen starka!

Mitt löfte till er:

Vi jobbar vidare, vi ger inte upp, vi ska se till att ge er tryggheten att föda barn på bästa sätt, att skydda er efter förmåga, och om det brister så finns vi där för er. Förhoppningsvis på en gång, men även varje dag därefter.

Forskarkalendern: Fysioterapeutens roll

Forskarkalendern:  Fysioterapeutens roll

Gästblogginlägg av Annelie Gutke

Annelie Gutke heter jag, en småländsk fysioterapeut som via Stockholm, med mellanlandning i USA, nu är rotad på västkusten. Jag är kliniskt verksam som specialist inom Kvinnors hälsa i primärvården i Göteborg och som forskare och lärare vid fysioterapeututbildningen i Göteborg. Tidigt i min yrkesbana upplevde jag stor klinisk frustration över den brist på kunskap som rådde inom kvinnors hälsa. Kunskapsläget kring bäckensmärta vid graviditet var magert för att inte säga obefintligt. Behandling av bäckensmärta i graviditet skulle enligt den lilla kunskap som fanns på 90-talet med 7 forskningsstudier publicerade, behandlas som ryggsmärta generellt. Det fungerade inte då och det gör det inte idag heller! 25 år senare identifierades 58 behandlingsstudier för bäckensmärta vid graviditet, visserligen med stor variation i kvalitet men vilken ökning! I litteraturöversikten såg vi att många av studierna var för små eller av för dålig kvalitet för att kunna ligga till grund för rekommendation. MEN slutsatser vi kunde dra visade att akupunktur och bäckenbälte fungerar som smärtlindring för de flesta kvinnor med bäckensmärta i graviditet.

Min frustration blev min drivkraft

Min kliniska frustration under 90-talet ledde till ett avhandlingsarbete kring bäckensmärta. Kvinnorna i min forskning berättade om ’en annan smärta’ än tidigare upplevda som debuterade under graviditet, ibland så tidigt att kvinnan möttes av kommentaren ’Så där tidigt kan man inte ha smärta i bäckenet’ . Jag har funderat en del över vad vårdgivare egentligen vill med påståendet. Även om det står för en frustration över att inte förstå sig på patientens smärta, behöver vi inte alltid kunna förklara smärtans orsak eller uppkomst för att lindra besvären. Det finns många områden där vi inte helt förstår besvären eller dess orsak såsom migrän, men vården försöker behandla och lindra efter bästa förmåga ändå.

Ny kunskap sprids långsamt

Det är tyvärr också så att det ofta tar tid att få ut ny kunskap i vården, hela 13 år innan resultat av forskning används i klinik. Detta exemplifieras i vården när kvinnor får höra att det inte finns något att göra mot bäckensmärta. Det är ’bara att bita ihop och stå ut till barnet är ute. Smärtan är något som tillhör graviditeten’. Vid vilken annat smärttillstånd ger vi det budskapet till patienterna? Hur då tillhör graviditet? Hur ska det då förstås att 40 % av alla gravida kvinnor i världen inte har några besvär?
I början av min forskarkarriär var det nästintill omöjligt att få forskningsmedel för studier av bäckensmärta, men på senare tid har flera bidragsgivare öronmärkt pengar för graviditetsrelaterade  besvär. Äntligen!

Prioriteras högre nu!

Då jag började presentera forskning på kongresser var sessionen inom området graviditetsrelaterade besvär oftast förlagd till sista delen strax före kongressmiddagen. Det var tunt i publiken kan man säga…Vid senaste kongressen inriktad på bäckensmärta hösten 2016 låg session ’på bästa sändningstid’ och därmed fullsatt i publiken! Är det viktigt? Absolut! Då får även vårdgivare som inte är inriktade specifikt på de graviditetsrelaterade besvären, åtminstone höra om besvären och förhoppningsvis komma den gravida kvinnan till godo när hon söker vård!

Det pågår mycket!

Det finns förhållandevis lite forskning inom en stor del av det vi skulle definiera som kvinnors hälsa, MEN mycket pågår! Behandlingsstudier för graviditetsrelaterad bäckensmärta (foglossning) har sammantaget visat att akupunktur och bälte hjälper för majoriteten. Vi vet av forskningen att en av tre människor inte har effekt av akupunktur. TENS (transkutan elektrisk nervstimulering) är en annan metod som påverkar smärtsystemet på liknande sätt som akupunktur. Detta var grunden till min forskargrupps pågående studie där smärtlindring med TENS för bäckensmärta jämförs med smärtlindringen av akupunktur. Studien är viktig för att kartlägga effekten av den ofta använda TENS behandlingen. Hjälper den? Är den lika effektiv som akupunktur? Du som har ont har rätt att få veta!

Fysisk aktivitet som behandling

Fysisk aktivitet och träning blir allt tydligare underbyggt som viktiga delar i behandling vid många graviditetsrelaterade besvär. Individanpassningen verkar vara väsentlig. En viktig aspekt är att ’ta sin medicin’ och där vi fysioterapeuter funderar och försöker förstå hur vi på bästa sätt kan stödja våra patienter. Att hitta lämpliga övningar och strategier är inte det svåraste utan det är att kvinnan ska få möjlighet i sin vardag att göra dem. I mina möten med kvinnor som söker för diverse besvär inom kvinnors hälsa, uppger många kvinnor svårigheter att få till sin träning eller få tid att fokusera på den beteendeförändring som behövs för att besvären ska förbättras. Motivationen saknas inte, men det är en utmaning att få ihop sin vardag.

Fysioterapeuter nyckelpersoner!

I somras träffades fysioterapeuter från hela världen i Sydafrika. Fantastiskt att se hur kvinnohälsa tar plats även på den internationella arenan! Presentationer inom området var tidigare undanskuffade i ett hörn av kongressen. Nu fick vi plats i rampljuset! Är det viktigt? Ja, för då får flertalet av fysioterapeuterna höra om dessa problem oavsett vilket huvudfokusområde de har. Chansen ökar då att fler fysioterapeuter uppmärksammar bäckensmärta, läckage och andra graviditetsrelaterade besvär. Ökad kunskap om besvären men också insikten i vad en specialiserad fysioterapeut kan göra, är väsentlig för att kvinnor med besvär ska få ta del av resultaten.

Fysioterapeuter måste räknas!

På senare tid har förlossningsskador lyfts i media. Pengar har satsats nationellt för att förbättra för den drabbade kvinnan. Det som jag saknar är närvaro av de fysioterapeutiska strategierna vid satsningar eller beskrivningar i nationella riktlinjer. Är det så viktigt att fysioterapi står i riktlinjer? Räcker det inte att kvinnor som behöver, söker fysioterapi? Nej, faktiskt inte. Problemet är att det fortfarande är många som inte känner till vad vi fysioterapeuter kan göra vid dessa besvär; patienter likväl som andra aktörer inom vården. Om alla kända verksamma behandlingsstrategier finns i dokument som styr vården, kan du och jag tillsammans strida för att det ska finnas tillgängliga för alla kvinnor som behöver det i hela landet. Är det rimligt att vi bara är 15 fysioterapeutspecialister inom kvinnors hälsa i Sverige när nästan halva Sveriges befolkning någon gång under sitt liv föder barn och kan behöva vår professionella hjälp? Rent statistiskt drabbas mer än 50 000 gravida per år i Sverige av någon form av bäckensmärta och 3500 av sfinkterruptur. Hur ska 15 specialister hinna hantera dessa besvär?

Frågor till er läsare!

  • Vilka tips har du till andra kvinnor som har svårt att få till sin träning eller annan beteendeförändring för att minska besvären?
  • Hur kan vi hjälpas åt att snabbare sprida kunskapen baserad på bra forskning?
  • Hur kan vi hjälpas åt för att få många kvinnor till våra studier så vi snabbare kommer fram till svaren och att resultaten därmed kommer alla lidande kvinnor tillgodo?
  • Hur kan vi tillsammans verka för att fysioterapeuter och kvinnor med besvär får träffas?

 

Forskarkalendern: Depression efter graviditet

Forskarkalendern: Depression efter graviditet

Gästblogginlägg från BASIC-studien

På Uppsala universitet pågår sedan 2009 BASIC-studien som syftar till att följa kvinnors mående under och efter graviditet. Vi försöker förklara varför en del kvinnor inte mår bra under graviditet eller efter förlossning. Detta för att kunna erbjuda tidig och bra hjälp till kvinnor som inte mår bra. För att hitta tidiga tecken på depression undersöks både deltagarnas livssituation med hjälp av frågeformulär, och en rad olika prover tas, exempelvis blodprov och prov på bakterieflora för att se om det går att hitta tidiga tecken på, eller markörer för risk att utveckla depression.

Viktigt att söka hjälp

Att vara deprimerad under graviditeten eller när man har en liten bebis, kan upplevas som att vara på tvärs med den livssituation man är i. För de flesta är ju barnafödande förknippat med en massa positiva bilder och förväntningar. Därför kan depressioner under denna period vara svårare att upptäcka, acceptera eller känna igen. Trots de övervägande positiva bilder av föräldraskapet som vi kanske matats med, så är det faktiskt vanligt att vara deprimerad, både som gravid och nyförlöst. Ungefär en av tio kvinnor drabbas och det är också vanligt att pappor är deprimerade. Tyvärr är det en lite förhöjd risk att om den ena parten mår dåligt, att den andra också gör det. För många kan depression gå över av sig själv, men det är ändå viktigt att inte vänta med att söka hjälp. Både för sin egen skull, för att öka chanserna att få en bra tid som gravid eller med bebisen men också för att orka med att vara förälder till barnet!

Vad ökar risken för depression?

I BASIC-studien har över 4800 kvinnor deltagit sedan starten och vi har därför kunnat svara på en del frågor om vad som ökar risken för depression i samband med barnafödande. Ett exempel är att vi under ett par år, såg en ökad risk för mammor som födde barn under höstmånaderna. Nu har Hanna Henriksson, som är doktorand, undersökt depression och säsongsvariationer med hjälp av BASIC-data från en lång rad år i följd – och då ser vi att det inte verkar finnas någon ökad risk för depression kopplat till tidpunkten eller årstiden när barnet föds. Det är viktig information för kvinnor som väntar barn eller planerar att bli gravida. En annan fråga i studien har varit om extra stora fysiska påfrestningar vid förlossningen kan öka risken för att bli deprimerad efteråt. Läkaren och doktoranden Patricia Eckerdal undersökte om kvinnor som förlorat mycket blod under förlossningen hade ökad risk för depression. Även här fann vi att så inte är fallet. Att förlora mycket blod kan förstås vara jobbigt och öka tröttheten, men det är inte kopplat i sig till risken för att må dåligt. Däremot såg Patricia att kvinnor som hade diagnosticerad järnbrist när de lämnar BB och kvinnor som sa att de haft en dålig förlossningsupplevelse, hade en förhöjd risk att må dåligt. Att nyförlösta blodsubstitueras eller tar järntabletter när de skrivs ut, kan alltså skydda även den psykiska hälsan!

Förlossningsupplevelsen påverkar

Hur förlossningen upplevs är väldigt olika och en förlossning som har varit normal ur vårdens perspektiv kan ha upplevts som väldigt svår av den födande medan en mer komplicerad förlossning inte behöver ha upplevts som extra jobbig av kvinnan. Därför erbjuds inte alltid ”rätt” kvinnor uppföljande samtal om sin förlossning. Men om du känner att du haft en svår förlossning, så ta absolut kontakt med din barnmorska eller BVC-sköterska och be at få prata om vad som hände! Det kanske kan vara det som behövs för att bättre orka med omställningen efter förlossningen.

Vad gör vi nu?

I nuläget tittar vi mycket på biologiska faktorer som inflammation, bakterier och genuttryck, i hopp om att både kunna hitta risk-markörer så att vi på förhand vet vem som kan behöva extra stöd, men även om det finns sådant som kan vara skyddande, som exempelvis bra bakterier som kanske i framtiden skulle kunna tillföras dem som saknar det.

Prata om det!

Om du är blivande eller nybliven förälder och du känner dig nedstämd, orolig eller mår dåligt psykiskt på något annat sätt, prata med någon om hur du känner! Många har en tendens att tona ner sina bekymmer och tänka att det inte är så farligt eller att det nog går över snart. Om livet på ytan är jättebra med en fin bebis och en bra partner kan det också vara svårt ibland att ta på allvar att man ändå mår dåligt. Men att söka hjälp är aldrig fel.

Tips på var blivande och nyblivna föräldrar kan vända sig:

  • Prata med sköterskan på MVC eller BVC
  • Husläkarmottagningen/vårdcentralen är också rätt ställe att gå till för den som misstänker depression

Det finns hjälp att få och vad som är bäst kan variera, tex stödsamtal, terapi eller medicin. Prata också med dina närstående om hur du känner så att du kan få den hjälp du behöver.

Forskarkalendern: Depression efter graviditet

Emma Fransson, post-doc

Theodora Kunova-Kallak, post-doc

Alkistis Skalkidou, Professor

Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa, Uppsala Universitet