Kan en magmuskeldelning försämras?

Jag fick barn för ett år sen och fick hjälp att kontrollera mina magmuskler efteråt. Det var bara någon centimeter. Det här kanske låter konstigt, men nu har jag ju både blivit smalare och rätt vältränad och då ser jag delningen tydligare. Jag blir osäker på om den kan ha blivit större eller om jag bara har tydligare magmuskler och mindre fett. Kan delningen ha blivit större om den var okej förut?

Läsarfråga

Kan en magmuskeldelning försämras?

Det här blir ett inlägg med en massa olika spekulationer. Du som läsare och frågeställare får själv fundera över vilken del av svaret som passar bäst. Här är mina tankar och lite olika tänkbara scenarion:

Du hade en djupare delning förut

På sista raden ser du ett exempel på en delning som ser lite bredare ut, men linea alba lite tjockare. Detta kan hända när din kropp anpassar sig förhållandevis bra till en delning – du klarar att hålla emot tryck, stabiliteten i mittlinjen är god – även om delningen finns kvar och kanske är något bredare än i början. Det betyder faktiskt inte att det blir sämre – utan faktiskt bättre! Mer i ett inlägg här.

Kroppen är mer återhämtad och man ser delningen tydligare

Det här är ganska vanligt förekommande. Till och med jag som känner på människors magar nästan varje dag upplever ibland att det är svårt att känna delningen hos vissa väldigt nyförlösta. Ibland handlar det om mycket överliggande vävnad, men ibland också om att muskelbukarnas kanter är så tunna att de är svåra att skilja från andra strukurer i omgivningen. En förklaring till att du upplever delningen som större är alltså att du helt enkelt får en bättre uppfattning nu.

Du har fått ett navelbråck

Någon gång har jag plötsligt märkt att rehabprocessen helt plötsligt stannat upp hos en patient med magmuskeldelning. Ett exempel är en tvillingmamma lyfte och bar och kånkade och hade en otroligt fysiskt tung vardag. Från en gång till en annan märkte vi att magmuskeldelnignen liksom puttades isär av ett navelbråck. Hon fick gå till läkaren och bli undersökt, och små småningom opererades bråcket och vi kunde fortsätta med magmuskelrehaben. (Hennes delning bedömdes inte behöva åtgärdas kirurgiskt).

Muskelmassa är en färskvara

Du skriver att du är mer vältränad nu än innan, så det här är mest ett generellt påstående. Muskelmassan i de muskler som optimerar bålstabiliteten och den aktiva tillstängningen av en delning är en färskvara. Den måste hos de allra flesta underhållas med bålträning regelbundet, hela tiden. Säg att du började träna bålmusklerna strukturerat och regelbundet med tapade disciplinen lite med tiden. Då kan du med tiden tappa lite av musklernas tillstängande funktion. Den är alltid träningsbar, så det är inte kört bara för att det blir så. Men det kan vara bra att känna till. Den muskelfunktion du uppnår med träning är inget steady state, du måste regelbundet jobba med samma muskler för att hålla dig kvar på samma nivå.

Du tränar med ett okontrollerat buktryck

Bildgoogla ”body builder diastasis recti” så kommer du få se ett oändligt antal bilder med supermuskliga personer, men med rejäla magmuskelseparationer. Sen kanske det inte betyder något alls för dessa personer? Jag tror alltså inte att en delning alltid är ett problem. En delning är ett problem när den GER problem. Jag tänker att en del är genetiskt betingat men en del kan också ha tränat sig till detta. När du tränar och vill ta hänsyn till din delning kan du gärna ha kontroll över buktrycket som uppstår. Om musklerna i din bål inte kan hålla emot för tryckökningen kan det hända att du får den typiska ”ås-bildningen” över magen om du har en magmuskeldelning. Undvik kanske detta.

Detta är mina olika förklaringsmodeller till frågeställarens undran. Har du någon ytterligare tanke? Berätta!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Säg hej till Carin

Säg hej till Carin!

Vi har fått äran att presentera Carin för er läsare. Säg hej till Carin! Hon är något så nyskapande som en trosa med högteknologiska funktioner. Låter det läskigt och lite för spexigt? Haha, jag ska förklara bättre! Carin är en trosa som fångar upp och mäter urinläckage och som sedan, via en app, ger dig anpassade råd för hur just du ska kunna träna bort dina besvär.

En läckage-mätare som ger dig träningstips

Carin-trosan är svart och ser ut som en helt vanlig trosa, men det är den inte. Insidan av grenen är sydd i ett material som kan absorbera upp 30 ml vätska (om du är rädd att läcka mer går det också att lägga i ett eget skydd). Där finns också en tunn silvertråd i ett sicksackmönster och en liten fästanordning för en sensor. Om du läcker kommer tråden reagera och skicka information om detta via bluetooth till en app i din telefon. Sensorn har också en inbyggd accelerometer som registrerar hur du rör dig. Trosan klarar upp till 30 tvättar i skonsam 60-tvätt.

Läckage och rörelse blir användbar info

Tillsammans blir den här informationen en analys av vad som hände runt omkring ditt läckage. Var du jätteaktiv eller i vila? Utifrån detta kommer Carin sedan kunna ge dig förslag på ett bäckenbottenträningsprogram som är anpassat utifrån dina data.

Hur använder jag Carin?

Rekommendationen är att använda Carin, med sensorn, ett dygn varje vecka. Under dessa ”mät-dagar” registreras antalet läckage, mängden som läckt och vad du gjorde när de skedde. Du kommer på detta sätt också kunna följa resultatet av din träning.

Vad är det för träning då?

Med trosan och sensor följer alltså en app där du får ett träningsprogram upplagt på åtta veckor. Fokus ligger på bäckenbotten med övningarna inkluderar även grundläggande andra övningar så som plankan, bäckenlyft med mera. Enligt min bedömning är det vettiga övningar som passar dig som också behöver bäckenbottenträna. Programmet är utformat av en holländsk fysioterapeut med kvinnohälsa-inriktning.

För vem passar Carin?

Det optimala är om du har haft en bedömning så att dina bäckenbottenmuskler fungerar väl och sitter där de ska (det vill säga att du inte har några missade muskelskador eller så), du kan med fördel också veta att du kniper rätt. Du lider av ansträngningsläckage och tanken är att du ska kunna träna bort detta.

När funkar nog inte Carin?

Du som har inkontinens på grund av missade eller defektläkta muskelskador, eller du som redan har kniptränat i 3-6 månader enligt konstens alla regler kanske inte har någon effekt av att träna med Carin.

I vissa regioner går det att få Carin förskriven

Sanicare jobbar på att det ska vara möjligt att få Carin förskriven via uroterapeut eller inkontinenssköterska på vårdcentral, men det går att köpa produkten via Sanicares hemsida också. I Stockholm är det möjligt att få Carin förskriven under vissa förutsättningar. Det optimala är att du har en vårdgivare som kan hjälpa dig med den grundläggande bedömningen. Sedan kan Carin hjälpa dig att träna på egen hand, så att du på så sätt kan glesa ut vårdbesöken och förhoppningsvis minska behovet av inkontinensskydd.

En träningsmotivator

Carins mätare och app kan ge dig stöd, både vad gäller motivation men också till att följa processen till symtomförbättring. Blir det inte bättre ska du naturligtvis söka vård.

En liten tanke om vätskeintag

I appen kan man fylla i allt man dricker och hålla det i relation till de uppmätta läckagen. Här vill jag slänga in en brasklapp. Det är viktigt att inte dra för hårt på parallellen vätska-urinläckage. Du får inte dricka för lite bara för att du är orolig för att läcka urin. En kvinna som äter normala mängder typ yoghurt, frukt och grönt (man får ju vätska genom det man äter också ju…) behöver oftast dricka runt 1,5 liter per dygn. Du ska inte dricka för lite! Det är jobbigt att läcka, visst. Du kan få minskade besvär om du dricker lagom mycket, om du vanligtvis dricker mer än 1,5-2 liter. Men det kan bli riktigt dåligt att dricka för lite också.

Säg hej till Carin!

Du kanske har mer frågor om Carin? Jag kan kanske svara på en del, men du kan också mejla till Sanicare direkt på adressen sanicare@sanicare.se. Vill du testa? Sanicare har lovat att tio av våra läsare ska få testa Carin helt gratis! Du mejlar samma adress som ovan och anmäler dig, så kommer de sköta urvalet. De tio utvalda kommer få fylla i ett formulär och prata med en uroterapeut inför och efter testperioden, och du får självklart också behålla produkten efteråt.

Här finns också en liten video

Hur knip ska kännas

”Jag undrar över hur hårt ett bra knip ska kännas. Min pt som är inriktad på ”mamma-träning” tycker inte att mitt knip känns vid höftbenen och har bett mig att själv känna med ett finger. Jag tycker att det finns ett ganska tydligt knip och en (lite mindre tydlig) uppåt-rörelse men har ju inget att jämföra med. Ska det klämma åt hårt om fingret? Vad räknas som tillräckligt för att man kan anse sig återhämtad i bäckenbotten efter en förlossning?”

Läsarfråga

Jag skrev en serie inlägg om just detta med bäckenbottens funktion i höstas, vill hänvisa till dessa inlägg:

Jag vill vara oerhört tydlig:

Någon som känner på din mage KAN ALDRIG uttala sig om din bäckenbottenfunktion. Du själv ska lita allra mest på din egen bedömning av ett knip runt fingret. I serien jag länkar till ovan får du mer vägledning om hur det ska kännas.

När du har ett finger i vagina ska du känna både ett knip (runt fingret) och ett lyft. Knipet kommer främst bakifrån och från sidorna. Lyftet drar fingret uppåt och framåt.

Känn efter idag, fortsätt träna på och utvärdera sedan om någon månad.

Det viktigaste är att musklerna svarar på träning. Om de inte gör det kanske du antingen faktiskt kniper fel. Eller så är det möjligen något som inte är helt hundra i återhämtningen efter förlossningen. Jag brukar mäta enligt en 0-5 skala som jag beskriver i inläggen jag länkar till här ovan. För jag ska kunna rekommendera tyngre träning brukar jag vilja att bäckenbottenstyrkan ska var minst motsvarande en 3-4 på skalan. Vad som räknas som återhämtad efter förlossning är ju annars väldigt individuellt, men symtomfrihet vad gäller urinläckage, tyngdkänsla och ingen smärta är väl det viktigaste.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Skulden på offret

Jag skulle vilja att vi funderar tillsammans över detta citat:

”Jag har ju inte råkat ut för någon klassificerad skada efter mina sex förlossningar Jag kan inte kan hoppa på studsmatta, nysa, skratta för mycket osv. Vad jag däremot tog fasta på efter första barnet var att man ska LYDA barnmorskan. Jag har fött sex barn och är läkare själv, jag vet.

OM hon säger: Krysta INTE, då ska man inte göra det. Ett tips där skulle ju kunna vara att de säger: -Du får ta det lite försiktigt nu för det går så fort och din ändtarmsöppning ser ut att spricka….jag skulle tro att även den kraftigaste krystvärk går att lugna lite!?! Nu är jag klar med barnafödandet men jag säger till alla jag känner som ska föda barn att LYSSNA på detta lilla tips.”

Lite gammal hederlig ”skulden på offret”-mentalitet?

Jaså, så om alla vi förlossningsskadade skulle ha lyssnat lite på barnmorskan? Då kanske inte förlossningsskadeproblematiken skulle finnas ens? Ansvaret ligger kanske på föderskan som har svårt att ta instruktioner. (Hoppas ni förstår min sarkasm)

Klart att det är vettigt att lyssna

Jag är helt med på noterna med att det är viktigt med en bra kommunikation med barnmorskan. Jag har för mig att det till och med finns forskning som stödjer påståendet att bra samarbete och kommunikation mellan barnmorska och föderska minskar risken för förlossningsskador. Det är inte det jag vill vrida och vända på med er, utan det är attityden.

Andra riskfaktorer

Personligen fick jag krysta utan krystvärkar. Jag hade inte det minsta lust att krysta när Wollmar skulle födas, den gången jag fick min sfinkerskada. Inte det minsta lilla kroppsegna drivet till att få ut ungen. Jag fick krysta på kommando med egen muskelkraft och på barnmorskans ”KRYSTA!” och ”PAUSA” vrålat i örat.

Kom inte och påstå att min skada hade kunnat undvikits om jag hade ”lyssnat på barnmorskan”. Det var HELT andra riskfaktorer inblandade.

Jag är så TRÖTT på att kvinnor tvingas bära skulden

Det finns inga enkla sätt att undvika en förlossningsskada, som kvinnan kan göra själv. Det går INTE garanterat bra även om man gör alla rätt; förberedelser, andning, avslappning, lyssnar bra på barnmorskan – you name it.

JAG GÅR INTE MED PÅ DET HÄR LÄNGRE

Förlåt versalerna, men jag accepterar inte den här nedvärderande attityden längre.

Dela gärna om era reflektioner!

Urinläckage vid hopp och löpning

Min son är nu cirka sju månader och jag hade en komplikationsfri förlossning. Jag brukar normalt träna mycket men trappade ner träningen successivt under graviditeten. Efter förlossningen har jag haft urinläckage vid ansträngning, framförallt vid hopp och löpning. Jag har varit noga med att knipa. Borde jag undvika hopp och löpning för alltid om besvären kvarstår?

Läsarfråga

Urinläckage vid hopp och löpning

Ansträngningsinkontinens innebär ofrivillig passage av urin under det att buktrycket ökar. Oftast sker det under när du hostar, nyser, skrattar eller fysiskt anstränger sig och detta drabbar var tredje kvinna någon gång under livets gång.

Bäckenbotten är som en korsning mellan en studsmatta och en hängmatta.

Bäckenbottens slyngformade muskler kan studsa upp och ner samtidigt som vi rör oss, men de lyfter samtidigt upp hela bukens innehåll mot tyngdlagen precis som en hängmatta.Bäckenbottendysfunktioner är vanliga och är en paraplyterm som inkluderar urininkontinens, framfall, avföringsinkontinens. Faktum är att det i dagsläget ej är helt säkerställt hur tyngre fysisk träning påverkar risken för bäckenbottendysfunktion både akut och över tid. Vi vet att tung träning hör samman med ansträngningsläckage. Löpning och hopp har gemensamt att  båda fötterna är i luften samtidigt under ett moment. När hälen slår i marken kommer dunsen överföras via benet upp till bäckenbotten. Uppe i bäckenbotten ska rörelsen pareras genom att studsmattan ska ge ett litet studs, samtidigt som den också drar ihop sig och lyfter upp de inre organen. Om inte ihopdragningsförmågan och den lyftande kraften blir tillräckligt stor kommer löpsteget eller hoppet  innebära att det finns ökad risk för urinläckage.

Syftet med bäckenbottenträning

Syftet med bäckenbottenträning är att styrke- och uthållighetsutöka musklerna så att de klarar att stå emot tryckökninar både akut och över tid. Du behöver träna strukturerat, planerat och tillräckligt tungt för att få denna styrkeökning. Om du vet med dig att du inte tränat helt och hållet så mycket som kan tänkas, ge det yttterligare en chans.

Är det farligt att läcka urin?

Det finns inga vetenskapligt fastställda likamedtecken mellan urinläckage och till exempel framfall, på det sättet att om du tränar med urinläckage så är det en akut varningssignal. Samtidigt är det ett symtom på att bäckenbotten inte är helt stark nog för det den utsätts för. Det är ofta inte farligt med urinläckage i sig, det farliga är det urinläckaget gör med dig – det vill säga att det får dig att undvika saker som du vill göra och skulle må bra av.

Vad ska du göra?

  • Du ska uppsöka en vårdgivare som kan bedöma din bäckenbotten. Du har ett ansträngningsläckage och du uttrycker en vilja att bli av med det. Ta dig själv på allvar och sök hjälp. Många kvinnor kniper fel. En del andra har inte en fair chance att bli stark i bäckenbotten på grund av missade förlossningsskador. Be om en bra koll av bäckenbottens funktion och utgångsläge, så att du får bästa möjliga chans att träna bort läckaget!
  • Börja sedan med att träna bäckenbotten strukturerar och intensivt i några månader, om du inte redan gjort det. Tre gånger om dagen!
  • Testa eventuellt inkontinensbågar eller att ha inne en menskopp medan du tränar. Inkontinensbågar kan du få via en uroterapeut.
  • Har det gått över ett år och inkontinensen inte gett med sig bör du gå tillbaks till en vårdgivare och be om ytterligare hjälp/bedömning.

Stort lycka till!

Förslag på vidare läsning:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Om allt känns okej, är det okej?

Läsarfråga:

”Jag har fött tre barn vaginalt. Alla tre förlossningarna har varit normala, grad 2 bristning vid första i övrigt inga komplikationer. Nu efter 3:e barnet känner jag viss tyngdkänsla och skav. Tidigare har jag löptränat mycket men har accepterat att detta kanske inte kommer vara möjligt i framtiden – en hel del pga andra skador/begränsningar, det känns ok. Däremot skulle jag känna en oerhörd sorg om jag inte skulle kunna jogga lätt bakom barnen  för att lära dem cykla eller jogga minibarnlopp  med barn. Har gjort detta vid några tillfällen och det har känts helt okej. Ingen försämring eller nytillkomna besvär. Nu undrar jag: är det okej om det känns okej?”

Ja, om det känns okej måste det vara okej!

Ja, vi har inget annat att gå på än hur det faktiskt känns. Hur snippan ser ut efter en förlossning är inte något mått på funktionen. Skavkänsla kan vara enbart torra slemhinnor som känns, det behöver inte vara något som faktiskt är fel. Tyngdkänsla kan vara ett tecken på muskler som blir trötta efter en dag med ett eller tre barn.

Sluta inte i förebyggande syfte!

Det finns ingen poäng med att undvika saker ”bara för att”. Generellt är ju det dåliga med symtom från bäckenbotten att de skapar en onödigt inaktiv livsstil, alltså att kvinnor slutar motionera för att de vill undvika urinläckage etc. Det känns precis lika dåligt att undvika saker som vi vill göra och inte får symtom av, bara för att teoretiskt skona bäckenbotten från något som skulle kunna vara dåligt. Risken att något skulle kunna bli sämre med vår bäckenbotten finns kanske alltid, med tanke på ökad ålder och klimakteriet och sånt. Det kan hända, men det kanske inte händer. Du kommer inte kunna veta.

Vi är gjorda för att vara i rörelse!

Din bäckenbotten kommer också må bäst av att du är i rörelse. Det finns studier som säger att vanliga vardagsmotionerande kvinnor har minst symtom av bäckenbottendysfunktion.

Detta tangerar det jag skrev i detta äldre inlägg: Att våga komma tillbaks till träning efter en förlossning

Lycka till!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Träna med tyngdkänsla

Jag har en fråga om tyngdkänsla och hur jag ska tänka med träning. Har inte framfall enligt vad läkaren sagt efter undersökning, men jag är svag i bäckenbotten. Jag har kniptränat och det är nu 6 månader efter förlossningen. Försöker anpassa vardagen efter tyngdkänslan men det går inte. Jag är starkt begränsad och kan gå ungefär 1,5 km, göra andningsövningar och träna knip.

Läsarfråga

Utan undersökning bara gissningar

Utan att undersöka blir mina svar bara gissningar. Det finns en rad olika alternativ, Du har eller är

  • en levatorskada och känner starkt av att bäckenbotten är försvagad
  • ett framfall, men så litet att läkaren inte berättade något för dig, men du känner ändå av det.
  • någon annan muskelskada som inte läkt bra efter förlossningen.
  • faktiskt bara svag efter graviditet och förlossning och måste bara ge kroppen tid att läka.
  • överspänd i bäckenbotten och därför känns bäckenbotten alltid trött, och du upplever det som en tyngdkänsla

Vidare läsning för att försöka hitta ditt eget svar

Kan du förvärra läget?

Vi har inte tung vetenskap bakom påståndet att för tung träning skulle förvärra ett framfall (om det skulle vara det du har). Men du verkar ha mycket besvärande symtom, och jag skulle råda dig till att inte överbelasta dig så att symtomen förvärras. Samtidigt kan du ju knappast vara kvar på den nivån som du är nu, det låter jättebegränsande.

Progressive overload

En rehabprincip är att ge kroppen en stadig och successiv ökning av belastning. Det innebär att kanske öka promenaderna med 200 meter åt gången, att träna pyttelite tyngre för var tredje vecka och så vidare.Jag skulle önska att du träffade en fysioterapeut som kunde göra en bedömning av bäckenbottens status och styrka och som kunde ge dig ett individanpassat rehabprogram!

Fysioterapeuter hittar du här.

Stort lycka till!

Perinealkroppsrekonstruktion

Jag ska göra en perinealkroppsrekonstruktion samt åtgärd av bakre slidväggen (rectocele). Hur kommer jag påverkas efteråt? Kommer jag kunna springa, cykla, styrketräna? Måste jag vara försiktig resten av livet? Vill inte förstöra något, just nu kan jag i alla fall springa.

Läsarfråga

Perinealkroppsrekonstruktion

En perinealkroppsrekonstruktion innebär att man försöker återställa anatomin som den var innan en förlossningsbristning. När kvarvarande skador finns på det som kallas ”perinealkroppen” innebär det att du haft en grad 2-bristning som antingen inte sytts ihop alls, eller att det läkt fel på något sätt.

Det innebär att kanske Bulbospongiousus, Transversus Perineii och möjiigen också Levator Anis ”brygga” i mellangården är trasig. Vid perinealkroppsrekonstruktionen försöker man alltså hitta muskeltåtarna igen och sy ihop dem som de satt innan skadan.

En anledning till operation av detta är symtom, som bland annat kan bestå av tyngdkänsla, urininkontinens, smärta, tarmtömningssvårigehter, minskad känsel vid penetration eller smärta vid penetration, minskad förmåga till orgasm eller luftpruttar.

Rectoceleoperation

Ett framfall av den bakre slidväggen kallas rectocele och kan ge tarmtömningsvårigheter och en känsla av att alltid ha något som skaver i slidan. En operation av detta går ofta till som en liten ”tummy tuck”, fast för vaginalväggen. Man tightar helt enkelt till väggen! Det finns en viss risk att en sådan operation ger nya och kvarvarande symtom av smärta vid penetration. Dessa besvär är ofta övergående då ärret mognar och mjuknar med tiden. Man pratar ofta om att framfallsoperationer har ganska stor risk för återfall, men just bakväggsoperationerna tillsammans med lagade muskler i mellangården är ofta stabila och håller längre än exempelvis främre framfallsoperationer.

Innan du opereras bör du ha fått hjälp med att jobba med dina tarmvanor och hur din avföring är. Om du ofta är förstoppad ökad risken för att bakväggen inte kommer hålla sig bra efter operationen.

Efter operationen

Det här är operationer som är väldigt små sett till centimeter-ytan, men i ett område som väldigt tydligt framstår som kroppens ”centrum” när du är nyopererad. Det kan vara svårt att både stå, sitta, ligga och gå när du är precis nyopererad. Du behöver ha smärtlindring, men alvedon eller ipren räcker ofta. Du behöver också ofta ha läkemedel eller kostsom hjälper avföringen att bli mjuk och smidig. Stygnen försvinner successivt under de första veckorna och månaderna. Såret behöver ungefär en månad på sig att läka. Du bör inte lyfta tungt, ha penetrerande sex eller anstränga dig tungt fysiskt de första 4-8 veckorna. Du blir ofta sjukskriven ungefär en månad (mer om du har ett tungt arbete). Det opererade området har ca 80 % av sin tidigare hållfasthet efter 12 veckor, och upp emot 100% när det gått ett år. Skynda alltså långsamt med tung belastning.

Kan jag…

Eftersom operationen syftar till att återställa anatomin och funktionen så som det var innan du fick din förlossningsskada är ju tanken att du ska bli tåligare i bäckenbotten efter operationen än innan. Om du kan springa nu så är det rimligt att tänka att du kan återfå minst samma funktion med tiden.

Läs mer här på BakingBabies

Försiktig resten av livet?

Mitt måtto (förutom att ”vara en besvärlig patient”) är att ”allt som känns bra är bra”. När bäckenbotten har läkt och det har gått ett gäng månader ser inte jag någon anledning att gå runt och vara försiktig. Vi har våra kroppar för att leva med dem. Jag har själv genomgått ett mellangårds- och sfinkterrekonstruktion och springer och tränar obehindrat och utan att vara orolig.

Framfall, muskelskador och värk

Jag drabbades av framfall efter min första förlossning. De första månaderna kände jag bara av ”en tampong på tvären”-känslan. Sen tillkom värk i underlivet på eftermiddag/kväll. Jag sprack ingenting under min förlossning men var 10 cm öppen under mer än 4 timmar. Kan jag ha nervskador? Muskelskador? Kan jag ha skador utan att ha spruckit?

Framfall, muskelskador och värk

En långdragen vaginal förlossning kan ge upphov till både nerv- och muskelskador. Nervskadorna har jag dock en känsla av att ger mer besvär och smärta liksom direkt, inte att de debuterar med smärtbesvär någon månad efteråt. Den slags smärta du beskriver kan vara mer sekundär till något som orsakats av förlossningen:

  • kroppen liksom reagerar på ett trauma med att bäckenbotten får liksom ett kramptillstånd med överspänning
  • musklerna är så svaga att de får värk av att ha jobbat hela dagen
  • att framfallet liksom drar, värker och tynger

Muskelskador av långdragna förlossningar

Ett långt krystskede (eller över huvud taget tiden mellan att du är to cm öppen till att barnet är ute) kan öka risken för den slags muskelskada som kallas levatorskada. Jag har skrivit flera inlägg om denna sorts skador, länkar till dem här under. Dessa muskelskador är sådana som inte syns vid förlossningen och som heller inte får att laga. De ökar också risken för framfall.

Nu kan jag alltså definitivt inte diagnostisera dig med en sådan här skada bara på de få saker du nämner i din fråga. Oavsett så tänker jag att du behöver få träffa en vårdgivare som tar dig och dina behov och besvär på allvar. Du ska inte behöva gå omkring och ha ont! Stå på dig i vårdkontakterna!

Du kan läsa mer på BakingBabies:

Skador som inte syns?

Det finns både ”vanliga” grad 2-4-skador som fortfarande ibland missas vid förlossningar och det finns alltså också levatorskador som inte alls syns vid förlossningen. Med eller utan skador kan man också ha buktande slidväggar och framfall, som både känns och syns.

Jag rekommenderar mer läsning om detta:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Matvecka från Nauru

File:Flag of Nauru.svg

Maj var intensiv på många sätt för oss. Allt händer i maj, visst? Vi har båda haft rätt mycket jobb, barnen har haft aktiviteter och ja, ni vet. Livet. Vi har inte haft något matland på hela månaden och nu känner vi att det är dags igen! Vi använder ibland en slumpgenerator som plockar fram fyra alternativ. Den här gången valde Wilfred bland dessa, och valet föll på Nauru. Det verkar som att Nauru har typ samma matkultur som Kiribati.

Vi hittar detta om Nauru, härifrån:

They are unable to grow fresh vegetables so the diet is limited. Almost all food in Nauru is imported, except for fish, coconut and a few other items. Spam and Corned Beef are popular and they also eat a lot of rice. I struggled to find an authentic recipe for Nauru, so I decided to challenge my culinary skills by experimenting! I cooked yellowfin tuna (which is available in Nauru’s waters) with coconut, chilli flakes & lime. I served it as a canape to our guests and they thoroughly enjoyed it!! If anyone has any traditional Nauruan recipes, I’ll happily cook Nauru again.

Fler än oss som har svårt att hitta recept alltså.

Här är våra utvalda recept:

Kokospanerad fisk med mathavre och en kall sås.

Tonfisk-snittar

Jahapp….?

En del av grejen med att vi har mat-lands-teman är ju för att det ska bli lättare för oss att matplanera. Det här hjälper ju sådär… Nu har vi fått välja fritt utan sök-kriterier igen, det är alltid vårt svåraste. Det här planerar vi in nu:

Förutom mycket vegetarisk mat blir veckans storsallader en vitkålssallad och en broccolisallad.

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!