Skyddar kejsarsnitt mot inkontinens?

Skyddar kejsarsnitt mot inkontinens?

I och med Socialstyrelsens senaste rapport har det i en del kretsar blivit fortsatta diskussioner angående det här med snitt versus vaginala födslar utifrån kvinnohälsa. Vad gäller risk förlossningsskador är ju vaginala förlossningar ensamt anklagade. Vad gäller framfall ökar risken också efter vaginala förlossningar, men du är inte utan risk bara för att du blir kejsarsnittsförlöst. Att bara vara kvinna är en riskfaktor i sig. Och när det gäller inkontinens är det mycket, mycket mer ”jämställt” mellan de olika förlossningssätten efter ett visst antal år.

wpid-IMG_20120801_154348.jpg

Jag blir alltid lika förvånad över hur tvärsäkert folk uttalar sig om detta avancerade ämne. Alltså, i flera diskussioner jag sett blandas all bäckenbottendysfunktion ihop helt och det blir en aning onyanserat.

Kejsarsnitt eller vaginala förlossningar?

För gravida kvinnor som står inför att få ut sitt barn på ett eller annat sätt kan det verka som att vården alltid förespråkar vaginala förlossningar, så länge det inte föreligger någon mycket specifik komplikation. För många anställda inom vården kan det nog tvärt om verka som att många gravida kvinnor tar för lätt på kejsarsnittsalternativet, som att det generellt vore ett säkrare eller lättare alternativ. Det finns många olika aspekter på detta såklart, men som den bäckenbottennörd jag är tänker jag ta upp lite vad forskningen säger om de olika förlossningssätten utifrån risken att utveckla inkontinens.

Skiljer på ansträngnins och trängningsläckage

Det här inläggat handlar om ansträngningsinkontinens som sker vid ökat buktryck (hopp, hosa, lyft, nysning etc). Det sker oftast på grund av bristande stöd för urinrör och blåsa i muskler eller stödjevävnad. Trängningsinkontinens är läckage som sker vid en plötslig kissnödighet och kan orsakas av överaktiv blåsa, eller av andra störningar eller sjukdomar. Denna sorts läckage har alltså helt andra uppkomstmekanismer som det här inlägget inte tar upp.

Graviditeten i sig är en riskfaktor

Även om du enbart fått ett barn och blivit förlöst via kejsarsnitt kan du drabbas av ansträngningsinkontinens efter graviditeten. Detta på grund av att graviditeten i sig är en större riskfaktor än själva förlossningssättet. En del menar att enbart graviditeter är orsaken till mer än 50 procent av all ansträngningsinkontinens. Led du av inkontinens under graviditeten är risken stor att du också kommer lida av detta efteråt.

Det jämnar ut sig

Det verkar som att för kvinnor som enbart förlöses via kejsarsnitt är risken att få inkontinens mindre än för dem som enbart förlöses vaginalt. Kvinnor som inte har varit gravida alls har naturligvis minst risk av alla. Planerade kejsarsnitt minskar risken mer än  vad akuta kejsarsnitt gör. Bara att ha varit i aktivt förlossningsarbete ger påverkan på bäckenbotten.

Dock verkar dessa skillnader enbart hålla fram till ungefär 50-årsåldern eller efter klimakteriet. Sedan jämnar besvären ut sig, oavsett förlossningssätt. Det verkar också som att skillnaderna bara gäller dem som har fött högst två barn, efter två graviditeter och förlossningar/snitt är risken mer jämnt fördelad.

Oavsett förlossningssätt verkar också

  • övervikt
  • fler barn än två och
  • hög ålder vid första förlossningen

öka risken för inkontinens på sikt.

Åldern är den största boven i dramat

Även hos äldre nunnor som inte varit med om förlossningar, är inkontinensen vara ungefär likvärdig som hos jämngamla kvinnor som fött barn enligt en studie. Det verkar alltså som att i slutänden är det tyngdlagen, våra förhållandevis breda bäckenöppningar som och hormonerna som ökar risken för inkontinens.

Innan klimakteriet verkar kvinnor som fött många barn har större besvär än kvinnor som fött få eller inga barn. Förlossningssätt påverkar inte i så stor utsträckning som man skulle kunna tro. Graviditeter i sig är den största riskfaktorn för inkontinens hos kvinnor under 50 år.

Dock är det stor skillnad i början

Den största skillnaden i förekomsten av inkontinens efter förlossningssätten verkar finnas det första året. Då är förekomsten hos vaginalförlösta kvinnor störst. Efter mer än två graviditeter/förlossningar/snitt finns det inte längre någon skillnad.

Kan kejsarsnitt minska risken för inkontinens?

Ja:

  • för en del kvinnor
  • i ganska liten utsträckning
  • för en period i livet.

Och efter klimakteriet drabbas kvinnor ganska lika, oavsett förlossningssätt.

Urinläckage och livskvalitet

Jag tror att det är jobbigt att drabbas av urinläckage när än i livet det händer. Jag tror inte att det känns ”mer okej” att drabbas bara för att man är äldre, exempelvis. Urinläckage påverkar livskvaliteten i stor utsträckning och oavsett när man drabbas finns ofta behandling att få! Du ska alltså inte behöva lida i många år innan du får vård, råd och behandling. Det här är inte ett inlägg som normaliserar förekomsten av urinläckage, hoppas ni förstår det.

Hur tänker du om detta?

 

Referenser:

 

Frågeinlägg Joseph

Vad gör dig glad?

När jag får spendera mycket tid tillsamman med Mia och barnen kommer jag på mig själv hur mycket jag njuter av det och hur glad det gör mig. Den glädjen går liksom inte att slå med något annat. Till vardags blir jag glad av det mesta. Att få jobba, laga mat, läsa en bok, spela spel, lösa korsord, äta god mat, sova eller se på TV. På det stora hela är jag ganska till lags och glad över det mesta i livet.

Vad gör dig arg?

Orättvisor. Slöserier och där i ligger kanske det mest irriterande slöseriet: Förseningar i lokaltrafiken.

Hur hanterar du stress på jobbet?

Prioriteringar, organisation och kommunikation. Jag blir sällan stressad på jobbet, men när det är mycket att hålla reda på är det viktigt för mig att se över allt och prioritera vad som måste gå först och om det är något som kan plockas bort. Sedan lägger jag upp en plan så att jag ser om tiden räcker till eller och jag behöver köra övertid. Sist ser jag till att kommunicera med Mia, min chef och mitt team att det är mycket och om jag behöver stöd på något sätt.

Berätta om ett besök på biblioteket

Mitt favoritbibliotek är ”Rum för Barn” i kulturhuset i Stockholm. Under mina föräldraledigheter åkte jag ofta dit och läset och läste för Wollmar/Willfred och kunde växla med att de sprang omkring och busade och lekte. Ibland har de roliga utställningar som är roliga för barnen att uppleva.

Hur hanterar du stökiga barn?

Med tydliga ramar och mycket kommunikation. Till exempel informera att om pojkarna inte slutar att bråka med varandra så kommer de få leka separat ett tag eller leka en lugn lek. Så berättar jag det ett par gånger med eskalerande ton och tillslut så är det någon som gör illa den andra och då passar jag på att tillämpa det jag sagt. Ibland blir jag riktigt arg och skäller på dem. Jag försöker att jobba bort det dåliga samvetet kring detta och tänker att det är barnens roll att pröva gränserna och vara stökiga och det är mitt jobb som förälder att sätta gränser och ryta ifrån ibland.

Hur tror du att maten påverkar ens välmående?

På hur många sätt som helst. Allt från hur maten ser ut och vad den innehåller till hur den är tillagad, hur den smakar och hur mycket vi faktiskt äter. Hur och vad vi äter är liksom en grundpelare till hur vi mår.

Vilka åldrar är bäst när det gäller barnen?

På något vis tycker jag att den åldern de är i just nu är den bästa och att det liksom följer med hela tiden. Alltså, att det alltid är den bästa åldern. Klart att alla åldrar har sina ”faser” och kriser, men det är underbart att få uppleva alla nya sidor av sina barn och de kommer ju med tiden, så det är bäst att den tickar på.

Vad ser du fram emot i ditt föräldraskap?

Det ska bli väldigt roligt att få ha ett skolbarn, det ser jag fram emot jättemycket. Sedan ska det bli roligt, och lite skrämmande, att vara trebarnsförälder och få uppleva en helt ny konstellation här i Fernando-hemmet.

Vilka är dina bästa kvaliteter som förälder?

Jag är mycket konsekvent, så barnen vet vad de har att vänta från mig på gott och ont.

Vilka är dina mål med föräldraskapet?

Känns som en konstig fråga. Jag vet inte riktigt om jag har ett mål med föräldraskapet för min egen del egentligen. Men målet är väl att forma och hjälpa mina barn att bli bättre människor än vad jag och Mia är. Att de ska få växa upp trygga, fast med en sanningsenlig bild av världen, med färre fördommar och mer respekt för sina medmänniskor än vår egen generation.

Berätta gärna hur du skulle svara på dessa frågor!

Frågeinlägg Mia

När vi efterlyste ämnen att skriva om inför sommaren fick vi bland annat in dessa frågor!

Vad gör dig glad?

Jag blir otroligt glad över patienter som når de mål vi satt upp med rehaben. Typ patienter som haft samlagssmärta som kommer tillbaks och berättar om att de nu kan ha sex utan att ha ont. Jag blir också otroligt glad över all positiv feedback kring vår bok. Jag blir glad över härliga dagar med barnen, ni vet stunder där allt går smidigt och de är glada. Lösgodis med mycket surt och salt gör mig också glad!

Vad gör dig arg?

Jag blir oftast arg som en bieffekt av andra känslor, typ besvikelse eller stress. Jag blir arg på människor med låg arbetsmoral eller folk som ljuger. Jag blir arg på barnen när de bråkar med varandra, slåss och stökar ner hejdlöst. Men när jag blir arg på dem är det oftast för att jag egentligen är stressad, eller som händer lite oftare nu – om jag har sämre tålamod för att jag har ont.

Hur hanterar du stress på jobbet?

Jag går in i mig själv och blir väldigt effektiv. Blir något mindre kreativ och inlyssnande på patientbesöken. Och drar mig undan kollegor och ”onödiga samtal” och typ jobbar undan i ensamhet. Gör listor och checkar av.

Berätta om ett besök på biblioteket!

Jag och barnen har inte riktigt lärt oss tycka om biblioteket här i Årsta, det är väldigt omysigt. Ska också i ärlighetens namn också erkänna att vi kommit dit en kvart innan stängning varje gång, så vi har typ hetsletat böcker och lånat och sen gått hem. ”Vårt” gamla bibliotek på Medis var mycket mysigare, faktiskt även sedan de fick flytta in till Söderhallarna. Dit gick vi ganska ofta och satt och läste rätt länge, innan vi lånade hem favoriterna.

Hur hanterar du stökiga barn?

Om jag har tid (alltså typ inte står och färdigställer middagen) så försöker jag bryta av med en helt motsatt aktivitet. Oftast är det enklaste bara att säga att vi ska läsa, våra barn älskar att bli lästa för. Men det kräver ju att jag själv ska kunna ta den tiden och sätta mig ner med dem. Och är stöket beroende på typ hunger innan middagen är det mest effektiva bara att köra på med maten och låta dem härja på. Ett annat supertips är barnradio från SR. Wollmar ÄLSKAR ”Det blå hotellet” och det kan ofta ersätta att man läser för honom. Wilfred är inte riktigt lika förtjust, men kan ofta leka lugnare om Wollmar sitter och lyssnar på radio. En annan lösning på stök är att gå ut. Det gjorde vi oftast som stök-lösning när barnen var mindre. Vi är mycket ute nu med, men inte riktigt lika ofta som ”jag får panik över härjandet här hemma”-lösning.

Hur tror du att maten påverkar ens välmående?

Oj, jättemycket! Jag själv är extremt blodsockerkänslig, så jag behöver hålla mig jämn för att typ inte tappa livsgnistan. Men att äta någorlunda balanserat och varierat är superviktigt för att få lagom med byggstenar och bränsle. Jag tror inte på några förbud, men allt i moderation. Godis och snabbmat hör till helgerna för oss.

Vilka åldrar är bäst när det gäller barnen?

Jag tycker att det hela tiden blir bättre! Jag är ingen spädbarnstids-älskare utan tycker verkligen att det är roligare med barn som går att resonera med. Och det har verkligen blivit tusen gånger bättre att vara i lekpark med barnen när de leker själva, istället för att behöva stå i en sandlåda och verka peppig. Att gunga barn är ju dödens tråkigt.

Vad ser du fram emot i ditt föräldraskap?

Att få läsa Harry Potter för dem, haha! Och jag ser fram emot att de börjar mellanstadiet och att jag ska få läsa läxor med dem och få en ny chans att bli lite allmänbildad, typ om Sveriges landskap och sånt.

Vilka är dina bästa kvaliteter som förälder?

Struktur och planering. Det är typ mina bästa kvaliteter överhuvudtaget. Men både jag och Joseph är oerhört duktiga pedagoger vad gäller att förbereda barnen på vad som kommer hända. Vi har sällan kriser av det slag som handlar om överrumpling, och våra barn vet vad som gäller och förhåller sig bra till det. Sen tror jag att jag är snäll och gosig, men kan ha ganska kort tålamod. Och jag tycker tyvärr att det är skittråkigt att leka.

Vilka är dina mål med föräldraskapet?

Att fostra barn som kan lyssna och ta hänsyn till andra, men som också vet sitt eget bästa och har tydliga integritetsgränser. Att de ska värdera att kunna lägga in ansträngning för att uppnå mål. Att våra söner ska ha samtycke och feminism som grundprinciper, både i förhållanden och livet i stort.

Graviditetsdagbok vecka 28

Graviditetsdagbok vecka 28

Ytterligare en vecka har rusat förbi! Vi åkte ner till Öckerö förra helgen och möttes av en dags… kyla? Det var typ 20+ med efter att ha haft över 30 grader i flera veckor så kändes det för ett ögonblick som att vi borde ha packat med tjocktröjor och långbyxor. Men sen blev det varmt (igen). Jag upplever ändå att jag klarar graviditet+värmen helt okej. Jag vet inte om jag bara kan tänka att jag inte är höggravid nog. Jag är med i en gravidgrupp på Facebook med andra som också har BF i oktober, och en del verkar verkligen lida.

Men svullnaden!

Jag lider inte sååå oerhört av värmen, men av svullnaden. Vi var ute och seglade med några vänner häromdagen och värmen i kombination med sittande blev för mycket. Mina fötter blev som bollar och mina ben som stockar. Jag fick lägga mig ner i omgångar för att få fötterna i högläge. Det är verkligen obekvämt och smärtsamt på ett väldigt speciellt sätt.

Halsbrännan!

Vi har två viktiga mat-och-sov-klockor i vår familj. Eller egentligen tre. Barnens blodsocker/humör och min halsbränna. När jag känner att det börjar bränna i hela halsen vet jag att det definitivt är dags för mellanmål. Två sekunder senare är det något av barnen som krashar. Det kanske hör ihop med att vi inte är hemma och inte helt hundraprocentigt styr måltidsordningen. Halsbränna är verkligen inte kul.

Tröttheten!

Jag är inte alls så där mentalt trött som jag var i början av graviditeten. Att jag liksom gick omkring och kände mig simmig och dimmig i huvudet hela tiden. Nu känner jag mig däremot väldigt klar i huvudet. Men nu är jag fysiskt trött. Jag somnar tidigare än barnens tioåriga kusin varje kväll. Och jag somnar ofta en timme mitt på dagen. Det är en helt ostoppbar trötthet. Ofta kommer den över mig när jag sitter och läser för barnen. Jag märker att jag läser med mindre och mindre inlevelse, och plötsligt sluddrar jag till. Då får jag be Joseph ta över läsandet, och jag sover inom fem sekunder. Jag har slarvat med järntabletterna de senaste veckorna, kanske hör det ihop med det.

Bäckenet?

Jag kan absolut inte gå några raska promenader, stå länge eller simma bröstsim. Bakre bäckenlederna känns som öppna sår så fort jag provocerar dem lite. Men jag får liksom för mig att jag har mindre ont i symfysen. I april när jag var ute och reste en del med SKL-jobbet fick jag superduperont av att kliva ur bilar. Då kändes det som att någon satte en yxa med all kraft i blygdbenet på mig. Men nu har vi hyrt bil över semestern, och jag har faktiskt inte fått den känslan en enda gång när jag stigit ur bilen.

Det är härligt att ha semester

Jag är tacksam över att kunna njuta av ledighet och sommaren, även om jag inte är våra barns bästa förälder just nu. Tur att Joseph är det. Han lär Wilfred cykla, fiskar krabbor med dem, spelar fotboll, klättrar i berg, lär Wollmar hoppa från bryggan och allt annat sånt som hör sommaren till. Jag vaggar efter i sakta mak, sover mycket och har blodsockertålighet som en tvååring. Men vi skrattar mycket, läser mycket och spelar den försvunna diamanten.

Joseph i Wollmars simglasögon och med en liten, liten krabba… =)

Hoppas ni alla mår fint, både gravida och ogravida!

Magmuskler, bäckenbotten och sång

Magmuskler, bäckenbotten och sång

En läsare hörde av sig med lite funderingar.

Har sångare bättre funktion och styrka i djupa magmuskler? Har sångare lättare återhämtning av dessa postpartum? Kan sång vara en lite roligare rehabaktivitet?

Jag har aldrig tidigare varken läst in mig på, eller skrivit om, sång. Därför vidgar detta lite och skriver även om muskelfunktion och sång lite överlag. Men såklart med fokus på graviditeter, bäckenbotten och kvinnohälsa. Och ta det hela med en nypa salt, jag är _ingen_ sångexpert.

Mina kliniska erfarenheter är detta:

  • Skolade sångare har ofta bra kroppskontroll och har lätt att hitta och aktivera bålmusklerna generellt.
  • Sångare kan dock överanvända bålmusklerna och kan behöva ”träna ner” dessa för att det ska bli funktionellt i vissa sammanhang.
  • Sångare som drabbas av bäckenbottenskador kan känna av detta rätt kraftigt, hur mycket bäckenbotten gör för bålstödet. Och hur avsaknad av bäckenbottenstabilitet kort efter graviditet påverkar sången.
  • Det är väldigt roligt att jobba med rehab tillsammans med sångare, för de är vana att jobba hårt och motiverat för att nå resultat

Låt oss börja med grunderna

När vi pratar om bålmuskler i relation till sång kommer vi hamna i ett något utökat begrepp än det som slentrianmässigt kallas ”core” i typ träningssammanhang. Detta är att vi behöver räkna in andningsmusklerna mycket mer. I sång-sammanhang är de relevanta musklerna det som omger hela bålen ända upp till halsen:

  • Bäckenbotten
  • Magmuskler: rectus abdominis, transversus och obliquerna – främst används dessa för att styra utandning
  • Diafragma och andra andningsmuskler utöver diafragma. Diafragma är främsta inandningsmuskeln. Övriga kan hjälpa till med både in- och utandnin vid behov.
  • Höftböjar, höft- och rumpmuskler
  • Ryggmuskler: Quadratus lumborum, multifier, erector spinae, latissimus dorsi, trapezius.

Du behöver inte veta allt det här

Men det du behöver känna till, är att alla dessa muskelområden påverkar och påverkas av sång, inte bara magmusklerna. Jag är ingen sångexpert alls, men när jag läst in mig på ämnet så tror jag mig ha förstått att magmuskelanspänning kan påverka funktionen i struphuvudet. Överspänning i magen kan liksom hindra optimalt flöde kring struphuvudet om jag förstått rätt. Och likaså kan starka och flexibla bålmuskler hjälpa till att göra höga och intensiva ljud. Här drar jag en klinisk resonerande slutsats att styrka och flexibilitet behövs i lika stor omfattning för att optimera sångfunktionerna.

Muskelfunktion och sång

När du sjunger producerar du ljud som bärs av ett flöde av luft. Musklerna kan styra hur du andas in och ut. Om du är van att ha god kontroll över dina bålmuskler under sång kan du alltså ha ett försprång vad gäller neurologisk muskelstyrning och muskelfunktion i ett rehabsammanhang, så som efter graviditet. God balans i musklerna när du sjunger kan visas som ett optimalt spänningsmönster i nacke, skuldra och käkregionen och att sången liksom bärs av tillräckligt luftflöde. Om bäckenbotten fungerar som den ska så ska den reagera på sång med en anspänning och ett lyft (knip) men om den är otillräckligt stark kan sång innebära en nedåtrörelse, ungefär som en krystning.

Kan sång fungera som bäckenbottenträning?

Rehabträning överlag, men speciellt bäckenbottenträning kan vara jättetråkigt. I och med att bäckenbotten gärna ska återtränas till automatisk anspänning när du andas in kan sång vara lämpligt för att kombinera med bäckenbottenträning. Dock kan den magmuskelanspänning som skapas vid sång också skapa ett tryck mot bäckenbotten som den inte klarar att hålla emot. Det finns teorier om att sångträning som hålls så pass kort att den inte kan överbelasta bäckenbotten kan vara fördelaktigt för bäckenbottens uthålliga knipförmåga.

Hållningsträning för sång

Jag tycker det verkar som att ryggmusklernas förmåga att sträcka upp och öppna upp bröstkorgen är viktiga för sång. Kanske kan då en del av de hållningsförändringar som kommer på köpet med graviditet, amning/matning och bärande/vjyssande ocskå påverka en sångfunktion till det sämre. Att inte enbart fokusera på mage och bäckenbottenrehab, utan även inkludera ryggens hållningsmuskler verkar vettigt.

Magmusklerna då?

Om jag förstått rätt så hänger magmuskelaktiviteten under sång ihop med lungvolymen. Magmusklerna är främst aktiva under den första fasen av utandning. Om du har stor lungvolym och därför kan andas ut länge, kommer musklerna i magen behövs längre. Vid sång kan magmusklerna bromsa diafragmas rörelse och kräva fram en stabilitet kring bröstkorgen som möjliggör ljud. Huruvida dina magmuskler kommer påverkas positivt av sång handlar alltså delvis om hur du sjunger och vad du kräver av kroppen. Igen, jag är inte expert – men jag föreställer mig att det kräver lite mer ”skolad” sångteknik för att få positiv effekt på magmusklerna av sångträning. Skolade sångare använder magmusklerna mer än otränade personer som sjunger. Det räcker nog inte att bara sjunga med till babblarna för din bebis. Jag hittar faktiskt ingen jämförande studier överhuvudtaget så att jag kan påstå att sångare generellt har bättre bålmuskelstyrka än andra. Det handlar mycket om koordinationen med andning och sambandet mellan lungvolym och magmuskelfunktion. Även om jag kan tänka mig att många sångare förvisso har bättre magmuskelaktivitet än andra, så vågar jag inte dra en sådan generell slutsats.

Sammanfattning och svar

Ja, det verkar som att skolade sångare kan ha bättre koordination mellan andning och magmuskler, och kanske också starkare och uthålligare muskler. Återhämtning av magmuskler postpartum kan jag tänka att kan vara lättare om du från början har god koll på dessa muskler. Om du bibehållit en god muskelfunktion under graviditeten har du liksom hunnit förlora mindre. För bäckenbotten tror jag att tidigare kroppskontroll kan vara en positiv faktor, men om bäckenbotten skadats är utgångsläget inte nödvändigtvis mer fördelaktigt för en sångare. Rehaben kanske kan gå smidigare därför. En sångare kan också ha högre krav på sin bäckenbotten, vilket innebär att återhämtningsperioden eventuellt blir mer kämpig än för en annan som inte har lika höga krav. Sång kan eventuellt vara en del av ett lite roligare rehabupplägg, men bara så långt som bäckenbotten orkar med. Och det behöver nog vara lite mer avancerad sång, inte bara att nynna med till radion liksom.

Kanske finns det erfarenheter hos er läsare?

Berätta gärna!

Referenser:

Kulturella föreställningar om graviditeter

Kulturella föreställningar om graviditeter

Hur påverkar min kultur min upplevelse av graviditeten?

Jag har ju vid några tillfällen skrivit en del om vårt svenska förhållningssätt till graviditeter. Att graviditet inte är en sjukdom. Detta påverkar ju hur kvinnor som har hälsoproblem under och efter en graviditet bemöts av vård och försäkringskassa.

”In Sweden, the societal opinion of pregnancy is that it is a normal condition implicating that a woman with a normal pregnancy should be able to continue her life as usual during pregnancy. The view of pregnancy as a normal condition where pregnancy-related problems not necessarily should be a reason for sick leave is widely spread, for example stated by the information available at the web site of the Swedish Social Insurance Agency.”

Häromdagen läste jag en annan studie, en intervju-studie om hur svenska kvinnor upplever sin graviditet och bäckensmärta.

”The women felt stressed that they not only had to cope with constant pain, they also had to deal with other people’s conceptions of a normal pregnancy. They felt they were judged by their strange walking patterns or if they had to use crutches. Strangers would come up and tell them that being pregnant was the most natural thing in the world and nothing to complain about. One woman said she was teased for “doing the duck- walk” when she was in so much pain she could barely move.”

Tycker att det här citatet säger ganska mycket om den uppfattning vi har om graviditeter i vår svenska kultur.

Sedan hittade jag en annan artikel, som nämnde ett kinesiskt/taiwanesiskt perspektiv:

”In Chinese antenatal culture, people believe that’s foetus’ spirits are easily interfered by the activities of and environment around pregnant women. Because of this, pregnant women in Taiwan often obey a number of antenatal taboos, such as decreasing their activity, to avoid interference with the foetus’ spirits. Thus, when promoting exercise programme or other effective pain management, especially among Chinese or Taiwanese pregnant women, clinical health professionals should emphasise the safety of the programme as a way to both decrease pregnant women’s pain endurance beliefs and perhaps increase acceptance of participation in this pain management exercise.”

Jätteintressant. Tycker jag har hört av vänner och kollegor att det finns väldigt olika sätt att se på graviditet, aktivitetsnivå och arbetsförmåga även inom olika europeiska länder.

På Sri Lanka

Josephs andra hemland är ju Sri Lanka, men i och med att han har svensk mamma och inte bott där i vuxen ålder har vi inte superkoll. Jag vet att de varnade mig från att äta ananas när vi var där under första graviditeten. Och att traditionen bjuder att den nyblivna mamman flyttar hem med bebisen till sin egen mamma i några månader postpartum. Medan pappan bor kvar och jobbar på. Det låter som att det kan bli både bra och riktigt, riktigt dåligt…

Jag skulle vilja höra med er. 

Ni som läsare – VAD har ni för erfarenheter av olika kulturer och syn på graviditeter och tiden efter förlossning?

Finns det bättre/sämre sätt att tänka kring ämnet?

Det här är jättespännande! Tänk med mig!!

 

Referenser:

”Struggling with daily life and enduring pain”: a qualitative study of the experiences of pregnant women living with pelvic girdle pain

Life’s pregnant pause of pain: Pregnant women’s experiences of pelvic girdle pain related to daily life: A Swedish interview study.

How do pregnant women manage lumbopelvic pain? Pain management and their perceived effectiveness.

Läsarfråga om träning efter graviditet och förlossning.

Hur kan jag stegra min träning efter graviditeten?

Läsarfråga om träning efter graviditet och förlossning.

Fråga:

Jag fick mitt tredje barn för snart fyra månader sedan. Det är ganska stor åldersskillnad mellan nummer två och nummer tre, 5,5 år. När minstingen var ungefär två månader hade jag en magmuskeldelning på ca 2 cm över naveln och ca 3 cm under, jag har inte mätt sedan dess (kan inte mäta själv) men det känns inte som att det har “gått ihop” än. Jag använder mammamage-appen och gör yoga och till viss del muskelträning i maskiner. Tränar kanske inte så ofta men känner att jag är på rätt väg till en starkare kropp. Nu funderar jag på hur jag ska utveckla magmuskelträningen, jag har inte gjort några situps eller andra övningar där man använder de raka magmusklerna. Men har precis börjat köra lite halvplanka, med böjda knän. Vad tror du om detta?
Sedan undrar jag hur man bör tänka kring att börja jogga? Jag känner inte av några bäckenbottenrelaterade problem och har tränat mycket knipövningar. Har inte fått några underlivsskador vid någon av förlossningarna men förstår att området såklart har varit under påfrestning och inte bör pressas i onödan. Bör jag vänta med att jogga ett tag till?

Svar: 

Om jag förstår dig rätt så har du alltså burit och fött tre barn vaginalt. Du nämner inget om det så jag gissar att du har mått hyfsat okej i bäckenleder, inte har några förlossningsskador eller andra besvär från kroppen mer än det där med magen.

Jag vill alltid i första hand rekommendera folk med besvär och frågor och funderingar att faktiskt vända sig till en fysioterapeut IRL för att få en hands on-bedömning och individuella råd. Men nu frågar du mig, och jag svarar gärna!! Bara en liten disclaimer så, att mina svar här kan såklart inte ersätta råd du får efter en bra bedömning av en fysioterapeut.

Det är svårt att uttala mig om dina magmuskler utan att själv känna på dem, men utifrån detta brukar tänka:

  •  en magmuskeldelning är inte en ”kvarvarande magmuskeldelning” förrän det gått cirka ett år efter förlossningen. Kroppen får nio månader på sig i förändningen under graviditeten, och kräver minst samma tid för återhämtning. Tänk dig att de raka magmusklerna ser ut som två fläskfiléer på vardera sidan. De är några cm breda och liksom lite runda i sin form, innan graviditeten. Efter en graviditet blir musklerna något bredare och plattare i formen. Denna förändring är permanent.
  • en magmuskeldelning räknas knappt som en magmuskeldelning om den är på under 2 fingersbredder, det vill säga 2-3 cm. Delningen beror på att senvävnaden mellan de raka bukmusklerna sträcks ut, som ett tyg som tänjs ut. Magmuskelträning kan göra att du aktivt kan dra ihop musklerna, men den återhämtning av senvävnaden måste kroppens återhämtande processer ta hand om.

Baserat på detta resonemang och utifrån att du inte verkar ha några besvär så tänker jag så här: Du behöver inte bekymra dig om en eventuell magmuskeldelning. Kroppen kommer se lite annorlunda ut efter graviditeterna utan att det är något som är fel eller en funktionsnedsättning.

Jag tycker att det verkar som att du har ett bra upplägg på träningen. Jag är personligen en plankan-förespråkare till viss del, och gillar både plankan och sidoplankan. Du kan läsa lite mer om detta här.

Jag brukar ge råd om stegring av plankan såhär:

wpid-wp-1437245016381.jpeg

  • Börja med plankan mot vägg, 15 sekunder gånger 3. När detta inte är jobbigt längre ökar du
  • Fortsätt med plankan på knä och armbågar. 15 sekunder gånger tre. När detta inte är jobbigt ökar du till 30 sekunder.
  • Stegra till plankan på tå och armbågar. Börja med 15 sekunder gånger 2-3. När detta inte känns jobbigt ökar du till 30 sekunder.
  • Efter att du klarar tåstående planka i 30 sekunder anser inte jag att det är lönt att fortsätta. Då bör du istället lägga till ett rörligt inslag. Typ stå i plankan-position men med raka armar och promenera i sidled, eller stå i plankan-position och dra upp knäna växelvis till magen.

Jag tycker tror inte på ett förbud för situps/crunches

Det finns sällan någon superövning som är överlägsen andra, utan jag tror på en bredd och variation oavsett vad du som motionär tränar. Det finns inget vetenskapligt stöd för att situps/crunches skulle vara dåligt för en postpartum-mage. Men heller inget som säger att det skulle vara extra bra.

Baserat på resonemanget där tycker jag också att du skulle kunna testa små situps om du gärna vill det. Jag brukar förespråka att en postpartum-nybörjare gör situps med ett ben rakt och det andra böjt med foten i golvet, detta för att det hjälper dig att hålla en neutral kurva i ryggen. Innan du lyfter huvudet drar du in naveln litegrann. Sedan ska du bara lyfta så mycket att skulderbladen lyfter från golvet, alltså inga stora yviga situps.

Bäckenbotten

Du har rätt i att bäckenbotten varit med om en hel del under graviditeterna och förlossningarna. Det sägs att bäckenbottenmusklerna dras ut till 300% under en förlossning och att de blir tunnare än den finaste carpaccio under själva utdrivningsskedet… Men jag tycker inte att det finns anledning att vara stenhård på någon exakt tid för återhämtning där, det måste ju vara individuellt. Min egen mamma har fött fyra barn vaginalt och har idag vid sextioårsåldern aldrig haft en tillstymmelse till bäckenbottenbesvär. Sedan finns det kvinnor som får inkontinens redan i unga år och utan förlossningar i bagaget. Så det du kan gå på är hur du mår och hur din kropp klarar träning och belastning.

Ett resonemang om hur du kan tänka när du börjar med jogging/löpning finns i en hel serie inlägg här. 

Läs mer om återhämtning och träning efter graviditet på Bakingbabies:

Stelhet/smärta i bäckenet efter graviditet

Stelhet/smärta i bäckenet efter graviditet

Jag hade  foglossning under slutet av graviditeten men det blev bra av sig självt efter förlossningen. Nu några månader efter förlossningen får jag ont igen när jag står, går och promenerar mycket. Framförallt i blygdbenet.
Vanliga rörelser som får mig att känna mig som en ledbruten tant…Jag kommer knappt upp efter att jag suttit på en picknickfilt. Vad ska jag göra?

Hej och tack för frågan!

Undersökning är viktig

Jag skulle ju förstås gärna vilja klämma och känna på dig innan jag uttalar mig. Men smärta framtill i bäckenegionen kan ofta antingen komma från  symfysen, den främre bäckenleden eller omkringliggande mjukdelar. Lederna i bäckenet har i sig inte förmågan att signalera smärta i någon större utsträckning, som jag förstått det, utan det är ledbandsapparaten runt omkring som kan signalera smärta. Det fäster flera olika muskler och stödjevävnadskomponenter precis i området. Ledbanden är som mjuka senstrukturer som ansvarar för att hålla ihop bäckenet, och de mjukas ju upp under graviditeten just för att möjliggöra barnets passage.

Varför försvann smärtan för att sedan återkomma?

En tanke är att du kanske höll dig i stillhet i början och således inte provocerade fram någon smärta. Med ökande aktivitetsgrad kanske besvären faktiskt bara märks? Åt du smärtlindring efter förlossningen kan ju detta också ha dämpat bäckenbesvären.

En annan tanke är att du på grund av smärtan under graviditeten förlorade en hel del muskelmassa (genom inaktivitet). Och nu är det kanske inte alls bäckenleden som säger ifrån, utan en mer muskulär smärta. Det kan bli som en idrottsskada, fast utan idrott. Musklerna är för svaga för kraven du har på kroppen, och reaktionen blir en överbelastningsproblematik.

Vad provocerar?

Främre bäckensmärta provoceras aktiviteter som särar på benen mycket eller som kräver ensidig belastning. Därför är min gissning att sittande på filt kanske innebär att du sitter i skräddarställning med benen mycket i sär, och att du på så sätt får en sträck-smärta? Det är ganska ”typiskt” mjukdelar att göra ont med en delay. När man är igång och uppvärmd så känns inte smärtan eller besvären, men när du har vilat och ska resa på sig får du ont.

Öka stegvis!

När det gäller dina besvär tror jag på successivt stegrad träning. Du ska skynda långsamt! Om en entimmes promenad gör ont, kolla då om 45 minuter funkar. Eller dela upp promenerandet på två, förmiddag och eftermiddag? Bli inte inaktiv, men försök att hålla dig lite grann nedanför din smärtgräns hela tiden. Rätt var det är så har allting fått läka i lugnt och ro, och så känns inte smärtan. Samma med övningar – skynda långsamt både vad gäller belastning, motstånd och repetitioner.

Öka därför försiktigt upp din fysiska aktivitet. Utvärdera på en smärtskala både direkt efter, några timmar efter och kanske morgonen efter träning. Gör det ont medan du tränat men smärtan försvinner någon timme efteråt och inte kommer tillbaks i form av jobbig smärtande stelhet dagen därpå (som inte är träningsvärk) så kan jag tycka att det är helt okej.

fågelhunden

Jag brukar försöka råda mina patienter att träna och vara aktiva så pass smärtfritt att varje morgon är ett oskrivet blad vad gäller smärta. Hänger smärta, stelhet och obehag kvar från en dag till en annan efter en natts sömn, då är det signal om att en behöver tänka om. Kanske behövs då annan smärtlindrande behandling? TENS? Akupunktur?

Det här var ett kortfattat svar!

Jag kan verkligen rekommendera att du söker dig till en fysioterapeut och får en bedömning och individuellt anpassade råd!

 

 

Konversationsfrågor för par

Konversationsfrågor för par

I flera år har våra liv handlat mycket om barn, jobb, mat och logistik. Lite träning också. För att hinna med lite par-rekreation har vi ibland en inplanerad samtalskväll på semestern. Vi tänder ljus, äter och dricker något gott och sätter oss på balkongen.

För några år sedan googlade vi ihop en konversationsämneslista.

  • Vad är ditt allra tidigaste minne?
  • Om du fick välja att leva i en annan tidsepok, historisk eller framtida, vad skulle du välja? Varför?
  • Vilken film eller TV-serie har du sett som du önskar att alla andra också skulle se?
  • Om du fick pengar för att starta upp ett eget företag, vad skulle du då göra?
  • Om du inte behövde bekymra dig om att försörja dig och familjen, vad skulle du då helst vilja göra resten av livet?
  • När du tar beslut, baserar du dessa på fakta eller känslor?
  • Är du nöjd med de flesta av dina beslut?
  • Vad är dina främsta styrkor?
  • Vad är dina största svagheter?
  • Vad vill du bli ihågkommen för efter att du dött?
  • Vilka saker är du mest tacksam för i livet just nu? Finns det några sätt som du uttrycker tacksamhet på?
  • Om du fick välja en extraordinär talang (inte övernaturlig), vad skulle du välja?
  • Om du fick välja fritt, vilken ledare från historien skulle varit stadsminister i Sverige idag?
  • Finns det något sätt som vår relation påverkas av våra föräldrars relationer?
  • Hur hanterar vi meningsskiljaktigheter idag?
  • När är bästa tillfället tycker du, att ta upp sådana?
  • När har du känt dig allra mest älskad av mig?
  • Finns det något du är rädd för?
  • Hur hanterar du dina rädslor?
  • Vad kan vi göra för att optimera vår relation under de omständigheter som vi lever idag?

Ett gott samtal!

Jag minns att det samtalet mynnade ut i en del bra konstateranden inför hur vi kunde planera vårt vardagsliv i framtiden och vad vi båda ansåg vara viktigt gällande familjen, jobben och livet i stort. Vi konstaterade också att det är lättare att se våra goda och mindre bra sidor sedan vi blev föräldrar. det liksom utkristalliserar sig. Det som är dåligt blir ännu mer tydligt i perioder av sömnbrist och stress, och det som är bra blir bättre av relationen med barnen, logistisk planering och en känsla av att faktiskt göra det som ska göras när tiden väl finns. För oss blev det en givande kväll när det begav sig!

Vi skulle gärna vilja göra om en liknande intervju med varandra

Det känns faktiskt välgörande att ändå ta ett mer strukturerat frågeunderlag och verkligen också lyssna på svaren. Att lyfta samtalet från ”vad ska vi äta till middag imorgon” till de något med vidare horisont.

Någon som gjort något liknande som vill dela med  sig?

Fyll gärna på listan med konversationsfrågor för par!

 

 

Är det farligt att lyfta tungt efter förlossning?

Är det farligt att lyfta tungt efter förlossning?

 

wpid-DSC00848.jpg

 

Jag tänker att det finns, mycket förenklat, fyra olika faktorer som avgör graden av påfrestning på bäckenbotten efter en förlossning

  • styrkan i bäckenbotten innan
  • förlossningen som sådan och om det skedde några stora skador
  • hur stark personen är i övrigt
  • hur stort buktryck hon utvecklar

Vi föreställer oss ett gäng tjejer som fött barn föra 5 månader sedan

Vi tar med ett gäng tjejer till ett gym, ställer dem på rad och ger dem alla en tiokiloshantel var. En i taget ska de lyfta dem, med sin dominanta hand. Vi ska se hur stort buktryck de utvecklar, och hur stor belastningen blir på deras respektive bäckenbotten.

Samma vikt, borde det bli samma påfrestning på bäckenbotten?

Det är inte säkert alls! Häng med!

Emma

Emma har alltid haft en ganska svag bäckenbotten. Hon har alltid haft lätt att läcka lite då hon skrattat mycket eller om hon hoppas studsmatta. Under graviditeten läckte hon lite grann, mer än vanligt. Hon tänkte att det var normalt. Förlossningen var jobbig men ganska snabb, och hon behövde inte bli sydd mer än ett par stygn. Emma har aldrig tränat och har aldrig lyft en tiokiloshantel förut.

När Emma lyfter sin hantel behöver hon stadga till kroppen maximalt för att överarmsmusklerna överhuvudtaget ska kunna lyfta hanteln. Detta innebär att hon måste hålla andan och nästan krysta för att få upp hanteln. Buktrycket blir mycket stort. Emmas svaga bäckenbotten orkar inte hålla emot och Emma känner att hon både sänker bäckenbotten mycket och råkar kissa lite. Påfrestningen på bäckenbotten blir mycket stor.

Hanna

Hanna har aldrig tänkt på att hon har en bäckenbotten, hon har aldrig haft anledning till det. Hon kan inte minnas att hon någonsin läckt urin. Förlossningen var komplicerad och avslutades med sugklocka. Hanna fick en sfinkterruptur grad 3 och syddes länge på operation. Hanna brukar inte träna regelbundet, men hon har alltid rört sig mycket.

När Hanna lyfter sin hantel känner hon med en gång att kraften går rakt ner genom buken och ökar trycket på bäckenbotten. Det stramar och tynger där hennes nu läkta förlossningsskada är. I och med att hanteln upplevs mycket tung behöver hon utveckla mycket kraft i hela kroppen för att spjärna emot. Påfrestningen på bäckenbotten blir mycket stor.

Sara

Sara minns att hon var sen med att sluta kissa på sig som barn. Hela tonåren använde hon trosskydd när hon spelade handboll och gick på skolidrotten. Saras förlossning var grym, hon blir helt lyrisk när hon pratar om den. Sara har aldrig låtit hindra sig av små men frekventa urinläckage och har alltid tränat mycket. Hon är stark i kroppen och den där tiokiloshanteln ligger fint i hennes hand, känner hon.

När Sara lyfter hanteln använder hon allra mest sina starka armmuskler. Övriga kroppen behöver knappt anspännas och hon kan med liten ansträngning lyfta hanteln. Buktrycket påverkas mycket lite och bäckenbotten påfrestas nästan inte alls.

Malin

Malin har haft en stark bäckenbotten sedan barndomen. Hennes mamma har tjatat mycket om knip, och hon har lyssnat trots att det känts töntigt. Malins förlossning var bra, men strax efteråt upplevde hon att slidväggarna buktade konstigt och att det kändes konstigt och tungt då hon stod, gick och lyfte. Malins grundfysik är bra och hon i vanliga fall klättrar hon mycket som träning/fritidsintresse.

När Malin lyfter hanteln känner hon hur det trycker och buktar nedåt. Hon är stark i armarna och behöver inte hålla andan för att stabilisera kroppen under lyftet.  I dagsläget känner hon dock att stabiliteten i bäckenbotten inte är vad den borde. Påfrestningen på bäckenbotten blir ganska stor.

Jenny

Janny har aldrig kunnat knipa av strålen och heller inte kunnat knipa åt under penetrerande samlag, något som hon hört att några av hennes vänner kan. Förlossningen var bra, snabb och lätt. Jenny tränar normalt crossfit mycket intensivt och är mest muskulös av alla tjejer i bekantskapskretsen.

Jenny lyfter hanteln lätt som en plätt och bäckenbotten hinner inte besväras nämnvärt. Hon lyfter hanteln med ren armmuskelstyrka så pass oberört som någon annan skulle lyfta en tvåkiloshantel. Buktrycket påverkas mycket lite och bäckenbotten påfrestas nästan inte alls

Linda

Linda har aldrig tänkt på sin bäckenbotten. Hon har kunnat knipa hårt och länge, även om hon haft annalkande diarreanfall. Förlossningen var katastrofal, inget gick som Linda hade tänkt. Hon fick en sfinkterruptur grad 4 och har efter operationen ärrsmärtor och värk vid mens och ägglossning. Linda är jobbar som personlig tränare och är väldigt muskulös och van att lyfta riktigt tungt.

När Linda lyfter sin hantel gör hon som hon brukar. Hon är van vid att ta sin bäckenbotten för given och har därför inga fungerande strategier för att knipa eller spänna samtidigt som hon lyfter tungt. Hon är så pass stark att den stora kraft hon kan producera tillsammans med den osynkade bäckenbotten skapar ett enormt buktryck och en jättestor påfrestning för bäckenbotten.

Dessa tjejer och deras förutsättningar i korta ordalag:

  • Emma: svag bäckenbotten sedan barndom – okej förlossning – svag kropp – stort buktryck – stor påfrestning
  • Hanna: stark bäckenbotten sedan barndom – förlossningsskada – svag kropp – stort buktryck – stor påfrestning
  • Sara: svag bäckenbotten sedan barndom – bra förlossning – stark kropp – litet buktryck – liten påfrestning
  • Malin: stark bäckenbotten sedan barndom – förlossningsskada – stark kropp – litet buktryck – stor påfrestning
  • Jenny: svag bäckenbotten sedan barndom – okej förlossning – stark kropp – litet buktryck – liten påfrestning
  • Linda: stark bäckenbotten sedan barndom – förlossningsskada – jättestark kropp – stort buktryck -stor påfrestning

Är det farligt att lyfta tungt efter förlossning?

Det kan vara dåligt att lyfta tungt för en förlossning, men då pratar vi om regelbundet återkommande tunga lyft. Det är inte dåligt för alla. En svag bäckenbotten, en generellt svag kropp, en förlossningsskada och utveckling av stort buktryck kan alla vara faktorer som gör att tunga lyft är mindre bra för en postpartumkropp. Men det räcker kanske inte enbart med en riskfaktor, ofta är det en kombination av flera olika saker.

Risk för framfall?

När man läser studier om framfall och dess uppkomst klumpas ofta övervikt, förstoppning och tunga lyft ihop som en enhet – belastning som lägger press mot bäckenbotten. Övervikt kan öka trycket mot bäckenbotten hela dagarna, förstoppning anses vara synonymt med hårt och upprepat krystande. Tunga lyft anses vara en riskfaktor genom samma mekanismer. Jag hittar inga studier alls som fokuserat på tunga lyft i träningssammanhang kopplat till risken för framfall. De som finns handlar om tunga lyft i arbetet. Även om de tunga lyften är i sak ganska lika, tror jag ändå att det skiljer sig ganska mycket mellan arbete (repetitivt och ofta) och träning (någon gång då och då med återhämtning emellan). Det finns heller inget stöd för att tunga lyft skapar anatomiska framfall, men det finns stöd för att tunga lyft framkallar symtom.

Enligt mitt resonemang här ovan kan en stark kropp också vara en skyddande faktor för bäckenbotten. Därför är det heller inte vettigt att vara rädd för träning. En svag kropp kan vara på samma sätt en riskfaktor, därför att en svag kropp eventuellt kräver att kvinnan tar till buktryck som en slags stabiliseringsstrategi vid tunga lyft.

Vi kan inte ge kategoriska svar.

Ni förstår utifrån mina exempel ovan att det inte går att säga huruvida någon ska undvika att lyfta tungt utifrån ett bäckenbottenperspektiv.

Nyckeln kan vara bäckenbottenträning. Det kan också vara att bli stark och välkoordinerad vad gäller andning, buktryck och belastning. Jag tänker att vi aldrig ska stoppa kvinnor från att träna sig starka. Min uppgift är att förse kvinnor med de redskap de behöver för att kunna komma dit. Oavsett om det är tid, bäckenbottenträning, koordinationsträning, andningsträning, råd om bäckenbottenanpassad styrketräning eller vad det vara må.

Vi alla är unika. 

 

 

Mer läsning om tyngre träning och bäckenbotten:

Varför kan det vara dåligt att belasta bäckenbotten för tungt?

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

Läsarfråga: Hur vet jag om jag har inkontinens?

 

Referenser:

 

bäcken 005