Tagg: gröt

Att göra egen bebisgröt 2.0

Att göra egen bebisgröt 2.0

Det här inlägget handlar om att göra egen bebisgröt 2.0. Om vi kan undviker vi hel- och halvfabrikat hemma hos oss. Vi tycker att det är roligt att laga mat och fixa och dona, oftast blir det billigare och smakar bättre. När Wollmar skulle introduceras till bebisgröt kände både jag och Joseph att prefabricerade bebisgrötar inte skulle passa oss riktigt. Vi gjorde lite research och förstod snabbt följande:

  • köpta bebisgrötar är framförallt järnberikade
  • små barn ska med fördel ha järnberikad kost upp till två år
  • det GÅR att järnberika gröt själv med paltbröd, ett slags  tunt knäckebröd med blod i.

Följande recept har vi alltså fått okej:at både från BVC:s håll men också från en av mina dietistkollegor som har mångårig erfarenhet med att jobba med barn.

Recept för en portion:

  • 1/2 dl finsmulade havregryn
  • 2 tsk finsmulat paltbröd
  • 1 dl vatten
  • 1 tsk rapsolja

Recept för 20 portioner:

1 liter ekologiska  havregryn, körda i mixer
80 gram mortlat paltbröd
= 20 portioner

sedan tillsätts vatten och rapsolja inför kokning och servering.

Så långt samma recept som vi bloggade om redan när Wollmar var bebis. Sedan dess har vi och flera kompisfamiljer gjort denna gröt dagligen och vi har inkorporerat våra och deras erfarenheter till denna upp-hottning av receptet.

Vi insåg nämligen ganska snabbt att  även bebisar föredrar någon smaksättning på gröten. Efter ett samtal med dietistkollegan fick jag tipset att aprikoser också är väldigt rika på järn och dessutom hjälper små barns magar på traven en del.

Aprikospuré görs på följande sätt:

Ta en påse torkade aprikoser, lägg i kastrull och låt koka upp. Låt svalna och svälla i vattnet i någon timme. Ta aprikoserna och så mycket av kokvattnet som behövs och mixa till en slät puré i mixer. Förvara i burk i kylskåp eller frys ner i iskuber.

Gröt version 2.0

Alla barn är olika och våra barn hör till kategorin som haft väldigt lätt att tugga och hantera konsistenser på mat tidigt. För både Wollmar och Wilfred blev det därför bara en omgång av att smula/mixa havregrynen, de har nästan från start klarat av vanlig havregrynsgröts-konsitens.

Därför har vi nu börjat göra aprikospuré, paltbröd och olja i ett. Denna förstärkta aprikospuré tillsätter vi alltså till vanlig havregrynsgröt, kokad utan salt.

  1. Koka upp en påse torkade aprikoserimage

2. Till ca 18-20 portioner, ta 10 skivor paltbröd

image

3. Mixa paltbrödet i mixer tills det blir finsmuligt

image

4. Tillsätt olja, en tesked per portion.

image
5. Ta de kokta och uppsvällda aprikoserna och kör tillsammans med paltbröd och olja i mixer.

image

6. Ta purén och bred ut i isformar och frys in. Tack vare oljan är de otroligt lätta att få ut ur formarna sedan. För oss räcker 2 iskuber till en dl havregrynsgröt.

image

image

Har du testat detta recept? Har du en egen variant? Berätta gärna för oss!

Första advent, the breakfast

Så har första advent kommit till vår dörr och nu lackar det mot jul. Vi väntade frukostsällskap och fick därför skjuta upp den mysiga adventsfrukosten en aning. Men sen kom vännerna Simon och Jenny och det blev jättemysigt. Julgröt, kryddbröd, ostar, julmust, klementiner och så vidare. Tyvärr inga lussebullar eller pepparkakor för det ska vi baka i eftermiddag tillsammans med Rickard och Moa.

image

Jag vill äta!

image

Igår kväll när vi kom hem visade Wollmar klart och tydligt att han ville äta. Jag hade så pass mycket is i magen att jag passade på att ta ett kort. Sedan hjälpte jag honom att komma till rätta och serverade gröt med äppelmos.
Frågan är bara hur lång tid det kommer att ta innan han faktiskt kan klättra upp i stolen och sätta sig själv?

Tandbrott och feber till trots…

…är Wollmar på gott humör. Med Wollmars kindtänder på väg ut har han även fått feber. Trots detta håller han modet uppe även om han är mycket mer pappig.

Igår tog vi en tur ut till stranden (bara för promenadens skull, inte badet) och på eftermiddagen åkte vi till min bror och familj.

image

image

Fast han var nog ganska badsugen ändå.

image

image

Wollmar kunde/ville äta själv. Med lite hjälp fick han i dig det mesta. Resten fick gro in sig på mina byxor.

Ikväll ska vi fira Wollmars kusins 8 årsdag. Så det blir sen nattning i bilbarnstolen igen.

Matvraket W

Nu är Wollmars matvanor åter i fullt kapacitet efter magsjukeharrangen. Eller jag skulle npg våga påstå att han äter mer än någonsin. Sedan är det kanske inte så konstigt i och med att han precis gått genom en vecka då han knappt åt något och det lilla han fick i sig åkte raskt ut åt valfritt håll.
Men man förundras ändå av hur mycket mat en sån liten person kan stoppa i sig.

Igår morse fick han frukost av Mia. Som vanligt, gröt på ½ dl havregryn + aprikospuré. När portionen tog slut  ropa han efter mer. När Mia berätta att det var slut började den lilla läppen darra och sedan kom tårarna och allt som hör till en ledsen Wollmar. Så det fick bli en halv apelsin och sedan var allt förlåtet.
Ett till exempel utspelade sig under kvällsmaten igår. Även då var det havregrynsgröt på menyn, fast detta gången ett riktigt rågat ½ dl mått. Efter portionen var han till synes ganska nöjd. Men när vi började äta vår mat, en Sri Lankesisk kyckling buriyani, så blev hans ögon stora som tefat. Av nyfikenhet av hur han skulle klara av kryddorna och chilimängden (och även för att få lite matro) så fick han smaka. Det gick inte bara bra, det gick bättre än bra. OJOJOJ så han åt. Ärtor, russin, kyckling, ris, allt! Han fick inte särskilt mycket, trots att han förmodligen hade kunnat äta mycket mer, men hela tiden så finns en liten tanke bak i huvudet: ”Han kan ju faktiskt inte äta HUR mycket som helst!”. Eller kan/får han det?

För vi är ju verkligen glada över att han har en sån matglädje. Då klarar han ju att bli sjuk utan någon större påverkan på hans viktkurva, han orkar att vara aktiv och kan vara en mer nöjd och harmonisk bebis. Det är lite lustigt, men det finns en oerhörd glädje i att se sitt barn äta. Vet inte om det är medfött eller någon form av överlevnadsinstinkt men så är det i alla fall. Vi gick på en promenad med kompis L igår. Hon berättade om några vänner som har en 1-åring som bara äter ost och gurka och bästa fall några riskorn ibland. Och det finns ju många exempel på barn som är ”svåra med maten”. Men oavsett så växer alla barn upp och är friska ändå. Man säger att barn i Sverige inte kan svälta bara de erbjuds mat. Det fins något inbyggt i oss som gör att vi äter det vi behöver för att klara oss. Får vi i oss för lite så går kroppen i lågvarv och gör sig inte av med lika mycket. Saknar vi något viktigt ämne blir vi snart sugna på något som innehåller det. Som vuxna kan man köra över detta system genom att inte lyssna på det. Man struntar i att äta för att man inte hinner eller äter för mycket trots att kroppen säger ifrån. På så sätt trubbas systemet av allt eftersom. Men barn är oförstörda och mycket bättre på detta än vi.
Så Mia och jag bestämde oss för att sluta oroa oss över hur mycket han äter. Idag är det för mycket och imorgon vill han kanske bara ha ost och gurka. Det viktiga är att han mår bra och att hans allmäntillstånd inte påverkas nämnvärt av hans matvanor.

Wollmarhyss # 1

Idag hade jag planerat att hälsa på en föräldrarledig kollega/vän och fika lite. Vi hade bestämt att jag skulle komma förbi vid 10-tiden. Typiskt nog somnade Wollmar vid kvart i åtta och fick för sig att det var skönt att sova till kvart över nio. Men men, det fanns ändå tid nog att byta om på honom och komma iväg i tid. Förutom att han så klart var hungrig när han vaknade och lekte pajas med nappflaskan så att det tog dryga 20 minuter för honom att få i sig 150 ml mjölk.
Så, allt klart, packat och redo kl. 10:15 och vi väntar på bussen. Man lär sig ett och annat som förälder. Det jag lär mig mest under denna resa är att det blir inte alltid som man tänkt sig och att saker tar längre tid än man tror.

Väl där strax i elva var det lite för sent för att fika så min vän började fixa med lunch till hennes 4 åriga dotter, henne och mig själv. Jag passade Wollmar och hennes 3 månaders pojke. Tänk att Wollmar var SÅ liten en gång i tiden. Det är ju bara så sjukt!

Efter lunch och fika drog vi hemåt och handlade på vägen. Väl hemma blev det dax för dagens sista flaskmatning och även dagens gröt. Mitt i gröten fick Wollmar för sig att det var en rolig idé att prata och berätta för mig hur det smakade. Jag tittade och lyssnade aktivt när grabben tittar upp på mig, efter att precis fått en stor sked gröt, och säger PRRRRRRRTTTTRRRRRTTTH med läpparna. I detta sprejlackerade han mitt ansikte med gröt och skrattade högljutt av förtjusning. Kul Wollmr, jätte kul.

När Mia kom hem blev Wollmar verkligen jätte glad. Nästan det gladaste han varit på hela dagen. Så himla mysigt att stå och steka pannkakor och titta på medans de mysig, kramas och pussas i soffan. Nu är det helg!