Boken, alltså. Musikalen är mer känd, innan jag råkade på boken på en bibliotekshylla visste jag inte att det var en bok och att boken var utgiven 1862, skriven av Victor Hugo. Jag har aldrig sett musikalen, men jag skummade nyss igenom en wiki-sida om den. Historien i musikal och bok skiljer sig åt en del, men i det stora hela är det väl ungefär samma story. Jag tänker därför inte skriva så mycket om om handlingen.
Victor Hugo är en spännande person. Han är kanske mest känd idag för att ha skrivit Ringaren i Notre Dame. Han var förutom författare och diktare även major i Napoleons armé. Han tvingades senare till landsflykt men återvände till Paris och blev slutligen begraven i Pantheon på egen begäran.
Jag märker att när jag läser böcker från 1800-talet hamnar jag ofta osökt att jämföra med Dickens. Jag tillbringade större delen av Historia C på gymnasiet med att läsa 10 Dickensromaner och skriva ett arbete om dem. Jag kan min Dickens, så att säga. När jag läste Les Miserables kom det till mig igen, framförallt att stämningen och berättargreppet påminner lite om A tale of two cities. Det måste ju vara något med den tidens berättartradition som gör att många böcker känns ganska lika. Vad vet jag.
Les Miserables är en saga, den följer en huvudkaraktär från ungdom till ålderdom genom livets toppar och dalar. Som läsare kände jag mig trygg, författaren kommer ta god hand om sin huvudkaraktär oavsett de svårigheter som han möter i just det kapitlet jag befann mig i. Jag uppskattar sånt.
Boken är på 600 sidor någonting, men det kändes knappt. Jag tyckte att den var lättläst. Det var också en så pass fängslande historia, att när jag inte läste den så återkom ändå mina tankar till den. Hur skulle det gå?
Jag hoppas jag får chans och tillfälle att se musikalen någon gång. Det hade varit roligt!
