Åh!

Det här är kärlek till en sängliggande kvinna!

Jag är alltså delvis sängliggande fortfarande. Går på maxdos med smärtstillande och kan inte sitta upp (därav svårigheten att blogga). Att gå och stå går något bättre, men orken är inte det den skulle vara. Jag kan inte vända mig själv i sängen eller komma upp til sittande själv när smärtan är som värst. Joseph får alltså ta alla blöjbyten och allt annat fix här hemma. Så som ni förstår är livet inte helt okomlicerat just nu, även om inget kan fattas oss vad gäller lycka!

Vi är såklart väldigt angelägna om att presentera vår finastefin till alla och envar, men vi måste låta tiden ha sin gång. Vi vill/kan inte ha några besökare innan jag kan sitta igenom en måltid. Så ni vet varför vi är dåliga på att höra av oss och bjuda in!

Jag håller på at skriva om förlossningen, mest för att skriva av mig om det som ändå blev ett stort trauma. Men jag har som syfte att låta er ta del av det sedan, helt eller delvis. Jag tror inte att jag kommer vilja prata om det vitt och brett efter det. Jag kommer ha många olika slags uppföljningar inom vården det närmsta halvåret, så oroa er inte för att jag inte kommer bearbeta det tillräckligt. Och blir det dags för ett syskon någon gång i framtiden, då är det specialistmödravård och planerat kejsarsnitt som gäller.