Nu är det ju ganska lång kvar tills att Wollmar ska börja äta gröt. Men jag är en person som funderar mycket på nästa steg i tillvaron, googlar och läser på, och förbereder mig mentalt. Och ibland blir det även praktiska förberedelser långt i förväg.
Som nu.
Jag har funderat över det här med bebisgröt och kommit fram till att jag inte vill ge Wollmar något massproducerat halvfabrikat, typ Nestlé. Inte av ideologiska skäl, och inte heller för att jag tror att det är sämre än något annat. Utan för att både jag och Joseph resonerar så, att går det att göra själv, så gör vi det. Ofta får man bara betala mer för en massproducerad färdig produkt än för råvarorna i sig. Havregrynsbaserade grötar måste väl vara ett riktigt kardinalexempel.
Själva trixet med bebisgröt är att den är järnberikad. Man kan därför inte göra havregrynsgröt rakt av och ge till bebisen. Efter lite googlande kom jag fram till hur man löser detta: paltbröd. Norrländskt tunnbröd med blod. Japp, låter ofräscht, men järnhalten är hög och det går att mortla ner till ett pulver som man har i gröten.
Receptet som jag hittade verkar vara vedertaget och accepterat även från BVC:s håll.
Det är alltså
1/2 dl finsmulade havregryn
2 tsk finsmulat paltbröd
1 dl vatten
1 tsk rapsolja
per portion i gröten.
Jag mortlade ner ett helt paket av paltbrödet när jag ändå höll på och förberedde därför en stor sats torrvara:
1 liter ekologiska havregryn, körda i mixer
80 gram mortlat paltbröd
= 20 portioner
Nu står det alltså och väntar på att smakportionerna kan börja framöver. Vi tänker nog efterhand också tillsätta en liten klick med redning av bröstmjölk och vetemjöl eftersom man gärna vill introducera gluten samtidigt som man ammar för att minska risken för glutenintolerans. I vårt surdegsbakande hem där Joseph bakar ALLT vårt bröd och har det som sin stora hobby, hade en glutenintolerant son varit en stor sorg.
I älskar ju båda att baka och laga mat, och det här med bebismat är något som vi båda har börjat bygga upp en stor längtan efter nu. Vi ska försöka undvika färdigprodukter så långt vi bara kan. Det ska bli så sjukt roligt att få introducera nya smaker och koncistenser här framöver… Just nu får Wollmar såklart inte smaka nåt än, men vi låter honom lukta på alla kryddor och frukter och sånt när vi håller på. Han verkar gilla det!
Kan vi inte få en liten uträkning på priset per portion, bara för jämförelsens skull. Så får man sen själv värdera sin egen arbetstid =).
I eftermiddag ska familjen Viklund pröva på att göra egen gröt till David – tack för tips och inspiration!
å, berätta gärna hur det gick! vi har en vecka kvar till vår smak-premiär!
Uppdatering såhär två år efteråt:
Barn ska äta järnberikad gröt upp till två års ålder. Vi slutade med paltbrödet i somras, bara några månader innan vi får börja igen men till lillebror…
Det var faktiskt den första satsen av havregrynen som behövde finmixas. Wollmar klarade havregrynens egen konsistens efter bara någon månad. Kan säkert vara individuellt för olika barn, men det kan ju vara värt att testa om man tycker att det är ett extra arbetsmoment.
Till gröten serverar vi än idag aprikospuré. Vi tar ett paket torkade aprikoser och lägger i en kastrull och fyller på med generöst med vatten. Sedan ger vi den ett uppkok och sedan får aprikoserna stå i någon timme och svälla. Efter att de dubblat i storlek kök vi dem i mixer och för sedan över puen till glasburk. Aprikospurén håller så länge som den varar, vi har i alla fall aldrig haft problem med att den hunnit bli dålig. Inget tillsatt socker behövs!