So far

Jag tycker faktiskt att det är kul att jobba igen. Jag trodde att jag skulle känna mig ringrostig och fumlig med patienterna, men det är faktiskt tvärt om. Med graviditet, förlossningskompliationer och 8,5 månaders föräldraskap har jag gått en extra årskurs i livets skola, känner jag. Alltså faktiskt, jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv vilket jag tror att också spiller över på hur jag är som yrkesperson.

Jag tror att jag är mer självsäker, mer pedagogisk, mer angelägen om att se och bemöta patinterna på ett medmänskilgt sätt. Jag har fortfarande distans och tror inte att jag släpper dem in på livet på ett osunt sätt. Men jag har genom att ha varit patient själv i ett väldigt utsatt läge insett på djupet hur viktigt det är att man som patient känner sig sedd och lyssnad på.

En vanlig sjukgymnastyrkesskada är att man tänker på och benämner sina patienter utifrån var de har problem. ”Jag hade nyss en ländrygg” eller ”strax ska jag ha ett nybesök, en axel”. Vissa menar att detta är ett otyg, att det speglar en människosyn/patientsyn som är problematisk. Man ÄR ju inte sin ländryggssmärta eller sitt knäproblem. Men jag får ju såklart inte berätta något om vilka patienter jag har för någon, så jag kan ändå tycka att det rätt användbart.

Idag har jag alltså haft: en fot, en axel, en armbåge, ett knä, ett skulderblad och en gravid med foglossningar.

I höst ska jag också handleda en student under 5 veckor. DET kommer bli utmanande och spännande. Mitt genetiska arv innehåller väldigt mycket av pedagogik och lärande. Jag tycker väldigt mycket om att lära ut och att ha en egen student att handleda kommer bli grymt kul!
Jag vet att det finns en hel del läsare som har erfarenheter från utbildningar med praktikperioder och handledare. Vad har ni för erfarenheter och råd?
Jag kommer ha en termin 5-student, vilket innebär att studenten nästan är färdig med utbildningen och i princip bara ska skriva c-uppsats och sedan kickas ut i arbetslivet.

Hur ställer man krav på rätt sätt?
På vilken nivå ger man frihet att själv ta beslut i patientarbetet?
Hur ger man feedback på bästa sätt?
Ska man som handledare vara med mycket eller lämna studenten själv med patienten?
I vilka situationer måste man som handledare steppa in och ta över? Måste man det någonsin?

Berätta för mig!!

Comments (0)

Jättekort och supersammanfattat (för att jag är så trött) men min åsikt är ungefär såhär (ja inom ssk-yrket förstås men säkert lite applicerbart på sjg-yrket också): Visa alltid först, dubbelkolla att studententen förstår, avvik gärna så fort som möjligt och låt studenten få göra det själv. Praktikperioderna är för mig väldigt färska och detta är det absolut bästa sättet att få mig att växa och utvecklas i alla fall. Spännande med student!

Jag håller med föregående, men det handlar förstås om vem studenten är både kunskaps- och trygghetsmässigt. Jag själv blir bara stressad av att ha någon somm ”granskar” men jag har haft student som ville att jag skulle vara med som en trygghet. Eventuellt har jag skrivit ett litet arbete om just det (härligt att jag inte minns mitt eget ämne) när jag läste studenthandledningskursen, jag ska leta!

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.