Humör

Alltså.

Wollmar är arg på mig när jag kommer hem från jobbet.
Eller ja, arg och arg.

Men så fort han ser mig börjar han gråta och det är inte den där sorterns jag-har-längtat-efter-dig-gråt som ett barn skulle kunna ha och samtidigt kasta sig i sin mammas famn. Utan den sortens gråt som gör att han gömmer huvudet i sin daddys byxben eller mot hans bröstkorg och inte alls vill till sin mamma.

Och sedan gnäller han. Går till mig, gnäller. Går från mig, gnäller. Vill krypa upp i knät, hämtar en bok, vill bli läst för. Ångrar sig efter två sidor, gnäller.

Och går sedan till sin daddy och begraver huvudet och gråter.

Hur länge kommer det här hålla på?

Det är liksom inte bara att det är segt att vara tillbaks på jobbet. Det är himla tråkigt att komma hem till en son som inte är glad när man kommer.

Ni med erfarenhet, hur länge håller sånt här i sig?

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.