Det kommer nog gå

För rätt länge sen skrev jag ett inlägg om mitt planerade träningsupplägg efter kejsarsnittet, Löpningstankar.

Jag har hållit mig rätt bra till upplägget. Jag började jogga förra veckan, på dagen 6 veckor efter kejsarsnittet. Sedan har jag sprungit 5 km vid två tillfällen och kört backintervaller och lite småjogging i konditionsdelarna av mitt barnvagnsträningspass i torsdags. De har känts så himla bra.

Så, håll i hatten.
Idag gick jag ut och sprang en mil. Eller, ja, 9,7 km. På en timme 17 sekunder.

Det var liksom knappt ens jobbigt. Inte jobbigt på något konstigt sätt i alla fall. Ont i fötterna mellan4-5 km, men det har jag alltid. Konditionsmässigt kände jag mig bara som en maskin som kunde trampa på.

Efteråt blev jag dock helt slut i hela kroppen. Fick sjalbära Wilfred i någon timme samtidigt om jag höll på med tvättstugan och lagade mat, och då blev jag så trött i ryggen att jag höll på att börja gråta. Helt klart är kroppen mer uttröttbar än vanligt.

Men jag har gjort lite sjukgymnastiska undersökningar (fördelen med en lättlärd och engagerad make) och har konstaterat att bäckenlederna är helt okejoch har även bäckenbottentränat och känt att bäckenbotten inte tagit stryk.

Så. Om jag nu bara kan behärska mig och inte ta i så det straffar sig, så är jag nog helt garanterad att komma runt Midnattsloppet i augusti.
Det känns så himla bra!

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.