Sjukgymnastnörderier om krypande och att lära sig gå

Sjukgymnastnörderier om krypande och att lära sig gå

Hur lär sig barn krypa och gå?

• Standard-krypande innebär rörelse med knän och händer på motsatta sidor i koordination liknande hästens trav.
• Björngång är när barn kryper travliknande på fötter och händer.
• Barn kan också åla, skjuta sig framåt i sittande eller kombinera de olika stilarna på diverse sätt (till exempel när barnet kryper med ena benet, tar steg med andra foten).

Alla olika rörelsesätt visar på koordiationsmönster som liknar trav. Det vill säga att man lyfter diagonala benet/handen samtidigt. Höger hand och vänster knä och vice versa. Alla olika krypsätten har också liknande periodisering av gångcykelen med längre ståfas än svingfas.
Man tror att det travliknande koordinationsmönstret formas i hjärnan innan man ens lär sig ta sig framåt. Även barn som kryper eller tar sig framåt med hjälp av bara tre extremiteter (två ben, en arm eller två armar, ett ben) rör sig med samma koordinationsmönster.

I standard-krypande används quadricepsmusklerna (framsida lår, främst rectus femoris) för att föra fram benet. Överarmens tricesmuskel är engagerad i armens ståfas.

Barn är smarta

Barnet kommer välja det sätt att ta sig framåt som passar det bäst – helt enkelt för att lösa problemet att ta sig framåt. Likaså kan barn välja rörelsesätt efter underlag. Vissa barn kryper vanligt på golv, men går björngång på gräs. Och alternativet att skjuta sig framåt eller bakåt sittandes på rumpan förefaller rimligt för många när det kommer till trappor.

Vilka åldrar?

Vid 11 månaders ålder kryper de allra flesta bebisar och vid 13 månader har ungefär hälften lärt sig gå. Barn som går spenderar mer tid med objekt (typ leksaker) än krypare. De tar sig till andra rum och genom öppna ytor i större utsträckning för att komma åt intressanta objekt. Man tror att själva önskan att kunna nå till intressanta föremål är en av drivkrafterna till att lära sig gå. Men när ett barn lär sig att gå, sjunker till en början förmågan att sträcka sig efter och hantera objekt. Det går, för en mer erfaren gångare, att förflytta sig framåt samtidigt som man bär något. Även detta tros vara en motivationskraft till att barn vill lära sig gå. Tills dess att barnet upplever sig ha god balans kommer händerna dock vara upptagna av att hållas i en utsträckt armposition för att bidra till att barnet håller balanser eller fångar upp sig. Att bära ett objekt gör att barnet får en tyngdpunktsförskjutning och det blir ytterligare svårare att hålla balansen.

Gående barn är mer sociala?

Man har också i forskning sett att gående barn ger en annan slags feedback till sina föräldrar. Barn som går ger sin förälder mer leenden och ljud jämfört när de kryper. Gående barn ger mer social ögonkontakt med vuxna än vad krypande barn gör. Detta har man sett även hos 8-månadersbebisar som normalt kryper, att de ändrar sitt sociala beteende när de sätts i en gåstol.

Att lära sig gå är första steget i en psykologisk frigörelse, även om barnet även i krypande rent fysiskt kunnat lämna förälderns sida. Man menar att det blir en känslomässig omorganisation i relationen till föräldrarna när barnet lär sig gå. När ett barn är mellan 11 och 13 månader gammalt spenderar det under sin vakna, lektid ungefär 50% av tiden med objekt (=leksaker) och de visar socialt samspel med sin förälder ungefär var femte minut.

Man har i forskning sett att expert-krypare faktiskt inte är snabbare eller faller mindre än nybörjar-gångare. Även krypare faller, även om det är mycket högre risk att ramla medan man håller på att lära sig gå. Men när man slår ut antalet fall på tiden både krypare och gångare är aktiva i rörelse, så fördelas fallen jämnt.

Fallrisk

En nybörjar-gångare faller i genomsmitt 31 gånger i timmen. En mer erfaren gångare (som har gått i några månader) faller i genomsnitt 17 gånger. Så fort ett barn lär sig gå kommer det går mer än vad det som krypare kröp och kommer röra sig med en högre hastighet (även trots att det går långsamt att gå i början). Barn mellan 12-18 månader går i snitt 2367 steg i timmen, rör sig 701 meter i timmen och ramlar i snitt 17 gånger. Ju bättre barnet går (ju längre tid det har gått) desto fler steg, längre distanser och färre fall. Under de tiden som barn i forskningen studerats har de bara rört sig i snitt 32% av tiden. Gåendet sker i korta “utbrott” av aktivitet.

 

Räknar man på ett snitt av barnens aktivitet (12-19 månader) utlsaget på 6 timmar (ca hälften av ett barns dag) blir resultatet 14 000 steg, 4200 meter och 100 fall.

 

Referenser här, här och här.