Jag tappade ju helt osannolikt mycket hår i höstas. Nu har det börjat komma tillbaks, en härlig länga mattfransar i tinningarna.
På tal kroppsförändringar så verkar det som att jag slutat amma.
Idag när jag kom hem från jobbet blev Wilfred jätteglad och sen precis lika snabbt jätteledsen. Det brukar betyda att han har saknat mig och bara vill gosa upp med mig i soffan och kramas och sedan ammas. Men idag ville han verkligen inte ta bröstet.
Inte då vid fem-tiden vilket är vår brukliga amningstid, inte heller vid sju och inte heller nu vid nio när han vaknade till.
Ungen vill verkligen inte ammas längre. Det är ju inte mycket att göra åt det, och jag vill ju egentligen att det ska ta slut på hans initiativ.
Men ändå känns det lite snopet och lite trist. Är det slut nu då?
Imorgon ska jag på fest med jobbet på kvällen, så då blir det ju heller ingen amning tills jag kommer hem. Jag tänker försöka, men jag har en känsla av att gårdagskvällens amning var den sista.
Hm. Så blev det nu.
Problem med amningsslutet
När jag slutade amma Wollmar var det aldrig ett problem, det var bara ett tillfälle nattetid. Wollmar var tio månader när vi en natt testade att bara ge honom napp och krama honom, och han märkte aldrig ens att vi slutade med amningen. Jag kan nog inte heller ha haft mycket mjölk kvar då, för jag kände ingen skillnad. Vi båda var redo, helt enkelt.
Wilfred slutade på eget initiativ förra veckan. Vi läste på lite i helgen, och olika källor säger olika. Allt mellan 4-5 och 16 dagar kan det ta innan mjölkproduktionen tar slut, verkar det som. Jag har extremt spända och knöliga bröst, inklämda i sportbh eftersom vanlig bh känns som ett regelrätt tortyrredskap.
Jag måste alltså haft mycket mer mjölk nu, eftersom det också har blivit ett problem den här gången.
Jag var faktiskt inte heller helt psykiskt förberedd på det, och jag känner mig lite ratad. Speciellt de gånger han prompt ändå tycker sig behöva det och tar flaska med ersättning istället. Fräckt värre när den dyra modern håller på att sprängas inifrån av odrucken mjölk. Men det är som tur var inte ofta, kanske bara ett par gånger per vecka när han ätit dåligt på dagen. Men ändå. Bah.
En dockvagnsolycka
Idag har vi annars haft en olycka här hemma, Wilfred fick dockvagnen över munnen och råkade bita sig djupt i tungan så det bokstavligen sprutade blod över hela honom och mig. Jag såg inte riktigt hur han skadade sig och innan jag förstod hur han gjort illa sig hann jag bli riktigt rädd. Joseph var just då på utvecklingssamtal på förskolan och jag var ensam med barnen. Men det gick bra, men troligen har Wilfred ont fortfarande, för han gnäller en hel del även nu sedan vi la honom.
Specialiststudierna
Jag håller också på att leta kurser, litteratur och kunniga personer att täcka upp min personliga studieplan inför att försöka bli specialistfysioterapeut. Förutom renodlade studier kan jag alltså skriva frågeställningar och syfte inför att lära mig genom möten med andra professioner. Hur är det i bekantskapskretsen och bloggosfären? Känner jag någon gynekolog eller annan yrkeskategori som kan lära mig saker om gynekologiska ingrepp? Någon psykolog, terapeut eller annan profession (BVC-sköterska?) som jobbar med postpartumdepressioner? Har ni fler smarta förslag på saker att lära mig eller personer att lära av??
Tipsa mig, ju bättre jag skriver den här studieplanen ju större är chansen att jag får börja redan i höst!
