Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Påskhelgen 2015

Påskhelgen 2015

Påskhelgsotur

Igår när jag kom hem från jobbet sken solen och vi tog en promenad ner till årstaviken och matade lite gäss. Det var kyligt men ändå vårigt i luften och vi hade höga förväntningar på helgen. Ett påskfirande, äntligen! Vi fick ju ingen direkt jul. Och vi gillar påsken i min familj. Vi brukar träffas, slå lika på stort vad gäller påskmaten som julmaten och min mamma brukar gömma ägg och småpåskpresenter till alla barnen. Idag, långfredagen, skulle vi påskpyssla med vännen Gunilla, förbereda lammsteken inför imorgon och dessutom ha börjat dagen med en hotellfrukost.

Igår vid 11-tiden omkullkastades alla påskplaner av att Wilfred kaskadkräktes över hela vår säng, över mig och min pyjamas och över exakt hela sig själv.
Vi fick storsanera så gott det gick, duscha av mig och Wilfred och sedan försöka somna om. Till råga på allt hade Wollmar också bett om att få sova utan blöja för första gånger ever just i natt. Jag och Joseph låg på helspänn, redo att ta honom och gå och kissa så fort han knystade. Wilfreds eskapader hade redan föranlett ett enormt tvättberg, vi var inte sugna på massa kisslakan också.

Innan vi somnade om hörde vi av oss till alla som var inblandade i våra påskplaner och ställde in. 48-timmarsregeln efter kräks gör att vi kanske, om vi har tur, kan få umgås med folk igen på söndag.

Wilfred kräktes inte mer och ingen annan heller, även om vi andra känner oss rätt oroliga i magen. Joseph vaknade med hög feber efter en natt med feberdrömmar om massor med små japaner i vår säng (?). Wollmar vaknade utan kissolyckor, även om vi hade nojat upp honom för att kissa två gånger under natten.

Just nu är Joseph den ende som är riktigt sjuk. Wilfred är inte riktigt sig själv, men verkar inte vara dålig i magen längre. Wollmar är precis som vanligt, men klagar på magont efter att han ätit.

Ytterligare en storhelg som inte blir som vi tänkt. Men livet med småbarn är väl kanske så. Och den här gången får vi i alla fall vara tillsammans, jag och Wilfred slipper vara isolerade på barnsjukhus som i julas.

Vi hittar på saker som man kan göra i en folktom huvudstad en storhelg – går och sopsorterar, tvättar alldeles för många maskiner utan att boka tvättid (i och med att det ändå är ledigt hela dagen) och promenerar med Wilfred i vagn och Wollmar på ståbräda på folktomma gator. (Har verkligen ALLA i innerstan stugor och fritidshus att åka till på helgerna? Det verkar så!) Jag och Wollmar hade också ungefär 3,5 minuter harmonisk pysseltid när vi målade ägg, tills han bröt ihop för att jag målade en brandbil med för kort stege.

Glad påsk på er alla. Hoppas ni är friska!

Påskafton

Vi vaknade imorse och var alla friska. Det är ju i för sig bara bra, men det kändes lite extra tråkigt att vara helt friska men ändå inte kunna delta i påskfirandet pga kräk-karantän. Vi har ändå gjort det bästa av den här iskalla, halvstormiga aprildagen. image

Vi har lekt inomhus…image

Vi har lekt utomhus… (och frös typ ihjäl, asså allvarligt, var ÄR våren?)image

Wollmar och jag har bakat blåbärsmuffins och så bjöd vi Wilfred och Daddy på saftkalas i grabbarnas rum. Leila Ko och Teddy fick också vara med.image

Efter det gick jag och Wollmar (med hygieniskt bakade, märk väl) blåbärsmuffins och gav kvarterets romska tiggare. Vi brukar, så ofta vi kan, gå och ge dem när vi bakar något hemma. En kan tycka och tänka vad en vill om tiggeriet, men om inte annat är det en uppfostringsfråga. Den dagen Wollmar faktiskt börjar undra varför det sitter människor och fryser i mitt kvarter vill jag i alla fall att han ska ha en grundläggande förståelse för att vi behandlar dem väl, vi ser dem i ögonen och hälsar vänligt. Kanske kan vi faktiskt med våra skänkta små slantar inte hjälpa dem att lösa sina problem, jag vet inte. Men det är en värderingsfråga och en fråga om människosyn vi vill förmedla. En hörs så mycket gräsligt om att de blir spottade på, svorda över och allmänt dåligt behandlade. Ett dussin blåbärsmuffins kanske värmer litegrann på insidan efter en spottloska i pannan, kan en hoppas.

Kvällen avslutades för grabbarnas del med en lågpromenad med grabbarna i vagn och lite “Mighty Machines” på TV.

Måndagssöndag

image

Fördelen med att vi inte gjort några utflykter i helgen på av kräk-konvalecens är att vi hunnit göra en massa måsten och idag verkligen blivit en bonusdag på alla sätt. Då fanns inga ursäkter, idag fick bli min första riktiga långlöpning innan Göteborgsvarvet. Det gick bra!

Nu efteråt är jag lätt illamående och sjukt seg i benen. Vi drog iväg till bleckis med barnen, och att köra barnvagn med Wollmar på ståbräda i uppförsbacke var inte bekvämt. Wilfred passade lämpligt nog på att somna, så Wollmar och Joseph får lekparkshärja och jag njuter av solen.

image

image

Imorgon är det jobb igen, men nu börjar det nästan kännas som nedräkning till sommaren och åtta veckors ledighet med hela familjen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *