Sommarens första dag
Idag har det varit sommar på riktigt. Det har varit soligt, varmt, och underbart skönt.
Så vi har passat på att vara ute så mycket vi har kunnat. Stranden på förmiddagen och trädgården på eftermiddagen.
Det blev kanske inget bad i havet men innan dagvilan tog Wollmar och jag ett dopp i den närliggande campingens pool.
Mia har i lediga och olediga stunder rensat ogräs på grusgångarna och fått lite hjälp, ibland.
Potträningen har gått fortsatt bra och Wollmar klarade sig utan att kissa ner sig tills strax innan läggdags. Han klarade dessutom att bajsa på toaletten för andra dagen i rad. Vi har sagt att när han lyckats med det fem gånger så ska vi fira med glass igen.
Så vi fyller siffrorna för att visualisera framgångarna.
Måndag
Dagarna här går. Idag har vi haft en till solig dag, men det är lite kallt i skuggan och i vinden. Det gör inte så mycket egentligen, då kan vi ha långärmat på barnen och solskydda dem och på så sätt kunna vara ute hela dagarna.
Vi leker kurragömma i trädgården och promenerar i skogen med Wilfred i bärsele på ryggen, äter mat ute på altanen och rensar ogräs i grusgångarna då och då. Vi har inte varit nere vid stranden något mer. Den kallas Vitviken och är precis så, en vit sandstrand i utomlands-kaliber. Hade det varit riktigt varmt så vi hade kunnat bada och hänga där i flera timmar, men det känns inte riktigt värt besväret med att få finkornig sand exakt överallt för bara någon kortare stunds lek.
Idag plockade vi däremot fem deciliter smultron och gjorde ett pajskal, fyllde med vaniljkräm och toppade med färska smultron och eftermiddagsfikade med min pappa, lillebror och hans mamma. Det var dagens höjdpunkt.
Potträningen för Wollmar fortsätter att gå prickfritt. Tänk så skönt, det funkade perfekt att sluta cold turkey. Inte en enda olycka under dagen!
Vi hade gärna “gjort Gotland” och sett oss omkring mycket mer och gjort lite mer upplevelser av det hela, men vi har fullt upp med toalettbesök, måltider och omlottsovande barn så den här sommarens gotlandsbesök får bli ganska sparsamt med utflykterna. Men vi antar att vi kommer komma tillbaka varje sommar nu framöver, så vi kommer nog inte sakna tillfällen till upplevelser längre fram.
En regnig dag
Jag tror inte att det kommer som någon överraskning för någon att denna sommaren inte varit särskilt sommrig. Adjektiv som kall, regnig och sen är nog exempel på hur de flesta skulle beskriva den.
Idag passade in på den beskrivningen då det regnade. Det regnade, och regnade och sedan regnade det lite till. Vi hade några korta uppehåll, men innan man ens hann fundera på att gå ut så började det igen.
Vi roade oss i alla fall med att bygga koja, läsa den enda barnboken vi hade med oss åtta gånger, leka kurragömma i ett rum på 6 x 4 m och berätta hittepåsagor. Mot sena eftermiddagen läste jag upp transkriptioner från Peppa Pig till Wollmars stora förtjusning.
Mys i soffan
En av många BRA gömmor
Nu tycker ju vi regn är en dålig ursäkt för att inte gå ut och leka med barnen. Men gummistövlar och regnställ hade varit lämpligt då och det prioriterades bort i vår SOMMARSEMESTERPACKNING!
Men lite ute blev det ändå. Wollmar passade på att bajsa två gånger på toaletten idag. Det innebar att han klarade av sin fjärde och femte gång vilket skulle firas/belönas med glass.
Så vi for ut och köpte glass i ett mycket tomt campingcafé.
På eftermiddagen fick vi åka med Mias pappa & co till Slite bibliotek och låna lite böcker inför eventuella repriser av dagens väderrepertoar.
Innan barnen skulle läggas blev det uppehåll på riktigt och vi passade på att ta en långpromenad. Så som skymningen såg ut så kändes det att morgondagens väder blir aningens bättre i alla fall.
Hoppas ni andra inte regnar bort.
Semester i obygden
Vi har typ glömt vilken veckodag och vilket datum det är. Vi håller på koll på måltiderna och vädret, det är väl ändå gott nog?
Det här med semester med barn. Som med allt annat i föräldraskap finns det hela spannet av olikheter. De som backpackar i Asien och de som knappt inte lämnar hemmet på barnens första fem år. Jag tror vi kanske hamnar någonstans precis i mitten. Vi åker iväg en del, men på bekvämlighetssemestrar. Kanske beror det också lite på vår envisa vägran att köpa bil.
Min farfar bor på Gotland och jag har varit här ganska mycket i min barndom. Men nu är första gången på nästan tjugo år, och min Gotlandstarm suger. Jag hade velat se och uppleva en himla massa. Men vi hänger mest kring stugorna och fixar lite i trädgården, leker och läser, promenerar och håller koll på toa-tiderna för den nu helt blöjfrie snart treåringen.
Det är inte omöjligt att åka runt en massa och uppleva grejer med barnen, egentligen. Men Wilfred sover förmiddag och eftermiddag, Wollmar mitt på dan. Inget är öppet när vi vaknar sådär vid sex-sjutiden, framåt tio börjar sov-och-mat-rejset. Vi har sagt att vi ska åka taxi så mycket vi väl vill, men vi kommer oss inte riktigt för att ta oss iväg. Lata? Kanske.
Vi har aldrig sett oss som föräldrar som låter barnen helt och hållet sätta agendan i livet, men kanske är det så just nu? Vet inte om vi hade fått så mycket mer gjort om vi hade stört upp mat-och-sovklockan för mycket.
Hur funkar ni andra kring semester och upplevelser och små barn? Hur resonerar ni?
Det känns bättre om man gör något
Igår tog jag en löprunda, längs med gotlandstypiska stenstränder och i skog. Det var härligt och uppfriskande till skillnad från vad vi är vana vid.
På eftermiddagen promenerade vi till ett bygdemuseum och hittade ett stall på vägen. I eftermiddag ska vi dit igen och Wollmar ska få rida! Jag har aldrig varit någon ridtjej sådär till vardags, men vi red alltid en del på somrarna när jag var liten. Det gör mycket för min sommarkänsla, att få ta med Wollmar och låta traditionen gå vidare.
Just nu håller Wollmar på att plocka kottar och Joseph på att klippa gräsmattan. Wilfred har precis vaknat från förmiddagssovningen.
Ponnyvan
Idag var vi alltså iväg till ett stall. Vi hade ringt innan, så lilla ponnyn stod sadlad och klar när vi kom fram.
Wollmar var jättetaggad, men vi kunde såklart inte veta om han faktiskt skulle rida när det väl kom till kritan.
Hon som ägde hästarna tog fram en hjälm och placerade på Wollmars huvud, i den stunden stod han och tryckte sig mot mig och jag kände en sekunds tvivel på att ridturen faktiskt skulle bli av.
Men han repade mod till sig och jag lyfte upp honom och sen bar det iväg! Hästägaren ledde och Wollmar satt och höll i sig i knoppen på västernsadeln och jag gick bakom, kanske mest nervös. Wollmar njöt verkligen och pladdrade på om hur det kändes och och hur ponnyn rörde sig.
Vi gick en rätt lång stund, mångdubbelt så långt som den där korta lilla ridturen i bleckis på nationaldagen.
Vi kollade på möjligheterna att jag kunde få rida också, men den hästen hade precis tappat en sko så det få tyvärr bli nästa sommar.
Vi är alla så glada över den här dagen. Wilfred hade fått stanna hemma med min pappa, Ingrid och min lillebror Jonathan medan vi var iväg. När vi kom hem sprang Wollmar in och frågade “kan vi få tillbaka vår lillebror nu?” Så himla gulligt!
På spåret med Gotlandståget
Idag har vi varit och åkt gotlandståget. Alltså, det enda tåget som går på gotland idag. De allmänna tåglinjerna på gotland upphörde på 50-talet.
Alltså är gotlandståget inget tåg som man tar för att komma någon vart utan för att se och lära sig hur man åkte förr. Tåget och linjen drivs av en ideell förening och går på spår som de själva byggt som löper från Hesselby – Roma.
Wollmar, som under längre period älskat tåg av alla dess slag, tyckte att detta var en mycket spännande utflykt. Morbror Jonathan, morfar och Ingrid följde också med. Mia och Wilfred fick tyvärr inte plats i bilen.
Morfar visar Wollmar runt på tåggården, spåren, tågmuseet och loket.
Vi fick se när tåget kom in, när loket tankade nytt vatten, när den kopplade på vagnarna. Vid ett mellanstopp i Tule berättade konduktören lite fakta och historik.
Efter turen åkte vi till Svenskbygården som drivs av föreningen Svenskbyborna, där morfar är aktiv och hedersmedlem i styrelsen. Där tittade vi på utställningen och fikade med två av tanterna som sköter gården.
När vi kom hem for vi ganska fort ner till stranden där det byggdes sandslott och Jonathan, Wollmar och Wilfred till och med badade. Mia och jag har ett mindre vattenkrig men badade inte enligt bokens alla regler.
Resan börjar lite mot sitt slut men än finns det ting på agendan. Imorgon blir det brunch och sedan en tur mot Visby.
Farfar och den gotländska idyllen
Igår åkte vi och hälsade på min farfar i närheten av Ljugarn. Idel idyll runt omkring hans och hans frus lilla vita kalkstenshus.
Farfar visar sin trädgård. Här sparrisodlingen.
Joseph och barnen var inte med på utflykten till farfar, men innan vi åkte promenerade vi till och från Cantina y casitas i Gothem och åt en härlig brunch!
Dagen avslutades på stranden.
En dag av fullödig gotlandsidyll.
Vägen hem
När vi bokade vår hembiljett med färjan planerade vi det hela så att det skulle passa in på barnens dagsovning.
Väl på båten och huserade i kupén fick vi först tvätta av Wollmar som hade spytt sista fem metrarna innan taxin stannade.
Efter det fick barnen lunch och inte långt efter det slocknade Wilfred som ett ljus. Wollmar hade svårare att komma ner i varv, men kom slutligen till ro efter att Mia och jag ätit lunch.
Jag satte mig och läste och kort därefter så var det bara jag som inte sov. Då kände jag mig tvungen att ta följande kort.
Låt mig presentera min dag- och färjesovande familj.
