Ponnyn Donnovan, av Wollmar även kallad Ponnyvan

image

Idag var vi alltså iväg till ett stall. Vi hade ringt innan, så lilla ponnyn stod sadlad och klar när vi kom fram.
Wollmar var jättetaggad, men vi kunde såklart inte veta om han faktiskt skulle rida när det väl kom till kritan.

Hon som ägde hästarna tog fram en hjälm och placerade på Wollmars huvud, i den stunden stod han och tryckte sig mot mig och jag kände en sekunds tvivel på att ridturen faktiskt skulle bli av.

Men han repade mod till sig och jag lyfte upp honom och sen bar det iväg! Hästägaren ledde och Wollmar satt och höll i sig i knoppen på västernsadeln och jag gick bakom, kanske mest nervös. Wollmar njöt verkligen och pladdrade på om hur det kändes och och hur ponnyn rörde sig.

Vi gick en rätt lång stund, mångdubbelt så långt som den där korta lilla ridturen i bleckis på nationaldagen.

Vi kollade på möjligheterna att jag kunde få rida också, men den hästen hade precis tappat en sko så det få tyvärr bli nästa sommar.

Vi är alla så glada över den här dagen. Wilfred hade fått stanna hemma med min pappa, Ingrid och min lillebror Jonathan medan vi var iväg. När vi kom hem sprang Wollmar in och frågade “kan vi få tillbaka vår lillebror nu?” Så himla gulligt!

Previous

Next

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.