Bärselar och ergonomi – barnets perspektiv

Bärselar och ergonomi – barnets perspektiv

Fysioterapeuten förklarar ergonomi i bärsele

Har du också stött på debatten om bärselar, höftvinklar och ryggkurvatur? Som med allt annat gällande barnuppfostran går det hätska debatter om att det är närmast barnmisshandel att använda vissa typer av bärhjälpmedel. Sällan är de de riktiga experterna som har de starkaste åsikterna. Därför tänkte jag ta er genom ett resonemang om bärselar och ergonomi ut i från barnets perspektiv, den här gången.

Vi valde bärsjalar med Wollmar och har med lillebror Wilfred velat bära allt längre upp i ålder (och vikt) och därför med tiden känt behovet av mer stabila bärhjälpmedel. Jag vet att det finns sjalar även för sånt. vi ville testa och satsade först på en mei tai och landade slutligen i en pognae bärsele. Som sjukgymnast/fysioterapeut har jag naturligtvis funderat mycket över detta med bärande utifrån min egen yrkeskunskap. Jag tänkte ta er genom ett resonemang om bärergonomi utifrån barnets vy idag. Bärergonomi för bäraren har jag skrivit mer om här och här.

Kritik mot “icke-ergonomiska selar”

Kritiken i Sverige går ofta hätsk mot bärhjälpmedel av typen “Baby Björn”. Där bärs barnen ofta med benen liksom hängande rakt ned. Detta ställs i motsats mot så kallade “ergonomiska” bärselar där barnets knän hamnar högre än rumpan på grund av en bredare och mer skålad sittyta. Med detta sittande medföljer att barnet lättare får en c-formad ryggradskurva. Detta  är teoretiskt sett mer anatomiskt korrekt för bebisar som ännu inte lärt sig krypa. Om jag förstått det rätt får inte barn sin “normala” S-formade ryggradskurvatur förrän i krypåldern som tidigast. Liksom i debatten om framåtvända och bakåtvända barnvagnar finns även en aspekt på framåtvända respektive bakåtvända barn i bärsele. Om trygghet och att möta världen utanför.

Många experter

Det finns många tyckare och självutnämnda experter på allt inom föräldraskap och babyskötsel. Så även om detta. Det går upphaussade rykten om barn som skadats i icke-ergonomiska bärselar och som behövt opererats. Att barnfått men för livet eftersom den för snäva vinkeln i höfterna skapat något som kallas höftdysplaci. Vad jag hittar på nätet finns tyckare och tänkare som sedan flertalet år hävdat dessa risker och varnat för denna typ av bärselar, men jag hittar inga vetenskapliga bevis för att dessa är skadliga.

Inget vetenskaplig stöd för att vissa selar ger skador

Det har funnits tankar om detta under lång tid. Om det verkligen existerade en stor risk för skada att använda icke-ergonomiska bärselar så hade det hunnits med att bevisas vetenskapligt vid det här laget. Det verkar inte heller som att procenten av  barn som erhåller skador på rygg- och eller höfter har ökat under de senaste decennierna. Detta trots att bärandet i selar har ökat.

Det jag hittar på nätet gällande bärselar och ergonomi för barnet är i första hand baserat på känslomässiga “fakta” av typen “skulle du verkligen vilja riskera ditt barns hälsa bara för att du ville bära i fel sorts sele?” För vem som helst är ju svaret nej, ingen vill medvetet skada sitt barn. Än sen då?

När jag letar efter vetenskapliga artiklar i databasen pubmed hittar jag naturligtvis en del om höftdysplaci. Absolut ingenting om detta och bärselar. Min tanke är alltså att bristen på forskning också innebär att den medicinska expertisen uppfattar att detta är ett icke-problem. 

Höftdysplaci

Höftdysplaci är en slags felställning där glappet mellan ledhålan och ledkulan i höften är för stort. En så kallad luxation. Det är detta barnläkarna kollar både på BB och BVC när de tar tag i barnets ben och känner på dem genom att röra på höfterna. Höftluxationen är medfödd och ärftlig i de allra flesta fall, men ibland upptäcks den först sent. Vad jag hittar finns ingen seriös barnläkare eller ortoped som anser att barn utvecklar eller får förvärrad höftdysplaci av vissa sorters bärselar. Det som jag däremot hittar är att barnets ben inte ska liksom pressas samman, som när bebisar lindades förr i Sverige och fortfarande görs i vissa kulturer. Det verkar också som att det är mer “anatomiskt korrekt” att bära barnet vänt mot bäraren. Ett barn som diagnostiserats med höftdysplaci behandlas med en speciell sorts ställning för benen. Ju tidigare det upptäcks, desto bättre förutsättningar får barnet. Om ditt barn har diagnostiseras med höftdysplaci kommer du få råd och regim gällande bärverktyg och handhavande generelltfrån medicinskt kunnig personal. Dessa råd är gäller inte alla och är inte förebyggande, det vill säga att det inte automatiskt vore bättre för alla barn att behandlas på samma vis.

Grodpositionen

På grundutbildningen till sjukgymnast/fysioterapeut lärde vi oss att en bebis anatomiskt självvalda och naturliga position för benen är “grodpositionen”. Jag kan tycka att det finns poäng att inte tvinga barnet i en annan position. När en bebis bärs som vanligt, utan bärhjälpmedel, hänger benen rakt ner på grund av tyngdlagen. Detta kan naturligtvis inte skada barnet. Ett bärverktyg hjälper bäraren att orka bära bebisen i långt mycket längre tid än vad arm-bärande hade tillåtit. Det är väl kanske däri risken ligger. Att tiden+benpositionen+tyngdlagen blir en (risk)faktor. Men jag tänker att tidsfaktorn är ganska självreglerande. Småbebisar bärs inte timme ut och timme in utan behöver få mat och bytas på med jämna mellanrum. Äldre bebisar är tyngre, vilket gör att bäraren inte bär i evigheter av ren självbevarelsedrift. Variation är viktigt för barn. vare sig det handlar om liggandepositioner eller bärande.

Komforten är kanske viktigast?

Komforten för bebis och bärare är det viktigaste kan jag tänka. För bäraren finns det en massa saker att tänka på, axelbredd, längd etc. Samma sak antar jag att gäller för olika barn. Det finns säkert tips på olika forum för hur en kan välja sele utifrån barnets förutsättningar. Jag är fullt nöjd med de sjalar och bärselar jag använt och tycker inte att jag någonsin saknat en icke-ergonomisk bärsele. Vi bär dock långa, långa stunder och använder ofta bärsele istället för vagn under promenader. Därför kan jag ändå anse att det känns befogat att bära i ergonomisk grodposition så långt det är möjligt. Även om jag faktiskt inte tror att jag hade kunnat skada mitt friska barn. Som jag nämnt i tidigare inlägg är också möjligheten att kunna bära på ryggen för oss mycket mer nödvändigt än att kunna bära framåtvänt så som i en Baby Björn.

Bärselar och ergonomi (från barnets perspektiv den här gången)

Jag tänker att olika barn-bärarpar har olika användningsområden för bärsele. Det går inte att vetenskapsbaserat fördöma den ena eller andra. En viss kroppsform på bäraren, ett visst lynne på bebisen och deras gemensamma vardag kommer skapa ett behov av en viss sele.

Men generellt tänker jag ändå – ska du typ bära i timmar – välj en ergonomisk sele där barnet hålls i grodposition och där du så småningom kan bära på ryggen. Ska du gå och fixa och dona lite hemma med ett barn som blir allra gladast av att titta framåt, ja då kan du väl med fördel ha en framåtvänd “icke-ergonomisk” sele. Var en trevlig internetperson, och döm ingen i vars kropp du inte bor och vars barn du själv inte fostrar.