Livskvalitetsfunderingar
Livskvalitet är för mig det mätbara överbryggandet mellan fysiskt och själsligt mående.
För mig är livskvalitet nog balans.
Typ som igår, det var en underbar dag.
Vi hann stöka undan en massa måsten; städa lägenheten, matplanera, lägga in matbeställningen. Att checka av sånt från att-göra-listan ger mig lugn i magen (eller i själen?). Sedan gick jag och Wilfred på en fin höstpromenad. Wollmar och Joseph gick på knattebio. Wollmars glada ansiktsuttryck när han berättade om bion, popcornen och saften han fick, är naturligtvis också ett oerhört positivt tillskott till min dag och mitt mående.
Sen sov båda grabbarna bra, och länge. Det gav mig möjlighet att blogga och skriva – vilket jag älskar. Plus på livskvaliteten.
Vi åt taccosrester till lunch och goda nudlar till middag. Äppelkaka och choklad till kvällstet. Gott att äta är också livskvalitet.
På eftermiddagen hade vi en sån där nästan magisk dag i en folktom skogsdunge i Tanto, vi letade pinnar, fikade på filt, blåste stora såpbubblor och grävde efter mask. Lyckliga och harmoniska timmar med föräldrar och barn, huuur härligt är inte det?
Ja, så. Sen kollade vi på Scandals, och det var ett avsnitt som var för obehagligt för mig. På en helt fulländad lördag hade vi också kollat på ett eller ett par avsnitt av någon serie som är sådär perfekt avvägt mellan att vara spännande och trevligt (jag är alltså eeeextremt känslig för obehaglig TV). (Det är nog tyvärr ett minus i Josephs livskvalitet eftersom vi aldrig kollarpå något som han egentligen vill titta på…)
Han är inte så stor ändå
Wilfred börjar kännas stor nu. Men sen somnar han om efter lite gos i soffan och ligger där och ser så liten ut.
Vår lilla babyfred…
På tal om ingenting… Påslakanet på bilden har min mamma sytt. Jag älskar det. Vi har fått en hel del stickade och hemsydda kläder av släkt och vänner och jag gillar allt sånt. Men lakan är nog ändå min favorit. Det är ju inget som blir för litet snabbt, utan går att använda år ut och år in. Och att sy lakan måste ju vara bra mycket enklare än att sticka en hel kofta. Jag tycker det känns som att bädda ner honom i litegrann mormorskärlek varje gång.
Hemsydda lakan kanske kan bli årets julklapp?
