Läsarberättelse – att flytta utomlands med barn

Dagens läsarberättelse kommer från Carolina. Hon, hennes man och deras tvåårige son E flyttade i augusti från Göteborg till Sydney.


Vad var det svåraste med att bestämma er för att flytta utomlands med familjen?

Egentligen var det inte något svårt beslut för oss. Det kändes dumt att inte ta chansen när vi fick den (min man fick ett jobberbjudande). Det som kändes jobbigt var såklart att vara så långt bort från vänner och familj under en längre tid. Och framförallt att ta E från mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar, farbröder, morbröder, vänner, dagis och allt annat han känner till och älskar. Även om vi var övertygade om att han snabbt skulle finna sig tillrätta så kändes det lite jobbigt. Om det bara hade varit jag oh min man hade det känts som ett självklart beslut. Nu funderade och diskuterade vi lite mer men kom ändå fram till att det var något vi ville göra.

Vad var det som ni såg mest fram emot?

Vi ser det hela som ett äventyr och en chans till nya upplevelser, att få nya vänner och lära känna en annan kultur och ett annat land. Jag tror att min man såg mycket fram emot utmaningen med ett nytt jobb och att få jobba på ett företag av modell större. Att bli bättre på engelska och att ge Edvin ett andra språk var också något vi verkligen såg som positivt. Och klimatet såklart!

Har det dykt upp någon svårighet ni inte kunde förutse?

Kanske inte någon direkt svårighet men det är en hel del saker som man kanske inte hade tänkt på innan som måste fixas och allting tar tid. Det tog längre tid än vi hade trott och hoppats att hitta en lägenhet. Frustrationen var ibland stor över att inte lyckas förstå hur systemet funkar. Men allting har löst sig hittills även om mycket tagit tid. Just det där att försöka sätta sig in i hur saker och ting fungerar här har inte alltid varit så lätt. Jag tror att det är något man måste acceptera. Det kommer hela tiden komma upp nya saker att försöka förstå och lösa, internet, el, gas, gym, var man bäst köper mat, finns det jäst att köpa här, var shoppar man, vad behöver jag göra för att få jobba, vad kostar egentligen allt, och tusen andra saker och frågor. Allt är nytt och mycket är annorlunda även om mycket också är som i Sverige. Vi sitter verkligen inte på alla svar och kommer att ha mycket att lösa även framöver.

Det senaste jag försökt förstå mig på är barnomsorgen som inte fungerar riktigt som hemma eftersom den nästan är helt privatiserad. Något som har hjälpt mycket är att vi fått kontakt med andra svenska familjer som flyttat hit och bott här lite längre. Det är alltid lite lättare när man har lite samma referensramar, man förstår varandra lättare. Så det är inte så dumt att försöka hitta andra svenskar och få lite råd och tips även om man inte flyttar utomlands för att umgås med bara svenskar.

Såklart är det jobbigt att vara så långt från alla nära och kära hemma. Detta är ju ingen överraskning precis men ändå något vi måste hantera. Jag är glad att vi lever på 2000-talet och inte för 50 år sedan då brev var enda sättet att kommunicera om man inte ville ha svindyra telefonsamtal. Vi skypar med någon vän/familjemedlem varje vecka och har bra kontakt med de där hemma vilket känns bra.

Var det något som ni blev positivt överraskade av? Något som blev bättre än ni trodde?
Förutom klimatet, det har nog inte varit under 15 grader någon dag sedan vi kom hit och då var det ändå vinter här, så vet jag inte. Sydney är en fantastisk stad och det är så vackert här.Vi förstod snabbt att man kan trivas här och det gör vi verkligen. E har anpassat sig bra, hittat nya kompisar och lärt sig sina första ord på engelska. Jag tror att han saknar alla där hemma men han tycker det är roligt att prata med dem på datorn. Jag tror att de flesta barn känner sig trygga bara de får vara med sina föräldrar. Vi pratar mycket om de i Sverige och vi prioriterade att ta med mycket av hans leksaker, tavlor, fotoalbum etc. så att han skulle känna sig hemma och jag tror att det funkar.

Har du några tips/råd för föräldrar som funderar på att ta steget att flytta utomlands med familjen?

Mitt råd är egentligen bara gör det! Nästan alla reaktioner vi fick i Sverige innan vi åkte var: ”Åh vad modiga ni är”, ”Så bra att ni vågar”, ”Vi har länge pratat om något sådant men det har inte blivit av..” och liknande. Vi pratade om vad är det värsta som kan hända? Jo, att vi inte trivs, att vi längtar hem. Då åker vi hem och vad har vi då förlorat? Lite pengar på sin höjd. Det kändes som att vi inte hade något att förlora. Det känns tråkigt att prata om pengar, men tyvärr är det en faktor. Är detta något du/ni drömmer om och ni har ekonomisk möjlighet att ta chansen så GÖR DET!
Vi valde, och fick chansen, att göra detta medan vår son var relativt liten. Just nu är jag hemma med honom vilket funkar med en tvååring. Så vi har inte börjat kolla på förskola och liknande för än nu när vi är här och har fått ett permanent boende. Om man flyttar med äldre barn får man såklart kolla upp hur det fungerar med skolor etc innan man åker. Men i övrigt, läs på, kolla upp hur det funkar med visum, sjukvård, försäkringar, barnomsorg och annat som är viktigt för dig. Försök nätverka med andra och ha tålamod. Mycket kommer att vara nytt och kräva tid och kraft att sätta sig in i men det får man räkna med.

Tack Carolina för din berättelse!

 

Observera att alla läsarberättelser som vi publicerar här är just privata upplevelser. Det betyder att vi inte kräver att dessa inlägg ska vara lika vetenskapligt grundade som andra inlägg. Det betyder heller inte att berättelsen är på något sätt icke-adekvat. Bara ett annorlunda sorts inlägg! Vi önskar också att kommentarsfältet alltid hålls respektfullt och peppande när det kommer till läsares berättelser. 

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.