Läsarberättelse om relation till kroppen under och efter graviditeter

Dagens läsarberättelse kommer från Sofia som fick sitt andra barn för några månader sedan.

Hur upplevde du förändringen som kroppen gick igenom under dina två graviditeter? 

Överlag positiva upplevelser båda två. Första graviditeten tyckte jag att det var mest en metal förändring, att fatta att man var gravid och så vidare. I båda graviditeterna hade jag foglossning och ont i höfterna. Det började smyga på sig i vecka 30. Svåraste var när jag gravid med barn nr 2 och hade en 20 månaders som skulle bäras upp och ner för trappor till lägenheten varje gång vi skulle någonstans. Fick vara jättenoga med att inte snebelasta bäckenet för att inte ha ont resten av dagen. Träning drog jag ner på radikalt under graviditeten, pga. av olika omständigheter. Graviditet nr 2 kunde jag ibland glömma bort att jag var gravid, då jag hade så fullt upp med min son, så jag kunde böja mig ner och sen komma på att ”oj, magen är i vägen”. Under graviditet nr 1 fick jag en stor medvetenhet om hur min kropp fungerade och var byggd. Då jag inte kan göra allt som jag annars kan göra ex snebelasta mina höfter så kunde jag verkligen känna hur kroppen satt ihop just runt bäckenet. Svårt att förklara med ord Bristningar var jobbigt att få då jag helt plösligt en dag tittade på min mage, och då hade bebis sjunkigt jättemycket, och hela nedre magen var FULL av bristningar. I samma veva skulle jag bada och då sätta på sig en bikinin kändes jättejobbigt. Folk sa ”gravidmagar är vackra, du borde ha vanlig bikini”. Jo jag håller med givetvis, gravidmagar är vackra, men just  kunde inte se det där och då när det gällde mina egna bristningar.

 

Hur upplevde och upplever du kroppens förändringar efter förlossningarna?

Jag kände mycket rädsla och framför allt oro. Bara när man skulle göra nr 2 på toan de första veckorna. Orolig för hur underlivet skulle upplevas och om de någonsin skulle läka kring de få stygn som behövdes sys. Underlivet läker fort, men just där och då var det jobbigt. Det fysiska jobbiga jag kände gjorde mig även mentalt trött, då det tog så mycket av min tankeverksamhet. Sen var ju kroppen annorlunda, helt klart. Jag hade bristningar, gravidmage och väldigt otränad i jämförelse med när jag blev gravid då jag innan graviditeten tränade 5-6 ggr i veckan och åt ganska disciplinerat. Samlag var ju också med bit som tog emot till en början, då man undrade hur det egentligen står till där nere efter en förlossning. Hade gravidkilon att gå ner också vilket kändes lite jobbigt till och från.

Nu efter förlossning nr 2 kändes allt lättare. Jag visste vad som väntade och hur kroppen skulle kännas. Men just att göra nr 2 på toan första gången tog emot rejält även denna gång.

Den största frustrationen efter både graviditeterna var detta enorma sötsög som kom i samband med amning för min del. Hur svårt det var att få till mat på bra tider, äta mat istället för toast med smör och kaffe och inte äta massa fikabröd för det gick fort och grav snabb energi. Nu är jag dessutom mörkhårig, jag har inte ett blond hårstrå kvar, vilket också måste hormonellt. Känns lite så där faktiskt, så jag ska bleka lite slingor.

 

Har din relation till kroppen påverkats av graviditeterna? Skulle du säga att du mår bra med din kropp idag?

Jag har fått en stor respekt för min kropp efter två graviditeter, tänkt vad den klara mycket! Ja, jag är relativt nyförlöst då min Emilie är 3,5 mån. Jag har mina bristningar, som troligen alltid kommer vara där mer eller mindre. Jag har mina gravidkilon som jag behöver gå ner. Just bristningar tyckte jag var superjobbigt första graviditeten, men nu är det mer som ett märke som jag inte bryr mig om lika mycket om längre. Kroppen är inte lika fast, speciellt inte efter 2 graviditeter, utan magen är ytterligare lite uttöjd. Jag kastas lite mellan hopp och förtvivlan, för jag är extremt stolt över min kropp och skulle absolut inte byta ut den mot något. Föda barn kanske gör ont men oj vilken upplevelse som jag inte skulle byta bort mot någonting. Samtidigt så kämpar jag med min självkänsla när bara jag är jag, och inte mamma till mina barn. Jag gick upp 16 kilo, minus bebis på 3 kilo, och plus ett kilo på brösten när de rann till. Inte ett kilo vatten har jag gått ner, utan det känns som att de 13 kg jag har kvar bara är fett. Detta är något som inte pratas om så mycket tycker jag, då jag antog att man förlorar vätska efter förlossningen, så några extra kilon förutom bebis försvinner. Men nej, inte i mitt fall den här gången. Detta var en stor chock för mig, och jag tyckte det var extremt jobbigt att ha så många kilon att gå ner.

 

Hur tänker du kring träning, mat och sätt att förändra kroppen idag?

Efter graviditet nr 1, började jag träna när bebis var 5 mån. Jag tränar mest Crossfit och då jag var i den bästa formen av mig själv när jag blev gravid så fick jag nästan som en käftsmäll de första två månaderna hur svag jag faktiskt blivit. Men då tränade jag knappt under graviditeten så det har ju sina förklaringar. Eftersom jag en gång var så pass vältränad och kändes som att springa in i en stenmur när jag väl skulle försöka komma tillbaka.

Idag vet jag att äta och träna är vägen tillbaka. Jag gick på mammaträning med bebis i 6 veckor, som precis tog slut, med fokus på just få igång allt igen. Kontroll på kroppen, bålen, knipa osv. Nästa steg blir nu att ta mig tillbaka till Crossfit sakta men säkert. Tuffast är maten, framförallt lunch, hinna äta mellan varven och rutiner med mat och träning. Stora skillnaden mellan första och andra graviditeten är att jag efter första skulle tillbaka till kroppen jag var innan graviditeten och börja springa hinderbanelopp igen och kanske tävla inom Crossfit. Då med ett litet barn, kunde jag vara på gymmet och komma igång med träningen direkt och det funkade. Nu efter nr två är har jag ett helt annat fokus. Ja, springa lopp och tävla skulle jag vilja göra. Men nu ligger fokus att hitta en mat och träning i vardagen så jag får energi och ork att vara mamma till min två skatter. Givetvis vill jag gå ner min 18 kilo (från båda graviditeterna) men det är inte fokus. Jag måste fokusera på att hitta rutiner med kost och träning och då kommer jag att gå ner i vikt. Enkelt? Nej, krävs mycket disciplin som jag inte har så mycket av just nu.

Tack Sofia för din berättelse!

 

Observera att alla läsarberättelser som vi publicerar här är just privata upplevelser. Det betyder att vi inte kräver att dessa inlägg ska vara lika vetenskapligt grundade som andra inlägg. Det betyder heller inte att berättelsen är på något sätt icke-adekvat. Bara ett annorlunda sorts inlägg! Vi önskar också att kommentarsfältet alltid hålls respektfullt och peppande när det kommer till läsares berättelser. 

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.