Det blir aldrig som en tänkt sig

image

I mitt sinne hade jag planerat såhär: 

Två veckor innan maran – springa mina vanliga transportlöpningspass, och ett lagom långpass. Successivt börja pressa i mig lite mer vid varje måltid.

Sista veckan – ta något enstaka transportlöpningspass och mest satsa på att vara utvilad till på lördag.

Verkligheten:

Två veckor innan maran – få någon slags förkylning och inte kunna träna alls. Inte ha någon aptit att ta om på grund av snormängder.

Nu: några dagar kvar till maran – djup himla hosta som behandlas med cocillana och inhalationsläkemedel. Jag har någon slags genetisk defekt (alfa ett antitrypsinbrist) som gör att jag ALLTID får typ femveckorshostor av vanliga små förkylningar. Aptiten känns fortfarande sådär halvbra.

Jag tror definitivt att jag kommer kunna springa på lördag, så frisk hinner jag nog bli. Men kommer det bli kul?

Comments (1)

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.