Ridning och bäckenbotten
Ridning och bäckenbotten
Är ridning bäckenbottensäker träning? Kommer en bakgrund som ryttare påverka utfallet av en förlossning?
Jag fick dessa frågor, och tycker mig ha hört åtminstone det senare som ett påstående någonstans. Jag lovade att läsa på lite och har hittat YTTEPYTTELITE, Dessutom är jag ingen ryttare alls själv, så ni läsare med riderfarenhet kommer behöva fylla på med era kunskaper!
Ridning och muskler
Ridterapi används frekvent med gott resultat för olika symtom och diagnoser, bland annat för personer med spasticitet. Det har visats vara effektivt för att stärka muskler och förbättra koordination. En ryttare får god bålkontroll och ofta god hållning. Kontakten mellan häst och ryttare, rytmen och de finstämda motoriska mönster som en ryttare utvecklar i samspel med hästen verkar vara välgörande för kroppen och kroppskännedomen generellt.
Ridning och bäckenbotten
Här ska jag börja med att poängtera att de studier jag hittat dels är väldigt små och dels kanske inte superkvalitetsmässigt utförda. I litteraturen verkar det dock inte finnas något som tyder på att ridning kan ge besvär från underlivet motsvarande det som till exempel cykling kan ge. Ridning verkar inte ge en ökad risk för urinvägsproblem eller nedsatt sexualfunktion, och verkar istället kunna ge en förbättring vad gäller symtom av ansträngningsinkontinens. Ridning verkar kunna ge en ökad anspänning i bäckenbotten men ibland även en relativ AVspänning, allt beroende på den hastighet som hästen håller och vilken ridstil ryttaren har.
Ryttare och förlossningar
Det finns inget som tyder på att ryttare generellt har svårare eller lättare förlossningar, och inte heller på att ridning hos alla ger en starkare eller mer spänd bäckenbotten. Det är dock något som verkar vara en utbredd saning bland ryttare själva, att ridning ger stark bäckenbotten. Jag kan inte säga emot. Jag känner till några ryttare med RIKTIGT spända och starka bäckenbottnar (så pass att det lett till samlagssmärta och andra problem). Men vi har inte vetenskaplig grund för påståendet att stark bäckenbotten skulle kunna ge en svårare förlossning.
Ridning efter kejsarsnitt
Ingen ridning under den akuta läkningsfasen! Det handlar om de första 6-8 veckorna som du också är avrådd från att göra tunga lyft. Dels för att du behöver kunna göra kringsysslorna kring hästen, men också för att du behöver kunna vara bereddpå oförutsedda händelser. En hästs beteende kan kanske inte alltid till hundra procent förutspås, och du vill inte råka ut för en komplikation med ärr/sår.
Ridning efter förlossning
Om du fått en förlossningsskada och blivit sydd kan det vara värt att vänta ett tag innan du ens försöker sitta på den ömma mellangården så distinkt som sittande i sadel kan innebära. Om du fått en förlossningsskada gäller samma råd som vid kejsarsnitt, vänta minst 6-8 veckor.
Ridning efter graviditet
Alla graviditeter är olika. Om du har mått bra och kunnat rida länge under graviditeten har du troligen lättare återgång till ridningen postpartum. Men om du har haft ont i bäckenet under graviditeten kan det krävas lite längre tid innan du är tillbaks i sadeln. Det kan dock oavsett kännas lite svajigt i bålen efter en graviditet. Detta på grund av de normala graviditetsförändringar som sker med bålmusklerna och på grund av att ridning kräver så pass mycket av dessa.
Jag har läst runt i lite olika forum föde både fysioterapeuter och ryttare och från dessa har jag läst ut följande:
- dressyr verkar vara skonsammare för en kvinna postpartum än annan ridning (hoppning, I guess?)
- det kan vara klokt att som förhållandevis nyförlöst kliva på hästen från en höjd och inte direkt från marken
- med svag bäckenbotten kan det vara klokt att inte försöka sig på sittande trav (eller hur det nu heter på ryttarspråk?)
- ryttare kan generellt behöva jobba med att få ner andningen i magen och slappna av, den goda hållningens baksida är lite överaktivitet i magen…
- hästens storlek och steg kan ha betydelse
Något annat?
Jag hittade denna artikel om en sjukgymnast som ger råd om hållning till ryttare. På grund av ingen erfarenhet har jag svårt att avgöra om det finns något ytterligare som hade kunnat tilläggas utifrån ett bäckenbottenperspektiv.
Kan ni berätta?
Här skulle jag oändligt gärna få in lite input från er läsare! Dela gärna till vänner och bekanta som kan tänkas ha något bra att tillföra.
Vad behöver jag som kvinnohälsa-nischad fysioterapeut veta om ridning?
Referenser
- Effectiveness of horseback riding in the management of pelvic floor dysfunctions.
- Horseback riding: impact on sexual dysfunction and lower urinary tract symptoms in men and women.
- Measurement of pelvic floor function during physical activity: a feasibility study.
- Too tight to give birth? Assessment of pelvic floor muscle function in 277 nulliparous pregnant women.
- Does the Epi-No Birth Trainer reduce levator trauma? A randomised controlled trial.
Bra skrivit som vanligt Mia!
Jag har haft det tufft på sistone och smärtcentrum var en besvikelse.. Inväntar MR svaret i veckan och är så nervös..
Ha en fin söndag/ M
Nä, vad trist! Vi fortsätter kämpa! Kram!!
Intressant! Jag är ryttare (och fysio), jag valde att rida så länge jag kunde under graviteten (blev bara v 19 pga tidiga sammandragningar, tydligen är ridning en potentiell värkstartare) och var tillbaka i sadeln när bebis var 8 veckor. Upplevde varken under graviditet eller efter förlossningen någon tydligt påverkan på bäckenbotten. Hade mest besvär att hålla koll på bålen under uppstart av ridningen! Spontant tror jag att det är något mer ansträngande för bäckenbotten att stå i så kallad 2:punktssits, används bland annat vid hoppning och ofta ute i skog och mark. Lättridning är för en van ryttare en liten väl kontrollerad rörelse som jag faktiskt tror kan vara mer skonsam jämfört med att försöka sitta ner på en häst med skumpiga eller stora gångarter! Jag personligen känner som sagt inte inte av bäckenbotten i ridningen men å andra sidan inte heller under annan träning (kan till och med hoppa studsmatta!)
Tack för ett bra svar! Superintressant!
Jag valde att sluta rida tidigt i graviditeten (pga kraftigt illamående). Sålde sedan hästen strax därefter och hade inte heller bråttom upp i sadeln pga komplikationer i läkning efter förlossningen, så för mig blev det långt uppehåll från ridningen, ca 10 månader.
Jag har inte upplevt problem med upp-/avsittning, men däremot nedsittning i trav var besvärligt de första gångerna. Främst för att jag inte hade bålstabiliteten utan blev trött och svankade och då orkade inte heller bäckenbotten. Lättridning upplever jag precis som A-M mer skonsamt.
I långsam skritt aktiveras bålen ”av sig själv” och det känns som bäckenbotten får stöd av att sittandet i sadeln, så det har känts som det allra mest skonsamma. I galopp är det vanligare att stå upp i sadeln, vilket kräver mer av bål, lår, rumpa och bäckenbotten. Känner själv att jag måste aktivera bäckenbotten viljemässigt när jag står upp i sadeln (oavsett gångart), vilket skedde mer automatiskt innan förlossningen. Hoppning har jag inte känt av några problem med men har också tagit det lugnt med korta pass, mest pga att jag inte har uthålligheten ännu. Utöver bålen så känner jag att jag saknar styrka i framförallt glutens medius som du skrev om häromveckan. (Fattade inte att det var där jag saknade styrka förrän jag läste ditt inlägg om rumpträning – tack!)
Har inte märkt av någon skillnad när jag rider på olika underlag, men ska tänka på det nästa gång!
Vad som kan vara bra att veta om ryttare är att det är ett hårt släkte som sällan klagar! Vi är vana att bita ihop och inte gnälla om småsaker, vilket kan göra att man pushar sig för hårt eller väntar för länge med att söka hjälp. Dessutom ingår stallarbete för de flesta ryttare, vilket är tunga lyft, oergonomiska ställningar och väder och vind. För många alla dagar i veckan, året runt. Hästen går alltid först, människan kommer sen, på gott och ont.
Jätteintressant! Om jag som fysioterapeut behöver ge några råd till en ryttare som innebär ”tråkiga besked”, typ ”ja, men om du har så här ont och det provoceras av x(häst-rid-relaterat) så kanske du behöver undvika det ett tag”. Hur gör jag då bäst få att nå innanför det där ”äh, jag biter ihop och jobbar på ändå”-attityden?
Hmm hur kommer man innan för den? Så himla svårt, kärleken till hästen och viljan att sätta hästens välbefinnande i första rum är svår att bräcka. Jag tror du ska trycka på möjligheterna till återgång efter en rehabperiod.
Håller med A-M! Som sagt så går hästen alltid först, vilket gör att vissa ryttare kan motiveras av att hästen kommer må bättre av en mer välmående ryttare. T.ex. en sned ryttare kommer ge en sned häst. Eller konsekvensen av att inte ta hand om sig kan sluta med att det inte går att rida överhuvudtaget.
Hej!
Ett gammalt inlägg som jag hittat här på din väldigt grymma blogg!
Jag är ryttare, har en liten flicka på 5 veckor. Jag kunde rida långt in i graviditeten, fram till v.37. Hade inga negativa känningar av ridningen utan tog en paus på grund av att jag kände mig osmidig.
Nu efter jag fött vill jag såklart likt alla ryttare upp på hästen igen. Här ridit några gånger redan i skritt och provat på lite trav i lättridning. Om det finns sparsam läsning angående träning efter förlossning så finns det en ännu mindre kunskap om ridning och hur man skall tänka. Barnmorskan säger att man skall känna efter själv, känns det bra så är det bra.. kan man lita på att när barnmorskan säger kör så kan man köra? Jag känner mig vanligtvis säker i min kroppskännedom men upplever en ovanlig vilsenhet efter förlossning då jag har svårt att avgöra vad som är smärta eller vad som är en “ok” känsla efter en förlossning..
Tack för ett första inlägg om ridning kopplat till graviditet!
Min devis är också ”känns det bra så är det bra”. Det är tusen gånger bättre att lyssna på kroppen än på random kategoriska råd. Men om det finns någon del av ridningen som är extra jobbig/utmanande för bäckenbotten så kan du ju dosera det ganska lågt. Gissar att det kanske blir en liten andel skumpig trav eller massa hoppning i förhållande till lugnare aktiviteter?
Åå så intressant, men jag vill veta så mycket mer! Jag har googlat runt och frågat min barnmorska just om detta. Min dotter är tre veckor och vill upp i sadeln så fort som möjligt. Men får onda ögat bara jag nämner detta för barnmorskan.
Jag känner mig väldigt bra efter förlossningen men till saken hör att jag har en förlossningsskada sedan förra förlossningen. Jag har framfall av bakre- och främre slidväggen, det är inte helt utrett vad det bror på och har denna gången äntligen fått remiss vidare för att få hjälp med detta. Jag har inte upplevt några större problem i ridningen förutom när jag haft mens och då framförallt i hoppningen, när det krävs att jag står upp, då upplever jag mer läckage än annars och som att ja det är mer ”vidöppet” och än svårare att hitta muskler stt knipa med. Men däremot upplever jag att ridningen nog hjälp mig att stärka min muskulatur sedan förra förlossningen men aldrig att det varit smärtsamt eller påverkat mig mer negativt än det jag ovan nämnt. Jag upplever lindrigt läckage annars med, främst vid ansträngning.
Nu efter denna förlossningen känner jag mig precis som innan, problemen jag hade innan kvarstår såklart men att jag födde barn för tre veckor sedan kan jag inte ens själv förstå. Satt på hästen förra veckan, bara några minuter och kändes bra.
Det är så tråkigt att man inte kan diskutera med sin barnmorska, eller ha en dialog om ridningen och hur snart jag kan återuppta den. Ingenting om att själv känna efter vilket såklart gör mig extremt osäker på hur jag ska våga göra.
Kag är förvånad över hur lite information som finns om detta med tanke på hur många utövare sporten har (eller ja kanske inte förvånande eftersom den är kvinnodominerad och alltså inte lila intressant :()
Tråkigt att barnmorskan inte ens vill diskutera ämnet, känns ju som att det handlar mer om hennes kompetensnivå än om att det kategoriskt skulle vara fel. Jag postade om detta på instagram i somras och fick på det inlägget ett gäng jättevettiga kommentarer. Kanske kan du få någon ytterligare input av att läsa dem?
Toppen, jag ska kika!
Är själv fysio och fd ryttare. Vet att det här inlägget är gammalt, men ville kommentera ändå! Jobbar mot BB och får väldigt ofta frågan från hästtjejer om när det är ok att börja rida igen. Jag tänker precis som du, att dels finns det risker med hästens ibland hastiga rörelser och flyktbeteende som utsätter ryttaren för oförutsedda krafter och dels är det mycket av kroppsarbetet i stallet som inte är lämpligt för nysnittade eller personer med t ex sfinkterruptur. Bara att göra iordning en häst kräver lyft på mer än det nyfödda barnets vikt och oergonomiska ställningar. Sedan är det såklart skillnad på att skritta långsamt på en gammal trygg trotjänare eller att tävlingsträna sin unghäst i fälttävlan.. Brukar råda mina patienter att vänta åtminstone till återbesöket hos barnmorskan och ta upp frågan igen där för råd utifrån den aktuella statusen där och då. Men sedan måste man väl prova för att veta? Upplever dock att de flesta förstår när man motiverar hur man tänker och varför man avråder för vissa saker. Många blir nöjda med att man också säger att det inte finns något förbud mot att vistas i stallet och klappa och mysa osv. Man kan ju vara en del av stallgemenskapen och vården av sin häst utan att sitta på ryggen en period!