Skador på Levator ani vid förlossning

Skador på Levator ani vid förlossning

Levatorskador

Skador på de av bäckenbottens muskler som kallas Levator Ani har länge varit relativt okända. Man har länge fokuserat mycket på de skador på bäckenbotten som drabbar analsfinktrarna. Det är först på senare år som man med hjälp av olika bilddiagnostiska apparater (MR och ultraljud) kunnat upptäcka skador på den muskel som heter Levator Ani. De senaste 10 åren har det dock tillkommit allt mer forskning kring dessa. Man har funnit att levatorskador är mycket mer vanligt förekommande än sfinkterrupturer. Anledningen till att de har varit så pass okända är att det har varit mycket svårt att upptäcka dessa skador.

Levatorns anatomi

Levator ani är samlingsnamnet på det inre lagret av bäckenbotten.  Levatormusklerna är unika på så sätt att de är tvärstrimmiga skelettmuskler som har en ständig grundspänning. De är också blixtsnabba på att reagera på förändringar i kroppsläge och belastning, allt för att kunna hålla uppe och inne allt bukinnehåll som vilar på bäckenbotten. Levatormuskulaturen är hästskoformad och sitter fäst i bäckenbenet framtill och i svanskotan baktill.

Levator ani är en muskelgrupp som består av fler delar:

  • Puborectalis ser på platta bilder ut som att den ligger i mitten av levatormusklerna, men den ligger tredimensionellt nedanför pobococcygeus i en trattform. Den löper från pubisbenet förbi ändtarmen och runt till andra sidan pubisbenet. Den samarbetar med ändtarmens stängningsmuskler genom ett drag framåt. När den spänns skapas en vinkel som stänger till tarmen en nivå högre upp än ringmusklerna.
  • Pubococcygeus går också från pubisbenet men också bäckenets sidoväggar och sträcker sig hela vägen bak till svanskotan. Den här muskeln har  i sin tur flera mindre delar: Pubovaginalis, puboperinealis och puboanalis. I mellangården går puboperinealis och puboanalis ihop med stödjevävnad och de de ytligare musklerna i bäckenbotten.
  • Iliococcygeus går från insidan av bäckenbenet och fäster in mot mitten via svanskotan

Skador på Levator Ani

En skada på levator ani kan ske då barnet passerar genom vagina. Levator ani-muskulaturen sträcks ut till 3 gånger sin egen längd under en normal vaginal förlossning, så det är inte så konstigt att den ibland också går sönder. Vanlig skelettmuskulatur får skador och bristningar vid utsträckning till sin dubbla längd, så därför är det ”logiskt” att levator ani får bristningar då den sträcks ut mot sin tredubbla längd. Levatorns hiautus, alltså bredden på ”öppningen” i levatormuskulaturens hästsko börjar breddas redan under graviditeten. Efter en vaginal förlossning är den väldigt mycket bredare än vanlig. Öppningen återgår sedan den successivt i bredd. Ett år efter en vaginal förlossning brukar bredden vara motsvarande den som ses efter ett kejsarsnitt.

Hur muskeln skadas

Trycket och draget på musklerna som omger vaginalöppningen blir ibland så högt att musklernas skadas. Skadan handlar om att hästskoformen blir vidare, och att den ena eller båda muskelsidorna lossnar från sitt fäste framme vid pubisbenet. En förstorad ”slits” i levatorns hästoskoform gör att det blir svårare för musklerna att stänga till och lyft upp bäckenbotten.

Riskfaktorer och skademekanism

Risk för att få en sådan skada är:

  • förlossningar där tång används
  • förlossningar då kvinnan även drabbas av en sfinkterruptur
  • långa krystskeden
  • förlossningar då bebisen fastnar med axeln

När förlossningens slutskede (från det att kvinnan är öppen 10 cm till att bebisen är ute) tar över 110 minuter ökar risken för levatorskada. Bebisens huvudomkrets påverkar också. Risken för skada ökar då bebisens huvud är över 35 cm. Det finns dock forskning som visar att det finns levatorabnormaliteter hos ca 18% av kvinnor som inte fött barn alls.

Det är många som drabbas

Forskningen visar blandade procentsiffor om hur många som drabbas av dessa skador. Om jag fritt får sammanfatta de studier jag läst så verkar det som att var femte kvinna som föder vaginalt får en levator ani-skada.  Levatormuskulaturen kan skadas genom utsträckning (mikrotrauma) eller genom total avlösning (avulsion, makrotrauma).  Skadan kan ge nedsatt styrka i bäckenbotten och ge upphov till inkontinens, känsla av öppenhet, nedsatt känsel och smärta.

En del skador läker

MR-undersökningar visar också att en del av skadorna, främst mikroskadorna, kan läkas med tiden. En studie har funnit att levatorskador som fanns 3 månader postpartum hos 62 % inte fanns längre ett år efter förlossningen. Levatormuskulaturen är ju precis som all annan muskulatur tvådelad. Det finns en del på var sida om mittlinjen, i detta fall mellangården. Kvinnor kan få skador av olika grad på de båda sidorna, eller enbart en skada på ena sidan.

De större skadorna sitter oftast vid infästningen mot pubisbenet framtill i bäckenet. Ibland drar muskelsenorna till och med av små bitar av bäckenet. Skadorna ger i regel inte upphov till någon yttre smärta vid bäckenet men hör ihop med vaginala obehag och besvär.

Risk för framfall

Dessa skador hör dock samman med ökad risk för att få framfall, både urinblåseframfall och livmoderframfall. Det finns även tecken på att det finns en ökad risk för att få återfall av framfallet, även efter en operation, om levatormuskulaturen är skadad.

Fysioterapi kan vara bra

Fysioterapi, och då i första hand specialiserad bäckenbottenträning, har visat sig ha god effekt av att lindra besvären efter en levatorskada, framförallt om det finns en helt oskadad sida, eller oskadda delar på båda sidor.

Har musklerna bara delvis gått av finns dock ofta träningspotential kvar. Det kan vara klurigt att ”hitta rätt” med träningen eftersom musklerna inte jobbar riktigt som förut. Därför kan kvinnan behöva få träffa en fysioterapeut som gör en vaginal muskelfunktionsbedömning och provar ut ett anpassat träningsprogram. Då skadan ofast drabbar ena sidan av levatormusklerna kan den andra sidan  ofta tränas upp och bli kompensatorisk stark.

Kan man inte bara laga dessa skador?

1)      Dessa skador opereras inte i någon större utsträckning eftersom det inte finns några superbra alternativ att göra detta på.  Ibland fästs levatorn ihop i mellangården vid en operation där också andra muskler lagas.

2)      Det finns sätt att sy ihop kroppsegen vävnad för att åtgärda prolapser (=framfall), men som jag förstår handlar det inte om att laga eller återställa levatormusklerna. Utan bara att fixa till stödjande vävnad för att lyfta upp framfallet.

3)      Tidigare har kirurgerna testat att använda kirurgisk mesh, alltså nätmaterial, som opereras in och som ger det stöd för bäckenbotten som den skadade levatormuskulaturen inte längre ger. Dessa operationer har dock visats kunna ge komplikationer hos patienter och används inte särskilt ofta längre.

4)      Därför är den åtgärd som de allra flesta läkare hänvisar till i första hand ändå bäckenbottenträning, då den är minst invasiv och har minst risker för komplikationer och om-operationer. En komplementerande åtgärd är så kallade pessar, en lyftande liten ring som placeras i vagina och som ger stöd åt organen.

5)      Jag har hittat en studie där forskarna testat att med hjälp av samtidig ultraljudsguidning kunnat sy ihop levatormusklerna hos en kvinna 3 år efter en vaginal förlossning. Kvinnan led av nedsatt känsel, en vaginal vidhetskänsla och nedsatt muskelfunktion i bäckenbotten.  Jag har dock inte kunnat hitta någon fortsättning på denna forskning och det brukar vara en indikator på att resultatet inte var jättebra.

Om du ytterligare vill förstå bäckenbotten anatomi:

Inlägg i serie:

Referenser:

Tips

Här finns också kursen Träna dig stark (med levatorskada!) som innehåller 8 månaders träning och en omfattande vägledning för att kunna leva med levatorskada.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Previous

Next

58 Comments

  • Intressant att EDA minskar risken för lev. ani skador. Funderar om det kan bero på att man blir mer avslappnad i bäckenet när smärtan minskar. Men lite motsägelsefullt också eftersom jag samtidigt hört att EDA ökar tiden (värksvaghet) och risken för större bristningar. Vore intressant att veta mer. 🙂

  • Hej. Här sitter jag 4,5 år efter min första förlossning. Hade oerhörd foglossning fram vid symfysen från v.18 samt en ”hematom” bredvid snippan efter förlossningen. Jag har inte kunnat träna normalt efter det. Haft smärta bredvid snippan, ut mot ljumsken, tyngskänsla och slappa slidväggar. Att jogga eller gympa har bara varit att glömma. Jag blir så deprimerad av och till med försöker ständigt rycka upp mig. Har gått till så många olika sjukgymnaster med olika förklaringar och sjukvården säger att de inget kan göra… Jag går efter rehabprogram efter rehabprogram som jag sköter men utan nå större framgångar. Jag får inte ens en diagnos till varför jag har min smärta…. Sen läser jag det här inlägget. Det känns så pricken på mitt problem.
    Får man träffa dig trots att man inte bor i Sthlm?
    Mvh Anna

    • Absolut, det är fritt vårdval! Sen blir jag ju väldigt ödmjuk när jag läser om allt du redan gått igenom, jag kan ju naturligtvis inte lova att jag kan tillföra något nytt. Men absolut, du är välkommen!!

  • Hej! Jag har nog en sådan skada, har tvingats operera framfall privat efter år av bråk, tårar o ingen som lyssnar. Vissa problem kvarstår o jag känner vart jag har problem, ingen verkar kunna undersöka eller vilja undersöka detta. Jag bor i Malmö. Hur kommer jag kontakt med dig? Mvh E

      • Nu är detta en gammal kommentar men jag vill bara tillägga att jag själv som bor i Malmö har varit runt hos säkert 6 gyn. där alla sagt att det sett bra ut, inga bristningsskador hela muskler osv. Men tackvare den här sidan och att jag stått på mig och fått remiss till kk’s bäckenbottencentrum (obs det finns en hos urelogen också) har jag efter 2,5 år av ständiga knipövningar och kommentarer som ”allt det bra ut” eller ”jag har sett värre” fått rätt diagnos och även om allt inte går att fixa möjligheten att fixa vissa delar kirurgiskt och andra med RÄTT rehabträning! Så det finns hjälp, och tack till er som driver den här sidan så att jag kunnat känna igen mig, ställa rätt frågor och kan vara delaktig i samtalet kring bäckenbotten.
        Det visade sig att min mellangård är helt sönder och att jag har en ekvator ani skada på vänster sida. Nu är jag gravid med nummer två men efter detta kan de iaf sy ihop några av musklerna i mellangården.

  • Jag har haft mycket problem sen min förlossning. Nu är det 7 år sedan och jag kämpar på. Jag försöker komma på vad det kan vara. De har gjort en slät röntgen på min svanskota, då de trodde det var den. en enligt dem visade det bara förslitning ??? Jag har ont när jag sitter knakar och brakar där bak. Läcker urin, ingen sexlust, får kramper ibland i livmodern tror det är den 🙂 mm Kan det vara det här. Kan du beskriva symptomen mer när detta har inträffat.

    • Hej! Dessa skador känns inte av egentligen, utan ger ”bara” en ökad risk för framfall i princip. En förslitning på svanskotan låter ju i princip som artros i lederna där, det kan väl för all del knaka och låta om du sätter dig? Urinläckage och kramper låter ju som något annat, vad säger gynekologen?

    • Jag vet inte exakt om jag förstår frågan, men det går ibland att ana vid bedömning (alltså att den som undersöker dig får en känsla av det saknas något i muskelmassa långt fram vid pubisbenet). Men annars får du detta besked efter en ultraljudsundersökning.

  • Hej, en fråga kring inlägget, (som är ett mycket bra inlägg!) där du skriver att risken för skada på levator ani ökar om förlossningens slutskede är över 110min långt, där definieras slutskedet från att modermunnen är öppen 10cm till barnet är ute. Det låter som kort tid, för en förstföderska, där efter att hon öppnat sig 10cm/retraherad det vanligtvis följer en nedträngandefas innan barnet står på bäckenbotten och hon kan börja krysta. Har jag uppfattat dig rätt då? Eller menas det 110min krystningsfas?
    Förstår du hur jag menar? Bör man försöka sträva efter att barnets nedträngande och krystning sammanlagt understiger 110min för att minska risken? (Teoretiskt)
    Tusen tack för en superbra blogg!! Jättebra referenser, länka gärna till fler studier.
    Mvh en barnmorska

    • Hej! Du kan ju garanterat det här bättre än jag, men tror att det handlar om krystning. Du får gärna föreslå konkreta formuleringsändringar om jag kan förtydliga! Jag skrev ju det här inlägget egentligen redan för ett tag sedan, och skrev detta något senare: https://bakingbabies.se/2015/12/30/langutdrivningsfas/
      Som sagt, i dessa inlägg är jag ju definitivt utanför mitt egentligen yrkesområde, så jag är VERKLIGEN öppen för ändringsförslag från någon som vet bättre.

  • Födde för fyra år sedan,första barnet. Krystade ganska exakt två timmar. Själva förlossningen tog totalt knappt 8 timmar. Barnets huvudsekreterare var 38 cm och hen ”bjöd sig med båda händerna vid kinderna” som det står i journalen. Fick grad två bristning. Och allt ser så bra ut så, säger vården. Trots obehagskänslor och urinläckage och att jag måste torka mig i rumpan flera timmar efter toabesök, det blir aldrig rent! Är det detta jag kan ha drabbats av?
    Har lyckats (med denna blogg och tät lyckats få kontroll över urinläckaget) men obehagskänslorna blir jag inte av med. Trodde jag skulle vänja mig men allt känns så stort inuti. Och mitt problem med att det aldrig blir rent är det ingen vårdpersonal som ens kommenterat även om jag tagit upp det många gånger.
    Om några veckor kommer mitt andra barn att födas och jag har tyvärr ställt in mig på både ett förstört underliv och ett begränsat liv.

    • Hej! Jättesvårt att svara på, men det låter ju onekligen som att det är någonting som inte stämmer helt. Levatorskador borde inte riktigt ge den sortens anala läckage som du beskriver, men jag tycker verkligen att du ska stå på dig i kontakt med vården. Var i Sverige finns du?

        • Ok, hmmmm. Vet att det finns en hel del fysioterapeuter som jobbar med bäckenbotten i Göteborg, om du googlar på bäckenbotten plus sjukgymnast plus närhälsan så hittar du nog. Kanske behöver du i slutändan träffa en gynekolog också som tar dig på allvar, men börja hos en fysioterapeut så kan du kanske vid behov få vägledning vidare. Ta dina behov på allvar, även om vården hittills inte gjort det. Stort lycka till!

  • Hej,
    Min fru har skador på levatormuskeln och stora problem efter två svåra förlossningar. Det kändes hoppfullt att man lyckats operera levatorn med hjälp av ultraljudsguidning. Vet du vem och var man gjort den operationen?
    Tacksam för svar!

    • Jag minns inte på rak arm, men Hans Peter Dietz i Australien är den i världen som kan mest om levatorskador, har jag uppfattat det som. Men ingen opererar levator i dagsläget, någonstans, tror jag.

      • Jag har precis fått konstaterat att jag har levatorskada på vänster sida, detta troligtvis från min första förlossning för ca 9 år sedan (har sedan dess fött två barn till, an vaginal förlossning och ett kejsarsnitt). Skadan observerades med ultraljud och jag är nu uppsatt för operation av Gunilla Tegerstedt, Huddinge sjukhus. Jag ska få band kring urinröret (TVT), bygga bättre stöd för främre slidväggen och göra ett försök att hitta de bäckenbottenmuskelfästen som släppt, och försöka sätta dem på plats igen. Det är i alla fall så jag har uppfattat det.
        Gunilla Tegerstedt verkar vara en väldigt duktig och kunnig läkare och kirurg som sa att hon under de senaste åren intresserat sig allt mer för levatorskador, så det är kanske så att detta kommer kunna opereras allt mer inom en snar framtid.

        • Skönt att du får hjälp! Ja, de kan ju laga den delen av levatorn som ska sitta ihop i mellangården, men inte fästet mot pubisbenet. Jag hoppas att det kommer komma sätt att laga även detta under vår livsstid, men det verkar inte gå fort framåt! Gunilla är en av de allra bästa!

      • Hej Mia. Det er ikke korrekt. Både Shobeiri i USA og Prof. Frederic Ris i Schweiz operere levatoren tilbage til musklen. Jeg har fået denne operation og kan mærke at PR-musklen er tilbage igen meget tydeligt. Jeg har operationsnoterne, der også bekræfter at musklen er sat tilbage. De bedste hilsner Ellen

          • Prof. Ris har publiceret en del om det og er meget åben for at lære andre om hans teknik. Da jeg sagde at min læge i Danmark sagde at det var umuligt at reparere, så sagde han: bed din læge om at ringe til mig. Jeg vil meget gerne tale med hende. Vi laver ikke magi. Vi hjælper kvinder fra hele verden her.

          • Hej! Ja, han har publicerat denna: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33745102/. Som den medicinska vetenskapen ser på det så behöver olika oberoende forskargrupper publicera studier med lika resultat efter samma metod för att det ska anses som stabil vetenskaplig grund för någots effekt. Hittills saknas det konsensus om operationssätt, metod och effekt världen över. Det är viktigt att den medicinska världen fungerar så att man samlar tillräckligt mycket information och kunskap innan något anses som en vedertagen metod (så att det inte uppstår fler Macchiarini…).

          • Hej Susanne. I journalen står der at PR-musklen er sat tilbage. Jeg skal scannes slut marts måned. Jeg har stadig blæreprolaps og skal have opereret mit perineum, men jeg kan tydeligt mærke at der er muskel sat tilbage og det har gjort en forskel.

  • Alltså Mia! Tusen tack för ditt fantastiska arbete med bloggen och ditt engagemang i de här frågorna!

    Jag har just fått konstaterat att jag bl.a. har en stor skada i levatormuskulaturen (hela höger sida har lossnat). Och med tanke på hur outforskat området levatorskador verkar vara är dina inlägg om detta till stor hjälp! Jag är en sån person som finner tröst i att VETA hur det står till, särskilt när skadan inte går att åtgärda.

    Jag kommer att få hjälp av fysioterapeut på bäckenbottencentrum för att förhoppningsvis träna upp vänster sida som kompensation.

    Ville egentligen bara tacka för ditt arbete! Det hjälper!

  • Hej Mia. Jag har precis fått reda på att jag har en högersidig partiell och vänstersidig total levatorskada. Kan du förklara lite mer för mig vad det innebär?

  • Jag har också fått konstaterat levatorskada på ena sidan, tack vare 3D ultraljud på Huddinge BBC. Nu vill jag lära mig mer om detta! Visst skriver du på fler artiklar om ämnet Mia? Har du fler bra lästips? Bloggar om levatorskador och hur en kan leva ett gott liv ändå? Info om levatorskada och framfall skulle också va intressant för det har jag också drabbats av. Samt info om träning och hur en vet om en överbelastar…
    Tack för en läsvärd blogg!

  • Hej! Om levator ani släpper på ena sidan framme vid pubis benet, kan de inte knipa med den sidan då ? Alltså om fästet skulle släppa på höger sida ? Blir de licksom inget inget stopp på den sida då?

    • Bäckenbotten består ju av flera lager och många muskler, men om man har en stor levatorskada på ena sidan så kommer knipet ofta bli märkbart svagare där, ja.

  • Okej blir de så som om att den sidan inte omsluter på samma sätt när man gör ett knip ? Eller samma lyftande effekt på framväggen ?

    Sen en fråga kan man utan en levator skada och kanske inte någon annan muskelskada heller få slappa slidväggar både fram och bak efter en förlossning eller de måste vara en annan bakomliggande skada ?

    • Det beror lite på, men det känns oftast som en mindre tillsmalning av öppningen från den sidan. Du kan absolut få framfall/buktande slidväggar utan muskelskador. Kort efter en förlossning kan även kejsarsnittade och vaginalt förlösta med intakta muskler ha buktande slidväggar.

  • Stort tack för din blogg Mia! Den har hjälpt mig så mycket.
    Jag träffade igår en gynekolog pga besvär, bl.a. ensidig vaginal smärta, som uppstod efter vaginal förlossning för två år sedan. Hans bedömning var att det ser fint ut jämfört med många andra och misstanke om överspändhet men ”kan inte utesluta mindre muskelbristningar”, efter att jag upprepat frågat om det finns missade muskelbristningar. Han kände med fingrarna vaginalt men ej analt och gjorde någon slags ultraljudsundersökning vaginalt.
    Går det inte att göra en undersökning som fastställer om det finns muskelbristningar eller inte?

    • Med avancerade ultraljud och en kunnig tolkare kan man ganska definitivt se skador. Jag brukar också tycka att det går att känna relativt enkelt bara med fingrarna också. Jag kan ju naturligtvis inte alls uttala mig om den du träffat, men tyvärr verkar ganska många läkare inte ha kompetens nog att tolka ultraljud eller göra en riktigt bra fingerbedömning. Fick du förtroende för personen? Han kan ju naturligtvis ha rätt, men om du känner att han missade något kan du göra rätt i att söka dig vidare. Jag har skrivit en helt serie inlägg om att undersöka bäckenbotten med ultraljud bland annat, sök i sökfunktionen så hittar du ifall du är intresserad.

      • Tack! Jag har sökt hjälpt hos en fysioterapeut inriktad på området, så då kan jag nog få en bättre bedömning av hen än av den gynekologen.

    • Födde barn vaginalt för 8 veckor sedan och hade efterkontroll för ett par dagar sedan. Enligt gynekologen så har jag en liten försvagning i slidmynningen på ena sidan, enligt henne var det troligt några av muskeltrådarna som gått av, men bara ett fåtal, den andra sidan var opåverkad.
      Jag upplever inga besvär alls och kan knipa rött bra ändå. Behöver jag kolla upp det här, när i så fall? Kan det läka av sig själv? Gynekologen sa att övriga muskelfibrer kunde ”öka i volym” och kompensera

      Undersökning gjordes med fingrarna ska väl tilläggas

      • Om du födde för 8 veckor sedan är det helt normalt att alla muskler i hela bäckenbotten fortfarande är påverkade på ett eller annat sätt. Om du inte har några besvär och kan knipa bra är det också goda tecken. Musklerna är inte återhämtade så pass att man kan utvärdera deras slutgiltiga läkningsstatus eller funktion förränd et gått 9-12 månader. Så försök att slappna av om det går och låt den kroppsegna återhämtningen tuffa på. Känner du däremot att återhämtningen stannar av eller att du får symtom du inte hade förut, då ska du däremot söka mer hjälp. Mvh Mia

  • Jag har fött barn för 3 år sen samt 1,5 år sen. Tror jag fick levatorskada redan efter barn nummer ett men efter barn nummer två blev besvären värre. Öppenhetskänslan och tyngdkänslan och att jag inte riktigt kan träna kan jag leva med. Sex finns inte i mitt liv och känns inte längre heller… Men sedan har jag problem med att tömma tarmen och detta gör att min vardag är vidrig. Har inte framfall/bakfall än så länge… Så länge jag är hemma fungerar det och jag sitter på toa en halvtimme på morgonen eller så och sen är det löst men på arbetstid är det fruktansvärt. Lyckas aldrig tömma tarmen helt trots att jag sitter länge, går runt och är bajsnödig ofta men fungerar inte gå och sätta mig på toa i 20 minuter och har inte tid för det när jag jobbar i den utsträckningen. Springer på toa jämt känns det som… Vågar inte byta jobb. Vågar inte ta mig på nya ställen, vågar inte träffa nya människor för när jag inte lyckas tömma tarmen blir jag dessutom akut bajsnödig när jag försökt tömma tarmen innan jag ska göra något då allt inte kommit ut. Sen behöver jag tid på mig på toan så blir ju borta ett tag när jag väl springer iväg… Fått jättefint bemötande från kvinnokliniken MEN de kan inte hjälpa mig med detta. Ska få komma till en fysioterapeut men vet inte hur det ska hjälpa till med mitt stora problem med tarmtömning. Mina skador är på ena sidan och man känner att man kommer direkt på benet där. Verkar vara mer skador också men som är mer ytliga, säger de… Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till, har du varit med om denna omfattande tarmtömningsproblematik i samband med en sådan här skada? Och vad gör man? Det har gått 1,5 år men jag kan inte leva så här med att måsta trycka ut bajset varje dag…

    • Så här ska du inte behöva ha det. Var en besvärlig patient, gå till en annan vårdgivare och få en ny bedömning. Om det inte finns något de kan göra rent kirurgiskt behöver du få träffa en tarmterapeut. Livet kan inte handla om tarmtömning på det sättet, det blir ju ett jättestort funktionshinder. Tycker inte att tarmtömningsbesvär är enbart något som hör ihop med levatorskador, nej. Det handlar oftare om perinealkroppen/bakväggen och bristande stabilitet där.

      • Tack för ditt svar! Känner själv att bakväggen ”hänger ner” lite därför misstänkte jag bakfall men de säger att det inte är fallet. Har fått Inolaxol och det hjälper till viss del men kan verkligen inte krysta ut något från tarmen så det blir jobbigt oavsett konsistens på det som kommer ut. Ska ringa dem igen i januari. Bor tyvärr i en mindre stad (med ett jättebra nystartat team för förlossningsskador förvisso) men känner att detta är värt att resa till en annan stad för… förstår att man inte kan laga levatorskadan helt men hade så gärna velat få hjälp med att kunna tömma tarmen.

  • Hej Mia. Jag har opererats av Gunilla Tegerstet nyss. En lyckad op och hon hittade och fäste tillbaka det som var trasigt. Min fråga som jag undrat över läge och frågat Gunilla om också men förstår fortfarande inte. Jag hade tranversus perinie och puboperinealis av. Hon sa på min undersökning att hon varken kände eller såg ett rectocele på ul. Men ändå hade jag en bakre prolaps. När jag frågade henne de så svarade hon att mina symtom på tarmtömning och vidhet hade att göra med avsaknad av dem perineala musklera att göra. Men ändå har jag uppfattat som att prolaps av bakre vaginalväggen och rectocele är samma sak? finns det någon skillnad på dessa begrepp? Mvh Ann-Sofie

    • Jag tänker att bakväggen kan vara sänkt bara i sig själv, med överflödig och svajig slemhinna. En rectocele kräver att tarmen faller in i den buktningen som uppstår.

  • Jag har stora levatorskador men har gjort en mellangårdsrekonstruktion. Enl läkaren är mina sfinktrar hela. Oavsett kan jag inte hålla mig vid varken fisar eller lös avföring. Kan de verkligen vara hela då eller kan de ha missat något? Borde jag be dem att få komma dit och undersökas igen eller är det såhär jag ska ha det nu?

    • Du kan alltid be om en ytterligare undersökning. Levatormusklerna är ansvariga för den anala kontinensen en våning ovanför sfinktrarna, så delvis kan det handla om levatorskadan.

      • Tack för svar! Om det är levatorskadan som orsakar det bör jag alltså vänja mig vid tanken på att detta är mitt nya jag? Eller finns det något man kan göra?

        • Det är helt omöjligt att svara på utan att veta mee/undersöka dig, men om du svarar okej på bäckenbottenträning så borde det rimligen inte vara ofördelaktigt iaf.

  • Kan muskelskador i bäckenbotten förvärras, att muskelfibrer slits av på fler muskler och på fler ställen? Då menar jag endast utav vardaglig aktivitet och det tryck som är i bäckenbotten pga den ursprungliga skadan. Inte fler förlossningar alltså.
    Jag har defekt på pubococcygeus konstaterad via 3D-ultraljud. Men det känns som att det har blivit sämre sedan den undersökningen och att svanskotan är i ett sämre läge. Är det möjligt att fler muskler kan ha släppt?

    • Nej, det vi vet från forskning är att bäckenbottensmuskler går sönder vid förlossningar eller andra stora trauman. Enda gånger jag hört om en levatorskada som kommit av något annat än förlossning är på en man som ramlade och fick en 400 kg häst på ljumsken.
      Däremot tappar vi ju alla muskelmassa med ökad ålder.

      • Tack för svar. Så även om man redan har en befintlig muskelskada, orakad av förlossning, så kan den inte förvärras och komma att beröra fler muskelområden än den redan befintliga skadan, om man inte genomgår fler förlossningar? Det fungerar alltså inte som när man får en reva i jeansen, att det kan rivas upp mer tyg efter hand?
        Är forskningen och uppföljningen av levatorskadade så god att man vet att det inte är så alltså?

        Mvh
        Susanne

        • Muskelskador på levator ani handlar ju inte om någon muskelskada mitt i (som en reva i ett tyg) utan om ganska väl avgränsade muskeldelar som fäster mot ben.

          Du har såklart rätt att vi ännu inte vet allt om levatorskador, men när man följer upp över tid (dock ganska kort efter förlossning) så ser det snarare ut att bli bättre än sämre iaf.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *