Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Sexuella rättigheter – en kvinnohistoria?

Sexuella rättigheter – en kvinnohistoria?

Sexuella rättigheter – en kvinnohistoria?

I min sex-kurs jag går just nu (Sex- och samlevnad ur ett hälsoperspektiv) så hade vi en uppgift som handlade om hur de rättigheter och den syn på sexualitet vi har i dag växte fram. Nu är ju jag också jag, så jag läser möjligen allt ur ett kvinnoperspektiv. Men det framstår ändå så oändligt tydligt i historien, att kvinnors sexualitet ska begränsas och mäns sexualitet är mer okej. Nu har jag saxat ur en skoluppgift, så möjligen är detta lite torrare än andra blogginlägg.

Innan 1900-talet

Innan upplysningen, under 1500- och 1600-talen, handlade förhållningsättet till sexualitet mycket om att förhindra graviditet. Kunskap och kontroll varit nära sammanvävda och hela samhället samarbetade för at upprätthålla ordningen. Under upplysningen och 1700-talet fanns en mer bejakande syn på sex (inom heterosexuella gränser) och Carl von Linné höll föreläsningar för läkarstudenter om sex som en produktiv uppfyllelse av Guds bud om att ”uppfylla jorden”. Men sex fick också plats med målande beskrivningar och blev också erkänt som ett ”nöje”. Linnés frispråkighet fick dock inte utrymme i alltför lång tid. 1800-talet som följde blev sedan mycket mer strängt vad gällde sexualitet, och värst drabbades ogifta kvinnor. Unga mäns sexualitet gick an, men flickor fick inte bli med barn. Onani ansågs också vara uttryck för sjukdom och ohälsa. Under detta sekel handlade mycket om kampen mot onani, och för att undvika att ungdomar gav sig hän åt detta rekommenderades övervakning, gymnastik fosterlandskärlek och religiositet.

1900-talet innan första världskriget

Under 1900-talets början kan vi ana den moderna sexualupplysningens uppstart. Det ansågs vara av vikt att unga fick kunskap om sex, men det fick inte innebära en uppmaning om att ha vaginal sexuell penetration. Sveriges första kvinnliga läkare hette Karolina Widerström, också feminist och rösträttsaktivist. Hon genomförde den första organiserade sexualundervisningen. Hennes undervisning i Stockholms högre flickskolor sammanfattades i boken ”Uppfostran och sexuell hygien”. Fortfarande stod inte lust i centrum, utan det viktiga var fortplantningen. Det var främst kvinnan som behövde sexualupplysning – för att veta hur hon ska kunna skydda sig från män. På 1900-talets början pågick även en debatt om preventivmedlet kondom, eftersom detta skulle förleda ynglingar till otukt. 1910 kom ett förbud mot information om kondomer, men åtta år senare stod det klart att det behövdes information om könssjukdomar och om hur man skulle hindra överförande av smitta. Detta blev sedan inledningen på införandet av sexualundervisning i skolan. På 1920-talet började det vända gällande synen på sexualitet, och nu kunde man se att sex kunde finnas för njutnings skull, och inte enbart för fortplantningens. Samlagsdebutåldern sjönk och det var inte ovanligt med föräktenskapligt sex.

Sexualupplysningen

1932 kom Elise Ottesen-Jensen ut med en bok som talade för rätten att informera om preventivmedel, rätt till sexualundervisning och rätt för kvinnan att bestämma om abort. Denna kvinna var sedan med och startade RFSU. Det drevs också som en kvinnofråga där omständigheterna kring kvinnors sexualitet bidrog till ohälsa. Resultatet blev att allt fler nu började förstå och tala för sexualundervisning i skolan. Synen på sex var att både kvinna och man förväntades njuta av samlivet på den här tiden. 1942 kom rekommendationer om att sexualundervisning i folkskolan skulle omfatta anatomi, fosterutveckling, könslivets biologi och hygien. Dock omfattade den också rasbiologi och rashygien. Det fanns detaljerade lektionsföreslag om vad som skulle sägas och inte sägas i klassrummet. Sexuell avhållsamhet framställdes som det riktiga, men det fanns inte ett tydligt ställningstagande emot sex före äktenskapet. Detta kritiserades, då det samtidigt fanns undersökningar som visade att befolkningen i gemen inte verkade bry sig så mycket om just detta. 1944 blev homosexualitet avkriminaliserad, men den ansågs fortfarande vara en abnormalitet.

1950 – man får ha sex för annat än fortplantning!

1949 blev handledningen för sexualundervisning i högre skolor mer liberal, framförallt när det gällde insikten i att sexualitet får finnas utan fortplantningssyfte. Nu kritiserades också skolhandledningen för att vara för moraliserande. Inställningen från kritikerna var att unga människor hade rätt att ha ett sexuellt liv med en partner av motsatt kön även som ogifta. Det fanns en stark heterosexuell norm, och onani ansågs fortfarande problematiskt. År 1955 blev sexualundervisningen i skolan obligatorisk, och året där efter kom en ny skrift som styrde sexualundervisningen i alla skolformer. Fortfarande handlade den mest om reproduktion och sex inom äktenskapet var normen. Budskapet som framgick var tydligt föreskrivande och avrådande: Ge de unga kunskap, men uppmuntra dem inte att ha sex! 1967 förnyades handledningen för sexualundervisning med ny emfas för hur känsligt detta område är och att syftet med undervisningen är att skydda unga från sexualitetens negativa sidor. Här framgick också synen på att det första samlaget kunde skada förmågan att uppleva den djupare gemenskapen i ett fullvärdigt sexualliv. Onani ansågs ofarligt, men stötande. Homosexualitet ansågs vara en fara för unga pojkar. Tidsandan var tydlig i sin genusuppdelning – flickor tänker på känslor, pojkar tänker med på sex.

1977 kom ett genombrott för den nya synen på sexualupplysning i Sverige.

Man var rädd för antalet aborter skulle öka, i och med att man legaliserade aborter i Sverige. Nu ville man upplysa, informera och skapa en lättillgänglig preventivmedelsrådgivning. De första ungdomsmottagningarna startades under samma tid. Upplysningen handlade också om självkänsla, ansvar och skydd mot könssjukdomar samt oönskade graviditeter. Skolans handledning var nu mer verklighetsanpassad och syftade till att stödja ungas utveckling och skapa etiska förhållningssätt utan att vara moralistisk. Nu började det kallas samlevnadsundervisning. Handledningen betonade sexualiteten som något som är personligt och familjebildning som ett stort värde. Både lärare och barnmorskor inkluderades i undervisningen, och den skulle inkludera både homosexualitet, kultur och handikappfrågor.

2000-talet

Sedan 2000-talet finns nu ofta kuratorer och andra stödpersoner som tillsammans med skolsköterska deltar i sex- och samlevnadsundervisning. Det anses vara bättre att ha en inkluderande syn på sexualitet i den ordinarie undervisningen, hellre än att ha speciella tillfällen om just HBTQ-frågor. I nuläget verkar en stor andel av ungdomarna vara nöjda med den sex- och samlevnadsundervisning som de fått. Kvinnor och de personer som inte kategoriserat sig utifrån kön upplever över lag att de fått mindre undervisning. De som önskar något ytterligare efterfrågar lättillgängliga mottagningar för sexuell hälsa, kondomutdelning, preventiv information på internet samt möjlighet att chatta med rådgivare. Vad gäller rådgivningen i skolan är behovet störst inom relationsområdet.

Historiska höjdpunkter i urval

  • På 1700-talet fanns lagar och krav på kyrklig vigsel samt kvinnans oskuld.
  • I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började Karolina Widerström att föreläsa om sexualitet för lärarinnor och flickelever.
  • 1909 kunde man få gifta sig borgerligt om man önskade.
  • 1910 antogs förbud mot information om preventivmedel.
  • 1915 får kvinnor ta ut skilsmässa.
  • 1938 tas förbudet mot preventivmedelsinformation bort.
  • 1942 inför sexualundervisning i folkskolan som frivilligt inslag i undervisningen.
  • 1944 homosexualitet avkriminaliseras.
  • 1955 blir sexualundervisning i skolan obligatorisk.
  • 1964 blir p-piller tillåtna
  • 1970 öppnar första ungdomsmottagningen
  • Den svenska abortlagen kom 1975 och reglerar rätten till abort och kostnadsfri preventivmedelsrådgivning. Svenska kvinnor började innan dess att åka till Polen och genomföra aborter, och därför ändrades reglerna så att kvinnor kan få abort på egen begäran fram till och med den artonde graviditetsveckan. I samband med det utökade preventivmedelsrådgivningen och blev kostnadsfri.
  • 1979 tas homosexualitet tas bort ur Socialstyrelsens register över sjukdomar.
  • Frågorna om kvinnlig omskärelse är relativt nya in i strålkastarljuset, under 1970-talet började detta uppmärksammas. Lag mot kvinnlig könsstympning införs 1982.
  • 1995 införs partnerskapslagen för homosexuella.
  • Ett grundlagsförbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning infördes i regeringsformen år 2011.
  • Pågående just nu är ett arbete mot att inför en samtyckeslag. Denna lag skulle i så fall stödja att sex ska bygga på frivilligt deltagande. Allt utom ja är nej. I dagsläget så krävs det att du ska ha utsatts för våld, hot eller att du ska ha befunnit dig i en särskilt utsatt situation för att ett ofrivilligt samlag ska anses vara en våldtäkt.

Lära av historien

Min egen reflektion kring detta är att vi inte bör glömma bort dels den kamp som har varit bakom en del av denna utveckling, och dels den kunskapsutveckling som stått bakom. Jag tänker mycket på detta kring abort-diskussionen som pågår i USA just nu. Det är lätt att ta kvinnliga rättigheter för givna och tänka att är utveckling och framsteg som redan gjorts inte kommer ändras till det sämre. Men eftersom allt runt omkring sexuella rättigheter verkar så nära förknippat med religion, världsuppfattning och ideologi kan vi nog inte vara hundraprocentigt ”trygga” i att de rättigheter vi har idag är här för att stanna permanent. Våra rättigheter behöver ständigt bevakas!

Referenser:

  • Fatta.nu. (2016). Frequently asked Questions – samtycke i praktik och lagstiftning.   Retrieved from http://fatta.nu/om/fragor-svar/
  • Folkhälsomyndigheten. (2011). Sexualitet och reproduktiv hälsa – Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Österund.
  • Häggström-Nordin, E., & Magnusson, C. (2016).   Ungdomar, sexualitet och relationer  . (Andra upplagan ed.). Lund: Studentlitteratur.
  • Lundberg, P. O., & Löfgren-Mårtensson, L. (2010). Sexologi (Liber Ed.). Stockholm: Liber.
  • Nilsson, A. (2005). Hela livet – 50 år med sex- och samlevnadsundervisning. En antologi kring undervisningen om sexualitet, samlevnad och jämställdhet i skolan.: Myndigheten för skolutveckling.
  • Plantin, L., & Månsson, S.-A. (2012). Sexualitetsstudier. Helsingborg: Liber.
  • RFSU. (2010). Viktiga årtal och reformer.   Retrieved from http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/RFSUs-historia/Viktiga-artal-och-reformer/
  • Smittskyddsinstitutet, & Socialstyrelsen. (2011 ). Att förebygga hiv och STI – Kunskapsunderlag och vägledning för förebyggande arbete bland ungdomar och unga vuxna. Stockholm.
  • Tikkanen, R. H., Abelsson, J., & Forsberg, M. (2011). Kunskap, attityder och sexuella handlingar bland unga.

4 kommentarer till “Sexuella rättigheter – en kvinnohistoria?”

  1. Varit mamma i nio dagar.

    Off topic:
    Tack för att du finns och skriver om det du skriver!
    Tack för “the knack”, för att du berättat om hur man minst ångestfyllt gör nummer ett och två efter en förlossning samt om vikten av katrinplommon.
    Tack för att du läser och sammanfattar vetenskapliga studier åt oss som inte är lika bra på det som du.
    Tack för att du informerar om förlossningsskador, för mig har det varit mycket lugnare att få information än om att fantisera om det otäcka. Och om jag inte hade vetat någonting alls utan mest fantiserat om pastellfärgade babynests hade kraschen blivit så mycket tuffare ifall jag fått en allvarligare bristning.
    Nu ser jag fram emot att läsa om dina inlägg om återhämtning efter förlossning, där har du gett mig realistiska förväntningar.
    Till sist (du har skrivit en massa mer jag haft nytta av men jag måste sluta skriva för snart vaknar min bebis): Du måste vara hård som stål för att ha fått till amningen med Vollmar med tanke på vad du gick igenom samtigt!

  2. Vilket spännande inlägg! (Och det var inte alls torrt, det var intressant!)

    Jag kommer ihåg sexualundervisningen på 90-talet som en pinsam upplevelse, lärarna var inte bekväma och det gjorde ju inte direkt elever bekväma heller. Vi fick träna på att sätta på en kondom på en banan, och det pratades mer om morgonstånd och pojkarna njutning upplevde vi. Den kvinnliga delen visade anatomin och pratade om mens (men under pojkarnas äcklade minspel). I efterhand önskar jag att man kunde haft några gemensamma lektioner, men också uppdelat efter kön, för det enda sexualundervisningen på min skola gav var känslor av skam över den kvinnliga kroppens funktioner i och med att pojkarnas äckel fick fortgå. Jag hoppas det ser annorlunda ut idag!

    Märker att det där hänger i än, min man tycker fortfarande att det är jobbigt och pinsamt att köpa bindor och tamponger till mig… Jag hoppas att jag lyckas uppfostra mitt snoppbärande barn till en empatisk och förstående person som ser alla kroppar och deras funktioner som normala. Och att vi som föräldrar lyckas förmedla en sund syn på sex, samtycke, skydd och lust.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *