Träningens betydelse för postpreggokroppen
Jag följer ju ganska många, de flesta mammabloggar. De tilltalar mig för att de handlar om småbarnsliv och föräldraskap och vardagsgrejs, sånt som också vårt liv handlar om. Men i och med att de också är mammor och har gått igenom graviditeter och förlossningar rätt nyligen. Jag är ju orimligt intresserad av sånt. Jag har reagerat på en grej när det gäller det folk skriver om postpreggokroppar. Det är det här med att postpreggokroppen ses som ett renoveringsprojekt, och att träning är en del av det. Inte enbart för att det är så himla härligt, utan också som någon slags “nu ska du minsann in i idealkoppformen igen”.
Det är skit med pressen, idealen och kroppshatet.
Är alla vi som snackar om träning efter förlossning är med i hetsen?
Nej. Det finns för det första inget som säger att bara för att du gör en livsstilsförändring och börjar promenera eller träna så kommer kilona rasa av dig. För de flesta kanske förändringen blir några kilo, men för en del kanske viktnedgången helt och hållet uteblir. Det finns ett samband mellan en förhållandevis låg vikt och träning med hög intensitet och mängd, ja. Men räcker inte oftast med promenader för att gå ner i vikt. Däremot ger all fysisk aktivitet en positiv effekt som är både förebyggande och behandlande av en rad olika sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, vissa cancertyper, benskörhet och depression. Träning är en viktig del i att vara hälsosam, absolut.
Jag är en som förespråkar motion och träning för ALLA.
Men eftersom mitt nördämne inom min egen profession är kvinnohälsa kommer jag mest förespråka motion och träning för kvinnor. För att förebygga sjukdomar, för att stillasittande är farligt. Men framförallt för att starkare muskler ger mer funktionella kroppar. En stark bäckenbotten förebygger inkontinens och försämrad livskvalitet. Starka ben gör det enklare att springa och leka. En stark mage och rygg hjälper till vid lyft och bärande av barn.
I min profession kan jag heller inte förneka att jag tror att en sund vikt är bra. Jag jobbar dock aldrig främst med viktnedgång. Och jag kommer aldrig bli någon som hetsar till viktnedgång för att passa in i ett ideal, eller bli snygg.
I träningsvärlden, i den kommersiella världen och överallt i media finns skit om kvinnorkroppar, sjukaideal och kvinnor som hetsas mot orimliga förändringar.
Pingback: Samling av inlägg om graviditeter och tiden efter - BakingBabies
Jag tror faktiskt inte att man/du/ni ens behöver kommentera vikten alls. Alla tjocka, inklusive jag själv, vet att en för hög vikt (min vikt) inte är bra för vi matats med det budskapet hela tiden. En “normalviktig” person behöver aldrig vara orolig för att en tjock person inte vet om att hen är just tjock, för tro mig, det vet man.
Utifrån det så låter det ju som att jag tycker att ni skriver om vikt i vart och varannat inlägg, och det tycker jag verkligen inte! Däremot så tror jag att om man vill vara den motpolen och prata om hälsa utifrån att ha en för ändamålet en fungerande kropp, så prata om just det. En stark bäckenbotten, en stabil bål etc och nämn bara vikten där det är absolut helt nödvändigt. Och som sagt, det tycker jag att ni har lyckats väldigt bra med hittills.
Tack för dina tankar. Jag nämner aldrig vikt till enskilda patienter om de själva inte ber om det. Och här på bloggen så brukar jag nämna det om det är en viktig del i sammanhanget i ett referat av någon specifik studie eller så, men annars inte. Förutom i en serie som handlade just om hormoner, amning och vikt, men även där hoppas jag att jag lyckades förhålla mig ohetsigt. Jag tänker precis som du, att vikten ligger så långt fram i allas huvuden, att bara hälsa kommer på tal så lägger hjärnan liksom till “… och vikt.. ” alldeles själv.
Pingback: Kan inte vikt få vara en privatsak? – Johanna Ahlsten