Depression och nedstämdhet vid amningsslut
Depression och nedstämdhet vid amningsslut
Det är inte ovanligt att känna sig nedstämd eller ledsen när det är dags att sluta amma. För vissa är detta en brytpunkt och en omställning som kan trigga depression. För andra är omställningen efterlängtad och kommer som en lättnad. Många som upplever symtom av nedstämdhet kring amningsslutet upplever en ökad irritabilitet, oro, ångest eller humörsvängningar. Dessa känslor brukar återgå till normala nivåer inom några veckor. Vissa personer upplever att amningsslutet triggar en depression som kräver behandling. Om din nedstämdhet inte går över inom några veckor kan det vara klokt att be om hjälp och stöd på BVC.
Vad orsakar nedstämdheten?
Det finns väldigt sparsamt med forskning kring detta, men som vid så många andra tillfällen kan hormonomställningen delvis förklara fenomenet. När du slutar amma minskar prolaktin och oxytocinnivåerna, vilket kan påverka ditt mående. Oxytocin är ett hormon som är tydlig förknippat med lugn, ro och välmående och en nedgång i oxytocinnivåerna kan vara märkbart för en del.
Finns det någon som riskerar att drabbas mer än någon annan?
Ju snabbare amningsavslutet sker, desto mer abrupt kan omställningen bli. Detta gäller både rent hormonellt, men också känslomässigt. Om du måste sluta amma innan du egentligen vill kan risken för nedstämdhet vara större. Individer med tidigare depressioner kan också ha en ökad risk. Även du som helt och hållet varit redo för amningsslut kan uppleva känslor av förlust och sorg. Det är en normal reaktion, lika normal som känslan av befrielse som någon annan känner. Det är ofta så att en och samma individ kan känna hela spannet av känslor.
10 tips för att hantera nedstämdhet vid amningsslut
Beröm dig själv
Oavsett anledning eller tidpunkt för amningsslut så har du gjort ett bra jobb. Bestäm dig för att försöka bryta negativa tankespiraler och att berömma dig själv för någonting, om än så litet. Under perioden du mår dåligt kan du också med gott samvete tacka nej till saker som får dig att känna olust. Gör saker som du mår bra av!
Sök hjälp
En depression är en depression, oavsett om den kommer oprovocerat eller i samband med en viss händelse i livet. Om dina besvär inte går över inom någon vecka och ditt och din familjs liv påverkas av ditt mående bör du söka hjälp.Sök och ta emot hjälp. Läkemedel kan vara en del av behandlingen, liksom samtal. Om din dipp inte verkar vara övergående behöver du behandling!
Det är inte ditt fel
Det är inte ditt fel att du inte mår på topp just nu. Om du hade kunnat välja hade ju ju valt något annat mående. Om du själv har valt att sluta amma har du gjort det av goda anledningar. Om det är någon annan omständighet som gjort att amningen kommit till sitt slut, så ligger detta kanske utanför din möjlighet att helt styra över. Amning är ett samspel mellan dig och barnet, och om barnet väljer att sluta så handlar detta inte heller om något avvisande mot dig.
Träning kan hjälpa
Fysisk aktivitet och träning kan påverka dina depressiva symtom till det bättre. Du kan behöva få någon annan humörshöjare än det som amningshormonen gav dig, och träning kan efter hand ge en ersättningseffekt. Du kan behöva komma upp i puls och bli svettig för att få endorfinkickar av träning, men för vissa fungerar andra lågintensiva motionsformen också bra. Testa dig fram!
Prioritera att äta bra
Det kan kännas svårt och omotiverat att äta bra när du precis slutat amma, men det kan vara extra viktigt nu. Du kanske inte behöver äta samma mängd som när du ammade, men näringsinnehållet är precis lika viktigt. Om det finns skäl att misstänka att du eventuellt lider någon brist av något efter graviditet och amning kan du boka en tid på vårdcentralen för att få råd.
Andas!
När du är stressad eller orolig knyter det sig i bröstet och axlarna blir spända. Du andas troligen snabbare än vanligt och varken fyller eller tömmer lungorna riktigt ordentligt. Försök att slappna av lite någon stund dagligen och jobba med din andning. Sänk axlarna, blunda och försök andas djupt ner i magen. I början kan det öka stressen, men när du övat ett tag kommer lugn och lindring.
Ta stöd från anhöriga och eventuell partner
Det kan vara svårt för dina närstående att se hur du mår och förstå dina känslor. Berätta vad som försiggår inne i dig och förklara på vilket sätt du behöver stöttning. Behöver du sova? Egentid? Se en rolig serie? Det mesta går att lösa om vi förklarar våra behov för våra nära och kära.
Fokusera på det positiVA
Det finns fördelar med att sluta amma! Skriv upp en lista med de saker du själv ser fram emot och vad du längtar efter. Du får känna att detta steg framåt är positivt och spännande, även om du samtidigt fylls av motsatta känslor.
Jobba med sömn och vakenhet
För ditt psykiska mående är det viktigt med sömn. Det kan vara så oerhört jobbigt att andra påtalar sömnens vikt när du har ett litet barn att ta hand om. Men sömn hjälper till att både kropp och psyke får återhämta sig. Försök att gå och lägga dig i tid, undvik skärmar vars ljus gör dig onödigt vaken kvällstid och släck ner så att du får det mörkt runt omkring. Försök att få ihop minst 7 timmars sömn per dygn, oavsett om det blir sammanhängande eller ej.
få mycket oxytocin från annan källa än amning
Oxytocin frigörs av hudkontakt. Massage, kramar, gos och kyssar frigör oxytocin. Om du upplever att det är till stor del hormonomslaget som påverkar ditt mående kan du planera in mycket annan beröring, för att göra övergången så mjuk som möjligt. Har du råd kan du boka in massage. Kan du gosa med ditt barn på annat sätt? Har du någon energi till det så är beröring från och av en eventuell partner också en oxytocinkälla.
Fler inlägg om amning hittar du här.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Tack för så bra info! Jag har börjat dra ner på amningen under dagarna då våran lille är väldigt intresserad av mat, vilket även har medfört mindre amning på nätterna. Detta har jag ju längtat så efter, men nu när vi är här så känner jag mig lite deppig. Har funderat så på detta under veckan men nu fick jag svar på det, skönt! Jätte bra tips som jag ska suga åt mig. Tack för en grym blogg!!
Jättebra och viktigt inlägg!
Jag var väl inte deprimerad, senare under året efter att dottern hade fötts kände jag dock igen mig i definitionen av utmattningsdeprimerad. Hela första tiden var skittuff så jag vet inte riktigt vad som var var. Men. Jag slutade amma när dottern var runt 3 månader. Det funkade inte. Jag hade mjölk, vi övade på att amma vid varje matning, jag pumpade för kung och fosterland, men hon kunde inte ta vakuum-greppet och fick därför inte i sig mjölken från mitt bröst och gick istället ner i vikt stackarn… Det slutade med att stressen blev stor för mig, jag var oerhört trött, mjölken sinade trots att jag pumpade och hon fick allt mer mjölkersättning för att gå upp i vikt. Till slut kom dagen då det bara kom några droppar och jag valde att sluta försöka.. minns att jag satt och grät där i sängen mitt i natten när jag valde att sluta pumpa och istället gå och ställa den där pump-grejen i köket för sista gången. Vet som sagt inte vad som var vad, säkert massor av hormoner inblandade också. Men jag hade så gärna velat ge henne mer mjölk, i alla fall ett tag. Däremot kom det som en lättnad på samma gång. Att slippa sitta där i mörkret efter varenda långa matning och låååånga nattning och sen sitta där själv och pumpa trots att jag höll på att bli knäpp (eller redan var knäpp) av sömnbrist. Det blev en lång kommentar det här 🙂 Finns mycket att säga. Jättebra inlägg, Mia! <3
Är helt övertygad om att hormonerna spelar sjukt stor roll! Ville ju typ ej amma från början och längtade efter att sluta hela tiden och sen när vi väl gjorde det, efter rätt mycket nedtrappning också, så grinade jag typ i en vecka och bah ”mitt barn behöver mig inte längre buhu”. Han va tio månader så han va ju inte direkt redo att flytta hemifrån liksom. Sen gick det över!
Efter 18 månaders amning kom det lite som en chock att avslutet som annars varit så odramatiskt från både barnets och min sida( abrupt slut på min begäran)
Känns så mångbottnad och sorglig. Tack vare denna länk fick jag en stunds klarsyn i all hormonell obalans.
Tack
Tack tack, tack för detta inlägg!! Håller på att dra ner kraftigt på amningen – har varit på uselt humör sista tiden- kanske kan det förklaras iaf delvis av hormonomställningen.
Tack för en fantastisk blogg!!!
Tacksam att jag hittade denna text. Det finns för lite information kring detta. Började med att googla på detta ämne och trodde inte jag skulle få någon träff. Jag har oerhörd sorg och ånger kring att jag slutade amma. Mådde oerhört bra av amningshormoner och närheten och känner att det triggade en nedstämdhet såsom det står i texten när jag slutade. Det har gått ett år nu och det går inte över. Jag kan inte släppa det faktum att jag slutade innan jag ville och jag kan inte få det ogjort.
Tack för inlägget. Har precis slutat amma.! Pratas så lite om vad som händer då man slutat amma. Med mammans kropp, mm. Men fick svar till mig själv att det är en hormon förändring och att det tar lite tid. Jag har känt mig väldigt glad, men har haft lite humörsvängningar som kommer och går. Lite okontrollerat ännu.
Känt av i kroppen med huvudvärk, lite lätt frusen ibland. Men då vet jag att det kan vara lite så just nu.
Tack för ert inlägg .!
/ Lina
Detta borde väl också stämma ganska bra med hormonell obalans när mensen kommer tillbaks? Det känns som att jag ramlat ner i värsta mörka hålet av ångest och då ammar vi ändå fortfarande, men tänker att prolaktinet ändå sjunkit tillräckligt för ägglossning iaf. Kanske väntar ännu värre period när amningsslutet närmar sig.. Hittar inget om det här på internet (någon som vet?) men hamnade här och blev tröstad av listan ändå. Tack för att ni lyfter så många viktiga saker!