Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev?

Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev?

Tidigare inlägg i den här serien varit mer generella kring råd, tankar och önskemål inför förlossning. Dagens inlägg handlar mer konkret om vad vi faktiskt har evidens för vad gäller att undvika förlossningsskador. Jag vet att det finns andra saker som en del har fokus på vad gäller förlossningsupplevelse om omständigheter runt omkring. Jag är fysioterapeut som jobbar med förlossningsskador, och det här är ett inlägg från mitt perspektiv. Vad kan vi begära av vården när det gäller att minska risken för förlossningsskador? Det här inlägget har jag valt att döpa till ”Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev”. Många blivande mammor skriver ju ett sådant för att berätta lite om sig själva och sina förväntningar på förlossningen. De allra flesta skriver nog att de inte vill få någon större bristning. Det ingår också i barnmorskans arbete att förlösa dig på ett säkert sätt. Alla inblandade vill egentligen samma saker, men ändå går det inte alltid att förebygga förebygga skador.

Varför?

I förlossningssituationen finns både mamma och barn, båda med samma värde och rättigheter. Förlossningar är inte alltid helt okomplicerade eller riskfria. Ibland tillstöter det saker som innebär att personalen får välja mellan att riskera att skada den ena individen för att förhindra en skada på den andra. Akuta kejsarsnitt, användande av sugklockor eller klipp är några av de åtgärder som används för att förhindra förhindra hotande syrebrist hos barnet. Användande av sugklocka är en av de största riskfaktorerna är en större skada på mamman. Klipp innebär också att man orsakar en skada på mamman, motsvarande en grad 2-bristning. Det är inte lätta beslut, men gäller det fara för barnets överlevnad prioriteras mammans hälsa mindre.

Här kommer mina tips till saker du kan diskutera med förlossningspersonalen

Förlossningspositioner.

Det finns inga vetenskapsbaserade råd kring exakt vilka förlossningsställningar som är bäst när det kommer till att minska risken för bristningar. Man ska däremot välja förlossningsställning utifrån några olika aspekter.

• Barnmorskan bör vid utdrivningsskedet ha god överblick över mellangården och kunna utföra ett bra manuellt skydd. Det är svårt vid stående eller hukande förlossningsställningar.
• Förlossningsställning kan väljas utifrån om förloppet ska skyndas på  eller saktas ner. Fråga din barnmorska om råd.
• Om du önskar föda i en ställning där barnmorskan upplever att det är svårt att få bra uppsikt ska hon informera dig om detta och föreslå att du byter ställning. Var beredd på detta.

Tips: På Bäckenbottenutbildning.se finns bilder och text som förklarar de olika förlossningsställningarna

Igångsättning och värkstimulering.

Igångsättning av förlossning verkar inte höra direkt ihop med en ökning av risk för förlossningsskada. Behöver du sättas igång är det oftast på väldigt väl avvägda grunder. Har du frågor eller funderingar om varför du behöver igångsättning ska du diskutera detta med vårdpersonalen som kan uttala sig om ditt individuella fall.  Däremot finns det ett statistiska samband mellan värkförstärkande dropp och sfinkterskador. Det är inte helt klarlagt om det har att göra med själva läkemedlet som sådant, eller om det har med faktorer som rör förlossningen. Det kan vara viktigt att inte förlossningen varken blir för snabb eller för långsam. Prata med personalen om du har frågor om hur det är tänkt att värkstimuleringen ska hjälpa just dig.

Instrumentell förlossning.

Instrumenten som kan komma på fråga kallas sugklocka och tång. I Sverige används tång väldigt sällan. Sugklocka används däremot ibland som hjälpmedel att få ut barnet om det verkar som att barnet inte mår bra i slutet av förlossningen. Har det kommit så långt att barnet väl är på väg ut och behöver akut hjälp är dessa eller dylika insatser ofta nödvändiga. I dessa fall går barnets väl före modern. Det är väl känt att instrumentella förlossningar kraftigt ökar risken för större förlossningsskador. Att diskutera med personalen: Går det att förutse några risker med förlossningsprocessen? Hur tänker vi kring risken för att behöva använda sugklocka? Är det rimligt att hellre avbryta för akut snitt i något läge?

Klipp/Episiotomier.

Dessa har fått väldigt dåligt rykte på senare år då det visade sig att klipp rakt bakåt snarare ökade risken för stora förlossningsskador. Klipp innebär en skada i sig, och det vore såklart absolut bäst för kvinnan att slippa båda delarna. Nu på senare tid har det visat sig att en viss vinkel (idealiskt sett någonstans mellan 45-60 grader åt sidan) faktiskt kan ha en skyddande effekt mot större bristningar om sugklocka används.

Kommunikation.

Barnmorskan ska stödja dig och informera om vad som görs för att du och barnet ska vara trygga under hela förlossningen. Bra och tydlig kommunikation verkar ha en skyddande effekt mot förlossningsskador. Om du känner att du och barnmorskan inte alls kommunicerar på samma våglängd ska du be att få byta.

Manuella handgrepp.

Det finns vetenskapligt stöd för att varma kompresser (handdukar) mot mellangården under krystskedet minskar förekomsten av större förlossningsskador. Syftet med de manuella handgreppen är att barnmorskan eller läkaren med sina händer försöker åstadkomma ett långsamt framfödande av barnets huvud och axlar så att dina vävnader hinner töja sig. På så sätt minskas risken för bristningar. Be barnmorskan styra och om möjligt förlångsamma förloppet när barnets huvud ska komma ut. Barnmorskan bör ha ett tvåhandsgrepp. Lyssna noga på instruktionerna denne ger, och andas genom krystvärkarna om denne ber dig göra detta. Det är för din egen skull.

Smärtlindring.

Bestäm dig inte för ett visst alternativ av smärtlindring innan du faktiskt har ont. Du vet inte hur ont det kommer göra, och du vet inte hur du kommer reagera. Epiduraler är ett av många smärtlindringsalternativ. Det verkar som att epiduraler kan ha någon slags skyddande effekt mot vissa förlossningsskador men också öka risken instrumentell förlossning. Prata med vårdpersonalen om dina individuella förutsättningar.

Utdrivningskedet.

När din modermun är fullt utvidgad börjar utdrivningsskedet (krystskedet). Det handlar först om att barnet ska komma helt ner mot bäckenbotten, och sedan om att barnet ska komma ut. Den senare delen ska ske långsamt och kontrollerat så att vävnaderna hinner återhämta sig lite mellan varven. Det finns dock studier som tyder på att långvariga krystskeden (timmar) också kan bidra till vissa sorters skador. Hur länge en födande får krysta ska bedömas individuellt. Du kan be din partner ha lite koll på hur länge du krystar och vara lite frågande om det börjar gå flera timmar. Att be om ett medicinskt utlåtande kring: Jag har nu varit fullt öppen i ___ timmar. Barnet borde komma ut snart, eller hur? Kan ni se att det kommer hända inom en snar framtid, eller kan vi diskutera hur vi bäst går till väga nu? Det finns ökad risk för förlossningsskador om slutskedet på förlossningen blir för långdragen. Hur mår barnet och hur tänker ni för riskerna för mig? 

Vattenförlossning.

Förlossningar i vatten verkar inte medföra varken ökad eller minskad risk för förlossningsskador hos den födande kvinnan. Däremot verkar det som att många kvinnor får en positiv upplevelse av förlossningar i vatten, kanske för att det minskar smärtupplevelsen och gör att kvinnan upplever kontroll över situationen i större utsträckning.

Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev?

Du kanske inte kan skriva allt detta i ditt förlossningsbrev. Men du kan vara medveten om att du bör få vara delaktig i beslut. Prata igenom med din partner de frågor som ni tillsammans tycker är viktiga att lyfta med personalen som jobbar med förlossningen.

Det här är ett inlägg i serie:

• Tema förlossningsförberedelse
• Partnerns förberedelse
• Hur ska jag förbereda mig?

Vaginala födslar