Estetiska könsingrepp – enkla att fördöma?

maj 15, 2018 / Mia @bakingbabies / 0 comments

Estetiska könsingrepp – enkla att fördöma?

För någon månad sedan började jag läsa studier om olika sätt att ”föryngra” det kvinnliga könsorganet, efter att ha haft ett samtal om ämnet med en patient. Det är ett extremt intressant område. Vid en första anblick kan jag som fysioterapeut och feminist känna att det är lätt att fördöma. Bli arg på en kommersiell bransch som tjänar pengar på kvinnors upplevda ohälsa.

Men få saker är helt enkla, och världen är aldrig svartvit.

Vad är det vi pratar om?

“Vaginal rejuvenation” är som begreppet antyder ett sätt att ”föryngra” det kvinnliga könet. Det finns en rad olika metoder och sätt att ta sig an genitalierna för att åstadkomma ”föryngringen”. Vulva är de yttre könsdelarna och vagina själva slidan, och eftersom det finns metoder för att fixa till både yttre och inre genitalier borde detta egentligen benämnas ”vulvovaginal rejuvenation”.

Varför finns detta?

Den vanligaste anledningen till att söka denna slags hjälp är en upplevelse av slapphet i vagina och åldersförändringar som påverkat stabiliteten i slidväggarna. ”Slappheten” kan höra samman med en utsträckning som hör ihop med graviditeter och förlossningar och kan drabba även yngre kvinnor. Med åldrande kan spänsten i slidväggarna också påverkas och individen kan uppleva att det blir svårare att uppnå orgasmer, att känseln blir nedsatt och att förekomsten av urinläckage kan öka. Det finns alltid grader av problematik, och både ”slapphet” och ”spänstförlust” kan bero på olika orsaker, där felläkta förlossningsskador eller framfall också kan vara till grund för besvären. I den andra delen av spektrumet, så kan det alltså även hos en individ där allting är anatomiskt okej ändå uppstå känslor av att allting inte är helt hundra.

Det är inte lätt att skilja mellan normalt och onormalt

I min värld träffar jag dagligen kvinnor som fått felaktiga diagnoser för faktiska anatomiska förändringar och som behöver avancerad hjälp inom den ”riktiga vården”. Men ofta är kunskapen hos de vårdgivare de mött så pass låg att de får höra att ”allting är normalt” och att de bara ska leva vidare med sina besvär. I min erfarenhet kan det alltså vara väldigt svårt för en kvinna att få en rättvisande bild. Är mina genitalier bara lite normalt ålderspåverkade, eller har jag ett medicinskt problem? Den här gränsdragningen är inte så enkel som det kan låta.

En snårig skog

Jag blir alltså lite skeptisk både när jag läser reklam och ser studier över ämnet. Kan vi lita på att individerna i studien verkligen fått riktiga diagnoser innan behandling? I min erfarenhet kan man ganska sällan lita på det. Det är så pass sorgligt ställt med detta, att det är kanske ett tiotal läkare i Sverige som jag själv skulle ge mitt förtroende angående detta. Märk väl, min egen erfarenhet är att jag har fått höra att ”allt har varit bra och normalt” när jag fortfarande hade massor av felläkta muskler från min förlossningsskada.

Behovet av hjälp kan inte fördömas

Jag förstår att kvinnor blir desperata och vill få hjälp. När offentliga vården sviker så kan de privata plastik-kirurgerna framstå som attraktiva alternativ. Jag tänker alltså att de inte behöver vara dåliga. Bra för rätt person, rätt kandidat. Men det är ett dåligt betyg till den offentliga vården när kvinnor med stora funktionsnedsättningar gällande kontinens och samliv känner sig tvingade att söka privat vård som inte ens har kompetensen att fixa det grundläggande problemet.