En mödravårdsdröm
Vi behöver bättre eftervård för nyblivna mammor
Är det något som blivit mitt signum efter att jag och Louise gav ut vår bok, så är det detta påstående. Att eftervården behöver utvecklas.
Jag vet att det egentligen finns andra livsviktiga drömmar och målsättningar att ha kring mödra- och förlossningsvården här i Sverige. Fortsätta ha så låg barna- och mödradödlighet som möjligt, såklart. Att det ska vara rimliga förutsättningar för både födande och barnmorskor på förlossningsklinikerna. Bättre förutsättningar för barnmorskorna under varje arbetspass. En tillgänglig och närvarande barnmorska till varje födande kvinna. En minimering av procenten sfinkterrupturer, det känner jag såklart personligen för också.
Idag ville jag bara skriva om en annan konkret dröm jag har.
Vet ni hur de har det i Frankrike? Om jag har förstått det rätt ingår 10 träffar med sjukgymnast/fysioterapeut efter förlossningen i det statliga mödravårdsprogrammet. Alla som vill får en bedömning av bäckenbottenfunktionen och får sedan på efterkommande träffar råd och hjälp att komma igång med knipövningar och mage-/ryggträning. Se här. Jag vet att man i Europa ibland jobbar inte helt hundra evidensbaserat, så hela deras koncept är jag inte sugen på att kopiera.
I Sverige träffar en nyförlöst kvinna sin barnmorska typ en gång efter graviditeten. Om en kvinna har fått en sfinkterruptur kallas hon normalt även på ett återbesök till läkare efter ett gäng månader. Varken under eller efter graviditeten rekommenderas en kvinna att gå till fysioterapeut enligt det statliga programmet.
Många söker vård för sent
Jag tycker visserligen att det verkar som att många gravida med bäckensmärtor kommer till fysioterapeut ändå. Alldeles för ofta händer det tyvärr att de kommer lite för sent, när de redan gått omkring med smärtor länge. Hade de kommit mycket tidigare hade säkerligen många hunnit “mota Olle i grind” och inte fått det så besvärligt. Min personliga tro är att även om alla gravida gick till fysioterapeut skulle kostnaderna totalt sett minskas, eftersom flera långa sjukskrivningar hade kunnat undvikas.
Just på min arbetsplats träffar jag ju många nyblivna mammor, just eftersom det är detta jag nischat mig på. Men det är ju mer undantag än regel att nyblivna mammor träffar fysioterapeut efter graviditet generellt sett. Även här tänker jag att det finns folkhälsovinster. Om de nyförlösta kvinnor erbjöds rehab i större utsträckning hade vi kanske kunnat se mindre kvinnohälso-relaterade besvär även på lång sikt; inkontinens, framfall, smärttillstånd i rygg etc. Mindre kostnader för sjukskrivningar även här.
Min dröm är att åtminstone något eller några besök hos fysioterapeut skulle bli “obligatoriska” i det svenska mödravårdsprogrammet
Ett informerande besök under graviditeten för att få gemene kvinna att kunna hantera eventuell bäckensmärta och själv minimera den om möjligt. Och gärna minst 3-4 besök efter förlossningen för att få en bedömning och prata om bäckenbotten, bålstyrka, råd om annan träning och lite föräldraergonomi. Det hade garanterat betalat sig i det långa loppet.
Jag vill att min egen yrkeskår ska ta ett steg fram och kräva en plats för de svenska mammornas skull.
För Sveriges kvinnor.
Det hade varit helt fantastiskt!
När jag har frågat om det finns någon fysioterapeut som är duktig på bäckenbesvär så har de på mödravården inte kunnat svara på det. Bor man på mindre ort så är det svårt och som blivande mamma får man själv leta.
Efter min sfinkterruptur fick jag inga tips och råd. Bara träffa läkaren efter tre månader. Hade jag fått hjälp efter förlossningen så hade jag kanske idag inre haft så mycket besvär och hade kanske fått föda vaginalt igen.
Jag tror det är vår syn på att graviditet och förlossning är något naturligt och ingen sjukdom som ställer till det. Det hör liksom till att man får räkna med en del skavanker efter sin förlossning 🙁
Min vårdcentral (mellanstor stad i Norrland) körde en kvinnosatsning under min senaste graviditet för 1,5 år sen som innebar att man fick (gratis) ett besök hos fysioterapeuten cirka 6 veckor efter förlossningen. Det var toppen, och för mig räckte det med det besöket, men jag kan tänka mig att för andra så blev det en ‘ögonuppnare’ för den hjälp som finns att få.
Låter fantastiskt!
Jag delar verkligen din dröm! Jag är själv fysioterapeut som drömmer om att få arbeta med kvinnohälsa som du. I termin 1 på utbildningen auskulterade jag på kvinnokliniken i Malmö och tyckte det var så intressant! Just nu arbetar jag på vuxenhabilitering. Har du nån idé på hur vi kan arbeta vidare mot drömmen?
Jag försöker ju lobba på så mycket jag kan, både med bloggen och via mitt deltidsjobb på SKL samt genom annat kontaktnät. Men framförallt tror jag att det handlar om att vi måste finnas, synas och höras och visa oss oumbärliga!