Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Graviditetsdagbok vecka 32

Graviditetsdagbok vecka 32

Graviditetsdagbok vecka

Ett besök på förlossningen

Plötsligt en kväll i veckan så uppmärksammade jag Joseph på att det kändes som att jag hade mensvärk. Det är ju egentligen inget som är konstigt – om en har mens, vill säga. Under kvällen blev det senare tydligt att “mensvärken” kom i toppar och dalar, med ungefär 7-10 minuters mellanrum. Det var inte sammandragningar och värken satt liksom inte ihop med att magen blev spänd eller hård eller något sådant. Jag låg och vilade ett par timmar, innan jag tillslut ringde in till förlossningen. De bad mig ta alvedon och avvakta lite till, men när alvedonen inte hjälpte så rådde de mig att komma in. Jag skäms alltid jättemycket när jag gör sånt där och jag försökte säga att det _verkligen_ inte kändes som att jag höll på att föda barn. Men såklart – hellre en koll för mycket än en gång för lite. Så jag åkte in. Joseph stannade hemma med barnen.

Allt var bra, men bricanyl hjälpte

Väl framme på förlossningen fick jag vänta rätt länge i omgångar. Men allt för undan så gjordes ett urinprov, kollades CTG, klämdes på bebis, checkades livmodertapp och inget visade någonting. Tappen var lång och stängd, CTG visade inget heller och bebisen verkade bara må bra. Men samtidigt så kändes det av och till som att någon höll på att göra “tusen nålar” på mina äggstockar. Jag fick en spruta med bricanyl och när smärtan halverades med det så fick jag åka hem. Jag (och personalen, tror jag) blev nog inte klok på vad det var som gjorde ont. Dagen efter kändes det bara litegrann och sen har det känts som vanligt.

Skrämselhickan som ändå landar som en insikt

Nog för att jag inte trodde att jag skulle föda barn i veckan som gick, men att åka iväg till förlossningen mitt i natten ger ändå en ödesdiger känsla. Och litegrann fick jag ändå en knäpp på näsan vad gäller mig längtan efter att sluta vara gravid. För jag vill ju faktiskt inte ha en prematurbebis nu. Jag är bara inte riktigt typen som njuter av att de här nio månaderna.

Jämförelse med tidigare graviditeterna

Det skiljer sig ju väldigt mycket åt med ljus och kvalitet på bilderna mellan graviditeterna, men så här har jag sett ut i vecka 32 alla tre gångerna. Jag tror att magen var liksom mer framåt första gången, mer bubblig andra gången och nu mer “överhängig” sista gången.

Jag mår ändå bättre

En vecka på hemmaplan med barn på förskola och skola har gjort gott för mitt mående. Jag ser tiden från och med nu fram tills bebisens ankomst som en tid för mig att investera i min hälsa. Att träna och vila för att optimera mitt mående nu, läkningen efter snittet och min fortsatta återhämtning. Att slippa härja runt med barnen hela dagarna och hålla igång hela vardagslogistiken (tillsammans med Joseph naturligtvis) gör att jag inte alls har lika ont. Nu tycker jag att det är (nästan) njutbart att få promenera med barnen till skola och förskola, att gå sakta och höra dem berätta saker. Nu känns det nästan rimligt att klara resten av den här graviditeten med vettet i behåll. Det handlar alltså inte om att “slippa vara med barnen”, det fattar ni va? Utan det handlar om att kunna hushålla med mina egna resurser utifrån mina alldeles egna premisser. Säga vad man vill, men på semester med barn är det väldigt lite som handlar om mitt mående.

Hur mår ni andra gravida?

Fler än jag som är tacksamma över höstväder och rutiner?

6 kommentarer till “Graviditetsdagbok vecka 32”

  1. Hej! Jag är i vecka 21 och mår bättre nu än tidigare. Har mått mer illa den här graviditeten än förra och varit sååå trött. Och fått lite åderbråck av värmen. Så hösten är en lättnad. Och nu mår jag bättre, känner mig piggare. Införskaffat stödstrumpor och vill bli mer aktiv.

    När du tränar under graviditeten, vad tränar du då? Går du efter något speciellt program? Vilka muskelgrupper fokuserar du på? Hade lite si ledssmärta i och med vår flytt men den har gett sig nu. Jogga tycker jag gör magen hård. Borde ändå va ok att jogga/gå lite? känns ändå lite skönt på nåt sätt, att kunna röra sig. El är det ett tecken på att jag inte ska göra det? Blir lite osäker. Är frisk i övrigt.
    Tack för en superbra blogg och allt matnyttigt du delar med dig av som vi kan använda oss av kliniskt
    Mvh Elsa

    1. Skönt att du mår bättre! Jag skulle inte springa efter att ha haft känningar från bäckenet faktiskt. Jag kör intervallpass på stationär cykel, kör gravidyoga eller -pilates och tränar mer pliktskyldigt lite överkropp och ben i gym. Försöker inkludera hela kroppen, men tycker alltid mest om konditionsträning. Och inför kejsarsnitt tror jag kanske också att det är det som är viktigast.

      https://bakingbabies.se/2018/07/23/prehab-infor-kejsarsnitt/

      https://bakingbabies.se/2018/05/30/kan-jag-springa-nar-jag-ar-gravid/

      1. Under min graviditet för något år sedan fick jag rådet att aktivt jobba med att spänna bäckenbotten under styrketräningen och då också orka hålla spänningen. Jag skulle då också hålla spänningen i bålen.
        Efter att ha läst mer om bäckenbotten här så har jag förstått att den egentligen ska aktivera sig själv automatiskt när allt är som det ska. Jag tänker dock att en graviditet innebär en extra belastning så jag vill kolla om tanken är att jag ska tänka på att kompensera för en eventuell försvagning i bäckenbotten genom att själv spänna den under träning vid graviditet? Kan jag se detta som bäckenbottenträning eller får det motsatt effekt? Borde istället jag träna bäckenbotten vid separata tillfällen för att den ska klara av styrketräningen och sedan hålla träningen till vad musklerna klarar av? Hoppas du förstår vad jag är ute efter även om det blev många frågor i en och att det inte är allt för rörigt…

        1. Alltså det där är individuellt och lite beroende på. Men helst ska ju bäckenbotten komma med automatiskt och i tillräcklig utsträckning. Gör den inte det kan du ju kanske få med den om du själv viljemässigt kniper. Och räcker den styrkan du får då inte till behöver du anpassa träningen. Så under graviditet skulle jag nog hellre modifiera motståndet än att känna mig osäker på om bäckenbotten pallar. Och knipträna separat.

  2. Det ÄR jobbigt att ha två barn hemma på sommaren, och semester som i vila och återhämtning tror jag inte att någon upplever under småbarnsåren. Här är vi i alla fall mycket lättade över att få återgå till förskole- och jobbvardag efter drygt fem veckor med barnen hemma. Och vi gillar också våra ungar 🙂 Här bakas också nummer tre, men ”bara” i vecka 23+2, och även om jag mår fysiskt bra så är jag tröttare och segare och har sämre tålamod med barnen. Hoppas du får en lugn sista bit av graviditeten, och att det inte blir fler konstiga smärtor!

  3. Läskigt med besök hos förlossningen! Vi höll på att få lite prematur sist, kände förlossningskänningar i början av vecka 37, eller slutet av vecka 36… sen kom hon första dagen, fullgången vecka 37! Dvs, räknades precis som fullt gången.
    Hos oss blir det alltid stressigare efter sommaren. Alla aktiviteter drar igång, gympakläder till barnen varannan dag. Läxor att hålla koll på, föräldramöten…. och två föräldrar som ska hinna jobba på det! Vab blir det nog extra mkt den här hösten också, då yngsta skolas in nu…. som tur är, är jag ju inte gravid just nu iaf!! Hehe… men kanske om ett år? 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *