Nyförlösta kvinnor och bärande
Jag har fått en del specifika frågor om kejsarsnitt och bärande. Jag har även en vaginalt nyförlöst bekant som berättat att hon fick framfallskänningar efter att ha burit sitt andra barn i sjal. Hur är det egentligen med nyförlösta kvinnor och bärande? Låt oss se bortom själva förlossningssättet, utan se på den eventuella påverkan på muskelfunktionen. Det är utifrån kroppens funktioner, styrka och eventuell smärta vi har att utgå och det finns få kategoriska svar.
Bålmusklerna efter en graviditet
Vi vet att det tar 4-6 veckor efter en fullgången graviditet innan magmusklerna börjar återta sin forna längd efter att ha varit utsträckta över gravidmagen. Raka bukmusklerna tar fyra veckor på sig att börja hitta sin forna form. Det tar ungefär 8 veckor innan musklerna kan stabilisera ryggraden mer normalt (7). Under tiden fram till denna tidpunkt har den postgravida kroppen minimal stabilitet för ryggraden eftersom både muskler och stödjevävnad är uttänjd och slak. Kvinnor som genomgått ett kejsarsnitt har dels sårläkningen att ta hänsyn till, men också den instabilitet som drabbar alla postgravida kvinnor.
Bäckenbottens roll i barnbärande
Bäckenbotten är en muskelgrupp som utgör själva botten i bålen. Den hänger som en hängmatta fäst i insidan av bäckenets kanter. Den ger stöd åt de inre organen och bäckenet. Anledningen till att vi teoretiskt vill begränsa lyftande och bärande för nyförlösta mammor är att bäckenbotten inte fungerar optimalt just vid denna tidpunkt i livet. Bäckenbotten erbjuder kanske helt enkelt inte ett tillräckligt bra stöd för vikt som läggs på den. Graviditeten som sådan gör att bäckenbottens ”hängmatta” blir hängigare och mer sviktande. En vaginal förlossning sträcker ut bäckenbottens muskler upp emot 360 procent. Även om en kvinna inte spruckit mycket har musklerna gått igenom en hel del.
Kvinnor som har blivit förlösta via kejsarsnitt har troligen mer hänsyn att ta till bålen på grund av ett läkande sår på magen. Kvinnor som har förlösts vaginalt har större sannolikhet att ha en uttänjd bäckenbotten som inte svarar bra på en tung belastningsökning. Men generellt sett kommer alla nyförlösta kvinnor kommer vara instabila i ryggen. Alla oavsett förlossningssätt kommer ha en försvagad bäckenbotten.
Bärande och bäckenbotten
En studie från 20015 (6) har jämfört hur bäckenbotten hos kvinnor reagerar på olika varianter av bärande utifrån vad som händer med trycket inne i bålen. Forskarna fann att bärande med sidlik belastning och bärande på ryggen gav minst påverkan i form av tryck emot bäckenbotten. Bärande på magen och med ojämn belastning (som när du bär ett babyskydd i en hand) gav mest tryck neråt.
Det finns belägg för att alla människor kan behöva anpassa bärandet efter sina förutsättningar. En nyförlöst eller gynekologiskt nyopererad kvinna bör faktiskt kanske undvika långvarigt bärande. Detta bekräftas även av en studie publicead 2018 (9). Den kanske viktigaste påverkbara faktorn för påverkan på bäckenbotten vid bärande är tiden. Bärande i bärredskap inbjuder till mer långvarigt bärande än till exempel armkrafts-bärande, på grund av komforten. På så sätt kan bärredskap ibland innebära att en nyförlöst ”frestas” att bära mer än hon faktiskt bör, även om hon ändå håller sig inom ramarna för att ”inte bära mer än bebisens vikt”. Här är alltså tidsaspekten viktigare än belastningen som sådan.
Kan jag bära bebisen i bärredskap efter ett kejsarsnitt?
Sjal kan vara mer komfortabelt än en sele, eftersom selars höftbälte ofta hamnar över det ömmande ärrområdet. Detta behöver inte vara dåligt i sig. Vissa kan tvärt emot uppskatta stödet som ett höftbälte ger till snittområdet. Sjalar för spädbarn kan knytas i varierande höjd och kan upplevas skönare. Inga eventuella storasyskon ska bäras på minst 8 veckor!
Kan jag bära bebisen i bärredskap efter en vaginal förlossning?
Det här beror också på. Generellt pratas det ju om ”bebisens vikt” som en gräns för hur mycket den nyförlösta kvinnan ska lyfta och bära. Tiden kommer dock in som en begränsande faktor. Upplever du att du får tyngdkänsla från bäckenbotten när du är nyförlöst bör du ta en paus. Korta stunder kan absolut fungera. Om du haft en komplicerad förlossning och eventuellt spruckit mycket kan svullnaden öka av den belastning som bebisen faktiskt utgör. Detta kan vara obekvämt och kan kännas som en återkomst av tyngd- eller svullnadskänsla.
Nyförlösta kvinnor och bärande
Jag vill poängtera att bärandets belastning kan vara hög. Tiden du bär behöver trappas upp så att kroppen hinner med att anpassa sig för belastningen. Belastning som känns för tung, är för tung!
Besvär från bäckenbotten längre fram
Jag anser att det finns vikt-gränser för vad som är rimligt att en kropp ska bära. Bäckenbotten kan vara den begränsande faktorn vad gäller bärande och annan träning. Jag tror också att om alla muskler är någolunda intakta kan dessa också tränas upp att tåla en förhållandevis hög belastning. Bäckenbotten har som bäst grundspänning under perioden efter ägglossningen fram menstruationen. Jag personligen, och många andra som jag träffat, upplever att besvär från bäckenbotten är som värst under ägglossning. Detta kan alltså förklaras av att grundspänningen är något lägre då. Om kvinnan ser ett tydligt mönster kan det alltså vara av intresse att undvika långvarigt och tungt bärande under ägglossning. En del upplever istället mest besvär under menstruation, detta får antas bero på svullnad och ömhet i hela regionen.
Hushålla med resurser
I detta sammanhang bör kvinnan hushålla med bäckenbottens styrka och resurser. Det kan vara klokt att belasta tyngre tidigare på dagen, hellre än sent. Det kan också vara så att kvinnan behöver välja sina tillfällen och spara bäckenbottenstyrkan till den aktivitet hon helst vill utföra, oavsett om det träning, storhandling eller inköp. Detta under en samtidig period av återträning av bäckenbottenstyrkan.
Referenser:
- Increased carrying reduces infant crying: a rondomized controlled trial
- The effect of backpack heaviness on trunk-lower extremity muscle activities and trunk posture
- The effects of body posture by using Baby Carrier in different ways
- Baby carriers: a comparison of traditional sling and front-worn, rear-facing harness carriers
- How does the way a weight is carried affect spinal loads?
- Effects of walking speeds and carrying techniques on intra-abdominal pressure in women
- Structure and function of the abdominal muscles in primigravid subjects during pregnancy and the immediate postbirth period
- Is there a difference in the electromyographic activity of the pelvic floor muscles across the phases of the menstrual cycle?
- Variables Affecting Intra-abdominal Pressure During Lifting in the Early Postpartum Period
Alla inlägg finns nu här:
- Inledande inlägg.
- Bärandets ergonomi
- Fysioterapeutens råd om bärande-ergonomi
- Vad ska du tänka på när du köper bärredskap?
- Avslut på bära-barn-temat
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Just när det gäller nyförlösta kanske studien om bärande är lite missvisande. En nyfödd bebis väger ju knappast 13.6 kg… Tänker då framför allt på de bärmoment som inte omfattar babyskydd, för DET är givetvis tyngre. Jag har tyckt att det har gått rätt bra att bära mina nyfödda i sjal på bröstet (vaginala förlossningar). En nyfödd hamnar lite högre upp än vad bebisarna gör senare, vilket åtminstone för mig har upplevts som mindre belastande för bäckenbotten. Jag har även upplevt att sjalbärandet hjälpt till att stabilisera bål och rygg, jämfört med att bära utan sjal, på höften. Sjalen knyts ju rätt hårt och blir lite lik en gördel. Men det är mina personliga erfarenheter!
Det tar ju sina 9-12 månader innan bäckenbotten är helt återhämtad, om den enskilda blir det någonsin. Så bäckenbottenhänsyn kan man behöva ta längre än man anser sig vara nyförlöst. Men precis som du poängterar så är allt detta starkt individuellt naturligtvis.
Lite mer ingående kring studien med babyskydd här:
https://bakingbabies.se/2018/05/12/att-bara-barn-bara-tungt-och-att-vara-nyforlost-eller-svag-i-backenbotten/
Tack för intressant serie! Jag födde vaginalt för 10 veckor sedan, och upplever ingen tyngdkänsla. Däremot får jag ont i höfter ( typ foglossning) och rygg när jag bär. Är detta också ett tecken på svag bäckenbotten? Eller tecken på något annat?
Tror eventuellt du kommer få vägledning/svar av kommande inlägg.
Du är så bra
Jag är övertygad om att mitt framfall som kom 6månader efter fl uppkom mkt pga att jag bar min dotter i bärsjal.
Jag bar henne timvis och valde sjal istället för vagn även när vi var ute och reste.
Pga okunskap så förstod inte jag att tyngdkänslan var en indikation på att ta det lugnare och att ta det lugnare även kan innefatta vardagssysslor och ex bära bebis. Önskar så att jag visste det jag vet nu redan då jag var gravid.
Tack för all bra info!
Men Om man bruker vogn I stedet er den mye tyngre enn en baby I seg selv of tyngdepunktet flyttes Jo frem utfra kropppen og man bruker jo kjernemusklatur og bekken for å dytte spesielt når man skal svinger, oppoverbakke og holde igjen I nedoverbakke. Og ved å vippe vognen opp på fortau og over terskler og lignende. Vil ikke det ha minst like mye belastning som å bære 13 kg på siden eller utfra seg? Det å løfte baby ut og inn av vogn og krybbe er jo også en fremoverlent tyngdefremføring ut fra kroppen ,. Hvordan er det bedre enn å bære I bæretøy med høyt tyngdepunkt for nyfødt og opptil 3 mnd?
Det finns ju naturligtvis tillfällen då även en vagn kan bli tung, exempelvis om den är tungt lastad eller föraren kör i trappa, backe eller oländig terräng. Men själva poängen med att uppfinna hjulet var ju just att slippa bära vikten. Det är endast en liten del av vagnen+barnets totala vikt som faktiskt hamnar på föraren. Men nyförlösta kanske också ska undvika äventyrliga promenader i terräng med fullt lastad vagn, absolut. När man passerar trottoarkanter och ska av/på bussar kommer ju dels halva vagnens vikt alltid vara i marken, och den del som hamnar på föraren är ju en belastning som handlar om sekunder. Men jag har absolut haft patienter som upplever även detta så pass besvärande att de gått omvägar för att slippa dylikt.
Jag skulle säga att det optimala är att variera transportsätten och att alltid lyssna på kroppen vad som funkar. Har man dålig bålstabilitet, för ändamålet olämplig vagn och ont i ryggen kanske man får undvika terrängpromenader. Har man svag bäckenbotten kanske man bör undvika långvarigt bärande. Sedan tillkommer ju naturligtvis andra preferenser och bebisens kynne, som också kan bli avgörande. Det finns ju inga kategoriska svar på rätt eller fel.