Symtomlindring för framfall

Symtomlindring för framfall

Jag har fått framfall, vad ska jag göra nu?

Graviditeter, förlossningar och åldrande är bidragande till uppkomsten för famfall. Det är dock inte nödvändigtvis så att bara för att du fått ett framfall så kommer det bara bli successivt värre. Forskning visar att många som lider av symtom av framfall ligger på samma nivå eller till och med kan få minskade besvär. Det är alltså inte alltid så att ett framfall successivt försämras över tid. Ungefär var femte kvinna kommer opereras för framfall, och det är också viktigt att veta att detta inte är det värsta som kan hända. Man vill ofta inte gärna använda operation som förstahandsbehandling till relativt unga kvinnor, då operationerna har en viss “livslängd” i många fall. Om du är ung när du opereras första gången kommer du också vara relativt ung när du kanske behöver reopereras. Tillslut går det inte att laga riktigt bra med operation.

Vad kan man göra istället?

Idag tänkte jag dela med mig om hur jag som fysioterapeut tänker när jag lägger upp rehab för en person med framfall. Rehab för att ge symtomlindring för framfall är i min värld fokuserat kring följande punkter:

  • Bäckenbottenträning – både styrka och avslappning
  • Koordination mellan muskelanspänning och andning
  • Hållningsoptimering och träning av omkringliggande muskler
  • Dosering av träning inom ett symtomfritt spann
  • Optimering av balans mellan aktivitet och återhämtning
  • Optimering av avförings- och toalettvanor
  • Behov av hjälpmedel/vaginala stöd

I det här inlägget ska jag ge en kort beskrivning av vad och hur jag menar med dessa punkter.

Bäckenbottenträning – både styrka och avslappning

Bäckenbotten är den muskelmassa som kan lyfta upp alla organen som vilar inne i bäckenet. Att stärka upp muskler innebär att de ökar i volym. En stark bäckenbotten är en tjock bäckenbotten som lyfter organen bättre! Jag kan rekommendera att använda en bäckenbottenträningsapp. Man hittar många om man söker på “kegel” i sin app-store, och sen får man testa sig fram, kvaliteten varierar. Men det finns två problem med detta. Det ena problemet är att framfallet kan ha kommit på grund av muskelskador som du fått vid en förlossning. Då kanske du behöver annan behandling än just träning. Det kan också vara så att din automatiska reaktion på framfallet är att knipa för mycket. Då ska du kanske istället fokusera på avslappning. För att veta hur du ska göra kan du behöva boka en tid hos en fysioterapeut som jobbar med kvinnohälsa.

Om du önskar läsa vidare om detta:

Koordination muskelanspänning och andning

När du spänner magen eller anstränger dig tungt skapas ett tryck inne i magen som vi kallar buktryck. Du kan lära dig att minimera trycket som hamnar mot bäckenbotten genom teknik och koordinering av andning tillsammans med ansträngning. Vanliga strategier som funkar extra bra för dig med framfall är att andas ut strax innan eller under en övnings tyngsta del. Det kan också vara en strategi att se till att magen är så avslappnad som möjligt. Du ska bara använda precis så mycket muskelaktivitet du behöver i bålen. Det kan vara meningsfullt att synka andning med träning och undvika att hålla andan i onödan.

Hållningsoptimering och träning av omkringliggande muskler

De allra flesta muskler i kroppen jobbar inte helt isolerat. Bäckenbotten har en koppling både till magmusklerna och rumpmsklerna. Att ha starka rumpmuskler kan hjälpa känslan av svajighet kring bäckenbotten. Om du har varit gravid kan du ha fått en förändrad hållning av graviditet och föräldraskap (av olika anledningar) och att hitta tillbaks till din egen optimala hållning kan göra otroligt mycket för hur du känner dig i kroppen. Ofta är det optimalt för bäckenbotten att ha bröstkorgen ganska rakt staplat över bäckenet, utan att varken kuta eller svanka överdrivet. Muskler är som marinettrådar som drar skelettet i olika riktningar. Träning av specifika muskler kan alltså påverka din hållning till det bättre. Ta hjälp av en fysioterapeut om du inte vet hur du ska göra!

god hållning vs dålig hållning

Dosering av träning inom ett problemfritt spann

Ett vanligt (mänskligt) misstag när man vill börja träna med eller rehaba för en viss åkomma är att dra igång för hårt, för snabbt och för energiskt. Jag brukar vilja att mina aptienter ALLTID ska träna under gränsen för där deras symtom börjar göra sig påminda. Det kan vara en väldigt fin gräns. Det kan vara att 12 minuters löpning fungerar, men inte 15. Det kan vara ett visst kilo-antal i en viss övning som utgör en absolut gräns. Kanske är det kilometer eller minuter promenad. Kanske något helt annat. Vi brukar börja på en nivå som kanske känns löjligt enkel, bara för att veta att vi helt säkert befinner oss under symtom-provokations-gränsen. Sedan ökar vi successivt och efter en tid brukar det gå att märka att gränsen går att pusha framåt. Jag tror inte på förbud, men jag tror på att träna symtomfritt. Sedan får vi på sikt hitta om det finns ett eventuellt tak eller stopp.

Optimering av balans mellan aktivitet och återhämtning

Bäckenbotten är en muskel som arbetar hela tiden, till skillnad från övriga muskler i kroppen. Även när du sover finns det en liten anspänning kvar i bäckenbotten. Det är därför du släpper fisar – men inte bajs – i sömnen. Eftersom bäckenbotten aldrig riktigt helt får vila kan vi behöva hjälpa den på traven. Jag brukar försöka förklara för mina patienter att de behöver hushålla med bäckenbottens resurser. Bäckenbotten kanske inte klarar att hålla dig symtomfri om den alltid blir överbelastad. Kanske klarar den inte att bära barn, stå på jobbet, bära hem matkassar, stå och steka pannkakor och sedan ett träningspass på kvällen. Det kan hända att du behöver lägga in liggande pauser under dagen, eller fram mot kvällen. Det kan hända att du med gott samvete ska sitta ner när du får tillfälle!

Optimering av avförings- och toalettvanor

Långvarig förstoppning är en riskfaktor för framfall. Varje gång du sitter och krystar för kung och fosterland läggs väldigt mycket tryck neråt mot de vävnader som redan är lite sänkta. Att hålla avföringen mjuk och att bajsa regelbundet är de främsta råden för att vara snäll mot ditt framfall. För en del hjälper det att ha upp fötterna på en pall när man ska bajsa. Det kan också vara hjälpsamt att andas lugnt och hålla en mjuk och avslappnad mage.

Mer läsning:

Behov av hjälpmedel/vaginala stöd

Det finns mekaniska stöd som man för in i slidan och som syftar till att stadga upp slidväggarna och trycka tillbaks den vävnad som faller ner. Jag upplever det som att det är svårt att få tag i gynekologer som kan prova ut dessa, men att för de som får ett stöd med bra passform kan symtomlindringen vara rätt stor. För vissa personer förespråkar jag också användning av menskopp som extra stöd vid exempelvis träning.

Vidare läsning:

Symtomlindring för framfall

Det här inlägget är en väldigt kort och väldigt förenklad sammanfattning av hur jag jobbar med rehab för framfall, kanske under många månaders tid. Det är viktigt att veta att det inte finns någon “one size fits all” när det kommer till rehab, allra minst för bäckenbottendysfuktion. Om du läser detta och önskar vidare hjälp rekommenderar jag dig att söka dig till en fysioterapeut som jobbar med bäckenbotten och kvinnors hälsa som nisch.

Du som läser har säkert egna erfarenheter, berätta gärna!

Vidare tips/Reklam

Webbkursen “Bli stark (med svag bäckenbotten) är en 8 månader lång träningskurs som vägleder dig i vanlig träning som är anpassad för dig med svag bäckenbotten. Den innehåller filmade övningar sammansatta i träningsprogram i 4 nivåer. Varje nivå pågår i två månader. Se mer info här.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Previous

Next

16 Comments

  • Lärorikt inlägg! Jag tycker det är svårt hur man ska tänka kring förstoppning när man har en sfinkterskada, för mig är det lite pest eller kolera eftersom det sista jag vill är att bli för lös i magen. Äter inolaxol regelbundet men det kam ändå gå en dag utan att jag behöver gå på toa och även om jag inte behöver krysta väldigt mkt så tar det lång tid när jag är på toaletten. Är orolig att jag försämrar min skada och rectocele men vill ju såklart heller inte ta risken att bli för lös i magen vilket leder till läckage 🙁

  • Så bra inlägg! Tack för det! Jag har en fråga om knip, andning och bäckenbotten. Jag hänger med på utandning och knip vid ökat buktryck, men hur ska en tänka med knipet under inandningen och mellan repsen i ett set. Hålla knipet med en lätt sänkning av bäckenbotten på inandning eller knipa ffa på utandning och släppa och knipa på nytt för varje rep?

      • Träna under symtomgränsen skriver du, men om jag har tyngdkänsla bara av att stå och gå, hur ska jag då kunna träna under gränsen? Jag har liksom passerat gränsen bara av att stå upp..
        Vågar knappt göra ngt nu.. men jag kan ju inte bara ligga ner hela dagarna heller?!

        • Du behöver få någon som undersöker dig. De allra flesta som tror att de har symtom av att bara stå och gå har det pga kraftig överspänning i bäckenbotten, det förstärker känslan. Läs mer om överspänd bäckenbotten här på bloggen kommer du förstå mer. Det går garanterat att hitta saker som är träning men som inte spär på dina besvär, men du kan behöva göra det i samråd med en fysio som också kan göra en gynekologisk undersökning.

          • Tack för ditt svar, som jag tyvärr hade missat att jag fått
            Jag är undersökt av barnmorska och jag har ett framfall, kan även se det själv, ett “ägg”.
            Men kan framfalls symtom förvärras om man har en överspänd bäckenbotten?
            Har ju även smärta i svanskotan..
            Enligt barnmorskan har jag däremot ett svagt knip så jag har tänkt att jag behöver knipa.
            Kan jag ha ett svagt knip för att jag är överansträngd kanske..?
            Så många frågor!!

  • Tusen tack för ett väldigt bra inlägg, som vanligt! Jag har precis fått bakre framfall bekräftat av en gynekolog (efter min förlossning med bristning grad 3 för fem månader sedan). Gynekologen tyckte inte jag skulle göra något särskilt med framfallet eftersom jag inte lider av det. Jag har börjat springa lite grann och känner inte av något då. Du skriver här att träning ska avbrytas när symtom gör sig kännbara, vilka symptom kan det vara? Jag har inte känt av framfallet alls när jag tränar nu, utan känner det bara om jag för in ett finger i slidan.

    • Det är symtom som skav, nu slags tyngdkänsla eller värk, svårigheter att tömma blåsa eller tarm eller något annat nytillkommet i sammanhanget som du ska vara uppmärksam på. Det vitkiga är att du stegrar ökningen av löpningen tillräckligt långsamt och lite i taget, så att kroppen hinner med att anpassa sig till belastningen. Då hinner du också utvärdera hela tiden. Stort lycka till!

      • Stort tack för svaret, då vet jag vad jag ska hålla utkik efter! Jag är så otroligt tacksam för den kunskapsbank både bloggen och din bok är. Tack!

  • Tusen tack för en fantastisk blogg! Efter min sfinkterruptur för 3 månader sedan har jag ofta läst den, både för din historias skull och för det sjukgymnastika innehållet.

    Nu till frågan: utöver min sfinkterruptur har jag ett väldigt litet Cytocele som läkaren sa inte var pathalogiskt. Under 12 veckor märkte jag inget av tyngkänslor, skavande eller liknande. Dock gjorde jag då misstaget att promenera med min son i bärsele. Efter det har jag haft en känsla av tyngd, svullnad och lite ömmande. Jag har försökt vila bort det i flera dagar men jag känner det fortfarande. Har jag förvärrat framfallet, eller möjligtvis provocerat fram ett nytt framfall? Hur länge är rimligt att vänta på att känsla försvinner igen innan jag söker hjälp?

    • Det är jättesvårt att svara på, du kan också ha fått symtom utan att framfallet alls påverkats. Om du ammar kan du testa östrogenkräm för att slemhinnorna ska må bra, det kan påskynda återhämtningen. Men annars är det vaga svaret att vänta tills du upplever att du behöver hjälp. Beroende på hur det ser ut kommer svaret ofta ändå bli att avvakta, om du går till gyn. En prolapsring kan hjälpa ibland. Fysioterapeut kan du gå till så snart du får en tid.

  • Födde mitt första barn för 6 veckor sedan. En snabb förlossning och hade krystimpuls nästan hela tiden (ca 3h). Krystade dock bara egen impuls, inte hela värken och oftast inte med stängd epiglottis. Fick ingen bristning över huvudtaget, inte ens ett skrapsår. Var SÅ lycklig!

    Promenerade sen i raskt tempo 3 veckor postpartum (för att hålla jämn takt med de jag promenerade med, trots att jag kände att det var för hög belastning för mig eftersom jag inte kunde ha någon som helst anspänning i bäckenbotten) och kände då hur det stack till inuti underlivet. Efter promenaden kom symptom på främre framfall och de symptomen har hållit i sig sen dess. Främre vaginalväggen buktar ut 1-2 cm när jag står (lite mindre på morgonen, lite mer efter någon timmas uppestående) och det känns obehagligt (men inte smärtsamt) både fysisk och psykiskt när jag går. Har stark rädsla för att gåendet och ståendet ska förvärra besvären eller försämra chanserna till spontanläkning. Har känt efter med fingrarna och det är tydlig korrelation mellan mina upplevda symptom och hur mycket det buktar. Enda positionerna som det inte buktar och där jag är helt symptomfri är stående på alla fyra eller med rumpan i vädret och liggande på mage. När jag sitter upprätt och framåtlutad är symptomen lite mindre, men jag tror att det beror på att vaginalväggen helt enkelt trycks upp lite av mottrycket från underlaget eller att mottrycket gör det svårt att känna att det buktar, och att sittande helt enkelt inte är lika avlastande som när kroppen är i horisontellt läge?

    Innan graviditeten tränade jag tung styrketräning 6 dgr/v (styrkelyft), alltid med andhållning och buktryck, ofta kraftigt sådant. Under graviditeten fortsatte jag träna 1-2ggr/v på ca 50% av 1RM och med mindre buktryck i stående övningar (försökte komma ihåg att andas ut i koncentrisk fas). Slutade styrketräna helt i v34 pga trötthet. Jag älskar att ta långa promenader och vandring är ett stort fritidsintresse. Jag har aldrig haft besvär från min bäckenbotten och under graviditeten tränade jag fokuserat med appen Tät flera gånger i veckan och kniptränade utöver det lite då och då under dagen. Det känns som att knipet redan nu är nästan lika starkt som innan graviditeten när jag tränar fokuserat, men måste knipa i förväg inför hosta/nysning för att det inte ska svikta i bäckenbotten. Har inget läckage.

    Känner mig ändå helt förtvivlad. Har slukat allt här på bloggen om prolaps och träning osv, och ovissheten känns så jobbig! (Men så skönt att du tillhandahåller så mycket och så nyanserad info, med källhänvisning! Tack!).
    Jag vågar inte ens ta promenader i dagsläget. Drar mig för att plocka ur tvätten ur maskinen eller plocka upp saker från golvet eftersom det buktar mer då, både under tiden och efteråt, trots att jag kniper och tänker på utandning i de ”tyngre” rörelsemomenten osv. Klarar absolut inte att gunga bebis i famnen när jag står. Det enda som är ”under symptomgränsen” är när kroppen är i horisontellt läge. Känner mig som en fånge i min kropp!

    Kan jag göra allt under symtomgränsen utan oro (musslan, fågelhunden)?
    Kan jag trampa på motionscykel trots att jag inte vet om det buktar då eller ej?
    Kan jag guppa på pilatesbollen med bebis i famnen, eller belastar det fascia och ligament inuti bäckenet så pass mycket att jag bör avstå, trots att det inte ger symtom (kanske ger det inga symtom pga mottrycket från bollen/cykelsadeln mot underlivet som sagt)?

    Intressant dessutom med ditt tips ovan om östrogenkräm! Har du skrivit mer om det någon annanstans? Jag har inte kunnat hitta någon forskning alls på postpartal prolaps och lokal östrogenkräm, men det känns ju som en rimlig kvalitativ gissning åtminstone!

    • Hej! Oj, stackare! Jag vill skicka pepp och lugn. Det du känner nu är på intet sätt statiskt och det är OTROLIGT långt kvar till slutdestinationen i din återhämtning. Du ska absolut vara igång med allt som du klarar under symtomträns, cykla är också bara bra. Guppa bebis på bollen funkar också.

      Kopplingen mellan “slidväggsstuns” och östrogen finns tydligt om du letar i litteraturen som handlar om klimakteriet/östrogenbrist/framfall, amning kan ju ge ett klimakterieliknande tillstånd. Östrogenbrist förtunnar liksom både slemhinna och tros också påverka stödjevävnaden runt omkring.

  • Jag har en fundering kring detta med att träna under symtomgränsen. Mitt egentligen enda symtom är att jag är konstant kissnödig (ibland lite skavkänsla men inte hela tiden). När jag tränar så känner jag att jag blir mer kissnödig ibland. Är detta då ett tecken på ökat symtom? Nödighetskänslan finns hela tiden, oavsett vad jag gör. Jag tror inte min bäckenbotten är överansträngd för jag känner tydligt att jag kan knipa och släppa efter, har ingen smärta eller så. Har dock inte undersökts av fysioterapeut för finns ingen som kan detta här tyvärr. Jag håller mig från att gå mer än var 3-4 timme och läcker inte emellan, utan det är bara känslan av att vara nödig som jag gissar beror på att blåsan hela tiden retas av framfallet. Hur ska jag tänka kring detta som symtom i olika aktiviteter?

    Supertacksam för svar!

    • Om inte besvären ökar efter träning så tänker jag att det är på en helt okej nivå. Du ska vara tillbaka på din “grundnivå” av besvär inom 24 timmar efter träning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *