Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Gravida elitatleter

Gravida elitatleter

Gravida elitatleter

Alla gravida är nuförtiden rekommenderade att vara fysiskt aktiva, men de övre gränserna är inte riktigt utforskade. De flesta motionärer och atleter minskar mängden löpning successivt under graviditeten så att enbart en tredjedel löptränar in i tredje trimestern. Gravida atleter genomgår generellt samma anatomiska, fysiologiska och biomekaniska förändringar som icke-atleter. Men de krav som atleter ställer på kroppen är inte nödvändigtvis samma som ”alla andra”. Det anses vara helt säkert för både mamma och barn med moderat träning och fysisk aktivitet under graviditet. Intensiv pulsökande träning med över 90 % av maxpulsen för mamman, speciellt under varma och fuktiga omständigheter kan leda till syrebrist för fostret. Samma risk gäller höghöjdsträning på över 1500-2000 meters höjd. Vad gäller styrketräning har man diskuterat huruvida den ökning av blodtryck och buktryck som tung belastning kan ge kan påverka fostret samt mammans bäckenbotten negativt. En senare studie från gravida crossfittare i trimester två har dock inte kunnat påvisa någon negativ effekt på bäckenbotten.

Att lyssna in kroppen

Om kvinnan fortsätter att springa i tredje trimestern är intensiteten vanligtvis sänkt. När det kommer till konditionsidrott är det ofta för hög puls som oroar den medicinska världen. Kortvarig högintensiv träning har visats inte påverka foster negativt, och träning under 90% av maxpulsen verkar vara okej. Detta har inte visats kunna påverka fostret negativt.

Elittränande kvinnor har dock en vana att pressa kroppen utöver gränsen i flera sammanhang, och detta behöver inte vara en fördel när kvinnan är gravid. Hon kan behöva få individualiserade råd om vilken intensitetsnivå hon ska ligga på, för att kunna sätta en gräns som inte är baserad på hur det känns i kroppen. En individ som liksom är van att förtrycka inlyssnandet mot det kroppsliga måendet kan behöva lägga ernergi på att under en graviditet lyssna mer än vanligt på kroppen.

Fatigue är en symtommässig trötthet som hör ihop med bland annat graviditeter. Det är en överväldigande känsla av trötthet/utmattning vilket ger en minskad kapacitet för både fysisk och psykisk ansträngning. Fatigue kommer drabba 90% av alla gravida någon gång under graviditeten. Det är bland annat denna trötthetsbarriär som elittränande kvinnor kan tänkas pressa sig själva över i större utsträckning än andra.

Ingen skillnad när det kommer till bäcken-eller ländryggssmärta

Kvinnor som tränar på hög nivå har i studier visats lägga mer tid på specifik bålmuskelträning under och efter graviditeten än andra kvinnor. Dock verkar de inte träna bäckenbotten mer än andra. Trots detta har elitaktiva kvinnor inte mer smärtor i bäcken/ländrygg eller besvär från bäckenbotten än andra kvinnor. Dock har deras högre träningsgrad inte visats ha någon skyddande effekt mot ländryggssmärta, bäckensmärta eller inkontinens!

Högre tryck på bäckenbotten

En graviditet i sig ökar trycket mot bäckenbotten, foster och allt annat i som väger tynger ner. Detta tillsammans med den hormonella uppmjukningen som infinner sig under en graviditet påverkar så att bäckenbotten sänks och töjs.

födabarn3

Vad gäller urininkontinens är detta mycket vanligt hos atleter, det finns siffror på allt mellan 28- 80% beroende på idrottsgren. Vanligast förekommande är urininkontinens i samband med gymnastik och trampolinhopp. 84 % av alla elitsatsande kvinnor har aldrig pratat med sina tränare om inkontinensbesvär.  Analinkontinens drabbar normalt en av fyra gravida kvinnor, och 14 % av alla kvinnor som tränar mer än 8 timmar (18-40 år)  i veckan drabbas av analinkontinens, dock främst gas-läckage. Vad gäller urinläckage har forskning visat att gravida kvinnor som tränar mer än 3 timmar i veckan har mer läckage än andra, och ett högre tryck mot bäckenbotten.

Depression

Högre nivåer av fysisk aktivitet och träning är generellt hophörande med lägre risk för depressiva symtom. Generellt antas atleter vara mindre frekvent deprimerade än andra. Dock vet vi att skador och misslyckanden vad gäller fysisk prestation är en trigger för depression för atleter. Det verkar också finnas en tendens att ignorera psykiska symtom inom idrottsvärlden, både bland individer och inom organisationer. Jag undrar om graviditeter innebär en fysisk nedsättning som möjligen kan leda till en trigger till psykisk ohälsa hos vissa?

Vad vi forskningsmässigt hittills vet

Det går inte att generalisera råd och träningsregim för olika gravida atleter, eftersom dels kvinnorna och del idrottsgrenarna skiljer sig åt. I en studie påvisades att gravida elittränande kvinnor fick bibehållen kondition, hälsa och styrka om per vecka tränade:

  • Styrketräning 2,5 timme
  • Konditionsintervaller på puls mellan 170-180 bpm 1 timme
  • Konditionsträning 120-140 bpm 5 timmar

I en studie som följt en av världens främsta längdskidåkare följde man upp träning och fysisk kapacitet under och efter en graviditet. Under första och andra trimestern låg träningsvolymen för denna längdskidåkare på ∼80–85% av hennes pre-gravida värden. Det skedde en successiv sänkning till 50 % under sista trimestern. Denna kvinnans träningsnivå (timmar och intensitet) är fram till idag den högsta kända träningsvolymen under graviditet i den medicinska litteraturen. Hon slutade springa ungefär 6 veckor före förlossningen till följd av muskelsmärta runt omkring höfterna.

Gravida elitatleter

”Att lyssna på kroppen” är ett generellt bra råd till gravida. Men till elittränande gravida kvinnor kan detta råd inte vara lämpligt som gränssättning. Den elittränande gravida kvinnan bör tillsammans med tränare, barnmorska och fysioterapeut utarbeta en träningsdosering som både mamma och foster mår bra av.

Referenser

Alla inläggen i serien:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

4 kommentarer till “Gravida elitatleter”

  1. Hej!
    Skulle det här kunna vara något för julkalendern tro? Någon av Moa Hjelmner, Magdalena Pajala, Maria Rydkvist och Heidi Andersson har ju alla blivit gravida och tävlat vidare om jag minns rätt!?!

    1. Kul idè! Just nu jobbar vi väldigt intensivt på att få till just en strikt forskarkalender, litegrann för att hålla på “själva grejen”. Men det vore roligt med “läsarberättelser” inslag, även om jag nu kanske inte ska se dem som “läsare”. Ska se om det går att mejla och få in!

  2. Spännande! Jag tänker att det också borde vara skillnad mellan olika sporter. Simning brukar ju räknas som relativt skonsamt, och maxpulsen i vatten är väl lägre än på land. Å andra sidan är träningsdosen hög. Det hade varit intressant om man hade följt elitsimmare under deras graviditeter (och come back-satsningar). De jag spontant kommer på är väl Therese Alshammar (SE) och Jeanette Ottesen (DK) men det finns nog fler…

    1. Ja, absolut. Litegrann det jag menade i det inledande inlägget, det är ju verkligen att jämföra äpplen och päron mellan vissa idrotter. Tänker också att vattenträning borde vara rätt skonsamt för bäckenbotten, men de kanske får fram enormt buktryck på andra sätt?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *