Gästblogginlägg av Lina Bergman
Jag heter Lina Bergman och är förlossningsläkare och forskar inom området havandeskapsförgiftning (preeklampsi). När detta inlägg publiceras är jag åter i Kapstaden där jag bedriver en stor del av min forskning.
Preeklampsi
Preeklampsi är en sjukdom som vi fortfarande har begränsad kunskap om. Sjukdomen är vanligt förekommande och drabbar en av 20 gravida kvinnor. Preeklampsi är fortfarande en av de vanligaste dödsorsakerna under graviditet och förlossning. Sjukdomen beskrevs redan av Hippokrates för 2400 år sedan. Ända sedan dess har den utmanat forskare med komplikationer som plötsliga kramper, akut högt blodtryck och svikt av nästan samtliga kroppens organ såsom lever, njurar, hjärta och hjärna. I västvärlden har vi minskat dödligheten i preeklampsi. Största orsakerna till detta är att vi genom screening av blodtryck och urinsticka upptäcker sjukdomen i tid på mödrahälsovården. Dessutom har vi en noggrann övervakning av kvinnan när hon väl fått diagnosen preeklampsi. Slutligen sätter vi igång en förlossning innan sjukdomen blir för svår. I världen totalt dör dock fortfarande en kvinna var 11:e minut på grund av preeklampsi. Det uppstår även problem när en kvinna får diagnosen preeklampsi då graviditeten inte är så långt framskriden. Förlossning är den enda definitiva boten mot preeklampsi. När kvinnan drabbas av preeklampsi tidigt i graviditeten innebär detta i sin tur att barnet oftast måste förlösas för tidigt. Att födas för tidigt är förenat med många komplikationer såsom svårigheter med andning, omogna tarmar och skador på hjärnan.
Min forskning har två fokus.
· Mitt första fokus är att lära mig mer om svåra organkomplikationer till preeklampsi för att kunna förutse identifiera och behandla dessa på ett bättre sätt.
Dessa komplikationer ses till största delen i utvecklingsländer men majoriteten av forskning inom preeklampsi sker i västvärlden. Det finns stora behov av att studera sjukdomen där den gör som mest skada. Därför har jag förlagt huvuddelen av min forskning i Kapstaden, Sydafrika. Där leder jag tillsammans med en sydafrikansk förlossningsläkare ett forskningsprojekt där vi involverar kvinnor som drabbats av organkomplikationer till preeklampsi. Detta forskningsprojekt heter PROVE. I första hand vill vi ta reda på varför vissa kvinnor med preeklampsi drabbas av kramper (eklampsi) samt varför vissa kvinnor drabbas av vätskeutträde I lungorna (lungödem). Att vi börjat med att studera just dessa komplikationer beror på att de är de två vanligaste orsakerna till att blivande mammor dör till följd av preeklampsi. De är också två av de områden man vet minst om. När dessa utvärderas hoppas vi att vi kommer att veta mycket mer om orsakerna till dessa komplikationer! Detta kommer förhoppningsvis att leda till att vi kan utveckla nya metoder att förutse, diagnostisera och behandla eklampsi och lungödem. Förhoppningsvis kan de nya kunskaperna kommer att rädda många kvinnors liv varje år.
· Mitt andra fokus är att kunna förutse vilka kvinnor som kommer att drabbas av preeklampsi senare i graviditeten redan vid inskrivning hos barnmorskan i tidig graviditet.
Detta har två syften. Det första är att kunna erbjuda förebyggande behandling redan i tidig graviditet med acetylsalicylsyra (Trombyl) för att till viss del kunna undvika att sjukdomen utvecklas. Det andra syftet är att veta vilka kvinnor som har behov av fler kontroller för att upptäcka och behandla sjukdomen i tid. Detta forskningsprojekt heter IMPACT (www.impactstudien.se) och involverar många landsting i Sverige (Dalarna, Uppsala, Värmland, Örebro, Stockholm, Västra Götaland och Skåne). I studien kommer vi även att spara ett blodprov från alla som deltar som vi kan använda för att ta fram mer effektiva tester för preeklampsi. De kan även analyseras för andra graviditetskomplikationer såsom för tidigt värkarbete och graviditetsdiabetes. Vi vill gärna få med så många som möjligt av Sveriges gravida kvinnor. Detta för att kunna utveckla en modell som kan identifiera kvinnor som löper hög risk för preeklampsi. Sammanlagt kan vi med hjälp av denna nya kunskap ge rätt vård i tid till så många som möjligt av våra gravida kvinnor. Dessutom kommer alla kvinnor i Sverige kunna erbjudas samma förutsättningar till effektiv och individualiserad vård under graviditeten.
Min dröm
Ett känt tal av Mahmoud Fathalla, före detta president i vår världsorganisation för förlossningsvård och gynekologi löd som följer;
“Women are not dying because of untreatable diseases. They are dying because societies have yet to make the decision that their lives are worth saving.”
Min dröm är att kunna bidra till att minska dödlighet och sjuklighet till följd av preeklampsi som idag drabbar både den unga kvinnan, hennes barn och familj. Jag hoppas att i framtiden kunna se att mer viktig forskning kring kvinnosjukdomar sker i länder där den nya kunskapen behövs mest och att de nya rönen snabbt kan komma dessa kvinnor till nytta!
Intressant inlägg. Jag är just nu gravid med barn nummer 2. Med barn nummer 1 fick jag en lätt preeklampsi som sedan debuterade (?) Efter förlossningen. Mitt blodtryck steg och blev jättehögt efter att jag hade blivit förlöst. Fick äta bltr sänkande medicin i 2 månader efteråt.
Nu har mitt tryck börjat gå upp, dock har min barnmorska och specialistmödravården bra koll på mig. Ligger runt 140/90 – 140/100 i tryck men alla ctg kurvor ser bra ut. Trycket är lägre vissa dagar och högre andra dagar. 1+ i äggvita i urin. Jag är livrädd för att drabbas av en svår preeklampsi och att något allvarligt ska hända. Men jag försöker hålla mig lugn med att dom har bra koll på mig. Är beräknad att föda om 4 veckor så jag har ju inte så lång tid kvar, men det är jobbigt att ligga på gränsen hela tiden och bli hemskickad med att jag ska komma in om jag får fler symtom. Förstår dock att man inte kan göra så mycket mer än att bara hålla koll.
Hej Michela!
Jag förstår att du är orolig när blodtrycket börjar stiga när du har varit med om hur det är att ha haft preeklampsi tidigare. Generellt sett kan man säga att det är en ökad risk att få preeklampsi igen i nästa graviditet om man haft det tidigare men det vanligaste är då att den debuterar senare och blir av mildare form. Om man har graviditetshypertoni som du verkar drabbats av denna graviditet (högt blodtryck utan annan organpåverkan) är det viktigt att kontrollera blodtrycket och urinsticka med jämna mellanrum för att försäkra sig om att det inte går över i en preeklampsi men så länge som det håller sig vid ett blodtryck som ligger i de nivåer du beskriver utan att du får mer äggvita i urinen eller andra symptom är riskerna för att du ska få komplikationer väldigt små. Man brukar då bli igångsatt runt fullgången tid (40 veckor) om man inte är förlöst innan dess. Det pågår mycket forskning kring olika blodprover eller test som man kan använda sig av för att avgöra vilka av de kvinnor som börjar få högre blodtryck som ligger i riskzonen för att få preeklampsi men än så länge är de inte i kliniskt bruk i Sverige utan fortfarande på forskningsstadiet vilket innebär att man istället får gå på tätare kontroller vilket ju kan vara jobbigt men om man kommer på sina kontroller upptäcks förändringar i tid och i Sverige har vi en mycket säker vård för gravida kvinnor. Hoppas detta kan lugna dig något!
Med vänlig hälsning, Lina
Vilket otroligt viktigt och bra arbete du gör, heja heja!!!
Och vad glad jag är för att Mia och Joseph orkade med att fixa en forskarkalender i år igen, med ny bebis och allt!
Jätteviktig forskning!!
Lycka till.
Åh, vilket fantastiskt arbete du gör! Så viktigt ❤
Viktig arbeide du gjør jeg er en av de som har opplevd og overlevd preeklampsi som utviklet seg til HELLP syndrom under fødselen og eklampsi etter fødselen. Jeg var heldig som overlevde , mange dør av alle de komplikasjonene jeg fikk. Lykke til med forskningen . Du kan redde livet til mange ❤️
Så viktig forskning! Första graviditeten avslutades med akut kejsarsnitt pga preeklampsi och det var så tydligt att det är så många frågetecken kring sjukdomstillståndet även om läkare och annan personal gav mig och bebis superfin vård. Andra graviditeten var nio månaders funderingar och oro kring när jag skulle visa symptom på att bli sjuk igen och hur och när graviditeten skulle avslutas och då fick jag inte preeklampsi. Heja forskningen!!