Forskarkalendern: Klipp vid förlossning

Gästblogginlägg av Sophia Brismar Wendel

Hej!

Jag heter Sophia Brismar Wendel och arbetar som förlossningsläkare på Danderyds Sjukhus i Stockholm. Min passion är forskning för ett bättre (under)liv efter förlossningen. Det är vad jag önskade mig själv och andra också långt innan jag fick barn. Jag har två söner, den första född med akut snitt och den andra vaginalt. Från början var jag inriktad på att bli opererande gynekolog och inriktade mig mest på att operera kvinnor med bl a inkontinens- och prolapsbesvär. Vartefter tog livet andra vändningar och jag blev förlossningsläkare. Det blev självklart att försöka förebygga problem redan vid förlossningen istället. Under några år som jag arbetade i Norge fick jag följa en annan forskare och förlossningsläkare, Katariina Laine.  Hon införde framgångsrikt ”det finska greppet”, snedklipp och andra delar av ett helt koncept som minskade stora bristningar, ffa sk sfinkterskada runt om i Norge (1). Hon arbetade på uppdrag av motsvarande Socialstyrelsen tillsammans med en grupp andra läkare och barnmorskor med effektiv hands-on utbildning på plats.

Intresse för klipp!

När jag kom tillbaka till Sverige 2011 märkte jag att nästan inget av det som pågått i grannlandet hade uppmärksammats i Sverige. I tillägg kom registerstudier från Finland och Nederländerna. Dessa visade att kvinnor som födde barn med sugklocka och snedklipp hade långt färre sfinkterskador än de utan klipp (2-4). Här i Sverige fanns (och finns) ett problem med alldeles för många sfinkterskador och ett väldigt varierande förhållningssätt till förebyggande snedklipp (se bild). En del anser att klipp gör mer ont efteråt än en spontan bristning, medan andra tycker att det är effektivt och lättare att laga. Andel klipp vid sugklockeförlossning hos förstföderskor varierar därför mellan 10% och 79%. Intressant nog varierar också andelen sfinkterskador vid samma typ av förlossning mellan 0% och 23%, även om resultaten har blivit lite bättre det senaste året (Graviditetsregistrets årsrapport 2017).

Det behövdes en bra studie

Jag kom fram till att vi behövde en bra studie av hur man ska undvika stora bristningar vid sugklockeförlossning, och specifikt om snedklipp var bra eller inte. Efter två år av inläsning, förberedelser och planering sökte jag tillsammans med kollegor ekonomiskt stöd från Vetenskapsrådet för en vetenskapligt korrekt studie av snedklipp vid sugklockeförlossning hos förstföderskor. Glädjande nog fick vi ett stort anslag och kunde starta projektet EVA-studien. Det står för Episiotomy in Vacuum Assisted delivery, en randomiserad mulitcenter studie.

Eva-studien

Vi har startat EVA-studien på Danderyds Sjukhus, Falu Lasarett, Helsingborgs Lasarett. Vi kommer att starta i december på Akademiska Sjukhuset Uppsala och i januari på Södersjukhuset. Fler sjukhus är på väg in. Det första målet är att drygt 700 kvinnor som föder sitt första barn med sugklocka ska vara med i studien. Studien innebär att vi jämför rutinmässigt snedklipp mot att försöka undvika klipp helt. För att få helt lika grupper, där endast klipp eller ej skiljer sig åt, lottas kvinnorna till endera behandlingsstrategin. Lottningen sker enligt vetenskaplig metodik och kvinnan får alltid bedövning och perinealskydd. Om klipp ska läggas ges extra lokalbedövning. Läkaren kan i vissa situationer frångå lotten förstås. Fördelen för kvinnan som är med i studien är att hon får en gedigen uppföljning. Vi följer upp alla deltagare och deras barn dels i Graviditetsregistret och Svenskt neonatalt kvalitetsregister (SNQ) och dels med frågeformulär om allt kring bäckenbotten, smärta, förlossningsupplevelse, livskvalitet och sexliv i totalt fem år efter förlossningen. Man kan kontakta forskargruppen om man har besvär efter förlossningen och får då snabbt hjälp av oss. Efter 6-12 mån får man också komma på återbesök. I Stockholm görs en speciell uppföljning på Bäckenbottencentrum av gynekologer som är specialiserade på bäckenbottenkirurgi. Bäckenbotten och underlivet undersöks med bl.a. 2D- och 3D-ultraljud, mätningar och kniptester för att kartlägga eventuella skador. Dessa resultat blir banbrytande eftersom vi vet alldeles för lite om hur förlossning med sugklocka respektive snedklipp påverkar underlivet. Man får ju som patient också ett fint tillfälle att få väldigt bra hjälp, om man har besvär.

Förhoppningar för framtiden

Jag hoppas att ännu fler sjukhus vill ansluta sig och driva studien, så att vi snabbt får svar på frågan om rutinmässigt snedklipp hjälper mot sfinkterskada vid sugklockeförlossning och hur det påverkar underlivet på sikt jämfört med att försöka undvika klipp men sannolikt få en spontan bristning av varierande storlek. Om du själv vill vara med i studien, kontakta gärna oss eller prata med din barnmorska på mödravården!

Referenser

1. Decreasing the incidence of anal sphincter tears during delivery.
2. The effect of a mediolateral episiotomy during operative vaginal delivery on the risk of developing obstetrical anal sphincter injuries.
3. The effectiveness of mediolateral episiotomy in preventing obstetric anal sphincter injuries during operative vaginal delivery: a ten-year analysis of a national registry. I
4. Vacuum-assisted deliveries and the risk of obstetric anal sphincter injuries-a retrospective register-based study in Finland. BJOG : an international journal of obstetrics and gynaecology.

Tusen tack Sophia för ditt gästinlägg och din viktiga forskning!