Forskarkalendern: Traumatiska förlossningar

Gästinlägg av Josefin Sjömark

Hej!

Mitt namn är Josefin Sjömark. Jag är utbildad psykolog/psykoterapeut och sedan några år tillbaka även doktorand. I mitt forskningsprojekt undersöker jag effekten av psykologiskt stöd (Kognitiv Beteendeterapi) via Internet för kvinnor med negativa förlossningsupplevelser och/eller posttraumatisk stress till följd av förlossningen. Projekt heter JUNO-studien och bedrivs vid Uppsala universitet.

Intresse för negativa förlossningsupplevelser

Anledningen till att jag intresserade mig för området negativa förlossningsupplevelser var att jag själv haft två omvälvande förlossningar med medicinska komplikationer (ett akut kejsarsnitt samt en stor blödning med efterföljande operation). Jag minns att jag i samband med dessa var förvånad över att man inte rutinmässigt erbjöds uppföljning eller frågor kring sitt psykiska mående inom den reguljära förlossningsvården.

Negativa förlossningsupplevelser och PTSD till följd av förlossningen

I Sverige föder omkring 110 000 kvinnor barn varje år. Att föda är förknippat med mestadels positiva psykologiska upplevelser men så många som 30 % upplever förlossningen på något vis som negativt, 10 % upplever den som svår och omkring 2 % utvecklar PTSD (Posttraumatiskt Stressyndrom) till följd av förlossningen. Att föda är komplext och involverar flertalet olika psykologiska faktorer. Kvinnorna själva upplever bl.a. upplevd kontroll, social support och smärthantering som viktiga faktorer för förlossningsupplevelsen.

För de kvinnor som utvecklar PTSD kan konsekvenserna bli allvarliga.

PTSD är en diagnos man kan få ifall man varit med om en svår händelse och man långt efter händelsen har symtom på återupplevande av den svåra händelsen (mardrömmar och/eller flashbacks), kraftigt undvikande av sådant som påminner om händelsen, förhöjd vaksamhet, att ständigt vara på sin vakt samt kognitiv påverkan i form av t.ex. koncentrationssvårigheter eller nedstämdhet. För att få diagnosen så skall symtomen ha funnits viss tid och orsaka funktionsnedsättning eller lidande hos individen. Förekomsten av PTSD upp emot 16 % hos kvinnor i vissa subgrupper (t.ex. kvinnor med vissa graviditetskomplikationer, urakuta kejsarsnitt och tidigt födda barn).

Flera olika riskfaktorer hos kvinnan kan associeras med större risk för att utveckla PTSD.

Man brukar prata om tre olika områden;
1. Faktorer innan förlossning (t.ex. depression, förstföderska, förlossningsrädsla, komplikationer under graviditet, tidigare PTSD, tidigare psykisk ohälsa).
2. Faktorer under förlossningen (t.ex. medicinska ingrepp, bristande support från personal, smärta)
3. Faktorer efter förlossningen (t.ex. bristande coping, stress och postpartum depression).
Det är vanligt att kvinnorna utvecklar depression, måendet kan även negativt påverka partnerrelationen samt relationen till barnet. Kvinnor med negativa förlossningsupplevelser och PTSD till följd av förlossningen väntar längre med att bli gravida och föder färre barn än de som har positiva förlossningsupplevelser.

Lite forskning

Det har gjorts ganska lite forskning kring vilken typ av stöd som kan hjälpa kvinnor med negativa förlossningsupplevelser och PTSD till följd av förlossningen. Man tror att psykologisk behandling som fungerar bra vid annan typ av PTSD även skulle kunna passa för den här gruppen. En typ av behandling som rekommenderas för PTSD är KBT- PE (Kognitiv Beteendeterapi- Prolonged Exposure). KBT-PE går i stora drag ut på att individen får möta sin rädsla och sina minnen (i det här fallet från förlossningen) och vara känslomässigt närvarande när man stegvis gå igenom händelsen. Man lär sig att besöka sina svåra minnen och att hantera att de finns. Det finns dock väldigt mycket kvar att utforska inom detta område. Många kvinnor med negativa förlossningsupplevelser och PTSD till följd av förlossningen behöver erbjudas adekvat stöd för att bearbeta sin upplevelse och sina symtom för att komma vidare.

Sök hjälp!

Det är inte ovanligt att man upplever sin förlossning som negativ eller till och med traumatisk. Om man känner att man mår psykiskt dåligt efter sin förlossning så är det viktigt att man berättar för någon hur man mår. Börja med att prata med en vän eller närstående eller kontakta sköterskan på BVC eller någon på din vårdcentral. Du är långt ifrån ensam om dina symtom och upplevelser och det finns bra sätt att behandla trauma och nedstämdhet!

Tusen tack Josefin för ditt gästinlägg och din viktiga forskning och arbete!

Kejsarfödslar, Vaginala födslar