Hur blev det med tidig hemgång efter förlossning?
För ungefär två år sedan gick förlossningssklinikerna i Göteborg ut (nu mera finns bara en va?) att de skulle införa tidig hemgång där friska omföderskor skulle åka hem 6 timmar efter förlossningen. Jag var ganska starkt kritisk till detta då. Nu har det gått två år, och jag har försökt hitta svensk forskning och uppföljning av detta. Det kanske finns, men det är inget som direkt faller ut över mig när jag letar. Däremot så verkar detta med tidig hemgång vara en trend i hela västvärlden, och därför har det faktiskt kommit en massa ny forskning på ämnet.
Tiderna förändras, men inga länder är lika
I Sverige var medellängden på BB-vistelsen 6 dagar under 70-talet. 2010 var motsvarande siffra 2,1 dag. Samma trend kan ses i nästan alla västländer.
I en systematisk litteraturöversikt från 2017 har man undersökt ämnet tidig hemgång efter (vaginal) förlossning utifrån sjuklighet, dödlighet och återinskrivning på sjukhus och man kan i denna översikt inte se att tidig hemgång ökar riskerna för akut sjukdom eller dödlighet för mor eller barn. Ett problem med denna översikt är definitionen av ”tidig hemgång”. I Sverige klassas detta som 6-8 timmar, men i Frankrike 72 timmar. Det blir ju lite svårt att jämföra då någon annans ”tidig hemgång” är en ytterst sen hemgång i svenska mått mätt. Det verkar dock som att 48 timmar på BB är en säker siffra som inte påverkas hälsan hos mor och barn negativt. Vad gäller kejsarsnittsförlösta verkar “tidig hemgång” I litteraturen vara ca 3 dagar, vilket också är mer än på de flesta svenska sjukhus. Att stanna längre än så verkar inte vara fördelaktigt i alla fall.
Tidig hemgång verkar inte farligt?
De “hårda data” angående återinskrivning på sjukhus, sjukdom hos mor eller barn och dödlighet verkar visa att det är säkert att åka hem hyfsat tidigt efter förlossning. Men det finns ju andra värden som behöver tas i beaktning. Det finns studier som visar att de kvinnor som fått gå hem tidigt efter förlossning upplever att de fått för lite stöd. Detta verkar gälla framförallt förstföderskor, de som haft en komplicerad förlossning och de som inte gått på föräldrautbildning under graviditeten. Det finns dock belägg för att hemgång efter 1-2 dagar inte ger mer förekomst av postpartumdepression och problem med amningen jämfört med utskrivning efter 5 dagar.
Jag skulle verkligen vilja se svenska siffror!
Jag är övertygad om att det är stor skillnad mellan BB-vistelse på 6 timmar och 48 timmar. Och att fler än bara förstföderskor behöver få hjälp och stöd, med amning och med annat. Och vad jag vet så har det inte hänt sådär supermycket med utbyggnaden av eftervården de senaste åren.
Jag hittar en nyhetsartikel från 2017
“För kort tid för att utvärdera
Det visar sig att de flesta omföderskor inte varit redo att åka hem så tidigt som sjukhuset räknat med. Under februari och april i år har 1.328 omföderskor fött barn på Östra. De allra flesta, fler än hälften, stannade i mer än ett dygn på BB efter att ha krystat ut sin bebis. Bara 240 omföderskor åkte hem inom 12 timmar, visar siffror från Sahlgrenska.
– Vi har ännu inte nått fram till de resultat som vi bedömer ligger på en bra nivå, säger verksamhetschefen Corinne Pedroletti på förlossningen.
Under tre månader har mödravården och förlossningen i Göteborg jobbat efter konceptet med tidig hemgång. Verksamhetschefen menar att det är för kort tid för att kunna utvärdera och se önskat resultat.
– Vi tror att på sikt kommer fler välja att gå på tidig hemgång. I Sverige finns en lång erfarenhet av detta men för mammor i den här delen av landet är det något nytt, säger Corinne Pedroletti.”
Jag undrar fortfarande?
Vad ligger till grunden för “resultat som ligger på en bra nivå” vad gäller eftervård? Och hur det går det egentligen där i Göteborg, väljer fler tidig hemgång nu? Jag fattar naturligtvis att det FINNS mammor som är trygga, trötta, erfarna eller medtagna och som bara vill hem och vila. Jag förstår att det finns kvinnor som vill åka hem tidigt. Men är de många? Majoritet? Mår de bra? Hur blir det med amning, depression, bristningar? Har eftervården blivit bättre?
Referenser:
- Normal birth and its meaning: a discussion paper
- Handläggning av normal förlossning
- Very Early Discharge from Hospital after Normal Deliveries
- Early hospital discharge of newborn infants was associated with increased risk of hospital readmission during the first 28 days of life
- Early postnatal hospital discharge: the consequences of reducing length of stay for women and newborns
- Vaginal delivery: how does early hospital discharge affect mother and child outcomes? A systematic literature review.
- Broken expectations of early motherhood: mothers’ experiences of early discharge after birth and readmission of their infants.
- Early postpartum discharge: maternal depression, breastfeeding habits and different follow-up strategies
- How long women should be hospitalized after cesarean delivery.
- Factors affecting readiness for discharge and perceived social support after childbirth.
Hej, jag har alltid åkt hem tidigt efter mina tre förlossningar, på eget val däremot så det faller kanske utom din studie. Första förlossningen var gräslig och traumatiskt, men vi åkte ändå hem efter ett dygn om jag inte minns fel. Andra förlossningen var nog ungefär så normal som en förlossning kan vara, då åkte vi hem redan efter några timmar.
Sista blev kejsarsnitt, då sov jag en natt innan jag åkte hem ett drygt dygn efter snitt. Bara denna gången kände jag att jag blev störd, det var fullt och jag delade rum med en extremt förkyld och snarkande mamma (!!), Vilket påskyndade mitt beslut.
Jag har alltid känt att jag inte kan få så mycket mer av att stanna mot hur skönt det är att komma hem, så vi har helt enkelt åkt när jag känt mig klar. Kanske spelar det också in en lätt misstro mot vården, eftersom min erfarenhet är att man alltid måste kämpa för att få vård.
Jag födde mitt andra barn i december 2016 på förlossningen i Mölndal (som nu mera inte längre finns kvar, då det är som du skriver endast Östra sjukhuset som har förlossning i Göteborg).
Då sonen är född kl. 16.51 så stannade vi hela natten efter och åkte hem efter att vi fått läkarundersökingen av sonen på morgonen efter. Hade det inte varit natt och vi gärna ville få läkarundersökingen innan vi åkte så hade jag mycket väl kunnat tänka mig att åka hem ytterligare lite tidigare då jag kände mig såpass trygg och ville hem till dottern och fira jul.
När dottern föddes drygt 2 år tidigare stannade jag 4 nätter, fast jag ångrade att stannade den sista natten och inte åkte hem. Det var då jag som fick avgöra när jag var reda för att åka, och då det varit en långdragen och seg förlossning valde jag att vila upp mig på BB då jag var helt slutkörd, kände mig dock trygg med bebis. Men visst var det skönt att få stanna så amningen kom igång. Då även dottern var medtagen och inte orkade amma i början fick vi hjälp med koppmatning och att se till att hon tillslut tog rätt tag om bröstet.
Många i Göteborg väljer att föda i Varberg. Jag bor i Göteborgs kommun (men några hundra meter från gränsen till Halland) och har en jobbig första förlossning i bagaget (klipp o sugklocka, svår läkning efteråt – jag upplevde det traumatiskt). Jag födde i Varberg för där får man eget rum på bb och får stanna så länge man vill. Vi åkte in till förlossningen tisdag kväll, dottern kom onsdag lunch, vi åkte hem från bb lördag förmiddag. Det passade oss så bra! Vi valde Varberg för att jag ville få eget rum och inte känna press att åka hem tidigt. Däremot hamnade jag mellan stolarna vad gäller eftervård, mvc i Gbg hänvisade till Varberg, Varberg hänvisade till Gbg och så höll det på… gick med öppet svidande sår i klippet i två månader som till slut självläkte.
Nu är jag gravid igen och min BM (som arbetade på östra fram t o m i somras) säger att jag inte kommer bli hemskickad mot min vilja på Östra men det känns jobbigt att föda på ett ställe som egentligen bara vill bli av med en…
Östra har tydligen också blivit mycket bättre på eftervård vid komplikationer så det verkar ha hänt en hel del där senaste åren. Tror också att de fick fler familjerum nyligen (men betyder det färre platser totalt..?).
Någon som vet om jag har rätt att ta del av eftervården vid ev komplikation på Östra även om jag föder i Varberg? Nån som har erfarenhet?
Hej Elisabeth!
Jag kan inte svara på frågorna om eftervård, men vill kommentera ditt val av Varberg. Vi har precis fött vårt 4:e barn.
Bodde och födde i Varberg då första barnet föddes. Mycket nöjda med allt i Varberg. Flyttade sedan till Borås (pga jobb) och födde vårt andra barn där. Inte alls nöjda, så när tredje barnet var på gång valde vi Varberg igen. Bra bemötande. Fick stanna 2 dygn som vi ville, dock med viss tvekan.
Nu när fjärde barnet föddes var allt bra på förlossningen, men BB har försämrats mycket. Vet inte om det beror på det ökade trycket från Göteborg eller att det just nu när vi var där hade extra många förlossningar. De verkade stressade. Vi hade ordnat barnvakt för de tre syskonen under två dygn för att kunna vila upp oss och bara vara med den nyfödde.
På morgonen efter första natten var det första vi fick höra att vi måste vara beredda på att åka hem denna dag. Det hjälpte inte hur mycket vi bönade och försökte förklara. De ville knappt lyssna på våra argument. Slutsatsen: MAN FÅR INTE STANNA HUR LÄNGE MAN VILL! Inte ens två dygn!! Tyvärr har våra lovord och mycket positiva erfarenheter denna (kanske sista) gång radikalt förändrats.
Första gången vi födde, hösten 2013, kumdr man göra en skriftlig utvärdering av sina erfarenheter efter besöket. Detta finns vad jag vet inte längre. En verksamhet som inte erbjuder utvärdering har betydligt svårare att hamna på topp!!
Jag har fått två barn på specialförlossningen hos östra, 2015 och 2018. Första gången blev jag kvar fem dagar och andra gången en dag. Båda gångerna har komplikationer gjort att vi båda kunnat vara kvar i eget rum, vilket såklart varit skönt. Men det har också varit viss oro innan om man ska bli ivägschasad eller inte vilket jag tycker är onödigt när man ändå är nervös inför en förlossning. Däremot så tvingar de inte någon att åka hem mot sin vilja. Men man är inte garanterad eget rum med sin partner, vilket jag egentligen tycker är ok. Det är ju trots allt ett sjukhus. Med det sagt så är jag kritisk till tidig hemgång men tycker att mediabilden kanske blivit missvisande. Jag har fått superbra stöd båda gångerna och har inget dåligt att säga, men så har ju jag heller aldrig känt press att åka hem.
Jag valde att åka hem snabbt (ca 10 timmar) efter att min dotter föddes. Första barnet. Jag tror att exempelvis amningen kanske kanske hade fungerat bättre om jag stannat, men vi hade sån otur med personalen på BB när vi var där så jag ville bara hem. Mådde jättedåligt de timmarna jag var på BB pga personal som tydligt visade att de inte ville ha mig där. Var pigg i kroppen och hade inga större besvär från min bristning (grad 2) just då. Svårt att veta hur jag kommer vilja göra om vi får fler barn… Födde i Örebro.
Med andra barnet så erbjöds vi att åka hem efter 6 h men jag ville stanna till dagen efter och det var helt okej. Jag födde i skellefteå.
Har liknande erfarenheter som Erika här ovan. Första barnet, 2018 Uppsala. Stannade på förlossningen i tio timmar (fick ett rum med två sängar när bebis var 3 – 4 h) och åkte hem kl 12 på dagen efter att all dokumentation var klar. Vi kände oss i vägen och att det förutsattes att vi skulle hem snabbt. Maken ville dock hem snabbt eftersom BB inte kunde garantera rum för honom och vi bor en bit från sjukhuset och han saknar körkort.
Eftervården var väl… Tja… Det var skönt att slippa träffa massa nytt folk, bara en bm /dag i två dagar. Lugnt och skönt hemma, ingen stress. Men vi fick ju klura mycket själva, och samla ihop frågorna till besöket. Tredje dygnet fick vi åka in till sjukhuset för att plocka bort katetern jag fått efter förlossningen och då fick vi även göra hörselkoll och väga bebis. Smidigt!
De problem vi upplevde hade inte hunnit fångas upp på BB eller av eftervård i hemmet. Där hade tidigare efterkontroll hos mvc och kompetent och ffa mer lättillgänglig amningsrådgivning behövts. BVCs kunskap var inte tillräckligt och de hade ingen att hänvisa till. Det sög.
Jag kommer välja tidig (6-12 h) hemgång om det blir fler barn och inga komplikationer som kräver vård på sjukhus. Men det är jag, och jag tycker alla ska få en chans att välja och få välja utan att känna sig pressade!
Har liknande erfarenheter som Erika här ovan. Första barnet, 2018 Uppsala. Stannade på förlossningen i tio timmar (fick ett rum med två sängar när bebis var 3 – 4 h) och åkte hem kl 12 på dagen efter att all dokumentation var klar. Vi kände oss i vägen och att det förutsattes att vi skulle hem snabbt. Maken ville dock hem snabbt eftersom BB inte kunde garantera rum för honom och vi bor en bit från sjukhuset och han saknar körkort.
Eftervården var väl… Tja… Det var skönt att slippa träffa massa nytt folk, bara en bm /dag i två dagar. Lugnt och skönt hemma, ingen stress. Men vi fick ju klura mycket själva, och samla ihop frågorna till besöket. Tredje dygnet fick vi åka in till sjukhuset för att plocka bort katetern jag fått efter förlossningen och då fick vi även göra hörselkoll och väga bebis. Smidigt!
De problem vi upplevde hade inte hunnit fångas upp på BB eller av eftervård i hemmet. Där hade tidigare efterkontroll hos mvc och kompetent och ffa mer lättillgänglig amningsrådgivning behövts. BVCs kunskap var inte tillräckligt och de hade ingen att hänvisa till. Det sög.
Jag kommer välja tidig (6-12 h) hemgång om det blir fler barn och inga komplikationer som kräver vård på sjukhus. Men det är jag, och jag tycker alla ska få en chans att välja och få välja utan att känna sig pressade!
Och mer studier behövs verkligen!
När min son föddes för elva år sedan och vi båda var så unga, upplevde jag det som att många barnmorskor kom in och körde över mig. Typ “så här ska du göra när du ammar” och så kom nästa vid skiftbytet och sa nåt helt annat. Jag kände mig rätt värdelös som nybliven mamma när det bara gjorde ont av att amma, värre än förlossningen nästan eftersom amningarna skedde typ non-stop “så fort bebis skriker testa att ge bröstet”, trots att bröstvårtorna blödde. Födde på söndagen och åkte hem på tisdagen, vi stannade som rekommenderat för vi ville inte “göra fel”. Nästa barn kände jag att jag vet bättre själv och vi åkte hem samma dag. Samma med trean och fyran, mindre än ett dygn efter förlossningen. Bara inväntat barnläkaren. Men för varje barn har jag bemöts med mer respekt, så om jag inte längtade så efter syskonen där hemma och min egen säng, så kanske jag skulle uppskatta hjälpen på bb.
Barn nr 2 är fött på östra i november 2017. Allt gick bra och hon föddes kl 17. Efter det frågade de inte ens om vi ville åka hem utan vi kom upp till bb vid 23. Vi åkte hem kl 12 dagen därpå (efter läkarbesöket) och då verkade de tycka att vi åkte hen tidigt, medan vi kände oss väldigt redo pga förlossningen och amningen gick smidigt.
Barn nr 2 föddes på Östra i mars 2018. Det var v.ä.l.d.i.g.t. tydligt att personalen skulle ha hem oss. De talade om alla nackdelar med att stanna, det fanns bara delade rum, pappan kunde absolut inte få stanna. De var tvungna att boka plats, om det fanns någon osv osv. De var inte otrevliga på förlossningen, de har bara absolut inget manöverutrymme… Det var så tydligt att de hade instruktionen att vi skulle hem.
Vi accepterade till slut tidig hemgång. Personalen ska då skriva i journalen “Önskar tidig hemgång”. Men vi önskade inte det, vi accepterade. Det gick inte att skriva så i journalen fick vi reda på. Jag undrar hur de ska kunna följa upp förfarandet när de journalför så?
Nu blev det ingen hemgång efter 6 timmar, för på läkarundersökningen hittades blåsljud på bebisen. Då fick vi absolut inte åka hem. Istället skeppades vi upp på en BB-avdelning.
Det visade sig då att det inte fanns några rutiner för att ta emot oss som borde åkt hem men sen sabbade systemet. Vi hade fått all info för hemgång men ingen ny info gavs.
På Östra finns 2-bäddsrum och 4-bäddsrum (japp, år 2018 i rikets andra stad). De vill gärna att man tar en säng i ett 4-bäddsrum som omföderska. När jag inte ville det så fick jag en säng som saknade grindar och lakan till filten. Tur att jag var så pass pigg att jag kunde gå ut och stjäla linne i korridorerna! Detta kan ha ändrats, de ska ha öppnat ytterligare rum i maj 2018.
Någon extra kudde för att palla upp mig och ha bebisen hud mot hud utan att vi två ramlade i golvet från den grindlösa sängen kunde de inte heller ordna. Inte heller någon säng som gick att justera så jag kunde amma vettigt. I alla fall inte förrän jag blivit onödigt tydlig i vad jag tyckte om saken efter första natten. Då får man det som i journalen kallas “stödjande samtal”. Det var inte stöd jag behövde, det var lite ordning och reda 🙂
Till slut hade vi tröttnat på varandra och efter två nätter fick vi åka hem. På vägen hade personalen tappat bort remissen till undersökningen av bebisens hjärta.
Personalen på BB-avdelningarna verkade väldigt väldigt trött. De verkar vara för få och ha för dålig ordning och ledning. Tyvärr så hjälper det ju inte att det blir dåligt. Men det kanske kan förklara något?
Om jag hade haft en suck att hinna till Varberg så hade vi åkt dit. (Det är ungefär lika långt till Varberg, Borås och Trollhättan från där jag bor och jag har bara hört gott om Varberg.) Mina barn har dock haft lite för bråttom för det .
Intressant att höra allas åsikter upplevelser och erfarenheter i detta..,! Jag har oxå reagerat på att det i min journal står att jag ”önskar stanna hemma” , när det i själva verket var nåt jag med tungt hjärta enbart accepterade att göra. Stor skillnad som bör framgå.
Vår andra lilla tjej föddes i Mölndal, natten innan avdelningen stängdes för gott. Det var ett par månader efter att den tidiga hemgången hade kommunicerats, och lätt det som stressade mig allra mest. Det var inte bara vad som sades, utan hur det sades. (Av typen graviditet/förlossning är inte en sjukdom, därför behöver man alltså inte ligga på sjukhus.) För övrigt kan det väl inte vara slumpen att denna tidiga hemgång införs efter att de beslutat att dra ned antalet vårdplatser/bb?
Var med stora tjejen kvar i tre dygn pga rätt besvärlig förlossning, men jätteskönt så att amningen hann igång. Andra förlossningen gick mycket snabbare och smidigare, och på rent adrenalin var jag nästan färdig att knata ut med min lilla nyföding på en gång. Nu kunde de inte fixa läkarundersökningen så snabbt, så vi var kvar över frukosten och en stund in på förmiddagen, men jag kunde knappt sitta ner pga känslan att hi inte fick/borde vara där. (Inte personalen som jobbade då, de var ju fullt upptagna med att göra sitt sista pass på avdelningen, men innan) Tycker inte att det sköttes snyggt. Om framgång bara mäts i antal överlevande spädbarn så både hoppas och tror jag att det inte märks någon skillnad, men tänker att skalan är lite vidare än så? Kände mig förminskad och inte lyssnad på. Självklart ville vi ändå hem till storasyster, och hade förmodligen lämnat tidigt ändå, men den otrygghetskänslan jag upplevde gör mig fortfarande lite gråtfärdig, snart två år senare.
Jag var också starkt kritisk till den tidiga hemgången när jag först hörde om den, men har kanske delvis ändrat uppfattning om den efter hur jag själv blev bemött. Men det kritiska handlar kanske inte om mig själv eller enskilda fall utan vilka tendenser det skapar i det lite större perspektivet. Är det verkligen eftersträvansvärt? eller handlar det bara om pengar och att effektivisera system.
Om min egna enskilda upplevelse är av intresse så födde jag vårt andra barn 1:a april 2018 på avd. 308 på Östra. Det var ett ganska snabbt och okomplicerat förlopp. Vi kände oss glada, trygga och lugna under hela tiden och var väldigt väl omhändertagna med en barnmorska som hade endast oss som patienter (ja, tänk att det händer ändå – underbart). Ganska snart efter att vår son fötts, han kom strax efter midnatt, föreslog vår barnmorska att vi skulle sova lite och sen efter frukosten får ni gärna åka hem. Vi blev kanske lite paffa (även om det här med tidig hemgång funnits i tankarna), men kände väl att ja, varför inte, vi känner oss ju trygga och med på tåget så det låter väl ok. Det viktiga i det här, vill jag ändå framhäva, var hur barnmorskan la fram det. Hon fick det att låta som ett erbjudande och jag tror faktiskt att om vi hade stått på oss och velat annorlunda hade vi nog fått stanna. Det kändes väldigt bra. Kanske var det jag i min enfald som hade trott att man bara blev utkastad, men det är väl en ganska tydlig bild av hur media kanske fått framställa det hela. Sen är jag medveten om att alla inte fått det bemötandet utan faktiskt känt sig mer eller mindre utkörda, det måste ju också tas med i tanken.
Vi fick ett jättemysigt rum längst in på förlossningen med två sängar intill varandra och mysiga lampor och tv. Kändes nästan som ett hotellrum. Så vi sov lite grand (så mycket man nu kan sova när ens värld vänts upp och ner av en ny liten människa), åt frukost och Ludvig gjorde läkarundersökning, sen for vi hemåt i lugn och ro. I det stora hela kändes det som ett bra beslut och vi hade det jättebra hela tiden, kände oss aldrig bortprioriterade utan det kändes som ett gemensamt beslut.
Som en parentes kan jag tillägga erfarenheten från vårt första barn. Hon föddes 2015 på Mölndals sjukhus. Den förlossningen var väl lite annorlunda på det viset att förloppet var mer utdraget, men annars gick allt fint och vi var glada och trygga även denna gång. Amningen kom igång fort och vi myste på BB, men hade väl lite frågor, som alla förstagångsföräldrar har antar jag, men inga stora grejer. Då upplevde vi att det var väldigt svårt att få tag på personalen och vi fick ofta korta otrevliga svar, typ det tar vi sen när vi går vår runda – men det var aldrig någon som kom till oss på någon ”runda”. Jag fick inget smärtstillande för mina eftervärkar utan det upptäckte de typ ett dygn efter att vår dotter fötts ”åh herregud har du inte fått några tabletter – men du måste ju säga till!!” Lagom lätt när man bara får trista svar…
Antagligen blev vi lämnade ensamma för att vi hade det så bra, andra var säkert i större behov av hjälp och det var väl jättebra att de fick det. Men vi kände oss mest i vägen de tre dygn vi vistades där, så då var det en lättnad att komma hem och nu i efterhand fattar jag inte varför vi inte bara åkte tidigare. Detta färgar ju förstås också min upplevelse av att vara på BB eller inte.
Nu blev detta en väldigt lång story, men kände att bägge bitarna behövdes för att förstå helheten.
Tack för en grym blogg och insta!
mvh Elisabet
Jag valde som förstföderska att åka en bit för att föda i Ystad. Förlossningen gick tyvärr inte på räls utan slutade med akutsnitt . Vi var sedan på BB i 6 dygn! Det var helt sjukt. En kombination av att jag hade väldigt ont (eller bara ont, svårt att veta när man bara gjort det en gång?), en snöstorm som gjorde vägarna mindre kul att köra på och en pojke som efter 5 dygn hade gått ned för mycket i vikt. På pappret var det bra, ett familjerum och tillgänglig personal. I verkligheten blev det alldeles för många bm att träffa, halvbra amningshjälp och tillsist stressade vi därifrån för jag höll på att bli tokig.
Så någonstans runt 48h låter helt vettigt, något jag kanske inte tyckt innan jag själv fött barn. Personligen hade jag nog åkt hem så snart som möjligt vid framtida förlossningar men man kan ju aldrig veta hur det går!
Jag födde barn på Östra i september 2017. Förlossningen var bra men bemötande och utrustning på BB var katastrof.
Vi fick fel information, blev utskällda pga att min man var kvar, vilket på förlossningen sagts var ok eftersom det var första barnet, men infon ändrades två (!!) gånger. Jag bröt ihop fullständigt eftersom jag knappt kom upp ur sängen på egen hand pga stygn m.m.
Det fanns inga bindor eller nya nättrosor i duschrummet eller någon sanitetspapperskorg (fick alltså bära runt på detta och köa till toaletten för att slänga), vattnet steg i duschen istället för att rinna undan, inga glödlampor i bords- eller väggamporna utan bara lysrörsbelysning som fick tändas vid nattliga blöjbyten och inget varmvatten till rengöring vid blöjbyten. Det enda som fanns att torka sonen med var kallt vatten och torky. Galet. Man var fyra mammor som delade toa och det var fullt i de små sanitetspapperskorgarna hela tiden.
Det fanns inga skyddsräcken på sängarna, eller extra filtar eller dyl. och jag var livrädd att sonen skulle ramla ur sängen. Vi fick känslan av att vara där på nåder, att vi var till besvär och personalen kom inte förbi ens vid påringning.
Vi fick påtryckningar om att lämna från första mötet med personal på BB och flera gånger under kommande 1,5 dygnet. Jag hade rejält ont och fick först när jag helt bröt ihop, 18h efter förlossningen, smärtstillande när en stackars undersköterska förbarmade sig över mig och dessutom kom med ett babynest till lillen, täcke till maken och extra filt att lägga i glipan mellan sängarna och hon försökte släta över barnmorskans beteende genom att berätta att de trott att jag var omföderska.
Vi valde, självklart, att åka hem direkt efter läkarundersökning och det var en lättnad att få komma hem. Finns helt enkelt olika sätt att få hem folk. Men det bör utvärderas. Jag kommer åka till Varberg nästa gång. Kanske inte för att få stanna längre men i vart fall för lokalerna och personalen.
Jag ska snart föda mitt andra barn på Östra. Har ganska bra erfarenhet efter första barnet som föddes på spec-förlossningen på Östra. Fick ett rum på en av de vanliga bb-avdelningarn med egen toa där även min partner kunde stanna. Personalen var bra men upptagna vilket kanske berodde på en ensam tvillingmamma i rummet bredvid. Åkte hem efter två dygn men hade fått stanna längre om vi velat. Kände oss trygga att åka hem men behövde åka tillbaka tre dagar i rad för att mäta gulsotsvärden på bebis vilket var jobbigt.
Har under hela andra graviditet oroat mig över tidig hemgång i omgångar. Såpass att jag vaknat på natten av att jag drömt om det. Är inte orolig över den tidiga hemgången i sig utan är oroad över att känna mig stressad och överkörd och tex behöva välja mellan att åka hem utan att jag känner mig redo och att dela rum och därmed stanna utan min partner. Får inte ihop i mitt huvud hur jag ska kunna ta in att det finns ett nytt liv där, amma i lugn och ro, pussa på bebisen, duscha, bli ihopsydd och undersökt, klä på mig och bebisen och sätta mig i en bil på 6h!? Det känns helt absurt. Känns tråkigt att en sådan sak ska ta fokus från graviditeten och längtan efter bebis. Är nog egentligen mest orolig att jag pga situationen på bb ska känna mig stressad och ledsen när bebisen är född istället för att fokusera på att gosa med nya bebisen.
När vi fick vårt första barn 2014, i Skövde, var vi bortglömda från första stund i undersökningsrummet. Efter ca 1.5 timmar kom det in en barnmorska och undrade vad vi gjorde där. Förlossningsavdelningen var överbelastad, vilket medförde att jag varken fick hjälpmedel i form av pilatesboll, gåbord osv. ej heller barnmorska på rummet mer än kortare kontroll och efter krystvärkarna var i full gång. Förlossningen avslutades dramatiskt med hjärtljud som försvann och plötsligt var rummet fullt av personal och dottern var ute på ett par minuter med hjälp av sugklocka.
Jag fick en grad 2 bristning som syddes av läkaren på plats.
Vi fick höra redan när smörgåsarna kom in att rummet behövdes av nästa födande, varpå vi flyttades upp till BB. Där möttes vi av personal som förklarade att min partner inte kunde stanna, kl var ca 23 och ”besökare” fick komma igen först morgonen därpå.
Jag och lillen fick en säng i ett fyrbäddsrum. Dock hade hon, har jag fått reda på i efterhand, antagligen mkt ont i huvudet efter sugklockan och skrek hela natten, utan att få smärtstillande som personal sagt i efterhand att hon borde ha fått. Så jag bar henne fram och tillbaka i korridoren fram till morgonen. Själv hade jag också väldigt ont och blödde igenom de stora bindorna.
Jag och min sambo upplevde båda att personalen dels inte hade tid med oss samt att de var väldigt tydliga med att vi skulle hem snabbt (var där i 1.5 dygn, men fick pikar tidigt som ”är ni fortfarande kvar”). Dålig hjälp med amning som inte funkade alls.
Andra barnet föddes i Malmö, augusti 2018, efter en snabbare och så mycket bättre förlossning på alla sätt. Personal som också hade fler födande att ta hand om, men som ändå fick mig att känna mig lugn och fanns där när det behövdes. Vi fick vara kvar på rummet i fyra timmar och fick sedan ett rum på BB-hotellet i Lund. Där stannade vi bara över natten och förmiddagen efter, och valde sedan själva att åka hem, helt utan påtryckningar. Jag kände mig stressad att komma därifrån pga den tidigare upplevelsen. Känner dock i efterhand att det hade varit bättre att stanna lite längre. Vår son började få apnéer så fort vi kommit hem och till slut fick vi åka in med ambulans och ligga inne på SUS fyra dygn.
Även denna gång problem med amningen efteråt, mest pga hans mående efter apnéer och sondmatning, men nu fick vi bättre hjälp av amningsmottagningen (detta efter att ett flertal sjuksköterskor på avdelningen kommit med helt olika råd och metoder som inte funkade alls).
Fick första barnet i april -07 och i januari -09 kom syskonet (född kl 08.15). Hade en jättebra förlossning och var pigg och stark efteråt. Hade nog kunnat åka hem efter eftermiddagsronden om jag hade velat – fick erbjudande om det – men ville stanna och att storasyskonet skulle kunna komma och hälsa på en gång i lugn och ro innan de fick komma tillbaka hämta hem oss.
Gjorde samma sak igen när nr. 3 kom i juli -13. Återigen stark och pigg efter förlossningen (bebis föss kl06.02) men valde att stanna en natt på BB och syskonen fick komma och hälsa på ordentligt en gång innan de kom tillbaka och hämtade efter läkarronden dag två. Var tydlig med att vi ville vara kvar direkt när vi skulle lämna förlossningen och komma upp till BB.
Vi har gjort så för att vi upplever att det varit mer rätt gentemot storasyskonen. Det är ju en jätteförändring att få ett syskon. Och som fallet varit för oss så har vi åkt in på natten, syskonen har fått vakna till att en barnvakt varit på plats och fått höra att nu har ett syskon fötts. Det har då känns mest rätt att de fått komma till bebisen och bekanta sig lite med tanken på bebisen i familjen i relativt lugn och ro. Sen får man vara med och hämta hem mamma och småsyskonet som man då iaf fått träffa innan och det blir liksom lite avdramatiserat jämfört med att bara vara med och hämta direkt, eller kanske till och med att mamma och pappa plötsligt kommer hem med en bebis. Säger inte att vårt sätt är bäst för alla men det har kännts bäst för oss iaf med de personligheter vi och våra barn är.
Nu har jag inte varit orolig, men det har ändå varit lite skönt att mjölken runnit till ordentligt innan vi åkt hem också, Möjligen hade jag velat vara kvar tills den hade gjort det om det inte varit igång efter dryga dygnet som det blivit på BB. Svårt att veta i efterhand.