Dina erfarenheter: sex efter förlossning
Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!
Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidra sådär “offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.
Ni är så viktiga!
Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:
Sex efter förlossning
- Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
- Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
- Vad bidrog till detta?
- När återgick samlivet till “det vanliga”?
- Var du orolig för något?
Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av!
Vad fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada? Jag tror inte det var någon särskild info efter någon av förlossningarna med grad 2 skador av svårare typ – bara att man kan ha sex när avslaget slutat. Bara förfrågan om preventivmedel, vilket känns som ett slag i ansiktet när man precis läkt ihop, har ärr och är orolig inför undersökning.
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre? Vad bidrog till detta?
Kanske mindre smärta just vid penetrering, då jag hade vaginism innan och den kvarstår men lite lindrigare möjligen, men betydligt känsligare slemhinnor, svårare hitta bekväm position, nervös inför läckage.
När återgick samlivet till ”det vanliga”? Inte alls. Första samlag 2 år efter första förlossningen, bara i försök till syskon och utan större lust. Fortfarande inget då andra barnet är 9 månader.
Var du orolig för något?
Smärta, läckage av urin/gaser/avföring.
Vad vill du veta?
Det jag ville ta del av i detta inlägg var citat, erfarenheter och berättelser om sex efter graviditet. Flera av dem användes som upplysande citat i boken “Bäckenbotten – en handbok för barnmorskor”. Just nu efterfrågar jag inga nya berättelser.
Minns inte att jag fick någon info alls, det var nog bara ang preventivmedel. Möjligtvis hur länge man ska vänta med tanke på avslag osv. Blev klippt vad förlossningen.
Det fungerade som vanligt. Kändes som innan. Tror barnet var ca 8 mån första gången, hade velat göra det innan men hade inte tillfälle pga barn som inte kunde sova själv osv.
Det har inte återgått till det normala pga småbarn 😉
Jag var rädd för att det skulle kännas annorlunda.
Fick barn med ”halvakut” kejsarsnitt. Vi fick ligga på neo ca 1,5 v pga vårt barn var tillväxthämmat och underviktigt. När vi väl kom hem var sex ett välbekant sätt i allt det ovana att få vara nära varandra och få trygghet och kärlek. Vi hade sex efter ca 2 v, tog det lite lugnt såklart men kändes bra. Sexet känns precis som innan graviditet. Kommer kämpa för att få kejsarsnitt igen av bla den anledningen.
Har också gjort KS, snart 4 v sedan, du skrev att du hade efter 2 v, hade du fortfarande avslag då eller hade du slutat blöda? Kan man ha sex även om det då och dp kommer lite blod fortfarande? Jag längtar så efter sex
Med kondom kan man ha sex trots avslag!
Enda informationen jag fick var att använda kondom så länge avslaget var kvar. Födde vaginalt och fick några grad 1-2, men upplevde väldigt lite problem efteråt. Det sved lite de första dagarna när jag kissade, men kändes typ som vanligt efter en dryg vecka.
För mig var lusten som vanligt efter förlossningen, kanske lite mer än vanligt då jag mått väldigt dåligt under graviditet (pga HG) och därav hade det blivit väldigt lite sex. Det tog någon vecka innan vi hade sex och det kändes inte alls som jag trott! Jag hade varit orolig för att det inte skulle kännas något och att allt skulle vara slappt. Men istället kändes det alldeles för tight! Lite som första gången man hade sex, vilket inte var helt behagligt. Jag hade fått en mindre bristning inne i vaginan som blev sydd så funderar på om det kanske var det som kändes. Men vi tog det lugnt och jag fick info (tror det var på efterkontrollen) någonstans att torra slemhinnor var vanligt när man ammade och att det kunde bidra till obehag. Så jag provade nån kräm och massor med glidmedel och då kändes det ganska bra, men inte lika bra som innan. Däremot efter att jag slutat amma vid 5 månader och slemhinnorna slutat vara torra så blev sexlivet superbra! Det kändes fortfarande lite tight men mer på ett positivt sätt. Tyckte att vårt sexliv var jättebra innan graviditet/förlossning men tycker att det blivit ännu bättre efter! Det tycker jag fortfarande efter snart tre år. Jag gjorde väldigt mycket knipövningar efter förlossningen och känns som att jag genom det fått bättre ”kontakt” med musklerna. Att det skulle bli bättre var verkligen inte vad jag hade väntat mig och hade aldrig förut hört någon som haft liknande upplevelser.
Oj! Råkade svara på fel ställe! Ledsen 🙂
Vi låg en gång efter efterkontrollen, ca 3 mån efter förlossning. BM nämnde preventivmedel och att vi skulle använda glidmedel. Sexet var inte så skönt kom jag ihåg, vi gjorde det mer för att få det gjort (fick grad 2 som syddes ihop bra). Lusten fanns inte där men så fort jag slutade amma, oh my. Jag var så glad att det gick så bra att komma igång och hur bra det fortsatte. I några månader, sen började problemet.
Helt plötsligt var det inte skönt för mig längre och jag fick världens klåda efteråt. Blev så besviken och trodde det berodde på att jag inte var sugen. Trodde allt satt i min egen hjärna. Efter alldeles för lång tid, sökte jag hjälp hos en gynekolog. Hon trodde det var svamp och jag fick pevaryl engångsdos. Det blev inte bättre. Jag googlade ihjäl mig och trodde jag hade fått kronisk svamp. Sökte igen. Fick en starkare oral svampmedicin, för att behandla hela kroppen. Det hjälpte inte. Besvikelsen var total och jag var nu övertygad om att jag hade kronisk svamp och att vårt sexliv var över. Lusten var helt borta eftersom det var så sjukt oskönt varje gång vi försökte (trots långa förspel, glidmedel etc.). Kroppen hade stängt av. Sökte en tredje gång. Då togs en biopsi, pga misstanke om Lichen sclerosus. Var lite i chock då. Var så övertygad om resistent svamp. Fick Dermovat (stark kortisonkräm) utskrivet och när provsvaret kom så fick jag “slaskdiagnosen” (som gynekologen uttryckte det) kronisk eksem. Jag fortsatte med dermovat och efter ca 3-4 veckor kände jag i hela kroppen att underlivet var återställt. Vi testade igen och gud vad jag grät efteråt. Det är ju såhär sex SKA kännas. Hade liksom glömt bort det efter den här långa kampen. I knappt ett år återtog vi sexet och nu är jag gravid igen. Har mått fruktansvärt dåligt och kan inte riktigt se när vi kommer ha sex igen. Worst case är väl när jag slutar amma, men då får det vara så. Är övertygad om att vi kommer hitta tillbaka. Vi har gjort det tidigare och kan göra det igen.
Jag fick ingen speciell info om sex efter förlossning/skada. Mer den där generella knip-informationen.
Om jag var orolig…..ja – minst sagt – skräckslagen över att det inte skulle kännas bra. Att jag skulle vara så förändrad att jag blev besviken. Att det inte skulle vara skönt osv. Vi hade sex kanske två ggr på ett halvår. Det var inte skönt. Och jag var förändrad. Och enormt besviken. En kris för mig. Hela min sexuella identitet föll pladask verkligen. Vilket är hemskt – sex har alltid varit viktigt för mig tidigare.
Sen separerade vi och därför försvann även sex ur mitt liv. Jag har inte mött någon ny. Är opererad för skadorna men har ännu inte provat om det funkar rent sexuellt. Det är fortfarande ett problem – min besvikelse. Inser att det mest sitter i min hjärna. Men det är verkligen en stor tröskel när jag nu ska träffa någon ny. Jag känner mig inte alls som om jag har något självförtroende när det kommer till sex. Är rädd för att bli besviken igen osv. Så för mig har sex fortfarande inte återgått till det normala. Så har det varit i snart fem år. Inte klokt, verkligen inte klokt.
Som tur är så funkar onani utan penetration utan besvikelse. Så det har jag. Men jag längtar efter ett normalt sexliv, med lust och njutning. Och inte rädsla och besvikelse.
Fick ingen info mer än om fråga om preventivmedel och att man bör vänta tills efter avslaget. På efterkontrollen hos bm frågade hon om vi haft penetrerande sex ännu och jag svarade nej. Jag fick då frågan om allt var bra mellan mig och min man och jag sa ja, men att just sexlusten inte funnits där och att jag ville vänta till efter jag varit på efterkontrollen för att veta om allt läkt som det ska.
Kort därefter provade vi för första gången. Jag hade inte alls samma lust som tidigare, penetrationen skavde och vi fick avbryta. Sen dess har vi provat penetration två ggr till (bebis är nu fyra månader) och det har gjort ont båda gångerna. Jag sprack grad två och har fortfarande ont i muskulaturen där jag sprack när jag står och går. Har inte kommit tillbaka till träning pga det och har också svårt att knipa då jag lätt blir trött och öm i musklerna. Det gör det också svårt med penetrationen. Dels känner jag att det fortfarande ömmar och är svullet i vaginan men även att det stramar och hugger i ärret även vid penetration av ett finger.
Så nej det är inte som innan och fungerar mycket sämre än innan graviditeten. Kan ju vara en kombination av minskad lust pga dålig sömn och amningshormoner som gör att man inte vill initiera nåt lika ofta, men känner även att min skada påverkar få kag är rädd att det ska göra ont och ofta har ont i musklerna där ändå. Tycker det känns väldigt trist och även om jag och min man kan prata om det och han är väldigt förstående så tycker jag det känns jobbigt.
Jag fick en sfinkterruptur grad 4 och är sydd på operation efter. Jag fick aldrig någon info om sex eller egentligen ingen info alls. Fick med mig att litet papper om själva förlosdningsskadan, thats it!
Ca 3 månader efter förlossningen testade vi och det gjorde ont som tusan där jag sprack. Kändes nästan som att det skulle rivas upp igen. Vi testade någon gång ibland och det blev bättre med tiden. Efter ungefär 7 månader började det kännas helt okej. Det känns fortfarande inte som det gjorde tidigare (dottern blir 4 i april). Det sträcker och skaver lite i ärret så det går inte att köra pang på rödbetan om ni fattar vad jag menar.
Rådgivning inför förlossningen var bara vänta till efter avslagen som om allt skulle vara som vanligt igen då. På efterkontrollen fick jag frågan om vi haft sex än och bm ville gärna ge råd angående preventivmedel. Kände mig som ett ufo som överhuvudtaget inte hade sex på världskartan. Min grad 2 skada hade förvisso läkt fint men med framfall och slemhinnor torrare än öknen och en hjärna hög på amningshormoner var det varken ngt jag ville göra eller egentligen längtade efter.
Om det inte varit för mitt framfall (som jag fick hjälp med av läkare till slut) hade jag kanske haft sex när jag slutade amma efter ca 8 mån. Med normala slemhinnor, ägglossning och inte redan hög på oxytocin så kändes det rimligt… Tyvärr blev framfallet som en spärr och jag ville inte ens prova. Knappt 1,5 år efter förlossningen var framfallet hyffsat bra och blir nog heller inte bättre och då började vi också ha sex igen. Svårt att hitta tillbaka till varandra efter så lång tid och med ett svårare livspussel. Nu ca 2 år efter förlossningen försöker vi få barn nr 2 och det känns både bra och lustfyllt igen.
Efter första barnet fick jag en grad 2-bristning men jag kan inte säga att det var det som gjorde att vi väntade så länge som 10 månader utan att ha sex. Jag var helt slut i flera månader efter förlossningen pga blodbrist och allt annat så det fanns inte en tanke på att ha sex. Minns att BM frågade om det på återbesöket och jag svarade att vi inte haft sex ännu. Hon sa då något i stil med ”men ni är väl nära varandra på andra sätt” vilket fick mig att känna mig skamsen eftersom jag hade fullt med att bara ta hand om mitt barn. Hade nog med närhet av honom, behövde inget mer av min man. Trots att jag visste att det var vanligt fick jag ändå dåligt samvete över att vi ”inte ens” myste, hånglade etc. Tänker fortfarande på det där.
Jag minns knappt hur det väl kändes när vi kom igång igen, jag var faktiskt inte rädd för smärta utan mer oroad över att inte lusten fanns. Det gav sig ju så småningom men fortfarande 4 år senare har vi väldigt sporadiskt sex. Enda perioden vi haft mer sex är när syskonet blev till, då insåg vi båda att det ju var ganska trevligt men kommer sen ur det igen tyvärr. Lusten återkom snabbare efter förlossning nummer 2 men väntade nog ändå mer än ett halvår. Blev sydd även denna gång men var tryggare i att det går att hitta tillbaka även om det går lång tid. Upplever ingen smärta men faktiskt en annorlunda känsla- känner mig ”större” och att det därför inte känns lika mycket/skönt som det brukar. Har dock bar haft sex 2-3 ggr sedan 2:an föddes så det ger sig väl. Min största oro har alltid varit att vi inte ska hitta tillbaka till lusten igen men försöker tänka att vi gör det på något sätt och att vi båda ändå är okej med sex ganska sällan, just nu iaf.
Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
Bara att vi skulle avvakta tills avslaget upphört.
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
Inte alls. Vi har fortfarande efter 14 månader inte lyckats ha penetrerande samlag. Får helt enkelt inte in den (känns som öppningen är extremt trång) och det gör så ont att jag vill svimma. Har varit hos gynekolog tre gånger i detta ärende och fått vagitorier utskrivna pga av misstänkt östrogenbrist (efter amning) men upplever ingen förbättring. Inte heller yxylocain gel har hjälpt. Är så ledsen pga vi vill skaffa ett syskon så snart som möjligt.
Vad bidrog till detta? Vi planerar att testa heminsemination. Har även bokat tid hos en ivf klinik för att se om vi behöver göra en utredning pga östrogenbristen.
Var du orolig för något? Att inte kunna få fler barn.
Är du med i fb-gruppen ”förlossningsskadad du är inte ensam”? Gå med i den och skriv egenremiss till bäckenbottenenheten i Huddinge så att du får korrekt hjälp. <3
Sådär hade jag det i år!!!
Det visade sig att slemhinnorna hade blivit sydda för tight och att musklerna saknades under. Så vid samlag så blev det ett extremt hårt tryck. Särskilt på huden i slidöppningen längst ner mot mellangården. Det gick inte att ha ett samlag på grund av smärtan.
Idag är jag lagad. Ta kontakt med bäckenbottenenheten i Huddinge eller kvinnokliniken på US i Linköping och beskriv dina problem!
Hej Sara!
Jag tror att jag har samma sak…. gått snart 14 månader nu… ska ta tag att ringa imorgon till gyn och boka en ny tid för utredning…. har mått så himla dåligt över detta, ja fortfarande…
Hur blev du lagad och hur känns det nu efteråt?
Tusen tack för att du skriver! Det ger mig hopp!
Sofia
Minns att jag fick info om att det tar olika lång tid för alla att komma tillbaka, att amning kan påverka. Men jag var väldigt nervös att det skulle ha förändrats. Provade efter 3 mån och det gjorde ont, på grund av torra slemhinnor har jag förstått nu i efterhand. Men det visste jag inte då så det gjorde mig leden. Men efter jag slutade amma efter 10 månader blev allt som vanligt igen. Borde ha insett att det var slemhinnorna som gått helt i ide med tanke på att jag hade noll flytningar under amning. Önskar jag fått ta del av den informationen på ett tydligare sett så jag hade sluppit oroa mig. Nu med andra barnet är det samma sak men denna gång är jag inte orolig!
Efter första barnet (planerat snitt) testade vi efter sex veckor, slidan kändes väldigt tight och torra sköra slemhinnor. Därefter var det som om inget hade hänt (så var det iof med hela kroppen)
Jag fick ingen info om sex efter förlossning, blev iof inte ens undersökt. Jag var inte speciellt orolig över något heller.
Efter andra barnet (vag förlossning, grad 2 genom klipp, dock ett snett och ej rakt ner i mellangården) testade vi att ha sex efter kanske 4-5 veckor. Jag var väldigt orolig över samlagssmärtor och att aldrig mer kunna njuta av sex pga ärret, vi har alltid haft väldigt bra sex och ville kunna fortsätta med det. Var orolig över att vara stor och slapp så han inte skulle känna något/njuta. Första gången kändes väldigt lite i slidan, hade inte ont inte ens i ärret. Kanske kändes lite stramt. Fick dock orgasm, om än en ganska fjuttig sådan.
Sexet blev bättre och bättre i takt med att tiden gick och bäckenbotten blev starkare. Nu efter knappt två år är sexet som innan barn. Kanske tom kraftigare orgasmer.
Oroar mig dock fortf emellanåt över hur han upplever mitt underliv, om han känner av att den rectovaginala fascian inte lagats ordentligt så bakre slidväggen liksom buktar eller att livmodertappen är lägre än innan. Han har aldrig sagt något sådant, verkar njuta och säger att han tycker det är bra så det är nog mest i mitt huvud. Jag fick ingen information om sex den här gången heller.
Det jag tror gjort att sexet är så pass bra som det är är bla att du gett mig så bra vård! Så att bäckenbotten är funktionell och någorlunda stark igen!
Fick inte mycket info om själva sexet efter förlossning, lite info om avslag, preventivmedel och vikten av att hitta tillbaka till samlivet. Efter barn nr ett (bristning grad 2) hade jag väldigt ont vid sex, och har förstått i efterhand att jag hade torra slemhinnor, det blev bättre efter jag slutat amma men hade fortfarande inte så mycket lust eller tyckte att det var särskilt skönt. Barn nr två kom 1,5 år efter första, denna gång bristning grad 3+4, fick någon kräm för slemhinnorna så hade mindre ont. Känner fortfarande inte att lusten är helt tillbaka än, 3 år senare. Vissa ställningar gör fortfarande ont. Tror inte jag någonsin kommer bli helt återställd eller kommer kunna ha sex som innan barnen. I efterhand kan jag tycka att jag borde fått mycket mer info om mina skador och hur det skulle kunna påverka mitt liv och vad jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Bara en efterkontroll några veckor efter förlossning känns inte tillräckligt i mitt fall.
Hade vestibulit innan och fick höra att en förlossning kan göra att vestibuliten försvinner. Fick förlossningsskada grad 2 med klipp och fick först 6 mån senare en reoperation då de hade sytt ”för mycket”. Klippte alltså om mig och gjorde ett större ”hål”. Vid 7 mån prov till samlag men var alldeles för trångt och ont. Påbörjar nu en ny vestibulitbehandling vid 8 mån och hoppas på förbättring. Besviken över att vestibuliten inte försvann utan snarare att ärrvävnaden gjort det värre. Ammar fortfarande.
Enda informationen jag fick var att använda kondom så länge avslaget var kvar. Födde vaginalt och fick några grad 1-2, men upplevde väldigt lite problem efteråt. Det sved lite de första dagarna när jag kissade, men kändes typ som vanligt efter en dryg vecka.
För mig var lusten som vanligt efter förlossningen, kanske lite mer än vanligt då jag mått väldigt dåligt under graviditet (pga HG) och därav hade det blivit väldigt lite sex. Det tog någon vecka innan vi hade sex och det kändes inte alls som jag trott! Jag hade varit orolig för att det inte skulle kännas något och att allt skulle vara slappt. Men istället kändes det alldeles för tight! Lite som första gången man hade sex, vilket inte var helt behagligt. Jag hade fått en mindre bristning inne i vaginan som blev sydd så funderar på om det kanske var det som kändes. Men vi tog det lugnt och jag fick info (tror det var på efterkontrollen) någonstans att torra slemhinnor var vanligt när man ammade och att det kunde bidra till obehag. Så jag provade nån kräm och massor med glidmedel och då kändes det ganska bra, men inte lika bra som innan. Däremot efter att jag slutat amma vid 5 månader och slemhinnorna slutat vara torra så blev sexlivet superbra! Det kändes fortfarande lite tight men mer på ett positivt sätt. Tyckte att vårt sexliv var jättebra innan graviditet/förlossning men tycker att det blivit ännu bättre efter! Det tycker jag fortfarande efter snart tre år. Jag gjorde väldigt mycket knipövningar efter förlossningen och känns som att jag genom det fått bättre ”kontakt” med musklerna. Att det skulle bli bättre var verkligen inte vad jag hade väntat mig och hade aldrig förut hört någon som haft liknande upplevelser.
Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?: Fick ett snedklipp efter 1a förlossningen men fick ingen info kring om det kunde göra att sex känns annorlunda. Den enda infon om sex var att helst vänta tills avslaget var borta. Efter 2a som var ett planerat ks sa läkaren att vi inte ska stressa med sex och bör vänta längre än vid vaginala förlossningen.
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?: Det har fungerat i princip som vanligt förutom att klippet stramar i vissa ställningar fortfarande efter snart 3 år.
När återgick samlivet till ”det vanliga”? Med 1a hade vi sex direkt avslaget var slut, efter ungefär 1 månad. Med 2a kom vi igång med sex först efter 3 månader.
Var du orolig för något?: Efter 1a var jag orolig för att det skulle kännas annorlunda samt att klippet skulle göra ont (hade väldigt ont i ca 3 veckor efter fl) vilket det även gjorde i vissa ställningar. Med 2an var jag inte alls orolig.
Vad fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
Fick barn i April 18. Födde vaginalt, fick perinealbristning grad 1&2 och syddes med 2 inre stygn och 1 yttre.
Fick info om att vänta med sex till efter avslaget försvunnit eller att använda kondom. På efterkontrollen hos min bm frågade hon om jag ville ha preventivmedel, tackade nej använder kondom sedan flera år pga utebliven lust av hormoner/minipiller. Hon nämnde även att det är vanligt att inte känna så stor lust första tiden för att det är så mycket annat med hormoner och känslor och allt så det kändes skönt att höra.
Fick ingen specifik info om sex efter förlossningsskada.
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
Har inte haft sex än.
Onani, även penetrerande, fungerar som vanligt.
Vad bidrog till detta?
När återgick samlivet till ”det vanliga”?
Det har absolut inte återgått till ”det vanliga”. Vi hade sex tidigt under graviditeten men sedan mådde jag dåligt med mycket oro och annat så då försvann lusten och vi slutade ha sex. Nu har jag ingen sexlust, känner mig obekväm i min egen kropp just nu. Men mest av allt är det nog det faktum att det är så mycket annat som tar upp kraft, tankeverksamhet och energi så lusten får inget utrymme att infinna sig.
Var du orolig för något?
Är orolig för att det ska göra ont. Har sedan tidigare (från 2007-2012/13) en historia av ytlig samlagssmärta som ett resultat av att dels ha gått med en obehandlad bakteriell vaginos i ca 8 månader och feldiagnosticerad och felbehandlad herpes, fick behandling för kondylom som bara frätte och gjorde det hela ännu värre. Bodde utomlands och sökte flertalet gånger men fick ingen hjälp. När jag väl kom hem till Sverige och till gyn så hade jag nästan inga slemhinnor kvar (gynekologens ord) men jag fick i alla fall rätt diagnos och behandling. Fick även gå på samtal hos kurator och behandling hos barnmorska där jag fick lära mig smörja och göra övningar. Så har sedan innan en inte helt okomplicerad relation till mitt underliv och penetration och smärta. På grund av detta har jag och min man gått långa perioder till och från helt utan sex och ibland med endast oralsex/smeksex.
Jag vet att vi kan hitta tillbaka till lust och sex igen som vi gjort förut, vi måste bara komma igång. Men visst är jag orolig för sköra slemhinnor och att det ska göra ont som det gjort tidigare.
Har läst de andra kommentarerna här och blir verkligen ledsen att det ska vara så här för så många av oss och att det anses som något normalt. Tack Mia och Joseph för allt ni gör för kvinnohälsan!
Skulle inte påstå att jag fick någon i go kring när man kunde ha sex igen utan bara att jag borde tänka på vad jag ville ha för preventivmedel.
Jag hade läst mig till att det var bäst att använda kondom då man fortfarande hade avslag eller vänta tills det slutat.
Jag fick andra gradens bristning vid min första fl och syddes. Jag kände mig tung och konstig första tiden efter.
vi testade omkring 2-3v efter fl, det blev inte någon hitt! väntade någon vecka till efter de men jag var mycket känsligare och kände mig helt kruttorr så det var inte alls samma som innan.
Känslan höll i sig så länge jag helammande vår dotter (6mån) men jag hann såklart bli orolig att det var fel på mig , att vi aldrig skulle bli vi igen osv , det är så otroligt dålig info kring ämnet!
Med vår andra behövde jag inte sy och jag visste bättre vad som väntade så vi väntade lite längre och var mer försiktiga/förberedda.
Känner mig fortfarande känsligare och tung till och från. Och upplever skillnad vid toalettbesök .. ( Inga direkta besvär ) men helt klart något jag hoppas ska försvinna för samlivets skull!
Hoppas på att få svar på detta hos min bm på efterkontrollen till veckan men känner väll som säkert många andra att jag inte vet vad jag ska tro på och inte.
Väldigt dålig info överlag
Det är absolut skillnad. Än om den kan vara övergående.
Samlivet är såklart inte tillbaka ännu.
Känner helt klart oro men samtidigt vill jag inte klaga då jag vet att det finns de som inte haft det lika ”enkelt” som mig.
Tack för en så viktig och bra blogg!
Fick precis som många andra info att avvakta till avslaget upphört. Även info att det är bra med glidmedel.
Innan förlossningen var jag rädd att det skulle göra ont och kännas helt annorlunda. Fick 1-gradig bristning och blev sydd ganska långt in. Provade penetration första gången efter ca två månader vilket gjorde ont. Gick till gynekolog och sen till mvc som skickade mig till sjukgymnast som specialiserats på bäckenbottenmusklatur. Hon hjälpte mig att hitta knipet som tydligen var väldigt svagt. Fick tips om en app som hjälper en att komma ihåg att knipa. Har prövat flera efter det med varierat resultat. Nu när barnet är 7 månader börjar det nu kännas bättre.
Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
– Ingen info alls. Hade ingen skada. Från MVC sa man att det är bra att komma igång så småningom. Mer info om preventivmedel.
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
– Fick första barnet jan 2012, andra jan 2018. Fungerade aldrig som innan efter första. Sakande lust, gjorde ont… Svårt att bli upphetsad. Svårt att njuta. Samma efter andra barnet.
Vad bidrog till detta?
– Ingen aning?
När återgick samlivet till ”det vanliga”?
– har det inte gjort
Var du orolig för något
Nej… mer undrar jag om de tnåglnain kommer vara så att jag kommer att få tillbaka lusten och kommer kunna njuta av sex igen. Känner mig helt asexuell. Inte bra för relationen… Att ha sex när man eg inte är sugen är vidrigt
Fick inte så mycket info innan förlossning, på återbesök kom från upp om vi haft sex och om jag vill fundera på preventivmedel.
Blev klippt under första förlossningen, det läkte ihop fint och vi provade att ha sex ca 3 månader efteråt. Kändes ok, dock inte som innan, och googlade mig till att det var torra slemhinnor pga ammning. När jag väl slutade amma tog det någon månad eller två innan det började kännas som vanligt. Något som hjälp mig mycket är att jag har haft noll press från min man att ha sex, både innan och efter förlossning. Jag har fått ta det i min takt och det har bidragit till att det kommit igång snabbare bägge gångerna. Sen händer det tyvärr inte lika ofta som innan pga trötthet (från bägges sida), men när det sker så är det riktigt bra.
Jag var nog orolig för att det inte skulle kännas lika bra som innan graviditet, och jag var jätterädd för färlossningsskador (vilket jag fick bearbeta hos Aurora inför bägge Förlossningar)
Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
– Att använda kondom ifall vi hade sex innan avslaget slutat. Glidmedel.
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
– Första gången (kanske ett halvår post partum) var det läskigt men OK. Den gången var nog mest för att säkerställa inför mig själv att grejerna funkade, sen tog det nog ytterligare ett halvår till nästa gång. Nu upplever jag att sexet känns mer, men är en aning hämmad eftersom kroppen inte riktigt ser ut som förut.
Vad bidrog till detta?
– Det var läskigt för att jag var rädd att saker skulle gå sönder (eller kännas som att de gick sönder). Jag tror inte jag upplevde någon press att ha sex, jag tyckte nog mest att vårdpersonalen som frågade om preventivmedel eller hur sexet fungerade var helt ute och cyklade eftersom sex inte fanns på kartan för min del så tidigt. Maken hade vett att inte pressa, hade han gjort det hade sexlivet helt gått åt pipan. Ökade känslan kan nog bero på bättre muskelkontroll och mer blodcirkulation efter alla fysioövningar.
När återgick samlivet till ”det vanliga”?
– Har inte gjort. Orken finns helt enkelt inte. Men det är väldigt trevligt när vi väl kommer till skott.
Var du orolig för något?
– Ja, alltså en massa saker KAN ju hända men för mig var nog inte sex den viktigaste punkten på agendan så tänkte inte jättemycket på det.
Jag kan inte komma ihåg någon särskild info – typ börja när ni har lust, kondom om fortfarande avslag. Efter första barnet (-07) som förlöstest med sugklocka fick jag mycket bristningar, kan inte komma ihåg att jag någonsin blivit klassificerad, men jag sprack inte igenom men läkaren som förlöste fick sy ihop mig – det tog rätt lång stund att göra men det gick med några omgångar av lokalbedövning. När jag väl ville ha sex efteråt, kommer inte ihåg exakt när, så gjorde det ont. Kunde ha penetrerande sex men väldigt försiktigt men man var ju inte så jättesugen på det särskilt ofta. Gjorde nog ont fram till 8-9mån efter när vi kunde ha sex mer som vi ville utan att anpassa oss efter smärta. Efter förlossning 2 och 3 har sex inte varit något problem. Det har varit vaginala förlossningar utan komplikationer, lite stygn efter tredje, men bara ytligt. Det enda som vi behövt tänka på, det har gällt alla gångerna, är glidmedel, hur sugen jag än varit har det funnits behov av extra glid så länge jag ammat och ett tag efter det.
Efter förlossningarna är det nog det som påverkat sexet mest att jag ammat och använt mini-pe och cerazette och jag spot-blöder i olika stor grad av det i stort sett hela månaden och att det har gjort att det påverkat sexlusten för oss båda. Jag upplever inte att min orgasmförmåga ändrats något.
Hade en ”normal” förlossning där jag bara fick mindre bristningar som inte behövde sys.
Fick bra generell info och även info om sex av bm på mhv innan . Var inställd på att sexlusten kunde öka eller minska (eller försvinna), att slemhinnorna är torrare så länge man ammar och att hon rekommenderade silikonbaserat glidmedel. För eventuella stygn osv rekommenderade hon att jag skulle köpa hem bedövningssalva och Ipren.
Jag var förvånad över att jag faktiskt fick ett ökat behov att vara nära min partner -inklusive ökad sexlust. Vi väntade med sex tills avslaget var borta (4 veckor) men de torra slemhinnorna gjorde sig verkligen påminda. En del smärtor trots stora mängder glidmedel. Dröjde ca 1 år innan det kändes som vanligt igen (slutade amma efter 9 månader).
Fick ingen speciell information mer än att använda kondom under tiden det kommer avslag och att jag skulle fundera vilken typ av preventivmedel jag ville ha. Plus att jag skulle göra knipövningar “för då blir din man glad” (!!) Det sistnämnda skulle jag kunna skriva spaltmeter om, då det fick mig att naivt tro att knipet endast omfattar vaginalhålet.. tills jag själv tog reda på fakta.
Hursomhelst så fick jag tillbaka sexlusten väldigt snabbt, men hade såklart ont i underlivet så det kändes inte så lockande av den anledningen. Dessutom fick jag färskt blod vid ansträngning ganska länge, så trots att avslaget slutat komma kände jag mig infektionskänslig. Vi hade dock sex på annat vis, till min mans uppenbara fördel 😉
Samma dag som jag varit på efterkontroll (10 veckor efter förlossning) och fått ok så provade vi penetrerande sex! Dock utan glidmedel och det var ingen hit.. gjorde väldigt ont och jag blev osäker. Onanerade två gånger, vilket gick bra. Har kollapsad bakre slidvägg (bakre framfall?) som täcker slidmynningen, men det flyttar ju på sig galant! Tog ytterligare tre veckor och inköp av glidmedel innan vi provade igen. Och wow.. kände mig så glad, så kvinnlig, så “vanlig” igen! Det kändes som att JAG var tillbaka, inte bara mamma-jag!
Idag, snart fyra månader efter förlossningen, har vi ett tämligen regelbundet sexliv (lite annan syn på regelbundenhet med bebis, haha!) men inte känns det riktigt som förr. Jag upplevs inte “större” av varken min man eller jag, knipet är som förr men känsligheten hos mig är förändrad, jag får fortfarande orgasm men den sitter liksom längre in.. Det blir förhoppningsvis bättre med tiden! Tror mycket sitter i huvudet också.
Jag är för övrigt en snart 40-årig förstföderska, så jag trodde inte det skulle gå såhär bra att komma tillbaka. Min förlossning var rekordsnabb men skickliga barnmorskor hjälpte mig till – vad jag hoppas och tror – minimala skador. Syddes i ett jack i mellangården, vet inte omfattning, djup och grad. Tror min goda känsla och erfarenhet runt både graviditeten och förlossningen gjort att även sexualiteten känns ok. Är så tacksam för detta!
Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
– Knappt någon info alls. Jag erbjöds (och gjorde) en gynundersökning hos barnmorskan på vårdcentralen någon dryg månad efter förlossningen och fick beskedet att det ”såg fint ut”. Att det sex inte skulle vara som innan jag födde barn har jag fått inse själv…
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
Vad bidrog till detta?
– Det dröjde ett år efter förlossningen innan jag hade sex igen och egentligen hade jag kunnat vänta lika länge till känner jag. Nu har vi sex i försök att få syskon, men jag känner varken lust eller någon vidare njutning av det. Jag upplever inte att jag är trygg i min kropp vid sex. Det handlar inte om bestående gravidkilon eller så (vad gäller sånt är jag mer än nöjd med den form jag kommit tillbaka till sen graviditeten), utan det är bara nåt som känns annorlunda i den intima situationen som sex innebär. Det är en olustig känsla, som om jag inte har riktig koll på hur min kropp är längre, att den inte är densamma. Vi måste dessutom ha glidmedel vid penetration, hur upphetsad min partner än lyckats få mig så är jag snustorr… Innan barn har jag aldrig använt glidmedel nägonsin.
När återgick samlivet till ”det vanliga”?
– Ännu inte (15 månader sedan förlossningen)
Var du orolig för något?
– Egentligen inte orolig, bara absolut noll sugen…
Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada? Använda kondom så länge avslaget är kvar. (Ingen särskild info relaterad till klipp)
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
Var mer allmänt upphetsad än jag brukar vara till en början pga amningen gjorde bröstvårtorna så känsliga, kändes dock helt fel att ha sex med mjölkfyllda bröst, längtade efter att ha min kropp och intimitet tillbaka (var inte superförtjust i att amma, fortsatte ändå pga förväntningar och såklart mer bekvämt än flaska men kunde tack o lov sluta efter 6 mån). Vad gäller själva sexet provade vi efter 1,5 månad och det kändes strävare men ok, eftersom upphetsningen bara vad skenbar (torra slemhinnor ändå) har vi haft en del glest sex sen dess, helt ok men lite omständligare och tråkigare än innan.
Vad bidrog till detta?
Det som bidrog till som vanligt: dialog, omtanke, vilja.
Det som bidrog till sämre: torra slemhinnor (vi använde såklart glidmedel men det hjälper ju inte för att “fylla på blodet”), stresskänslan att jag behöver mer tid än vanligt på mig för förspel men tillgänglig tid till det är mindre pga barn, tråkigare pga färre ställningar (livmodertappen känns sänkt och gör ont när det tar i) och tycker inte att jag känner orgasmer lika som tidigare men kanske för tidigt att säga, så mycket spänningar som spelar in ännu.
När återgick samlivet till ”det vanliga”?
Ej ännu 10 månader senare, men min kropp har börjat hänga med igen och blir upphetsad även när hjärnan vill, såå lättad över att det hände till slut. Dock har det sammanfallit med misstanke om framfall så jag har haft kroppsångest istället för tidsstress ¯\_(ツ)_/¯
Var du orolig för något?
Att det skulle göra ont.
Jo just det, fick ju fråga om preventivmedel på efterkontrollen och det kändes inte en dag för tidigt, hade paanik av tanken på att råka bli gravid igen och var så tacksam över att känna mig skyddad och inte behöva fippla med kondom (inte heller en hit med torra slemhinnor).
Fick barn genom planerat snitt för 5 mån sen. Enligt Socialatyrelsens ”Indikation för kejsarsnitt på moderns önskan” var det ingen skillnad gällande smärtproblematik när det kommer till sex mellan kvinnor förlösta vaginalt resp kejsarsnitt, vilket jag frågade både läkare och BM om innan själva snittet. De tyckte, liksom jag, att det var konstigt och att vaginalförlöste borde ha mer problem efteråt när det kommer till smärta vid sex. Vi har testat att ha sex 4 gånger sedan dess. Första gången, 2 mån efter, gjorde det så ont att vi fick avbryta på en gång. Det gick inte ”att få in den” alls, brände, sved och gjorde bara jäkligt ont. Tog upp detta med BM på återbesök som sa, som allt annat jag tar upp, att det är normalt och blir bättre längre fram – utan någon förklaring eller tips och råd utöver torra slemhinnor. Andra gången, efter 3 mån, gjorde det fortf ont m. Inte riltigt lika illa men fortf ont och absolut inte skönt. Han ”fick in den” men det gjorde svinont hela vägen – trots långt förspel, orgasm innan penetration samt mängder med glidmedel. Besökte läkare som också trodde det var torra slemhinnor och gav rådet att köra på Ovesterin (som enligt henne definitivt skulle göra ”allt bra” på 2-3 veckor). Tre veckor senare hade vi sex igen – ingen skillnad, lika ont. Kände dessutom att det som smärtade bak bor ändtarmen. Tog kontakt med en fysioterapuet som uppräckte att jag är överspänd och att det är orsaken till smärtan mot ändtarmen (inflammerade ligament). Hon trodde även att torra slemhinnor var en del i allt, samt att jag förmodligen inte kan slappna av. Fjärde och sista gången vi haft sex, nu 5 mån efter snittet, gör det inte ont men är obehagligt och inte skönt alls. Grät en halvtimma efteråt över rädslan och oron att aldeig någonsin kunna njuta av sex igen.. Upplever att fysion är den som gett mig bäst råd och ”sett” mig, men jag känner mig ändå väldigt ensam i min problematik och att jag inte riktig blir hjälpt. Till saken är att jag hadt tre menscyklar men utan ägglossning så kanske har mina slemhinnor fortf med hormonell obalans att göra? Ska kontakta gyn ang detta (igen) om det inte blivit bättre inom en mån.. Och appropå statistiken i Socialstyrelsens dokument så är de kanske inte så förvånande ändå, om det nu mest handlar om torra slemhinnor..
Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
Jag födde barn vaginalt 2016 och sprack grad 2. Jag kände mig helt överkörd och grät i duschen vid toabesök. Jag tyckte det var ett hån att få alvedon ordinerat. När vi checkade ut från eftervården informerade de om att vi kunde ha sex med kondom under avslagsperioden. Jag minns att jag bara tittade på henne och tänkte att det var nog det mest opassande man kunde få som sista råd innan hemgång när man mådde som man gjorde. Sex var verkligen det sista jag hade i huvudet.
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
Vi provade efter avslaget var över men med glidmedel och kondom ca 7 veckor efter förlossningen men det gjorde jätteont så vi fick avbryta. Jag sprack både invändigt och utvändigt nedåt kl 6 och i början gjorde det mest ont i ärret som var lodrätt. Vi avvaktade ett tag och började försöka efter ca 4 månader då jag även slutade amma. Det gjorde ont i början vid penetration och jag upplevde att det är ena sidan som fortfarande smärtar. Även min man känner av att det är något som ”skaver” på ena sidan. Jag har sökt hjälp hos tre gynekologer men samtliga har sagt att det ser jättefint ut och att de inte kan se något som avviker. En sa till och med att ”det ser ut som du har fött barn och du kan inte räkna med att se likadan ut som innan efter en förlossning.” Utseendet spelar såklart ingen roll men det är samlagssmärtan jag vill få bort. Vi kan ha sex med mycket förspel, även om det gör ont första minuterna blir det bättre och bättre även om jag inte vill ha det så livet ut. Jag väntar nu vårt andra barn och har ett planerat kejsarsnitt denna gång då jag är så pass besviken på förlossningen och framförallt eftervården som gör att jag inte vågar genomgå en till vaginal förlossning.
När återgick samlivet till ”det vanliga”?
Känner mig fortfarande inte återställd. Efter denna förlossning ska jag dra igång processen igen för att få hjälp.
Födde mitt första barn i november 2018 efter en tung graviditet. Förlossningen gick jättebra, kände mig lugn och stark och var så lättad över att inte vara gravid längre.
Hade fått info innan om att använda kondom innan avslaget försvunnit och om att använda glidmedel. Hade även fått rådet att inte vänta med sex mer än 6mån efter förlossningen för att inte göra det till en för stor grej. Tyckte det lät sjukt och kunde inte fatta hur jag skulle våga ha penetrerande sex efter att ha fött barn. Trodde inte heller att jag skulle ha lust, men så fort barnet var ute började jag längta efter att komma nära min partner igen. Väntade dock 7 veckor då det kändes läskigt samt vem i hela friden har tid?
Första gången gjorde det ganska ont i början, kändes som att jag var trång och att musklerna var spända. Hade svårt att slappna av, men lyckades få orgasm. Fick avbryta efter det då det gjorde för ont när musklerna liksom drog ihop sig. Nästa försök gick lite bättre då vi använde mer glidmedel och jag var lite mer avslappnad. Tredje gången gick riktigt bra, fastän det fortfarande gjorde lite ont i början. Hoppas att trenden fortsätter och att det blir bättre och bättre.
Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada? -Inte mycket mer info än att så snart avslaget upphört är det fritt fram, och frågan hur jag tänkt kring preventivmedel.
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre? – Mycket sämre. Det gjorde fruktansvärt ont och efteråt kändes det som att allt mitt innanmäte höll på att ramla ur. Jag hade konstiga tyngdkänslor i 24h efter varje tillfälle första 8 (!) månaderna.
Vad bidrog till detta?- Jag blev sydd efter förlossningen, vilket gjorde att jag var rädd för att stygnen skulle gå upp (orationell rädsla sådär 6-8 mån efter förlossningen). Torra slemhinnor pga amning bidrog också till oskönt sex.
När återgick samlivet till ”det vanliga”? – Efter drygt 9 månader.
Var du orolig för något?- att jag aldrig mer skulle kunna njuta.
Vad fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
Fick ingen info förutom info om preventivmedel och att vänta till efterkontrollen var gjord.
Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
Sämre. Mindre känsel, jättevid och min öppning är stor. Känner mig oerhört osexig och vill absolut inte ha oralsex längre. Min klitoris har också förändrats, förut var den mer lättstimulerad nu är det som att den har gömt sig och den är svårare att stimulera.
När återgick samlivet till ”det vanliga”?
Inte gjort än och yngsta barnet är snart 6 år. Inte haft sex sedan yngsta barnet blev tillverkat. Tror det blir skilsmässa snart.
Åh, låter verkligen jobbigt. Jag tycker att du ska söka dig till en gynekolog som är bra på förlossningsskador. Det låter som att du kan ha en missad muskelskada i bäckenbotten, kanske speciellt på den muskeln som heter bulbospongiousus/bulbocavernosus? Nöj dig inte med så som det är nu!