Vad är kvinnor rädda för?
Vad består förlossningsrädsla av?
Om din första förlossning var lätt oroar du dig för att den andra ska bli mycket värre. Om din första förlossning var hemsk tänker du att den andra kommer bli en upprepning av den första. Och om det är första gången kommer dina tankar snudda vid varje worst-case-scenario du kan tänka dig. Det finns kanske alltid något att oroa sig för.
Förlossningsrädsla är inte en sak, och det som skrämmer den ena kvinnan skrämmer inte den andra.
När kvinnor beskriver sina rädslor kan källorna till oro och rädsla ofta grupperas in under olika rubriker.
- Rädsla att inte hinna fram till förlossningssjukhuset i tid
- Rädsla att inte få plats på förlossningsavdelningen
- Rädsla för att få komplikationer under förlossningen som riskerar barnets hälsa
- Rädsla över att barnet inte ska födas friskt
- Rädsla för att behöva genomgå behandlingar som kvinnan själv inte vill ha (kejsarsnitt, epidural, sugklocka etc)
- Rädsla för själva smärtan
- Rädsla för att inte älska barnet eller automatiskt veta hur det ska tas hand om
- Rädsla för en förlust av integritet/värdighet
- Rädsla för det okända och att tappa kontrollen
- Rädsla att misslyckas
- Rädsla för att spricka
Rädslor att prata med barnmorskan om
Närvarande barnmorska och partner som båda ger gott stöd är en återkommande faktor som verkar påverka förlossningsupplevelsen till det bättre. Det här med barnmorskenärvaron har ju varit något av ett återkommande problem inom svensk förlossningsvård, men håller det kanske på att bli bättre? Smärtan under förlossningen verkar sällan vara en faktor som påverkas den födandes upplevelse av förlossningen.
Rädsla för vad som kommer hända inne på förlossningen, oavsett om det gäller att komma i tid, få plats, behandlingarna du kan tänkas ha behov av eller att få behålla värdighet och integritet kan du med fördel prata igenom noggrant med din barnmorska. Du kan också be om ett samtal med en barnmorska specialiserad på förlossningsrädsla, ofta på en så kallas auroramottagning. Där finns ofta ytterligare insatser i form av planering som faktiskt brukar efterföljas.
Rädsla för smärta upplever många att minskas av inpräntade och väl inövade tekniker för andning och avslappning, dessa kan du få extra utbildning i på de betalkurser som finns ute på marknaden. Dessa redskap ger dig ett konkret handlande genom smärtan, vilket fungerar oerhört väl för en del. Men du ska också veta att det inte ligger någon värdering i att hantera smärta på ett visst sätt. Det är heller inget nederlag att behöva all smärtlindring som finns tillgänglig!
Kontrollbehov och förlossningar
Om du är en person som är van att kunna planera i detalj och som trivs med att ha stor kontroll kan en förlossning vara en utmaning. Ingen kommer exakt kunna förutspå vad som kommer hända, oavsett hur väl ni förbereder er. Kom ihåg att prata igenom med din partner eller andra som ska vara med på förlossningen hur du vill bli bemött och stöttad, och kom ihåg att de som jobbar inne på förlossningen har sett och hört allt. Du kommer garanterat inte kunna chocka någon.
Rädsla för att spricka är också en sådan där oro som är svårhanterbar innan. Ingen kommer kunna garantera dig en bristningsfri förlossning. Det kan hända att du klarar dig utan en skråma, och det kan hända att du spricker mycket. Här brukar jag vilja förmedla: oavsett vad som händer så finns det hjälp att få. Prata igenom den här rädslan med din barnmorska, det ligger i deras yrkeskunskaper att hjälpa dig att få en trygg och säker förlossning.
Rädsla för att barnet inte ska må bra är naturligtvis jobbig. Den här rädslan är fruktansvärd, men kom ihåg att om det något förlossningsvården kan så är det att ha barnets hälsa i fokus. Under förlossningen kommer barnets värden mätas oändligt många gånger, och finns det något som avviker kommer adekvata insatser sättas in.
Vad är kvinnor rädda för? Vad är du rädd för?
Vad som skämmer din förlossningsrädda kompis behöver inte vara samma sak som gör att du ligger vaken på nätterna. Att själv hitta orsaken till din egen oro hjälper dig att komma ett steg närmare att bemöta och överkomma din oro.
Det som skrämmer/oroar/stressar mig absolut allra mest inför förlossning nummer två är att få en barnmorska jag inte trivs med, som jag inte klickar med helt enkelt. Den första jag hade de 30 min med mitt första barn, det bara stämde inte, jag upplevde henne hårdhänt och barsk, 30 min senare kom en ängel in och hon var underbar, stöttande varm och så bra! Jag hade en tuff förlossning men fin ändå tack vare henne. Så jag stressar och oroar mig helt enkelt allra allra mest över att inte tycka om och trivas med barnmorskan därför lite avundsjuk på andra länder där de vet vem som kommer att finnas där vid födseln! Tack för en bra blogg!!!
Jag är rädd för att 1. Gå sönder och att detta inte upptäcks eller åtgärdas på det sätt som det ska, och 2. Få besvär efteråt som negativt påverkar mitt liv men som nonchaleras av vården och kallas normalt.
Jag håller inte riktigt med om meningen om att smärtan under förlossningen inte påverkar upplevelsen. Eller, så ser inte min upplevelse ut även om forskningen gör det. Tvärtom var smärtan under försöket till vaginal födsel (fastnade på 3 cm i 10 timmar, slutade i akutsnitt) helt fruktansvärd. Och ingen lyssnade. Jag upplevde att jag höll på att bli galen av hur ont värkarna gjorde, fick blackouts, men fick höra att det var naturligt och att jag inte kunde få smärtstillande än. Två år senare börjar jag fortfarande gråta av att försöka beskriva upplevelsen, och den är en stor del av att jag idag har förlossningsfobi.
Tack för att du skriver om ämnet Mia, och skapar utrymme att diskutera och synlighetsgöra.
Orolig för många saker inför femte förlossningen. Att inte få plats nånstans (bf i juli!! Hade svårt att få plats i mars en gång), att inte hinna in (20 min marginal en gång och en timmes marginal två gånger) och då tvingas föda i bilen eller hemma, att inte klicka med personalen (med nr fyra förväntades typ kallprat och där fanns en oduglig bm-elev som inte klarade att ta hål på hinnorna. Efter otaliga försök och mkt smärta fick JAG be bm ta över, bebis hade sår på huvudet när hon kom pga hinntagningsförsöken, etc). Ja typ det! Faktorer som ger mig en väldig otrygghet. Och inser att de alla hör ihop med tidigare upplevelser. Sen lite orolig över att mitt åderbråck i slidväggen ska spricka under förlossningen, vet inte ens om det är möjligt? Men är väldigt lättblödande och har förlorat mkt blod flera gånger vid förlossningarna (får nån slags spruta precis när barnet fötts) och vill liksom inte förblöda….
Kag saknar “rädsla för nedsatt livskvalité ”
Jag hade en underbar 1a förlossning men fick ett h-vete med att söka vård och nedsatt livskvalité. Min största skräck är att få en skada som kommer påverka min livskvalité än mer negativt.
Rädsla för dålig barnmorskenärvaro. Det kändes som att jag och min partner födde vår dotter själva utan att få frågan om någon smärtlindring utöver lustgas. Jag är livrädd att känna mig så ensam och otrygg igen när man har så ont att man inte vet vart man ska ta vägen.
Uppskattar dina inlägg och kanske särskilt den här serien. Jag skrev precis om förlossningsrädsla på min blogg och känner igen mig så mycket i det du skriver här!
En oro jag hade inför min förlossning handlade varken om smärta, att spricka eller trygghet- allt detta hade jag en förhoppningsfull inställning till att vården skulle ha koll på och hjälpa mig igenom. Men jag var orolig över att få mitt nyfödda barn uppslängt på bröstet med allt kladd och blod på sig. Det kan låta banalt i mångas öron och varje gång jag nämnt detta har jag blivit mottagen med ett litet skratt. Men jag tycker att det är äckligt och jag har då haft en oro för att behöva ha det lilla livet hos mig i flera timmar och vilja nosa och pussa men tycka att mitt barn är äckligt och inte själv kunna göra något åt det.
Detta blev för mig en oro under själva förlossningen då jag kände mig tvungen att komma ihåg att tala om det för barnmorskan precis i slutskedet.
Alla jag pratade med om detta innan sa till mig att ”när du väl är där kommer du inte tänka så”. Men det gjorde jag, under hela förlossningen och faktum är att den lilla petitessen är den enda oro jag har kvar inför en ny förlossning.
Med denna historia vill jag bara ge perspektiv på att allt kring förlossningar och rädslor inte handlar om ”worst-case-senario” men kan nära förstöra en förlossningsupplevelse i alla fall. Jag hade önskat att jag hade fått frågan om jag hade någon oro inför förlossningen när jag kom in på BB, det hade varit en bra chans att få tala om detta och slippa tänka på det under hela förloppet och istället kunnat fokusera på stunden.
Jag hade en liknande rädsla. Var väldigt orolig över att jag skulle tappa barnet eller rent av kasta ner hen på golvet när det blev dags att få upp barnet på bröstet. Nu gick det ju bra, men det var också en sån grej som vården inte lyssnade på. Min man fick lova att han skulle ta barnet om jag kände att jag inte klarade situationen!