Här kommer fem tips för dig som är gravid!
Jag skulle verkligen vilja göra en undersökning – hur många av er upplever att graviditeten är ett helt normalt, friskt och välmående tillstånd? Jag vet att min syn på saken naturligtvis är lite skev -alla gravida jag träffar via jobbet har ju något kroppsligt besvär. De flesta i min privata sfär pratar om sin graviditet med mig när den är tung och jobbig. Men ändå, är det kanske en av tio som glider igenom graviditeten och tycker att det är en piece of cake? Två av tio? Så mycket som 50%?
Ska bli intressant att ser era svar!
Fem tips för att göra graviditeten så enkel som möjligt
1) Förstå vad som händer
Du följer säker en massa olika appar och andra informationskällor för att se fostrets uteveckling. Det är spännande att se och vad som sker inne livmodern. Men att läsa på om vad som händer med din egen kropp kommer att ge dig en ökad förståelse för hur du själv mår. Och kunskap om graviditeten kan optimera dina möjligheter att må bra igenom dessa 40 veckor. Håll dig uppdaterad och inläst om hållning, om muskler, om blodvolym, om puls, om trötthet.
De flesta som upplever graviditeten som mycket tung, jobbig och smärtsam ställer också mycket höga krav på kroppen och blir väldigt frustrerade och besvikna när den inte fungerar som den brukar. Det kan handla om frustration att inte kunna jobba eller träna som vanligt. Din upplevelse och frustration är förstås adekvat men jag tänker också att en ökad förståelse för vad som händer kan underlätta för dig. Det är normalt att går igenon många förändringar.
2) Förekom smärtan
Kroppen genomgår en stor omställning och den ökade vikten är en stor belastning. Genom att vara så aktiv du kan under smärtgränsen och genom att sluta med saker som faktiskt gör att du mår dåligt kan du undvika att smärtan år bananas. En stark mage och rygg kan göra det lättare för dig att hålla en god hållning och må bra i kroppen under graviditeten. När graviditetshormonerna sätter igång och mjukar upp kroppen för att förbereda den inför en kommande förlossning är det viktigt med starka muskler som orkar motverka den uppmjukande effekten på kroppens alla leder. Är du van vid att träna – fortsätt som du brukar så länge det funkar, lyssna på kroppen. Inget ska göra ont eller ge obehag! Att träna under graviditeten anses minska risken för diabetes, depression och högt blodtryck. Mer om träning för gravida här, här och här.
3) Håll magen igång
Långvarig förstoppning är en riskfaktor för bäckenbottenbesvär längre fram. Graviditetshormonet progesteron gör så att glatt muskulatur slappnar av. Glatt muskulatur är motsatsen mot den viljemässigt styrda skelettmuskulaturen och finns bland annat i våra tarmar. På grund av progesteronet kommer matspjälkningen gå något långsammare än vanligt och det finns risk att du drabbas av förstoppning. Förstoppning och mycket krystande på toaletten kan leda till besvär med hemorrojder. Du kan också testa att ha fötterna på en pall när du ska bajsa – att ha knäna högre än höfterna underlättar ofta tarmtömningen. Försök att äta saker som håller din mage igång. Räcker inte det, be din barnmorska eller läkare om råd.
4) Håll bäckenbotten i form
Urinläckage under graviditet är vanligt men inte normalt. Graviditeten blir med tiden tung, även för bäckenbotten som ska bära upp hela bålens vikt inklusive foster, moderkaka och fostervatten mot tyngdlagen. Många gravida upplever svårigheter att hålla helt tätt. Urinläckage under graviditeten är en indikation på att du kan behöva börja knipträna redan nu. Börja knipträna redan nu! Vänta inte tills efter förlossningen. Öva också på att slappna av i bäckenbotten på kommando! Det kan vara en bra mental förberedelse inför förlossningen. Under graviditeten kan det vara så att bäckenbotten är snarare överansträngd och överspänd, än just svag. Fokusera lika mycket på att knipa som att slappna av i bäckenbotten mellan knipen!
5) Använd stödstrumpor
Under graviditeten får du en ökad blodvolym och bebisen kommer öka trycket mot venerna inne i magen. Detta tillsammans med några andra faktorer gör att du kan börja samla vätska i benen. Stödstrumpor hjälper till att minimera svullnad i benen och att pressa blodet tillbaka till hjärtat. Under graviditeten ökar blodvolymen i kroppen och venernas väggar mjukas upp och expanderar något. Därför hamnar en del vätska i fötterna och underbenen, speciellt om du står och gå mycket. Stödstrumporna ska ha ett mjukt tryck (ca 18 mmHg) och hjälper till att motverka tyngdlagen och vätskans strävan neråt i kroppen. För dig som är intresserad har jag skrivit mer om hur kompression funkar här. Ibland finns svullnaden i genitalierna och inte bara i benen. Läs mer om åderbråck i underlivet här.
Berätta gärna om era tankar och reflektioner i kommentarsfältet!
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Hej! Jag är i vecka 30 och har hittills haft en helt besvärsfri graviditet. Inget illamående, inte ont någonstans, har kunnat springa och styrketräna hela tiden och först de senaste veckorna behövt anpassa tempo, övningsval och intensitet. I gengäld har jag av och till mått psykiskt dåligt då jag känner mig minst sagt kluven inför det kommande föräldraskapet, så summan av lidandet kanske är relativt konstant, bara att det sätter sig på olika ställen.
Jag är gravid för första gången i vecka 13 och jag har mått bra hittils! Trött och lite illamående men kan verkligen inte klaga. Nu är det ju fortfarande 2/3 kvar av graviditeten så allt kan ju hända, får återkomma i slutet av graviditeten om det fortsätter såhär smärtfritt 🙂
Gravid i vecka 11. Mår riktigt dåligt och känner mig ganska uppgiven: ska det vara såhär? Står tydligt på försäkringskassans hemsida att illamående, trötthet och andra vanliga gravidsymptom inte är grund för sjukskrivning så vad ska man göra? Oerhört trött, illamående, yr och matt. Allt normalt enligt BM. Mådde inte direkt bättre med förra barnet så gissar att det bara är att räkna ner, men svårt att orka…!
Jag tycker verkligen du ska kontakta en läkare på vårdcentralen om din barnmorska inte vill hjälpa dig, och ge dig inte förrän du hittat en som åtminstone kan skriva ut medicin mot illamåendet! Har flera vänner och bekanta som dels fått medicin och dels blivit sjukskrivna, så jo det går! Sen är det jäkligt trist att du ens ska behöva söka hjälp hos andra än barnmorskan tycker jag. Om kräksjuka inte varit smittsamt, hade man förväntats jobba då?
Att vara gravid är fruktansvärt. Aldrig haft så ont i bäckenet i hela mitt liv som när jag är gravid. Hade så gärna önskat fler barn men ångesten inför en ny graviditet med konstant(!) bäckensmärta är för stor. Föda barn kan jag dock tänkas göra flera gånger till, men slipper gärna graviditeten 😉
Min första graviditet gav mig värk i ryggen redan väldigt tidigt, slutade i missfall i v 6+6 så trodde då att det kunde ha samband.
Graviditet två gav mig värk i bäcken runt v 8, vilket sedan ledde till både kryckor och sjukskrivning större delen av graviditeten. Trots sjukgymnastik, bäckenbälte, kryckor, akupunktur och vattengympa för gravida tog jag mig knappt ur soffan/sängen på fem månader (och sen ytterligare tid efter förlossningen).
Tredje graviditeten började värken redan vid v 5, men då visste jag ju redan vad jag skulle göra, så lyckades hålla mig något mer rörlig då än tidigare graviditet, men däremot låste sig bäckenet emellanåt och det behövde hoppa rätt för att jag alls skulle få med mig benet i det läget (åtminstone var upplevelsen från min sida att det var det som hände).
Men förutom värken har jag sluppit många gravidsymptom, som illamående, låga järnvärden, ömmande bröst och liknande, så det var jag väldigt tacksam för. Graviditeterna har gett mig två fantastiska barn och en kropp med ständig värk mer eller mindre. Blir lite provocerad när man hör att graviditet inte är en sjukdom och visst, den i sig är det inte, men alla komplikationer som kan komma av den är det. Kan inte sticka under stol med att jag varit lite avundsjuk på dem som kan njuta av sin graviditet. För mig har det varit bland det värsta jag varit med om och skulle aldrig vilja gå igenom det igen…
Min graviditet var besvärsfri och jag är mycket tacksam över det.
Hej!
Mådde skit från v. 5-38 första graviditeten med illamående, migrän, huvudvärk och yrsel. Så det var med lite rädsla som vi till slut kom fram till att våga satsa på ett andra barn. I v8 nu och mår illa, huvudvärk och yrsel. Det är tufft, även psykiskt som du skriver att acceptera att inte mycket i livet fungerar som det ska när man mår så. Och att man inte kan veta om det kommer gå över snart eller först närmare förlossningen. Tuff tid minst sagt!
Tack för en jättebra sida!
Jag hade en väldigt bra, lättsam graviditet tycker jag. Illamående på kvällen fram till v.12 typ men inga kräkningar.
Från v. 30 började jag känna mig otymplig på jobbet som sjuksköterska. Gick hem med gravidpenning från v.35.
Lite ont i bäckenet andra halvan av graviditeten, men jag hittade snabbt balans mellan rörelse och vila.
Hade mycket sammandragningar vid fysisk aktivitet från typ v.20. Och mådde illa och blev väldigt andfådd när jag gick för fort så jag slutade tidigt att träna. Stilla promenader och gravidyoga fungerade fram till v.35. Sen var det mest soffläge.
Jag tänker att det bästa är att lyssna på kroppen. Träna kan man göra resten av livet.
Min första graviditet var helt fantastisk. Mådde bra i kropp och sinne. Inget ödem. Kunde vara aktiv hela graviditeten. Pigg och lätt i kroppen. Gick upp 7 kg. Min andra grav 6 år senare sjukt tung. Gick nu upp 17 kg, enorma krämpor ner i benen. Kunde knappt gå. Ödem. Strålande smärta. Svårt att röra mig. Goda vanor. Normalviktig och frisk i grunden.
Jag är gravid med vårt första barn och är i v 18. Än har det varit bättre än förväntat. Mådde lite illa v 5-9, ont i brösten och sovit sämre men annars bra. Har kunnat träna även om jag fått ta det lugnare. Vi får se hur resten av graviditeten blir.
Hade två riktigt tuffa graviditeter följda av två traumatiska förlossningar. Det finns helt klart en anledning till att det är fem år mellan barnen och att det inte kommer bli en tredje. Det var också egentligen först vid andra graviditeten som jag slutade se mig som en ”svag” gravid kvinna. Man får ju alltid höra att de som orkar jobba ända fram eller pigga är så starka och vältränade. Vad var isf jag? I den andra graviditet kom symptomen innan jag ens plussat och det blev så tydligt att det inte är något jag gjort fel.
Jag var dessutom en av dem som har turen att fått komma till dig. I ett läge klarade jag knappt av ens av de lättaste övningarna och kände mig ledsen och frustrerad. Jag minns att jag efter besöket direkt ringde min sambo och var så lättad. Det var ok att inte klara mer och att helt enkelt acceptera att det var där kroppen var just nu. Ditt och Ellens program har dessutom hjälpt så mkt även efteråt! Tar fortfarande fram det 1 1/2 år senare när jag känner av ryggen igen och kör steg/månad 3-4 (ja, jag borde börja träna på heltid…). Hur som helst så finns det nog ingenting som är så provocerande som att höra att ”graviditet inte är en sjukdom” när det mer eller mindre var det för mig.
Relativt ’normal’ och ’frisk’, ja absolut, har en så här långt ganska komplikationsfri och ”lätt” graviditet (nr 2, är i v 34 nu, och några fler blir det ej) men ’välmående’, nej!
Trött, hormonell, otillräcklig för existerande barn (2 år, vill bli buren allt som oftast vilket jag inte orkar/vill göra), drar absolut inte hälften i hushållssysslorna (dammsög lgh igår och fick orimligt ont i bäckenet, t ex, så nu tänker jag skjuta ut mig fr den sysslan också ), orkar inte träna vilket jag annars gör och uppskattar, är tung, klumpig och långsam i allt jag tar mig för.
Saknar att min kropp bara är min, och ogillar och stressas det kroppsliga ansvaret med vad en får/ska/bör äta och inte äta i form av mat, mediciner, tillskott etc samt att hålla ordning på fosterrörelserna.
Lägg till hemorrojder och recidiverade svampinfektion i underlivet. Ingen som helst sexlust pga typ allt ovanstående. Så nej, det är inget större medicinskt fel på mig men mer välmående har jag absolut varit i livet
Första graviditeten (hon kom januari 2019) började med en fruktansvärd magsmärta. Hade återkommande smärtor/kramper i ca 6 veckor, var sjukskriven 4 av dem. Sökte vård hos BM, VC, akuten samt gynakuten, ingen kunde hjälpa mig och jag fick utskrivet allt från movicol (nåt laxerande, tror det hette så) till omeprazol. Tror jag åt två tabletter till om dagen… Jag var trött exakt hela tiden, inte blev det bättre i trimester två som alla sa. Fick foglossning, ljumsksvamp (“du får sära på benen ibland så det blir torrt” yeah, jättelätt med foglossning, svullnad, redan ganska stor innan grav samt extra stort underliv när magen trycker ut allt…), svullen ganska tidigt, tror från v 16 och framåt, könsherpes kände för att hälsa på, en uvi sväng (eller två?) samt hemorrojder. Blev tillslut sjukskriven för utmattningssymptom och depression och de hela avslutades med en lätt havandeskapsförgiftning som jag blev igångsatt för. Kände dock av symptomen mycket tidigare än vad blodtrycket sa, men det var ju på väg upp hela tiden, men tydligen ingen fara så fort det inte visar “högt”. Hade alltså en medicinskt okomplicerad graviditet, men det skulle jag personligen aldrig klassa den som! 5 dagar efter förlossning upptäcktes även vätska i min hjärtsäck, lite oklart om det hade med graviditet/förlossning att göra, men mest troligt var det så och att det gjorde mig trött.
Nu i graviditet nr 2 (v 22, ja folk undra ifall jag är dum i huvudet som redan är gravid igen, men ska jag gå igenom ovanstående EN GÅNG TILL så vill jag ha det gjort och njuta av livet och aldrig pusha det framför mig!). Jag mår såååå mycket bättre! Fick foglossning rätt tidigt, men med alla övningar och tips jag fick förra gången lyckades jag mota bort den, så nu känner jag bara av det om jag slarvar. Jag är dock sjukt trött, det gick inte över i trimester två den här gången heller. Och nu är jag återigen sjukskriven för depression. Äter också trombyl för att försöka förhindra havandeskapsförgiftning.
Det blir bara två barn.
Jag älskade min förra graviditet, trots en hel del foglossning och ömma fötter. Mådde psykiskt väldigt bra när man slapp hormoncykeln. Nu gravid igen, hoppas på en fin graviditet igen.
Jag skulle inte säga att min graviditet varit lätt, och framförallt inte känts som vanligt. Jag har varit otroligt trött och känslomässig igenom i princip hela min graviditet, är i v34 nu. I början var det tufft men det gick att leva ett normalt liv. De sista två månaderna har jag inte orkat med jobb/plugg.